Posted tagged ‘Ursula’

God jul 2013, kära läsare!

23 december, 2013

untitled Kirsty McColl och Shane MacGowan.

http://www.youtube.com/watch?v=j9jbdgZidu8

Jag vill med detta inlägg, så här dan före dopparedan, passa på att önska alla mina läsare en riktigt god jul. Jag gör det med den finaste profana jullåt jag vet, ”Fairytale of New York”, och då med Shane MacGowans/Kirsty McColls och The Pogues officiella videoversion där även Matt Dillon gör ett inhopp som polisman. Länk ovan!

Bättre än så kan det rimligen inte bli!

Jag tänker inte plåga er med bekännelser eller funderingar kring mitt icke-existerande kärleksliv eller mitt havererade försök att sluta röka den här gången, utan endast torgföra några andra personliga likaväl som allmänna iakttagelser till vad nytta och glädje det nu hava kan.

Ikväll tänkte jag slå in de inte särskilt märkvärdiga julklappar jag inhandlat respektive haft liggande hemma. De kommer att utdelas till sina mottagare vid morgondagens familjemiddag i mina svärföräldrars hus, vilket står i begrepp att övertas av min yngre svägerska och hennes man. Tidigare brukade mina föräldrar, svärföräldrar, hustru, barn, svägerskor och ibland också andra släktmedlemmar vara med.

Ingen i den äldre generationen och inte heller min hustru finns nu emellertid längre bland oss, så det blir jag, mina barn Sebastian och Isabella (med pojkvän) samt svägerskor (varav en med man) som får äta smaklig julspis och öppna julklapparna. Förmodar att några vill se Kalla Ankas traditionella – och alltmer politiskt korrekta – julaftonsfilm, själv tror jag dock jag avstår.

imagesI74TVZY7

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är väldigt tacksam för min lilla familj!

Jag tycker i princip mycket bra om julen med dess blandning av kristna och hedniska sedvänjor och bruk. Det är en tid när de flesta anstränger sig för att vara glada och givmilda, och när det ligger en speciell atmosfär av glädje och förväntan i luften. Jag börjar nu komma upp i den ålder då man inte vet om den här julen måhända blir den sista man upplever, men det är ingenting som grumlar den totala upplevelsen för min del.

Någon flitig kyrkobesökare, ehuru troende, är jag inte men jag försöker ändå minnas att julen i vårt land sedan kanske tusen år tillbaka firas till minne av vår frälsare Jesu Kristi födelse i Betlehem. Låt vara då att han inte föddes just vid den här tiden samt att det inte ens är säkert att födelseplatsen var just Betlehem på den nuvarande så kallade Västbanken, som jag för övrigt besökte 2005.

Messias ankomst medförde att den här världen aldrig mer blev sig lik i moraliskt hänseende. Jesus, eller Yeshua som den hebreiska namnformen är, införde ett nytt kärleksbudskap: i stället för att hata skulle vi älska våra fiender och vi skulle aldrig tillfoga våra medmänniskor något vi inte själva ville uppleva. Hur enkelt det låter och hur svårt det är att tillämpa!

untitled Jesu födelse.

Efter julafton följer en vecka fram till nyårsafton, men så långt skall jag inte ta er nu. Jag kommer att ägna den kommande veckan  åt en del skrivarbete och familjeplikter men också åt att i frid och ro tänka över det år som varit för att, om möjligt, dra lärdom därav så att inte de svunna misstagen upprepar sig. Det kommande året är dessutom, som alla vet, ett valår med allt vad det innebär.

Nog därav för tillfället. Nu hoppas jag ni, kära läsare, får njuta av julen. Jag återkommer snart på denna plats med både i mitt tycke viktiga och mer lättsamma alster inklusive bilder och låtlänkar.

God jul på er – gäller både kristna som hedningar!

The Parting Glass: om avsked igen

28 september, 2013

maxresdefaultMasterless Men.

http://www.youtube.com/watch?v=OaY8DRuDNlc

Jag har skrivit om och presenterat sång och musik om avsked några gånger i mina godnattönskningar här. Det beror inte på att jag tycker om avsked utan på att sådana sånger i mitt tycke ofta är vackra och känsliga. Själv skulle jag gärna slippa avsked i alla dess former, men det är ju tyvärr lättare sagt än gjort.

De jag älskar vill jag aldrig ta farväl av, i alla fall inte för gott. Däremot kan kanske människor som i grunden tycker om varann behöva vila sig temporärt från varann ibland.

Här ovan en länk till den mycket vackra skotsk/irländska avskedssången ”The Parting Glass”, som sägs ha varit den mest populära engelskspråkiga avskedssången tills Robert Burns skrev ”Auld Lang Syne”. Här framförs den av den fina folkmusikgruppen Masterless Men med hemvist i de irländska kretsarna på Newfoundland och Labrador i Kanada.

guinness_parting_glass

Masterless Men kallades en grupp människor som levde utanför lagen i området på 1700- och 1800-talen. Musikgruppen bildades av sångaren och gitarristen John Curran 1991. Jag tycker personligen den här gruppen är sensationellt bra och hoppas mina läsare skall tycka detsamma!

Sången inleds så:

Of all the money that e´er I had
I spent it in good company
And of all the harm that e´er I done
Alas, it was to none but me

Det är väl ett utmärkt facit om man kan leva upp till det. Jag tror faktiskt inte jag gjort så väldigt mycket skada i mitt liv, och har jag gjort någon illa så har det varit av oförstånd och bristande förståelse och inte med beräkning. Och vet jag med mig att jag gjort någon illa så har jag bett om förlåtelse för det.

En del saker vet jag att gjort rätt bra!

Avslutningsvis ”I Wish I Had Someone To Love Me” med samma grupp:

http://www.youtube.com/watch?v=mnmqBhqdvm4

Tillägnar den här sången min kära svärmor Ursula, som betytt mycket för vår familj.