Den undersätsige spionen: vad alla bör veta om Jan Guillou

Den något undersätsige före detta spionen Jan Guillou har stått på den röda scenen i åtskillig tid nu.

Det väckte visst uppseende när Jan Guillou, född 1944, i sin krönika i Aftonbladet den 13 september om Kristdemokraternas partiledare skrev: ”Ebba Busch framstår i allt tydligare dager som en sällsynt elak liten fan.” Som till på köpet ville ”gosa med extremhögern” (läs: Sverigedemokraterna).

Orsaken till den förre spionens utbrott var att Busch föreslagit, att Sverige skulle bygga fängelser i länder som Somalia och Afghanistan för att kunna härbärgera brottslingar som ej är svenska medborgare. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/dldRJo/ebba-busch-framstar-som-en-elak-liten-fan

Det förtjänar i sammanhanget påpekas, att den undersätsige Jan Guillou mäter 1,70 meter över havet  – att jämföra med Ebba Buschs 1,72…

Frågan är förstås varför någon skulle bry sig om ett dyft vad Jan Oskar Sverre Henri Guillou tycker, tänker och skriver. Han är och förblir en obalanserad vänsterextremist, vilket han också utan försök till omskrivningar tillstår i en intervju med den statligt sponsrade vänsterblaskan ETC. Här passar han även på att, och håll i er nu, varna för ”en rent fascistisk utveckling i Sverige”. https://www.etc.se/kultur-noje/jan-guillou-jag-var-och-ar-vansterextremist

Guillou är inte direkt någon muntergök vad gäller utvecklingen under 1900-talet: ”Allt gick åt helvete. Det vi klarade oss från var det slutgiltiga kärnvapenkriget. Det kan man sätta på plusskontot. Vi förintade inte världen.” Det har Guillou förstås helt rätt i. Däremot förintades en stor del av den kommunistiska delen av världen med den demokratiska västsidans seger i det Kalla kriget, något som i hög grad förklarar Guillous svårmod.

IB-chefen Birger Elmér.

Jan Guillou och denna bloggare har en sak gemensamt: vi föddes båda i Södertälje. Guillou fick en priviligierad uppväxt men har i efterhand påstått att han misshandlades regelbundet av en sadistisk styvfar. Detta har förnekats av Guillous mamma, Marianne Hansén, som avled 91 år gammal 2013. https://www.expressen.se/nyheter/min-son-ljuger-om-ondskan/

Kontroverserna med sonen ledde till att Hansén gjorde den senare arvlös och testamenterade all sin kvarlåtenskap till Jan Guillous halvsyster. Såväl familjen som före detta studiekamrater har dessutom förnekat att Guillou utsattes för svår pennalism på internatskolan Solbacka i Södermanland, något som Guillou i sin filmatiserade bok Ondskan påstår skall ha ägt rum.

Jan Guillou blev megakändis med sina reportage i FiB Kulturfront 1973 om den av Socialdemokraterna i hemlighet ledda underrättelseorganisationen IB (egentligen Försvarsstabens särskilda byrå), styrd av Olof Palmes tennispartner Birger Elmér (IB är en förkortning av ”Inhämtning Birger”). https://sv.wikipedia.org/wiki/Birger_Elm%C3%A9r

Guillou och hans kumpaner Peter Bratt och Håkan Isacson dömdes till fängelse för spioneri, då deras verksamhet ansågs hota rikets säkerhet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Guillou

Den från Jönköping bördige yrkesmilitären Elmér skall enligt uppgift långt efter IB-affären ha stött ihop med Jan Guillou på en bank, varvid de båda tidigare antagonisterna skall ha kommit överens om att samarbeta i samband med att Guillou började producera sina kioskdeckare om den övermänsklige  svenske underrättelseagenten Carl Hamilton; Elmérs uppgift var att förse författaren med militärt bakgrundmaterial.

Innan Guillou blev rikskändis var  han på 1960-talet reporter på den delvis pornografiska tidningen FiB Aktuellt. Därefter hamnade han på FiB Kulturfront med Greta Hofsten som chefredaktör. Samtidigt var han ansluten till den marxistiska grupperingen Clarté, som sympatiserade med det maoistiska röda Kina.

Jan Guillou och Arne Lemberg på FIB Aktuellts redaktion.

Det var i slutet av 1960-talet som Jan Guillou etablerade kontakt med Jevgenij Gergel, verksam inom spionorganet KGB vid Sovjetunionens ambassad i Stockholm. Guillou träffade Gergel regelbundet under fem års tid och utförde uppdrag mot betalning för den sovjetiska underrättelsetjänsten. Historien uppdagades av Expressen, som tagit del av en  SÄPO-akt omfattande 700 sidor om Gergel varav ett 20-tal inbegrep Jan Guillou. 2009. Gergel. https://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/jan-guillou-hemlig-agent-at-sovjet/

Jan Guillou vore inte den han är utan att ljuga som en häst travar. Hans föga trovärdiga förklaring till samröret med KGB var att han ville ”avslöja” spionorganisationen genom att skriva om den i FIB Aktuellt. En som inte trodde på detta var Guillous dåvarande chefredaktör Arne Lemberg (1941-79), som tipsade SÄPO om Guillous suspekta kontakter med ryssarna. Lemberg mördades 1979 på reportageresa i Idi Amins Uganda. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arne_Lemberg

Jan Guillou hann under 1960- och 1970-talen också med att engagera sig till förmån för palestinaarabernas sak i Mellanöstern. I egenskap av Israel-hatare uti fingerspetsarna var det naturligt för Guillou att engagera sig för de värsta mördarbanden av typ DFLP och det av läkaren George Habash ledda PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse, en del av paraplyorganisationen PLO). https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkfronten_f%C3%B6r_Palestinas_befrielse

Han tillbringade bland annat en månad tillsammans med dessa terrorister, beväpnad med en svensk kpist. I släptåg i sin terrorvänliga verksamhet hade Guillou Göran Rosenberg, för övrigt också han född i Södertälje, vilken trots judiskt påbrå av någon för mig okänd anledning alltid hatat Israel. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/18/forre-forradaren-guillou-kan-inte-halla-sig/

Jag har  något som kan kallas ett personligt minne av Jan Guillou. Det härrör från hösten 1978,då jag bevistade en presskonferens som ägde rum i festlokalen överst i Wenner-Gren Center i Stockholm. På presskonferensen presenterades Dragan Jovius då nyutkomna bok Sovjetspionage i Sverige. Plötsligt stod Jan Guillou utanför hissen, iförd sportig klädsel efter att ha cyklat längs Sveavägen, och ville komma in. Han blev dessbättre avvisad av arrangörerna.

En spion som verkligen släpptes in på presskonferensen var för övrigt Stig Bergling (1937-2015). Det var förstås innan Bergling avslöjats som spion för Sovjetunionen, vilket skedde 1979 då Bergling greps av den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Bergling

Två terroranhängare på en bild: Jan Guillou och Göran Rosenberg.

Jan Guillou tillåts alltjämt, trots att han dömts till fängelse för spioneri och bevisats ha varit KGB-agent, breda ut sig i det mediala Sverige. Nyligen visade SVT två hyllningsprogram till hans ära. Om Sverige hade varit ett normalt land hade Guillou och den vämjeliga ideologi han står för sedan länge varit förpassade till historiens  bekanta soptipp.

 

 

Netanyahu träffar Ugandas, Sudans ledare: ”Israel återvänder till Afrika på ett storstilat sätt”

Benjamin Netanyahu och Yoweri Museveni på Entebbes internationella flygplats utanför Kampala.

När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu den 3 februari anlände till Entebbes internationella flygplats i Uganda sade han att ”Israel återvänder till Afrika på ett storstilat sätt.” Under mötet med den ugandiske presidenten Yoweri Museveni, född 1944 och president sedan 1986, framkom att Uganda överväger att öppna en ambassad i Jerusalem och att Israel i så fall avser öppna en ambassad i Ugandas huvudstad Kampala. https://www.timesofisrael.com/uganda-president-says-he-is-studying-opening-embassy-in-jerusalem/

USA blev i maj 2018 det första landet att flytta sin ambassad från Tel Aviv till Israels huvudstad Jerusalem. Flera länder har antytt att de kan komma att göra det, men endast Guatemala har så här långt följt Förent staterna i spåren. Om Uganda gjorde det vore det en stor diplomatisk framgång för den judiska staten. I dagsläget tillvaratar Kenyas ambassad i Tel Aviv Ugandas intressen.

Av Ugandas omkring 34 miljoner invånare räknar sig 66 procent som kristna med lika många protestanter som katoliker. Muslimskt troende utgör  16 procent av befolkningen medan 18 procent bekänner sig till traditionella inhemska, ofta polyteistiska religionstyper omfattande bland annat förfädersdyrkan och tillbedjande av andar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Uganda

Benjamin Netanyahu har en mycket personlig relation till Uganda i allmänhet och Entebbes flygplats i synnerhet. Det var här hans äldre bror Yonatan Netanyahu (1946-76) som enda israeliska soldat dödades under en militär fritagningsoperation den 4 juli 1976 av drygt 100 personer som hölls som gisslan ombord på ett plan från Air France. https://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Entebbe

Glädjen var stor när de israeliska hjältar som genomfört kommandoräden i Entebbe återvände till Israel.

Två palestinaarabiska och två tyska terrorister hade ursprungligen tagit 248 passagerare som gisslan på ett plan som var på väg från Tel Aviv till Paris i ett desperat försök att få ut 40 terrorister från fängelser i Israel och 13 som satt i fängsligt förvar i andra länder. Om detta inte skedde skulle gisslan dödas. Gisslans icke-judiska medlemmar hade frigivits i Entebbe, dit planet slutligen omdirigerats med Ugandas diktator Idi Amins – Amin sympatiserade med terroristerna – goda minne; ett 100-tal medlemmar i gisslan och tolv medlemmar i Air France-besättningen återstod.

Över 100 israeliska kommandosoldater deltog i den räd som givits order om av premiärminister Yitzhak Rabin (1922-95). Det blev den djärvaste och samtidigt mest lyckade räden i sitt slag som någonsin genomförts, även om tre i gisslan och 45 ugandiska soldater dödades. Fem israeliska kommandosoldater sårades men endast Yonatan Netanyahu stupade. Operationen har gått till historien som Operation Entebbe men kallades ursprungligen Operation Thunderbolt. Förutom terroristerna framstod Ugandas diktator Idi Amin som den store förloraren – tre år senare hade han störtats och drivits i landsflykt.

På Entebbe-flygplatsen sammanträffade Benjamin Netanyahu även med Republiken Sudans (Nordsudan) ledare Abdel Fattah al-Burhan. Israel räknade tidigare Sudan som ett säkerhetshot, men sedan den tidigare ledaren Omar al-Bashir avpolletterades i fjol har landet närmat sig Israel och samtidigt fjärmat sig från Iran. Nu står en normalisering av relationerna mellan de båda länderna på tur.

Benjamin Netanyahu och Abdel Fattah al-Burhan.

Saeb Erekat, talesman för den Palestinska myndigheten, beklagade sig enligt nyhetsbyrån Al-Jazeera över att närmandet till israelerna betydde att sudaneserna ”stuckit kniven i ryggen” på dem. https://www.aljazeera.com/news/2020/02/netanyahu-israel-sudan-normalise-ties-200203182536972.html

Sanktioner mot länder som förföljer kristna övervägs i Storbritannien – SD prioriterar sanktioner för förföljelse av homosexuella

Förföljelsen av kristna i världen är värre än någonsin.

Storbritannien skall vara berett att införa sanktioner mot länder som förföljer kristna.

Denna slutsats dras i en rapport om förföljelse av kristna trosbekännare runt om i världen som utrikesminister Jeremy Hunt beställt av det brittiska utrikesdepartementet och som refereras i bland annat i vänstertidningen The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2019/jul/08/uk-government-urged-to-take-steps-to-prevent-persecution-of-christians

Hunt har klargjort att han avser att implementera rapportens slutsatser om han skulle väljas till ny brittisk premiärminister.

Det beräknas att cirka en tredjedel av jordens befolkning lider av religionsförföljelse av något slag varav omkring 80 procent är kristna. Merparten av förföljelserna äger rum i Mellanöstern, Afrika och Asien.

”Evidence suggests that acts of violence and other intimidation against Christians are becoming more widespread”, heter det i rapporten som förutom sanktioner även föreslår utbildning i religiös förståelse i syfte att komma till rätta med problemen.

Jag rekommenderar varmt Sverigedemokraternas partiledning att ta del av de brittiska slutsatserna. Om den gör det kanske man kan komma till insikt om att det eventuellt finns ännu angelägnare projekt än att rikta sanktioner mot stater som förföljer homosexuella, vilket partitopparna Jimmie Åkesson och Julia Kronlid föreslår i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 6 juli. https://www.svd.se/kapa-bistandet-till-homofientliga-stater

Åkesson och Kronlid anser dessutom att regeringen skall tillsätta ett särskilt sändebud/ambassadör med en egen stab inom ramen för utrikesdepartementet (UD) med uppgift att enbart fokusera på frågor om homoförföljelse. Debattörerna nämner särskilt Bangladesh, Sierra Leone, Uganda och Iran i sammanhanget.

Homosexuella avrättas i Iran.

Jag är helt ense med Åkesson och Kronlid om att förföljelse av homosexuella är ett betydande problem runt om i världen. I Iran, som utmärker sig negativt inom en rad områden när det gäller mänskliga rättigheter, brukar homosexuella hängas i stora lyftkranar på grund av brott mot sharialagarna. Ett barbari utan like som dock inte tycks uppröra HBTQ-rörelsen så att det stör. https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/609552-iran-hanger-tre-man-for-gaysex

Det allra bästa hade, enligt min ringa mening, emellertid varit om SD-ledningen yrkat på sanktioner mot länder som kränker mänskliga rättigheter över huvud taget inklusive dem som omfattar kristna, homosexuella och andra grupper. Nu har man valt att fokusera på homosexuella. Om det lyckade i detta överlåter jag åt mina läsare att ta ställning till.

Ledande talesman för Trump vill avskaffa Obama-administrationens gayvänliga politik

Trump-administrationens talesman Mick Mulvaney har lovat att sätta stopp för Obama-regimens tidigare ekonomiska påtryckningar gentemot länder som inte delade den senares gay- och abortvänliga politik.

En ledande representant för Trump-administrationen i USA har lovat sätta stopp för Obama-regimens policy att genom indragna bidrag straffa länder som inte har en positiv inställning till abort och ”äktenskap” mellan homosexuella. https://www.lifesitenews.com/news/trump-admin-vows-to-stop-punishing-countries-that-oppose-homosexuality-lgbt

Mick Mulvaney, chef för USAs Office for Management and Budget (OMB), gjorde utfästelsen i ett tal hos utrikesdepartementets underavdelning Ministerial to Advance Religious Freedom den 25 juli. CNS rapporterade att Mulvaney uttryckte vämjelse över att ”US taxpayer dollars are used to discourage Christian values in other democratic countries”.

Mulvaney var alltså kritisk gentemot Obama-administrationens politik att hålla inne med bistånd till länder som praktiserade sina lagar riktade mot abort och samkönade så kallade äktenskap. Kritiker från HBTQ-lägret gick föga oväntat i taket och påstod att Mulvaney stödde lagar som fängslar eller avrättar bögar. Zack Ford från den HBTQ-vänliga organisationen Think Progress riktade en veritabel bredsida mot Mick Mulvaney: https://thinkprogress.org/mick-mulvaney-wants-to-resume-funding-for-african-countries-with-anti-lgbtq-laws-ba7a5338e77c/

Kritiker av Mulavenys utspel har i sammanhanget nämnt länder som Uganda, Nigeria och Kenya, vilka avvisar samkönade ”äktenskap”, men faktum är att Mulvaney avstod från att nämna några specifika länder. Jag har tidigare bloggat om Ugandas inställning till homosexualitet här: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/03/01/museveni-homosexuella-bor-rehablitera-sig-med-hjalp-av-samhallet/

Donald Trump fick stöd för sin kandidatur från HBTQ-grupper.

Obama-administrationen öste ut amerikanska skattepengar i syfte att blockera åtaganden utomlands som uppfattades som anti-HBTQ och öronmärkte 2015 drygt 500 miljoner US-dollar för att hjälpa ”marginaliserade grupper” och stödja gaysamfund och deras aktiviteter. 200 miljoner dollar gick exempelvis till det abortvänliga FN-organet UN Population Fund (FNs befolkningsfond).

Obama-administrationens gay- och abortpolitik kunde inhösta applådåskor från feminister och vänsterkrafter runt om i världen, men anmärkningsvärt nog fick den kritik också från det liberala flaggskeppet New York Times som menade att Obama-politiken ”kan ha gjort mer skada än nytta” då länder den riktade sig mot faktiskt cementerade sin politik för att visa sin självständighet gentemot USAs påtryckningar. https://www.nytimes.com/2015/12/21/world/africa/us-support-of-gay-rights-in-africa-may-have-done-more-harm-than-good.html?_r=2

Den kritik som Trump-administrationen nu vederfars efter Mick Mulvaneys uttalande kan slutligen betraktas som lätt ironisk, eftersom Donald Trump tidigare stundom utsatts för kritik från familjevänliga grupperingar vilka ansett att han varit alltför tillmötesgående mot pro-gay-grupper och deras åtaganden.

 

 

Fira internationella mansdagen: min motion i fullmäktige

 Jag talar för min motion i fullmäktige. Foto: Tommy Blomqvist

Den 29 februari behandlades min motion om att i Södertälje kommun fira den Internationella mansdagen den 19 november i kommunfullmäktige. Det var väl ingen större sensation att det blev avslag – motionen gällde ju såväl ”fel” parti (SD) som ”fel” kön (det manliga). Dock blev jag litet överraskad över att debatten så gott som uteblev.

Det som, förutom min egen talan för motionen, sades från talarstolen i stadshusets sal Demokratin var att före detta SSU-broilern Elof Hansjons – numera sosseriets andranamn efter Boel Godner – i pressat tonläge  (enligt principen ”svaga argument, höj rösten”) drog en propagandasnutt om kvinnornas historiskt förbättrade rättigheter samt citerade mig i ett blogginlägg som skulle visa, ja jag vet faktiskt inte riktigt vad.

Jag svarade att jag självfallet inte har något att invända mot att kvinnor fått rösträtt och en rad andra rättigheter – tvärtom. Jag är en varm anhängare både av kvinnor i allmänhet och deras rättigheter i synnerhet. Tro ingenting annat.

Jag har emellertid svårt att se att kvinnorna och deras rättigheter skulle missgynnas av att Internationella mansdagen skulle firas i en större utsträckning än vad som redan sker i en rad länder och även en del svenska kommuner.

 På fullmäktigebänken. I bakgrunden gruppledare Beata Kuniewicz. Foto: Tommy Blomqvist

Trots allt utgörs hälften av världens befolkning av män, låt vara att vårt eget land på sistone för första gången i historien noteras för mansöverskott till följd av den exempellösa massinvandringen av män. Att vara man i dag är inte heller, åtminstone inte i vår del av världen, alldeles enkelt med tanke på radikalfeminismens strävanden att göra livet surt för i princip alla representanter för det manliga könet.

Inte heller kommunstyrelsens svar på min motion var något att höja jubelrop till skyn över. Bland annat talades det om att ”vi vet” (när någonting är högst osäkert brukar man skriva så) ”att manliga normer styr”. Men vad är egentligen ”manliga normer” för något? Ingen vet, ingen som vet, för att citera Povel Ramel. Snarare är det sådana plattityder som extremfeminismen och dess epigoner slänger ur sig när man inte har något på fötterna.

Här kan ni läsa hela texten till min motion:

 

Fira Internationella mansdagen i Södertälje kommun!

Internationella mansdagen började firas på olika håll i världen den 19 november 1999. Ibland sker firandet i samband med uppmärksammandet av Internationella barndagen den 20 november, således dagen efter. Dagen är avsedd att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, bidra till förbättrade relationer mellan män och kvinnor samt att lyfta fram positiva manliga förebilder. Den kan ses som en motsvarighet till den mer etablerade Internationella kvinnodagen den 8 mars, som har en avsevärt längre historia och som bekant även firas i Södertälje kommun.

Internationella mansdagen, på engelska International Men´s Day, uppmärksammas i en rad länder i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. Den firas enligt Wikipedia i Angola, Argentina, Australien, Belgien, Botswana, Brasilien, Chile, Danmark, Frankrike, Georgien, Ghana, Guyana, Haiti, Indien, Irland, Italien, Jamaica, Kanada, Kina, Kroatien, Malta, Moldavien, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Peru, Portugal, Singapore, Spanien, St. Kitts och Nevis, Storbritannien, Sydafrika, Trinidad och Tobago, Tyskland, Uganda, Ungern, USA, Vietnam samt Österrike.

Varför fira mansdagen i Södertälje?

Internationella mansdagen har uppmärksammats på olika håll också i Sverige. 2014 höll exempelvis Sollentuna kommun en temadag den 19 november under rubriceringen ”Våldsutsatta män i nära relationer”. I Sollentuna finns även en mansjour dit utsatta män kan vända sig med sina problem. Det är, icke minst ur ett jämställdhetsperspektiv, enligt min uppfattning viktigt att problem av detta slag uppmärksammas även i Södertälje kommun.

Ett uppmärksammande av Internationella mansdagen kan också bli ett led i strävan att motivera fler män att söka anställning i Södertälje kommun. Det är känt att här råder ett massivt kvinnoöverskott: av kommunens årsredovisning 2014 framgår således, att 80 procent av alla kommunalanställda är kvinnor.

Jag hemställer därför om:

Att motionen överlämnas till kommunstyrelsen för vidare beredning av ärendet, där siktet skall vara inställt på att så snart som möjligt i Södertälje kommun börja uppmärksamma Internationella mansdagen den 19 november.

Södertälje den 2 juni 2015

Tommy Hansson (SD) ledamot i fullmäktige

 

Skurkstater emellan: Militärhjälp från Nordkorea till Angola bryter mot FN-sanktioner

 Nordkoreansk patrullbåt.

Rapporter visar att Nordkoreas omänskliga kommunistregim förser Angolas korrupta MPLA-styre med militär materiel och träning, något som förklaras bryta mot FN:s sanktioner. Samarbetet gäller bland annat fartygsmotorer samt reservdelar till patrullfartyg, vilka Nordkorea sålt till Angolas väpnade styrkor under sex års tid.   

Rapporterna om det nordkoreansk-angolanska samarbetet har omskrivits i flera tidningar i världen, bland annat i amerikanska The Washington Times den 11 juni 2015. http://www.washingtontimes.com/news/2015/jun/11/north-korea-provides-angola-with-military-aid-viol/?page=all

Tidningens utrikespolitiske medarbetare Bill Gertz skriver bland annat: ”According to one report, North Korean military trainers are providing arms and security support to the Angolan presidential guard unit. A UN panel on North Korea found similar military support provided to the governments of Uganda and Tanzania in violation of UN sanctions against the rogue North Korean state.”

 MPLA-presidenten José Eduardo dos Santos, vid makten i Angola i 36 år.

Enligt asiatiska diplomatkällor ägnar sig det nordkoreanska företaget Saengpil Associated Company åt export av motorer och reservdelar till de 18 patrullfartyg som byggts av Nordkorea med adress Angolas väpnade styrkor (FAA) sedan 2011. Nordkorea har emellertid assisterat Angolas MPLA-regim militärt sedan flera decennier tillbaka, då inbördeskriget mellan MPLA och UNITA rasade som värst.

Saengpil är sammanlänkat med det nordkoreanska företaget Green Pine Associated Corporation, som tidigare påkommits med brott mot FN:s sanktionspaket. Båda företagen är delar av nordkoreanska Reconnaissance General Bureau, ett hemligt aktions- och underrättelseorgan som sorterar under Nordkoreas regering.

Det är oklart om överträdelserna av sanktionerna mot Nordkorea kommer att leda till FN-åtgärder även mot Angola, som i oktober 2014 invaldes som tillfällig medlem av FN:s säkerhetsråd för 2015-16 jämte Malaysia, Venezuela, Nya Zeeland och Spanien. http://www.un.org/press/en/2014/ga11570.doc.htm

 Nordkoreas diktator Kim Jong-un: ett konstant hot mot världsfreden.

Angolas tidigare marxist-leninistiska MPLA-regim, som anses vara en av de mest korrupta och självberikande i världen, hade i maj en kontrovers med FN sedan kontoret för FN:s High Commissioner of Human Rights uttryckt oro i anledning av rapporter som visade att Angolas nationella polis massakrerat hundratals anhängare av en kristen kyrka/sekt i dennas läger på berget Sumi beläget i Angolas centrala högländer.

Den angolanska regimen krävde då en ursäkt från FN, men ingen sådan utfärdades eftersom det tydligtvis fanns fog för anklagelserna. En videoupptagning, som uppenbarligen utförts av en polisman, visar hur tungt beväpnade angolanska poliser genomsöker ett område bemängt med döda kroppar samtidigt som de klagar högljutt över sin trötthet efter att under flera timmar ha avfyrat sina vapen mot kyrkomedlemmarna och satt tillfälliga boningar längs bergssluttningarna i brand. http://www.bloomberg.com/news/articles/2015-04-24/angolan-authorities-seal-off-church-sect-area-opposition-says

Den skrämmande videon kan beskådas här:http://www.angolanewsnetwork.com/news/2015/5/20/church-group-massacre-aftermath-caught-on-video.html

Angola och Nordkorea samarbetar inom flera områden.

De båda länderna bedriver samarbete även inom andra fält. Ett sådant är vattenteknik. Den statliga nyhetsbyrån Angop i Angola berättade för drygt ett år sedan om att sådant förhandlades om inom områden såsom rörsystem och dammbyggen. http://www.portalangop.co.ao/angola/en_us/noticias/sociedade/2014/4/21/Angola-North-Korea-discuss-cooperation-agreement,ab4cbaa7-59ca-45b1-8e63-30988cfa2783.html

Den uppenbara intressegemenskapen mellan Nordkorea och Angola – en skurkstat och en genomkorrupt halvdiktatur på auktoritär socialistisk grund – torde underlätta samarbetet mellan de båda länderna.

Angola har sedan åtskilliga år tillbaka även ett välutvecklat samarbete med det kommunistiska Kina, ett av få länder i världen som står på vänskaplig fot med den internationella parian Nordkorea. Ett annat sådant land är Iran.

Museveni: ”Homosexuella bör rehablitera sig med hjälp av samhället”

 Ugandas kristne president Joweri Museveni godkände homosexlagen den 24 februari 2014.

År 2009 lämnade den ugandiske parlamentsledamoten David Bahati in ett lagförslag om en striktare lag riktad mot homosexuella handlingar. Lagen, som ursprungligen stadgade dödsstraff för grovt brott, har efter hand modifierats varvid dödsstraffet ersatts av livstids fängelse som maxstraff. Lagen godkändes slutligen av president Joweri Museveni den 24 februari 2014.

Enligt lagen är såväl manlig som kvinnlig homosexualitet förbjuden. Den omfattar även ugandiska medborgare som ägnar sig åt homosexualitet utomlands samt individer, företag och organisationer inklusive så kallade NGOs (non-governmental organizations) vilka stöder HBTQ-rättigheter eller känner till homosexuella aktiviteter men underlåter att rapportera sådana. Livstids fängelse är förbehållet ”grov homosexualitet”, som är förenat med risker för smittspridning av främst HIV och AIDS, eller homosex med minderåriga.

Ugandas avvisande inställning till homosexualitet har varit en het internationell potatis ända sedan lagförslaget lades fram för snart fem år sedan. Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) hotade redan då – ett hot som nu upprepas – att dra in det svenska biståndet, vilket under 2000-talet har uppgått till 330 miljoner kronor per år.

Ugandas minister för etik och integritet, James Nsuba Butaro, svarade enligt tidningen Dagen då: ”I Uganda vill vi inte ha med analsex att göra.” Mer här:

http://www.dagen.se/nyheter/uganda-svarar-svenska-bistandsministern-om-homosexlag/

President Yoweri Kagala Museveni, född 1944, har innehaft den högsta makten i Uganda sedan 1986, då han medverkade i en kupp som störtade president Milton Obote. Museveni deltog även i det ugandiska inbördeskrig som förde Obote till makten efter Idi Amins brutala mardrömsstyre 1971-79. Genom att underteckna den modifierade homosexlagen stärker han sin ställning i det starkt homosexfientliga Uganda, där både kristna och muslimer applåderar den nya lagen. Museveni är själv kristen.

 Den ugandiske politikern David Bahati lämnade in förslaget om homosexuella handlingar 2009.

Museveni visar med sitt godkännande av det omdiskuterade lagförslaget att han står stark mot påtryckningar från omvärlden, främst USA med president Barack Obama i spetsen. Det har i rapporterats i anslutning till homosexlagen att amerikanska evangelikala aktivister haft ett starkt inflytande i opinionsbildningen.

I anslutning härtill skriver expertkommentatorn Ben Shepherd på sajten Chatham House den 24 februari: ”However, there has been little analysis of the political calculus underpinning President Musevenis decision to sign the bill into law…With increasingly little room to manoeuvre, Museveni may be tempted by a turn to the well-worn tactic of anti-colonial populism.

Hela texten här:

http://www.chathamhouse.org/media/comment/view/197622

Shepherd menar även att godkännandet av lagförslaget långsiktigt kan stärka Musevenis ställning bland de sturska östafrikanska staterna Rwanda, Kenya och Uganda. Talrika afrikanska stater har litet i skymundan trätt fram i form av en lovande utveckling, där bland annat inkomster från rikliga naturresurser har lett till robusta ekonomier och mindre beroende av västvärlden. Ben Shepherd fortsätter:

New investors – from China to Malaysia – bring support with few of the governance or human rights-concerns of traditional donors. Young people, daily exposed to Western lifestyles through information technology, but largely excluded from participation by the iron hand of global socio-economic inequality, are likely to be fertile ground for new ‘authentically’ African identities.

Denna utveckling stärker, anser Shepherd, den traditionella afrikanska fientligheten gentemot alternativa livsstilar av det slag som frodas inom HBTQ-kommuniteten. Vad som måhända är en smula ironiskt ur ett svenskt perspektiv är, att Yoweri Museveni motiverat sitt beslut att godkänna antihomolagen i Uganda med forskning som utförts vid Karolina institutet i Stockholm:

http://www.svt.se/nyheter/varlden/antihomolag-motiveras-med-svensk-forskning.

Museveni framför i den ugandiska dagstidningen Daily Monitor bland annat följande argument:

Since my original thesis that there may be people who are born homosexuals has been disproved by science, then the homosexuals have lost their argument in Uganda. They should rehabilitate themselves and society should assist them to do so.

Enligt Museveni har således de homosexuella “förlorat sina argument” i Uganda samt “bör rehabilitera sig själva” med hjälp av samhället.

Hela Musevenis artikel:

http://www.monitor.co.ug/News/National/Museveni–Homosexuals-have-lost-argument-in-Uganda/-/688334/2220416/-/sjci8iz/-/index.html

Enligt den apostroferade forskningsrapporten visade det sig, att i fråga om enäggstvillingar med homosexuella inslag så var båda tvillingar homosexuella i endast 10 procent av fallen. Denna slutsats går på tvärs med det argument som så ofta framförs av HBTQ-lobbyn – att homosexualitet uteslutande är en genetisk företeelse – eftersom enäggstvillingar har exakt samma genuppsättning: homosexualitet kan alltså läras in.

Niklas Långström, en av forskarna bakom rapporten, anser enligt svt.se att ”presidenten helt misstolkat forskningsresultaten och missbrukar dem för att försvara ’oacceptabel, icke-demokratisk lagstiftning’.” Nu är det ju dock knappast naturvetenskapliga svenska forskares uppgift att recensera ugandisk eller annan afrikansk lagstiftning och graden av dess demokrati.

Upprördheten på våra breddgrader har som bekant varit stor över Ugandas homosexlag utan att upprördheten nödvändigvis haft saklig grund. Detta har Afrika-kännaren och biståndsexperten, journalisten Bengt Nilsson, tagit upp på Ethno Press den 25 februari:

http://www.ethnopress.se/?p=1094

Nilsson framhåller så:

Bror Duktig i Sverige vet bäst och hans minne är kort. Att problematisera viktiga samhällsfrågor ligger inte för honom. Ännu en gång öppnar sig en möjlighet att låta det förträngda Afrikaföraktet pysa ut..Kanske bör vi ett kort ögonblick reflektera över det faktum att homosexualitet officiellt betraktades som en sinnessjukdom i Sverige fram till 1979. Att bli klassad som sinnessjuk är också ett slags livstidsstraff. Kanske bör vi också reflektera över vad det kan vara som skiljer Uganda från Sverige när det gäller synen på homosexualitet som samhällsfenomen.

 Bengt Nilsson uppmanar till problematisering och besinning.

Bengt Nilsson understryker att alla samhällen i Afrika söder om Sahara traditionellt är baserade på släktskap. Släkten, som är den viktigaste formen av kollektiv, anses viktigare än individen. Individens uppgift är att reproducera släkten. ”Så var det även i Sverige för inte så länge sedan”, skriver Nilsson. ”På den tiden då homosexualitet utgjorde ett hot mot samhällets fortbestånd, på samma sätt som man ser på saken i dag i Uganda.”

Han fortsätter: Att människor av samma kön ingår i äktenskapsliknande relationer och därmed avstår från att producera barn är som en tidsinställd bomb i ett samhälle där släkten betyder allt. Släkten kan bestå endast så länge den växer. I samma ögonblick som den slutar expandera tappar den också i styrka.

Bengt Nilsson uppmanar gayaktivisterna i Sverige att kliva av ”de höga hästarna” och att försöka förstå ”vad som konstituerar attityder och lagstiftning i länder vars samhällssystem skiljer sig från det svenska.”

Att förvänta sig att den robotlika  politiskt korrekta opinionsbildningen i Sverige skall ta Nilssons råd ad notam och ägna sig åt ”lite problematisering och eftertanke i debatten” är nog dock att hoppas för mycket. Som samhällsanalytikern Jan Sjunnesson visar i sin bok Sverige 2020. Från extremt experiment till normal nation (2013) är Sverige på många sätt ett socialt laboratorium, där det erfarenhetsbaserade och traditionella befinner sig i strykklass.