Barbara Allen önskar godnatt

Pete Seeger – låtskrivare och vistolkare.

https://www.youtube.com/watch?v=EPdbHfgM0h0

Så har det blivit dags att natta er igen, kära läsare, och det gör jag med ”Barbara Allen” med Pete Seeger. Om det någonsin funnits en romantisk sång med tragiskt slut så är det förvisso denna.

Jag fick upp ögonen för Pete Seeger i slutet av 1960-talet, då han framträdde vid en konsert i samband med en ekumenisk världskongress i Uppsala domkyrka som även TV-sändes. Jag spelade in konserten på min gamla rullbandspelare av märket Grundig. En av sångerna han då sjöng var ”Jacob´s Ladder”. Sedan köpte jag en LP med några av Seegers mest kända och uppskattade sånger. Hans allra mest kända torde vara ”Where Have All the Flowers Gone”.

Pete Seeger föddes i New York 1919. Under 1950- och 1960-talet kom han att få en avgörande betydelse för folkmusiklivet i USA och internationellt. Förutom att skriva egna låtar plockade han även upp visor från olika länder och framförde dem på sitt eget sätt med banjo eller gitarr. Jag tycker personligen han har en av de vackraste röster jag hört.

Ett par av hans övriga mest kända sånger är ”If I Had a Hammer” samt ”Turn! Turn! Turn!”

Seeger har gjort sig känd som en politisk aktivist långt ut på vänsterkanten, vilket inte är någon komplimang i mina ögon. Jag överser dock gärna med det på grund av hans unika konstnärsskap. God konst och kultur är aldrig politiska utan har ett egenvärde.

Peete Seeger var under alla år gift med Toshi-Aline Ohta, med vilken han var gift i nästan 70 år.

Jag tillägnar denna sång alla trofasta och pålitliga människor av båda könen som inte vet vad svek är för något. Tyvärr växer dessa inte på träd numera. Personligen klarar jag inte svek, sådant river upp mig inombords särskilt när det gäller människor jag hoppats på. I fall någon till äventyrs ville veta.

Turn! Turn!Turn!

The Byrds.

Vad sägs om att somna med The Byrds och deras stora hit ”Turn! Turn! Turn!” med text av Pete Seeger?

Sämre kunde det vara, säger jag. Sångtexten hämtar sitt tema från Predikaren ur den judiska bibeln (Gamla testamentet): allting förändras men samtidigt är intet nytt under solen. Allt är i botten ett meningslöst jagande efter vind. Allt har sin rätta tid, säger Predikaren (3:8), och detta bildar sångens tema:

En tid att födas. En tid att dö. En tid att plantera. En tid att skörda. En tid att döda. En tid att hela. En tid att förstöra. En tid att bygga upp. En tid att gråta. En tid att skratta. En tid att sörja. En tid att dansa. En tid att röja bort stenar. En tid att samla stenar. En tid att kramas. En tid att låta bli att kramas. En tid att hitta. En tid att tappa bort. En tid att behålla. En tid att kasta bort. En tid att riva sönder. En tid att sy ihop. En tid att vara tyst. En tid att tala. En tid att älska. En tid att hata. En tid för krig. En tid för fred.

Sången blev The Byrds andra stora hit efter Dylan-covern ”Mr. Tambourine Man”, båda från 1965.

The Byrds bildades i Los Angeles 1964 och höll på till 1973. Sedan fortsatte man i olika uppsättningar fram till 2000. Gruppens speciella sound kom genom Roger McGuinns tolvsträngande gitarrspel. Inspiration hämtades från The Beatles, jazzmusikern John Coltrane samt folkmusik. The Byrds gav därmed upphov till termen ”folkrock”.

Gruppen gjorde stor lycka med ett antal Dylan-covers men slog även stort med egna kompositioner som ”Eight Miles High” och ”Do You Want to be a Rock´n Roll Star?” Här The Byrds och Bob Dylan i ”Mr. Tambourine Man” i ett liveframträdande:

http://www.youtube.com/watch?v=dxKIWcuLWHA

Tillägnar sången min gode vän Eric Hallberg, som jag skall hälsa på i morgon. Blir i vanlig ordning några whiskies, en bit mat, musiklyssnande samt diverse pokulerande om det eländiga tillståndet i nationen med mera.