AB/Demoskop och SVT/Novus: Ingen förändring för C trots alla pedofilskandaler

Aftonbladet/Demoskop januari 2021: M största parti.

Ibland undrar man hur i hela fridens namn olika opinionsmätningsinstitut kan komma fram till så pass olika resultat. Ett typexempel på vad jag menar är en jämförelse mellan Aftonbladet/Demoskops respektive SVT/Novus senaste mätningar avseende januari 2021.

I den förra undersökningen tappar Socialdemokraterna sin tätplats och får nöja sig med skrala 23,0 procent, en minskning med 2,0 procentenheter jämfört med föregående mätning. Moderaterna övertar platsen som största parti med 23,2 procent. I sistnämnda mätning är S störst med 28,5 procent och ökar därmed något – M hamnar rejält på efterkälken.

Demoskops VD, Karin Nelsson, kommenterar sitt företags mätning på följande sätt: ”Rent statistiskt är de jämnstora. Men det är klart att det finns en psykologisk effekt. Moderaterna har haft en stadig uppgång med fem procentenheter sedan i våras och är i en uppåtgående spiral.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rgz6qw/s-inte-langre-storsta-parti-har-psykologisk-effekt

Detta förefaller vara ett rimligt antagande. Sossarna har fått uppbära mycken – och i de flesta fall fullt befogad – kritik för sitt sätt att hantera Kina-smittan. Således sågas den nu ikraftträdda nya pandemilagen helt av riksdagens chefsjustitieombudsman samt kritiseras av flera domstolar och chefsjustitieombudsmannen Elisabeth Rynning. Ändå har den nu, med de flesta övriga riksdagspartiers goda minne, trumfats igenom. https://www.svd.se/flera-instanser-sagar-forslag-till-pandemilag

Tredje största parti hos Demoskop är Sverigedemokraterna på 19,5 procent medan Vänsterpartiet belägger fjärdeplatsen med 9,9 procent, en ökning med 0,6 procentenheter. Härefter följer Centerpartiet 9,2, Kristdemokraterna 5,9 och Miljöpartiet 5,0 procent; det sistnämnda är en rejäl ökning om 1,4 procentenheter.

En ohotad bottenplats på listan intas av Liberalerna med 2,3 procent, en minskning med en halv procentenhet sedan decembermätningen. Nu höjs kritiska röster mot L-ledaren Nyamko Sabuni även inifrån partiet. Det skall sannolikt väldigt mycket till för att hon skall komma att leda partiet också i 2022 års val.

Intressant att notera är att det mesta av den interna kritiken mot Sabuni förefaller komma från den vänsterinriktade falangen som vill att L skall fortsätta förespråka en så kallat generös immigrationspolitik, något Sabuni förklarat sig vilja ändra på. Hon har också vidhållit att det är dags för L att återgå till det borgerliga lägret. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/8m1Gwr/hard-intern-kritik-mot-sabunis-nya-linje

Övriga partier noteras för 2,1 procent i AB/Demoskop-undersökningen, en ökning med 0,7 procentenheter.

SVT/Novus: ingen rolig läsning för Ebba Busch.

I SVT/Novus undersökning omfattande samma tid får alltså sossarna 28,5 procent av väljarsympatierna, vilket är något bättre än det i och för sig usla resultatet på 28,3 procent S ernådde i riksdagsvalet 2018. Således en diskrepans på 5,5 procentenheter jämfört med AB/Demoskop. Hur är det över huvud taget möjligt? Båda mätningar omfattar ju samma tid och samma händelser. https://www.expressen.se/nyheter/samsta-resultatet-pa-tva-ar-for-kd-i-svtnovus/

I Novus-mätningen blir Moderaterna näst störst med 21,8 och Sverigedemokraterna tredje störst  med 19,4 procent, vilket är en ökning om drygt en halv procentenhet. I övrigt är skillnaderna mellan de båda mätningarna tämligen små, men några differenser bör påtalas.

Vänsterpariet får 9,5, Centern 8,3, Kristdemokraterna 4,6, Miljöpartiet 4,0 och Liberalerna 2,6. KDs kräftgång är onekligen anmärkningsvärd. Möjligen har denna påverkats av skandalrubrikerna kring partiledaren Ebba Buschs rättsprocess med en åldrig husägare men också av partiets allmänna velande mellan konservativa och liberala ståndpunkter: det blir varken hackat eller malet. Förra vårens rekordsiffror runt 11 procent är mycket långt borta.

Torbjörn Sjöström, Novus VD, citeras: ”De är ett av de partier som riskerar att åka ut om det var val i dag.” KDs resultat ligger dock inom den statistiska felmarginalen varför inga säkra slusatser kan dras.

Det kanske allra märkligaste med såväl Demoskops som Novus mätning är noteringarna för Centerpartiet: 9,2 procent (-0,2) respektive 8,3 (+0,1) procent. Alltså helt normala resultat för detta parti. Har partiets sympatisörer inte noterat de talrika pedofil- och andra övergreppsskandaler som involverat C med Europaparlamentarikern Fredrick Federley som mest kända exempel? Eller bryr de sig helt enkelt inte? Frågan är öppen.

Det visade sig att den homosexuelle Federley, emellanåt utspökad som sitt alter ego Ursula, sedan flera år tillbaka bott ihop med en fängelsedömd pedofil trots att han var mycket väl medveten om dennes brottsregister. Man bör med Rebecca Weidmo Uvell fråga sig: ”Vad är det med Centerpartiet?” https://uvell.se/2020/12/17/fler-overgreppsskandaler-i-centern/

I SVT/Novus undersökning har både Miljöpartiet och framförallt Liberalerna all anledning att oroa sig för det kommande valet. MP ägnar sig åt kvalificerat lindanseri men lyckas ändå landa precis på riksdagsspärren om 4 procent. L med 2,6 procent är inte längre ens ett lindansarparti utan tycks permanent ha parkerat sig i bottenträsket – bara ett mirakel kan rädda partiet kvar i den svenska partipolitikens finrum.

God jul 2013, kära läsare!

 Kirsty McColl och Shane MacGowan.

http://www.youtube.com/watch?v=j9jbdgZidu8

Jag vill med detta inlägg, så här dan före dopparedan, passa på att önska alla mina läsare en riktigt god jul. Jag gör det med den finaste profana jullåt jag vet, ”Fairytale of New York”, och då med Shane MacGowans/Kirsty McColls och The Pogues officiella videoversion där även Matt Dillon gör ett inhopp som polisman. Länk ovan!

Bättre än så kan det rimligen inte bli!

Jag tänker inte plåga er med bekännelser eller funderingar kring mitt icke-existerande kärleksliv eller mitt havererade försök att sluta röka den här gången, utan endast torgföra några andra personliga likaväl som allmänna iakttagelser till vad nytta och glädje det nu hava kan.

Ikväll tänkte jag slå in de inte särskilt märkvärdiga julklappar jag inhandlat respektive haft liggande hemma. De kommer att utdelas till sina mottagare vid morgondagens familjemiddag i mina svärföräldrars hus, vilket står i begrepp att övertas av min yngre svägerska och hennes man. Tidigare brukade mina föräldrar, svärföräldrar, hustru, barn, svägerskor och ibland också andra släktmedlemmar vara med.

Ingen i den äldre generationen och inte heller min hustru finns nu emellertid längre bland oss, så det blir jag, mina barn Sebastian och Isabella (med pojkvän) samt svägerskor (varav en med man) som får äta smaklig julspis och öppna julklapparna. Förmodar att några vill se Kalla Ankas traditionella – och alltmer politiskt korrekta – julaftonsfilm, själv tror jag dock jag avstår.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är väldigt tacksam för min lilla familj!

Jag tycker i princip mycket bra om julen med dess blandning av kristna och hedniska sedvänjor och bruk. Det är en tid när de flesta anstränger sig för att vara glada och givmilda, och när det ligger en speciell atmosfär av glädje och förväntan i luften. Jag börjar nu komma upp i den ålder då man inte vet om den här julen måhända blir den sista man upplever, men det är ingenting som grumlar den totala upplevelsen för min del.

Någon flitig kyrkobesökare, ehuru troende, är jag inte men jag försöker ändå minnas att julen i vårt land sedan kanske tusen år tillbaka firas till minne av vår frälsare Jesu Kristi födelse i Betlehem. Låt vara då att han inte föddes just vid den här tiden samt att det inte ens är säkert att födelseplatsen var just Betlehem på den nuvarande så kallade Västbanken, som jag för övrigt besökte 2005.

Messias ankomst medförde att den här världen aldrig mer blev sig lik i moraliskt hänseende. Jesus, eller Yeshua som den hebreiska namnformen är, införde ett nytt kärleksbudskap: i stället för att hata skulle vi älska våra fiender och vi skulle aldrig tillfoga våra medmänniskor något vi inte själva ville uppleva. Hur enkelt det låter och hur svårt det är att tillämpa!

 Jesu födelse.

Efter julafton följer en vecka fram till nyårsafton, men så långt skall jag inte ta er nu. Jag kommer att ägna den kommande veckan  åt en del skrivarbete och familjeplikter men också åt att i frid och ro tänka över det år som varit för att, om möjligt, dra lärdom därav så att inte de svunna misstagen upprepar sig. Det kommande året är dessutom, som alla vet, ett valår med allt vad det innebär.

Nog därav för tillfället. Nu hoppas jag ni, kära läsare, får njuta av julen. Jag återkommer snart på denna plats med både i mitt tycke viktiga och mer lättsamma alster inklusive bilder och låtlänkar.

God jul på er – gäller både kristna som hedningar!

The Parting Glass: om avsked igen

Masterless Men.

http://www.youtube.com/watch?v=OaY8DRuDNlc

Jag har skrivit om och presenterat sång och musik om avsked några gånger i mina godnattönskningar här. Det beror inte på att jag tycker om avsked utan på att sådana sånger i mitt tycke ofta är vackra och känsliga. Själv skulle jag gärna slippa avsked i alla dess former, men det är ju tyvärr lättare sagt än gjort.

De jag älskar vill jag aldrig ta farväl av, i alla fall inte för gott. Däremot kan kanske människor som i grunden tycker om varann behöva vila sig temporärt från varann ibland.

Här ovan en länk till den mycket vackra skotsk/irländska avskedssången ”The Parting Glass”, som sägs ha varit den mest populära engelskspråkiga avskedssången tills Robert Burns skrev ”Auld Lang Syne”. Här framförs den av den fina folkmusikgruppen Masterless Men med hemvist i de irländska kretsarna på Newfoundland och Labrador i Kanada.

Masterless Men kallades en grupp människor som levde utanför lagen i området på 1700- och 1800-talen. Musikgruppen bildades av sångaren och gitarristen John Curran 1991. Jag tycker personligen den här gruppen är sensationellt bra och hoppas mina läsare skall tycka detsamma!

Sången inleds så:

Of all the money that e´er I had
I spent it in good company
And of all the harm that e´er I done
Alas, it was to none but me

Det är väl ett utmärkt facit om man kan leva upp till det. Jag tror faktiskt inte jag gjort så väldigt mycket skada i mitt liv, och har jag gjort någon illa så har det varit av oförstånd och bristande förståelse och inte med beräkning. Och vet jag med mig att jag gjort någon illa så har jag bett om förlåtelse för det.

En del saker vet jag att gjort rätt bra!

Avslutningsvis ”I Wish I Had Someone To Love Me” med samma grupp:

http://www.youtube.com/watch?v=mnmqBhqdvm4

Tillägnar den här sången min kära svärmor Ursula, som betytt mycket för vår familj.