Posted tagged ‘Ulf Kristersson’

De politiska blocken helt beroende av SD

21 januari, 2018

Sverigedemokraterna (SD) tappar visserligen något i de när detta skrivs senast redovisade opinionsmätningarna för januari 2018. Helhetsintrycket är ändå att den tidigare klart märkbara nedåtgående tendensen bromsats upp och att läget för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik stabiliserats.

GP/SIFO januari 2018: SD tredje största parti efter S och M.

Den ”tyngsta” av nämnda mätningar, SIFOs väljarbarometer som beställts av Göteborgsposten (GP), ger SD 16,2 procent vilket är en nedgång på 0,3 procentenheter sedan december 2017. SIFO har intervjuat 9876 slumpvis utvalda personer. Mätresultaten har till 90 procent baserats på telefonintervjuer, till 10 procent på en webbpanel. http://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-m-fortsatt-fram%C3%A5t-starkast-i-g%C3%B6teborgsomr%C3%A5det-1.5072257

SD brukar regelmässigt få lägre resultat i huvudsakligen telefonbaserade undersökningar som SIFOs än i webbaserade mätningar, något som kan förklaras med dels betydande statistiskt bortfall, dels ”skämmighetsfaktorn” – i hushåll med flera personer, av vilka någon/några kan tänkas lyssna på samtalet, kan mätpersonerna känna sig besvärade över att behöva medge sympatier för kontroversiella partier.

Störst hos GP/SIFO är Socialdemokraterna (S) som parkerar på 27,8 procent. Största uppgången jämfört med SIFOs decemberundersökningen uppvisar dock Moderaterna (M), som noterar en ökning om 2,4 procentenheter fram till 24,4 procent. Alliansblocket får sammanlagt 41,2 mot de rödgrönas 39,6 procent, men då parkerar Kristdemokraterna (KD) med endast 2,9 procent väsentligt under riksdagsspärren på 4,0 procent.

Professor Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet menar att valet den 9 september 2018 kommer att bli mycket jämnt: ”Väldigt lite tyder på att något av blocken kommer (att) få en majoritet.” Om SD säger Hinnfors enligt GP att partiet ”klappar inte ihop”. SD tappar alltså något i SIFOs senaste mätning, men om vi jämför med valresultatet från 2014 ökar partiet med 3,3 procentenheter – från 12,9 till 16,2 procent. Samtidigt minskar S med lika mycket – från 31,1 till 27,8 procent.

Enligt professor Jonas Hinnfors blir det svårt för något av blocken att skrapa ihop en majoritet i riksdagen.

Av ovanstående framgår att båda blocken blir beroende av Sverigedemokraterna om man vill bilda regering. Därför kan moderatledaren Ulf Kristerssons kategoriska avvisande av varje form av samverkan med SD tyckas vara något märkligt. Det är svårt att se att någon som vill överta statsministerrollen efter Stefan Löfven (S) på allvar kan utesluta sådan samverkan. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/15/kristersson-malar-in-sig-i-ett-horn-vill-han-verkligen-regera/

I Metro/YouGovs januarimätning landar SD på 20,5 procent, vilket är nära nog 8 procentenheter bättre än i senaste valet men dock en nedgång jämfört med decembermätningen hos samma institut då SD antecknades för 24,7 procent. Största parti blir S – upp 4,7 procentenheter till 26,2 procent, vilket dock är väsentligt sämre än valresultatet 2014. Samma gäller för M, som nu blir näst störst med 20,9 procent, blott 0,4 procentenheter före SD. https://www.metro.se/artikel/yougov-de-rödgröna-blocket-störst-men-fortsatt-jämnt-mellan-blocken

Också i denna mätning är ställningen mellan blocken mycket jämn: 38,5 procent för de rödgröna, att jämföra med alliansens 36,3. Reellt är dock skillnaden mycket större än så, då såväl Liberalerna (L) som KD slinker ner under riksdagsspärren. ”Liberalerna är ganska utslätade i dag när alla är mer eller mindre liberala”, citeras professor Sören Holmberg i Göteborg. ”Partiet har även förlorat skolfrågan.”

SD-ledaren Jimmie Åkesson i Almedalen. Andra partier har kopierat SD-politiken i fråga efter fråga.

En orsak till att Sverigedemokraterna under det sistlidna året tappat mark något är att majoriteten av övriga partier alltmer närmat sig SD i nyckelfrågor som immigration, lag och ordning och tiggeri. Vad som tidigare skälldes för att vara ”rasistiskt” hör numera, i alla fall till viss del, hemma i åsiktskorridoren. När alltfler inser att sjuklöverpartiernas positionsförändring är mer retorisk än handlingsinriktad kommer emellertid opinionsläget med stor sannolikhet återigen svänga över i SDs riktning.

Också i Nyheter idag/Sentios januarimätning minskar SD något – från 23,0 ner till 22,2 procent jämfört med december, då S och SD gjorde dött lopp om förstaplatsen. Nu blir Sverige-vännerna andra största parti sedan S gått fram med hela 4,0 procentenheter till 27,0 procent: en ökning som motsvarar hela MPs nuvarande väljarunderlag! https://nyheteridag.se/socialdemokraterna-inleder-valaret-urstarkt-okar-med-mer-an-hela-mp/

Moderaterna noteras för i stort oförändrade 19,9 procent hos Nyheter idag/Sentio, under det att såväl L (3,6) som KD (2,9) och MP (3,8) halkar ner under riksdagsspärren. Mätningen avslutades innan statsminister Löfven antydde att det kunde bli aktuellt att sätta in militär i de tungt brottsbelastade katastrofområdena. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) menar att Löfvens uttalande – som han sedan sökte släta över – säkerligen inte hade lett till sämre S-siffror.

Medborgerlig samling får 0,7 procent hos Nyheter idag/Sentio.

Sentio är det enda institut som särredovisar de tre pyttepartierna, vilka eljest brukar hänföras till ”övriga”. Det visar sig då att uppmärksamheten kring det feministiskt färgade #metoo-initiativet inte på något uppseendeväckande sätt har gynnat Feministiskt intitiativ, utan F! får nöja sig med 2,7 procent. Slutligen får Piratpartiet 0,9 och Medborgerlig samling 0,7 procent.

Genomgående trender hos de tre instituten är att Socialdemokraterna toppar i rätt ohotad position trots en kraftig nedgång sedan senaste valet, att den positiva utvecklingen för Moderaterna fortsätter, att läget för Sverigedemokraterna är stabilt och att Miljöpartiet, Liberalerna och framförallt Kristdemokraterna har klara problem. Det framgår jämväl av samtliga undersökningar som här refereras till att ingetdera av de politiska blocken kommer att få majoritet i valet i september utan blir helt beroende av SD.

Annonser

Nej, det här var ingen bra början för Kristersson och Wallström

2 januari, 2018

Året 2018 började inte särskilt väl för ett par av Sveriges två mest framträdande politiska ledare: varken Moderaternas nye ledare Ulf Kristersson eller den socialdemokratiska utrikesministern Margot Wallström kan ha sägas ha rosat marknaden när de skulle redogöra för de inrikespolitiska prioriteringarna respektive kommentera världspolitiken.

”Det kan gå lysande och det kan gå käpprätt åt skogen”, utlät sig Kristersson i en nyårsintervju med Tidningarnas telegrambyrå (TT) när han förutspådde hur det skulle gå med integreringen av nyanlända som enligt M-ledaren är den ”största utmaningen” . https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article27166707.ab


Nej, Uffe, integrationen kommer knappast att gå ”lysande”.

Enligt min mening är det något förvånande att Ulf Kristersson över huvud taget luftar alternativet ”lysande” i sammanhanget. Det borde nämligen vara uppenbart för alla med syn, hörsel och tankeförmåga i behåll att de ansatser till integrering som gjorts så här långt, i de fall de inte varit helt obefintliga, gått käpprätt inte bara åt skogen utan åt en långt mer ogästvänlig plats.

Fråga alla kvinnor som utsatts för gruppvåldtäkter. Fråga den personal inom räddningstjänsten som angripits med stenar, raketer eller smällare när de varit i färd med att rädda liv. Fråga polisen i Malmö, Göteborg, Stockholm med flera orter.

Moderaterna har efter Fredrik ”Öppna era hjärtan” Reinfeldts tid vid makten med växlande framgång sökt distansera sig från den extremt liberala immigrationspolitik han ställde sig i spetsen för. Det har, inte utan skäl, skämtats om att Kristersson blåkopierat långa stycken ur Sverigedemokraternas politik. Och med tanke på moderatpartiets uppgång i opinionen har detta sannolikt varit ett framgångskoncept.

I TT-intervjun skyndar sig emellertid Kristersson att emfatiskt frånsäga sig alla planer på samverkan med SD ”för jag delar inte deras grundläggande värderingar”. Precis här visar den nya M-bossen att han trampar vidare i Reinfeldts fotspår avseende den stereotypa synen på ett av Sveriges tre största partier. Det bådar sannerligen inte gott för framtiden att han på det här sättet målar in sig i ett hörn..

Om M och allianspartierna skall ha någon som helst chans att tillträda regeringsmakten i höst är det sista man behöver amatörmässiga uttalanden som bildligt talat bränner både skepp och broar!


Bilden ljuger – så här idylliskt är inte förhållandet mellan utrikesminister Margot Wallström och NATOs generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Minst lika amatörmässig framstår utrikesminister Margit Wallström (S) som när hon ”varnar NATO” för att lägga sig i svenska ställningstaganden på den internationella arenan.  https://www.svt.se/nyheter/inrikes/margot-wallstrom-varnar-nato

”Nato ska avstå från att säga saker som upplevs som press och hot mot Sverige /… /Vi kommer inte att bry oss om hot mot Sverige, det är inte acceptabelt att man göra (sic!) såna här uttalanden.” Tvärtom, menade Wallström, är så kallade hot liknande dem som framförts av USAs högsta NATO-representant ”kontraproduktiva”.

Bakgrunden till utrikesministerns varning till NATO – som säkerligen darrar av skräck (OBS! sarkasm) – är att USAs tämligen nytillträdda NATO-ambassadör, den före detta senatorn Kay Bailey Hutchison, för en tid sedan konstaterade att om Sverige väljer att underteckna FNs konvention om ett globalt kärnvapenförbud så kan detta leda till problem i umgänget mellan Sverige och NATO. https://www.dn.se/nyheter/sverige/usa-varnar-sverige-om-karnvapenforbud/

Wallström väljer nu att tolka denna i mitt tycke rätt harmlösa sakupplysning som ”hot och press” och därmed skapa en motsatsställning mellan vårt land och NATO som våra säkerhets- och utrikespolitiska intressen på intet sätt är betjänta av. Nu framhärdar Sverige via Wallström i att Sverige troligen kommer att underteckna FN-konventionen, kanske som rent trots gentemot NATO.

Det kan nämnas att såväl Finland som Storbritannien, två länder som vi samarbetar med frekvent på det militära området, har valt att neka underteckna propån om kärnvapenförbud.


USAs NATO-ambassadör Kay Bailey Hutchison.

Margot Wallströms ”hot” mot Atlantpakten kommer förstås alls inte som någon överraskning. Vi har trots allt att göra med en utrikesminister som lyckats stöta sig med både Israel och Saudiarabien genom sin lösmynthet och som är den enda av EUs utrikesministrar som inte är välkommen i Israel. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/10/24/fler-pinsamheter-fran-var-dysfunktionella-utrikesminister/

Slutligen kan nämnas att även den allt gråare eminensen Carl Bildt har behagat uttrycka synpunkter på det gångna året och det som nyss börjat. Bildt är ”oroad” men finner likväl hopp i exempelvis den ekonomiska utvecklingen och att Trump ”ännu” inte startat något krig.

Det var rätt länge sedan jag brydde mig nämnvärt om vad Bildt hade att meddela mänskligheten, men den som är mer intresserad än jag kan ju roa sig med att klicka på denna länk: http://www.dagensps.se/opinion/carl-bildt-finns-skal-att-vara-oroad/?utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_custom%5Bapsis%5D=1018454482&utm_medium=email&utm_source=apsis

 

 

Framåt för SD i SIFO – Moderaternas uppgång har hejdats

19 december, 2017


Senaste SIFO-mätningen visar att SDs nedåtgående trend har brutits.

Sverigedemokraterna (SD) ökar igen efter en nedåtgående trend under det att Moderaternas uppgång har hejdats.

Så kan man mycket kortfattat sammanfatta de viktigaste slutsatserna av Göteborgsposten/SIFOs decemberbarometer. SD har under hösten tappat sympatisörer till i första hand Moderaterna och Socialdemokraterna, men nu ökar partiet till 16,5 procent vilket är en uppgång med 1,8 procentenheter jämfört med föregående mätning. http://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-sd-bryter-negativ-trend-1.4933893

Moderaterna har avancerat i praktiskt taget alla mätningar under samma tid, något som antagits vara ett utslag av den så kallade Kristersson-effekten. Till det kan läggas att M i långta stycken blåkopierat SDs politik. I SIFOs decembermätning kan det dock konstateras att M inte längre ökar utan får nöja sig med 22,0 procent, vilket lämpligen kan jämföras med valresultatet på 23,3 procent.

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, kommenterar SDs uppgång på följande sätt: ”Det man kan slå fast är att nedgången är stoppad och att Sverigedemokraterna inte befinner sig i ett fritt fall.”

Hinnfors konstaterar vidare att SD, trots tillbakagång och vissa interna problem, varken splittrats eller rasat samman.


Ulf Kristerssons moderater ökar inte längre i opinionen.

Främst två partier brottas, om man får tro SIFO-undersökningen, med betydande problem. Det är Kristdemokraterna, som återigen hamnar under 3 procent och nu får 2,7, samt Miljöpartiet som precis klarar att hålla sig över riksdagsspärren på 4 procent. Den rödgröna samarbetspartnern Vänsterpartiet noteras för rätt normala 7,4 procent.

Vidare får Centerpartiet 10,2 och Liberalerna 5,0 procent hos SIFO. Feministiskt initiativ noteras för 1,9 och ”övriga” (det vill säga Piratpartiet och Medborgerlig samling) för 1,4 procent.

Ser vi till blockens inbördes ställning är det knapp fördel för de rödgröna med 40,8 procent där S är största parti med 29,3 procent, medan allianspartierna landar på 39,9 procent om vi räknar med svagpresterande KD.

Det bör noteras att SIFO som regel brukar ha förhållandevis låga opinionssiffror för Sverigedemokraterna. I sista mätningen inför valet i september 2014 förutspådde SIFO ett valresultat på 10,4 procent, att jämföra med den reella siffran 12,86 procent.

SIFO, grundat 1954, är det klassiska svenska mätinstitutet – denna bloggare jobbade för övrigt som telefonintervjuare på SIFO ett par månader i slutet på 1970-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sifo

Det inrikespolitiska läget: temperaturen stiger inför valet 2018

15 oktober, 2017

Rättning i leden – Stefan Löfven talar om för alliansledarna vad som gäller.

Partipolitiken i Sverige kretsar i skrivande stund till betydande del kring Moderaternas så kallade arbetsstämma i Örebro 12-15 oktober och särskilt då partiets skärpta migrationspolitik. Detta innebär bland annat att M fortsättningsvis kommer att arbeta för striktare asylregler inom EU och hårdare tag mot immigranter som fått avslag på sina asylansökningar. http://omni.se/massivt-m-stod-for-skarpt-migrationspolitik/a/Gzyox

M-partiet synes alltså ha gjort upp med Fredrik Reinfeldts beryktade ”öppna era hjärtan (och plånböcker)”-politik, tvivelsutan med huvudsyftet att få tillbaka de väljare som tidigare i frustration strömmat över till Sverigedemokraterna. Av bara farten har M plockat upp ett annat gammalt SD-förslag – att införa ett nationellt förbud mot tiggeri.

Många moderater hälsar nu sannolikt den färske partiledaren Ulf Kristersson, 53, som något av en frälsare som skall ta partiet tillbaka till forna opinionshöjder. Det har förvisso börjat hyggligt – i Svenska Dagbladet/SIFOs oktobermätning ökade M med 1,4 procentenheter upp till 18,6 procent. Visserligen nästan 5 procentenheter sämre än senaste valresultatet 23,3 procent, men ändå. https://www.svd.se/sd-rasar-i-svd-sifo–ner-till-nivaer-fore-flyktingkrisen

 

M framåt med 1,4 och SD bakåt med 2,8 procent enligt Svenska Dagbladet/SIFO oktober 2017.

Moderatstrategerna gläds säkert minst lika mycket över SDs tillbakagång med 2,8 procentenheter ner till 15,0 procent i samma mätning. I sammanhanget kan det vara lärorikt att notera att samme Ulf Kristersson som nu stramar åt partiets hållning i invandringsfrågan i egenskap av socialförsäkringsminister ingick i den alliansregering som gick i bräschen för en i stort ohämmad immigrationspolitik.

Den som tror att Ulf Kristersson är mer konservativ eller högerinriktad än de närmaste företrädarna Anna Kinberg Batra och Fredrik Reinfeldt misstar sig. Kristersson är en typiskt ”ljusblå” karriärist utan tillstymmelse till konservativ övertygelse i sin ideologiska utrustning och som nu, uppenbarligen i rent röstmaximerande syfte, kopierar den sverigedemokratiska politiken.

Detta förnekas givetvis av moderatledningen, som nyligen till på köpet utnämnde SD till en av sina ”huvudmotståndare”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/qz1qm/sverigedemokraterna-ar-en-av-vara-huvudmotstandare

Frågan är om denna moderata balansakt kommer att lyckas i längden: att kopiera SD-politiken på flera punkter samtidigt som SD utnämns till politisk motståndare. Och hur skall den stramare migrationspolitiken – som dock kompletteras med önskemål om en flyktingkvot om 25 000 per år – koordineras med exempelvis Centerns blödande hjärtan-hållning?

Såväl Jimmie Åkessons SD som Ebba Busch Thors KD går bakåt i senaste Sentio-mätningen. SD förblir dock näst största parti med 22,8 procent medan KD rasar ner till katastrofala 2,3 procent.

Det är enligt min uppfattning tvivelaktigt om allianspartierna kommer att kunna erbjuda något som ens liknar ett trovärdigt regeringsalternativ fram till valet i september 2018. C och Annie Lööf tycks inte vara särskilt angelägna om att störta den rödgröna regeringen, samtidigt som både KD och L hänger på den proverbiala gärdesgården i åtskilliga mätningar. Mot detta skall vägas att det sistnämnda förhållandet gäller även MP och V inom ramen för det nuvarande regeringsunderlaget.

Nu skall vi nog inte ta SIFO-siffrorna på alltför stort allvar. Metoden att göra telefonintervjuer utifrån listor med förtryckta namn har uppenbara nackdelar, typ att åtskilliga av de listade personerna inte går att få tag på och att många sannolikt drar sig för att ange ett avskytt parti som SD som det parti man skulle rösta på. SIFO lyckades betecknande nog heller inte särskilt väl med att förutspå SDs senaste valresultat om 12, 86 procent utan spådde 10,4 procent i mätningen närmast före valet 2014.

Allra bäst på att pricka Sverigedemokraternas valframgång för tre år sedan var i stället norska Sentio, som hade SD på 12,7 procent. Sentios oktobermätning 2017 i samarbete med sajten Nyheter idag ger SD avsevärt högre opinionssiffror än SIFO och flera andra mätinstitut – här är det Sverige-vänliga alternativet i svensk politik alltjämt näst störst med 22,8 procent, en blott marginell reträtt jämfört med närmast föregående undersökning. https://nyheteridag.se/centerpartiet-forlorare-och-vansterpartiet-vinnare-i-oktobermatningen-fran-sentio/


Piratpartiet (PP) går fram 0,6 procentenheter till 1,1 procent hos Nyheter idag/Sentio. På bilden PP-ledaren Magnus Andersson

Hos Sentio märks över huvud taget ingen Kristersson-effekt, utan M-partiet går tvärtom tillbaka något till 16,8 procent. Förlorare hos det i Norge väletablerade instutet är Centerpartiet, som sjunker ner till 9,6 procent, sämst på länge. Vänsterpartiet lever farligt och landar på 4,0 procent under det att Kristdemokraterna noterar ett bottennapp med endast 2,3 procent. Störst är Socialdemokraterna som går framåt till 25,9 procent.

Nyheter idag/Sentio är de enda i mätningskarusellen som har separata siffror för lilleputtpartierna Feministiskt initiativ (nu 1,9 procent) och Piratpartiet (1,1 procent).

För denna bloggare framstår det som obegripligt att Socialdemokraterna fortsatt kan vara största partiet med sympatier på runt 30 procent i de flesta undersökningar. Detta i en tid då socialdemokratiska partier krisar och i vissa fall nästan utraderas över hela Europa. Ännu mer obegripligt är att S-ledaren, statsminister Stefan Löfven, i en Novus-undersökning nyligen visade sig åtnjuta störst förtroende bland samtliga partiledare. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stefan-lofven-s-har-hogst-foretroende-av-partiledarna

35,0 procent av de tillfrågade förklarade sig ha mycket eller ganska stort förtroende för Stefan Löfven. Detta är visserligen en tillbakagång med 2 procentenheter jämfört med föregående sympatimätning, men då närmaste konkurrenten – Annie Lööf (C) – tappar 6 procentenheter kan Löfven fortsätta trona på förstaplatsen.

Efter ett initiativ av den dåvarande socialdemokratiska regeringen fick tyska judar som kom till Sverige ett stort ”J” stämplat i sina pass.

En sak har Stefan Löfven ärvt från sin företrädare som svensk statsminister: i likhet med Fredrik Reinfeldt (M) är S-ledaren märkligt fixerad vid Sverigedemokraterna, vars allmänna ondska och fördärvlighet om vi får tro Löfven knappast känner några gränser. Löfven fortsätter med den drucknes envishet från riksdagens talarstol liksom i andra fora kalla SD för ”ett rasistiskt parti med nynazistiska rötter” och liknande. Den nye M-ledaren Ulf Kristersson har valt att beteckna denna besatthet som ”osund”: http://www.friatider.se/l-fven-besatt-av-sd-p-ett-osunt-s-tt

SD-ledaren Jimmie Åkesson har dock inte blivit svaret skyldig utan helt korrekt påpekat, att det inte var SD utan S som tog initiativet till bildandet av Statens rasbiologiska institut samt att det var efter ett socialdemokratiskt initiativ som fick Nazityskland att stämpla ett rött ”J” i tyska judars pass. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/q2M9g/akesson-inte-vi-som-stamplade-jude-i-passen–det-gjorde-s

Tilläggas kan att det inte heller var SD som tillät tyska trupptransporter genom Sverige under Andra världskriget, stödde en rad kommunistdiktaturer under Kalla kriget eller har understött ett palestinaarabiskt terrorparti i Mellanöstern med dokumenterade kopplingar bakåt till Hitlers Tredje rike; allt detta har som bekant Socialdemokraterna i sitt syndaregister. Mer om sossarnas förlöpningar här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/03/11/sossar-anklagar-sd-for-nazistiska-rotter-har-sjalva-en-hel-kyrkogard-i-garderoben/

Ambassadör Håkan Juholt tillsammans med Islands president Gudni Thorlacius Jóhannesson.

Det är tydligt att den inrikespolitiska temperaturen är i stigande inför valet om knappt ett år. Ett uttryck härför är väl också att det från Reykjavik meddelas att vår Islands-ambassadör sedan januari, Löfvens företrädare som S-ledare Håkan Julholt, behagat framföra tvivel på den svenska demokratin och dess framtidsutsikter: ”Demokratin glider svenska folket ur händerna då vi går mot ett expertstyre och på sikt en teknokrati eller en diktatur”.

Ord och inga visar onekligen. Håkan Juholt lyckades bara hålla sig kvar i knappt ett år som S-ledare (mars 2011-januari 2012). Frågan är hur länge han kan hålla ut som Islands-ambassadör med den faiblesse för frispråkighet han onekligen besitter. https://samnytt.se/hakan-juholt-sverige-pa-vag-att-avveckla-demokratin/

 

 

 

Moderaternas ledarbyte: Kristersson – eller vålnad från svunnen tid?

29 augusti, 2017

Snustorr men kompetent fifflare: Ulf Kristersson. Trolig ny M-ledare.

Det säger rätt mycket om de så kallade nya Moderaterna, att bland de tänkbara kandidater det kannstöps om i kölvattnet av Anna Kinberg Batras deklarerade avgång märks två vålnader från svunnen tid: Mikael Odenberg och Carl Bildt, Ja, till och med gamle bunkerfalangisten Gunnar Hökmark har nämnts i sammanhanget.

Nu är det väl få som på fullt allvar tror att någon av dessa politiska föredettingar kommer att väljas till ny M-ledare vid den extrastämma som planeras löpa av stapeln den 1 oktober, men de diskussioner som förs visar på ett parti i en påtaglig och djup identitetskris. Det absolut troligaste är att stämman väljer det minst dramatiska alternativet – alltså i klartext förre socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, född 1963.

Vad som talar för och stärker Kristerssons kandidatur är hans förnekande av att han skulle vara intresserad av uppgiften i fråga: ”Jag är inte aktuell för uppgiften”, deklarerade således Kristersson för några dagar sedan då frågan kom upp. Precis så skall en blivande ledare uttrycka sig enligt svensk sedvänja. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/nz1oJ/kristersson-jag-ar-inte-aktuellt-for-uppgiften


Fyrtornet och Släpvagnen?

Ulf Kristersson må framstå som kvintessensen av släktet urtråkig svensk politiker, men att han har goda yttre kvalifikationer förnekas troligen av ingen. Han var inledningsvis ordförande i Moderata ungdomsförbundet (MUF) 1988-92; sistnämnda år förlorade han ordförandeposten till den ett par år yngre Fredrik Reinfeldt vid det famösa ”slaget i Lycksele” då MUF avhöll sin förbundsstämma.

Sedan dess har Ulf Kristersson bland annat varit riksdagsledamot, finanskommunalråd i Strängnäs, socialförsäkringsminister samt moderat politisk-ekonomisk talesman. Han har även hunnit med att figurera i tvivelaktiga lägenhetsaffärer, gjort skandalresor till Kina med hustrun samt erkänt att han anlitat ”svart” städhjälp. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12557500.ab

Mikael Odenberg är tio år äldre än Ulf Kristersson men till synes hetare på gröten att efterträda Kinberg Batra som ledare för såväl M-partiet som den så kallade borgerliga alliansen. ”Jag kan hantverket”, har han framfört. Den bossige och överviktige Odenberg har väl ungefär lika stor chans som en snöboll i Sahara att ta över parti- och alliansledarskapet, men skulle säkerligen bli ett avsevärt färgstarkare alternativ än den snustorre och kompetente (låt vara tidigare  småfifflande) Kristersson. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/XyR27/odenberg-kandiderar-till-partiledarposten-for-m

Odenberg avkonterfejas ofta som en konservativ M-politiker av den gamla stammen, men detta är mycket långt från sanningen. Jag var i egenskap av MUF-medlem och medlem i den antikommunistiska aktionsgruppen Demokratisk Allians (DA) på 1970-talet i tillfälle att konstatera, att den på den tiden tämligen smale Odenberg tillhörde den i M-kretsar tongivande ”ljusblå” (det vill säga liberala) falangen som avskydde högerbetonad politik. Konservatism åt det mer mörkblå hållet och/eller alltför outrerad antikommunism uppskattades föga i dessa kretsar.

Carl Bildt och Mikael Odenberg?

Hedervärt är under alla omständigheter Odenbergs stora och positiva intresse för det militära försvaret. Det ledde till att han 2007 efter bara ett år som försvarsminister avgick från posten på grund av de enligt hans mening otillräckliga ekonomiska ramar som kom försvaret till del. Efterträdare blev Sten ”Tomhylsan” Tolgfors. Odenberg respekterades allmänt av försvarsvänner, detta till skillnad från förre vapenvägraren Tolgfors. Den förstnämnde är för övrigt styresman och ledamot i Kungliga krigsvetenskapsakademin.

Mot bakgrund av den ovan skisserade ljusblå bakgrunden kommer det för denna bloggare alls icke som någon överraskning, att Mikael Odenberg klargjort att han vill ”stänga dörren” till Sverigedemokraterna och till på köpet kan tänka sig regera ihop med Socialdemokraterna. SD är som bekant ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund, och allt som andas konservatism och nationalism är anatema för den moderat ljusblå inriktningen. Odenbergs 13 år äldre syster Christina Odenberg var för övrigt Sveriges första kvinnliga biskop.  http://www.di.se/nyheter/odenberg-darfor-maste-m-stanga-dorren-till-sd/

Till den gamla, så dominerande ljusblå falangen måste vi även räkna Carl Bildt, född 1949, statsminister 1991-94 och utrikesminister 2010-14 samt ledamot av otaliga styrelser och andra sammanslutningar av större eller mindre betydelse. Med någon fantasi skulle man kanske kunna likna Bildt och Odenberg vid det på sin tid berömda danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen (Carl Schenström och Harald Madsen). https://sv.wikipedia.org/wiki/Fyrtornet_och_Sl%C3%A4pvagnen

Jag kom i mer eller mindre direktkontakt med den då 26-årige moderate påläggskalven Carl Bildt, som var såväl handsekreterare som måg till M-ledaren Gösta Bohman, vid Stockholmsmoderaternas förbundsstämma i Åsö gymnasium på Södermalm den 23-25 april 1976. I en motion till stämman (jag var då medlem i dåvarande Moderata samlingspartiet och även MUF) hade jag föreslagit att partiet skulle verka för en närmare granskning av den sovjetiska spionorganisationen KGB.

Högoddsare i moderata partiledarvalet: finanslandstingsrådet Irene Svenonius, Täby.

Förbundsstyrelsens svar på motionen var att denna skulle ”anses besvarad” då styrelsen, till skillnad från motionären, ansåg att partiet redan gjorde tillräckligt i detta ärende. Den partikoryfé som skickades upp för att framföra M-styrelsens argument var Carl Bildt, för dagen i förd illröd tröja. Flera talare gav uttryck för ungefär samma åsikter som Bildt och styrelsen – enligt en av talarna, en pensionerad militär, tydde det dessutom på extremism att vara antikommunist – men några stödde den också.

Carl Bildt har såvitt jag vet aldrig sympatiserat med kommunismen i sig men han uttryckte som studentpolitiker  sympatier för Östtyskland och argumenterade för att Sverige skulle erkänna den före detta tyska Sovjetzonen (vilket skedde 1972). Bildt såg även med förståelse på det kommuniststyrda FNLs (Viet Cong) ”befrielsekamp” i Sydvietnam. I en artikel i Moderata studentförbundets tidskrift Svensk Linje argumenterade Bildt vidare mot nationalstaten. Hela hans politiska bana är dessutom kantad av sympatier för den ”palestinska” saken och mot Israel.

Mikael Odenberg föredrar S framför SD.

Den som vill veta mer om Carl Bildts tidigare politiska eskapader gör väl i att läsa Lars Lundbergs (1944-2004) alltför litet uppmärksammade men mycket läsvärda och välskrivna bok Bilder av Bildt (Legus förlag 1994, 187 sidor). Sammanfattningsvis kan sägas om Carl Bildt att han från tidiga år varit en kosmopolitiskt inriktad liberal av George Soros-modell, vars oförsiktighet med uttalanden gällande internationella förhållanden enligt mitt förmenande inte varit helt riskfri. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/11/carl-bildt-lever-farligt/

Nu tror jag inte riktigt på att den snart 70-årige Carl Bildt kommer att ta över ”nya” Moderaterna. Andra, mer realistiska, konkurrenter till Ulf Kristerssons kandidatur är förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, född 1967, en pastorsdotter som tidigare varit medlem i Livets ord och ordförande i riksdagens kristna grupp, samt möjligen (men inte alltför troligt) Irene Svenonius, finanslandstingsråd i Stockholms län. http://www.di.se/nyheter/de-kan-ta-over-moderaterna/

Alldeles oavsett vem som efterträder Anna Kinberg Batra den 1 oktober skall det i vilket fall som helst bra mycket till för att ett simpelt ledarbyte skall kunna avhjälpa de nya Moderaternas grava identitetsproblem. En sak är klar, och det är att Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs massinvandringspolitik är körd i botten. Något ideologiskt alternativ kan i skrivande stund inte skönjas någonstans.

Efter terrordådet: S, SD och C vinnare – M och MP förlorare

22 april, 2017


Metro/YouGov april 2017: Sverigedemokraterna störst med 25,6 procent.

När gratistidningen Metros nye ägare, den ideologiskt liberale finansmannen Mats Qviberg, på Twitter fick frågan: ”När skall dina sunda värderingar börja genomsyra Din tidning Metro?” twittrade han tillbaka:

Det tar en stund. Vi måste rensa ut en del stalinister först! http://www.dagensmedia.se/medier/qviberg-om-metro-maste-rensa-ut-en-del-stalinister-6842033

Qviberg har i efterhand visserligen hävdat att han behagade skämta, men frågan torde vara nog så aktuell. Ett (av många) exempel på Metros vänsterpolitiska agenda fick vi när tidningsredaktionen den 20 april publicerade en text i anslutning till Metro/Yougovs opinionsmätning för april. Den stora nyheten uppgavs vara vad som kallades ”kannibalism” på den rödgröna regeringssidan: MP (2,7 procent ) och V (6,3 procent) tappar jämfört med marsmätningen, samtidigt som S (24,1 procent) avancerar i väljaropinionen.

Blockmässigt övertrumfar allianspartierna den rödgröna regeringstrion med 33,9 respektive 30,4 procent om man räknar bort KD respektive MP, vilka båda misslyckas med att nå fyraprocentsspärren.


Inte ett ord i Metro-texten om SDs frammarsch – ”stalinisterna” regerar tydligen på gratisblaskan…

Den ”stora elefanten” i rummet (eller snarare mätningen) – att SD är tydligt största parti med 25,5 procent – nämner den redaktionella texten över huvud taget inte. Vilket nog måste anses vara en prestation på sitt sätt. http://www.metro.se/artikel/yougov-v%C3%A4nsterpartiet-tappar-v%C3%A4ljare-mycket-kannibalism-p%C3%A5-regeringssidan

Så nog skulle Mats Qviberg kunna rensa ut några stalinister/vänsterextremister på Metro om han ville!

Också i Aftonbladet/Inizios aprilundersökning rullar det på bra för Sverigedemokraterna: 21,2 procent och en andraplats i partirankningen efter Socialdemokraterna på 28,3 procent – en ökning från i mars med 2,7 procentenheter för sosseriet. Moderaterna på tredje plats går ner 0,8 procentenheter till 16,8 procent, något som bekräftar att det är tungt före i portgången för M-ledaren Anna Kinberg Batra.

Den stora nyheten enligt Aftonbladet är att Miljöpartiet dalar till kataklysmiska 2,5 procent samtidigt som S som nämnts ökar kraftigt. ”Stefan Löfven har trätt fram som en statsman efter terrorattentatet”, kommenterar Inizios opinionschef Karin Nelsson. Också hos Inizio (tidigare Sverige Tycker) backar Vänsterpartiet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/zpAR4/mp-stortdyker-far-25-procent-i-nya-matningen.


Muntra miner hos Fridolin och Lövin vid senaste MP-kongressen – betydligt deppigare nu.

På allianssidan är det mest anmärkningsvärda kanske att Kristdemokraterna går fram med 0,6 procentenheter till 4,6 procent, den bästa opinionsnoteringen för detta hårt prövade parti på bra länge. Bra siffror även för framåtgående Centerpartiet med 12,5 procent. Räknar vi blockvis blir alliansen störst även hos Inizio och noteras för 38,3 procent jämfört med 37,5 procent för rödgrönt om vi räknar med megakrisande MP.

Novus anses av en del som ett av de mer seriösa opinionsinstituten, då man ringer upp intervjuobjekten efter i förväg uppgjorda listor. Problemet är bara att det brukar bli relativt stort bortfall samt att det finns risk för att den intervjuade inte avslöjar sina verkliga sympatier då andra personer i hushållet kan lyssna. Med detta i åtanke blir SDs notering på 19,0 procent och andra största parti rätt anmärkningsvärd. http://novus.se/wp-content/uploads/2017/04/4c8ca798dc4a8ac75b0a911cace45abb.pdf

Överlägset största parti hos SVT/Novus april blir S med 28,5 procent, en ökning med halvannan procentenhet efter lastbilsmassakern på Drottninggatan. V och MP får mer normala siffror på 7,4 respektive 4,2 procent. Bland allianspartierna går M ner ungefär lika mycket som S går fram och landar på 16,4 procent. Centerns positiva trend håller i sig – 12,6 procent, fram med 0,4 procentenheter. Solid rödgrön majoritet hos Novus – 39,8 procent mot 37,6 om man räknar med KD som inte når upp till spärren.


Stefan Löfven: Bagdad Bob eller statsman?

SIFO har ett i mitt tycke oförtjänt rykte som ”seriös” aktör i sammanhanget. I likhet med Novus genomför SIFO telefonenkäter med de felkällor som nämns för Novus här ovan. SD når sin lägsta siffra bland här refererade fyra undersökningarna med 16,7 procent, oförändrat jämfört med närmast föregående mätning. Sossarna hamnar däremot på 29,9 procent och ”lyfter” enligt Svenska Dagbladet efter terrordådet. https://www.svd.se/ny-svd-sifo-s-lyfter-efter-dadet–mp-under-riksdagssparren/om/opinionsmatningar

V ökar hos SIFO från 7,1 procent i mars till 8,2 nu, medan MP med sina föga imponerande språkrör backar 1,1 procentenhet ner till 3,2 procent. Bland alliansalternativen  går M tillbaka 0,9 procentenheter till 17,5 procent; C framstår med sina 13,8 procent som en på sikt reell utmanare till M när det gäller ledartröjan hos de så kallade borgerliga partierna.

Fråga mig inte varför – för mig framstår Centerpartiets relativa frammarsch som en av den samtida svenska partipolitikens största gåtor.

För att sammanfatta. Socialdemokraterna har uppenbarligen tjänat mest – ja, det låter kanske makabert, men låt oss tala i klartext här – på den uzbekiske terroristens terrordåd den 7 april. Detta bekräftar den gamla erfarenheten, att i besvärliga tider tyr sig många till det gamla och invanda. S ökar hos samtliga här nämnda opinionsinstitut. Ett dåd som tog fyra oskyldiga människors liv och skadade 15, varav några mer eller mindre allvarligt. Andra som hade oturen att vara på plats har fått trauman som i värsta fall kommer att vara livet ut.

Nästan lika tydligt är Moderaterna den stora förloraren – minskning i tre av fyra mätningar; bara i Metro/YouGov ökar M, och då bara med 0,2 procentenheter. Frågan är hur länge M-ledaren Kinberg Batra kan sitta kvar innan hon efterträds av räknenissen Ulf Kristersson eller frireligiösa Elisabeth Svantesson.


Endast SD och C visar en uppåtgående trend i senaste månadens Poll of Polls.

Ännu mer prekärt är läget för riksdagens extremist- och flummarparti numro 1, MP. Språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin har inte gjort någon glad, och helt uppenbart är att den förstnämnde inte precis rosat marknaden med sitt förslag om fotboja för personer som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Eller för sina försök till kärleksmångleri efter terrordådet i Stockholm. Det skulle förvåna mig om MP klarar riksdagsspärren i september 2018.

Bekymmersamt är läget även för alliansens ”småttingar”, L och KD. Liberalerna går tillbaka i samtliga fyra mätningar och når inte över 6-procentsstrecket någonstans, under det att KD backar i alla mätningar utom en (AB/Inizio).

För Sverigedemokraterna är läget otvivelaktigt hoppingivande – etta i en mätning, tvåa i två och trea i en.

I tidningen Dagens Samhälles så kallade Poll of Polls-sammanställning över samtliga förekommande opinionsbarometrar den senaste månaden är S som förutsett störst med 27,1 procent. Bara två partier antecknas dock för uppåtgående trender – SD på 19,4 och C på 11,0 procent. Enda parti med en nedåtgående trend är M med 18,8 procent – övriga ligger still.

 

 

 

 

 

 

 

SD och C vinnare hos AB/Inizio – Kinberg Batra (M) riskerar avsättas

16 mars, 2017


AB/Inizio mars 2017. SD och C de stora vinnarna.

Sverigedemokraterna (SD) är med 22,2 procent nästan 5 procentenheter större än Moderaterna i Aftonbladet/Inizios marsmätning. Det är tangerat rekord för SD hos Inizio och en ökning med närmare 10 procent jämfört med riksdagsvalet 2014. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/PQmze/ny-motgang-for-akb–rasar-i-ny-matning

För M-partiet och dess ledare, Anna Kinberg Batra, är denna mätning som ger 17,6 procent en katastrof. Den bekräftar partiets nedåtgående trend sedan man förklarade sig berett att samverka med SD för att säkra en icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Därmed blev det vindflöjelstämpel på det under Reinfeldts ledning regeringsbärande partiet, som tidigare inte ville ta i med SD i tång.

Allianspartierna övertrumfar ändå klart det rödgröna regeringsblocket, där Socialdemokraterna når mediokra 25,7 procent, Vänsterpartiet 7,1 och Miljöpartiet (MP) med 3,1 procent parkerar under riksdagsspärren på 4 procent. Därmed har MP mer än halverats sedan senaste valet.


Alice Bah Kuhnke (MP) ute på djupt vatten om återvändande IS-terrorister.

MPs fiasko är naturligtvis fullt förståeligt; mätningen sammanföll med statsrådet Alice Bah Kuhnkes darriga TV-uttalanden om återvändande IS-terrorister. Hon har nu kallats till förhör i riksdagens konstitutionsutskott (KU) av utskottsordföranden Andreas Norlén (M). http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bah-kuhnke-kallas-till-ku-forhor-efter-uttalande-om-is-atervandare

Sosseriet noterar visserligen rätt skrala 25,9 procent, att jämföra med 31,0 i senaste valet. Jag menar dock att detta är förbluffande högt, icke minst med tanke på upprepade klavertramp och rena lögner från olika ministrar i samband med krampaktiga försök att tillbakavisa president Donalds Trumps Sverige-kritik och därmed förbättra Sveriges image utomlands.

Fanns det någon logik i svensk väljaropinion borde det gamla steriliserings- och skallmätarpartiet partiet S riskera samma utveckling som i Nederländerna, där dess socialdemokratiska systerparti nära nog utraderades i valet nyligen och förlorade 29 av sina mandat i det nederländska underhuset som totalt har 150 platser. http://www.sydsvenskan.se/2017-03-15/nederlanderna-rutte-vinnare-trots-tapp


På väg ut som M-ledare?

På allianssidan fortsätter Centerpartiet att skörda lagrar i opinionen och får hos AB/Inizio 12,1 procent, så gott som dubbelt så mycket som i valet 2014. Om utvecklingen vad beträffar partisympatierna fortsätter enligt inslagen linje är det inte helt osannolikt att C avancerar om M och blir största allianspartiet lagom till valet om halvtannat år.

Uppenbarligen är det så att icke-konservativa moderata väljare underkänner Kinberg Batras närmande till SD och då söker sig till det alliansparti som momentant har mest vind i seglen, således C. För många missnöjda högermoderater är SD det givna alternativet, låt vara att ett mindre antal kanske är benägna taktikrösta på KD.

Kristdemokraterna (KD) landar för första gången på länge i Inizio-undersökningen på riksdagsgränsen, alltså jämnt 4 procent, jämfört med 4,6 i valet. Liberalerna får svaga 4,7 procent, 0,7 procentenhet mindre än i valet 2014.


Tänkbar som ny M-ledare: förre socialförsäkringsministern Ulf Kristersson.

Om M-debaclet fortsätter kan Anna Kinberg Batra rimligen inte känna sig säker på att få sitta kvar som partiledare. Vem som skall efterträda henne är en annan sak. Ett tänkbart namn är partiets ekonomisk-politiske talesman, 53-årige Ulf Kristersson hemmahörande i Strängnäs, som var socialförsäkringsminister 2010-14.

Kristersson, som av belackare till höger anses vara extremliberal, förlorade knappt den episka omröstningen i Lycksele om ordförandeskapet i Moderata ungdomsförbundet (MUF) 1992 till Fredrik Reinfeldt. https://bojkottaaftonbladet.wordpress.com/2013/02/25/ulf-kristersson-ar-en-ulf-i-faraklader/