Posted tagged ‘Ulf Kristersson’

Ebba Busch Thor har växt med uppgiften

17 november, 2018

Kristdemokraternas andre respektive fjärde ledare: Alf Svensson och Ebba Busch Thor.

Jag har då och då på denna plats haft kritiska synpunkter på Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor. Icke minst då på grund av hennes något malplacerade deltagande i Stockholms Pride-parad.

Den här gången tänkte jag istället berömma KD-ledaren – hon har under de smärtsamt utdragna regeringssonderingarna växt åtskilliga tum som politiker och visat prov på en ansvarsfull inställning som framförallt C- och L-ledarna är fjärran ifrån. Även om Busch Thor såvitt jag förstår inte är någon varmare anhängare av Sverigedemokraterna lider hon inte av den beröringsskräck som Annie Lööf, Jan Björklund och även M-ledaren Ulf Kristersson lider av.

Tvärtom har Busch Thor klargjort att hon mycket väl kan tänka sig regera med SD-stöd. https://omni.se/busch-thor-vill-regera-aven-om-det-kraver-sd-stod/a/dd180w

Efter ett samtal med talmannen Andreas Norlén gick Ebba Busch Thor till frontalangrepp på Lööf och Björklund med bland annat följande ord: ”Jag beklagar att det fortsatt är så mycket fokus på politiskt spel och kortsiktigt imagebyggande.” I klartext: Sverige kunde vid det här laget haft en ny regering om inte mittpartierna ägnat sig åt så mycket godhetspositionerande genom att racka ner på SD. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/zLK0zv/busch-thors-attack-pa-c-och-l-imagefixering

Ebba Busch Thor efterträdde Göran Hägglund som KD-ledare 2015. Hon hade då varit kommunalråd i Uppsala sedan 2010. Det var först vid det senaste valet som hon vann inträde i Sveriges riksdag. Trots att hon som 31-åring är landets yngsta partiledare visar hon nu prov på större mognad än sina övriga kolleger med undantag för Jimmie Åkesson (SD). Hon har tvivelsutan växt med uppgiften.

Jag skulle vilja påstå att hennes politiska mognad överstiger även den som den kristdemokratiske nestorn Alf Svensson, född 1938, demonstrerat på sistone. Svensson talade sig i en krönika i den kristna tidningen Dagen i sedvanlig ordning varm för vad han kallade ”flyktingar” som anländer till vårt land undan krig och andra former av umbäranden.

Alf Svenssons favorit – kappvändaren Annie Lööf (C).

Svensson, med ett förflutet som partiledare 1973-2004 (!), biståndsminister i regeringen Carl Bildt 1991-94 samt EU-parlamentariker 2009-14, kritiserar i krönikan dem som om ”flyktingarna” menar att ”dom har blivit för många”. I Alf Svenssons ögon kan de  inte bli ”för många”. I hans frireligiöst färgade version av verkligheten är alla asylsökande helgonlika gestalter som inte kan ha andra motiv än att söka skydd undan krig och elände.

Det kom därför på intet sätt som någon sensation när Svensson uttryckte varm beundran för Centerns Annie Lööf och hennes maniska fixering vid SD: ”Som Annie Lööf ofta stryker under är vi 75 procent mellan de två ytterlighetspartierna.” https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/alf-svenssons-berom-om-sd-till-annie-loof/

Det är ett sundhetstecken att Ebba Busch Thor nu tycks bryta upp från den jolmiga snällism och pingstvänliga flyktingromantik som tidigare i alltför hög grad präglat Kristdemokraterna. Som nu under hennes ledarskap förefaller ha reella förutsättningar att bli ett konservativt parti på riktigt.

Men i så fall får hon även sluta upp med att vifta med den så kallade regnbågsflaggan.

Fotnot: Partiledare för KDS/KD har varit: Birger Ekstedt 1964-72; Alf Svensson 1973-2004; Göran Hägglund 2004-15; Ebba Busch Thor 2015-.

Annonser

Därför är fanatikern Annie Lööf är en fara för Sverige

14 november, 2018

När centerledaren Annie Lööf i en SVT-intervju den 10 november 2014 fick frågan om hon kunde tänka sig en invandring på 30 miljoner så att Sverige fick en befolkning i höjd med 40 miljoner svarade hon att det var inget hon ville utesluta: ”Ser inga problem med det”, blev svaret till intervjuaren Anna Hedenmo. Se länken ovan.

Att Lööf talat sig varm för globalistprofeten George Soros, som vill avskaffa alla nationsgränser, införa en helt fri invandring och ingripit i nationella angelägenheter i en rad länder – i Sverige gav han den vänsterextrema stiftelsen Expo en dusör som ledde till att den SD-fientliga organisationen Tillsammansskapet bildades inför valet 2014 – är därför helt stilenligt. https://nyheteridag.se/lackan-avslojar-george-soros-betalade-expos-grasrotsrorelse-for-att-paverka-valet-2014/

Om George Soros, född György Schwartz i Budapest 1930, utlät sig Annie Lööf nyligen på följande sätt på sitt Instagram-konto: ”En stark, modig person som gjort mycket gott.” Tilläggas kan att Soros genom en omfattande valutaspekulation var en av de finansiella aktörer som starkt bidrog till den djupa ekonomiska krisen i Sverige 1992, vilken medförde 500 procents inflation. Ekonomin räddades genom att regeringen på Ny Demokratis inrådan lät kronan flyta fritt.

Henry Kissinger och framlidne David Rockefeller – två av Trilaterala kommissionens grundare.

Att Annie Lööf är sugen på att bli Sveriges första kvinnliga statsminister är ett understatement. Jag är inte den enda bedömare som menar att det är svårt att hitta en mer olämplig kandidat för denna post än just Lööf. I en debattartikel i Expressen den 27 september 2018 skrev miljöpartisterna Birger Schlaug, före detta språkrör, och MaLou Lindholm, tidigare EU-parlamentariker, följande om Lööf:

Sverige behöver inte en statsminister – eller ens ett statsråd – som är medlem i en privat global organisation som bakom stängda dörrar har som syfte att leda världen. https://www.expressen.se/debatt/elitorganisationen-som-annie-loof-talar-tyst-om/

Den organisation Schlaug och Lindholm åsyftar är Trilateral Commission (Trilaterala kommissionen), som bildades 1973 av bland andra David Rockefeller, Henry Kissinger och Zbigniew Brszezinski och som har i storleksordningen 300-350 deltagare från hela världen. Kommissionen delar George Soros gränslösa approach till politik och handel. Bland övriga svenska medlemmar märks Carl Bildt, Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Trilateral_Commission

Annie Lööf och faderskapet Hans-Göran Johansson.

Annie Lööf, som ogift Annie Johansson, föddes i byn Maramö utanför Värnamo i Småland den 16 juli 1983. Hon ingick 2011 äktenskap med ingenjören Carl-Johan Lööf. Paret är bosatt i Nacka. Hennes pappa, polisassistent  Hans-Göran Johansson (C), är kommunstyrelsens ordförande i Värnamo sedan 2008. Som ung var Lööf målvakt inom ramen för IFK Värnamos flickfotbollsverksamhet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Annie_L%C3%B6%C3%B6f

Omsider blev Annie Johansson aktiv inom Centerpartiet, jobbade på bank och skaffade sig juristutbildning vid Lunds universitet. Kuriosa: vid en vistelse som Dag Hammarskjöld-stipendiat i London 2003 arbetade hon en tid som barista. Johansson invaldes i Sveriges riksdag 2006, efterträdde i konkurrens med Anna-Karin Hatt 2011 Maud Olofsson som C-ledare och var näringsminister i regeringen Reinfeldt 2011-14.

Ideologiskt är Annie Lööf nyliberal ut i de ordspråksrelaterade fingerspetsarna, något som framgår av de tre verk inom litteraturen hon framhållit som sina favoritböcker: Till världskapitalismens försvar av Johan Norberg, Anarki, stat och utopi av Robert Nozick samt Och världen skälvde av råkapitalismens stora förkunnare Ayn Rand. Lööfs favorit bland internationella politiker är Margaret Thatcher. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/06/24/annie-anna-karin-och-ayn/

Anna-Karin Hatt var Annie Lööfs medtävlare om partiledaruppdraget.

Av Annie Lööfs biografi framgår övermåttan väl att hon är en renlärig fanatiker när det gäller globalisering, öppna gränser och fri invandring. Pragmatism är ingenting som ligger för henne, vilket ju också demonstreras av hennes med L-ledaren Jan Björklund delade inställning i den utdragna regeringsfrågan. Det viktigaste för Lööf-Björklund är således inte att ge Sverige en alliansregering utan att  till varje pris hålla Sverigedemokraterna borta från varje form av tänkbart inflytande.

Att detta i förlängningen nästan oundvikligen kommer att leda till att SD växer och därmed får ett ännu större inflytande, samtidigt som väljarunderlagen för C och L riskerar att kraftigt reduceras, tycks varken hon eller parhästen Jan Björklund ha funderat över. För i alla fall Björklunds parti är risken överhängande att det åker ur riksdagen vid det troliga extraval som väntar runt hörnet.

Annie Lööf är en politisk utopist och som sådan en logisk partiledare för Centern, som har en grundmurad tradition av utopism att falla tillbaka på åtminstone sedan Thorbjörn Fälldin med närmast religiös övertygelse lyfte kärnkraftsfrågan på 1970-talet. För några år sedan presenterade vidare partiet ett politiskt programprojekt som innefattade fri invandring, månggifte, slopad skolplikt och ett federalt Sverige. https://tommyhansson.wordpress.com/2012/12/29/utopism-ar-tradition-hos-centern/

Nej, någon skomåltid blir det nog inte för Annie Lööf.

Tanken på att talman Andreas Norlén skall ge Lööf i uppdrag att sondera för ett regeringsalternativ lär stupa på att moderatledaren Ulf Kristersson i ett anfall av akut klarsyn sagt sig neka detta. Förhoppningsvis slipper vi därmed fru Lööf som statsminister. Att hon är en fara för Sverige står klart för denna bloggare. Däremot utesluter Lööf inte att släppa fram Stefan Löfven som regeringsbildare, vilket vore ett förräderi i den högra skolan mot alliansväljare och alla andra som vill se ett regeringsskifte.

Detta borde innebära att Annie Lööf redan nu rimligen hade fått börja tänka på hur hon skall anrätta den sko hon har sagt sig vilja inmundiga hellre än att bli ett ”stödhjul” åt Stefan Löfven. Dock har hon tydligen på sistone försiktigtvis tänkt om i den frågan. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-skickar-folk-gamla-skor-till-centerpartiet

SD näst störst i första mätningen efter valet

8 november, 2018

Demoskop november 2018: SD 21,1 procent och näst störst.

Jämnt två månader efter valet blir Sverigedemokraterna landets näst största parti. Det sker i Expressen/Demoskops novembermätning, som ger SD 21,1 procent – 3,6 procentenheters ökning sedan valet den 9 september. Störst är fortfarande Socialdemokraterna på 29,2 procent, vilket är en marginell ökning, och tredje störst Moderaterna som går back 1,5 procentenheter ner till 18,3 procent. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

Sammantaget minskar de fyra allianspartierna med 4,2 procentenheter visavi valresultatet medan de rödgröna går fram med 0,5 procentenheter. Samtliga allianspartier får enligt Expressen/Demoskop minskat stöd med ett undantag – Centerpartiet ökar med blygsamma 0,2 procentenheter.

”Jag tror att ökningen i hög grad beror på att väljarna håller på att tröttna på den sandlådementalitet som de övriga partierna uppvisar”, kommenterar SD-ledaren Jimmie Åkesson den aktuella mätningen. Det är lätt att instämma i det omdömet. Det kan inte råda någon tvekan om att det är allianspartierna som demonstrerar det värsta sandlådebeteendet under det att de rödgröna hållit en jämförelsevis låg profil.

Liberalernas ledare Jan Björklund är en av dem som rumsterat om värst i sandlådan och inte kunnat bestämma sig om han gillar allianskollegerna eller de rödgröna partierna bäst. Att hans parti backar med 1,4 procentenheter och nu balanserar på riksdagsspärren är därför endast symptomatiskt. Kristdemokraterna med den betydligt mer sansade Ebba Busch Thor minskar av någon anledning med precis lika mycket som L.

Den politiska sandlådan enligt tecknaren Jan-Erik Ander.

Inte heller Moderaternas färske ledare Ulf Kristersson har rosat marknaden i förhandlingarna med talman Andreas Norlén utan har strött motsägelsefulla uttalanden omkring sig. Detta kan väl bäst förklaras med att han inte velat reta upp de kompakt SD-fientliga partierna C och L men å andra sidan måste förhålla sig till den relativt positiva attityd till SD som finns bland Kristerssons egna gräsrötter.

Sannolikt beror det Sverige-vänliga partiets uppgång på att väljare som tidigare lutat åt SD men var villiga att ge främst M och KD chansen nu vänt tillbaka till Sverigedemokraterna. Väljare som med allt fog upplever det som orättvist att övriga partier visar obefintlig respekt för de 1,1 miljoner människor som röstade på SD och gav partiet 17,5 procent i riksdagsvalet. Återigen visar det sig att försök att mobba och isolera SD slår tillbaka på mobbarna. SDs uppgång är statistiskt säkerställd.

Av de aktuella siffrorna kan utläsas att de partier som i första hand lever farligt är Liberalerna och Miljöpartiet. Ett extraval skulle mycket väl kunna resultera i att de åker ur riksdagen.

Sveriges tunnaste böcker (II)

16 september, 2018

Inför riksdagsvalet 2010 skrev jag ett ironiskt blogginlägg med rubriken ”Sveriges tunnaste böcker”. Nu har 2018 års val nyss inträffat och det kan vara dags med en ny lista utifrån mina speciella kontakter med förläggarbranschen. https://tommyhansson.wordpress.com/2010/02/07/valrorelsens-kortaste-bocker/

Jag har således erfarit att följande böcker ligger i pipeline:

Stefan Löfven är aktuell med två böcker.

Stefan Löfven: Statsmannaord.

Stefan Löfven: Makten är inget självändamål.

Ulf Kristersson: Rakryggat ledarskap.

Isabella Lövin och Åsa Romson: Våra personliga insatser för en bättre miljö.

Hanna Stjärne och Jan Helin: Rättvisa åt SD i SVT!

Antje Jackelén: Mitt försvar för den kristna tron.

Jonas Sjöstedt: Vad jag lärt av historien.

Jonas Sjöstedt är aktuell med två böcker.

Jonas Sjöstedt: Därför tar jag avstånd från vänstervåldet.

Boel Godner: Sanningen framför allt!

Gustav Kasselstrand och William Hahne: Konsten att ta sig in i riksdagen genom hög energi och gillanden på Facebook.

Margot Wallström: Israel förtjänar vårt stöd.

Margit Wallström är aktuell med två böcker.

Margot Wallström: Mina insatser för att motverka antisemitismen.

Fredrik Reinfeldt: En ansvarsfull immigrationspolitik.

Stockholm Pride: Bevisen för att vi inte är vänsterextremister.

Magdalena Andersson: Vår urstarka ekonomi.

Gustav Fridolin: MPs kamp mot islamismen.

Henrik Arnstad: Insiktsfulla tankar om rasism och nazism.

Pierre Schori är bokaktuell.

Pierre Schori: Mina bästa utrikespolitiska insatser.

Kjell Bergqvist: Därför borde jag ha hållit käften.

Stefan Jakobsson: Stoppa slöseriet med offentliga medel!

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson:: Därför hatar vi att vara vulgära och gapiga.

Göran Greider: Varför jag avskyr att sitta i TV-soffor och snacka skit.

Gudrun Schyman: Min samlade politiska visdom.

Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt, Ebba Busch Thor, Jan Björklund och Isabella Lövin: Därför är det viktigare att rädda Sverige än att utestänga SD.

Peter Wolodarski: Med DN för en objektiv nyhetsrapportering!

 

Ökat förtroende för Åkesson och Lööf – Löfven och MP-topparna tappar stort

30 maj, 2018

Det svänger ordentligt vad beträffar förtroendet för partiledarna. Bild: DN

Sverigedemokraternas partiledare sedan 13 år tillbaka, Jimmie Åkesson, har framträtt i SVTs programpunkt ”Tal till nationen”, där riksdagspartiernas ledare bereds tillfälle att presentera sin vision för Sverige under de kommande tio åren.

Åkesson valde att lägga tonvikten vid vad han kallade ”det moderna folkhemmet”: ett sammanhållet och tryggt Sverige ”där man gör sin plikt innan man kräver sin rätt”: https://www.svt.se/nyheter/jimmie-akesson-sd-ett-tryggt-sammanhallet-sverige

Vi som var på plats när Jimmie Åkesson avlevererade sitt traditionsenliga vårtal på Långholmen i Stockholm kände igen mycket av det SD-ledaren då hade att säga i ”talet till nationen”. Åkesson gjorde enligt mitt förmenande ett moget och samlat intryck i TV-rutan, vilket nog kan förväntas av en 39-årig man och mångårig partiledare. Jag erkänner dock gärna att jag inte är hundraprocentigt entusiastisk inför folkhemstanken – men jag kan stå ut med den.

Åkessons TV-tal inträffade visserligen efter det att DN/Ipsos hade genomfört sin undersökning om det förtroende väljarna hyser för partiledarna men torde definitivt inte jäva SD-ledarens växande popularitet i folkhemmet. Enligt nämnda mätning fördubblar Åkesson sitt förtroendekapital upp till 24 procent jämfört med motsvarande mätning inför valet 2014. Största förtroendeökningen i procentenheter sedan juni 2014 noteras dock för Centerpartiets Annie Lööf – från 18 till 34 procent. https://omni.se/dn-ipsos-lofven-nerpetad-fran-fortroendetoppen/a/kazGMv

SD-ledaren Jimmie Åkesson under sitt vårtal den 5 maj. Foto: Tommy Hansson

Statsministern och sosseledaren Stefan Löfven tappar 6 procentenheter ner till 34 procent sedan januari i år och 12 procentenheter sedan juni 2014, vilket bekräftar Socialdemokraternas allt mer problematiska läge inför valet den 9 september. Störst förtroende enligt undersökningen får M-ledaren Ulf Kristersson med 35 procent, vilket möjligen överraskar den som noterat Kristerssons åsiktsmässiga vinglande hit och dit.

Att Annie Lööfs popularitet ökar är däremot helt logiskt. De som känner stort eller mycket stort förtroende för C-ledaren är givetvis de väljare som är känslomässigt uppbundna till det önskvärda i att ha en ”generös” immigrationspolitik. Att Lööf och C har den inställningen har hon visat upprepade gånger.

Nu senast hjälpte hon till att lotsa igenom regeringsförslaget om att låta 9000 afghanska män stanna i landet trots dessas avsaknad av asylskäl. Tidigare har hon förklarat att det inte är några problem för Sverige med en befolkning om 40 miljoner invånare, varav dryga 30 miljoner invandrare: https://www.youtube.com/watch?v=99VjCqtRiA0

Så visst – om man är för en ohejdad invandring tycker man sannolikt mycket bra om Annie Lööf!

I botten på förtroendelistan parkerar Miljöpartiets Gustav Fridolin med 15 och Isabella Lövin på 11 procent. Den förstnämnde tappar därmed inte mindre än 24 procent sedan DN/Ipsos förtroendeundersökning inför förra valet och ger onekligen en blixtbelysning åt MPs existentiella problem, vilka knappast lär minska med färslag om kraftigt ökad skatt på bensin och flygresor.

Jan Björklund (L) och Jonas Sjöstedt (V) får båda 25 procent medan KDs Ebba Busch Thor noteras för 19 procent.

 

De politiska blocken helt beroende av SD

21 januari, 2018

Sverigedemokraterna (SD) tappar visserligen något i de när detta skrivs senast redovisade opinionsmätningarna för januari 2018. Helhetsintrycket är ändå att den tidigare klart märkbara nedåtgående tendensen bromsats upp och att läget för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik stabiliserats.

GP/SIFO januari 2018: SD tredje största parti efter S och M.

Den ”tyngsta” av nämnda mätningar, SIFOs väljarbarometer som beställts av Göteborgsposten (GP), ger SD 16,2 procent vilket är en nedgång på 0,3 procentenheter sedan december 2017. SIFO har intervjuat 9876 slumpvis utvalda personer. Mätresultaten har till 90 procent baserats på telefonintervjuer, till 10 procent på en webbpanel. http://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-m-fortsatt-fram%C3%A5t-starkast-i-g%C3%B6teborgsomr%C3%A5det-1.5072257

SD brukar regelmässigt få lägre resultat i huvudsakligen telefonbaserade undersökningar som SIFOs än i webbaserade mätningar, något som kan förklaras med dels betydande statistiskt bortfall, dels ”skämmighetsfaktorn” – i hushåll med flera personer, av vilka någon/några kan tänkas lyssna på samtalet, kan mätpersonerna känna sig besvärade över att behöva medge sympatier för kontroversiella partier.

Störst hos GP/SIFO är Socialdemokraterna (S) som parkerar på 27,8 procent. Största uppgången jämfört med SIFOs decemberundersökningen uppvisar dock Moderaterna (M), som noterar en ökning om 2,4 procentenheter fram till 24,4 procent. Alliansblocket får sammanlagt 41,2 mot de rödgrönas 39,6 procent, men då parkerar Kristdemokraterna (KD) med endast 2,9 procent väsentligt under riksdagsspärren på 4,0 procent.

Professor Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet menar att valet den 9 september 2018 kommer att bli mycket jämnt: ”Väldigt lite tyder på att något av blocken kommer (att) få en majoritet.” Om SD säger Hinnfors enligt GP att partiet ”klappar inte ihop”. SD tappar alltså något i SIFOs senaste mätning, men om vi jämför med valresultatet från 2014 ökar partiet med 3,3 procentenheter – från 12,9 till 16,2 procent. Samtidigt minskar S med lika mycket – från 31,1 till 27,8 procent.

Enligt professor Jonas Hinnfors blir det svårt för något av blocken att skrapa ihop en majoritet i riksdagen.

Av ovanstående framgår att båda blocken blir beroende av Sverigedemokraterna om man vill bilda regering. Därför kan moderatledaren Ulf Kristerssons kategoriska avvisande av varje form av samverkan med SD tyckas vara något märkligt. Det är svårt att se att någon som vill överta statsministerrollen efter Stefan Löfven (S) på allvar kan utesluta sådan samverkan. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/15/kristersson-malar-in-sig-i-ett-horn-vill-han-verkligen-regera/

I Metro/YouGovs januarimätning landar SD på 20,5 procent, vilket är nära nog 8 procentenheter bättre än i senaste valet men dock en nedgång jämfört med decembermätningen hos samma institut då SD antecknades för 24,7 procent. Största parti blir S – upp 4,7 procentenheter till 26,2 procent, vilket dock är väsentligt sämre än valresultatet 2014. Samma gäller för M, som nu blir näst störst med 20,9 procent, blott 0,4 procentenheter före SD. https://www.metro.se/artikel/yougov-de-rödgröna-blocket-störst-men-fortsatt-jämnt-mellan-blocken

Också i denna mätning är ställningen mellan blocken mycket jämn: 38,5 procent för de rödgröna, att jämföra med alliansens 36,3. Reellt är dock skillnaden mycket större än så, då såväl Liberalerna (L) som KD slinker ner under riksdagsspärren. ”Liberalerna är ganska utslätade i dag när alla är mer eller mindre liberala”, citeras professor Sören Holmberg i Göteborg. ”Partiet har även förlorat skolfrågan.”

SD-ledaren Jimmie Åkesson i Almedalen. Andra partier har kopierat SD-politiken i fråga efter fråga.

En orsak till att Sverigedemokraterna under det sistlidna året tappat mark något är att majoriteten av övriga partier alltmer närmat sig SD i nyckelfrågor som immigration, lag och ordning och tiggeri. Vad som tidigare skälldes för att vara ”rasistiskt” hör numera, i alla fall till viss del, hemma i åsiktskorridoren. När alltfler inser att sjuklöverpartiernas positionsförändring är mer retorisk än handlingsinriktad kommer emellertid opinionsläget med stor sannolikhet återigen svänga över i SDs riktning.

Också i Nyheter idag/Sentios januarimätning minskar SD något – från 23,0 ner till 22,2 procent jämfört med december, då S och SD gjorde dött lopp om förstaplatsen. Nu blir Sverige-vännerna andra största parti sedan S gått fram med hela 4,0 procentenheter till 27,0 procent: en ökning som motsvarar hela MPs nuvarande väljarunderlag! https://nyheteridag.se/socialdemokraterna-inleder-valaret-urstarkt-okar-med-mer-an-hela-mp/

Moderaterna noteras för i stort oförändrade 19,9 procent hos Nyheter idag/Sentio, under det att såväl L (3,6) som KD (2,9) och MP (3,8) halkar ner under riksdagsspärren. Mätningen avslutades innan statsminister Löfven antydde att det kunde bli aktuellt att sätta in militär i de tungt brottsbelastade katastrofområdena. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) menar att Löfvens uttalande – som han sedan sökte släta över – säkerligen inte hade lett till sämre S-siffror.

Medborgerlig samling får 0,7 procent hos Nyheter idag/Sentio.

Sentio är det enda institut som särredovisar de tre pyttepartierna, vilka eljest brukar hänföras till ”övriga”. Det visar sig då att uppmärksamheten kring det feministiskt färgade #metoo-initiativet inte på något uppseendeväckande sätt har gynnat Feministiskt intitiativ, utan F! får nöja sig med 2,7 procent. Slutligen får Piratpartiet 0,9 och Medborgerlig samling 0,7 procent.

Genomgående trender hos de tre instituten är att Socialdemokraterna toppar i rätt ohotad position trots en kraftig nedgång sedan senaste valet, att den positiva utvecklingen för Moderaterna fortsätter, att läget för Sverigedemokraterna är stabilt och att Miljöpartiet, Liberalerna och framförallt Kristdemokraterna har klara problem. Det framgår jämväl av samtliga undersökningar som här refereras till att ingetdera av de politiska blocken kommer att få majoritet i valet i september utan blir helt beroende av SD.

Nej, det här var ingen bra början för Kristersson och Wallström

2 januari, 2018

Året 2018 började inte särskilt väl för ett par av Sveriges två mest framträdande politiska ledare: varken Moderaternas nye ledare Ulf Kristersson eller den socialdemokratiska utrikesministern Margot Wallström kan ha sägas ha rosat marknaden när de skulle redogöra för de inrikespolitiska prioriteringarna respektive kommentera världspolitiken.

”Det kan gå lysande och det kan gå käpprätt åt skogen”, utlät sig Kristersson i en nyårsintervju med Tidningarnas telegrambyrå (TT) när han förutspådde hur det skulle gå med integreringen av nyanlända som enligt M-ledaren är den ”största utmaningen” . https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article27166707.ab


Nej, Uffe, integrationen kommer knappast att gå ”lysande”.

Enligt min mening är det något förvånande att Ulf Kristersson över huvud taget luftar alternativet ”lysande” i sammanhanget. Det borde nämligen vara uppenbart för alla med syn, hörsel och tankeförmåga i behåll att de ansatser till integrering som gjorts så här långt, i de fall de inte varit helt obefintliga, gått käpprätt inte bara åt skogen utan åt en långt mer ogästvänlig plats.

Fråga alla kvinnor som utsatts för gruppvåldtäkter. Fråga den personal inom räddningstjänsten som angripits med stenar, raketer eller smällare när de varit i färd med att rädda liv. Fråga polisen i Malmö, Göteborg, Stockholm med flera orter.

Moderaterna har efter Fredrik ”Öppna era hjärtan” Reinfeldts tid vid makten med växlande framgång sökt distansera sig från den extremt liberala immigrationspolitik han ställde sig i spetsen för. Det har, inte utan skäl, skämtats om att Kristersson blåkopierat långa stycken ur Sverigedemokraternas politik. Och med tanke på moderatpartiets uppgång i opinionen har detta sannolikt varit ett framgångskoncept.

I TT-intervjun skyndar sig emellertid Kristersson att emfatiskt frånsäga sig alla planer på samverkan med SD ”för jag delar inte deras grundläggande värderingar”. Precis här visar den nya M-bossen att han trampar vidare i Reinfeldts fotspår avseende den stereotypa synen på ett av Sveriges tre största partier. Det bådar sannerligen inte gott för framtiden att han på det här sättet målar in sig i ett hörn..

Om M och allianspartierna skall ha någon som helst chans att tillträda regeringsmakten i höst är det sista man behöver amatörmässiga uttalanden som bildligt talat bränner både skepp och broar!


Bilden ljuger – så här idylliskt är inte förhållandet mellan utrikesminister Margot Wallström och NATOs generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Minst lika amatörmässig framstår utrikesminister Margit Wallström (S) som när hon ”varnar NATO” för att lägga sig i svenska ställningstaganden på den internationella arenan.  https://www.svt.se/nyheter/inrikes/margot-wallstrom-varnar-nato

”Nato ska avstå från att säga saker som upplevs som press och hot mot Sverige /… /Vi kommer inte att bry oss om hot mot Sverige, det är inte acceptabelt att man göra (sic!) såna här uttalanden.” Tvärtom, menade Wallström, är så kallade hot liknande dem som framförts av USAs högsta NATO-representant ”kontraproduktiva”.

Bakgrunden till utrikesministerns varning till NATO – som säkerligen darrar av skräck (OBS! sarkasm) – är att USAs tämligen nytillträdda NATO-ambassadör, den före detta senatorn Kay Bailey Hutchison, för en tid sedan konstaterade att om Sverige väljer att underteckna FNs konvention om ett globalt kärnvapenförbud så kan detta leda till problem i umgänget mellan Sverige och NATO. https://www.dn.se/nyheter/sverige/usa-varnar-sverige-om-karnvapenforbud/

Wallström väljer nu att tolka denna i mitt tycke rätt harmlösa sakupplysning som ”hot och press” och därmed skapa en motsatsställning mellan vårt land och NATO som våra säkerhets- och utrikespolitiska intressen på intet sätt är betjänta av. Nu framhärdar Sverige via Wallström i att Sverige troligen kommer att underteckna FN-konventionen, kanske som rent trots gentemot NATO.

Det kan nämnas att såväl Finland som Storbritannien, två länder som vi samarbetar med frekvent på det militära området, har valt att neka underteckna propån om kärnvapenförbud.


USAs NATO-ambassadör Kay Bailey Hutchison.

Margot Wallströms ”hot” mot Atlantpakten kommer förstås alls inte som någon överraskning. Vi har trots allt att göra med en utrikesminister som lyckats stöta sig med både Israel och Saudiarabien genom sin lösmynthet och som är den enda av EUs utrikesministrar som inte är välkommen i Israel. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/10/24/fler-pinsamheter-fran-var-dysfunktionella-utrikesminister/

Slutligen kan nämnas att även den allt gråare eminensen Carl Bildt har behagat uttrycka synpunkter på det gångna året och det som nyss börjat. Bildt är ”oroad” men finner likväl hopp i exempelvis den ekonomiska utvecklingen och att Trump ”ännu” inte startat något krig.

Det var rätt länge sedan jag brydde mig nämnvärt om vad Bildt hade att meddela mänskligheten, men den som är mer intresserad än jag kan ju roa sig med att klicka på denna länk: http://www.dagensps.se/opinion/carl-bildt-finns-skal-att-vara-oroad/?utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_custom%5Bapsis%5D=1018454482&utm_medium=email&utm_source=apsis