Posted tagged ‘Tunisien’

Sydafrika + Hamas = sant

9 december, 2018

Ett besök på Robben Island ingick i Hamas-delegationens besöksprogram i Sydafrika.

Sydafrikas ANC-regim rullade nyligen ut röda mattan för en besökande delegation från den islamistiska terrororganisationen Hamas, som styrt Gaza med järnhand i mer än tio år. https://www.algemeiner.com/2018/12/04/anc-leaders-roll-out-red-carpet-in-south-africa-for-visiting-hamas-delegation/

Hamas-delegationen, som leddes av Mahmoud al-Zahar, bestod av medlemmar i det Hamas-stödda blocket i ”Palestinas” så kallade parlament. På programmet stod bland annat ett besök på den forna fängelseön Robben Island, där den tidigare sydafrikanske presidenten Nelson Mandela tillbringade 18 av sina 27 fängelseår som dömd terrorist i egenskap av ledare för den väpnade ANC-delen Umkhonto we Sizwe (Nationens spjut).

Hamas-representanterna jämförde Mandelas fängelsevistelse med de palestinaarabiska terrorister och mördare som sitter fängslade i Israel. Nelson Mandela är känd för sina sympatier för ”palestinierna” men förespråkade också, till skillnad från Hamas som vill utplåna Israel, en tvåstatslösning i vad som förr i tiden kallades Det heliga landet.

Sydafrikas president Jacob Zuma undertecknar ett dokument tillsammans med Hamas-ledaren Khaled Mashaal under dennes besök 2015.

En representant för sydafrikanska judenheten har uttryckt sin avsky mot Hamas-besöket i en intervju i den israeliska tidningen The Algemeiner enligt följande: ”Nelson Mandela´s vision of a free society was diametrically opposed to the theocratic, genocidal regime of Hamas.” Under Hamas-besöket undertecknades ett Israel-fientligt dokument – Memorandum of understanding – mellan Sydafrika och Hamas.

Förutom Sydafrika har Hamas-delegationen även besökt parlamenten i Turkiet, Iran, Libanon, Algeriet, Tunisien och Marocko vad som ser ut som en charmoffensiv i det troliga syftet att uppbåda stöd inför ett kommande krig med Israel.

Det var inte första gången högt rankade Hamas-företrädare besökte Sydafrika. 2015 hälsade dåvarande sydafrikanske presidenten Jacob Zuma Hamas-ledaren Khaled Mashaal och dennes delegation varmt välkomna. Israels utrikesministerium uttryckte den gången ”shock and outrage” över besöket. https://www.timesofisrael.com/jerusalem-fumes-as-south-africa-hosts-hamas-chiefs/

De israeliska politikerna premiärminister Yitzhak Rabin (till höger), Menachem Begin och Moshe Dayan med Sydafrikas premiärminister John Vorster under dennes besök i Knesset i Jerusalem 1976.

Den vänsterextrema ANC-regimens Israel-fientlighet står i bjärt kontrast till den tidigare vita minoritetsregeringens pro-israeliska inställning. Boerna betraktade sig som ett av Gud ”utvalt folk” och jämförde gärna sig själva med judarna under gammaltestamentlig tid. Relationen mellan Sydafrika under apartheid-tiden och Israel var dessutom av stor strategisk betydelse under det Kalla krigets dagar, då båda länderna stod i harnesk mot Sovjetunionen och den övriga kommunistiska världen.

Ingen plats eller gata till den franske hjälten Beltrames ära – viktigare att inte uppröra muslimer

18 oktober, 2018

Den franske hjälten Arnaud Beltrame får ingen gata eller plats uppkallad efter sig.

Arnaud Beltrame (1973-2018) heter en fransk hjälte som i samband med ett islamistiskt terrordåd i Trèbes i södra Frankrike den 23 mars i år bytte plats med en i gisslan och efter tre timmar mördades av terroristen Redouane Lakdim. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arnaud_Beltrame

Staden Trèbes i södra Frankrike hade planerat uppkalla en gata eller plats efter Beltrame i syfte att hedra dennes minne. Nu går dock denna plan i stöpet på grund av ovilja hos vänsterpolitiker i Frankrikes näst största stad Marseille. Motivering: en sådan åtgärd kunde uppröra den talrika muslimska kommuniteten därstädes. https://voiceofeurope.com/2018/10/french-hero-who-sacrificed-himself-to-save-a-hostage-from-an-islamist-wont-have-a-place-named-after-him-as-it-may-offend-muslims

Det var alltså den 23 mars som islamisten Redouane Lakdim, med marockanska rötter och salafistiska kopplingar, under stridsropet ”Allahu akbar” tog gisslan på en stormarknad i Trèbes efter att ha skjutit ihjäl två personer. Först hade han utfört ett terrordåd i Carcassonne omkring en mil därifrån och färdats i en kapad bil till Trèbes. Han mördade ytterligare två i gisslan. Under dramat höll terroristen en kvinna i gisslan som en mänsklig sköld framför sig. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/detta-vet-vi-om-terroristen

Terroristen och mördaren Redouane Lakdim.

Det var i det läget den militärutbildade Arnaud Beltrame, 44, erbjöd sig att träda in i kvinnans ställe. Terroristen accepterade, men efter tre timmars dödläge sköt och knivskar han Beltrame som avled påföljande natt efter att ha ingått äktenskap med sin sambo på dödsbädden. Beltrame var en hängiven katolik som bland annat gjort en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i Spanien, där Jesu lärjunge Jakob den äldre tros vara begravd. Den 25-årige terroristen dödades vid polisinsatsen.

Arnaud Beltrame, som var biträdande chef för gendarmeriet i departementet Aude, hyllades för sin hjältemodiga insats av såväl Frankrikes president Emmanuel Macron som dennes amerikanske kollega Donald Trump under den förres besök i USA i slutet av april. Något som uppenbarligen inte imponerade på makthavarna i Marseille. https://www.valeursactuelles.com/politique/video-quand-donald-trump-rend-hommage-arnaud-beltrame-95050

Terrordådet i Trèbes var en i raden av blodiga illgärningar med islamistiska motiv som skakat Frankrike. Sedan 2015 har 230 människor mördats av jihadister bland annat enligt följande:

  • Den 7-9 januari 2015 togs 17 personer av daga vid en attack mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo i Paris;

  • Den 13-14 november 2015 dödades 130 och skadades minst 350 personer vid sex samordnade attacker i centrala Paris och förorten Saint-Denis.

  • Den 14 juli 2016 kördes 84 personer ihjäl vid en lastbilsattack i staden Nice på den franska Rivieran https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/nE9Xx/tidslinje-terrordaden-som-skakat-frankrike

84 oskyldiga människor dog i lastbilsterrorn i Nice.

Frankrike är sannolikt Europas mest islamiserade land till följd av en massiv invandring från i första hand de tidigare franska kolonierna Marocko, Algeriet och Tunisien. Ungefär tio procent av Frankrikes befolkning, eller cirka 6,5 miljoner, är muslimer. En följd av islamiseringen är en skenande antisemitism. https://sv.gatestoneinstitute.org/7280/frankrike-islamiseringen

Högt uppsatt Hamas-tekniker skjuten till döds i Malaysia

22 april, 2018

Raket- och drönarutvecklaren Fadi Mohammad al-Batsh sörjdes som ”martyr” i Gaza.

När en 35-årig palestinaarabisk raket- och drönarkonstruktör med hög befattning inom terrororganisationen Hamas mördas är det på intet sätt överraskande att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad får skulden. https://www.timesofisrael.com/islamic-jihad-blames-israel-for-assassination-of-hamas-affiliated-engineer/

Fadi Mohammad al-Batsh var tidigt lördagen den 21  april på väg till en morgongudstjänst i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur när han mejades ner av två män på en motorcykel av märket BMW. Tio skott avlossades varav fyra skall ha träffat al-Batsh i huvudet och kroppen. Enligt Malaysias biträdande premiärminister Ahmad Zahid Hamidi var förövarna ”vita män” vilka enligt inledande undersökningar var européer kopplade till en utländsk underrättelsetjänst.

Enligt uppgift brukar Hamas skicka unga Gaza-.bor till Malaysia för att genomgå teknisk utbildning. Det muslimskt styrda asiatiska landet, vars polisiära förmåga lämnar en hel del övrigt att önska, anses i sammanhanget vara något av ett paradis för terrororganisationer. Fadi Mohammad al-Batsh mottog en doktorsgrad vid University of Malaya 2015 och var verksam som föreläsare vid British Malayan Institute.

Fadi Mohammad al-Batsh kommer inte längre att kunna förse Hamas med terrorresurser.

Hamas och al-Batshs familj gav omedelbart efter mordet Mossad skulden, och när han sörjdes i Gaza med stora hedersbetygelser senare på lördagen kallades han ”martyr”. al-Batshs kusin Khaled al-Batsh är för övrigt en hög befattningshavare inom terrorgrupperingen Islamic Jihad.

Det är inte första gången Israel får skulden för mord på personer som förser palestinaarabiska eller libanesiska terrororganisationer med avancerad teknologi. Israel har även anklagats för att ha tagit iranska kärnvapenforskare av daga.

Ett sådant exempel är mordet på Hassan Lakkis, som var chef för Hizbollahs vapenutveckling. Lakkis sköts till döds söder om Beirut 2013. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-25211759

Hassan Lakkis, chef för Hizbollahs vapenutveckling, sköts till döds söder om Beirut 2013.

Ett annat gäller mordet på drönarexperten Mohamed Zouari i Tunisien 2016. https://www.timesofisrael.com/hamas-blames-israel-for-killing-its-drone-expert-in-tunisia-vows-revenge/

Det är naturligtvis ingen orimlig tanke att den judiska staten Israel är intresserad av att eliminera personer som den anser hotar dess existens. Å andra sidan finns det många andra som avskyr hänsynslösa terrorgrupper såsom Hamas och Hizbollah och deras operatörer.

Inför FN-omröstningen: Sverige smörar för diktaturerna

17 februari, 2016

ta2679ff Utrikesminister Margot Wallström visar in Fatah-ledaren Mahmoud Abbas i de diplomatiska finrummen.

När S-MP-regeringen tillträdde efter valet den 14 september 2014 var en av dess absolut första åtgärder att ge fullt diplomatiskt erkännande åt ”Palestina” och samtidigt skänka bort 1,5 miljarder skattepengar till den icke-existerande staten.

Den rödgröna regeringen har fortsatt sluta upp bakom den så kallade Palestinska myndigheten och glatt denna genom ohemula angrepp på den judiska staten Israel, en ö av yttrandefrihet, tolerans och demokrati i en omgivning av korrupta, inkompetenta och grymma arabregimer som struntar fullständigt i sina egna medborgares väl och ve.

Detta har bland annat skett genom utrikesminister Margot Wallströms häpnadsväckande uttalanden om att israelisk polis och militär kan göra sig skyldig till ”utomrättsliga avrättningar” genom att oskadliggöra knivskärande palestinaarabiska terrorister. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/wallstrom-vill-utreda-utomrattsligt-dodande

Wallström och hennes närmaste omgivning har i efterhand sökt göra gällande att uttalandena om utomrättsliga avrättningar syftar på ”båda sidor” i konflikten mellan Israel och palestinaaraberna och att Sverige är ”Israels vän”, men frågan är om de ens själva tror på detta. Följden har under alla omständigheter blivit att Wallströms förlöpningar diskvalificerat Sverige från att spela någon som helst roll i en eventuell fredsprocess i Mellanöstern och dessutom renderat Wallström personligen inreseförbud till Israel.

Erkännandet av ”Palestina” – som tidigare i historien administrerats av det Romerska riket, Osmanska riket och Storbritannien men aldrig varit en självständig stat – och de efterföljande tjuvnypen mot Israel bör ses som inledningen på Sveriges lika påkostade som dubiösa kampanj för att i juni, i konkurrens med Nederländerna och Italien, väljas in som tillfällig medlem i FNs säkerhetsråd under 2017 och 2018. Sveriges Palestina-politik torde definitivt inte försvaga Sveriges chanser med tanke på FNs notoriska och väldokumenterade Israel-fientlighet.https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/05/ban-ki-moon-fullfoljer-dag-hammarskjolds-israel-fientliga-fn-tradition/

230458h1024 Statsråden Isabella Lövin, Åsa Romson, Stefan Löfven och Margot Wallström på plats utanför FN i New York.

Den aktuella kampanjen har inneburit ett synnerligen vidlyftigt resande kors och tvärs över klotet för statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Margot Wallström, biståndsminister Isabella Lövin och vice statsminister Åsa Romson men även avdankade aktörer som gamle KGB-medarbetaren Pierre Schori, vilken rest flitigt i Latinamerika och icke minst i det gamla ideallandet Kuba där den kommunistiska Castro-regimen fortfarande har makten. Här erinrade Schori om hans och Olof Palmes Kuba-resa 1975. http://kanal10.se/bloggar/viewperspektivblog/perspektiv-bloggen/2013/09/24/pierre-schori-rapporterade-till-kgb

En favorit bland regeringens resmål är Etiopien. Tre gånger sedan kampanjen inleddes har Löfven landat i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. ”Addis har blivit som ett andra hem för mig”, sade Löfven i ett tal på Afrikanska unionens toppmöte som hölls i januari. Exemplet Etiopien, det före detta Abessinien, på Afrikas horn visar att det är viktigt att hålla afrikanska diktaturstater med usel respekt för mänskliga rättigheter på gott humör. På kontinenten är det 50 röster av de 129 som krävs för att kvalificera in till säkerhetsrådet som står på spel.

Andra afrikanska stater med mer eller mindre dimmiga begrepp om demokrati och frihet som statsministern eller utrikesministern besökt under kampanjen är Mocambique, Egypten, Sydafrika och Kenya. Eftersom det inte spelar någon roll hur stora länderna är – även lilleputtstaterna har, i likhet med stormakter som USA, Kina, Ryssland, Storbritannien och Frankrike, en röst – har regeringen även lagt in besök i diminutiva östater av typ Saint Lucia, Tonga, Fiji och Kiribati.

Löfven-besöker-Addis-Abeba Stefan Löfven i sitt ”andra hem”, Etiopiens huvudstad Addis Abeba där han hälsade på i Volvos yrkesskola.

Nyligen besökte Stefan Löfven det gigantiska Indien i syfte att sälja JAS Gripen-plan till premiärminister Narendra Modi. Det hektiska resandet hade tydligen gjort statsministern yr i mössan, eftersom han i ett tal dabbade sig rejält genom att referera till Indien som ”Kina”…   http://www.sydsvenskan.se/sverige/regeringen-pa-global-rostjakt/

Att en regering som har överhängande problem på hemmaplan jagar internationell prestige är en klassisk strategi. ”Det är lite som att söka ett OS, där stora pengar, mutor och aggressiv kohandel ingår”, skrev Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet den 21 november 2014 då regeringen Löfven precis inlett sin FN-kampanj. http://www.svd.se/hogt-pris-for-plats-i-sakerhetsradet–i-pengar-och-risk-for-svenska-liv   

Att Sverige har gamla och tämligen stolta traditioner när det gäller Förenta nationerna är naturligtvis inte till nackdel för de ihärdiga svenska strävandena att vika en plats åt sig i säkerhetsrådet 2017-2018. Dag Hammarskjöld var som alla vet 1952-61 organisationens andre generalsekreterare efter norrmannen Trygve Lie, och 2012 utsåg generalsekreterare Ban Ki-moon den tidigare svenske utrikesministern Jan Eliasson till biträdande generalsekreterare, den högsta FN-post en svensk haft sedan Hammarskjölds dagar. http://usapol.blogspot.com/2012/03/jan-eliasson-blir-bitradande-fn_04.html

Vidare har Sverige under åtskilliga år varit FNs sjätte största bidragsgivare samt är fjärde störst vad avser bistånd till andra länder i reda pengar räknat. Sammanlagt har omkring 80 000 svenskar tjänstgjort i Utlandsstyrkan, och av dessa har ett 80-tal avlidit ínom ramen för tjänstgöringen; då räknas även dödsfall av så kallade naturliga orsaker – endast sju har fallit offer under strid.

1320147_520_311 Svensk FN-soldat på post i Elizabethville i den kongolesiska utbrytarstaten Katanga.

Farligast var det under Kongo-krisen i början av 1960-talet, som skördade 19 svenska liv.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4113954 Bland de svenska dödsoffren inkluderas inte FN-medlaren Folke Bernadotte, som mördades i Jerusalem 1948, eller Dag Hammarskjöld vilken omkom i en flygolycka 1961. En lista över alla svenska FN-offer finns här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_avlidna_i_utlandsstyrkans_tj%C3%A4nst

På sistone har Sverige därtill skickat trupp under FN-flagg till det kaotiska och farliga Mali till en kostnad av 700 miljoner kronor över två år.

Frågan är varför Sverige fäster så stor vikt vid FN. Organisationen har ju inte precis rosat marknaden och förmådde inte stoppa folkmord och etniska rensningar i Rwanda och det forna Jugoslavien på 1990-talet. Under senare år har FN-soldater under tjänsteutövning i Afrika gjort sig skyldiga till brutala våldtäkter mot kvinnor såväl som barn. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6236183

Svaret torde bestå dels i att vi svenskar som regel har en överdriven tilltro till organisationens möjligheter att åstadkomma konkreta och varaktiga resultat på världsscenen, dels att det politiska etablissemanget med socialdemokratin i spetsen anser att Sverige har en plikt att vara världssamvete med den självpåtagna uppgiften att tala om för andra länder hur saker och ting egentligen förhåller sig, något som med fördel kan göras i FN-sammanhang.

Andra faktorer kan också spela in. Jenny Nordberg framhåller:

För många ivriga UD-medarbetare för en närvaro också med sig löftet om några av livets största ögonblick och förekomma bland spelarna med allra högst svansföring, som franska och brittiska diplomater. Det är som att vinna Eurovisionsschlagerfestivalen – härligt, men ytterst oklart om det verkligen innebär att man blir en världsstjärna.  

1200x1200(ByContainerAndImageFill_CutLeftRight_Transparent_True_False_Undefined) Gamle KGB-medarbetaren och Castro-beundraren Pierre Schori har bland annat skickats till Kuba.

Vad som kan ligga Sverige i fatet som kandidatland till säkerhetsrådet är ryktet om att de nordiska länderna i gemen har en fallenhet för att skriva andra länder på nästan hur de tycker att världen bör se ut. Detta lär ha varit det som fick Finland på fall i en tidigare tävlan att komma med i säkerhetsrådet som Australien vann – bland annat genom att trefaldiga biståndet till Afrika i syfte att säkra så många röster som möjligt från denna kontinent.

Det finns som framgår ovan således en del som talar för Sverige i matchen mot Nederländerna och Italien. Det finns emellertid även det som ligger oss i fatet, såsom förkärleken att vilja agera världssamvete. Sverige har även fått FN-kritik för att brista i respekten för mänskliga rättigheter och för att inte ha gjort tillräckligt mot rasism. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/fn-riktar-skarp-kritik-mot-sverige

FNs råd för mänskliga rättigheter har anklagat Sverige för att inte ta itu med våld och förföljelse mot grupper som exempelvis judar, muslimer och romer. Även samerna har tagits upp i detta sammanhang. Yttermera har FN-organet riktat kritik mot polisvåld som inte beivras samt att Sverige inte gjort tillräckligt för att skydda kvinnor i våldsamma relationer. En kritik som rimligen måste svida i skinnet på den politiskt korrekta eliten.

När svenska företrädare sökt belysa brist på mänskliga rättigheter utomlands har det ibland blivit minst sagt oönskade resultat. Så retade utrikesminister Wallström gallfeber på regimen i Saudiarbien, när hon kritiserade det saudiska rättsväsendet för att vara ”medeltida” sedan den regimkritiske bloggaren Raif Badawi dömts till tio års fängelse och 1000 (!) piskrapp för att ha smädat islam. När Wallström försökte lugna saudierna genom att påstå att kritiken ”inte har något med islam att göra” lugnade de omsider ner sig. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6292&artikel=6121801

Uppenbarligen insåg inte utrikesministern att sharialagstiftningen, som domen mot Badawi var ett resultat av, har så mycket med islam att göra som kan begäras. Sharia, som bygger på 350 verser i Koranen och andra islamska urkunder, anses av rättrogna muslimer vara av gudomlig art och utgör i själva verket grunden för politisk islam. För övrigt framstår medeltida rättsskipning som förhållandevis upplyst om man jämför med sharias halshuggande, stenande, stympande och piskande. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sharia

Ensaf Haidar (C) takes part in a demonstration calling for the release of her husband, Raif Badawi, on Parliament Hill in Ottawa January 29, 2015. Ensaf Haidar, the wife of a Saudi rights activist, who was sentenced to 1,000 lashes last year, said Thursday her husband's health had worsened after the first round of flogging and that he could not possibly survive the full punishment. REUTERS/Chris Wattie (CANADA - Tags: POLITICS CIVIL UNREST CRIME LAW) - RTR4NIK2

Manifestation för den i Saudiarabien shariadömde bloggaren Raif Badawi i Kanadas huvudstad Ottawa.

Wallströms kritik och mer eller mindre taffliga försök att blidka Saudiarabien – där hon bland annat tvingade kung Carl XVI Gustaf att skriva ett ursäktande brev till sin saudiske motsvarighet – var inte särskilt effektiv, eftersom Sverige blev föremål för kritik från i princip hela arabvärlden. Så småningom bedarrade stormen, bland annat sedan regeringen försett den muslimska kommuniteten här hemma med frikostiga bidrag.

Jag vet inte hur man skall tolka det faktum att endast Tunisien av muslimskt styrda länder finns med på den svenska regeringens reseagenda, eljest borde man tycka att just arabvärlden vore en lämplig målgrupp i FN-kampanjandet. Kanske finns en rädsla för att Wallström åter skall trampa i klaveret och slutgiltigt sänka FN-kandidaturen.

Den rödgröna regeringen brukar berömma sig av att vara ”världens första feministiska regering” som givetvis då också för en feministisk utrikespolitik. Det finns emellertid all anledning att ifrågasätta dessa anspråk mot bakgrund av en del av de realpolitiska prioriteringar Sverige gjort.

Annika Borg påpekar således i en ledarartikel i tidningen Barometern att 159 biståndsorganisationer, bland dessa den välrenommerade Läkare utan gränser, i ett öppet brev till regeringen Löfven protesterar mot att regeringen dragit ner biståndet till den Globala fonden med 300 miljoner kronor i sin strävan att klara statens hårt ansträngda finanser. Att bedriva en massinvandringspolitik av svängdörrskaraktär av det slag Sverige gjort under så många år kostar på, sedan hjälper det inte hur många gånger det förklarats att ”invandring berikar”.

Annika Borg påpekar i sin ledartext att de indragningar ”världens första feministiska regering” nu gör drabbar just kvinnor hårdast:

Utdelningen av myggnät , test för och behandling av tuberkulos och livräddande hiv-behandling för de allra fattigaste, har således genom några penndrag dragits tillbaka av den svenska regeringen. Detta är sjukdomar som drabbar flickor och kvinnor värst, skriver organisationerna.

I stället, menar Borg, gör S-MP-regeringen ”ökade avräkningar för flyktingkostnader”. Den politik regeringen bedriver är enligt Borg ”patriarkal” snarare än feministisk, något som understryks genom de horder av män som väller in i landet. http://www.barometern.se/ledare/patriarkal-politik/

3610419_2048_1152 Militant västsaharisk självständighetsdemonstration. Inför FN-omröstningen i juni vågar Sverige inte stå fast vid sitt löfte att erkänna Västsahara, utan väljer att gå ockupationsmakten Marocko till mötes. 

Sverige har under sina ansträngningar i syfte att säkra den åtråvärda platsen i FNs säkerhetsråd gjort det mesta för att hålla några av världens mest motbjudande diktaturstater på gott humör. Länder såsom Centralafrikanska republiken, Ekvatorialguinea och Saudiarabien, vilka finns med på en inofficiell lista omfattande 28 stater som uppges finnas på Utrikesdepartementet i Stockholm och som bedömts särskilt viktiga för Sveriges FN-kampanj.

Dessa och en hel del andra stater som Löfven och Wallström krälat i stoftet inför tillhör enligt organisationen Freedom House världens värsta diktaturer, och risken är uppenbar att ”världssamvetet” Sverige i sin kampanj för att få över sådana slaktarstater på sin sida väljer att se igenom fingrarna med deras avskyvärda brott mot de mänskliga rättigheterna.

Att den svenska regeringen inte är främmande för att göra eftergifter av detta slag framgår av kovändningen i Västsahara-frågan: efter att tidigare ha lovat erkänna det av Marocko ockuperade Västsahara har Sverige nu gjort en kovändning och meddelat, att något sådant erkännande inte är aktuellt. http://www.vastsahara.net/

Inför prospektet att tilldelas en plats i FNs säkerhetsråd får tidigare utfästelser ge vika.   

 

 

43 terrorgrupper stöder DAESH/IS

12 februari, 2016

img613628 IS-terrorist viftar med den svarta flaggan i syriska Raqqa.

Trots att den så kallade Islamiska staten (DAESH, IS, ISIS, ISIL) tappat mark till koalitionsstyrkor i Syrien och Irak under de senaste månaderna ökar hela tiden antalet terrorgrupper världen över, vilka svurit trohet till eller på annat sätt stöder den fruktade och oblandat barbariska, islamistiska organisationen.

I dag finns ej färre än 43 militanta organisationer i 18 länder som sympatiserar med Islamiska staten, uppger israeliska nyhetssajten Arutz Sheva: http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/207838#.Vr4Lf__2bZ4

I början av februari uppgav Förenta nationernas (FN) generalsekreterare Ban Ki-moon i ett tal att 34 islamistiska grupperingar stöder DAESH och att antalet väntas stiga under 2016. Detta, menade Ban, erbjuder ”ett hot utan motstycke” eftersom DAESH har en illavarslande förmåga att attrahera stöd från extremistgrupper i länder såsom Filippinerna, Uzbekistan, Pakistan, Libyen och Nigeria.

Ban Ki-moon framhöll bland annat:

 Expansionen under senare tid av /DAESHs/ inflytandesfär i västra och norra Afrika, Mellanöstern samt södra och sydöstra Asien demonstrerar den hastighet och storlek med vilka hotets allvar har utvecklats under endast 18 månader.

Ban talade om 34 extremistgrupper som stöder DAESH, men underrättelseuppgifter tyder på att det verkliga antalet är 43.

IS-Daesh-Islamiska-staten-soldater-gripna Soldater från DAESH grips av koalitionsstyrkor.

På underrättelseorganisationen IntelCenters hemsida finns en interaktiv karta och en lista över grupperna som stöder Islamiska staten: http://intelcenter.com/maps/is-affiliates-map.html#gs.tX4cDdc

Islamiska staten anses vidare vara världens rikaste terrororganisation som uppskattas ha tjänat mellan 400 och 500 miljoner US dollar genom att sälja olja och oljerelaterade produkter under 2015 trots de sanktioner som förekommit. Ännu mera pengar, närmare en miljard US dollar, uppges organisationen ha tjänat på att beskatta lastbilstransporter genom dess territorier i Irak och Syrien.

På sistone skall DAESH emellertid ha drabbats av ekonomiska svårigheter, vilket lett till att man tvingats halvera lönerna till de terrorister som tjänar under organisationens svarta flagga. http://www.albawaba.com/loop/daesh-reportedly-cutting-fighter-salaries-aleppo-794142

81_152591

Av de 43 islamistgrupper som stöder DAESH kommer sex från Algeriet, fem från Filippinerna, fyra från Pakistan och Libyen, tre från vardera Syrien, Egypten och Tunisien, två från Ryssland samt tre från andra muslimska länder.

Förutom stödet från de militanta grupperingar som refereras till ovan bör man lägga till det stöd som utgår från tusentals, kanske tiotusentals, moskéer över hela världen varav ett flertal i Sverige. Om detta har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/24/tusentals-moskeer-over-hela-varlden-propagerar-for-isis/

 

Äntligen: Amerikanske Israel-spionen Pollard skall friges

30 juli, 2015

Den israeliske agenten Jonathan Pollard, en nu 60-årig amerikan som 1987 dömdes till livstids fängelse för spioneri för Israels räkning, kommer att friges den 21 november efter att då ha avtjänat 30 år av sitt straff. Det meddelande den amerikanska frigivningskommissionen den 28 juli.

http://www.jpost.com/Diaspora/Jonathan-Pollard-to-be-released-November-20-410419

nf_3568_33236-1 Jonathan Pollard har väntat länge på att bli frigiven.

Jonathan Jay Pollard föddes i Galveston, Texas den 7 augusti 1954 i en amerikansk-judisk familj. Han visade tidigt sympatier för såväl den judiska saken i allmänhet som för staten Israel i synnerhet. När han fick anställning som civil analytiker inom den amerikanska flottans underrättelsetjänst i mitten av 1980-talet såg han chansen att göra en insats för sitt andliga hemland: han överlämnade till Israel mot betalning ett stort antal hemligstämplade dokument, vilka han ansåg att Israel som en nära allierad till USA redan borde ha fått tillgång till. De flesta av dokumenten hade med utrikespolitiska förhållanden att göra.

Pollard greps 1985 efter en dramatisk biljakt med FBI hack i häl i samband med att han och hans dåvarande hustru Anne Henderson försökte komma in på den israeliska ambassaden i Washington, D. C. De blev emellertid bryskt avvisade av israeliska säkerhetsvakter, och Pollard kunde gripas. Anne greps några timmar därefter. Jonathan Pollard tillerkändes israeliskt medborgarskap 1995, men den israeliska regeringen förnekade länge att den köpt hemliga amerikanska dokument av honom. Först 1998 kom ett sådant erkännande.

En detaljerad redogörelse för Pollards spioneri följer här:

https://en.wikipedia.org/wiki/Jonathan_Pollard

Frigivningskommissionen meddelade den 28 juli Jonathan Pollards juridiska ombud, Elliot Lauer och Jacques Semmelman, att kommissionens tre ledamöter vid ett möte den 7 juli i Federal Correction Center i Butner, North Carolina, där Pollard sitter fängslad, enhälligt beslutat om hans frigivning. Den kommer att äga rum den 21 november i år, då Pollard inklusive åren i häkte avtjänat 30 år av sin livstidsdom.

ShowImage Esther och Jonathan Pollard.

Jonathan Pollard meddelade genom Lauer och Semmelman följande: ”Jag ser fram emot att återförenas med min älskade hustru Esther.” Han tackade även alla tusentals uppbackare och sympatisörer vilka i USA, Israel och över hela världen på olika sätt engagerat sig för hans sak. The New York Times sammanfattar händelserna kring frigivningen och redovisar också en video med hustrun Esthers Pollards uttalande efter frigivningsbeskedet:

http://www.nytimes.com/2015/07/29/world/middleeast/jonathan-pollard-spy-for-israel-to-be-released-on-parole-in-november.html?_r=0   

Vid ett möte som frigivningskommissionen höll för ett år sedan nekades Pollard frigivning. Hade detta blivit fallet även nu hade han varit tvungen att tillbringa ytterligare 15 år i fängsligt förvar, vilket hade varit ett hårt slag för 60-åringen som lider av diabetes och högt blodtryck. Han har gjort sig känd som en mönsterfånge och det bedöms att han inte kommer att återfalla i brottslighet.

Det har funnits åtskilliga egendomligheter kring fallet Pollard. För det första att Jonathan och hustrun Anne blev kraftfullt bortkörda då de sökte få asyl på den israeliska ambassaden – det tillhör normalt ”god ton” att det land för vilken en hemlig agent arbetar låter vederbörande få en fristad. I stället skickade israelerna makarna Pollard rätt i armarna på den amerikanska federala polisen FBI.

warren4e-1-web Jonathan Pollard omedelbart efter gripandet.

För det andra borde det faktum att Jonathan Pollard spionerade för en vänligt sinnad makt, och inte heller dömdes för högförräderi, ha renderat ett straff på två-till fyra år i fängelse, vilket skett i tidigare liknande fall. I stället blev det alltså livstid, ett straff inte ens åklagaren yrkade på i fallet Pollard. Det som avgjorde saken var ett meddelande från den dåvarande försvarsministern Caspar Weinberger till målets domare, där Weinberger direkt lögnaktigt hävdade att Pollards spioneri var det värsta förräderiet mot USA i modern historia.

Pollard är därmed den ende spionen i USAs historia som dömts till livstids fängelse utan att ha åtalats för högförräderi. Dåvarande hustrun Anne Henderson dömdes till fem års fängelse men frigavs efter tre och ett halvt år av hälsoskäl.

En tänkbar orsak till det orimligt hårda straffet är att Pollard i en intervju med Jerusalem Posts medarbetare Wolf Blitzer, efter att ursprungligen ha medgivit att han till Israel endast överlämnat dokument rörande Irans robothot mot Israel, oförsiktigt nog medgav att han även vidarebefordrat handlingar om PLOs baser i Tunisien, detaljer om Libyens luftvärnskapacitet, sovjetiska vapenleveranser till Syrien, syriska och irakiska lager med kemiska vapen samt Pakistans atombombsprojekt.

Alan-Dershowitz Alan Dershowitz menar att Pollard blivit frigiven för länge sedan om han inte varit jude.

Den välkände juridikprofessorn Alan Dershowitz, som under många år engagerat sig för Jonathan Pollards sak, menar att Weinberger ljög och att Pollard borde ha frigivits långt tidigare. I en debattartikel i The Boston Globe skriver Dershowitz bland annat vidare: ”Obama-administrationen bör inte få något erkännande för Pollards ‘tidigare’ frigvning, eftersom frigivningen är allt annat än tidig.”

https://www.bostonglobe.com/opinion/2015/07/24/alan-dershowitz-jonathan-pollard-release-doesn-make-for-iran-deal/xFOqLsB3uBseiiu1dA5dLP/story.html   

Enligt Derzhovitz var det största felet med Jonathan Pollard i det amerikanska rättsväsendets ögon att han är jude. Vilken annan person som helst som gjort sig skyldig till Pollards brott, och som inte var av judisk börd, skulle frigivits långt tidigare enligt professor Derzhowitz uppfattning. Antisemitism spelade alltså i det perspektivet en roll i bedömningen av Pollards roll som spion.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har, i likhet med andra israeliska högerpolitiker, arbetat hårt för att få Jonathan Pollard frigiven och har enligt egen utsago tagit upp hans fall varje gång han träffat representanter för USAs regering: ”Efter decenniers ansträngningar /att säkra hans frigivning/, kommer Jonathan Pollard nu äntligen, äntligen att friges ur sitt fängelse”, kommenterade han till Jerusalem Post.   

53199_detail_POLLARD%203 Många israeler ser Jonathan Pollard som en hjälte.

Jonathan Pollard anses på sina håll i Israel, framförallt bland konservativa, vara en hjälte genom att till Israel lämna över dokument som man menar att Israel ändå borde ha fått tillgång till av sina amerikanska allierade. Flera gator och platser i Israel är uppkallade efter honom. Det kan efter hans frigivning också bli så att han, med president Obamas goda minne, väljer att emigrera till Israel.

Å andra sidan har det också förekommit uppgifter om att den amerikanska administrationen är oroad över möjligheten att Pollard kommer att tas emot som en hjälte vid ankomsten till Israel, varför man kommer att blockera honom från att resa till Israel. Vicepresident Joe Biden, som i och för sig inte är känd för sina sansade uttalanden, sade 2011 att Pollard skulle komma att friges bara ”över min döda kropp”.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/198667#.VblJjZsw_Z4   

USAs utrikesminister John Kerry har förnekat, att Pollards frigivning har utverkats i syfte att blidka Israel efter kärnvapenavtalet med Iran.

Farrakhan förnekar sig inte

3 mars, 2011

Den rasistiske demagogen Louis Farrakhan tror på uppror i USA.

Louis Eugene Walcott, mer känd som Louis Farrakhan, förnekar sig inte. I ett maratontal om fyra timmar vid Nation of Islams nyligen inträffade konvent i Chicago valde Farrakhan att bland många andra ämnen beröra de folkliga protesterna/revolterna på olika håll i den muslimska världen. Så här utlät sig Farrakhan bland annat:

What you are looking at in Tunisia, in Egypt…Libya, in Bahrain…what you see happening there…you´d better prepare because it will be coming to your door.

Vad demokrativänner världen över ser som en möjlig omvälvning i demokratisk och frihetlig riktning i några av världens mest beryktade diktaturer ser alltså Louis Farrakhan som förebud om en massiv resning mot styret i världens mest betydande demokrati. Farrakhan har yttermera uppmanat president Obama att inte låta polis och militär skjuta mot fredliga demonstrationståg. Det är alldeles uppenbart att den nu 77-årige ledaren för den svarta muslimska organisationen Nation of Islam har missat något väsentligt.

Annat var knappast att vänta från det hållet. Louis Farrakhan har genom åren gjort sig känd som en rasistisk demagog med en mängd mer eller mindre egendomliga uppfattningar. Han har bland annat uppgivit att han 1985 togs in i ett flygande tefat och hörde de svarta amerikanska muslimernas pionjär Elijah Muhammads röst förutsäga omvälvande händelser.

Mot den bakgrunden var det ingen sensation att Farrakhan i sitt tal i Chicago – där han hoppade från ämne till ämne – talade sig varm för Scientologikyrkan och dess grundare, science fiction-författaren L. Ron Hubbard. Enligt scientologerna grundades den mänskliga civilisationen av rymdvarelser.

L. Ron Hubbard är en av Farrakhans förebilder.

Louis Farrakhan är en gammal vän till Libyens nu snart detroniserade diktator Moammar al-Ghadaffi, vars internationella pris för mänskliga rättigheter (!) Farrakhan förärades 1996. Andra mottagare av samma pris har varit Fidél Castro och Hugo Chávez. Farrakhan har nyligen varnat USA för att avsätta Ghadaffi och dennes söner som man gjorde i Irak med Saddam Hussein och dennes söner och för att låta ”judarna” hetsa landet i krig på Israels sida mot Iran.

Just det – Farrakhan har gjort sig känd som en av världens mest obehagliga antisemiter som hävdar att hans kommentarer om ”judarna” är avsedda att ”dra undan täcket från Satan”. Han anser vidare att det är (surpise) ”judarna” som kontrollerar såväl USAs regering som dess banker.

Den judiska organisationen Anti Defamation Leagues (ADL) ledare Abe Foxman har bemött Louis Farrakhan på följande sätt:

Anti-Semitism has suffused the Nation of Islam´s message, and Farrakhan is the standard bearer and bigot in chief…Perhaps what´s more disturbing is that despite his anti-Semitic rants, he has not been made a pariah in his own community. What does it take for him to stop being a pied piper of hatred?

Farrakhan har också väckt uppseende genom att skriva till judiska samfund och organisationer och kräva skadestånd för att ha orsakat USAs svarta stort lidande. Han har även benämnt judendomen ”en rännstensideologi” och berömt Adolf Hitler.

Här en länk till en artikel om Farrakhans göranden och låtanden i Jerusalem Post:

http://www.jpost.com/International/Article.aspx?id=210444

Som synes skiljer det inte nämnvärt mellan Farrakhan och notabiliteter såsom Ghadaffi och Irans galne president Ahmadinejad. Det tragiska är att han fortfarande synes åtnjuta respekt från inte så få amerikanska svarta också utanför de rent muslimska leden.

Loggan för London-OS 2012.

När jag ändå är inne på ämnet påstådda judiska konspirationer kan jag inte underlåta informera om att Irans regering, enligt uppgifter som refereras i tidningen Expos nätupplaga, hotar bojkotta de olympiska spelen i London 2012. Orsak: London-OS logotype sägs bilda ordet ”Zion”.

Expo hänvisar även till att Wikileaks grundare Julian Assange (se inlägg i denna blogg 25/2) anklagat den engelska tidningen The Private Eye för att ingå i en judisk konspiration riktad mot honom och Wikileaks. Läs mer här:

http://expo.se/2011/assange-anklagar-journalister-for-judisk-konspiration_3779.html

Quid novi?