Posted tagged ‘UNITA’

Angola: rikt land som låter barnen svälta ihjäl

12 februari, 2017

Luanda, Angola. 16th May 2013 -- For most of the inhabitants, the skyscrapers of Luanda mean nothing but a background. -- You can't find a decent hotel room in Luanda for less than 00/night. A basic lunch in a decent restaurant (Just one course meal and a bottle of still water) will cost you about 5. The poor are finding harder and harder to manage to survive here.

I Angola bekämpar regimen de fattiga snarare än fattigdomen. Här en vy från huvudstaden Luanda.

Angola borde vara ett av Afrikas mest välmående länder i kraft av rikliga naturtillgångar såsom olja, diamanter och naturgas.

Verkligheten ser dock helt annorlunda ut. Angola med en befolkning på 21,5 miljoner och en medellivslängd om 51,5 år har exempelvis världens högsta barnadödlighet: 167 barn av 1000 beräknas dö före fem års ålder. Detta sker trots att barnadödligheten i världen sjunker snabbt. En skriande brist på läkare,  mediciner och vårdplatser har över huvud taget förödande effekter på landets hälso- och sjukvård. https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2014/september/barnadodligheten-sjunker-snabbare-an-nagonsin/

50 procent av befolkningen har inte ens tillgång till rudimentär sjukvård, och en stor del av de mediciner som finns i landet når aldrig ut på den öppna marknaden utan blir en handelsvara på svarta börsen. På landsbygden råder utbredd fattigdom och brist på rent vatten, elektricitet och grundläggande sanitet. Situationen blir inte bättre av att MPLA-regimen kapat sjukvårdsbudgeten med 30 procent.

Den som intresserar sig för detta sydvästafrikanska land, som varit självständigt sedan 1975 efter att tidigare i omkring 500 år varit en del av det portugisiska kolonialväldet, bör se denna cirka tio minuter långa videoexposé över sjukvårdssituationen i Angola signerad New York Times (NYT): http://www.diglemag.com/interessante/new-york-times-expoe-corrupcao-em-angola-num-video-chocante/

15988950_303

UNITA åtnjuter ett betydande folkligt stöd.

Angola genomled ett uppslitande brutalt inbördeskrig 1975-2002 mellan det kommunistiska MPLA och det oppositionella UNITA – som i dag är landets största oppositionsparti – men 15 år efter krigsslutet kan regimen inte längre skylla den katastrofala situationen på kriget. Det allt överskuggande problemet är i stället den allestädes närvarande korruptionen.

Medan stora delar av befolkningen, framförallt den del som är bosatt på landsbygden, svälter och far illa på annat sätt vältrar sig den styrande MPLA-eliten i ett uppseendeväckande överflöd. Någon i reportaget säger att medlemmar i regeringsadministrationen lägger ner 50 miljoner US dollar per år enbart på lyxbilar. President José Eduardo dos Santos, som haft makten sedan 1979, räknas som Afrikas rikaste ledare med tillgångar värda ofattbara 20 miljarder dollar.

Den 74-årige dos Santos har också sett till att familj och släkt inte precis behöver gå omkring med tiggarstaven. Dottern Isabel dos Santos, född 1973, är i likhet med fadern god för miljardbelopp och rankas som Afrikas rikaste kvinna. Den ansedda ekonomiska tidskriften Forbes har beräknat att släkten dos Santos förmögenhet motsvarar en tiondedel av Angolas bruttonationalprodukt (BNP).

Här en bloggtext med fokus på familjen dos Santos som jag skrev för ett par år sedan men som fortfarande i hög grad är aktuell i sammanhanget: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/07/snuskigt-rike-dos-santos-en-studie-i-vald-fusk-och-korruption/

image
José Eduardo dos Santos har varit Angolas diktator sedan 1979. Sjuk-och häslovård står inte överst på hans agenda.

MPLA-regimens ekonomiska tillgångar är sådana att det inte skulle vara några problem att rusta upp sjukvården och se till att stora segment i befolkningen inte skall behöva svälta. Den väldiga korruptionen är emellertid en garant för att detta inte kommer att ske så länge MPLA förblir vid maktens köttgrytor. Som en angolansk journalist i NYT-reportaget säger: ”De stjäl allt.”

Det kan på goda grunder hävdas att regimen inte ägnar sig åt att bekämpa fattigdomen utan i stället bekämpar de fattiga. Ett uttryck för detta är att regeringen för ett par år sedan förbjöd gatuförsäljning i huvudstaden Luanda, av tradition en viktig inkomstkälla för människor utan andra försörjningsmöjligheter. https://sv.globalvoices.org/2014/02/4612

USAs regeringen stödde under det Kalla kriget den antikommunistiska UNITA-gerillan under ledning av den karismatiske Jonas Savimbi (1934-2002) men har därefter samverkat med MPLA-regimen, vilken enligt den angolanska oppositionen vunnit alla val som förekommit sedan början av 1990-talet med tillhjälp av omfattande valfusk. Angola är ett av tre afrikanska länder som är föremål för särskilt amerikanskt bistånd, vilket för närvarande uppgår till 68,5 miljoner US dollar. http://us-foreign-aid.insidegov.com/l/3/Angola

Under det Kalla kriget stod Sverige obrottsligt på MPLAs sida. För statsminister Olof Palme och hans nära utrikespolitiske medarbetare Pierre Schori var Angola ett av Afrikas viktigaste länder såväl rent politiskt som biståndsmässigt, mycket beroende på att apartheidregeringen i Sydafrika stödde UNITA. Att MPLAs största politiska, militära och ekonomiska bidragsgivare var Fidél Castros Kuba talade enligt den socialdemokratiska utrikessynen snarast för MPLA. Det svenska Angola-stödet bör ses som ett uppseendeväckande avsteg från den officiella svenska neutralitetspolitiken.

43b9c023-c94b-4a93-8b3b-49ee25312845_160
Moderate riksdagsmannen Birger Hagård (1932-2013) verkade för minskat svenskt MPLA-bistånd. https://sv.wikipedia.org/wiki/Birger_Hag%C3%A5rd

Den moderate riksdagsmannen Birger Hagård kämpade under en följd av år, dock utan framgång, för att Sverige skulle upphöra med sitt ensidiga stöd till MPLA-regimen i Angola. Jag hade förmånen att få samarbeta med honom genom att utforma motioner såsom exempelvis denna 1985/86: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/minskat-bistand-till-angola_G902U213

Sverige strävar enligt uppgift fortfarande efter goda relationer med Angola, men något bilateralt svenskt bistånd till landet har inte utgått sedan 2006/07. Officiellt upphörde det på grund av ”den mycket snabba ekonomiska utvecklingen” i landet, men troligare är att den iögonenfallande korruptionen gjorde det meningslöst att fortsätta pumpa in pengar i MPLAs kassakistor. http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Luanda/Utvecklingssamarbete/Sveriges-utvecklings-samarbete-med-Angola/

Att den svenska socialdemokratin inte glömt bort Angola demonstrerades med önskvärd tydlighet förra året, den riksdagsledamoten Veronica Palm (S) besökte MPLA-kongressen som inbjuden gäst. Här syns hon på sitt Instagram-konto iförd full MPLA-mundering:

 

13925030_10205284554953581_1292841050836506771_n

 

 

Dos Santos laddar för ännu en presidentperiod i Angola – Palm(e) och Schori applåderar

2 september, 2016

0,6cf5a655-ac17-4798-8ec7-65e841b8d342
74-årige José Eduardo dos Santos vägrar dra sig tillbaka från maktens köttgrytor i Angola.

Nej, det var ingen större sensation att José Eduardo dos Santos, född den 28 augusti 1942, på nytt skulle väljas till ordförande i Angolas stats- och regeringsbärande parti MPLA (Movimento Popular de Libertacao de Angola, Folkrörelsen för Angolas befrielse).

Dos Santos hade visserligen tidigare lovat att han inte skulle söka förnyat mandat, men det var nog inte många som fäste någon tilltro till detta ”löfte” från en kallhamrad, inkompetent och korrupt makthavare som nu innehaft presidentämbetet i 37 år. http://www.reuters.com/article/us-angola-dossantos-idUSKCN10U22A

MPLAs sjunde kongress hade samlat 2553 delegater från 18 provinser i detta sydvästafrikanska land beläget vid Atlantkusten. Dos Santos fick förnyat förtroende som partiledare med 99,6 (!) procent av rösterna. Därmed har han positionerat sig inför parlamentsvalen 2018, där förstanamnet i det parti som vinner per automatik utses till landets president och andranamnet blir vicepresident. Även invaldes 363 medlemmar i MPLAs centralkommitté. https://en.wikipedia.org/wiki/MPLA

DSC013271
Kampanjen för att återvälja dos Santos som president har redan börjat.

Det extrema röstetalet har fått en del kommentatorer att jämföra Angola med världens skurkstat nummer 1, den stalinistiska järndiktaturen Nordkorea som förvisso är ett strå vassare än Angola när det gäller synen på vem som skall vara president – i Nordkorea anses nämligen Kim Il-sung (1912-94) vara statschef ännu 22 år efter sin död (även om sonsonen Kim Jong-un sköter den löpande ruljansen)! Angola och Nordkorea bedriver också ett nära militärt samarbete: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/07/02/skurkstater-emellan-militarhjalp-fran-nordkorea-till-angola-bryter-mot-fn-sanktioner/

José Eduardo dos Santos tillhör Angolas näst största etniska gruppering, om man så vill stam, mbundu. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mbundufolket. Han gick som 19-åring med i ungdomsförbundet till MPLA, ett marxist-leninistiskt parti som bildats den 10 december 1956 som en kamporganisation mot den portugisiska kolonialmakten. 1963 tilldelades dos Santos ett stipendium för ingenjörsstudier i Sovjetunionen och kom att specialisera sig på petrokemi.

När Portugal till slut uppgav kolonialstyret över sina afrikanska kolonier – förutom Angola även Mocambique, Kap Verde, Sao Tomé et Principe samt Guinea-Bissau – tillskansade sig MPLA med stöd från Sovjetunionen och Kuba makten i Angola efter att under uppslitande inbördesstrider ha besegrat de konkurrerande befrielserörelserna FNLA och UNITA. Angola hade då under namnet Portugisiska Västafrika tillhört Portugal sedan 1655. http://www.globalis.se/Laender/Portugal

samakuvaUNITA-ledaren Isaias Samakuva.

Striderna mellan MPLA och UNITA fortsatte sedan, med kortare avbrott, ända till 2002 då UNITA-ledaren Jonas Savimbi (1934-2002) sköts till döds i ett bakhåll. UNITA är i dag Angolas största oppositionsparti och leds av Isaias Samakuva. https://en.wikipedia.org/wiki/UNITA

Angolas förste president, läkaren och författaren Agostinho Neto (1922-79) som också var ledare för MPLA, avled efter fyra år som statschef och efterträddes då av José Eduardo dos Santos. https://sv.wikipedia.org/wiki/Agostinho_Neto

Efter dos Santos triumf vid partikongressen för någon vecka sedan har MPLA redan smygstartat kampanjen inför valet 2018. Affischer har börjat dyka upp på strategiska platser i huvudstaden Luanda med budskapet ”Kamrat presidenten fortsätter att leda landets öden”. Därmed förbereds såväl den inhemska som internationella opinionen på att José Eduardo dos Santos och hans familj – som tillsammans förfogar över ekonomiska tillgångar som motsvarar en tiondedel av Angolas BNP – även fortsättningsvis kommer att styra och ställa efter gottfinnande. Tidigare löften om att avgå är som bortblåsta.

maxresdefault
Presidentdottern Tchizé dos Santos står bakom sin fars kampanj.

Huvudsponsorer bakom dos Santos presidentvalskampanj uppges vara dels presidentens dotter, parlamentsledamoten och medlemmen i MPLAs centralkommitté Tchizé dos Santos, och hennes så kallade Tea Club; dels Paixao Júnior Antonio, ledare för Mira Sambila samt styrelseordförande i den statliga Spar- och kreditbanken (BPC).

Kritiska röster – sådana finns, även om de är hårt hållna – såsom Rafael Marques de Morais med sin anti-korruptionssajt Maka Angola har påpekat, att det bland MPLAs påstådda åtta miljoner hängivna medlemmar borde gå att få fram ett alternativ till en åldrad, korrupt och imkompetent diktator som haft makten i 37 år.http://www.makaangola.org/2016/09/the-tyrants-dilemma-stay-no-please-dont/

Människorättsorganisationen Amnesty International påpekade i sin rapport för 2015-16 att minst 16 samvetsfångar under den aktuella tiden placerats bakom lås och bom för att ha uttryckt kritik mot regimen. Amnesty framhöll i rapporten vidare att yttrande-, press-, förenings- och församlingsfrihet är starkt beskurna. Regimen använder sig av förtalslagar och säkerhetslagstiftning i syfte att trakassera och vid behov godtyckligt fängsla regimkritiker. Genom ny lagstiftning har även oberoende organisationers (NGOs) verksamhet kraftigt begränsats.  https://www.amnesty.org/en/countries/africa/angola/report-angola/

Därtill kommer en utbredd och förfärande fattigdom, skenande brottslighet i storstäderna med Luanda i spetsen samt att Angola har världens högsta barndödlighet – 167 barn av 1000 dör före fem års ålder. Det är 84 gånger fler än i Luxemburg. Malaria och kolera är starkt bidragande faktorer, och situationen har blivit föga bättre sedan inbördeskriget slutade 2002. https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2014/september/barnadodligheten-sjunker-snabbare-an-nagonsin/

13925030_10205284554953581_1292841050836506771_n

Veronica Palm (S) i full MPLA-mundering.

Det MPLA-styrda Angola har åtminstone sedan 1970-talet mycket vänskapliga förbindelser med Sverige, som via biståndsorganet SIDA pumpat in pengar till kommunistregimen och därmed stött denna i inbördeskriget med FNLA och framförallt UNITA. Vänskapen består, och vid den ovan omtalade sjunde partikongressen deltog från det socialdemokratiska partiet Veronica Palm som var riksdagsledamot 2002-15 och sedan 2009 är ordförande i Stockholms arbetarekommun.

Det väckte visst uppseende att Palm, som tidigare mest gjort sig känd som ”Palestina”-anhängare och Israel-hatare, på Instagram publicerade ett foto på sig själv iförd komplett MPLA-mundering. Detta föranledde Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson att framföra följande:

Detta gäng, /MPLA/ så populärt hos folket att haft makten sedan 1975, anklagas av Amnesty för en uppsjö brott mot mänskliga rättigheter. Regimkritiker grips slumpmässigt, pressens och frivilligorganisationernas frihet är begränsad. Presidenten José Eduardo dos Santos med familj anklagas för svår korruption. Detta hindrar inte Veronica Palm från att på Instagram posera i tröja, mössa och väska med MPLA-loggan. http://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-veronica-palm-flirtarmed-despotisk-regim/

schori-sya29e0c
I skuggan av Palme – Pierre Schori, en något bedagad MPLA-vän.

Toppsossen Palms oförblommerade stöd för en av Afrikas värsta och mest korrupta diktaturer demonstrerar ett av Socialdemokraternas största dilemman: förkärleken för totalitära och/eller auktoritära förtryckarregimer, vilka tolereras därför att ibland talar högstämt om socialism, solidaritet och rättvisa. Stora ord utan varje motsvarighet i verkligheten.

Olof Palme och Sten Andersson, två av huvudexponenterna för denna marxistvänliga hållning, är visserligen borta, men kvar från denna tid finns gamle KGB-medarbetaren Pierre Schori vilken för övrigt var nära vän till José Eduardo dos Santos företrädare Agostinho Neto. Varken Stefan Löfven, Margot Wallström eller Veronica Palm är några utrikespolitiska tänkare, men uppenbarligen saknar de förmåga att värja sig mot Palmes och Schoris revolutionsromantik.

 

Rappare och medlemmar i bokklubb riskerar långa fängelsestraff i Angola

9 december, 2015

_86715703_2fc2acc7-f0a8-4a38-a358-b68644c2d41c På de anklagades bänk – för att ha demonstrerat mot MPLA-regimen och för att ha studerat en bok.

Den kände rapparen Luaty Beirao – med artistnamnet Ikonoklasta – finns med bland de 17 aktivister som arresterades i juni och nu har ställts inför rätta i Angolas huvudstad Luanda anklagade för försök till uppror mot presidenten och de statliga institutionerna i landet. http://www.bbc.com/news/world-africa-34833545

Beirao greps för ett halvår sedan tillsammans med medlemmar i en bokklubb som diskuterade en bok om ickevåldsmotstånd mot diktatoriska regimer. Se mer därom nedan. Han har nyligen avslutat en fem veckor lång hungerstrejk i protest mot förhållandena i fängelset.   

Henrique Luaty da Silva Beirao har råkat illa ut för sina regimkritiska aktiviteter tidigare. Den 10 mars 2012 misshandlades han i Luanda av medlemmar i en regimvänlig milisgrupp. Parallellt därmed kidnappades hans flickvän och okända personer bröt sig in i hans hus. Därtill utsattes medlemmar i Luatys familj för anonyma dödshot.

Tre månader senare åkte den angolanska rapstjärnan fast i tullen på Portela-flygplatsen i Lissabon i Portugal: tulltjänstemän hittade kokain i hans cykeldäck. Han släpptes dock dagen därpå. Beirao hävdade att han någon försökt sätta dit honom. Han har bland annat gjort sig känd för att protestera mot den ojämna fördelningen av Angolas oljeinkomster.

_86104831_downloadRapstjärnan Luaty Beirao riskerar tolv år i fängelse.

Också ett år tidigare, 2011, hade rapparen råkat ut för obehagliga händelser, som att ett 50-tal ungdomar invaderade hans hem och krävde betalning för att de skulle ha medverkat i en demonstration. Lägligt nog hade de även regimvänliga representanter för massmedia i släptåg. http://freemuse.org/archives/5296

Gripandet och åtalet mot de 17 unga regimkritikerna har framkallat protester i främst Portugal, som fram till 1974 koloniserade Angola på den afrikanska sydvästkusten, samt hos organisationer för mänskliga rättigheter såsom Human Rights Watch (HRW) och Amnesty International (AI). Amnesty håller ett vakande öga på de angolanska myndigheternas behandling av Luaty Beirao: https://www.amnesty.org/en/latest/news/2015/10/angola-prisoner-of-conscience-in-critical-condition-must-be-released-immediately/

HRWs talesperson Zenaida Machado har uppmanat domarna i målet mot de 17 regimkritikerna att ”visa självständighet gentemot den angolanska MPLA-regimen och inte tillåta att denna rättegång används som ett instrument att tysta regeringens kritiker”. Angolas vice statsåklagare har dock försvarat arresteringarna med att de ”upproriska” ungdomarnas verksamhet med planer på ett uppror bland studenter och arbetare skulle kunna få ”oförutsedda konsekvenser”.

Sedan det långdragna angolanska inbördeskriget mellan MPLA och motståndsrörelsen UNITA – som nu är näst största partiet i det angolanska parlamentet – avslutades 2002 har Angola, Afrikas andra största oljeproducent efter Nigeria, upplevt en ekonomisk boom utan tidigare motstycke.

081913-global-Isabel-Dos-Santos Isabel dos Santos: rikaste kvinnan i Afrika.

Kritikerna skjuter dock in sig på att de rikedomar som alstrats endast gynnar en liten elit i kretsen kring president José Eduardo dos Santos – som oavbrutet innehaft makten i landet sedan 1979 – och hans stenrika familj. Det beräknas att familjen dos Santos rikedomar utgör en tiondedel av Angolas bruttonationalprodukt (BNP).

Presidentdottern, Isabel dos Santos, har signifikativt nog blivit Afrikas första kvinnliga miljardär. Se artikel i norska Verdens Gang här:   http://www.vg.no/nyheter/utenriks/datteren-hans-er-afrikas-foerste-kvinnelige-milliardaer/a/10106899/

De unga angolaner som nu står inför rätta riskerar, om de befinns skyldiga till att ha konspirerat för att störta regeringen och underminera statliga institutioner, tolv års fängelse. Förutom att ha arrangerat demonstrationer med krav på president dos Santos avgång – något som är en självklar rättighet i varje demokratiskt land – har de drivit en bokklubb där man studerat en bok från 1993 av den amerikanske ickevåldsforskaren Gene Sharp: From Dictatorship to Democracy. A Conceptual Framework for Liberation. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-12522848   

Sharps strategi för ickevåld anses ha spelat en viktig roll för bland annat störtandet av Egyptens mångårige härskare Hosni Mubarak 2011. Ovan nämnda bok skall ha skrivits för demokratirörelsen i Burma i början på 1990-talet, då oppositionsledaren Aung San Suu Kyi fängslades.

775795_zZM6VgfV

Nu fruktar uppenbarligen MPLA-juntan i Luanda att Sharps strategier även skall välta dess djupt korrupta och odemokratiska regim över ända.     

Skurkstater emellan: Militärhjälp från Nordkorea till Angola bryter mot FN-sanktioner

2 juli, 2015

2014-10-07T084213Z_1_LOVEA960O6CK9_RTRMADP_BASEIMAGE-960X540_NORTHKOREA-SOUTHKOR Nordkoreansk patrullbåt.

Rapporter visar att Nordkoreas omänskliga kommunistregim förser Angolas korrupta MPLA-styre med militär materiel och träning, något som förklaras bryta mot FN:s sanktioner. Samarbetet gäller bland annat fartygsmotorer samt reservdelar till patrullfartyg, vilka Nordkorea sålt till Angolas väpnade styrkor under sex års tid.   

Rapporterna om det nordkoreansk-angolanska samarbetet har omskrivits i flera tidningar i världen, bland annat i amerikanska The Washington Times den 11 juni 2015. http://www.washingtontimes.com/news/2015/jun/11/north-korea-provides-angola-with-military-aid-viol/?page=all

Tidningens utrikespolitiske medarbetare Bill Gertz skriver bland annat: ”According to one report, North Korean military trainers are providing arms and security support to the Angolan presidential guard unit. A UN panel on North Korea found similar military support provided to the governments of Uganda and Tanzania in violation of UN sanctions against the rogue North Korean state.”

676x380 MPLA-presidenten José Eduardo dos Santos, vid makten i Angola i 36 år.

Enligt asiatiska diplomatkällor ägnar sig det nordkoreanska företaget Saengpil Associated Company åt export av motorer och reservdelar till de 18 patrullfartyg som byggts av Nordkorea med adress Angolas väpnade styrkor (FAA) sedan 2011. Nordkorea har emellertid assisterat Angolas MPLA-regim militärt sedan flera decennier tillbaka, då inbördeskriget mellan MPLA och UNITA rasade som värst.

Saengpil är sammanlänkat med det nordkoreanska företaget Green Pine Associated Corporation, som tidigare påkommits med brott mot FN:s sanktionspaket. Båda företagen är delar av nordkoreanska Reconnaissance General Bureau, ett hemligt aktions- och underrättelseorgan som sorterar under Nordkoreas regering.

Det är oklart om överträdelserna av sanktionerna mot Nordkorea kommer att leda till FN-åtgärder även mot Angola, som i oktober 2014 invaldes som tillfällig medlem av FN:s säkerhetsråd för 2015-16 jämte Malaysia, Venezuela, Nya Zeeland och Spanien. http://www.un.org/press/en/2014/ga11570.doc.htm

kim_jong_un_looking_at_things_1 Nordkoreas diktator Kim Jong-un: ett konstant hot mot världsfreden.

Angolas tidigare marxist-leninistiska MPLA-regim, som anses vara en av de mest korrupta och självberikande i världen, hade i maj en kontrovers med FN sedan kontoret för FN:s High Commissioner of Human Rights uttryckt oro i anledning av rapporter som visade att Angolas nationella polis massakrerat hundratals anhängare av en kristen kyrka/sekt i dennas läger på berget Sumi beläget i Angolas centrala högländer.

Den angolanska regimen krävde då en ursäkt från FN, men ingen sådan utfärdades eftersom det tydligtvis fanns fog för anklagelserna. En videoupptagning, som uppenbarligen utförts av en polisman, visar hur tungt beväpnade angolanska poliser genomsöker ett område bemängt med döda kroppar samtidigt som de klagar högljutt över sin trötthet efter att under flera timmar ha avfyrat sina vapen mot kyrkomedlemmarna och satt tillfälliga boningar längs bergssluttningarna i brand. http://www.bloomberg.com/news/articles/2015-04-24/angolan-authorities-seal-off-church-sect-area-opposition-says

Den skrämmande videon kan beskådas här:http://www.angolanewsnetwork.com/news/2015/5/20/church-group-massacre-aftermath-caught-on-video.html

Freundschaftspins-Angola-NordkoreaAngola och Nordkorea samarbetar inom flera områden.

De båda länderna bedriver samarbete även inom andra fält. Ett sådant är vattenteknik. Den statliga nyhetsbyrån Angop i Angola berättade för drygt ett år sedan om att sådant förhandlades om inom områden såsom rörsystem och dammbyggen. http://www.portalangop.co.ao/angola/en_us/noticias/sociedade/2014/4/21/Angola-North-Korea-discuss-cooperation-agreement,ab4cbaa7-59ca-45b1-8e63-30988cfa2783.html

Den uppenbara intressegemenskapen mellan Nordkorea och Angola – en skurkstat och en genomkorrupt halvdiktatur på auktoritär socialistisk grund – torde underlätta samarbetet mellan de båda länderna.

Angola har sedan åtskilliga år tillbaka även ett välutvecklat samarbete med det kommunistiska Kina, ett av få länder i världen som står på vänskaplig fot med den internationella parian Nordkorea. Ett annat sådant land är Iran.

Dödssiffrorna skenar i Angola: över 1000 tros mördade av angolansk polis

30 april, 2015

unnamed Angolas nationalpolis tros ha mördat över 1000 personer i Light of the World-rörelsen.

http://www.angolanewsnetwork.com/news/2015/4/28/death-toll-of-angolan-police-rampage-rises-to-more-than-1000.html

Jag skrev den 25 april på min blogg att troligen flera hundra angolaner massakrerats av den brutala Angola National Police i Huambo, Bie och Benguela.

Morden skall ha skett i samband med polisens angrepp mot den kristna sekten Seventh-day Light of the World, som är en utbrytargrupp ur Sjundedagsadventisterna. Sektens ledare, José Kalupeteka, greps, fördes bort och sattes i polisförvar på okänd ort.

Poliskällor uppgav att nio polismän och 13 civila dödats, men politiska oppositionskällor och människorättsgrupper befarade mångfaldigt högre dödstal. Det största oppositionspartiet UNITAs talesman, Alcides Sakala, krävde i ett offentligt uttalande att en opartisk utredning om antalet dödsoffer måste göras.

raul8 UNITAs Raúl Danda avslöjar att antalet dödsoffer i Angola är avsevärt högre än vad som tidigare påståtts.

Nya uppgifter som presenterades av nyhetsbyrån Angola News Network den 28 april – se länken överst – tyder på att det verkliga antalet dödsoffer är avsevärt flera än vad som tidigare omtalats.

UNITAs gruppledare i det angolanska parlamentet i Luanda, Raúl Danda, citeras på följande sätt i ett uttalande:

Den information vi har…pekar på att 1080 civila har dödats. Män, kvinnor och barn har dödats.

Det har tidigare varit känt att pastor José Kalupeteka gripits i samband med tillslaget mot Light of the World-kyrkan, som av MPLA-myndigheterna ses som ett allvarligt hot mot den skakiga samhällsordningen i detta av inbördeskrig, myndighetsmissbruk, grov brottslighet och ofattbar korruption plågade land. Enligt Kalupetekas advokat, David Mendes, hålls sektledaren isolerad på okänd plats och förvägras rätten att träffa sin advokat.

Om uppgifterna att 1080 personer dödats i tillslaget mot Light of the Worlds-sekten stämmer, innebär det att drygt en tredjedel av rörelsens cirka 3000 medlemmar dödats av den angolanska polisen. Uppgifterna om massakrerna mot religiöst troende i Angola är skakande men knappast sensationella. Angolas MPLA-regim har tidigare visat att den är beredd att tillgripa vilka metoder som helst i syfte att säkra regeringsmakten och alla förmåner denna innebär.

MP 1992 001 Min artikel om blodbadet i Angola i samband med valen hösten 1992.

När fria val skulle hållas i landet den 23-30 september 1992 efter 17 års uppslitande inbördeskrig förvandlade MPLA detta till en blodig slakt på främst UNITA-sympatisörer. Detta skedde sedan regimen anklagats för valfusk av såväl inhemsk opposition som utländska observatörer. Jag rapporterade om saken i tidningen Morgonposten den 13 november 1992.

Oppositionen krävde en andra valomgång mellan den sittande presidenten José Eduardo dos Santos, som vunnit den första valomgången, och UNITAs andreplacerade kandidat Jonas Savimbi, eftersom segraren inte nått upp till nödvändiga 50 procent av rösterna för att utropas till president direkt. MPLA-regimen svarade med brutala attacker mot UNITAs partikadrer och anhängare, och en lång rad prominenta UNITA-operatörer mördades.

Till offren hörde UNITAs andreman Jeremias Chitunda och general Elias Salupeto Pena, vilka jag hade träffat några år tidigare, dels i Angola, dels i Sverige. Resultatet av MPLAs våldsutveckling blev att inbördeskriget, som startade 1975 direkt efter Portugals avkolonisering, fortsatte i ytterligare tio år då UNITA-ledaren Jonas Savimbi dödades i ett bakhåll vilket ledde till att UNITA lade ner vapnen.

President Reagan With Jonas Savimbi UNITAs president Jonas Savimbi tillsammans med USAs president Ronald Reagan i Vita huset på 1980-talet.

De nyligen inträffade massmorden tyder på att MPLA-styret i Angola är hyperkänsligt för allt som kan uppfattas som störningar beträffande den bräckliga samhällsfred som råder i landet, där det finns ett utbrett och pyrande missnöje med dos Santos-regimens cyniska maktmissbruk och korruption. Att de värsta övergreppen skett i oppositionsfästet Huambo är heller ingen tillfällighet.

Angola: Hundratals tros massakrerade av polisen

25 april, 2015

untitled Alcides Sakala, UNITA: kräver opartisk utredning.

http://www.bbc.com/news/world-africa-32412212

Det största angolanska oppositionspartiet UNITAs talesman Alcides Sakala kräver en opartisk utredning av de dödsoffer som rapporteras ha krävts i samband med den nationella polisstyrkan Angola National Polices vedergällningsaktioner mot en religiös sekt i provinserna Huambo, Bie och Benguela. För mer information, se länken till BBC News den 22 april ovan.

Enligt en polistalesman dödades 13 medlemmar av sektledaren José Julino Kalupetekas personliga livvakt, sedan dessa enligt polisen agerat prickskyttar och skjutit nio poliser till döds. ”Ja…vi reagerade och dödade 13 personer”, citerades polistalesmannen. UNITA samt representanter för människorättsgrupper menar dock att flera hundra människor kan ha dödats.

I ett  uttalande beskrivs hur den angolanska polisen, beryktad för sin notoriska brutalitet, stängt av ett område i Sume-regionen kring staden Caala i Huambo:

The area is surrounded, people are banned from moving around, and anything that breathes and moves risks death.

imagesJosé Kalupeteka: i frihet respektive frihetsberövad.

Voice of Nigeria rapporterar på följande sätt:

http://www.voiceofnigeria.org/africa/angola-police-raid-kalupeteka-sect-in-huambo.html

Faustino Mumbika, ledare för  organisationen Democracy Development Institute, anser att de uttalanden som gjorts av polisen är manipulativa och döljer det verkliga antalet dödsoffer för polisens övervåld.

Upprinnelsen till våldsamheterna var polisens försök att gripa Kalupeteka, som år 2000 grundade en utbrytarrörelse ur Sjundedagsadventisterna, kallad Seventh-day Light of the World, sedan han själv blivit utesluten ur kyrkan. Han skall nu finnas i polisens förvar.

Enligt rörelsen, som anses ha cirka 3000 medlemmar över hela Angola, kommer jorden att gå under på nyårsafton 2015 och uppmanar därför sina medlemmar att sälja allt de äger och islolera sig med trosfränder bland bergen eller i särskilda läger.

Det angolanska regeringspartiet MPLAs mångårige president, José Eduardo dos Santos, har sagt att Kalupeteka-sekten är ”ett hot mot fred och nationell enighet” och att den ”stör samhällsordningen”.

imagesN4YZO7SL Angolas nationalpolis misstänks ha massakrerat hundratals.

Den 72-årige dos Santos efterträdde 1979 marxist-leninisten Agostinho Neto som Angolas president och har haft makten ända sedan dess. 1975-2002 rådde inbördeskrig i landet med MPLA och UNITA som huvudmotståndare. Inbördeskriget avslutades när UNITA-ledaren Jonas Savimbi dödades i ett bakhåll 2002.

Dos Santos har en privat förmögenhet vars värde är ungefär en tioddedel av Angolas BNP och anses av många vara Afrikas mest korrupte ledare.

Snuskigt rike dos Santos: en studie i våld, fusk och korruption

7 oktober, 2014

Jose_Eduardo_dos_Santos José Eduardo dos Santos: värd 142 miljarder kronor.

Enligt den välrenommerade amerikanska finanstidskriften Forbes, grundad 1917, är Angolas mångårige president José Eduardo dos Santos, född 1942, ohotad etta på tidskriftens nyligen publicerade lista över Afrikas rikaste ledare.

Hela listan med kommentarer här:

http://www.richestlifestyle.com/richest-african-presidents/

Dos Santos, som hängt kvar vid makten sedan han efterträdde Agostinho Neto 1979, uppskattas av Forbes förfoga över nettotillgångar uppgående till ofattbara 20 miljarder US dollar eller omkring 142 miljarder kronor med nuvarande dollarkurs. Samtidigt tvingas 70 procent av befolkningen klara sig med mindre än 2 dollar per dag.

Eftersom Angolas bruttonationalprodukt 2013 av Världsbanken uppskattades till 121,7 miljarder US dollar innebär det, att presidentens rikedomar uppgår till nästan en tiondedel av BNP!   

Inte nog därmed. Dos Santos är också beryktad för att ha gjort medlemmarna i hela sin talrika familj snuskigt rika genom att inkorporera statsinkomster från exempelvis landets oljeindustri – han har själv fått utbildning vid Azerbaijan State Oil Academy – och diamantindustri med familjetillgångarna. Dos Santos har varit gift tre gånger och har sex barn med sina fruar samt ett utanför äktenskapet.

images Isabel dos Santos: världens rikaste afrikanska kvinna.

Familjeförmögenheten förvaltas av investeraren Isabel dos Santos, född i Baku i Azerbaijan 1973, dotter till José Eduardo dos Santos i dennes äktenskap med Tatiana Kukanova. Isabel toppar Forbes lista över Afrikas rikaste kvinnor med tillgångar som uppskattas till 3,8 miljarder US dollar. Hon anses därmed även vara världens rikaste svarta kvinna.

Mer om Isabel dos Santos via denna länk:

http://jezebel.com/5979027/five-things-you-need-to-know-about-africas-first-female-billionaire

Det är ett långt hopp ner till andremannen på Forbes-listan över de rikaste afrikanska ledarna, konung Mohammed VI av Marocko som suttit på landets tron sedan 1999. Denne, som även är landets ledande affärsman, beräknas vara god för 2,5 miljarder US-dollar eller närmare 18 miljarder kronor. Endast dos Santos och kung Mohammed når miljarddollarstrecket på listan.

Det nionde namnet på listan, Zimbabwes beryktade diktator Robert Mugabe, måste med sina blott 10 miljoner US dollar anses vara rena småhandlaren i sammanhanget. Forbes gör dock ett tillägg i textkommentarerna till listan över Afrikas rikaste ledare:

Some of the above-mentioned Presidents´exact wealth and source of wealth are unknown that´s why they cannot be included in the Forbe´s Africa´s Richest List. They steal from their own people.

images Mohammed VI av Marocko äger ”bara” 17 miljarder…

José Eduardo dos Santos efterträdde således i september 1979 Agostinho Neto, en av Olof Palmes afrikanska favoritledare, sedan denne avlidit. Dos Santos blev därmed såväl Angolas president, ledare för det styrande marxist-leninistiska MPLA och överbefälhavare för den angolanska armén (FAPLA).

MPLA hade gått segrande ur den inhemska, väpnade maktkamp som utbrutit sedan kolonialmakten Portugal lämnat Angola åt sitt öde 1974. Detta kunde ske mycket tack vare generös uppbackning i form av soldater, militära instruktörer och pengar från Fidél Castros Kuba men också från bland andra Sovjetunionen och Östtyskland.

untitled Agostinho Neto i ett kärt möte med sin och MPLAs välgörare Fidél Castro.

Det påstås ibland att dos Santos vann det ”demokratiska” valet i Angola den 23-30 september 1992, men det är en sanning med betydande modifikation. Åtta oppositionella partier med UNITA, lett av den karismatiske Jonas Savimbi, i spetsen anklagade MPLA för omfattande valfusk. Det uppgavs först att dos Santos vunnit presidentvalet med 51,5 procent av rösterna mot 39 för Savimbi. Ett par veckor därefter hade siffrorna justerats till 49,57 mot 40,07.

Enligt vallagen skulle därmed en andra valomgång hållas. Kring månadsskiftet oktober-november 1992 utbröt emellertid blodiga strider främst i huvudstaden Luanda och därpå följde vad som har kallats Halloween-massakern, då tiotusentals oppositionsanhängare dödades.   

Bland offren märktes UNITA:s vicepresident Jeremias Chitunda och generalen Elias Salupeto Pena, vilka jag träffade i samband med min journalistiska rapportering om Angola som jag besökte 1988. Enligt UNITA:s representant i Skandinavien, doktor Luis M. Antunes, hade vidare ett stort antal oppositionella sårats eller fängslats.

imagesJMDCPNHS UNITA-ledaren Jonas Savimbi sköts i ett bakhåll 2002.

Kommunistregimens massaker på oppositionella innebar att det fredsavtal som ingåtts i slutet av 1991 fick ett brått slut. Det långdragna inbördeskriget rullade därmed vidare och ändade inte förrän UNITA-ledaren Savimbi sköts till döds i ett MPLA-bakhåll 2002. Sedan dess har MPLA hållit sig kvar vid makten genom att vingklippa oppositionen och fuska sig igenom ännu ett val, som hölls i slutet av augusti 2012.

Alltmedan José Eduardo dos Santos, som nyligen firat 35-årsjubileum som Angolas diktator, kunnat stapla omätliga rikedomar på hög åt sig och sin släkt.