Amnesty Internationals lögnaktiga apartheid-kritik mot Israel

De vinterolympiska spelen i Peking innebar ett gyllene tillfälle för den så kallade människorättsorganisationen Amnesty International att fästa världens uppmärksamhet på det röda Kinas förtryck av uigurerna, kazakerna och andra etniska minoriteter i Xinjiang-provinsen.

The Beijing Olympics Was a Singular Chance to Expose China’s War Crimes. Instead, Amnesty International Chose to Single Out Israel.

Tyvärr utnyttjade Amnesty inte det tillfället, framhåller David Suissa i den amerikanska tidskriften Jewish Journal. Istället valde organisationen att i höjd med OS-invigningen publicera en ensidigt lögnaktig artikel om vad som kallades Israels ”apartheid”-politik gentemot palestinaaraberna.

Suissa framhåller: ”The Beijing olympics was a singular chance to expose China´s war crimes. Instead, Amnesty International chose to single out Israel.”

De kinesiska ledarna var gissningsvis överlyckliga över att Amnesty inte uppmärksammade folkmordspolitiken mot de muslimska uigurerna och/eller andra övergrepp som utförs av den kommunistiska diktaturstat som fått förtroendet att arrangera 2022 års vinter-OS.

En demonstration mot Kinas förtryck av uigurerna.

Läckta dokument avslöjade 2020 uppseendeväckande detaljer om den kinesiska behandlingen av folkgruppen uigurer, varav det finns ungefär 13 miljoner i Folkrepubliken Kina. Tortyr, hot och hjärntvätt är vanligt förekommande, och ibland kan böner eller skägg vara tillräckligt för att spärra in människor. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/02/17/fler-detaljer-om-kinas-fortryck-av-uigurer-i-ny-lacka-boner-och-skagg

Det anmärkningsvärda med Amnestys underlåtenhet är att organisationen bevisligen är väl medveten om situationen i Kina. Den 10 juni 2021 publicerade man en rapport med den svenska titeln ”Kinas förtryck av muslimerna i Xinjiang är ett brott mot mänskligheten”, där organisationen pekade på de ohyggliga övergrepp som förekommer i de så kallade omskolningslägren och på övervakningen i samhället i stort. https://www.amnesty.se/aktuellt/kinas-fortryck-av-muslimer-i-xinjiang-ar-ett-brott-mot-manskligheten/

Dessutom uppmanade Amnesty International i ett brev till FNs medlemsländer den internationella samfälligheten att ”strongly condemn” förföljelsen av den uiguriska folkgruppen i Kina. Det borde rimligen ha varit en självklarhet för Amnesty att utnyttja OS-invigningen till att ytterligare fästa omvärldens uppmärksamhet på de kinesiska övergreppen.

Istället visar Amnesty International än en gång varför organisationen har rykte om sig att vara en Israel-hatande och antisemitisk röst i den rapport som publicerades den 1 februari 2022. I rapporten uppmanas inte bara the International Criminal Court (ICC) i Haag, utan världens alla länder, att granska ”the crime of apartheid” med särskild tonvikt på vad som felaktigt kallas ”de ockuperade territorierna”. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2022/02/israels-apartheid-against-palestinians-a-cruel-system-of-domination-and-a-crime-against-humanity/

Vem är det egentligen som praktiserar apartheid?

Ordet ”apartheid” nämns ett oräkneligt antal gånger i Amnesty-rapporten. Det åsyftar givetvis den rasåtskillnadspolitik som rådde i Sydafrika från och med 1948 till den vita minoritetsväldets upphörande 1994 (även om den naggades åtskilligt i kanten under 1980- och början på 1990-talet).

Det system som rådde i Sydafrika – apartheid betyder ordagrant åtskildhet – var emellertid institutionaliserat på ett helt annat sätt än vad som någonsin varit fallet i den judiska staten Israel. Den sydafrikanska befolkningen indelades i fyra etniska grupper vilka benämndes vita, asiater, färgade och svarta.

De tre förstnämnda grupperna fick 1984 varsitt parlament under det att de svarta även fortsatt hänvisades till att uttrycka sin mening i lokala sammanhang. I Sydafrika rådde en stor mängd åtskillnadsregler som reglerade exempelvis boende, resande, näringsliv, restauranger, parkbänkar etcetera. De mest småskurna av dessa regler kallades petty apartheid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid

Ingenting av detta har någonsin förekommit i Israel. Här har judiska såväl som arabiska medborgare ända sedan de första fria valen hölls 1947 – alltså ett år innan staten Israel grundades officiellt den 14 maj 1948 – haft möjlighet att väljas in i parlamentet Knesset. I dag består Israels befolkning av omkring 2 miljoner araber (så kallade palestinier) av vilka 84 procent beräknas vara muslimer. 8 procent är kristna och lika många druser.

I Sydafrika under apartheid hade det varit legalt omöjligt för en svart person att väljas in i vare sig parlament eller regering. Som en jämförelse kan nämnas att i den konservative premiärministern Naftali Bennetts brokiga koalitionsregering omfattande åtta partier ingår araben Mansour Abbas, representerande det islamistiska partiet Raam. https://www.varldenidag.se/nyheter/historisk-koalition-i-den-nya-israeliska-regeringen/repufn!2dWSNFBgBHlZTb8rU1G@Rw/

Mansour Abbas från det arabiska Raam-partiet ingår i den israeliska koalitionsregeringen.

Amnesty International har helt rättmätigt tvingats inhösta ett stort antal fördömanden från när och fjärran för sin rapport om Israel, de facto Mellanösterns enda demokrati. Israels utrikesminister Yair Lapid tvekar inte att kalla rapporten antisemitisk och hävdar att Amnesty citerar lögner som sprids av terrororganisationer:

”Israel är inte perfekt, men vi är en demokrati som är hängiven internationell rätt, öppen för kritik, med en fri press och ett starkt och oberoende rättssystem.” https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/israel-amnestys-rapport-%C3%A4r-partisk-och-antisemitisk/ar-AATmatn?li=BB13lZo5

Om Amnesty hade velat ge exempel på system från Mellanöstern som kan föra tankarna till apartheid skulle man givetvis ha gått till någon eller några av de 57 arabisk-muslimska stater som omger Israel. Ett stort antal av dessa är i praktiken judenrein.

Kina demolerar gravar över 20 svenska missionärer

Inredningen till en icke godkänd kyrka som vandaliserats av regimen i Peking.

Kinesiska myndigheter har låtit förstöra gravstenar över 20 kristna svenska missionärer på en begravningsplats i Xiezhou, som är belägen i Yanhu-distriktet i staden Yuncheng i Shanxi-provinsen. Den officiella förklaringen till åtgärden var att gravstenarna var ”illegala”. https://www.christianpost.com/news/china-destroys-gravestones-of-swedish-missionaries.html

Det var tidigt den 12 september som över 100 specialpoliser och säkerhetstjänstemän samt personal från varierande regeringsinstitutioner enligt människorättssajten Bitter Winter stängde av begravningsplatsen ifråga. Därpå demolerades det näraliggande gästhuset, vilket även det av myndigheterna betecknats som en ”illegal konstruktion”. För att dölja förödelsens styggelse placerades omgående vegetation över de förstörda gravplatserna.

Enligt en regeringstjänsteman som var i kontakt med Bitter Winters utsända hade alla bybor innan demoleringen ägde rum kallats till den lokala polisstationen för att lämna ifrån sig sina mobiltelefoner i syfte att förhindra informationsläckor.

Gravstenarna restes 2008 av huskyrkan the Church of Christ´s Family för att hedra den svenska Kina-missionen. En framträdande missionär var Gustaf Verner Wester, som föddes i Kumla 1876 och avled i Kina 1930. Sex av hans familjemedlemmar fanns också på plats i den dåtida Republiken Kina. På den här länken finns namnen på ytterligare svenska missionärer. http://www.eom.nu/index.php/missionarsbiografier/

Missionärerna verkade i Yuncheng innan verksamheten utökades till att omfatta andra delar av Shanxi tillika med angränsande provinser. Verner Wester och hans missionärskolleger var med om att etablera 60 kyrkor med drygt 6000 medlemmar. Man lät också uppföra Yuncheng-sjukhuset, som behövande ortsbor kunde uppsöka utan kostnad. 1000-tals människoliv skall ha räddats på detta sätt.

Den lokala kyrkan kontaktade nutida medlemmar av Westers familj i Sverige innan den renoverade ett gammalt hus med fyra rum nära begravningsplatsen där besökare kunde vila och bedja.

Många aktiva kristna i Kina kastas i fängelse.

Efter förstörelsen av kyrkogården och det anslutande gästhuset svartlistades the Church of Christ´s Family av den kommunistiska regeringen och blev föremål för särskilt övervakning på grund av kontakterna med Verner Westers svenska familj. De kinesiska myndigheterna betraktar missionärer som spioner vilka samarbetar med imperialistiska makter som vill invadera Kina.

”Det kinesiska kommunistpartiets förstörelse av kristna strukturer och symboler – inklusive kyrkobyggnader, kors och även bilder av Jesus Kristus – indikerar”, framhåller Kina-experter, ”att det känner sig hotat av kristendomens snabba spridning i landet.” I nuläget finns enligt inofficiella källor 116 miljoner protestantiska och 10-12 miljoner katolska kristna i Folkrepubliken Kina. Dessa anses alla utgöra ett ideologiskt hot mot den ateistiska styrande makten. Antalet partimedlemmar beräknas till omkring 90 miljoner.

Kinas bortglömda krig mot kristendomen

Det förtryck som riktas mot det röda Kinas kristna trosbekännare är tämligen okänt vid en jämförelse med den liknande behandlingen av uiguriska muslimer, tibetanska buddhister och utövare av meditationsrörelsen Falun Gong.

500 000 tibetaner placerade i läger av Peking

Tibet har styrts från Peking sedan 1951.

Alla totalitära diktaturer strävar efter likriktning. Avvikelser från den accepterade normen är anatema och skall bekämpas med alla till buds stående medel. Det tyska nazistpartiet NSDAP kallade detta gleichschaltung, synkronisering, vilken syftade till en total nazifiering av alla aspekter av det tyska samhället. https://en.wikipedia.org/wiki/Gleichschaltung

Uppsamling av oönskade element i så kallade koncentrationsläger var ett av de medel som de tyska nationalsocialisterna använde för att nå sitt mål. De värsta av dessa var rena dödsläger av typ Auschwitz, Belzec och Majdanek dit judar, zigenare, homosexuella, oppositionella religiösa grupper med flera skickades för att utplånas.

Koncentration av vissa grupper i arbets- och omskolningsläger har också blivit en av den kommunistkinesiska regimens mest omtyckta metoder i syfte att genomföra sin variant av samhällets likriktning. Enligt en rapport publicerad av Jamestown Foundation i Washington, D. C. som baseras på statliga kinesiska media och policydokument samt satellitfoton har Peking upprättat ett stort antal arbets- och omskolningsläger i den autonoma regionen Tibet. https://www.bbc.com/news/world-asia-china-54260732

Uppgifterna i rapporten bekräftar de uppgifter som den tibetanske exilpolitikern Lobsang Sangay, verksam vid Harvard Law School i USA och sedan 2011 premiärminister i Tibets exilregering, tidigare torgfört: att tibetaner av kineserna tvingas in i arbetsläger och träningscentra för ”utbildning” och omskolning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lobsang_Sangay

Nämnda rapport är författad av Adrian Zenz, en oberoende expert på Tibet och Xinjiang-regionen, där Peking spärrat in troligen miljontals muslimska uigurer med det officiella syftet att bekämpa vad som kallas terrorism och religiös extremism. Lägersystemet i Tibet sägs ha byggts upp på kort tid: enligt Zenz har runt 500 000 människor – cirka 15 procent av den tibetanska befolkningen – vilka under militär övervakning skall bibringas insikter i kinesisk arbetsdisciplin, tagits in under de sju första månaderna av 2020.

De personer som tvingas in i de tibetanska lägren omfattar huvudsakligen bönder och herdar. Enligt rapporten hamnar de flesta tibetaner som genomgår utbildnings- och omskolningsprogrammen i lägret sedan i låglöneyrken inom textilindustri, byggnadsverksamhet och jordbruk. I lägren tvingas de under hårt arbete arbeta med att utvinna mineraler.

Kinesiska soldater patrullerar gatorna på en ort i Xinjiang.

Förhållandena i lägren i det övervägande buddhistiska Tibet skall dock inte vara fullt lika eländiga som i Xinjiang, och det finns exempel på personer som frivilligt ansökt om att få komma till något av de tibetanska lägren. Trots dessa skillnader, heter det i rapporten från Jamestown Foundation, ”the systemic presence of clear indicators of coercion and indoctrination, coupled with profound and potentially permanent change in modes of livelihood, is highly problematic.”

I såväl Tibet som Xinjiang är målsättningen från Pekings sida att, i likhet med de tyska nationalsocialisterna, genomföra en långtgående likriktning av befolkningen i riket. I Kina skall alla hjärntvättas att bli goda marxister med kinesiska värden. Konkurrerande ideologiska synsätt, och dit hör islam, kristendom, buddhism och meditationsrörelser såsom falungong, bekämpas hårdhänt.

När det gäller muslimska trosbekännare i Xinjiang, som beräknas utgöra cirka 45 procent av befolkningen, kan dessa spärras in i läger därför att de bär skägg, slöjor eller surfar på Internet. Enligt The Australian Strategic Policy Institute (ASPI) finns i Xinjiang-regionen 380 misstänkta lägerliknande faciliteter, vilket är 40 procent fler än tidigare befarat. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/02/17/fler-detaljer-om-kinas-fortryck-av-uigurer-i-ny-lacka-boner-och-skagg

Det självständiga Tibet ockuperades av kommunistkinesiska styrkor 1951 och har därefter styrts med brutal hand från Peking. Landets andliga och världsliga överhuvud, Dalai lama, flydde 1959 till fots från huvudstaden Lhasa tillsammans med några anhängare och slog sig ner i indiska Dharamsala nära den tibetanska gränsen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tibet

 

Röda Kinas krig mot religionen

Kors som sticker upp ovanför den kinesiska nationalflaggan skall bort i det röda Kinas ateistiska diktatur.

Den kinesiska kommunistregimen har beslutat avlägsna fler än 2000 kristna kors från byggnader över hela Kina. Detta sker som ett led i Pekings kampanj syftande till att reglera ”överdrivna religiösa platser”, vilken nu återupptas med full kraft efter den kinesiska smittans härjningar. ”The campaign is reportedly aimed at eradicating Christian landscape and its symbols in China”, heter det i en rapport.

China launches ‘crusade’ against Christianity, begins to remove crosses from churches across the country

Det kommunistiska ”korståget” mot kristendomen har pågått i två år i olika kinesiska provinser. Kors som reser sig högre än den kinesiska nationalflaggan måste bort, liksom kors som sticker upp ovanför kyrkobyggnaderna. Åtskilliga kristna församlingsmedlemmar har gripits därför att de försökt stoppa det massiva angreppet på symbolen för deras religiösa tro.

Enligt prästen och bloggaren fader Shanren Shenfu är den tystnad som omger korsmassakern ett resultat av Vatikanens uppgörelse med Kinas kommunistiska parti (CCP) gällande utnämnandet av katolska biskopar i Kina. Enligt uppgörelsen kan påven Franciskus utnämna eller underkänna biskopar som utsetts av CCP.

Villkoret är att de kristna håller tyst om processen. Uppgörelsen mellan den ateistiska kinesiska staten och den romersk-katolska Vatikanen syftar enligt uppgift till att förena den regeringsdrivna ”öppna kyrkan” med den underjordiska kyrkan som är lojal gentemot Vatikanen. De som protesterar betraktas som brottslingar. Fader Shenfu citeras: ”När ett kors avlägsnas måste kristna hålla sig lugna och le.”

Fader Chen i provinsen Anhui säger: ”Om de kristna inte enas och gör motstånd, kommer många fler kors att avlägsnas.” Hittills har litet eller inget motstånd förekommit – bland annat finns en rädsla för att kyrkobyggnaderna och inte endast korsen kommer att gå förlorade.

I likhet med alla totalitära diktaturer räds det kommuniststyrda Kina alla alternativ till den egna ideologin. Kristendomen är inte den enda konkurrerande läran som kommunistregimen förtrycker och förföljer.

I Xinjiang-provnisen i nordvästra Kina hålls över tre miljoner muslimska trosbekännare inspärrade i läger.

Sedan 2014 finns i Xinjiang-regionen i nordvästra Kina så kallade omskolningsläger – i realiteten en typ av koncentrationsläger – vilka enligt regeringsdokument som läckts till New York Times håller mer än tre miljoner muslimer från etniska grupper som uigurer och kazarer inspärrade under stundom olidliga förhållanden. Målsättningen är att hjärntvätta dem till att överge sin tro och anamma kommunismen. https://www.expressen.se/nyheter/nya-detaljerna-fran-kinas-koncentrationslager/

President Xi Jinping initierade offensiven mot muslimska trosbekännare efter en terrorattack vid en tågstation i Kunmin i Xinjiang, då 31 människor dödades och hundratals skadades i en rasande knivattack genomförd av en grupp på tre män och en kvinna. https://www.bbc.com/news/world-asia-28305109

Av äldre datum är förföljelsen av meditationsrörelsen Falungong, vilken förbjöds den 20 juli 1999 sedan rörelsen anhängare hävdat att de hade fler medlemmar än vad det kinesiska kommunistpartiet hade. Falungong är enligt Peking en ”ond kraft” – det vill säga man utmanar den statsbärande kommunismen som ideologiskt alternativ – som måste bekämpas med alla medel inklusive mord, tortyr, fängslanden och inspärrande i läger. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1863780

Det är hög tid att omvärlden reagerar med kraft mot den omänskliga regimen i Kina!

”Hollande, Merkel, Cameron och Löfven (och påven) har blod på sina händer”

All these people – and their predecessors in office – have blood of the dead French citizens and the other victims of radical Islam on their hands. They willingly and knowingly have imported millions of Muslims from barbaric Middle Eastern cultures. They knew that many were military-age young men. They knew that a substantial minority were supporters of radical Islam.

          Med blod på händerna? Francois Hollande och Stefan Löfven.

Så skriver Ed Straker i en kort och kärnfull text på sajten American Thinker den 14 november. Med ”all these people” avser Straker president Francois Hollande i Frankrike, förbundskansler Angela Merkel i Tyskland, premiärminister David Cameron i Storbritannien och statsminister Stefan Löfven i Sverige. Genom en vettlös immigrationspolitik har de möjliggjort för blodtörstiga jihadister att begå terrorhandlingar i Europa.

Strakers text kan läsas i sin helhet via denna länk:

http://www.americanthinker.com/blog/2015/11/the_names_of_the_people_responsible_for_the_massacres_in_france.html

Debattören namnger endast ovanstående fyra ledare som särskilt ansvariga för den jihadistiska/islamistiska terrorn, men som framgår av citatet överst anklagar han även deras företrädare samt ”most of the other prime ministers  and European heads of state” för att ha ställt dörrarna mer eller mindre på vid gavel för migrantströmmen från Mellanöstern (och Nordafrika, bör tilläggas).

”Oh, and we must include the pope, too, who insistently called on Europe to take in more Muslim refugees”, framhåller Ed Straker vidare i sitt hårtslående inlägg. Inte utan skäl, ty påven Franciskus – som hittills under sin ämbetsutövning varvat kloka uttalanden med politisk korrekthet av lättköpt slag – riktade drygt två månader innan jihadistangreppet i Paris företogs en uppmaning till det katolska Europa att ta så många flyktingar som möjligt under sitt beskydd.

 Blodiga händer? Påven har uppmanat det katolska Europa att inhysa flyktingfamiljer.

Således, menade påven, borde ”varje” katolsk församling, religiös samfällighet, kloster och fristad inhysa en flyktingfamilj. Därigenom skulle tiotusentals flyktingar få tak över huvudet. Mer om detta i Washington Post den 6 september här:

https://www.washingtonpost.com/world/refugees-keep-streaming-into-europe-as-crisis-continues-unabated/2015/09/06/8a330572-5345-11e5-b225-90edbd49f362_story.html

Det framgår av ovanstående artikel att en av de få europeiska ledare som inte kan anklagas för att ha Paris-offrens blod på sina händer är Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som påpekat att de flyktingar och andra som anländer hit kommer från områden med helt andra kulturer och värderingar än dem som råder i Europa.

”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land”, citeras således Orbán i en artikel i Expressen den 4 september. Den ungerske regeringschefen uppges här också anklaga Merkels Tyskland för att ligga bakom en betydande del av den akuta krisen i Europa genom att ha villkorslöst välkomnat alla som vill att komma hit:

http://www.expressen.se/nyheter/orban-vi-vill-inte-ha-muslimer-i-vart-land/

 Viktor Orbán: ”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land.”

Vi är många som varnat för att i de till synes ändlösa asylantströmmarna döljer sig ett okänt antal IS-anhängare och andra terrorförespråkare/terrorister, vilka nu ser möjligheten att utvidga kampen för Kalifatet till den europeiska skådeplatsen. Varningarna har dock i stort tillåtits förklinga ohörda i de fall de inte påståtts vara uttryck för ”rasism” eller ”fascism”, vilket ofta skett.

”And then”, skriver Ed Straker, ”when the unthinkable occurs, they act surprised and outraged and vow to secure their borders. It´s a bit too late for that now, isn´t it?”

Straker jämför det ansvar som släpphänta och naiva ledare av typ Hollande, Merkel, Cameron, Löfven och påven har för terrorhandlingarna och dödsoffren i Paris – 19 nationaliteter fanns bland de 130 dödsoffren – med en zoo-ägare som släpper ut ett lejon ur dess bur och lejonet som en följd härav river ihjäl några aktivister för mänskliga rättigheter. Visserligen är lejonet ansvarigt för att ha dödat de senare, men:

But it´s the zookeeper who really bears the most blame, because the zookeeper should have known better.

Med andra ord följer  lejonet och de blodtörstiga jihadisterna bara sina instinkter: de dödar när de ges möjligheter därtill. Det är zooägarens respektive statsmännens ansvar att se till att de inte får dessa möjligheter. Något som givetvis kan vara lättare sagt än gjort. Inte ens en hård och sluten diktatur – och sådana finns som bekant inte i dagens Europa – kan garantera att inga terrorister kan slå till inom dess gränser.

 Uiguriska demonstranter slåss med kinesisk polis i Xianjangs huvudstad Ürümci.

Ett exempel på detta är det kommunistiska Röda Kina, som alltfort har stora bekymmer med etniskt betingad terrorism från den övervägande muslimska uiguriska folkgruppen i Xianjang-provinsen, som kämpar för ett fritt så kallat Uiguristan eller Östra Turkestan:

http://apcss.org/college/publications/uyghur-muslim-ethnic-separatism-in-xinjiang-china/

Det finns med andra ord inget osvikligt sätt för oss européer att undgå islamistisk terror. Vi må stänga respektive kontrollera våra gränser bäst det går, vi må införa stränga säkerhetslaghar och -restriktioner, till och med diktatur, men så länge det finns en vilja hos våldsbenägna individer och grupperingar att spränga oss i luften så kommer dessa att förr eller senare gå i land med detta åtminstone sporadiskt.

Det innebär givetvis inte att vi inte skall göra allt som står i vår makt för att skydda oss. Vi kan inte fortsätta lägga fingrarna emellan. Jag står fast vid att det behövs ett slags europeisk Patriot Act av amerikanskt snitt för att skydda våra liv, vår egendom och vår demokratiska livsstil:

https://tommyhansson.wordpress.com/2015/11/14/om-terror-i-paris-och-mumbai-och-behovet-av-en-europeisk-patriot-act/

 Stockholm december 2010.

Tyvärr måste vi emellertid räkna med att även om våra säkerhetstjänster/polisstyrkor lyckas abortera nio terrordåd av tio, så kommer det tionde likväl att orsaka stor förödelse. Inte heller kommer islamistterrorn att upphöra ens om Islamiska staten besegras i grunden. Andra kommer att dyka upp i stället. Det är den sköna, nya värld vi alla har det tvivelaktiga nöjet att leva och existera i.

Blair vill se Väst enas med Ryssland och Kina mot islamismen

 Blair uppmanar västvärlden och Ryssland/Kina att gräva ner stridsyxan och enas i kampen mot global islamism.

Bättte att ena sig i kampen mot den globala islamismen än vara osams över Ukraina. Så kan man i korthet sammanfatta förre brittiske premiärministern Tony Blairs utspel om att västvärlden bör förena sig med Ryssland och Kina mot radikal islam.

Utspelet gjordes i ett tal i London den 23 april som rönt föga uppmärksamhet i vårt land, där varje form av kritik mot någon aspekt av islam riskerar avfärdas som svårartad ”islamofobi”. Enligt Blair är islamismens spridning i Mellanöstern, Nordafrika, Pakistan och Afghanistan ”det största hotet mot global säkerhet under 2000-talet”.

Blair sade enligt Svenska Yle:

Vilka skillnader det än i övrigt finns mellan oss, så måste vi i den här frågan vara beredda att vända oss till och samarbeta med Östern – och då i främsta rummet med Ryssland och Kina.

Det är förvisso ett samarbete som ligger nära till hands emedan såväl Väst som Ryssland och Kina fått sin beskärda del av den islamistiska framfarten i form av terrordåd av olika slag. Enligt Blair har Väst och Öst ett uppenbart intresse  att göra gemensam sak mot den blodtörstiga islamismen och bör därför lägga tvisten om Ukraina åt sidan.

 191 människor dog i islamistterrorn i Madrid 2004.

2004 omkom 191 personer då Madrid skakades av islamistiska attentat, medan London drabbades 2005 då 56 människor inklusive fyra självmordsmördarbombare dog i bombattentat riktade mot lokaltrafiken. Ryssland har drabbats av ett antal terrordåd förövade av tjetjenska och andra separatister.

Kina har under lång tid haft problem med uiguriska militanta islamister, och i början av 2014 höggs 33 civilpersoner ner med knivar och svärd av sådana element under en vildsint attack på Kunmings järnvägsstation i provinsen Xinjiang. Under sovjettiden sägs KGB ha understött extrema uigurer i syfte att försvaga ärkerivalen Kina.

Anthony (Tony) Charles Lynton Blair, född 1953, var Storbritanniens premiärminister 1997-2007 och är i dag den så kallade kvartettens – FNs, EUs, Rysslands och USAs – sändebud i Mellanöstern. Blair konstaterade i sitt tal att Västs mindre lyckade insatser i Afghanistan och Irak, som han själv stödde, kanske minskat intresset för förnyade aktiva insatser i denna del av världen men talade ändå för en aktivare västlig roll i regionen.

 Demonstrationer i Kairo innan Mursi-regimen avsattes.

Blair uttryckte särskild oro över det labila läget i Egypten, på vars öde Blair menade att ”hela regionens framtid hänger”. Enligt den forne premiärministern var det rätt av militärregeringen att störta islamisten Mohammed Mursis regim och menar nu att västvärlden måste stödja militärstyret mot det islamistiska Muslimska brödraskapet:

Brödraskapets regering var inte bara dålig, utan den försökte systematiskt ta över landets institutioner och traditioner.

Vad Tony Blair talade om i övrigt kan ni ta del av via den här länken:

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/23/blair-vast-och-ryssland-bor-enas-mot-extrem-islam