Posted tagged ‘Ulf Kristersson’

C och L silar mygg och sväljer kameler – samarbetar med tre extremistpartier

15 januari, 2019

Några vänsterpartistiska favoriter genom åren: Josef Stalin, Che Guevara, V. I. Lenin, Mao Tse-tung och så förstås Karl Marx.

Den allt överskuggande orsaken till att Centerpartiet och Liberalerna valde att hoppa i säng med Stefan Löfven (S) och inte Ulf Kristersson (M) var att partierna ansåg att det viktigaste i svensk politik var att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande. Däremot bortsåg C och L helt från att uppgörelsen med Socialdemokraterna är beroende av Vänsterpartiet, ett parti vars historik är värre än alla andra partier tillsammans med undantag för S, vars historia är väl så obskyr.

Den före detta V-medlemmen, författaren och litteraturkritikern Magnus Utvik, publicerade 2018 en uppgörelse i bokform med sitt gamla parti Vänsterpartiet med titeln Partiet på kant med (v)erkligheten. en historia om solidaritet (Libris förlag). Utvik konstaterade bland annat, att V och dess föregångare är det enda parti som velat införa diktatur i Sverige.

I en debattartikel i Expressen den 17 augusti 2018 skriver Utvik:

Partiets historia rymmer en mörk skugga. Sveket mot alla kämpande män och kvinnor i de stalinistiska diktaturerna i östra Europa under det kalla kriget som offrade sin relativa frihet i kampen för rätten att bilda fria fackföreningar, strejka och sprida förbjuden litteratur. https://www.expressen.se/debatt/vansterpartisterna-har-inte-rent-mjol-i-pasen/

Förutom de för Vänsterpartiet besvärande fakta som Magnus Utvik tar upp måste man nämna att Sveriges kommunistiska parti (SKP), som Vänsterpartiet hette 1921-67, entusiastiskt stödde den så kallade Molotov-Ribbentroppakten från den 22 augusti 1939 – uppgörelsen mellan Sovjetunionen och Nazityskland – vilken tillät Hitler att angripa Polen den 1 september 1939 och därmed ge upphov till Andra världskriget. Ett par veckor senare gick sovjetiska trupper in i en annan del av Polen.

SKPs partiorgan Norrskensflamman välkomnade Sovjets angrepp på Finland 1939.

Stödet för överenskommelsen mellan Stalin och Hitler innebar också att Moskva-lakejerna i SKP applåderade högljutt då Sovjet gav sig på lilla Finland den 30 november 1939 med målsättningen att inlemma vårt östliga broderland i det sovjetiska imperiet. Kommunistpartiets agerande 1939-41 är antagligen den värsta skamfläcken i svensk partipolitisk historia.

Sveriges socialdemokratiska vänsterparti/Sveriges kommunistiska parti/Vänsterpartiet kommunisterna/Vänsterpartiet – partiets samtliga namn sedan starten 1917 – har alltid haft gott om medlemmar och sympatisörer som varit beredda att sälja ut det svenska fosterlandet för en grynvälling till husbonden i Moskva. Partiet mottog ända fram till kommunismens fall rundhänt ekonomiskt stöd från såväl Sovjetunionen som Östtyskland för att kunna undergräva demokratin i Sverige.

Ännu i denna dag fortsätter det totalitära tänkandet inom det här beskrivna partiet. Magnus Utvik framhåller således att Vänsterpartiet 2017 demonstrerade tillsammans med det stalinistiska Kommunistiska partiet (KP) mot NATO och att V i Umeå firade 1 maj 2018 tillsammans med KP.

Det är alltså det här partiet som Centerpartiet och Liberalerna har givit vetorätt över uppgörelsen med sosseriet med det enda syftet att stänga ute SD från politiskt inflytande. Därtill kommer, vilket är nästan ännu allvarligare, att samarbetspartierna S och MP inte är särskilt mycket bättre än V. Tala om att sila mygg och svälja kameler!

Annie Lööf och Jan Björklund tycks ha för sig att Socialdemokraterna är något slags lagom mittenparti som det är den naturligaste sak i världen att samverka med i syfte att få igenom liberala reformer. Detta är emellertid ingenting annat än vanföreställningar av grav natur. För att apostrofera Rebecca Weidmo Uvell i Expressen den 10 januari 2019:

Socialdemokraterna är illröda, de ligger inte ens nära mitten. Efter en period under Göran Persson, där det fanns hopp om rimlig ekonomisk politik, har tyvärr partiet sedan 2006 gått tillbaka vänsterut, där företagen är fienden och människor med tvång och skatt ska styras. https://www.expressen.se/debatt/-vakna-upp-ur-er-drom-s-ar-inget-mittenparti/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR0ic0azZIPf0wlfCZtHZqhhhQi_3ehHYP1jxIZpXFb4Y144jebgSxI17S8

Till detta måste läggas sosseriets mörka historia: det parti som brukar anklaga Sverigedemokraterna för att ha ”nazistiska rötter” har självt inte bara ett och annat skelett utan en hel kyrkogård i garderoben. Det var den socialdemokratiske riksdagsmannen Alfred Petrén som tog initiativet till den motion om inrättandet av Statens rasbiologiska institut i Uppsala som sedan godkändes av alla partier. När institutet var ett faktum 1921 var Hjalmar Branting (S) statsminister. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/03/11/sossar-anklagar-sd-for-nazistiska-rotter-har-sjalva-en-hel-kyrkogard-i-garderoben/

Gunnar och Alva Myrdal – socialdemokrater och steriliseringsivrare.

De uppburna socialdemokratiska makarna Gunnar och Alva Myrdal föreslog i boken Kris i befolkningsfrågan (1934) bland annat att ”sinnesslöa” och ”imbecilla” mödrar skulle tvångssteriliseras i syfte att förbättra den svenska ”folkstammen”. Samtidigt skulle föräldrarna i mångt och mycket fråntas ansvaret för barnuppfostran, som i stället alltmer skulle övergå till samhället.

Tvångssteriliseringar, liksom mycket annat av det makarna Myrdal föreslog, inlemmades omgående i den socialdemokratiska och därmed nationella politiken. Det beräknas att 1934-76 omkring 63 000 personer steriliserades av familjepolitiska men också rashygienistiska skäl.

Hösten 1938, i samband med Nazitysklands annektering av Österrike genom Anschluss, krävde vidare den socialdemokratiska svenska regeringen att den nationalsocialistiska regimen i Berlin skulle se till att tyska judar fick stora ”J” stämplade i sina pass så att det skulle bli lättare att hindra dem från att komma in i Sverige. De judar som avvisades dog senare nästan undantagslöst i de nazistiska dödslägren.

Under kriget drev vidare den av Socialdemokraterna dominerade samlingsregeringen, så länge det gick bra för Hitlers trupper, en lismande undfallenhetspolitik gentemot Tredje riket med censur och beslag av tyskfientliga publikationer och tillåtande av tyska trupptransporter genom Sverige. Den prototalitära socialdemokratiska utrikespolitiken slutade inte där. Under Palme-tiden kom Sverige att genom skattefinansierat bistånd understödja ett betydande antal marxist-leninistiska regimer och rörelser i Tredje världen och intimt samarbeta med den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/28/sossarnas-sovjetgang-sa-underminerades-kommunismen/

Yassir Arafat och Olof Palme förenades i sin avsky för Israel och judarna.

Med Olof Palme, som med sin bornerade överklassbakgrund insupit antisemitismen med modersmjölken, skedde också ett brott med socialdemokratins positiva inställning till den judiska staten Israel. Den socialdemokratiska Mellanöstern-politiken blev nu hätskt Israel-fientlig och PLO-ledaren och terroristen Yassir Arafat inbjöds bland annat att tala i Storkyrkan i Stockholm. Denna politik fortsätter som bekant in i våra dagar med svenskt miljardstöd till palestinaarabiska rörelser som vill utplåna Israel.

Det är ingen tillfällighet att Socialdemokraterna genom åren varit beroende av det gamla kommunistpartiet, numera kallat Vänsterpartiet, för att kunna bilda regering. Dock har kommunisterna aldrig tagits med i regeringarna. Det är mer än man kan säga om Miljöpartiet, ett parti som består av klimatalarmister, chemtrailstroende, jihadistkramare och tokiga fruntimmer av båda könen. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/04/detta-ar-miljopartiet-jihadistkramare-och-tokiga-fruntimmer/

En veritabel mardröm, för Sverige i allmänhet och alla glesbygdsbor som är beroende av bilen som fortskaffningsmedel i synnerhet, vore om det bilfientliga MP, som det nu florerar rykten om, fick ta över ansvaret för trafiken i en ny rödgrön regering med stöd av V, C och L. Daniel Helldén, Stockholms stad utskällda trafikborgarråd, har nämnts som tänkbar kandidat för posten som infrastrukturminister. http://www.pressen.se/9776959.html

Islamisten Mehmet Kaplan (MP) var bostadsminister i en tidigare rödgrön regering. Fick avgå när han bevisades ha haft kontakter med turkiska fascister.

Inför de fortsatta turerna om regeringsbildningen, vilka är fler och mer invecklade än någon kan hålla reda på, finns det som jag kan se åtminstone två stora frågetecken: Kommer Stefan Löfven att kunna erbjuda Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet sådana löften att V kan godkänna en S+MP-ministär med stöd av C och L? I så fall: kommer C och L i sin tur att godkänna eftergifterna gentemot V, som båda partier sagt sig vilja hålla borta från regeringspolitiken? Alternativet är ett extraval i början av april.

Och om svaret på båda dessa frågor blir ”ja” – hur länge kommer en regering av skisserat slag att hålla innan den går upp i atomer till följd av sina inneboende motsättningar?

Den som lever får se. En ofrånkomlig följd av en eventuell regeringsbildning enligt ovan är tillkomsten av ett konservativt block i form av M+SD+KD och detta alldeles oavsett vad de tre partiernas företrädare tycker om det. Det är inte så illa. Inte alls så illa.

Annonser

Skyttedal, Lööf och regeringsuppgörelsen: en svensk quislings anatomi

13 januari, 2019

Klåpare. Bedragare. Quislingar. Vi glömmer aldrig. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5VajPO/kd-topp-om-centern-quislingar

Verklighetsfrämmande utopisten Annie Lööf i Almedalen 2018. ”Kristersson Lööf ´18” står det på tröjan.

Orden tillhör Sara Skyttedal, kommunalråd för Kristdemokraterna i Linköping och toppkandidat inför det kommande valet till Europaparlamentet, efter Annie Lööfs besked om att Centerpartiet avser släppa fram Stefan Löfven som regeringsbildare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sara_Skyttedal

Ett antal godhetsapostlar, inklusive snart avgående (?) L-ledaren Jan Björklund, har riktat kritik mot att Skyttedal kallat centerpartisterna för ”quislingar”. Även KD-ledaren Ebba Busch Thor har menat att ordvalet i fråga är olämpligt. Såvitt jag kan se är dock Skyttedals omdöme fullt motiverat. Den internationella definitionen av ”quisling” är nämligen ”collaborator” och ”traitor” samt även ”rat”.

Således behöver ordet ”quisling”, vilket som bekant kommer av den norske nazistledaren Vidkun Quisling (1887-1945), inte med nödvändighet åsyfta en landsförrädare som samverkat med en främmande ockupationsmakt utan kan också användas för att beteckna en samarbetsperson och förrädare i en mer allmän mening. Och i fallet Lööf och övriga centerpartister som tillskyndat nu föreliggande regeringsuppgörelse kan det inte gärna ifrågasättas, att de uppträtt förrädiskt/svekfullt gentemot den borgerliga alliansen genom att samarbeta med den politiska fienden Socialdemokraterna.

Genom hela valrörelsen framträdde Annie Lööf jämte Ulf Kristersson (M) som en ledande förespråkare för en borgerlig alliansregering som det enda alternativet till den rödgröna regeringen Löfven. När hon deltog i politikerveckan i Almedalen i somras var hon iklädd en tröja med budskapet ”Kristersson Lööf ´18”. Lööf har gått så långt att hon tidigare lovat äta upp sin högra sko hellre än att bli ett stödhjul åt Socialdemokraterna.

När Lööf på den presskonferens under vilken hon tillkännagav Centerns beslut att släppa fram en S-ledd regering fick frågan från en journalist från Nyheter idag om det nu var dags att göra slag i saken och kalasa på skon, lämnade hon mötet utan att svara på frågan. Senare har hon emellertid låtit meddela, att Centern inte blivit ett stödhjul åt S och att måltiden ifråga därför inte är aktuell. Det är en tolkning Annie Lööf torde vara tämligen ensam om.

Hovmästaren Stefan Löfven sätter fram lämplig måltid till Annie Lööf.

Upphetsade centerpartier talar nu om det största liberala genombrottet i mannaminne i svensk politik. Det är till att ägna sig åt ett helt verklighetsfrämmande önsketänkande. Det som kommer att hända om uppgörelsen vinner burskap – när detta skrivs kan den stjälpas över ända om Vänsterpartiet säger nej – är med största sannolikhet att det tillsätts ett antal utredningar om de liberala punkter som C fått igenom i uppgörelsen.

Noga taget förutsätter 33 av de 73 punkterna i överenskommelsen utredningar, vilka givetvis kan dra ut på tiden i princip hur länge som helst och inte alls garanterar slutsatser som faller C och L på läppen. Sossemaskineriet vet hur en slipsten skall dras och kommer inte att ha några problem alls med att finta blåögda centerpartister och liberaler ändå upp på riksdagsläktaren.

Vad som är verkligt oroande är att uppgörelsen, av ”humanitära skäl” enligt Centerns Johanna Jönsson, öppnar upp för fler asylsökande. Det gör att vi av allt att döma står inför en ny migrantinvasion liknande den som vi utsattes för hösten 2015. https://www.expressen.se/nyheter/lofven-tvingades-backa-oppnar-for-fler-asylsokande/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Vad som framförallt drivit fram förhandenvarande regeringsuppgörelse, som även Liberalerna anslutit sig till, är framförallt Centerns och Liberalernas irrationella skräck för Sverigedemokraterna. I en diskussion mellan Moderaternas rättspolitiske talesman Tomas Tobé – en av Sveriges mest framträdande homosexuella politiker – och en centerföreträdare motiverade den senare uppgörelsen med, att det var viktigt att hålla ”extremnationalistiska” partier borta från inflytande.

Att Sverigedemokraterna skulle vara ”extremnationalitiskt” är dock en ren lögn. SD är ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund. Extremnationalister är sådana som tycker att SD är alldeles för mesiga och finns både till höger (nationalkonservativa Alternativ för Sverige och mindre alternativhöger-grupper) och till vänster (främst nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen).

Även Jan Björklund hos Liberalerna har motiverat stödet för Löfven och sosseriet med, att det absolut viktigaste i svensk politik är att hålla Sverigedemokraterna borta från varje form av inflytande alldeles oavsett hur många väljare partiet har stöd av. Detta har nämligen den förre majoren lovat sina båda kinesiskfödda adoptivsöner.

Vågar Jonas Sjöstedt ta på sig ansvaret att ge upphov till ett extraval?

Dock synes vare sig Centern eller Liberalerna ha några svårigheter att acceptera, att en eventuell S-MP-C-L-regering kommer att bli beroende av välvilligt stöd från ett parti med kommunistiska rötter med proletariatets diktatur på programmet. Förklara detta den som kan! https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/08/bjorklund-kan-bli-den-svenska-borgerlighetens-quisling/

Det kan vara en smaksak om det är Annie Lööf eller Jan Björklund som är den svenska borgerlighetens mest framträdande quisling. Lööf är emellertid en av de ledande politiker som givit uttryck för de mest extrema åsikterna. När Lööf i en intervju den 19 november 2014 fick frågan om hon kunde tänka sig en invandring omfattande 30 miljoner, svarade hon exempelvis: ”Ser inga problem med det.” Hon är vidare en varm beundrare av den nyliberale globalistikonen och miljardären George Soros, som genom en frikostig mecenatverksamhet arbetar med målsättningen att skapa en värld helt utan nationella gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/14/det-maste-sagas-fanatikern-annie-loof-ar-en-fara-for-sverige/

I början av  Annie Lööfs tid som centerpartistisk partiledare lades inom partiet fram ett förslag till ett nytt visionärt program kallat Framtidsbygget. Här föreslogs bland annat fri invandring, möjligheter till månggifte, slopad skolplikt samt att Sverige skulle bli federalt. Historiskt sett var partiet under namnet Bondeförbundet sannolikt det riksdagsparti som mest betonade betydelsen av svensk och skandinavisk rasrenhet. Senare förde C under Thorbjörn Fälldins ledarskap en fanatisk kampanj för ett kärnkraftsfritt Sverige i ”bästa” utopistiska anda. Lööf har, tillsammans med de förvuxna skogsmullarna i MP, övertagit sysslan som utopismens främsta banerförare i svensk politik.https://tommyhansson.wordpress.com/2012/12/29/utopism-ar-tradition-hos-centern/

För att den blocköverskridande regeringssamarbetet skall kunna förverkligas krävs, som påtalats ovan, att Vänsterpartiet röstar för uppgörelsen i riksdagen onsdagen den 16 januari Sker inte det kan det bli extraval och Ulf Kristersson bli statsminister samtidigt som L och MP åker ur riksdagen. Allt hänger på om majoriteten i V och Jonas Sjöstedt kan ge avkall på sin egen vänsterpolitik, svälja alla de borgerligt betonade reformer som uppgörelsen innehåller och stå ut med att bli utan formellt inflytande. Går Sjöstedt med på detta inbjuder han till en svekdebatt som i värsta fall kan beröva honom partiledarskapet. Frågan är öppen.  https://samtiden.nu/2019/01/sveriges-maktigaste-just-nu-jonas-sjostedt-v/?fbclid=IwAR1Pd2aoTxlHjsADL-t0BRLRBIAgC_1DKF0PY37rDVNXO-7mM6kTBGTIs6Y

Att väljarna inte ser alldeles positivt på Annie Lööfs krumbuktande visas av att hon i en ny förtroendemätning från Demoskop endast får 23 procents förtroende; därmed passeras hon av SDs Jimmie Åkesson. Samtidigt seglar KDs Ebba Busch Thor upp som ledande i förtroendeligan tillsammans med Stefan Löfven. https://www.expressen.se/nyheter/storre-fortroende-for-jimmie-akesson-an-for-annie-loof/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Anna Kinberg Batra hade sannolikt blivit en kraftfullare borgerlig ledare än Ulf Kristersson.

Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur det hade sett ut om inte Anna Kinberg Batra hade blivit bortmanövrerad från positionen som moderatledare. Hon öppnade vid ett tillfälle för att lägga fram en gemensam borgerlig budget som kunde få stöd av SD i riksdagen och därmed fälla den rödgröna regeringen. Kinberg Batra skulle sannolikt allmänt sett också ha kunnat erbjuda såväl sitt eget parti som borgerligheten ett kraftfullare ledarskap än den svage Kristersson. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/19/kinberg-batra-skadar-ljuset-men-loof-hoppar-i-sang-med-lofven/

Fotnot: Sara Skyttedal deltog 2006 i tävlingen Fröken Sverige och nådde slutomgången. Hon kampanjade vidare för Republikanernas kandidat Mitt Romney i USAs presidentval 2012, vilket dock vanns av demokraten Barack Obama.

S störst före SD – KD går om C i ny mätning

10 januari, 2019

KD och Ebba Busch Thor kan glädja sig åt att partiet nu är större än Centern.

Vinnare i Demoskops januarimätning är Kristdemokraterna. KD får 7,7 procent och ökar därmed med nästan 2 procenenheter jämfört med föregående mätning och 1,4 procentenheter sedan valet. ”Det är en dramatisk utveckling om man drar sig till minnes hur uträknade KD var”, kommenterar Demoskops VD Anders Lindholm. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/loofs-kalldusch-nar-busch-thor-rusar-forbi/

Minst lika dramatisk är Centerpartiets nedgång. 6 ,9 procent innebär en kräftgång på halvannan procentenhet sedan förra mätningen och 1,7 procentenheter jämfört med det framgångsrika valresultatet den 9 september. Centern och dess ledare Annie Lööf befinner sig utan tvivel i en djup kris.

Största parti med mycket bred marginal i Demoskop-undersökningen är Socialdemokraterna på 30,2 procent. Det är 1,8 procentenheter bättre än förra mätningen och 1,9 procentenheter bättre än i valet, då maktpartiet framför andra i svensk politik gjorde sitt sämsta val i mannaminne. https://valresultat.svt.se/2018/10000.html

Näst största parti blir nu med visst eftertryck Sverigedemokraterna, som visserligen minskar med drygt en procentenhet jämfört med föregående mätning men som med 19,5 procents väljarsympatier är hela 2 procentenheter bättre än i valet. Moderaterna distanseras med jämnt 2 procentenheter, något som i mina ögon kastar tvivel över Ulf Kristerssons ledaregenskaper. Nedgången sedan valet uppmäts nu till bastanta 2,7 procentenheter.

M har framförallt tappat till SD och KD, vilket tyder på att det finns ett brett missnöje hos de konservativa väljarna vilka uppenbarligen föredrar SDs och KDs mer hårdföra politik.

Förlorare hos Demoskop är framförallt Miljöpartiet, som nu med blott 3,8 procent halkar under riksdagsspärren på 4 procent. Detta kan tolkas som att väljarkåren inte är särskilt imponerad av MPs klimatalarmistiska budskap. Inte heller Liberalerna rosar marknaden nämnvärt i Demoskop-mätningen utan är med 4,5 procent back med 1 procentenhet jämfört med valresultatet.

Det kan knappast råda någon större tvekan om vilket Stefan Löfven och Ulf Kristersson anser vara sitt största problem inför slutspurten i regeringsförhandlingarna…

Trots MP-debaclet ökar de rödgröna partierna sitt försprång gentemot allianspartierna och får sammanlagt 42,1 procent av väljarsympatierna. Även om man räknar bort MP är det S-dominerade blocket ändå större än allanspartierna, vilka antecknas för 36,2 procent, med 38,3 procent. Stabilast är Vänsterpartiet som med 8,0 procent ligger kvar på valresultatet.

Demoskop har även pejlat missnöjet med riksdagspartierna och inte heller det resultatet är någon munter läsning för Centerpartiet. Således förklarar sig icke färre än 85 procent av de tillfrågade vara missnöjda med hur C och Annie Lööf hanterat de segslitna regeringsförhandlingarna. ”Kritiken mot i synnerhet Centerpartiet är påfallande utbredd”, kommenterar Demoskops opinionschef Peter Santesson. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/valjarnas-fortroende-for-politikerna-rasar/

Näst mest kritik får Liberalerna med 74 procents missnöje. Därefter kommer i ”nissnöjesligan” Moderaterna (54 procent), Socialdemokraterna (51 procent) och Miljöpartiet (50 procent). Minst missnöjda är de tillfrågade väljarna med Sverigedemokraterna som noteras för 26 procent.

Demoskop 2-8 januari 2018; 1614 tillfrågades på telefon eller via webb

Socialdemokraterna 30,2 (+ 1,8)
Sverigedemokraterna 19,5 (- 1,2)
Moderaterna 17,1 (- 1,8)
Vänsterpartiet 8,0 (+- 0)
Kristdemokraterna 7,7 (+ 1,9)
Centerpartiet 6,9 (- 1,5)
Liberalerna 4,5 (+ 0,1)
Miljöpartiet 3,8 (- 0,3)

Jack Werner – maktens och etablissemangets man

1 januari, 2019

Självutnämnde folkuppfostraren Jack Werner, 29.

Journalisten Jack Werner, född 1989, är i hög grad etablissemangets man. Hans försök att ärerädda mainstream medias (MSM) knapphändiga rapportering om två halshuggna skandinaviska kvinnor i Atlasbergen i Marocko faller dock platt till marken. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jack_Werner

Jack Werner hade 2013-15 hand om tidningen Metros ”Viralgranskaren” med målsättningen att avslöja falska nyheter som fått stor spridning. Det gick sådär – ibland lyckades det, ibland inte. 2014 fick Werner kvitto på att han ligger bra till hos de medier som makten haver genom att tillsammans med Linnéa Jonjons och Åsa Larsson erhålla Stora journalistpriset.

I en drapa på DN Kultur den 28 december riktar Werner kraftig kritik mot sådana som kritiserat etablissemangsmedia för att rapportera knapphändigt om de bestialiska morden, utförda av islamister, på norska Maren Ueland, 28 och danska Louisa Vesterager Jespersen, 24. De båda skandinaviska kvinnornas kroppar hittades den 17 december en mil utanför byn Imlil i Atlasbergen i Marocko. https://www.varldenidag.se/nyheter/skandinaviska-kvinnor-misstankt-halshuggna-av-islamister/reprlB!BaAs4AWeGL0CY5oT2087g/

Jack Werner menar i sitt inlägg att det varit helt rätt av SVT och andra etablissemangsmedier att rapportera sparsmakat om de brutala islamistmorden med motiveringen att det är ju så man brukar göra i Sverige: ”Händelsen har hanterats helt enligt traditionell svensk nyhetshantering.” https://unv.is/dn.se/kultur-noje/jack-werner-darfor-haller-svenska-medier-igen-om-morden-i-marocko

Maren Ueland och Louisa Vesterager Jespersen – offer för islamister.

Werner fortsätter med att tala om ”närhetsprincipen”, som han menar vägleder svensk nyhetsrapportering: ”Ju närmare tidningens redaktion, geografiskt eller kulturellt, en händelse inträffar, desto större är sannolikheten att redaktionen tar upp saken.” Detta är något som faller Jack Werner helt i smaken. Han antyder vidare att kritiken mot handhavandet av morden i Marocko är rasistiskt och islamofobiskt betingad, då kritikerna är ute efter att skuldbelägga ”mörkhyade islamister”.

Nu tycks det ju faktiskt ha varit just mörkhyade islamister som mördade Ueland och Vesterager Jespersen liksom att de unga kvinnorna halshuggits i värsta IS-stil. Förövarna – ett  20-tal personer uppges ha gripits misstänkta för inblandning morden – skall enligt vittnen ha skrikit muslimska slagord om att de utförde ”Allahs vilja”. Sanningen är emellertid i Werners och hans politiskt korrekta meningsfränders ögon inte något som bör prioriteras, emedan den kan gynna ”rasister”.

Bättre då att som SVT tala om ”knivskador på halsen” i stället för att berätta att kvinnorna fick sina huvuden avskurna. Om SVT hade haft hand om rapporteringen om Stockholms blodbad 1520 eller Franska revolutionen 1789 hade det med all sannolikhet också varit ”knivskador på halsen” som hade gällt; hade man berättat hur det faktiskt förhöll sig kunde ju den svenska eliten respektive den franska adeln ha gynnats.

Jack Werners tes om att svenska medier har som princip och tradition att i första hand rapportera om geografiskt eller kulturellt närliggande händelser kan vid ett första påseende förefalla logisk. När vi vet att etermedier och press i Sverige under valåret 2018 rapporterade mer om USAs president Donald Trump än om statsminister Stefan Löfven och oppositionsföreträdaren Ulf Kristersson tillsammans inser vi dock lätt, att Werners tes inte håller. https://www.svt.se/kultur/medier/trump-dominerade-svenska-medier-2018-mer-omtalad-an-lofven

Donald Trump – omnämnd 165 015 gånger i press och etermedia 2018.

President Trump omnämndes enligt medieanalysföretaget Retriever under det gångna året 165 015 gånger. Detta skall jämföras med 90 157 nyhetsinslag och artiklar om Stefan Löfven, 48 708 om Ulf Kristersson, 39 953 om Annie Lööf, 34 501 om Jimmie Åkesson samt 32 744 om Vladimir Putin.

Den för Jack Werner et consortes obekväma sanningen är, att vad svenska etablissemangsmedier till stor del är intresserade av är att ge en politiskt tillrättalagd bild av vad som händer i omvärlden. Det innebär konkret att så kallade alternativa media och vad som påstås vara uttryck för främlingsfientlighet och rasism – och i fallet Trump amerikanska presidenter som ogillas av MSM – i förment folkuppfostrande syfte genomgående omskrivs och omtalas i negativa termer.

Och det är precis så jag misstänker att Jack Werner ser på sig själv. Som en ädel folkuppfostrare med den självpåtagna uppgiften att tala om för den obildade pöbeln hur saker och ting egentligen förhåller sig.

Vilken demokratisyn har egentligen talman Andreas Norlén?

18 december, 2018

Ett extraval skulle vara samma sak som att stå vid avgrunden, menar riksdagens talman Andreas Norlén.

Vilken syn på demokratin har egentligen riksdagens talman Andreas Norlén (M)?

Frågan är berättigad när man studerar några av Norléns göranden och låtanden. Nu senast uttalade han sig på följande sätt om utsikterna till ett extraval:

Jag skulle gärna se att vi undviker en fjärde omröstning som skulle bli väldigt laddad och dramatisk. Då står vi ju vid avgrunden, eller i varje fall ett extra val. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/talman-andreas-norlen-i-svt-s-agenda

Att demokratins spelregler följs på så sätt att ett extraval/omval/nyval per automatik följer på ett fjärde misslyckat försök att i riksdagens kammare vaska fram en regeringsbildare kallar alltså riksdagens talman för att stå vid ”avgrunden”. Det är ett uppseendeväckande uttalande för att komma från någon politiker och alldeles särskilt då när det emanerar från riksdagens talman.

Ett annat exempel på hur talman Norlén hanterar en viktig demokratifråga fick vi då han, efter att ha träffat samtliga riksdagspartiers gruppledare, avslog en begäran från Sverigedemokraterna att riksdagen skulle hålla en debatt om FNs globala migrationsavtal Global Compact. SDs gruppledare Mattias Karlsson betecknade med all rätt talmannens agerande som ”mycket beklagligt”.

Moder Svea i färd med att svälja FNs migrationsavtal.

Kritiker har påpekat att avtalet kommer att inverka menligt på signatärländernas nationella självbestämmande avseende migrationen samt att några av skrivningarna i dokumentet kan komma att användas i syfte att tysta kritiska medier. En rad länder såsom USA, Israel, Australien, Österrike, Bulgarien, Kroatien, Ungern, Tjeckien och Polen har valt att inte godkänna avtalet, som antas slutgiltigt i New York den 19 december. https://nyheteridag.se/debatt-om-fns-migrationspakt-stoppad-mycket-beklagligt/

Visst uppseende väckte det slutligen då Andreas Norlén, då han var ordförande i riksdagens konstitutionsutskott (KU), i en intervju i tidningen Dagens Samhälle 2016 försäkrade att ”islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati”. Att så skulle vara fallet finns inte stöd för någonstans, då fullfjädrade islamiska demokratier än då länge lyser med sin beklagliga frånvaro. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/03/19/ku-ordforanden-andreas-norlen-m-islam-gar-utmarkt-att-forena-med-vasterlandsk-demokrati/

Det återstår att se om talmannen Andreas Norlén lyckas sy ihop någon svensk regeringsbildning i en någorlunda nära framtid. Något som talar för att så faktiskt kommer att ske är att övriga partier i högre eller mindre grad fasar för alternativet extraval. Särskilt då Liberalerna respektive Miljöpartiet, vilka troligen båda skulle åka ur riksdagen vid ett omval.

Ulf Kristersson (M) – snart ny statsminister?

Det enda parti som nästan säkert skulle tjäna på ett sådant alternativ är Sverigedemokraterna, vilket sjuklövern naturligtvis är smärtsamt medveten om. Jag gissar att det till slut blir Ulf Kristersson som bildar regering, även om Socialdemokraternas kroniskt patologiska makthunger givetvis aldrig kan underskattas.

Förtroendeligan: Busch Thor upp som en sol, Lööf ner som en pannkaka

2 december, 2018

Förtroendet för partiledarna/språkrören enligt Novus senaste mätning.

Det mest anmärkningsvärda med Novus senaste mätning över de svenska partiledarnas förtroende bland väljarna är att Centerpartiets Annie Lööf sjunker som en sten. Samtidigt ökar Kristdemokraternas Ebba Busch Thors siffror markant. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-matning-rekordhogt-fortroende-for-ebba-busch-thoor-annie-loof-faller

Annie Lööfs stöd har dalat från 33 procent i augustimätningen ner till 26. En tillbakagång med 7 procentenheter. Ebba Busch Thor ökar med hela 13 procentenheter fram till 33 procent. Därmed är KD-ledaren landets mest uppskattade partiledare jämte Stefan Löfven (S), vilken ökar marginellt i förtroende. På tredje plats i förtroendeligan hamnar Ulf Kristersson (M), som tappar tre procentenheter.

Före valet framstod Annie Lööf för en majoritet av väljarna som den mest förtroendeingivande partiledaren. Om Busch Thor går upp som en sol på opinionshimlen kan man nog säga att Lööf går ner som en pannkaka.

Ja, man känner sig rentav frestad att citera profeten Jesaja (14:12) i dennes omdöme om den fallne ärkeängeln Lucifer i 1917 års bibelöversättning: ”Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna!” https://sv.bibelsite.com/isaiah/14-12.htm

Och det går knappast att säga att Lööfs fall från skyarna är något annat än logiskt. Hennes hattande fram och tillbaka mellan olika regeringsalternativ – än har hon velat släppa fram Löfven, än Kristersson, än sig själv till statsministerposten, bara inte SD gynnas – har framstått som allt annat än förtroendeingivande. Samma sak kan sägas om Liberalernas olycksalige Jan Björklund, som också tappar 7 procentenheter i Novus-mätningen.

Alliansledarna i gladare tider…

Tillsammans har Lööf och Björklund sett till att den borgerliga alliansen i dag är stendöd i alla avseenden.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, som nu har varit partiledare i 13 år, backar något men åtnjuter med 27 procent ändå ett större förtroende än Annie Lööf om vi får tro Novus siffror. Noterbart är vidare att Jonas Sjöstedt (V) går tillbaka med hela 6 procentenheter vad avser väljarförtroende. Båda språkrören i klimatextremistiska MP backar – Isabella Lövin med 5 och Gustav Fridolin med 3 procentenheter.

Om Lööfs magplask i opinionen är strikt logiskt så gäller samma sak för Busch Thors uppåtstigande. KD-Ebba är den av alliansledarna som mest övertygande värnat om den borgerliga alliansens fortbestånd och dessutom den som framstått som minst fixerad vid SD.

Nästa vecka är det meningen att Stefan Löfven skall försöka sy ihop en regering. Det är tänkbart att de båda förlorarna i Novus-mätningen, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer att ingå i den. Jag vågar nog påstå att detta i så fall kan få förödande konsekvenser för båda partierna beträffande möjligheterna att bli kvar i riksdagen, mest naturligtvis för lilleputt-partiet Liberalerna. Inte heller ett eventuellt extraval torde gynna C och L särdeles mycket.

Jimmie Åkesson (SD) tror på ett konservativt block i riksdagen.

Vinnare i vilket fall som helst är med all sannolikhet Sverigedemokraterna, och det påstår jag inte bara därför att jag själv råkar tillhöra det partiet. Om Jimmie Åkesson har rätt och vi i framtiden får se ett konservativt M-KD-SD-block i riksdagen överlåter jag åt framtiden att utvisa. https://www.metro.se/artikel/jimmie-%C3%A5kesson-tror-p%C3%A5-konservativt-block-med-m-och-kd

 

Opinionsläget: SD avancerar, L och MP tappar mark

24 november, 2018

 

Opinionsläget i slutet av november 2018 när fem opinionsundersökningar vägts samman.

När man två och en halv månad efter valet den 9 september sammanfattar det partipolitiska opinionsläget i riket ser det ut precis som man hade kunnat förvänta sig. Det är inga dramatiska förskjutningar jämfört med valresultatet, och det är svårt att se att ett eventuellt extraval i någon mer väsentlig grad skulle kunna  rucka på det nuvarande dödläget. https://val.digital/

Precis som kunde ha förutsetts framstår Sverigedemokraterna som den stora vinnaren i anledning av nuvarande synnerligen oklara läge. Partiet noterar således 19,7 procent när fem olika opinionsinstitut vägts samman, vilket är 2,2 procentenheter bättre än i valet. SD har med andra ord tagit tillbaka några av de väljare som i valet gav den borgerliga alliansen en chans att bryta det rödgröna styret. Valresultaten kan studeras via denna länk https://valresultat.svt.se/2018/10000.html

Allra bäst går det för SD hos Expressen/Demoskop med 21,1 procent av väljarsympatierna. Hos Nyheter Idag/Sentio noteras partiet för 20,2 och hos Svenska Dagbladet/SIFO för 19,3 procent. SIFO-noteringen är SDs bästa någonsin hos detta institut, vilket av hävd brukar ses som det mest seriösa av samtliga opinionsinstitut. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

SD och Jimmie Åkesson har avancerat i opinionen.

Det är naturligtvis föga sensationellt att Sverigedemokraterna av många uppfattas som ett mer seriöst och moget parti när man jämför med det rena sandlådebeteende som de flesta övriga partier ägnat sig åt. De som av siffrorna att döma rumsterat om allra värst i sandlådan är Liberalerna, som lyckats med konststycket att i riksdagen säga nej till såväl Stefan Löfven (S) som Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kallor-bjorklund-vill-regera-med-lofven/

L-ledaren Jan Björklund förefaller nu ha landat i att han, tillsammans med Annie Lööf och Centerpartiet, vill bilda regering tillsammans med Löfven. Denna inställning bottnar i Björklunds patologiska fixering vid SD; som bekant har han lovat sina adoptivsöner att aldrig någonsin låta det Sverige-vänliga partiet få inflytande i svensk politik. Att SD växer på kuppen och därmed ökar sitt inflytande tycks Björklund inte ha tänkt på.

Annie Lööfs SD-motstånd torde vara mer ideologiskt betingat och mindre byggt på personliga blockeringar än Björklunds – Lööf är som medlem i den ultraliberala organisationen Trilaterala kommissionen en svuren tillskyndare av globalismen – men har i sak varit lika förödande för alliansens sammanhållning som Björklunds inställning. Detta har uppmärksammats av den alltid läsvärde Expressen-krönikören Johan Hakelius på följande minnesvärda sätt: https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/kan-centerns-nej-gumma-verkligen-samtidigt-vara-en-elegant-dam/?fbclid=IwAR0oNyaeAZLtspcpo54NLnyvx8Bdy8xCicFFO9DXGl-b0EyFRCiqeL1FVdc

Det kan förefalla märkligt att väljarna straffat Liberalerna betydligt hårdare än Centern. L-partiet, som nådde 5,5 procent i valet, balanserar i sammanvägningen på 4-procentsspärren och får i tre av de fem mätningarna i november resultat som ligger under de magiska 4 procenten. Sämst går det i Nyheter Idag/Sentio med 3,3 procent. Centern ökar däremot med 0,4 procentenheter fram till 9,0 procent jämfört med valresultatet.

Rolf Wirtén (FP) – en av kontrahenterna i ”den underbara natten”.

Det kan visserligen andragas att Centern i form av föregångaren Bondeförbundet har en tradition av samverkan med Socialdemokraterna – på 1950-talet bedrevs den så kallade kohandeln mellan partierna och åren 1951-57 bildade dessa en koalitionsregering i vilken BF-ledaren Gunnar Hedlund var inrikesminister – men också L har i Folkpartiets skepnad strulat runt med S.

Vi som är litet till åren komna minns ”Den underbara natten” den 23 -24 april 1981, då budgetministern Rolf Wirtèn (FP) i koalitionsregeringen Fälldin II ingick en blocköverskridande skatteuppgörelse med Kjell-Olof Feldt (S). Uppgörelsen resulterade i att Moderata samlingspartiet lett av Gösta Bohman lämnade regeringen och gav plats åt minoritetskoalitionen Fälldin III bestående av Centern och Folkpartiet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten

Ansvaret för att den borgerliga alliansen numera i praktiken är överspelad får anses vara lika fördelat mellan L och C. Av de övriga partierna noterar både M och KD smärre nedgångar jämfört med valutgången. S, som hållit en relativt låg profil under kalabaliken kring den hittills misslyckade regeringsbildningen, har ökat med 0,8 procentenheter fram till 29,1 procent medan V ligger kvar på 8,0 procent och klimatextremistiska MP på 4,0 procent..

Den beryktade Aftonbladet-profilen Anders Lindberg gör det lätt för sig och lägger hela ansvaret på Sverigedemokraterna – inte på de partier som vägrar respektera valresultatet och de 1,1 miljoner väljare som röstade på SD: ”Det är SDs fel att vi inte har en ny regering” har Lindberg således twittrat. https://nyheteridag.se/aftonbladets-lindberg-sds-fel-att-vi-inte-har-en-ny-regering/

Den patologiske SD-hataren Jan Björklund – på väg ut?

När detta skrivs har riksdagens talman Andreas Norlén (M) förutskickat att det skall hållas en omröstning i riksdagen i början av december om Stefan Löfven som regeringsbildare. Det blir den andra liknande omröstningen – senast var det Ulf Kristersson (M) som föll på grund av att C och L inte ville ge SD inflytande. Om fyra sådana omröstningar misslyckas med att vaska fram ett regeringsalternativ kommer extraval automatiskt att utlysas.

Jag uttryckte på denna plats skepsis gentemot ett nyval när ett sådant nämndes som en tänkbar möjlighet för nästan exakt fýra år sedan, och min inställning är i princip densamma nu. Ty vad är det som talar för att ett nyval/extravalskulle resultera i ett påtagligt annat resultat när inga större förändringar, med undantag för SDs tillväxt, har skett i opinionen sedan valet? Inte mycket som jag ser det, även om de teoretiska utsikterna att bli av med Liberalerna och Miljöpartiet i och för sig kan verka lockande.

Ett extraval skulle, precis som för fyra år sedan, med all sannolikhet bli dyrt, jobbigt och onödigt och dessutom spä på det redan ansenliga politikerföraktet. Då är det bra mycket bättre att allianspartierna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt bildar en regering med SDs hjälp. Ett steg i den riktningen vore att Liberalerna entledigar bromsklossen Jan Björklund från dennes uppdrag som partiledare och ersätter honom med exempelvis den förnuftiga Nyamko Sabuni. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/11/22/ett-nyval-ar-dyrt-jobbigt-och-onodigt/