Posted tagged ‘TV4’

SD fortsatt i topp hos Sentio – sämst någonsin för L

7 september, 2021

Sentio 4 september 2021.

Sverigedemokraterna är Sveriges största parti – tvåa är Socialdemokraterna, som fortsätter tappa mark i väljaropinionen. Ohotat sämst i Nyheter idag/Sentios mätning 26-29 augusti 2021 är Liberalerna med 1,9 procent. Ls riksdagsledamöter bör nog redan nu söka nya jobb. https://senorh.se/

SD minskar visserligen med 0,6 procentenheter jämfört med närmast föregående Sentio-mätning men toppar alltjämt listan med 23,3 procent, knappt före S som antecknas för 23,1. Sistnämnda parti går mot ett veritabelt katastrofval om ganska precis ett år. Redan nu är partiet 5 procentenheter sämre än i valet 2018, som var det sämsta S-valet sedan allmänna rösträtten infördes.

TV4s oefterhärmlige Marcus Oscarsson visade nyligen genom ett stapeldiagram hur sosseriets maktprivilegium obönhörligen eroderas alltmer, samtidigt som Sverigedemokraternas stapel tenderar att bli allt högre. Samtidens Dick Erixon kommenterade detta på följande sätt: ”Skälet till att Socialdemokratin gapar och skriker om extremister i varje buske är enkelt att se. Partiet håller på att tappa greppet om makten i Sverige.”

Makten har varit S privilegium – men nu närmar sig slutet

Största ökningen hos Sentio står Kristdemokraterna för. KD ökar med 2,7 procentenheter och går upp till 7,8 procent efter att en längre tid ha rört sig farligt nära riksdagsspärren på 4 procent i opinionen. Det är möjligt att väljarna inte längre upplever Ebba Buschs fastighetsaffärer som så upphetsande.

Kristdemokraterna on Twitter: "UPPÅT! KD ÖKAR TILL 7,8% Kristdemokraterna  lyfter rejält i senaste mätningen från Sentio. Bästa resultatet sedan juni  2019 och går signifikant fram 2,7 procentenheter.… https://t.co/dwCPlHAazF"

KD ökar mest hos Sentio.

Eftersom även Moderaterna går framåt med 2,1 procentenheter upp till 21,0 procent och blir tredje största parti visar den aktuella undersökningen på ett klart överläge för vad som brukar benämnas det konservativa blocket. Mandatfördelningen hade blivit 190-159 om det varit val.

Fjärde störst är Vänsterpartiet med 10,6 procent vilket är en marginell tillbakagång. Därefter kommer som redan nämnts KD på 7,8, Centerpartiet 5,8, Miljöpartiet 4,0 samt Liberalerna med 1,9 procent. Liberalerna kan redan nu se fram emot att förpassas ur riksdagshuset på Helgeandsholmen och samma öde drabbar förhoppningsvis även de bindgalna miljöpsykopaterna, förlåt Miljöpartiet.

Nu skall vi väl inte dra alltför stora växlar på en mätning från Sentio, som visserligen är ett välrenommerat norskt mätinstitut men som inte alltid lyckats förutspå valresultaten i Sverige särskilt väl. Detta med ett betydande undantag: 2014 prickade Sentio bättre än någon annan in SDs valframgång.

Marcus Oscarsson: politisk kommentator med rätt att propagera

17 februari, 2021

Som alla etablerade svenska USA-observatörer står Marcus Oscarsson stadigt i det demokratiska lägret: det så kallade McGovern-syndromet.

Marcus Oscarsson heter en uppmärksammad politisk kommentator i TV4 som gjort sig känd för två saker: han har ambitionen att förklara knepiga politiska sammanhang för tittarna och han verkar låta sminköserna få fria händer med mascaran och ögonbrynen inför varje framträdande i rutan.

Marcus Oscarsson är född den 21 mars 1976 och enligt uppgift i mycket unga år adopterad från Iran av svenska föräldrar tillsammans med sin tvillingbror. Han är uppväxt i Tveta församling i den lilla byn Odensås i Hultfreds kommun i Kalmar län.

Han genomgick i gymnasium i Hultsfred och tog därefter ekonomie magister-examen i statsvetenskap och civilekonom-examen vid Linnéuniversitetet i Växjö. 2006 inledde han studier vid regeringens aspirant- och diplomatprogram. Oscarsson har dessutom genomgått Svensk-amerikanska handelskammarens trainee-program i Denver, Colorado i USA. https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcus_Oscarsson

Marcus (ursprunglig stavning ”Markus”) uppges dessutom ha hunnit med att vara lokalredaktör på Vimmerby Tidning i fem år och på Barometern i hela tolv år – frågan är när han skulle ha hunnit med det? Utöver detta har han kommenterat politik i TT, Aftonbladet och SVTs Aktuellt och varit korrespondent för brittiska tidningar som The Times och Daily Mail.

Det var 2012 som den nu snart 45-årige Oscarsson fick anställning som politisk expertkommentator vid TV4. Han kom då närmast från olika befattningar vid finansdepartementet, statsrådsberedningen och Miljöpartiets riksdagskansli. Oscarsson har ett speciellt intresse för USA i allmänhet och amerikanska presidentval i synnerhet.

Marcus Oscarsson hyllades för sin förmåga att göra komplicerade sammanhang begripliga för tittarna och har varit nominerad till flera prestigefyllda utmärkelser avseende TV-mediet. 2015 vann han det så kallade Begriplighetspriset. Han lyckades också med konststycket att gå hem i de flesta läger, också bland dem som brukar kritisera de etablerade medierna för överdriven politisk korrekthet.

Marcus Oscarsson använde Idrottsgalan som slagträ mot Trump i debatten om det amerikanska presidentvalet.

Några som inte instämde i hyllningskören var patenterade vänstertyckare såsom Expressens kolumnist Alex Schulman och stollige anti-vite rasisten Tobias Hübinette, vilka anklagat Oscarsson för ”högerpopulism” och SD-sympatier. En av Oscarssons försyndelser bestod i berömmande ord till Mattias Karlsson efter TV-dokumentär om denne 2019. Oscarsson menade att Karlsson skulle bli en bra efterträdare till Jimmie Åkesson som partiledare (en roll som Mattias själv inte vill ha). https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/oscarsson-lanserar-sds-vallat-bli-politiker-i-stallet/

Marcus Oscarsson har ofta haft förmågan att, som det heter, tänka utanför boxen och inte varit rädd för att stöta sig med den trendsättande vänstern vare sig på sin välbesökta Facebook-sida eller när han studsar runt som en gummiboll i TV4-studien och fäktar med armarna som om de vore väderkvarnsvingar. Det finns emellertid en fråga där han i högsta grad anpassat sig till rådande debattklimat: USAs 45e president Donald J. Trump.

I Sverige förefaller det råda en oskriven regel vad beträffar bevakningen av amerikanska presidentval: den demokratiske kandidaten måste favoriseras och den republikanske kandidaten överösas med kritik. Så har varit fallet åtminstone från och med Nixon-Kennedy-valet 1960 och framåt.

Jag har kallat detta fenomen för McGovern-syndromet efter senator George McGovern, den demokratiske kandidat som 1972 led en jordskredsförlust mot Richard M. Nixon men som alla svenska USA-korrespondenter höjde till skyarna på grund av sin kritik mot USAs krigföring i Vietnam. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Det är ledsamt och, med tanke på hans fördomsfrihet i de flesta andra frågor, litet förvånande att Marcus Oscarsson inte lyckats resa sig ur mängden av demokratiska partigängare utan istället tar varje chans att racka ned på Trump. ”Som en elefantunges vilda upptåg på Mall of Scandinavia” har Oscarsson exempelvis valt att karaktärisera Trumps på många sätt banbrytande utrikespolitik.

Oscarsson använde till och med sin medverkan i SVTs Idrottsgalan som ett sätt att propagera mot Trump och för Demokraterna och särskilt dess vicepresident Kamala Harris. https://www.fornuft.se/ledare/vem-vill-se-marcus-oscarsson-forvandla-idrottsgalan-till-ett-vansterpolitiskt-jippo/

Donald Trumps kontroversiella utrikespolitik

Oscarsson är märkbart upprörd över att Trump inte kört vidare i samma gamla utrikespolitiska hjulspår som företrädarna. Att Trump faktiskt varit den ende president i modern tid som inte inlett krigshandlingar utomlands är något som TV4-personligheten inte tycks ha uppmärksammat.

Oscarsson gick i spinn när Trump friats i senaten.

Trump har genom en serie utrikespolitiska initiativ bland annat genom The Abraham Accords starkt bidragit till en fredlig utveckling i Mellanöstern och, som förste USA-president, infriat vallöftet att flytta landets ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han insåg vidare att hotet från det kommunistiska Kina var högst reellt och visade världen att han stod på det demokratiska Taiwans sida. I Europa mäklade han fred mellan de båda ärkerivalerna Kosovo och Serbien. https://tommyhansson.wordpress.com/2021/02/11/trumps-revolutionerande-utrikespolitik-brot-ny-mark/?fbclid=IwAR2EFhuLdGw1k-o-cI_WGE8179TqKxzQXrq69Zbhb2so40fZHfBhRyTDJr4

När vidare Donald Trump friats i Demokraternas desperata riksrättsåtal tappade Marcus Oscarsson det fullständigt. ”Skandal när Trump frias trots uppvigling mot sitt eget land”, påstod således Oscarsson. ”Trump och republikanerna är ändå stora förlorare.” Enligt Oscarsson var bevisen för Trumps skuld ”överväldigande”.

Det måste svida i skinnet på Marcus Oscarsson och andra svenska utrikesbedömare att de inte hade vetorätt över klåparna i senaten i Washington, D. C. som hade mage att fria Trump. Att just Oscarsson, som i flera andra sammanhang gjort ett förtjänstfullt jobb, skulle tappa varje uns av besinning var dock något oväntat, låt vara att han genomgående hållit en kritisk ton gentemot Trump.

Jag har i ovanstående rader försökt vara rättvis mot Marcus Oscarsson och framhävt hans förtjänster. Desto större blir besvikelsen över att han är precis lika orättvis och propagandistisk gentemot Donald Trump som exempelvis TV4-kollegan Rolf Porseryd och SVTs Stefan Åsberg och tidigare Carina Bergfeldt.

 

Förra SVT-chefen om Trumps covidbesked: ”Jag är rädd att det här kommer att gynna honom”

2 oktober, 2020

Makarna Donald och Melania Trump har testats positivt för den kinesiska smittan.

Den stora nyheten för dagen – vilket ingen torde ha undgått att notera – är att makarna Donald och Melania Trump testats positivt för den kinesiska smittan covid-19 och gått i karantän i Vita huset. De uppges må bra för tillfället.

Trump smittad av coronaviruset

Enligt USA-experten Ronie Berggren, redaktör för den webbaserade sajten Amerikanska Nyhetsanalyser, kommer beskedet att leda till att villkoren för den fortsatta presidentvalsrörelsen ”förändras drastiskt”. Trump-kampanjen kommer exempelvis inte längre att kunna hålla valmöten med massdeltagande vilket skett tidigare.

Hur de båda återstående debatterna mellan Trump och hans medtävlare Joe Biden, planerade att hållas i Miami, Florida den 15 oktober respektive Nashville, Tennessee den 22 oktoiber kommer att påverkas är i skrivande stund oklart. Det hänger på om Donald Trump insjuknar i corona eller ej. Dessutom har presidenten klargjort att han inte accepterar ändrade debattregler, vilket debattkommissionen föreslagit. https://www.vk.se/2020-10-02/trump-vill-inte-debattera-med-andrade-regler

Varför skulle jag tillåta att debattkommissionen ändrar reglerna för andra och tredje debatten när jag så enkelt vann förra gången?” klargjorde Donald Trump på Twitter. Bland förslagen till ändrade regler har nämnts att moderatorn skulle kunna stänga av mikrofonen för en debattör som bryter mot givna direktiv.

Den 7 oktober möts de båda vicepresidentkandidaterna, republikanen Mike Pence och demokraten Kamala Harris, i en debatt i Salt Lake City i Utah förutsatt att ingen av dem testas positivt för covid-19.

Eva Hamilton: ”Jag är rädd att det här kommer att gynna honom.”

Här hemma har reaktionerna på beskedet om makarna Trumps covid-positivism varit ungefär vad man kunde ha förväntat sig. I TV4s Nyhetsmorgon ledde Steffo Törnqvist och Jenny Alversjö en diskussion om beskedet med deltagande av förra SVT-chefen Eva Hamilton, förre EU-parlamentarikern (L) Jasenko Selimovic och Flamman-redaktören Anna Herdy. Av dessa framstod faktiskt den sistnämnda som mest nyanserad. Selimovic inledde genom att helt bisarrt ifrågasätta Trumps besked om att han smittats som tänkbar lögn!

Som var och en säkert begriper var det inget positivt om Trump som kom ut av ett meningsutbyte med den sammansättningen. Eva Hamilton, som sitter i styrelsen för bland annat Sveriges Television AB, Sveriges Radio Företags AB samt Radiotjänst i Kiruna AB, oroade sig mest för att Trumps kandidatur skulle stärkas av smittobeskedet: ”Jag är rädd att det här kommer att gynna honom.” Emedan TV4 meddelat att sidan med Nyhetsmorgon Trump-diskussion inte längre finns följer här Nyheter idags referat av den nämnda diskussionen: https://nyheteridag.se/svts-forra-vd-eva-hamilton-ingen-gillar-ju-trump-i-sverige/

Enligt styrelseproffset Hamilton, dotter till greve Gustaf Hamilton och gift med civilekonomen Karl-Johan von Heland, är det vidare så att ”Ingen gillar ju Trump i Sverige”. Att landets enligt min mening i särklass mest framstående expert på amerikansk politik, Ronie Berggren, är Trump-anhängare har uppenbart undgått Eva Hamilton.

Berggren kommer i dagarna ut med sin nya bok Donald Trump-en synnerligen amerikansk president. https://poddtoppen.se/podcast/735154706/amerikanskanyhetsanalyser/av1159-ronies-bok-om-donald-trump-gar-nu-att-forbestalla

Vidare är det inga som helst svårigheter att på sociala medier hitta skadeglada reaktioner mot Trumps covid-19-smitta. Den mest uppmärksammade står Dana Pourkomeylian, liberal jurist och ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån, för den 2 oktober:

Joe Biden och Kamala Harris iförda gigantiska masker.

På andra sidan Atlanten har den demokratiske presidentkandidaten Joe Biden på ett hämningslöst men inte särskilt framgångsrikt sätt gjort politik av covid-19-smittan genom att skuldbelägga president Trump. Själv har Biden handskats synnerligen lättvindigt med statistiken och dragit till med att 6114 militärer har avlidit i smittan – det verkliga antalet är sju.

Räknar man ihop civilt och militärt anställda samt övriga med olika sorters uppdrag för det amerikanska försvarsdepartementet kommer man visserligen upp i 90 dödsfall, men därifrån till dryga 6000 är steget onekligen långt. https://freebeacon.com/2020-election/biden-said-6114-military-service-members-died-from-covid-the-real-number-is-7/?fbclid=IwAR0mCeIAjbjH38-91A3JS5R2XC65o55fPfM4wqDuqwHPNY3JMOIlE2zNWns

 

åonåp

Så hjärntvättar BBC britterna: vänstervridning och dubbeltänk

29 juli, 2020

British Broadcasting Corporation (BBC) grundades den 18 oktober 1922. Företaget stod bakom den första nationella TV-kanalen i världen med reguljära sändningar utanför USA och förfogar i dag över ett otal TV- och radiokanaler i och utanför Storbritannien. Länge respekterades BBC allmänt som en garant för en saklig och opartisk nyhetsrapportering, men det ryktet har blivit avsevärt skamfilat – alltfler tenderar istället att se BBC som en vänsterinriktad propagandamegafon.

Enligt den brittiske författaren, journalisten och universitetslektorn David Sedgwick är det illa ställt på British Broadcasting Corporation, ibland av kritiker skämtsamt benämnt bland annat British Bullshitting Corporation, Bolshevik Broadcasting Corporation eller Brussels Broadcasting Corporation.

I boken BBC: Brainwashing Britain? (Sandgrounder Publishing 2018, 387 sidor) levererar Sedgwick en veritabel och samtidigt av fakta och exempel väl underbyggd bredsida mot den statliga brittiska företagsjätten, stundom kallad Auntie, som en gång i tiden uppfann beteckningen public service avseende medier ägnade att betjäna allmänheten.

David Sedgwick menar att det är illa ställt på BBC.

”The modern BBC”, konstaterar Sedgwick (sidan 5), ”is an entirely different animal than it was back in the 1950s when Auntie seemed to capture its essence so deftly. The modern organisation is in fact barely recognisable to its 1970s or even 1980s incarnations. Something has changed – is changing /…/ With its enthusiasm for all things liberal and ´progressive´, to the ordinary man and woman in the street the ´national´ broadcaster arguably feels ever more remote, ever more detached from their own reality than at any time in the corporation´s near 100-year history. https://sv.wikipedia.org/wiki/BBC

Frankfurtskolan och kulturmarxismen. Enligt David Sedwick ligger alla som tillhör en eller flera av grupperna konservativa, kristna, vita, män, arbetarklassen, patrioter, abortkritiker och Brexit-supportrar illa till hos den närmast patologiskt politiskt korrekta institutionen BBC. En term som ofta nämns i samband med BBC och etablissemangsmedia  över huvud taget är kulturmarxism, som mycket kortfattat kan definieras som en utveckling av marxismen syftande till att påverka kultur- och samhällslivet i marxistisk/socialistisk riktning.

Ursprunget till kulturmarxismen står att finna i den så kallade Frankfurtskolan, som var en neomarxistisk skolbildning med ursprung i Institutet för socialforskning i tyska Frankfurt am Main i början av 1930-talet. En av målsättningarna var att förena Karl Marx politiskt-ekonomiska idéer med Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier.  Efter nationalsocialisternas maktövertagande 1933 flydde många av företrädarna, exempelvis Max Horkheimer, Theodor Adorno och Herbert Marcuse, till USA. Särskilt Marcuse fick ett avsevärt inflytande över 68-vänstern i USA och västvärlden i sin helhet. ”Den långa marschen genom institutionerna”, ett uttryck som tillskrivits den italienske marxistiske teoretikern Antonio Gramsci, däribland det mediala flaggskeppet BBC, hade inletts.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Frankfurtskolan

David Sedgwick definierar kulturmarxismens agenda på följande sätt (sidan 15): ”The gradual process of destroying all traditions, languages, religions, individuality, government, family, law and order in order to re-assemble society in the future as a communist utopia. This utopia will have no notion of gender, traditions, morality, god or even family or the state.”

Hatet mot Trump. Ett särskilt hatobjekt för BBC är USAs president Donald J. Trump. Etablissemangsmedia och den politiska korrektheten i stort kommer aldrig någonsin att förlåta Trump för att denne i presidentvalet 2016 besegrade den egna favoriten Hillary Clinton, vilken så sent som kvällen före valet av såväl politiska bedömare som spelbolag antogs gå mot en given seger. Istället vann Trump med 304-227 räknat i elektorsröster; att Clinton fick något fler väljarröster än Trump hade ingen betydelse såsom det amerikanska valsystemet är utformat. https://www.oddsonline.se/nyheter/valet-i-usa-clinton-storfavorit-infor-den-sista-debatten/

Sedgwick presenterar i sin bok en rik provkarta på BBCs Trump-fientliga verksamhet. Trump är till att börja med nära nog allt som det brittiska medieföretaget avskyr: man, kristen, heterosexuell, frispråkig anti-socialist och med en bakgrund som extremt framgångsrik företagare i miljardklassen. Sedgwick (sidan 112): ”The maverick businessman represents a real threat to the elites  whose interests the BBC so faithfully and unreservedly represent. His opposition to open borders, mass migration and subsequent disenfranchisement of America´s blue collar workers puts him very much on the wrong side of BBC and its ´progressive´allies.”

Donald Trump är enligt BBCs värdegrund, som David Sedgwick uppfattar den, ”very, very bad”. Alla nyheter om och analyser av Trumps göranden och låtanden presenteras i BBCs programutbud i negativast möjliga dager. Jag skall av utrymmesskäl nöja mig med att återge ett exempel ur Sedgwicks bok.

Det gäller försöken att sammanbinda Trump med den vita rasistgruppen Ku Klux Klan (KKK) och särskilt David Duke, USAs troligen mest beryktade antisemit och förespråkare för vit överhöghet samt med ett förflutet som stormästare (grand wizard) för en falang av KKK. Duke har representerat det Republikanska partiet i delstatsparlamentet Louisiana men har även varit medlem i Demokratiska partiet. Populistiska partiet och Reformpartiet. Han uttalade 2019 sitt stöd för den vänsterextremistiska samt jude- och Israel-hatande demokratiska kongresskvinnan Ilhan Omar. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/03/14/vite-arkerasisten-david-duke-backar-upp-ilhan-omar/

Sedgwick beskriver hur BBC, oavsett vad Donald Trump sysslade med under sin framgångsrika valkampanj 2016, sökte koppla detta till David Duke: Trump vill sänka skatterna. Vad tycker David Duke om det? Trump vill bygga en mur mot Mexiko. Vad är David Dukes åsikt om det? Trump gillar glass med mintchoklad. Gillar David Duke glass med mintchocklad? Så där höll det på.

BBC piskade upp hatstämning mot Vita husets pressekreterare Sarah  Huckabee Sanders.

”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det kan noteras att Donald Trump enligt tillgänglig statistik som presenteras av Sedgwick (sidan 231) tagit avstånd från David Duke/KKK 55 gånger sedan 1991. Ändå har BBC med en dåres envishet gjort sitt bästa för att antyda, att de båda herrarna är av samma skrot och korn. Så till exempel hävdade det brittiska bolaget under valkampanjen 2016 att ”Trump vägrat ta avstånd från Duke” sedan den senare uttalat halvhjärtat stöd för Trump. Sedgwick visar emellertid att Trump i en intervju med journalisten och nyhetsankaret John Heilemann redan 2015 sade om Duke: ”I don´t need his endorsement. I certainly wouldn´t want his endorsment.”

Hatet och illviljan mot president Trump omfattar även hans nära medarbetare. David Sedgwick tar upp fallet med Sarah Huckabee Sanders, Vita husets pressekreterare 2017-19. Vid en presskonferens ställde en närvarande reporter den egendomliga frågan: ”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det väckte rabalder då Huckabee Sanders enligt BBCs framställning inte svarade på frågan. BBCs mailkorg fylldes snabbt med inlägg av typen ”Sarah Sanders är en fruktansvärt monster” och ”Hela administrationen är fullproppad med förespråkare för vit överhöghet!”

Sanningen var att journalisten och Trump-hataren April Ryan, troligen helt medvetet, slängde ur sig frågan – som inte hade någonting alls att göra med vad som diskuterats under pressträffen – då Sarah Huckabee Sanders hade avslutat pressträffen och var på väg från podiet. Detta rapporterades inte av BBC, som på detta sätt kunde skapa en egenhändigt ihopsnickrad skandal med Trump-anknytning. Sarah Huckabee Sanders ställning hos den vänsterliberala presskåren och hos BBC främjas knappast av att hon är dotter till den konservative före detta guvernören i Arkansas och presidentkandidaten Mike Huckabee. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sarah_Huckabee_Sanders

McGovern-syndromet och journaliskåren. BBC förefaller vara drabbat av samma åkomma som sedan lång tid tillbaka vidlådit etablerade svenska medier: det jag har kallat McGovern-syndromet. Det är uppkallat efter George McGovern (1922-2012), en vänsterliberal senator från delstaten South Dakota vilken nominerades som Demokratiska partiets kandidat i presidentvalet 1972 men som förlorade till den sittande presidenten Richard M. Nixon med en av de största marginalerna i USAs historia – Nixon vann med elektorsrösterna 520-17.

McGovern-syndromet innebär att det aktuella mediet undantagslöst i sin rapportering och sina analyser med alla medel backar upp den demokratiske kandidaten. I Sverige har vi kunnat notera detta fenomen åtminstone sedan Kennedy-Nixon-valet 1960 och framåt. Svenska etablissemangsmedia, enkannerligen etermedia som SVT och TV4 (där USA-korrespondenten Rolf Porseryd är ett skräckexempel), har med den drucknes envishet favoriserat alla demokratiska presidentkandidater.

Detta gäller vare sig dessa varit vinnare såsom John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson, Jimmy Carter, Bill Clinton och Barack Obama eller förlorare såsom Hubert Humphfrey, Walter Mondale, Michael Dukakis, Al Gore, John Kerry och Hillary Clinton. De republikanska kandidaterna och presidenterna av typ Ronald Reagan och George W. Bush har analogt härmed svartmålats och demoniserats och Donald Trumps ondska känner i SVT/TV4s perspektiv som vi alla vet inga gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Detta är på intet sätt någon tillfällighet. Statistik visar att den svenska journalistkåren står långt till vänster. Enligt en norsk undersökning från 2019 röstar 70,7 av de 150 journalister som svarat på enkätfrågorna om partisympatier på något av partierna Vänsterpartiet (32,0 procent), Socialdemokraterna (24,0 procent) och Miljöpartiet (14,7 procent). Inget av de övriga partierna kommer upp i tvåsiffriga procenttal – Centerpartiet får 9,3, Liberalerna 5,3, Moderaterna 4,0, Kristdemokraterna 3,3 och Sverigedemokraterna 2,7 procent. https://nyheteridag.se/undersokning-70-procent-av-svenska-journalister-har-vanstersympatier/

Nej, George McGovern valdes inte till president 1972. Till den svenska journalistkårens stora sorg.

Tidigare undersökningar som gjorts under ledning av professor Kent Asp vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet har också visat att den svenska journalistkåren står påtagligt till vänster om de vanliga väljarna beträffande partisympatier. I Asps forskning tenderar dock Miljöpartiet att vara det parti som framför andra favoriseras av journalisterna. https://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf

BBC och Orwells dubbeltänk. Inte bara Donald Trump är i BBCs ögon ”very, very bad”. Detsamma gäller Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen (EU), populärt kallat Brexit. Företagets motstånd mot Brexit poppar enligt Sedgwick upp överallt i såväl TV- som radiokanaler. När det visade sig att den brittiska ekonomin på det hela taget tycks ha gynnats av EU-utträdet har termen ”trots Brexit…” varit ymnigt förekommande.

BBC har ett särskilt gott öga till det konservativa partiet Tories´ underhusmedlem Jacob Rees-Mogg, representerande valkretsen North East Somerset, vilken inte bara är aktiv Brexit-förespråkare utan även katolik, abortkritiker och motståndare till samkönade ”äktenskap”. Följaktligen har Rees-Mogg åtskilliga gånger varit utsatt för två av de metoder som David Sedgwick i sin bok tillskriver BBC: smutskastning och felaktiga påståenden, sådant som drabbar alla som inte oförbehållsamt bekänner sig till det brittiska mediaföretagets världssyn. Dessa förklaras omväxlande vara rasister, nazister eller extremister samt lidande av ”fobier” av skilda slag – islamofobi, homofobi och allt vad det kan vara.

Samtidigt berömmer sig ”Auntie” av att vara opartisk och rättvis. Hur går detta ihop? Enligt David Sedgwick i BBC: Brainwashing Britain? ägnar sig BBC åt ett dubbeltänk (doublethink) av samma slag som det Sanningsministeriet ägnar sig åt såsom det skildras av George Orwell (Eric Blair) i dennes klassiska framtidsdystopi 1984 (1949). Sedgwick sammanfattar (sidan 151):

I am an impartial, objective journalist who nevertheless: – Missrepresents the views  which contradict the BBC worldview. – Smears entities that disagree with the BBC worldview. – Selects and edits  material specifiacally to support the BBC worldswiew. – Amplifies whatever supports BBC narratives. – Suppresses whatever contradicts BBC narratives. – Applies different standards depending on whether individuals or organisations share the BBC worldview.

Det dubbeltänkande som beskrivs av Orwell – till exempel ”krig är fred” – möjliggör för BBCs journalister att samtidigt hysa två motstridiga uppfattningar i en fråga och tro att båda är lika sanna. https://study.com/academy/lesson/doublethink-in-1984-definition-examples.html

”Quiet and safe in Malmö”… Sedgwicks bok avrundas med fyra fallstudier av vilka en har stort intresse för oss svenskar då den gäller Malmö. Under rubriken ”Quiet and safe in Malmö” tar författaren upp situationen i vår tredje största stad Malmö utifrån en kommentar som gjordes av Donald Trump i februari 2017: ”We´ve got to keep our country safe. You look at what´s happening in Germany, you look at what´s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this? Sweden. They took in large numbers. They´re having problems like they never thought possible.”

Uttalandet väckte bestörtning runtom i världen bland människor som inte är insatta i de problem vi svenskar upplever på daglig basis i vårt arma fosterland. Mord, dödsskjutningar, våldtäkter, kvinnomisshandel, bilbränder, bilar som kör in i folkmassor. Icke minst BBC uttryckte bestörtning: hur vågar den okunnige Trump ifrågasätta mångkulturens välsignelser? Bland de som citerades av BBC fanns förre stats- och utrikesministern Carl Bildt, som på sitt sedvanligt arroganta och snorkiga sätt frågade sig vad Trump hade ”rökt”.

BBC trodde sig veta att det varit ”tyst och säkert” i Malmö och att det inte inträffat något större terrordåd. Det var dock inte det Trump hade åsyftat – han hade, helt korrekt, hänvisat till de avsevärda problem relaterade till massinvandring och mångkulturalism som är daglig verklighet för den svenska befolkningen. I syfte att understryka att Trump var en usel lögnare sände det brittiska mediebolaget ett reportageteam till Sveriges tredje största stad, Malmö. Teamet kom, vilket måste anses vara föga sensationellt, fram till att: ”Trump´s wrong, it´s quiet and safe in Malmö.”

Donald Trump hade rätt om tillståndet i Sverige.

Påståendet stämmer dåligt eller inte alls med föreliggande statistik publicerad av bland annat Brottsförebyggande rådet (BRÅ), SVT och Sydsvenskan. Enligt denna är Malmö med sina runt 330 000 invånare den farligaste staden i den nordeuropeiska regionen. Malmö toppar listan för 2016 med ett mordindex på 3,4 per 100 000 invånare. Malmö jämförs i statistiken med Paris ((1,8), London (1,3), Köpenhamn (1,1) samt Berlin (1,0). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/malmo-har-flest-skjutningar-per-invanare

Det förefaller som om Donald Trump inte hade haft så fel ändå. Och, som så ofta tidigare, hade BBC påkommits med byxorna nere.

BBC har nyligen varslat om betydande nedskärningar. Av företagets totalt 6000 tjänster har det aviserats att 520 skall bort. Därtill kommer ytterligare hundratals nedskärningar regionalt och vad avser Skottland, Wales och Nordirland. Huruvida detta kommer att dämpa BBCs vänstervridning må dock vara osagt.

Slutligen vill jag inte undanhålla för mina läsare att jag i egenskap av gruppledare för SD Södertälje intervjuades av BBC World´s stringer Malcom Brabant, stationerad i Köpenhamn, som ett kort inslag i ett program om den syriska flyktinginvasionen i Södertälje 2014. Om flera av BBCs medarbetare vore lika proffsiga och sakliga som Malcolm skulle företaget ha betydligt färre problem. https://www.bbc.com/news/av/world-europe-25805342/syria-crisis-influx-of-refugees-into-swedish-town

Bard, Skogkär, Flam: Censurmentalitet hotar svensk yttrandefrihet

14 juni, 2020

Sverige har formellt yttrandefrihet. I praktiken är denna dock kringskuren på grund av en censurmentalitet som genomsyrar politik, media och debatt. Denna yttrar sig i att envar som avviker från de hårt avgränsade åsiktskorridorerna riskerar att råka illa ut. Flera exempel under senare tid illustrerar vad jag menar.

Låt oss börja med den liberale debattören med mera Alexander Bard, född 1961, vilken hade oförsyntheten att på Twitter lägga ut synpunkter på Black Lives Matter-rörelsen som fick PK-folket att kippa efter andan. Det resulterade också i att Bard tvingades avsluta sin medverkan som jurymedlem i TV4s Talang. Tweetens lydelse återges ovan.

”Martin Luther King hade hatat Black Lives Matter”, citeras Bard av sajten Nyheter Idag. ”Han var stenhård med att man går i kyrkan på söndagar, jobbar sex dagar i veckan, tvättar sina barn och ser till att barnen går i skolan.”

I samma veva som Alexander Bard lade ut sin tweet passade han även på att begära utträde ur Liberalerna, som han varit medlem i några år (han har tidigare bland annat tillhört Centerpartiet). Som motivation anger Bard att han är missnöjd med Nyamko Sabunis ledarskap: ”Det håller inte tyvärr. Hon var jättedålig i partiledardebatten förra veckan. Och hon kommer inte orka bryta med Socialdemokraterna, vilket för mig är nödvändigt.”

Bard: ”Martin Luther King hade hatat Black lives matter”

Att TV4 inte är överdrivet förtjust i yttrandefrihet är känt sedan länge. 2015 valde kanalen således att plocka bort matprogrammet Tina på besök med Israel som besöksort från sin hemsida. Tina Nordström hade nämligen karaktäriserat den israeliska huvudstaden Jerusalem som ”Israels hjärta”, vilket fick ett antal Palestina-aktivister att gå i taket. TV4 föll till föga och plockade bort inslaget från sin hemsida. https://www.varldenidag.se/nyheter/tv4-tar-bort-israel-avsnitt/legacyocc!E5KnDkl42YkKGh1AoR7b6A/

Mats Skogkär omplaceras på grund av en icke politiskt korrekt tweet.

Ytterligare en skribent som råkat ut för censurtänkande i dessa yttersta av dagar är Mats Skogkär, född 1957, ledarskribent vid Sydsvenskan 2003-20 och tidigare bland annat reporter på Tidningarnas telegrambyrå (TT). Han försvarade 2006 Jyllandspostens publicering av Muhammed-tedkningarna. Skogkär omplacerades till en icke-skrivande tjänst efter att ha gjort sig skyldig till en tweet som inte behagade tidningsledningen. Så här skrev Skogkär:

När man ser vänsterns närmast sexuella upphetsning över upploppen i USA, över plundningarna, bränderna och våldet, blir det också lättare att förstå dess strävan att genom invandring skapa liknande förhållanden här med en stor invandrad, etnifierad och segregerad underklass. https://www.journalisten.se/nyheter/ledarskribenten-mats-skogkar-ska-omplaceras-efter-privat-tweet

Jag skulle själv inte ha uttryckt mig som Alexander Bard eller Mats Skogkär, men jag försvarar deras rätt att ta ut svängarna i en situation som är på väg att spåra ur totalt. Enligt Sydsvenskans ansvarige utgivare Jonas Kanje går dock Skogkärs tweet ”över gränsen”. Mats Skogkär själv har i efterhand ångrat sitt twittrande och menar nu att tweeten ifråga var ”korkad och aldrig borde ha publicerats”. Dock vägrar han att låta sig omplaceras. Fortsättning lär följa.

Mitt sista exempel på den hotade yttrandfriheten är poliens beslag av hela upplagan av Aron Flams bok Det här är en svensk tiger, som såvitt jag förstår belyser Sveriges undfallande hållning gentemot Nazityskland under Andra världskriget. På omslaget avbildas krigstidens tigande svenska tiger i modifierad form: den höjer högra frambenet i en nazihälsning och har runt vänstra frambenet en hakkorsbindel; dessutom blinkar den med ena ögat.

Den svenska tigern utformades av tecknaren Bertil Almquist (Bertila), mest känd som upphovsman till Barna Hedenhös, för den svenska vaksamhetskampanjen under Andra världskriget 1941-45 i regi av Statens informationsstyrelse. Målsättningen var att svensken skulle knipa igen om militära och säkerhetsrelaterade förhållanden så att inte utländska makter skulle gynnas. Dagens Nyheters stridbare chefredaktör Herbert Tingsten kallade på sin tid kampanjen för ”neutralitetsidioti”. https://sv.wikipedia.org/wiki/En_svensk_tiger

Det är Beredskapsmuséet i skånska Djuramossa som polisanmält Flam för brott mot upphovsrätten. Muséet äger de ekonomiska rättigheterna till den ursprungliga tigern, detta efter en lång och uppslitande strid om upphovsrätten där muséet, Almqvists båda döttrar samt Försvarsmakten var inblandade. Upphovsrätten gäller fram till 2042.

Aron Flam riskerar vite på en halv miljon kronor därför att han parodierat den tigande svenska tigern.

Aron Flam, född 1978, är ståuppkomiker, skribent och debattör som är kritisk till vänstern. Han riskerar nu en halv miljon kronor i böter och har kommenterat händelserna på följande sätt: ”De ville inte att jag skulle fortsätta att använda min tiger, men jag anar, precis som jag misstänker att de gör, att det här är den centrala symbolen för den svenska tystnadskulturen under kriget men också framåt – sedan dess.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P97OdX/polisen-beslagtog-aron-flams-bocker-i-bokrad

Aron Flam har sannolikt rätt. Skriver man böcker och/eller debattinlägg med ”fel” text eller ”fel” omslag riskerar man råka illa ut i självcensurens, åsiktskorridorernas och den stelbenta byråkratins förlovade land. Eller producerar ”fel” sorts konst såsom gatukonstnären Dan Park, vilken hamnat i fängelse ett flertal gånger och dessutom utsatts för att polisen på det politiserade åklageriets order beslagtagit hans alster. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/28/sveriges-viktigaste-konstnar-hippien-och-geniet-dan-park/

Krister Peterssons sagostund: inget mordvapen, inget DNA, inga nya vittnesmål, ingenting

11 juni, 2020

 

 

 

Dagen före chefsåklagare Krister Peterssons numera herostratiskt ryktbara presskonferens om Palmegruppens slutsatser angående Palme-mordfallet lade den socialdemokratiske partigängaren Daniel Suhonen ut ovanstående på Twitter. I dag – för Suhonen i dubbel bemärkelse dagen efter – ångrar han sannolikt att han inte höll händerna i styr.  Dessutom torde Suhonen ha anledning att säga upp bekantskapen med ett par personer han säger sig ha litat på…

Suhonen var i sanningens namn dock inte ensam om att tro sig veta vad åklagare Petersson skulle lägga fram. Den icke helt obekante pensionerade kriminologiprofessorn Leif G. W. Persson kände sig också helt säker på att det var mordvapnet som skulle företes. I Expressen citeras han på följande sätt: ”Vad finns det för bevisning i ärendet att plocka fram eller hitta, det kokar i stor sett ner till ett mordvapen.” https://omni.se/gw-saker-pa-att-polisen-har-vapnet-som-dodade-palme/a/g7bEq0

Jag skall villigt erkänna att jag också hade väntat mig betydligt mer av det förebådade ”stora avslöjandet”. Nu fick vi istället avnjuta något vad jag skulle vilja kalla en i och för sig rätt underhållande men dock sagostund, exekverad av Palmegruppens förundersökningsledare Krister Petersson, vilken presskonferensen igenom förde ett resonemang kring olika vittnesmål och uppgifter i anslutning till den så kallade Skandiamannen Stig Engström.

Däremot inte tillstymmelse till bevisning i form av mordvapen, DNA eller nya vittnesmål. Endast indicier, vilka dessutom mycket väl kan tolkas på diametralt andra sätt än de hemsnickrade teorier Petersson torgförde. Den på sina håll hett emotsedda presskonferensen utmynnade i vad som måste betecknas som det mest praktfulla Västgötaklimax svenskt rättsväsende någonsin skådat. (Fotnot)

När Krister Petersson i februari kungjorde att  lösningen på Palme-mordfallet skulle presenteras till sommaren hade Petersson och spaningsledaren Hans Melander säkert hoppas på en mer handfast bevisning. Försök att få fram sådan gjordes också. Bland annat lyckades utredningen få tillgång till en vapensamling som tillhört en (avliden) god vän till Stig Engström. I samlingen fanns ett vapen med rätt kaliber, men när vapnet provsköts vid Nationellt Forensiskt Center (NFC) kunde konstateras att det varken gick att bevisa eller motbevisa att detta var mordvapnet.

De båda vittnena Leif Ljungqvist och Hans Johansson är båda överens om att Stig Engström inte är identisk med Palmes baneman. Ljungqvist, känd som ”Chevamannen” och den som ringde ett larmsamtal med uppgift om att ett mord var begånget, citeras på SVT Nyheter: ”Jag tror inte att det är Stig Engström för han kom efter att mordet hade skett.”

Den ursprunglige Skandiamannen.

Leif Ljungqvist beskriver mördaren som en atletiskt byggd man på cirka 190 centimeter. Den då 52- årige Stig Engström var knubbigare, hade kortare ben och sprang inte likadant som mördaren. Ljungqvist menar: ”Presskonferensen var ett fiasko och det är skandal att man kan gå ut med något sådant här. Det finns ju ingen rättvisa för en död person.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/vittnena-det-var-inte-stig-engstrom-som-skot-olof-palme

Stig Engström föddes i Bombay i dåvarande brittiska kronkolonin Indien den 26 februari 1934 och avled – han begick enligt uppgift självmord – i bostadsorten Täby den 26 juni 2000. Fadern, Folke Engström, var maskinspecialist hos Ivar Krüger och beordrades att flytta till Indien och bedriva verksamhet där 1926.

Engström utbildade sig till grafiker och hade olika anställningar innan han 1969 anlitades som reklamkonsulent av försäkringsbolaget Skandia på Sveavägen i Stockholm. Det kan nämnas att hans mor, Rut Engström, avled 111 år gammal i Stockholm 2013 – hon var Sveriges genom tiderna dokumenterat åttonde äldsta person. https://www.expressen.se/nyheter/han-talade-om-mordet-med-exfrun-under-sista-samtalet/

Tesen om att Skandiamannen Stig Engström var inblandad i mordet på statsminister Olof Palme har framförts flera gånger tidigare. En av de första som luftade denna teori var kommunisttidningen Proletärens chefredaktör Olle Minell. En annan var ”privatspanaren” Sven Anér. Den som på senare tid rönt störst uppmärksamhet är den socialdemokratiske journalisten och läraren Thomas Pettersson, vilken 2018 gav ut den uppmärksammade boken Den osannolika mördaren vilken översatts till ett flertal språk. https://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Pettersson_(journalist)

Att Stig Engström skulle ha mördat Olof Palme eller varit med i en konspiration som gjort det är emellertid inte en teori som imponerar på de många privatspanare, vilka lagt ner många år på att ingående granska Palmemord-fallet. Dit hör exempelvis Gunnar Wall, Jan Stocklassa och Lars Borgnäs vilka samtliga uttrycker besvikelse över Krister Peterssons slutsatser. https://www.gp.se/nyheter/sverige/privatspanarnas-besvikelse-som-en-d%C3%A5lig-sammanfattning-av-en-d%C3%A5lig-bok-1.29293912

Kari Poutiainen avfärdar tesen om Stig Engström som Palme-mördare.

Kari Poutiainen, som tillsammans med sin bror Pertti 1995 utgav den mest ingående bok som skrivits om Palme-utredningen, Inuti labyrinten, avfärdar även han Stig Engström som Palme-mördare. I Länstidningen, Södertälje framhåller han den 11 juni att Engström hade ett alibi. Det har att göra med att Lisbet Palme i polisförhör dagen efter mordet på hennes make uppgivit att mördaren hade blå täckjacka. Ett par timmar tidigare hade Engström ringt till polisen och berättat samma sak. Poutiainen frågar sig mot denna bakgrund:

Hur kunde Engström veta det  om han var mördaren? Vittnena säger ju att mördaren sprang direkt efter att han skjutit. Lisbet Palme kan inte ha pratat med mördaren, däremot med Stig Engström som kom senare. När Engström sen återkommer till brottsplatsen 23.40 hade Lisbet Palme lämnat brottsplatsen, hon var där i cirka sex minuter. Jag menar att denna uppgift ger Stig Engström alibi.

”Jag har omvärderat Stig Engström”, fastslår Kari Poutiainen, ”han var ingen mytoman. Tvärtom stämmer det han säger väldigt väl.”.

För att återvända till Leif G. W. Persson så sällar han sig till de otaliga bedömare som avfärdar åklagare Peterssons fabulerande i TV. ”Den här presskonferensen var en kolossal besvikelse”, sade G. W.  i direktsändning i TV4 och fortsatte: ”Åklagaren har faktiskt inte kunnat producera någonting mer substantiellt i ärendet utan det är bara hans egna tolkningar utav det som inträffat.” Enligt Persson kan det också vara så att vi fått bevittna ännu ett brott begås, låt vara av ringare art: förtal av avliden. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/awmOVO/leif-gw-persson-ingen-losning-pa-palme-mordet

Krister Petersson har själv erkänt att han ”tveklöst” gjort sig skyldig till förtal av avliden. Han anser ändå inte att han begått något brottsligt med hänvisning till Palme-mordfallets ”allmänintresse” och att han anser sig ha ”skälig grund” för utpekandet av Stig Engström. https://omni.se/petersson-det-ar-tveklost-fraga-om-fortal-av-avliden/a/Joj63j

Jag instämmer inte i den tolkningen. Förvisso föreligger ett allmänintresse när det gäller Palme-mordet rent allmänt, men att behöva ta del av Kristerssons personliga hjärnspöken är inget allmänintresse. I egenskap av en av rikets högsta juridiska företrädare borde Petersson ha insett det gravt oetiska i att, för all framtid, dra en avliden persons renommé i smutsen grundat på personliga tolkningar av ett komplext utredningsmaterial. Jag har mot den bakgrunden svårt att se att Krister Petersson, född 1961, skulle ha någon framtid att tala om i juridiska sammanhang.

Det absolut bästa hade varit att offentligt sätta punkt för utredningen med den helt sanningsenliga motivationen, att det under förhandenvarande omständigheter inte går att komma längre. Tydligen kunde han dock inte motstå frestelsen att gå till historien som den som gav Olof Palmes mördare ett namn.

Nej, det blev ingen klang- och jubelföreställning för Krister Petersson (till höger) och hans underhuggare Hans Melander.

Palmeutredningen är den i särklass mest kostsamma brottsutredning som gjorts i Sverige. Redan 2006 bedömdes den ha gått lös på en halv miljard kronor. Sedan 2011 har kostnaderna dämpats och i skrivande stund kan de polisiära kostnaderna beräknas till runt 600 miljoner kronor. Då har emellertid inte Åklagarmyndighetens kostnader för åklagare eller Domstolsverkets kostnader för de båda rättegångarna mot Christer Pettersson medräknats, https://omni.se/polisutredningen-har-kostat-runt-600-miljoner-kronor/a/Adebwq

Det finns som jag ser det främst två ljusglimtar i Krister Peterssons etiskt mycket tvivelaktiga fabulerande. Dels att förundersökningen kring Palme-mordfallet avvecklas. Dels att det undermåliga och av konspirationstänkande färgade så kallade Sydafrikaspåret definitivt kan förpassas till historiens proverbiala soptipp.

Utredningen borde emellertid ha lagts ner för länge sedan, exempelvis i anslutning till Lisbet Palmes bortgång 2018 om inte förr. Hon förblev fast i sin övertygelse att det var Christer Pettersson som mördade hennes make, och hon borde sannerligen ha vetat vad hon talade om eftersom hon såg mördaren på bara någon meters avstånd. Att polis och rättsväsende inte tog någon hänsyn till detta fick både hon och alla vi andra leva med. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/10/19/lisbet-palme-r-i-p-dags-lagga-ner-palme-utredningen/

Fotnot: Västgötaklimax innebär att någonting som förväntats bli helt sensationellt mynnar ut i något ganska obetydligt. https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stg%C3%B6taklimax

Obamagate – en högst reell rättsskandal

19 maj, 2020

President Donald Trump och hans tidigare nationelle säkerhetsrådgivare Michael Flynn.

Det talas i dessa dagar mycket om Obamagate. Systemmedia gör allt för att framställa företeelsen som en konspirationsteori som kokats ihop av USAs president Donald Trump med det huvudsakliga syftet att undgå ansvaret för hanteringen av den kinesiska covid-19-smittan. Gå inte på detta oblyga försök att förvränga verkligheten – Obamagate är en högst reell rättsskandal!

Obamagate handlar om hur kretsar närstående den förre presidenten Barack Obama mycket målmedvetet arbetat på att leda i bevis att Trump och hans nära medarbetare sålde ut USA till Putin-administrationen i Ryssland. Ronie Berggren, Sveriges troligen främste USA-expert med kunskaper och insikter i amerikansk politik som vida överstiger vad SVT respektive TV4 kan skrapa fram i form av en Stefan Åsberg, en Stefan Borg eller en Rolf Porseryd, förklarar försöken att göra Trump och hans medarbetare till ryska lakejer så här på Facebook den 18 maj:

Det är ett påhitt initierat av Hillary Clintons kampanjteam i dess oppositionsresearch av Donald Trump, vilket sedan upprätthölls inom separata sfärer. Dels av ett vänsterliberalt mediaetablissemang som i tre års tid (tills Mueller-rapporten i maj 2019 spräckte ballongen) höll narrativet vid liv genom att hela tiden nämna det som en självklarhet trots att de konkreta bevisen alltid saknades.

Försöken skedde trots att Trump till betydande delar omgav sig med rådgivare som med Berggrens ord kan kallas ”klassiska kalla-krigshökar”, där Trumps tidigare nationelle säkerhetsrådgivare Michael Flynn – som tvingades avgå sedan han anklagats för att ha ljugit för FBI – är ett typfall.

Den 448 sidor tjocka så kallade Mueller-rapporten, officiellt Report on the Investigation into Russian interference in the 2016 Presidential Election vilken publicerades i maj 2019, klargjorde att det inte framkommit några bevis för brottslig rysk inblandning i det presidentval som i november 2016 förde Donald Trump till makten. https://www.businessinsider.com/where-are-they-now-mueller-report-stars-one-year-later-2020-4?r=US&IR=T

Specialåklagare Robert Mueller fann inga bevis för brottslig verksamhet i sin rapport om Trump-administrationens ryska relationer.

Den ifrågavarande rapporten är uppkallad efter Robert Mueller, som var chef för FBI 2001-13 och som utnämndes till specialåklagare med uppgift att utreda Trump-administrationens kontakter med ryska befattningshavare. Mueller har efter tiden som FBI-chef varit verksam som privatpraktiserande jurist och universitetslektor. Han efterträddes av James Comey, som i sin tur fick sparken av president Trump 2017 och avlöstes av Christopher Wray som FBI-chef. https://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_Mueller

Trump-administrationen vann en stor seger nyligen då det amerikanska justitiedepartementet meddelade, att alla anklagelser som riktats mot Michael Flynn, med ett förflutet som trestjärnig armégeneral, för att ha ljugit om sina ryska kontakter för FBI hade dragits tillbaka. President Trump kommenterade på Twitter beslutet att frikänna Flynn på följande sätt: ”He was an innocent man. He was targeted in order to try and take down the president.” https://www.bbc.com/news/world-us-canada-52584193

Fred Fleitz, president för the Center for Security Policy och tidigare högt rankad säkerhetstjänsteman inom bland annat National Security Council (NSC), Central Intelligence Agency (CIA) och Defense Intelligence Agency (DIA), menar i en analys på Fox News sajt den 17 maj att det finns gott om belägg för Obamagate. Fleitz sammanfattar: ”There is strong evidence that president Barack Obama´s administration improperly weaponized U.S. intelligence agencies in multiple and shocking ways against Donald Trump and other political enemies.” https://www.foxnews.com/opinion/fred-fleitz-obamagate-how-obama-administration-apparently-weaponized-intel-agencies-for-political-attacks

Brittiske spionen Christopher Steeles  dossier om Trump-administrationens påstådda ryska förbindelser avfärdades som lögn och förbannad dikt.

Obama-administrationen satte enligt Fleitz således i system att på ett bedrägligt sätt misstänkliggöra president Donald Trump och hans medarbetare. Fleitz hävdar att denna verksamhet skedde genom ”fraudulently obtaining Foreign Intelligence Surveillance Act warrants to spy on American citizens; promoting the Democratic National Committee-funded dossier assembled by former British spy Christopher Steele that was filled with lies about Trump; politicizing intelligence analysis; leaking intelligence; and spying on political opponents and journalists.”

Christopher Steele är en före detta brittisk spion, verksam inom underrättelsetjänsten MI6, som sammanställde en dossier byggd på rykten och obekräftade uppgifter om Donald Trumps påstådda ryska kontakter. Den visade sig ha obefintligt faktaunderlag och sågades totalt av Mueller-rapporten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Steele-rapporten

Fred Flietz anser att det är viktigt att blottlägga Obama-administrationens omfattande missbruk av amerikansk underrättelsetjänst för politiska syften, vilket inbegriper ej endast Trump och hans medarbetare utan även politiker och vanliga medborgare. Han menar att det vore oansvarigt för det amerikanska underrättelseväsendet och kongressen att bortse från detta illvilliga skumraskeri endast därför att det ägde rum för flera år sedan: ”Wrongdoing by the Obama administration in this scandal – which president Trump has dubbed ´Obamagate´- must be exposed to ensure such actions never take place again.”

Fred Fleitz tar upp det anmärkningsvärda i att 39 Obama-anställda, inklusive den dåvarande vicepresidenten Joe Biden, vid 53 tillfällen begärde att namn som framkommit via telefonavlyssningar företagna av National Security Agency mellan valdagen 8 november 2016 och 12 januari 2017 skulle avhemligas. Bland dessa namn fanns Michael Flynn, vars yrkesmässiga samtal med den ryske ambassadören Segej Kisljak var föremål för NSAs synnerliga intresse under perioden innan Trump flyttade in i Vita huset. Enligt Fleitz utgör dessa åtgärder bara toppen på ett isberg.

Obama-sympatisörer inom politik och massmedia har sökt bortförklara kraven på att avhemliga namn på personer som varit föremål för telefonavlyssning med att detta skulle vara underrättelsemässiga rutinåtgärder vilka förstorats upp av president Trump. Detta förnekas kategoriskt av Fleitz:

As a former CIA officer who helped process requests to unmask the names of U.S. citizens from NSA reports, I know that unmasking requests are not normal and routine.

Min bedömning är att det som huvudsakligen ligger bakom Obama-administrationens försök att med hjälp av federala underrättelseorgan klämma åt Donald Trump och andra politiska motståndare är chocken över att den egna kandidaten, Hillary Clinton, misslyckades med att ”spräcka glastaket” och därmed bli USAs första kvinnliga president. Hon blev besegrad av en oborstad republikansk affärsman i miljardklassen utan tidigare politisk erfarenhet. Detta kan vare sig det Demokratiska partiet eller det politiska etablissemanget i stort förlåta Trump.

Barack Obama – den mest korrupte presidenten någonsin?

Ovan refererade katalog över Obamagates beståndsdelar tyder enligt min mening på att Barack Obamas administration är en av de mest korrupta i Förenta staternas historia och Obama den möjligen mest korrupte av alla amerikanska presidenter. 

SÄPO – ett redskap för regeringen och Expo?

27 mars, 2020

 

I går den 26 mars såg jag större delen  av ett presseminarium där medarbetare i Säkerhetspolisen (SÄPO), med dess chef Klas Friberg i spetsen, höll ett presseminarium på distans i anledning av dess Årsbok 2019. Övriga deltagare i presentationen var chefsanalytiker Ahn-Zha Hagström och senior analytiker Kennet Alexandersson. https://www.sakerhetspolisen.se/publikationer/om-sakerhetspolisen/sakerhetspolisen-2019.html

Jag fick via SVT ett på det stora hela taget gott intryck av vad som sades på seminariet, där pressens representanter fick ställa frågor via länk. Särskilt Kennet Alexandersson tyckte jag gjorde bra ifrån sig. Det som uppmärksammats mest i media är att SÄPO anser att vad som kallas ”våldsbejakande högerextremism” växt till sig i styrka.

SÄPO kan mycket väl ha rätt i detta, med  reservationen att vad som kallas ”våldsbejakande högerextremism” i själva verket noga taget är att betrakta som vänsterextremism; nationalsocialism/nazism/fascism är som framgår av namnet socialistiska ideologiska synsätt, vilka i likhet med kommunismen förordar totalitär eller auktoritär styrning av samhället. Extremnationalism är i mitt tycke en bättre benämning.

Sedan jag sett vad företrädare för SÄPO skrivit och sagt efter seminariet i går  ställer jag mig dock frågande till vad man egentligen menar. I ett språkligt såväl som sakligt taffligt twittermeddelande heter det så: ”Våldsbejakande högerextremism består av mycket mer än ”bara” främlingsfientligheten och rasism. Här finns till exempel antifeminism, kvinnohat och motstånd mot HBTQ. Här finns också djurrättsaktivism och klimatfrågor.” (Se bilden överst).

I en TV-intervju hävdade vidare Klas Friberg, SÄPO-chef sedan 2018, att Ryssland och Kina söker sprida desinformation om att Sverige har en för stor och okontrollerad invandring och inte har kontroll över den grova kriminaliteten. Ursäkta mig, Klas Friberg, detta är sannerligen ingen desinformation – att det är precis så det förhåller sig behöver man varken ryssar eller kineser för att själv kunna avgöra!

Däremot är det naturligtvis riktigt att det auktoritära Ryssland och  det totalitära Kina ägnar sig åt desinformation. Det ingår i varje diktaturstats arbetsbeskrivning. Det gäller i nuläget i allra högsta grad Kina-viruset (corona).

Kommunistregimen i Peking ljög för hela världen och möjliggjorde därmed coronaspridningen.

En hög representant för Rysslands militära underrättelsetjänst, GRU, hävdade exempelvis i en intervju i rysk TV den 24 mars att bakom den aktuella smittan står ”sionist-finansiella” (en mer sofistikerad omskrivning för ”judar”) kretsar. Dessa inledde enligt GRU-översten sina strävanden med angreppen mot USA den 11 september 2001 och sedan har det rullat på. Det påstådda målet: att minska världens befolkning till en miljard. https://www.youtube.com/watch?v=SZJC9JM2u70&fbclid=IwAR0V4YtGvUmC0CN61XA5YDuSeWLaisD45vppz6UHp88P8Llx8Ofuyr8iMTY

Det kommunistiska Kina har försökt skylla USA eller möjligen Kanada för att ha inplanterat coronaviruset i Kina. Kineserna, som har ett speciellt horn i sidan till Sverige på grund av Gui Minhai-affären, har även beskyllt Sverige för att vara sämst i klassen i Europa när det kommer till att stävja virusets utbredning. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/03/20/kina-sverige-och-viruset/

Vad SÄPO kan ha rätt i är att vissa svenskar med anknytning till extremnationalistiska sammanhang har en tendens att ta Ryssland och Kina i försvar mot kritik från Sverige och andra västländer. Det behöver man inte vistas särskilt länge ute på nätet för att konstatera. Kanske inte så konstigt – såväl höger- som vänsterextremister föredrar ofta hårda tag framför mesig demokrati.

För att återgå till det överst återgivna SÄPO-tweetet så är det tydligt att kritik mot feminismen samt någon aspekt av HBTQ-narrativet av SÄPO betraktas som svårartad högerextremism. Litet överraskande är förvisso att även djurrättsaktivism, normalt en gren på det vänsterextremistiska trädet, ses som exempel på vad som benämns våldsbejakande högerextremism liksom även ”klimatfrågor” – Greta Thunberg skulle alltså vara högerextremist?

När man tar del av Säkerhetspolisens senaste analyser kan åtminstone inte denna bloggare frigöra sig från intrycket, att organisationen betydligt påverkats av den vänsterextremistiska stiftelsen Expo som grundades 1995 av bland andra trotskisten Stieg Larsson och den våldsbrottsdömde vänsterextremisten och rasisten Tobias Hübinette (den senare anser sig vara ensam grundare). Expo hävdar också att SÄPO använder sig av material från Expo. https://sv.wikipedia.org/wiki/Expo

SÄPOs Klas Friberg, Ahn-Zha Hagström och Kennet Alexandersson under presseminariet den 26 mars.

Det bör ha varit en aning pinsamt för såväl Expo som SÄPO att Expo i en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) finns med bland de rörelser som inrangeras bland den autonoma vänsterns digitala nätverk. Förutom Expo nämns här även Antifascistisk aktion (AFA), Syndikalistiska ungdomsförbundet, Allt åt alla, Researchgruppen samt vänstersajten Aktuellt Fokus.

I rapporten heter det bland annat: ”I Sverige är Researchgruppen och stiftelsen Expo två exempel på organisationer som också granskar nationalistiska miljöer.”

Expo pekas ut i FOI-rapport om vänsterextrema rörelser

Säkerhetspolisen är sedan 2015, efter att tidigare ha sorterat under rikspolisstyrelsen, en egen myndighet under regeringen. På SÄPOs hemsida kan vi läsa: ”Precis som andra myndigheter styrs  Säkerhetspolisen genom den instruktion, det regleringsbrev och det anslag myndigheten får från regeringen.” https://www.sakerhetspolisen.se/om-sakerhetspolisen/lagar-och-regler/dokument-som-styr-sakerhetspolisens-verksamhet.html

Man kanske kan tillägga: Och precis som andra myndigheter förutsätts SÄPO dela regeringens politiska och ideologiska bedömningar. Därav tonvikten på den så kallade högerextremismen och nedtoningen av islamism och vänsterextremism. Därav att SÄPO-chefen kallar företeelser vi dagligen ser i det svenska samhället för ”desinformation” från Ryssland och Kina. 

En mediaoperatör som är nära nog lyrisk över SÄPOs arbete är TV4-profilen Marcus Oscarsson. Han är så till sig i trasorna att han på sitt Facebook-konto infört förbud mot SÄPO-kritik – vilket han påstår sig ha gjort för att ”rädda demokratin” – och kallar oliktänkande för ryska och kinesiska element som är ute efter att skada Sverige.

Oscarsson uppfattades av många för ett par år sedan som en frispråkig, frisk fläkt i mediesverige. Numera får han snarast ses som ännu en av de fega syltryggar som noggrant anpassat sig till vad man får och inte får säga i den hårt åsiktsstyrda svenska televisionen.

TV4:s Marcus Oscarsson vill rädda demokratin – förbjuder kritik mot Säpo

Slutligen frågar jag mig, liksom Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, varför det inte finns en rad i SÄPOs årsbok om alla dödsskjutningar och sprängningar – företeelser som gör Sverige unikt i världen – som ägde rum i vårt land under 2019. Jag gissar att det skulle kunna bero på att regeringen inte är särskilt intresserad av att dess helt otillräckliga kriminalpolitik hamnar i centrum. https://www.svd.se/agrell-sapo-borde-analyserat-dodsskjutningar

G. W. slår in öppna dörrar så det brakar om det!

28 februari, 2020

Leif G. W. Persson: tveksam användning av ordet ”blatte”.

Ingen har väl vid det här laget kunnat undgå att kriminologen Leif G. W. Persson har åstadkommit en TV-serie i tre delar med titeln ”Blattarna som byggde Sverige” som börjar visas i TV4, TV4 Play och C More den 2 mars. https://sv.wikipedia.org/wiki/Leif_GW_om:_Blattarna_som_byggde_Sverige

I ett försök till förklaring varför Persson, som väl numera ser sig själv som något slags allvetande ”riksorakel”, valt just detta ämne för sin dokumentärserie, säger han enligt sajten Nyheter 24: ”Faktum är att de som till stora delar byggde Sverige var utländsk arbetskraft som facket och staten i förening importerade från södra Europa efter andra världskrigets slut.”

I en intervju med Expressens Niklas Svensson fyller Persson på med att: ”Hög tid att påpeka detta – inte minst för SD.” I ”oraklet” G. W.s värld är SDare troligen litet mindre vetande människor vilka per definition är emot alla sorters invandrare och på detta sätt måste få reda på hur det egentligen förhåller sig. https://www.expressen.se/tv/nyheter/direkt-med-niklas-svensson/darfor-gor-gw-dokumentarserien-blattarna-som-byggde-sverige-i-tv4/

Låt mig här eftertryckligt få dementera denna föreställning hos kriminologiprofessorn och ryggmärgssossen Persson, som tycks ha nöjt sig med att skumma rubrikerna i den SD-hatande etablissemangspressen när det gällt att informera sig om ifrågavarande parti. Jag tycker det är rätt ynkligt.

Jag har under mina tolv år som medlem i Sverigedemokraterna ännu inte hört någon enda medlem uttrycka sig förklenande om den insats som utfördes av de sydeuropeiska arbetskraftsinvandrarna inom den svenska industrin och det svenska samhället i stort. Den kritik som från SDs sida riktats och riktas mot invandring gäller den massinvandring som sköljt över Sverige åtminstone sedan början på 1990-talet, då den borgerliga regeringen Bildt massimporterade flyktingar och andra typer av immigranter från Balkan.

Arbetskraftsinvandrare från Sydeuropa svarade för betydande insatser inom den svenska industrin.

Däremot kommer jag ihåg att min mormor på 1960-talet muttrade något mindre smickrande om de jugoslaver, greker och italienare som jobbade företrädesvis på dåvarande Scania Vabis och som bodde i bostadsområdet Gula gården i Södertälje, där hon bott i många år. Hon tyckte helt enkelt det kändes främmande med så pass många utlänningar samlade inom ett begränsat område, vilket man kanske kan förstå. Senare  anställde min far, som till yrket var handelsträdgårdsmästare, en slovensk man som jobbade i många år med allehanda arbetsuppgifter.

Massinvandringen har, vilket alla är eller borde vara medvetna om, lett till att utrymmet för tidigare självklara välfärdsinrättningar kommit att urholkas alltmer. Det är ingen överdrift att säga att massinvandringen rivit ner mycket av det som den sydeuropeiska arbetskraftsinvandringen byggde upp. Som tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M) så fyndigt uttryckte det i en valrörelse: ”Vi kommer inte att ha råd med så mycket annat än invandring.” https://www.youtube.com/watch?v=_HztBG_J9kM

Ordet ”blatte” är av oklar härkomst men har använts sedan typ slutet av 1960-talet som en nedsättande beteckning för mörkhyade personer av icke-svensk härkomst. Under 2000-talet började dock företrädare för denna kategori människor använda ordet om sig själva i syfte att neutralisera den negativa laddningen. Nu har en genuint svensk person som Leif G. W. Persson tyckt att han bör haka på – vilket jag tycker är snudd på skymfande mot arbetskraftsinvandrarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Blatte

Frågan är vidare varför Persson nöjer sig med att skildra den betydelse – och den har tveklöst varit stor – som invandrad arbetskraft från Sydeuropa haft för den svenska industrin. Det största inflödet av arbetskraftsinvandring står finnarna för: mellan 1968 och 1971 anlände 111 2000 finnar till vårt land. De flesta av dessa valde att flytta tillbaka till hemlandet men några stannade. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=7327762

111 2000 finska arbetare anlände till Sverige åren 1968-71.

Jag brukar normalt uppskatta mycket av det Leif G. W. Persson (S) har att torgföra. Bäst är han emellertid när han håller sig till det han behärskar, det vill säga kriminologi. Hans självpåtagna roll som allvetande riksorakel ifrågasätter jag starkt. Jag skall inte döma ut serien om de sydeuropeiska invandrarna på förhand, men mitt intryck är så här långt att han slår in öppna dörrar så det brakar om det.

Det går också att skönja ett bakomliggande motiv: att med berättelsen om den importerade arbetskraftens positiva inverkan på Sverige indirekt rättfärdiga all form av immigration och att dra alla invandringskritiker över en kam som svårartade rasister vilka skyndsamt bör undervisas om det rätta förhållandet.

Vårt ”underbara” TV-utbud: då zappar jag vidare…

24 november, 2019

Wahlgrens värld säsong 4. Pernilla Wahlgren, Bianca Ingrosso och hunden Dino. Foto: Magnus Ragnvid/Kanal 5

Hur är man beskaffad om man finner nöje i ”Wahlgrens värld” och andra program som förhärligar kändispatrasket?

Ja, jag erkänner – jag ser en hel del på TV. Favoritprogrammen är deckare och historiska tillbakablickar. En och annan sitcom som ”Seinfeld” och ”Frasier” också. Med mera.

Men det finns ganska gott om TV-inslag som väcker min avsky eller åtminstone mitt löje. Stundom stimuleras även mina kräkreflexer. Allt detta gör att jag omedelbart zappar vidare i TV-utbudet. Här följer några smakprov som ni kan applådera eller förfasas över efter gottfinnande.

-Valfri kasinoreklam. Särskilt motbjudande är det kasino som misshandlar den gamla fina hitlåten ”Games people play”, en seriöst samhällskritisk hit med Joe South från slutet av 60-talet som i reklamen förvandlas till tuggummipop av sämsta märke.

-Det kasino som som trumpetar ut låten ”Maria, you got to see her”, vilket måste ha skett minst tiotusentals gånger vid det här laget.

-Olika typer av smink- och hudvårdsreklam som använder sig av ordet ”formula” i stället för det korrekta formel – det vill säga alla.

-Alla dessa program där vi tvingas följa delar av det svenska kändispatrasket av typ Parneviks, Wahlgrens, Hyséns, systrarna Graaf, Hollywood-fruarna…hur är man egentligen beskaffad om man finner nöje i denna patetiska kändisdyrkan?

-När någon miljöpartist, stundom förädlad till någon form av ”expert”, dyker upp i rutan.

-Alla inslag som förhärligar vår totalt utflipprade klimat-Messias Greta Thunberg.

Den olidlige linslusen Anders Bagge.

-All reklam från företag som försöker tjäna en hacka på att framhålla hur ”klimatsmarta” eller ”klimatkompenserande” de är.

-All rapportering från USA i SVT respektive TV4, som går ut på en enda sak – att tala om för oss arma tittare hur värdelös president Donald Trump är i alla avseenden.

-Allting som sänds om Israel, som går ut på att demonisera den judiska staten Israel och lyfta mordiska palestinaaraber till skyarna.

-Dokusåpor av typ ”Paradise Hotel” eller ”Ex on the beach”, där ett antal mestadels omåttligt tatuerade och/eller hjärndöda individer med måttlig IQ vältrar sig i sex, avkläddhet och allehanda meningslösheter.

-Alla program innehållande personer iförda olika typer av overaller, ofta med hjälmar på huvudet, som ägnar sig åt lastbilar, båtar och olika typer av mekaniska aktiviteter eller att föröka hitta guld. Mördande trist.

-Alla program med knepiga typer med vildvuxna skägg vilka isolerat sig från omvärlden i ett ruckel någon nordamerikansk ödemark.

-Kockar eller snickare med kort stubin som oavbrutet vräker ur sig otidigheter mot saker eller personer som inte faller dem på läppen.

-Allting med den helt olidlige linslusen Anders Bagge.

Förre spionen Jan Guillou – då zappar jag vidare.

-Program där personer med kroppsliga defekter exploateras i underhållningssyfte.

-Allt som har med den numera helt elefantiasiskt vulgariserade Melodifestivalen (”Mellon”) eller Eurovisionsschlagern att göra.

-Program och inslag med skäggförsedda män i kvinnokläder.

-Alla dessa patetiska filmer i svart-vitt där personer trevar sig fram genom hus som påstås behärskas av onda andar och påstår sig höra eller se än det ena, än det andra med i bästa fall mycket vaga belägg. Kanske finns det sådana hus – men de här filmsekvenserna ökar knappast trovärdigheten.

-När Stefan Löfven, Jan Guillou eller Jonas Gardell dyker upp i rutan.

Det kan finnas flera exempel, men jag stoppar där.