Posted tagged ‘USA’

Glömda svenska fotbollshjältar (25): ”Kalle Köping” – komplett fältherre som blev uttagen till fyra OS

24 februari, 2021

Karl ”Köping” Gustafsson: 32 landskamper, 22 mål.

Det 25e avsnittet i min bloggserie ”Glömda svenska fotbollshjältar” (se fotnot) blir också det sista. Jag har i den här serien porträtterat spelare som intresserat mig snarare än de bästa och mest välkända. Första avsnittet i serien handlade om anfallaren Erik Börjesson, som var verksam i början av 1900-talet. Med föreliggande porträtt återvänder jag i tiden till Börjessons samtida Karl ”Köping” Gustafsson (1888-1960). https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Gustafsson_(fotbollsspelare)

”Kalle Köping” är främst bekant för att ha gjort det allra första svenska landslagsmålet. Det skedde en landskamp mot Norge i Balders hage i Göteborg den 27 juli 1908. Norge hade tagit ledningen med ett snabbt mål av den unge Minotti Böhn innan det blev Karl Gustafsson förunnat att kvittera till 1-1 i den 14e minuten. https://no.wikipedia.org/wiki/Minotti_B%C3%B8hn

Sedan rann det iväg, och den blågula segern fastställdes slutligen till 11-3. Erik Börjesson svarade för hela fem fullträffar och Erik Bergström för fyra under det att Gustafsson spelade in två mål. Det historiska svenska laget hade följande sammansättning från målvakt till vänsterytter: 1. Ove Erickson (målvakt). 2. Theodor ”Thodde” Malm. 3. Nils Andersson. 4. Sven Olsson. 5. Hans Lindman. 6. Thor Ericsson. 7. Gustaf ”Foten” Bergström. 8. Erik Bergström. 9. Erik Börjesson. 10. Karl ”Köping” Gustafsson. 11. Karl Ansén. Domare var Charles Smith från England.

Segern över Norge blev den enda svenska vinstmatchen under OS-året 1908. Efter Norge-matchen blev det förluster mot i tur och ordning England hemma (1-6), Storbritannien i OS i London (1-12), Nederländerna i OS i London, match om tredje pris (0-2), Nederländerna borta (3-5) samt Belgien borta (1-2). https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_herrlandskamper_i_fotboll_1908%E2%80%931919

Det första svenska fotbollslandslaget anno 1908.

”Kalle Köping” avverkade 32 matcher och gjorde 22 mål  landslagströjan 1908-24 och uttogs till fyra olympiska spel: London 1908, Stockholm 1912, Antwerpen 1920 och Paris 1924 (i Paris, där Sverige tog brons, var han reserv och spelade inte). Han ansågs vara landslagets borne fältherre. När han invaldes i Svensk fotbolls Hall of Fame som # 3 i den första selektionen motiverades invalet så: ”‘Köping’ var vår förste komplette spelare. Svenska landslagets förste målskytt. Landslagskarriären sträckte sig ända till 1924.” Gustafsson blev även en svensk fotbolls första ”stora grabbar”.

Första klubben fram till  1909 var IFK Köping, i vars A-lag Kalle debuterade redan som 15-åring. I en del matcher öste han in kopiösa mängder mål, exempelvis tolv fullträffar mot Arboga 1906. Han lånades därefter ut till Västmanland-Nerikes BK under ett år. 1910-13 hette klubbadressen Köpings IS. 1913 reste Kalle till England i syfte att förkovra sina färdigheter i den ädla leken med läderkulan och fick ett amatörkontrakt med Leicester City FC, som han spelade tolv matcher för.

Året därpå var ”Köping” tillbaka i Köpings IS innan han avrundade karriären med två SM-guld för Djurgårdens IF i Stockholm 1916-24. Gustafsson bildade ett fruktat mittfält tillsammans med landslagskamraterna Ragnar Wicksell och Bertil Nordenskjöld. Efter den aktiva spelarbanan hade ”Köping” en mängd tränaruppdrag för olika föreningar och inte bara i fotboll – hans idrottsintresse var synnerligen omfattande, och efter spelarbanan öppnade han en framgångsrik sportaffär som snart blev rikskänd.

1916 inträffade en milstolpe i den svenska landslagsfotbollen. Det tidigare som ”omöjligt” ansedda Danmark betvingades med 4-0 (2-0) på Stockholms stadion den 8 oktober. Målskyttar i den historiska segermatchen var Carl Karlstrand, Karl Gustafsson, Ivar Svensson och Rune Bergström. Segern var desto mer välkommen då Sverige tidigare under säsongen sensationellt förlorat mot USA hemma med 3-2. I matchen mot Danmark förekom för första gången organiserat ”hejande” på läktarna.

Karl Gustafsson före en träningslandskamp mot Ryssland på bortaplan 1913: svensk seger med 4-1.

Enligt Karl ”Köping” Gustafssons noggrant förda statistik avverkade han totalt 635 matcher varav 296 segrar, 232 förluster och 107 oavgjorda. Han gjorde sammanlagt 483 mål.

Enligt en anekdot, vars sanningshalt jag inte går i god för, blev medlemmarna i det svenska OS-laget i Antwerpen 1920 så glada efter seger med 9-0 i öppningsmatchen mot Grekland att de festade hela natten trots att en match mot Nederländerna väntade dagen därpå.

Den svenske managern, ”fotbollsgeneralen” Anton Johanson (1877-1953), lovade de svenska spelarna att han skulle prata med domaren om att behandla det blågula laget på ett så välvilligt sätt som möjligt. Det blev nu inte riktigt som Johansson hade tänkt sig, vilket skall ha berott på att nederländarna för dagen spelade i gula och inte som vanligt i orangea tröjor. Johanson var liksom Karl Gustafsson född i Köping. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Johanson

Matchen mot Nederländerna förlorades med 5-4, och även i den därpå följande matchen mot Spanien blev det förlust, denna gång med 2-0.

Fotnot: Bloggserien ”Glömda svenska fotbollshjältar” omfattar följande spelare: 1. Erik Börjesson. 2. Per ”Pära” Kaufeldt. 3. Sven ”Svenne Berka” Bergqvist. 4. Sven Jonasson. 5. Malte Mårtensson. 6. Sune ”Mona-Lisa” Andersson. 7. Erik Nilsson. 8. Arne Selmosson. 9. Gösta ”Knivsta” Sandberg. 10. Yngve Brodd. 11. Bengt ”Zamora” Nyholm. 12. Gunnar ”Säffle” Andersson. 13. Hasse Jeppson. 14. Lennart Wing. 15. Lennart Backman. 16. Harry Bild. 17. Ove Grahn. 18. Roger Magnusson. 19. Hasse ”HP” Persson. 20. Prawitz Öberg. 21. Sven-Gunnar Larsson. 22. Inge Danielsson. 23. Kurt Axelsson. 24. Tom Turesson. 25. Karl ”Köping” Gustafsson.

 

 

 

 

 

 

Marcus Oscarsson: politisk kommentator med rätt att propagera

17 februari, 2021

Som alla etablerade svenska USA-observatörer står Marcus Oscarsson stadigt i det demokratiska lägret: det så kallade McGovern-syndromet.

Marcus Oscarsson heter en uppmärksammad politisk kommentator i TV4 som gjort sig känd för två saker: han har ambitionen att förklara knepiga politiska sammanhang för tittarna och han verkar låta sminköserna få fria händer med mascaran och ögonbrynen inför varje framträdande i rutan.

Marcus Oscarsson är född den 21 mars 1976 och enligt uppgift i mycket unga år adopterad från Iran av svenska föräldrar tillsammans med sin tvillingbror. Han är uppväxt i Tveta församling i den lilla byn Odensås i Hultfreds kommun i Kalmar län.

Han genomgick i gymnasium i Hultsfred och tog därefter ekonomie magister-examen i statsvetenskap och civilekonom-examen vid Linnéuniversitetet i Växjö. 2006 inledde han studier vid regeringens aspirant- och diplomatprogram. Oscarsson har dessutom genomgått Svensk-amerikanska handelskammarens trainee-program i Denver, Colorado i USA. https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcus_Oscarsson

Marcus (ursprunglig stavning ”Markus”) uppges dessutom ha hunnit med att vara lokalredaktör på Vimmerby Tidning i fem år och på Barometern i hela tolv år – frågan är när han skulle ha hunnit med det? Utöver detta har han kommenterat politik i TT, Aftonbladet och SVTs Aktuellt och varit korrespondent för brittiska tidningar som The Times och Daily Mail.

Det var 2012 som den nu snart 45-årige Oscarsson fick anställning som politisk expertkommentator vid TV4. Han kom då närmast från olika befattningar vid finansdepartementet, statsrådsberedningen och Miljöpartiets riksdagskansli. Oscarsson har ett speciellt intresse för USA i allmänhet och amerikanska presidentval i synnerhet.

Marcus Oscarsson hyllades för sin förmåga att göra komplicerade sammanhang begripliga för tittarna och har varit nominerad till flera prestigefyllda utmärkelser avseende TV-mediet. 2015 vann han det så kallade Begriplighetspriset. Han lyckades också med konststycket att gå hem i de flesta läger, också bland dem som brukar kritisera de etablerade medierna för överdriven politisk korrekthet.

Marcus Oscarsson använde Idrottsgalan som slagträ mot Trump i debatten om det amerikanska presidentvalet.

Några som inte instämde i hyllningskören var patenterade vänstertyckare såsom Expressens kolumnist Alex Schulman och stollige anti-vite rasisten Tobias Hübinette, vilka anklagat Oscarsson för ”högerpopulism” och SD-sympatier. En av Oscarssons försyndelser bestod i berömmande ord till Mattias Karlsson efter TV-dokumentär om denne 2019. Oscarsson menade att Karlsson skulle bli en bra efterträdare till Jimmie Åkesson som partiledare (en roll som Mattias själv inte vill ha). https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/oscarsson-lanserar-sds-vallat-bli-politiker-i-stallet/

Marcus Oscarsson har ofta haft förmågan att, som det heter, tänka utanför boxen och inte varit rädd för att stöta sig med den trendsättande vänstern vare sig på sin välbesökta Facebook-sida eller när han studsar runt som en gummiboll i TV4-studien och fäktar med armarna som om de vore väderkvarnsvingar. Det finns emellertid en fråga där han i högsta grad anpassat sig till rådande debattklimat: USAs 45e president Donald J. Trump.

I Sverige förefaller det råda en oskriven regel vad beträffar bevakningen av amerikanska presidentval: den demokratiske kandidaten måste favoriseras och den republikanske kandidaten överösas med kritik. Så har varit fallet åtminstone från och med Nixon-Kennedy-valet 1960 och framåt.

Jag har kallat detta fenomen för McGovern-syndromet efter senator George McGovern, den demokratiske kandidat som 1972 led en jordskredsförlust mot Richard M. Nixon men som alla svenska USA-korrespondenter höjde till skyarna på grund av sin kritik mot USAs krigföring i Vietnam. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Det är ledsamt och, med tanke på hans fördomsfrihet i de flesta andra frågor, litet förvånande att Marcus Oscarsson inte lyckats resa sig ur mängden av demokratiska partigängare utan istället tar varje chans att racka ned på Trump. ”Som en elefantunges vilda upptåg på Mall of Scandinavia” har Oscarsson exempelvis valt att karaktärisera Trumps på många sätt banbrytande utrikespolitik.

Oscarsson använde till och med sin medverkan i SVTs Idrottsgalan som ett sätt att propagera mot Trump och för Demokraterna och särskilt dess vicepresident Kamala Harris. https://www.fornuft.se/ledare/vem-vill-se-marcus-oscarsson-forvandla-idrottsgalan-till-ett-vansterpolitiskt-jippo/

Donald Trumps kontroversiella utrikespolitik

Oscarsson är märkbart upprörd över att Trump inte kört vidare i samma gamla utrikespolitiska hjulspår som företrädarna. Att Trump faktiskt varit den ende president i modern tid som inte inlett krigshandlingar utomlands är något som TV4-personligheten inte tycks ha uppmärksammat.

Oscarsson gick i spinn när Trump friats i senaten.

Trump har genom en serie utrikespolitiska initiativ bland annat genom The Abraham Accords starkt bidragit till en fredlig utveckling i Mellanöstern och, som förste USA-president, infriat vallöftet att flytta landets ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han insåg vidare att hotet från det kommunistiska Kina var högst reellt och visade världen att han stod på det demokratiska Taiwans sida. I Europa mäklade han fred mellan de båda ärkerivalerna Kosovo och Serbien. https://tommyhansson.wordpress.com/2021/02/11/trumps-revolutionerande-utrikespolitik-brot-ny-mark/?fbclid=IwAR2EFhuLdGw1k-o-cI_WGE8179TqKxzQXrq69Zbhb2so40fZHfBhRyTDJr4

När vidare Donald Trump friats i Demokraternas desperata riksrättsåtal tappade Marcus Oscarsson det fullständigt. ”Skandal när Trump frias trots uppvigling mot sitt eget land”, påstod således Oscarsson. ”Trump och republikanerna är ändå stora förlorare.” Enligt Oscarsson var bevisen för Trumps skuld ”överväldigande”.

Det måste svida i skinnet på Marcus Oscarsson och andra svenska utrikesbedömare att de inte hade vetorätt över klåparna i senaten i Washington, D. C. som hade mage att fria Trump. Att just Oscarsson, som i flera andra sammanhang gjort ett förtjänstfullt jobb, skulle tappa varje uns av besinning var dock något oväntat, låt vara att han genomgående hållit en kritisk ton gentemot Trump.

Jag har i ovanstående rader försökt vara rättvis mot Marcus Oscarsson och framhävt hans förtjänster. Desto större blir besvikelsen över att han är precis lika orättvis och propagandistisk gentemot Donald Trump som exempelvis TV4-kollegan Rolf Porseryd och SVTs Stefan Åsberg och tidigare Carina Bergfeldt.

 

Trumps revolutionerande utrikespolitik bröt ny mark

11 februari, 2021

Donald Trump blev den förste sittande presidenten i USAs historia att besöka Västra tempelmuren i Jerusalem.

Det faktum att Donald Trump förlorade presidentvalet och nu är föremål för en konstitutionellt tvivelaktig riksrättsprocess kan inte undanskymma det faktum, att han lämnar ett unikt banbrytande utrikespolitiskt arv efter sig. Det borde ha lett till att han belönats med Nobels fredspris. Den oberäkneliga Norska Nobelkommittén ville dock annorlunda och utsåg en pristagare som ingen kommer ihåg i dag.

Forskaren och journalisten Rauf Baker gör i ett inlägg i The Begin-Sadat Center for Strategic Studies (BESA) den 7 februari 2021 följande analys av Trumps utrikespolitik:

Former U S President Donald Trump´s foreign policy legacy was, on the whole, a major success. From Asia to Europe and through the Middle East, he managed to achieve many notable ”firsts”. He left behind peace deals and initiatives while eliminating terrorists and confronting strategic threats in an unprecedented manner. https://besacenter.org/perspectives-papers/trump-foreign-policy/

Till skillnad från sina företrädare i Vita huset, vilka fortsatte längs de uppkörda hjulspåren, medförde Trumps revolutionerande utrikespolitik att det rådande systemet skakades om rejält vilket öppnade nya och unika möjligheter till fred och avspänning på olika håll i världen. Här följer ett axplock av de trumpska initiativen:

Asien: Trump gjorde allvarliga ansträngningar att reducera det ständigt överhängande kärnvapenhotet från det kommunistiska Nordkorea. Han träffade den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-un och promenerade tillsammans med denne över den demilitariserade zonen (DMZ) den 30 juni 2019 som den förste amerikanske presidenten in i Nordkorea. ”Had it not been for Chinese pressure on Pyongyang to thwart a Trump success”, skriver Rauf Baker, ”the most heavily fortified border in the world could have ceased to exist during his term.”

Donald Trump och Kim Jong-un fann varandra – men kineserna ville annat.

Den 2 december 2016 ringde Donald Trump, som en månad tidigare besegrat Hillary Clinton i USAs presidentval, till Taiwans president Tsai Ing-wen – det så kallade Tsai-samtalet. Det var första gången sedan 1979 som en amerikansk president eller presidentvald  varit i direktkontakt med en president i Republiken Kina på Taiwan. Samtalet visade för hela världen att USA fortfarande stod på Taiwans sida i dess mellanhavanden med det röda Kina. https://en.wikipedia.org/wiki/Trump%E2%80%93Tsai_call

Trump-administrationen var vidare först ut med att sätta ekonomisk press på Kina i syfte att hejda dess expansionistiska tendenser och fortsatte med att belysa Kinas skuld för uppkomsten av Wuhan-viruset covid-19. I november 2017 lyckades Trump, via ett strategiskt forum som hölls på Filippinerna, återuppliva den informella samarbetsgruppen The Squad (the Quadrilateral Security Dialogue) – bestående av USA, Australien, Japan och Indien – i syfte att bemöta det kinesiska inflytandet i den asiatiska Stilla havs-regionen. Denna sammanslutning har ibland kallats ”Asiens NATO”. https://www.scmp.com/week-asia/opinion/article/2121474/us-japan-india-australia-quad-first-step-asian-nato

Europa: Den 4 september 2020 undertecknades ett historiskt avtal mellan Kosovo och Serbien syftande till att normalisera de ekonomiska förbindelserna mellan de båda Balkan-länderna. Avtalet, som mäklats fram av Donald Trump, signerades i Vita huset i Washington, D. C: av Kosovos premiärminister Avdullah Hoti och Serbiens president Aleksandar Vucic under överinseende av Trump. Bland annat kom parterna överens om att återuppta flygresor mellan Belgrad och Pristina. https://en.wikipedia.org/wiki/Kosovo_and_Serbia_economic_normalization_agreements_(2020)

Mellanöstern: President Trump mäklade inom några få månader 2020 fram fredsavtal mellan Israel och de muslimska staterna Förenade arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan under rubriceringen The Abraham Accords. Trump hade ett par år tidigare blivit den förste USA-president att uppfylla vallöftet att flytta USAs ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han var också först med att, den 22 maj 2017, besöka Västra tempelmuren i Jerusalem, judarnas heligaste plats. https://www.state.gov/the-abraham-accords/

Trump visade sig också framgångsrik när det gällde att spåra upp och eliminera terrorledare. Under hans mandatperiod fick således ISIS-ledaren Abu Bakr Baghdadi, al-Qaidas andreman Abu Muhammad Masri samt Irans terrorstrateg Qassam Soleimani bita i gräset. Masri hade spelat en stor roll i att planera och utföra bombdåden mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania under Bill Clintons tid som president.

Avtalet mellan Kosovo och Serbien undertecknas i Vita huset den 4 september 2020.

Trumps närmaste företrädare som president, Barack Obama, lämnade som politiskt arv ett tvivelaktigt kärnvapenavtal med Iran vilket stärkte Irans ställning i regionen. Nu riskerar avtalet att förnyas av den nyvalde presidenten Joe Biden. ”Obama also left Trump with overwhelming chaos in Syria”, konstaterar Rauf Baker, ”where Bashar Assad crossed Obamas chemical red line with no retaliation. It was Trump, not Obama, who launched airstrikes targeting Damascus chemical arsenal for the first time.”

Baker sammanfattar Trumps utrikespolitiska framgångshistoria på följande sätt: ”The core of Trumps foreign policy view was to avoid random wars and push for peace while at the same time undermining forces that pose a threat to global prosperity, security, and stability by confronting them politically, militarily, and economically.”

Rauf Baker hävdar slutligen att, Trots Trumps valnederlag, vad han kallar ”Trumpism” inte har besegrats. ”On the contrary: it took root and has become the wild card in the American political equation. It might spread beyond the borders of the United States and become a global movement against de ´deep state´, whereever it may be.”

Jag misstänker att detta också står klart för Donald Trumps motståndare inom politik och etablerade medier. Därav det desperata riksrättsåtalet efter det att Trump lämnat ämbetet – Trump skall i görligaste mån hindras från att göra någon sorts politisk come-back.

Bidens mest bisarra exekutiva order: biologiska män tillåts delta i kvinnotävlingar

5 februari, 2021

Bidens exekutiva order om att tillåta transpersoner i kvinnlig skolidrott får kritik.

USAs 46e president, Joseph (Joe) Robinette Biden, Jr., inledde sin tid i Vita huset – så länge den nu kommer att vara – med att skriva under ett antal så kallade executive orders.

Det vill säga medlemmar i hans vänsterextrema medarbetarstab hade utformat dokumenten i syfte att omintetgöra företrädaren Donald J. Trumps politiska gärning; det måste anses tveksamt huruvida den senile Biden läst igenom alla handlingar innan han, iförd det lika obligatoriska som  i sammanhanget malplacerade munskyddet, signerade dem.

Orderna omfattade allt från att stoppa byggandet av Trumps odiskuterade mur mot Mexiko till att möjliggöra för illegala invandrare att bli amerikanska medborgare och tillåta muslimer från alla länder att resa in i USA. Ta del av samtliga Bidens exekutiva order här: https://www.marketwatch.com/story/all-of-president-bidens-key-executive-orders-in-one-chart-2021-01-21

Den i mitt tycke i särklass mest bisarra ordern gäller transpersoners rätt att delta i skoltävlingar för flickor/kvinnor i USA. Ordern, med rubriceringen the Executive Order on Preventing and Combatting Discrimination on the Basis of Gender Identity or Sexual Orientation, har fått stark kritik och detta av uppenbara skäl: USAs skolflickor tvingas nu tävla mot biologiska män vilka upplever sig själva som kvinnor.

En maskerad Biden undertecknar dokument i Ovala kontoret i Vita huset.

Till kritikerna hör Madison Kenyon, en kvinnlig löpare från Idaho State University, som framträdde i en intervju med Ainsley Earhardt i TV-programmet Fox & Friends tillsammans med sitt juridiska ombud Christiana Holcomb. Kenyon underströk hur oerhört frustrerande det är för flickor att mäta sina krafter med personer som egentligen är biologiska män. https://www.foxnews.com/sports/idaho-athlete-runner-biden-executive-order-gender-identity

Enligt Christiana Holcomb innebär de nya bestämmelserna att den inkommande administrationen skickar ett budskap till landets kvinnliga idrottsutövare: att ”they don´t matter to this administration.” Biden-administrationen bortser till råga på allt från den federala lag som garanterar separata idrottssektorer för män respektive kvinnor.

Den 30 mars 2020 signerade Idahos republikanske guvernör Brad Little the Fairness in Women´s Sports Act, en lag som gjorde Idaho till den första amerikanska delstat att banlysa transsexpersoner att delta i kvinnliga idrotter. Lagen kritiserades av American Civil Liberties Union som diskriminerande, och nu ser den ut att upphävas genom Bidens order. https://snowbrains.com/idaho-passes-fairness-in-womens-sports-act-for-biological-women/

Det finns ett känt historiskt exempel på de fördelar så kallade kvinnor som egentligen bör betraktas som män kan åtnjuta. Det gäller Stanislawa Walasiewicz (1911-80), även känd som Stella Walsh (Olson), vilken föddes i Polen 1911, kom till USA i mycket unga år och sköts ihjäl vid ett väpnat rån i Cleveland, Ohio 1980. https://en.wikipedia.org/wiki/Stanis%C5%82awa_Walasiewicz

Stella Walsh Olson sköts ihjäl i ett väpnat rån.

Obduktionen visade att Walsh hade både manliga och kvinnliga kännetecken. Så hade hon en (manlig) Y-kromosom och saknade livmoder. Hon skall även ha haft ett förtvinat och icke funktionsdugligt manligt könsorgan. Socialt, kulturellt och legalt fungerande hon dock som kvinna. Obducenten betecknade henne som ”intersex”. Hon ingick 1956 ett kortvarigt äktenskap med flygtjänstemannen Harry Olson.

Som Stanislawa Walasiewicz hade hon en mängd framgångar på löparbanorna med ett flertal guld- och andra sorters medaljer i olympiska spel, Europa-mästerskap samt damolympiader. Främsta meriten var seger på 100 meter med tiden 11,9 vid de olympiska spelen i Los Angeles 1932. Vid Berlin-OS 1936 tog hon silver. Walasiewicz satte sammanlagt 37 världsrekord i friidrott.

Walasiewicz/Walsh skulle bli amerikansk medborgare 1932 men rev papperen precis föe Los Angeles-OS för att istället tävla för födelselandet Polen. Först 1947 accepterade hon att bli amerikansk medborgare.

Små chanser att Trump kommer att fällas i riksrätten

4 februari, 2021

Demokraterna har små chanser att få Trump fälld.

Riksrättsförfarandet mot USAs 45e president, Donald J. Trump, drar igång på allvar den 8 februari. Demokraterna har dock små, för att inte säga obefintliga, chanser att få Trump fälld, då endast fem republikanska senatorer stöder åtalet – det behövs 17 för att få den två tredjedels majoritet som krävs för att döma den forne presidenten skyldig. https://www.theguardian.com/us-news/2021/jan/26/trump-impeachment-republicans-senate-vote-to-dismiss

När frågan om riksrättsförfarandets överensstämmelse med den amerikanska konstitutionen debatterades i senaten höll senator Rand Paul, en republikan från Kentucky, ett uppmärksammat tal där han menade att åtalet stred mot konstitiútionen eftersom Donald Trump inte längre är president. Det är, sade Paul, ”dead on arrival”. https://edition.cnn.com/2021/01/26/politics/rand-paul-test-vote-impeachment-trial-constitutionality/index.html

Trump är den tredje amerikanske presidenten att ställas inför riksrätt. Han är också den förste att stå inför skranket två gånger. Tidigare har blott två amerikanska statschefer varit föremål för riksrätt: Andrew Johnson 1866 samt Bill Clinton 1999. Ingen av dem fälldes, men det var nära i fallet Johnson: han klarade sig med en rösts marginal. Kongressen röstade 1974 för att även Richard Nixon skulle riksrättsåtalas, men Nixon undgick denna nesa på grund av att han benådades av sin efterträdare, den tidigare vicepresidenten Gerald Ford. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/har-ar-presidenterna-som-stallts-infor-riksratt

Orsaken till åtalet mot Trump är att han påstås ha gjort sig skyldig till incitement of insurrection (uppvigling till uppror)  i samband med att huliganer trängde in i kongressbyggnaden i Washington, D. C. den 6 januari 2021. Detta trots att presidenten bevisligen uppmanat sina anhängare att uppträda ”lugnt och patriotiskt”. Det kan råda liten tvekan om att det Demokratiska partiet ser riksrättsåtalet som ett medel att stoppa Trump från att engagera sig politiskt i framtiden och att det även är ett led i Demokraternas ansträngningar att utplåna Trumps politiska gärning.

Trump-hatarna hoppades länge att det skulle gå att uppbåda tillräckligt många republikaner för att garantera en fällande dom i riksrättsprocessen. Dessa förhoppningar kom emellertid på skam vid ovan nämnda debatt i senaten, då det visade sig att bara fem republikanska senatorer var villiga att ikläda sig Judas-rollen och fälla Trump: Mitt Romney (Utah), Ben Sasse (Nebraska), Susan Collins (Maine), Lisa Murkowski (Alaska) och Pat Toomey (Pennsylvania).

Många Trump-anhängare är upprörda över Liz Cheneys stöd för riksrätt mot den förre presidenten.

I kongressens representanthus är det tio republikaner som röstat för att riksrättsåtala Donald Trump. Högst rankad av dessa är Liz Cheney från Wyoming, som är äldsta dotter till förre vicepresidenten Dick Cheney och dennes hustru Lynne Cheney. Hennes ställningstagande ledde till att många partikolleger blev upprörda, och den 3 februari hölls ett möte i syfte att avgöra hennes framtid i den republikanska ledarstaben. Hon undgick med röstsiffrorna 145-61 att bli avsatt. https://edition.cnn.com/2021/02/03/politics/liz-cheney-house-republican-meeting/index.html

Övriga representanthusmedlemmar från Republikanerna som röstade för riksrätt var: Anthony Gonzalez (Georgia), James Herrera Beutler (Washington), Dan Newhouse (Washington), John Katko (New York), Adam Kinzinger (Illinois), Peter Meijer (Michigan), Fred Upton (Michigan), Tom Rice (South Carolina) och David Valadao (Kalifornien).

Inte ens president Joe Biden räknar med att hans företrädare i Vita huset kommer att fällas, vilket han framhållit för CNN. Han tillade dock: ”But it has to happen.” https://www.reddit.com/r/politics/comments/l51plm/biden_tells_cnn_trumps_impeachment_trial_has_to/

För övrigt kan nämnas att den republikanska nykomlingen i representanthuset, Marjorie Taylor Greene från Georgia, förutskickat att hon kommer att verka för att riksrättsåtala Joe Biden för maktmissbruk i samband med hans inblandning i sonen Hunter Bidens skumraskaffärer i Ukraina. https://abc7.com/republican-georgia-congresswoman-marjorie-taylor-green-wants-to-impeach-biden-president-elect-joe-qanon-impeachment/9650673/

Marjorie Taylor Greene vill ställa Biden inför riksrätt.

Joe Biden hävdade i sitt installationstal den 20 januari att det nu är dags att skapa enighet i Förenta staterna. Det står dock skrivet i stjärnorna hur riksrättsprocessen mot Trump skall kunna främja denna förvisso nobla målsättning. Thane Rosenbaum framhåller i en artikel i den amerikanska tidskriften Jewish Journal den 25 januari 2021 följande: ”Where exactly does that leave the 74 million Trump voters? All these efforts of erasure will only deepen their cynicism. Witch-hunts haunted this president from his first days in office.”

Rosenbaum konstaterar att Trump-väljarna också har många frågetecken angående röstandet. Diskussionerna kring detta har i stort sett blivit tabu efter oroligheterna den 6 januari. ”It would be a colossal misstake for the Democrats”, skriver Rosenbaum, ”to continue to dismiss the lingering concerns of these voters.”

Artikelförfattaren konstaterar vidare att det i röstningen förekom uppseendeväckande statistiska anomalier. Trots detta vägrade domstolarna i stort att granska rapporterna om oegentligheter vid röstningen. 60 stämningar, varav några till Högsta domstolen, avfärdades rutinmässigt till följd av påstådda procedurfel: ”The Supreme Court´s unwillingness to hear the Pennsylvania case did us no favors. It might have dispelled the controversy.”

Att så många domstolar avfärdade stämningar om valfusk och andra oegentligheter utgör alltså inte nödvändigtvis bevis för att sådant inte förekommit. Om domstolarna tagit tag i detta på ett grannlaga sätt kanske Trump-väljarnas många gånger berättigade frustration hade blivit mindre.

The Lingering Questions of the 2020 Election

Sajten Gateway Pundit anger att 81 domstolsfall förekom i anledning av 2020 års presidentval. I 45 av dessa var Donald Trump kärande, i 34 fall var Trump inte kärande och i två fall var Trump svarande. 72 av fallen rör illegalt röstande och 30 av fallen är alltjämt aktiva. Inte i något enda fall har domstolarna tillåtit att bevis för oegentligheter lagts fram!

Gateway Pundit gör samma reflektion som många andra bedömare gjort: president Trump såg ut att gå mot seger, men sedan flera delstater gjort uppehåll i rösträknandet började rösterna tippa över i Bidens vågskål. Det är nog ingen vild gissning att granskandet, aktiviteterna och diskussionerna kring röstprocessen kommer att fortsätta.

BREAKING EXCLUSIVE: Accurate List of 2020 Election Fraud Cases Shows 81 Cases Total, 30 Still Active – And NOT ONE SINGLE COURT Has Allowed Evidence to be Argued

Cancel culture och deplattformering i censurivrarnas tjänst

22 januari, 2021

En mycket oroande tendens i den aktuella samhällsutvecklingen är att allt fler aktörer i politik och media tycks ta turbulensen i samband med mobbens inträngande i kongressbyggnaden i Washington, D. C. som intäkt för införande av ökad censur.

Detta framgick inte minst av statsminister Stefan Löfvens (S) resonemang i årets första partiledardebatt i riksdagen. Löfven varnade för utvecklingen i USA och menade att det behövs en ny reglering orkestrerad av EU av media på Internet: ”Det kan inte vara en mänsklig rättighet att jag ska få häva ur mig vad som helst i sociala medier.” https://www.europaportalen.se/2021/01/lofven-kraver-eu-ordning-i-sociala-medier

Jimmie Åkesson (SD) tog itu med Stefan Löfvens (S) censurivranden.

Problemet med Löfvens resonemang är bara vem som avgör vad som är olämpligt att ”häva ur sig” och vad som bedöms förenligt med den grundlagsfästa yttrandefriheten. Det var också med all rätt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson invände: ”I dag har vi en situation med IT-jättar som tar sig rätten att begränsa människors yttrandefrihet, stänga av människor som har misshagliga uppfattningar.”

I USA har det gått så långt att sociala media av typ Twitter och Instagram släckt ner den folkvalde presidentens, Donald Trumps, konton och inte bara det: konton för en lång rad andra konservativa företrädare, som till exempel den förre Trump-medarbetaren Steve Bannon, har raderats.

Den här utvecklingen påbörjades långt innan en mobb trängde in i kongressbyggnaden i Washington, D. C. Denna djupt beklagliga händelse, som jag tar största tänkbara avstånd från, blev dock ytterligare ett incitament för det fria ordets motståndare inom USA, EU och på andra ställen att gå vidare i sina censursträvanden.

Angreppen på yttrandefriheten, nödtorftigt maskerade som något slags omtanke om sanning och rätt, är en bekräftelse på det hot mot demokratin och dess värden som den så kallade cancel culture utgör. Den tongivande politiska korrekthetens företrädare inom vänstern är inte tillfreds med att bemöta motståndarna till höger enbart med argument – misshagliga yttranden ska stoppas och de som torgför dem ska tas heder och ära av.

En i detta sammanhang ofta använd teknik är deplattformering. Personer som ogillar vissa inlägg på exempelvis Twitter, Google eller Facebook anmäler sådana inlägg i syfte att få individerna bakom dem att bli avstängda – helst på permanent basis. Ett färskt svenskt exempel på detta var avstängningen av webb-TV-kanalen Swebb-TV som ofta gav utrymme åt politiskt inkorrekta aktörer.

Yttrandefriheten har blivit en fråga om att yttra sig på rätt eller fel sätt: de som uttrycker ”fel” åsikter och synpunkter kan i värsta fall förvänta sig inte bara motargument – något som givetvis är fullt acceptabelt – utan också att utestängas eller kraftigt begränsas i sin offentliga verksamhet.

Voltaire – Francois-Marie Arouet (1694-1778).

Den franske filosofen Voltaires (Francois-Marie Arouet, 1694-1778) attityder sammanfattades en gång av författarinnan Evelyn Beatrice Hall på följande sätt: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.”

Frågan är om dagens censurivrare på vänsterkanten ens hört talas om Voltaire. De bekänner sig snarast till devisen, för att travestera det Voltaire tillskrivna yttrandet: ”Jag håller inte med om vad du säger, och jag är beredd att gå i döden för att kunna hindra dig från att säga det.”

Fotnot: Inlägget är en lätt reviderad variant av en debattartikel som var införd i Länstidningen, Södertälje den 22 januari 2021.

Extremvänstern i USA: ”Vi vill inte ha Biden. Vi vill ha hämnd.”

22 januari, 2021

Polis med tårgas ställdes mot våldsamma vänstervandaler i Portland, Oregon.

We don´t want Biden. We want revenge for police murders, imperialist wars, and fascist massacres.

Så uttryckte sig medlemmar i den vänsterextremistiska grupperingen Antifa i samband med de senaste dagarnas förstörelsevåg i städer som Portland i Oregon, Seattle i Washington, Denver i Colorado och Columbus i Ohio.

I Portland slog mobben sönder Demokratiska partiets högkvarter, i Denver brändes amerikanska flaggor och i Seattle anställdes upplopp, allt som protester mot Joe Bidens installation som Förenta staternas 46e president. https://www.dailymail.co.uk/news/article-9170237/Protesters-gather-damage-Democratic-headquarters-Oregon.html

Det blev alltså ett brutalt uppvaknande för alla som trott att nu när Donald Trump var borta från Vita huset så skulle allt lugna ner sig och den av Biden förebådade nationella enigheten breda ut sig. Sanningen är att extremvänstern inom Antifa. Black Lives Matter (BLM) och Communist Party USA (CPUSA), vilka deltagit i protestaktionerna, ser såväl Joe Biden som Donald Trump som kapitalets drängar.

Förstörelse i Kenzo Nakamura Courthouse i Seattle, Washington.

I Portland sköt federala skyddsstyrkor tårgas och distraktionsgranater (flash-bangs) mot en mobb på cirka 200 personer. Sedan Demokraternas partihögkvarter vandaliserats greps åtta personer. I högkvarteret hade rutor krossats och texten ”Fuck Biden” sprejats på väggar.

Portland-mobben hade samlats utanför ICE Building i stadens South Waterfront-sektion. Här skedde flera våldsamma sammanstötningar mellan vänsterdemonstranter och lagens upprätthållare i kölvattnet av yrkesbrottslingen och knarkaren George Floyds frånfälle i Minneapolis den 25 maj i fjol. I de nu aktuella sammanstötningarna den 20 januari tvingades polisen spärra av gatorna som ledde till byggnaden.

Det har vidare rapporterats att 60 demonstranter beväpnat sig med klubbor vid protester i Kaliforniens huvudstad Sacramento och att det även förekommit oroligheter i Columbus, Ohio.

Trump benådade spionen Pollards rekryterare Sella

21 januari, 2021

Bland de dömda/anklagade personer den avgående presidenten Donald Trump valde att benåda märktes israelen Aviem Sella. Denne rekryterade i början av 1980-talet Jonathan Pollard, en civilanställd analytiker vid US Navy, att sälja hemligstämplade dokument rörande utrikespolitik till Israel.

Aviem Sella tillhör dem som benådades av president Donald Trump.

När Pollard och hans dåvarande hustru, Anne Henderson Pollard, greps och anklagades för spioneri 1984 flydde Sella till Israel. Han åtalades i sin frånvaro av USA men utelämnades inte av Israel. Jonathan dömdes 1987 till livstids fängelse med möjlighet till förtida frigivning under det att hustrun Anne dömdes till fem års fängelse; hon frigavs efter tre år på grund av hälsoproblem.

Jonathan Pollard frigavs 2015 med stränga restriktioner att inte lämna staden New York. Fem år senare gavs han dock tillåtelse att, tillsammans med cancersjuka hustrun Esther Pollard, bosätta sig i sitt andliga hemland Israel där han också sedan flera år var medborgare. Han och hustrun anlände till Israel den 30 december 2020 och välkomnades av premiärminister Benjamin Netanyahu.

Trump Pardons Aviem Sella, Handler of Jonathan Pollard

Aviem Sella, född i Haifa 1946, är en tidigare israelisk flygvapenofficer. Efter att ha tjänstgjort i kriget i Libanon 1982 tog han ett sabbatsår för att studera computer science vid New York University. Det var under den tiden han rekryterade Jonathan Pollard som spion åt Israel.

Den ortodoxe juden Pollard var upprörd över att USA till det allierade Israel inte överlämnade dokument avseende utrikespolitik som han menade Israel behövde för att stå väl rustat mot den fientliga arabvärlden. Sella flydde 1985 till Israel och åtalades i sin frånvaro av USA 1986 sedan han nekats immunitet. https://en.wikipedia.org/wiki/Aviem_Sella

Vita huset kommenterade  beslutet att benåda Aviem Sella på följande sätt:

Mr. Sella´s request for clemency is supported by the Prime Minister of Israel Benjamin Netanyahu, Israeli Ambassador to the United States Ron Dermer, the United States Ambassador to Israel David Friedman and /Dr./ Miriam Adelson. The State of Israel has issued a full and unequivocal apology, and has requested the pardon in order to close this unfortunate chapter in US-Israel relations.

Benjamin Netanyahu hälsar Jonathan Pollard välkommen till Israel den 30 december 2020.

Jonathan Pollard utfärdade för sin del ett uttalande där han förklarade att han och hustrun var lyckliga över beslutet som ”put an end to the bleeding wound of the affair after 35 years. We wish Aviem great success.” Pollard tackade också Netanyahu, Adelson, Dermer och Friedman för deras ansträngningar i sammanhanget.

Trump benådade sammanlagt 144 personer innan han lämnade Vita huset. Bland de mest namnkunniga av dessa fanns den bedrägerianklagade Steve Bannon, tidigare rådgivare och chefsstrateg i Vita huset, som 2017 avskedades av presidenten efter bara ett halvårs tjänstgöring.

Bannon hade varit ledande i den konservativa nyhetssajten Breitbart News och återgick efter sitt avskedande till samma syssla, vilken han därefter åter tvingades lämna. https://www.abc.net.au/news/2021-01-20/who-has-donald-trump-pardoned-full-list-144-people/13075508

 

Långa fängelsestraff för regimkritiker i Vietnam

19 januari, 2021

Journalisten Pham Chi Dung dömdes till 15 års fängelse.

We are like fish under the blade, always ready to be arrested.https://thediplomat.com/2021/01/vietnams-prisoners-of-conscience-like-fish-under-the-blade/

Så utlät sig den vietnamesiske journalisten Pham Chi Dung 2015 enligt tidskriften The Diplomat om det kommunistiska Vietnams hårdhänta behandling av systemkritiska journalister. Vid denna tid var det vanligt med domar på två-tre års fängelse för vad som i en lagparagraf betecknas som stats- och partifientlig propaganda.

Den 5 januari 2021 dömdes Dung, grundare av och ordförande för Vietnams Independent Journalists Association (IJA), till 15 års fängelse för samma brott. Jämte honom dömdes Le Huu Minh Tuan och Nguyen Tuong Thuy till elva års fängelse. Omkring 15  journalister uppges i nuläget försmäkta i vietnamesiska fängelser.

Gutting the press

För några år sedan tog regimen i Hanoi stundom vissa hänsyn till internationella påtryckningar avseende dess fientliga inställning till mänskliga rättigheter och utdömde då förhållandevis korta fängelsestraff. Under senare år har dylika hänsynstaganden lämpats över bord.

Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) har Hanoi ”continued to systematically violate basic civil and political rights in 2020”. Kommunistregimen har således skärpt straffen och restriktionerna rörande yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. https://www.hrw.org/world-report/2021/country-chapters/vietnam#

Långa fängelsestraff väntar regimkritiker i Vietnam.

HRW framhåller: Those who criticized the government or party faced police intimidation, harassment, restricted movement, physical assault, arbitrary arrest and detention, and imprisonment.”

I en video 2019 vädjade Dung till EU att skjuta upp ratificeringen av ett frihandelsavtal och ett avtal för skydd av investeringar som hade skrivits på i Vietnam tills situationen för de mänskliga rättigheterna i landet blivit bättre. Kort därefter greps Pham Chi Dung. EU valde dock att strunta i Dungs vädjan och ratificerade avtalen den 20 februari 2020. Från EU hördes endast lama, till intet förpliktande uttalanden. https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20200206IPR72012/parliament-approves-eu-vietnam-free-trade-and-investment-protection-deals

På liknande sätt har det amerikanska UD, State Department, agerat: ”deep concern” över vietnamesernas obefintliga respekt för mänskliga rättigheter har avhörts men inte mycket mer. Det är uppenbart att USA inte vill stöta sig med en asiatisk handelspartner vilken Washington använder sig av i syfte att balansera det röda Kinas inflytande i regionen.

2019 dömdes den amerikanske medborgaren Michael Phuong Minh Nguyen av en domstol för det påstådda brottet att han strävat efter att störta den vietnamesiska staten. Den 55-årige Phuong, som är född i Vietnam men uppvuxen i USA, erkände att han velat uppmuntra till protester mot den kommunistiska regimen men nekade till att ha velat störta regimen och staten. https://www.bbc.com/news/world-asia-48742412

Ett annat känt fall gäller den 38-åriga kända katolska aktivisten och bloggaren Nguyen Ngoc Nhu Quynh, som dömdes till tio års fängelse för ”propaganda mot staten” för att ha fäst uppmärksamheten på en miljökatastrof i Vietnams centrala provinser orsakad av den i Taiwan baserade Formosa Plastic Group. En av hennes advokater fick sin licens indragen. http://www.asianews.it/news-en/Catholic-activist-who-reported-Formosa-disaster-has-sentence-upheld-42472.html

Nguyen Ngoc Nhu Quynh dömdes till tio års fängelse för miljöaktivism.

Minst 238 samvetsfångar har rapporterats fängslade av den vietnamesiska regimen under svåra omständigheter. De utsätts för dålig behandling inklusive tortyr samt avsaknad av medicinsk vård, rent vatten och frisk luft. https://www.rfa.org/english/news/vietnam/appeal-01082021154001.html

Judith Bergman, som skrivit artikeln i The Diplomat den 18 januari 2021, framhåller som slutkläm: ”They don´t need declarations. They need action.” Det är svårt att inte hålla med.

 

73,3 miljoner ofödda barn dödade under 2019

17 januari, 2021

Ett foster i vecka 15.

Under 2019 förekom enligt tillgänglig statistik 73,3 miljoner aborter världen över. Det innebär att abort var den ledande orsaken, eller 57 procent, till dödsfall för alla former av mänskligt liv. Det rapporterar tidskriften The Lancet den 1 september 2020 enligt Right To Life UK.

Abortion was the leading cause of death worldwide in 2019, ending the lives of over 73 million unborn babies

Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) statistik förekom i världen 55,4 miljoner dödsfall med andra orsaker än abort. De vanligaste av dessa angavs vara ischemisk hjärtsjukdom 8,9 miljoner, stroke 6,1 miljoner, kronisk obstruktiv lungsjukdom 3,3 miljoner, infektioner i nedre luftvägarna  2,6 miljoner samt komplikationer hos nyfödda 2 miljoner – 1,2 miljoner färre än föregående år. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/the-top-10-causes-of-death

Statistiken från första halvåret 2020 tyder på att en signifikant ökning av dödsfall på grund av abort är i vardande.

Som en jämförelse kan nämnas att Johns Hopkins-universitetet i USA uppskattar att runt 2 miljoner människor har avlidit som en följd av den kinesiska smittan covid-19. https://ourworldindata.org/covid-deaths

Catherine Robinson, talesperson för Right To Life UK citeras på följande sätt: ”Abortion is the leading global cause of death by an extremely large margin. While the womb should be the safest place in the world, it is in fact one of the most dangerous.”

Ett av världens mest abortvänliga länder är USA, där abort under vissa omständigheter tillåts till och med eller efter födelsen. Abortfrågan tillhörde inte den amerikanska valrörelsens mest debatterade frågor, men det kan nämnas att president Donald Trump intog en restriktiv hållning medan Joe Biden och hans vicekandidat Kamala Harris talade sig varma för den så kallade rätten till abort också till och med födelsen. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/11/30/den-brannande-abortfragan-trump-versus-biden/