Posted tagged ‘V.’

Masspsykoser – en svensk specialitet?

18 mars, 2019

Ovanstående  video belyser i form av korta filmsnuttar av det dråpligare slaget ett fenomen som tycks ha utvecklat sig till en svensk politisk specialitet: masspsykoser. Den får bilda inledning till följande tre exempel på vad jag menar vara typiska exempel på svenska masspsykoser.

Flyktingkrisen 2015. Jag håller mig här till den gängse benämningen ”flyktingkrisen” trots att väldigt långt ifrån alla hitkommande var riktiga flyktingar. Många var snarare vad man populärt kan kalla socialturister eller bankomatflyktingar. http://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20170629STO78630/eu-s-flyktingkris-i-siffror

Över en miljon människor anlände till Europa under 2015. Sammanlagt beräknas 2,2 miljoner människor ha uppehållit sig illegalt i vår del av världen detta år. Sverige hade i mitten av oktober 2015 tagit emot fler så kallade flyktingar än någonsin tidigare. Totalt kunde Sverige under 2015 inregistrera 162 877 asylsökare/migranter, vilket var nästan dubbelt så många som 2014.

Asylsökande i Malmö 2015.

Sverige var inte det enda landet som drabbades av massinvandringen 2015, men jag är tämligen säker på att vi hade det ensidigaste debattklimatet av samtliga EU-länder vilket gör att jag finner det helt befogat att tala om en form av masspsykos. Alla som inte välkomnade invällarna med öppnast möjliga armar påstods vara rasister eller nazister.

Jag råkade själv ut för detta då jag under en dryg timmes tid tvingades försvara en SD-motion om att införa ett mångkulturellt bokslut i Södertälje kommunfullmäktige i oktober 2015. Det var helt enkelt ”alla mot Tommy Hansson” som gällde. En onekligen intressant och lärorik men inte särskilt behaglig upplevelse.

Metoo-rörelsen. #metoo eller #MeToo kallades en hashtag i sociala medier i syfte att uppmärksamma sexuella övergrepp mot kvinnor. Initiativtagare var den amerikanska skådespelerskan Alyssa Milano, som den 15 oktober 2017 drog i gång metoo-kampanjen i samband med de spektakulära avslöjandena om Hollywood-producenten Harvey Weinsteins eskapader. https://sv.wikipedia.org/wiki/Metoo

I Sverige hade tidigare förekommit en liknande kampanj benämnd prataomdet, dock utan att röna tillnärmelsevis likartad uppståndelse som metoo. TV4-medarbetaren Martin Timell hängdes under stort buller och bång ut som en svensk motsvarighet till Harvey Weinstein. Andra bemärkta ”offer” blev Aftonbladet-krönikören Fredrik Virtanen, förre V-ledaren Lars Ohly, TV-underhållaren Lasse Kronér och MP-riksdagsmannen Lars Nilsson.

Metoo-offren Martin Timell, Lasse Kronér och Fredrik Virtanen.

Aftonbladet drev en särskild hatkampanj mot Benny Fredriksson, VD för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, som begick självmord efter ett par månader i hetluften. Tidningen fälldes i mars 2019 av Pressens opinionsnämnd (PO) för publiceringen kring Fredriksson. Ytterligare ett antal tidningar har tidigare fällts av PO för metoo-publiceringar.

Metoo hade enligt min mening initialt ett gott syfte: kvinnor (lika litet som män) skall behöva stå ut med sexuella övergrepp och trakasserier, vare sig det nu rör sig om regelrätta våldtäkter eller äckligt tafsande. Fel blev det när kampanjen i tidernas fullbordan urartade till en veritabel häxjakt på människor med media som åklagare, domare och bödel. Återigen en kampanj som urartade till ett slags masspsykos.

Greta-kampanjen. Den 20 augusti 2018 satte sig en skolkande 15-åring som hette Greta Thunberg, dotter till sångerskan Malena Ernman och hennes man Svante Thunberg, utanför riksdagshuset i Stockholm med ett plakat där hon påstod att hon strejkade för ”klimatet”. PR-proffset Ingmar Rentzhog insåg att detta kunde bli en jättegrej och stylade unga Greta som en svensk klimat-Pippi med långa flätor och lillgammal uppsyn. Hon blev därmed den ideala buktalardockan för Rentzhog och makarna Ernman/Thunberg. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/01/28/diktaturkraven-trendar-i-klimatets-namn/

Greta-kampanjen var naturligtvis ingalunda först med att uppmärksamma det så kallade klimathotet. 2003 propagerade Naturvårdsverket i en omfattande kampanj med reklam i TV, andra media och på annonspelare för att snö och is snart skulle vara helt borta till följd av den globala uppvärmningen. Detta medförde i kampanjen att skolbarnen sjöng ”Räven simmar över sjön” i stället för ”Räven raskar över isen”.

Klimathotsskeptikerna – vår tids häxor?

2006 siade TV-meteorologen Pär Holmgren om att snön snart kunde vara ett svunnet kapitel, och 2009 förklarade samme Holmgren att han skulle avskaffa fria val om han blev statsminister på grund av ”klimathotet”. Holmgren utsågs nyligen till Miljöpartiets förstanamn i EU-valet. Klimatdiktatur pläderade även 87 ”influencers” för i ett debattinlägg i Expressen den 24 januari 2019.

Så där håller det på. Opinionsbildningen kring klimatet är väl det tydligaste exemplet på en kampanj där disparata röster och oliktänkande är bannlysta. Dylika missljud i klimatkören avfärdas som ”klimatförnekelse”, de må sedan vara hur nyanserade och försynta som helst. Att det, som klimatpredikanterna hävdar, skulle finnas total enighet bland forskare om klimathotet och dess orsaker är dock ingenting annat än en myt. Ett betydande antal vetenskapsmän lutar snarare åt att vi går mot en ny ”liten istid” på grund av en nedgång i solaktiviteterna.

För denna bloggare är det uppenbart att många svenskar har ett pockande behov av att ansluta sig till budskap av frälsningskaraktär. Man vill uppgå i något slags högre helhet där alla tycker likadant och där det inte finns utrymme för tvivel. Det har, som jag ser det, mycket att göra med att Sverige är ett ovanligt sekulariserat land och att ett religiöst tomrum alltid måste fyllas med något annat.

Som evangeliet om att vi måste hälsa alla asylsökande välkomna. Som att vi måste jaga upp och straffa alla kvinnoförnedrare. Som att vi alla måste sjunga med i Gretas klimatkör. Gör vi inte det har vi mält oss ur den goda gemenskapen och förtjänar endast spott och spe.

 

Förtroendeligan: Busch Thor upp som en sol, Lööf ner som en pannkaka

2 december, 2018

Förtroendet för partiledarna/språkrören enligt Novus senaste mätning.

Det mest anmärkningsvärda med Novus senaste mätning över de svenska partiledarnas förtroende bland väljarna är att Centerpartiets Annie Lööf sjunker som en sten. Samtidigt ökar Kristdemokraternas Ebba Busch Thors siffror markant. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-matning-rekordhogt-fortroende-for-ebba-busch-thoor-annie-loof-faller

Annie Lööfs stöd har dalat från 33 procent i augustimätningen ner till 26. En tillbakagång med 7 procentenheter. Ebba Busch Thor ökar med hela 13 procentenheter fram till 33 procent. Därmed är KD-ledaren landets mest uppskattade partiledare jämte Stefan Löfven (S), vilken ökar marginellt i förtroende. På tredje plats i förtroendeligan hamnar Ulf Kristersson (M), som tappar tre procentenheter.

Före valet framstod Annie Lööf för en majoritet av väljarna som den mest förtroendeingivande partiledaren. Om Busch Thor går upp som en sol på opinionshimlen kan man nog säga att Lööf går ner som en pannkaka.

Ja, man känner sig rentav frestad att citera profeten Jesaja (14:12) i dennes omdöme om den fallne ärkeängeln Lucifer i 1917 års bibelöversättning: ”Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna!” https://sv.bibelsite.com/isaiah/14-12.htm

Och det går knappast att säga att Lööfs fall från skyarna är något annat än logiskt. Hennes hattande fram och tillbaka mellan olika regeringsalternativ – än har hon velat släppa fram Löfven, än Kristersson, än sig själv till statsministerposten, bara inte SD gynnas – har framstått som allt annat än förtroendeingivande. Samma sak kan sägas om Liberalernas olycksalige Jan Björklund, som också tappar 7 procentenheter i Novus-mätningen.

Alliansledarna i gladare tider…

Tillsammans har Lööf och Björklund sett till att den borgerliga alliansen i dag är stendöd i alla avseenden.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, som nu har varit partiledare i 13 år, backar något men åtnjuter med 27 procent ändå ett större förtroende än Annie Lööf om vi får tro Novus siffror. Noterbart är vidare att Jonas Sjöstedt (V) går tillbaka med hela 6 procentenheter vad avser väljarförtroende. Båda språkrören i klimatextremistiska MP backar – Isabella Lövin med 5 och Gustav Fridolin med 3 procentenheter.

Om Lööfs magplask i opinionen är strikt logiskt så gäller samma sak för Busch Thors uppåtstigande. KD-Ebba är den av alliansledarna som mest övertygande värnat om den borgerliga alliansens fortbestånd och dessutom den som framstått som minst fixerad vid SD.

Nästa vecka är det meningen att Stefan Löfven skall försöka sy ihop en regering. Det är tänkbart att de båda förlorarna i Novus-mätningen, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer att ingå i den. Jag vågar nog påstå att detta i så fall kan få förödande konsekvenser för båda partierna beträffande möjligheterna att bli kvar i riksdagen, mest naturligtvis för lilleputt-partiet Liberalerna. Inte heller ett eventuellt extraval torde gynna C och L särdeles mycket.

Jimmie Åkesson (SD) tror på ett konservativt block i riksdagen.

Vinnare i vilket fall som helst är med all sannolikhet Sverigedemokraterna, och det påstår jag inte bara därför att jag själv råkar tillhöra det partiet. Om Jimmie Åkesson har rätt och vi i framtiden får se ett konservativt M-KD-SD-block i riksdagen överlåter jag åt framtiden att utvisa. https://www.metro.se/artikel/jimmie-%C3%A5kesson-tror-p%C3%A5-konservativt-block-med-m-och-kd

 

Opinionsläget: SD avancerar, L och MP tappar mark

24 november, 2018

 

Opinionsläget i slutet av november 2018 när fem opinionsundersökningar vägts samman.

När man två och en halv månad efter valet den 9 september sammanfattar det partipolitiska opinionsläget i riket ser det ut precis som man hade kunnat förvänta sig. Det är inga dramatiska förskjutningar jämfört med valresultatet, och det är svårt att se att ett eventuellt extraval i någon mer väsentlig grad skulle kunna  rucka på det nuvarande dödläget. https://val.digital/

Precis som kunde ha förutsetts framstår Sverigedemokraterna som den stora vinnaren i anledning av nuvarande synnerligen oklara läge. Partiet noterar således 19,7 procent när fem olika opinionsinstitut vägts samman, vilket är 2,2 procentenheter bättre än i valet. SD har med andra ord tagit tillbaka några av de väljare som i valet gav den borgerliga alliansen en chans att bryta det rödgröna styret. Valresultaten kan studeras via denna länk https://valresultat.svt.se/2018/10000.html

Allra bäst går det för SD hos Expressen/Demoskop med 21,1 procent av väljarsympatierna. Hos Nyheter Idag/Sentio noteras partiet för 20,2 och hos Svenska Dagbladet/SIFO för 19,3 procent. SIFO-noteringen är SDs bästa någonsin hos detta institut, vilket av hävd brukar ses som det mest seriösa av samtliga opinionsinstitut. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

SD och Jimmie Åkesson har avancerat i opinionen.

Det är naturligtvis föga sensationellt att Sverigedemokraterna av många uppfattas som ett mer seriöst och moget parti när man jämför med det rena sandlådebeteende som de flesta övriga partier ägnat sig åt. De som av siffrorna att döma rumsterat om allra värst i sandlådan är Liberalerna, som lyckats med konststycket att i riksdagen säga nej till såväl Stefan Löfven (S) som Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kallor-bjorklund-vill-regera-med-lofven/

L-ledaren Jan Björklund förefaller nu ha landat i att han, tillsammans med Annie Lööf och Centerpartiet, vill bilda regering tillsammans med Löfven. Denna inställning bottnar i Björklunds patologiska fixering vid SD; som bekant har han lovat sina adoptivsöner att aldrig någonsin låta det Sverige-vänliga partiet få inflytande i svensk politik. Att SD växer på kuppen och därmed ökar sitt inflytande tycks Björklund inte ha tänkt på.

Annie Lööfs SD-motstånd torde vara mer ideologiskt betingat och mindre byggt på personliga blockeringar än Björklunds – Lööf är som medlem i den ultraliberala organisationen Trilaterala kommissionen en svuren tillskyndare av globalismen – men har i sak varit lika förödande för alliansens sammanhållning som Björklunds inställning. Detta har uppmärksammats av den alltid läsvärde Expressen-krönikören Johan Hakelius på följande minnesvärda sätt: https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/kan-centerns-nej-gumma-verkligen-samtidigt-vara-en-elegant-dam/?fbclid=IwAR0oNyaeAZLtspcpo54NLnyvx8Bdy8xCicFFO9DXGl-b0EyFRCiqeL1FVdc

Det kan förefalla märkligt att väljarna straffat Liberalerna betydligt hårdare än Centern. L-partiet, som nådde 5,5 procent i valet, balanserar i sammanvägningen på 4-procentsspärren och får i tre av de fem mätningarna i november resultat som ligger under de magiska 4 procenten. Sämst går det i Nyheter Idag/Sentio med 3,3 procent. Centern ökar däremot med 0,4 procentenheter fram till 9,0 procent jämfört med valresultatet.

Rolf Wirtén (FP) – en av kontrahenterna i ”den underbara natten”.

Det kan visserligen andragas att Centern i form av föregångaren Bondeförbundet har en tradition av samverkan med Socialdemokraterna – på 1950-talet bedrevs den så kallade kohandeln mellan partierna och åren 1951-57 bildade dessa en koalitionsregering i vilken BF-ledaren Gunnar Hedlund var inrikesminister – men också L har i Folkpartiets skepnad strulat runt med S.

Vi som är litet till åren komna minns ”Den underbara natten” den 23 -24 april 1981, då budgetministern Rolf Wirtèn (FP) i koalitionsregeringen Fälldin II ingick en blocköverskridande skatteuppgörelse med Kjell-Olof Feldt (S). Uppgörelsen resulterade i att Moderata samlingspartiet lett av Gösta Bohman lämnade regeringen och gav plats åt minoritetskoalitionen Fälldin III bestående av Centern och Folkpartiet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten

Ansvaret för att den borgerliga alliansen numera i praktiken är överspelad får anses vara lika fördelat mellan L och C. Av de övriga partierna noterar både M och KD smärre nedgångar jämfört med valutgången. S, som hållit en relativt låg profil under kalabaliken kring den hittills misslyckade regeringsbildningen, har ökat med 0,8 procentenheter fram till 29,1 procent medan V ligger kvar på 8,0 procent och klimatextremistiska MP på 4,0 procent..

Den beryktade Aftonbladet-profilen Anders Lindberg gör det lätt för sig och lägger hela ansvaret på Sverigedemokraterna – inte på de partier som vägrar respektera valresultatet och de 1,1 miljoner väljare som röstade på SD: ”Det är SDs fel att vi inte har en ny regering” har Lindberg således twittrat. https://nyheteridag.se/aftonbladets-lindberg-sds-fel-att-vi-inte-har-en-ny-regering/

Den patologiske SD-hataren Jan Björklund – på väg ut?

När detta skrivs har riksdagens talman Andreas Norlén (M) förutskickat att det skall hållas en omröstning i riksdagen i början av december om Stefan Löfven som regeringsbildare. Det blir den andra liknande omröstningen – senast var det Ulf Kristersson (M) som föll på grund av att C och L inte ville ge SD inflytande. Om fyra sådana omröstningar misslyckas med att vaska fram ett regeringsalternativ kommer extraval automatiskt att utlysas.

Jag uttryckte på denna plats skepsis gentemot ett nyval när ett sådant nämndes som en tänkbar möjlighet för nästan exakt fýra år sedan, och min inställning är i princip densamma nu. Ty vad är det som talar för att ett nyval/extravalskulle resultera i ett påtagligt annat resultat när inga större förändringar, med undantag för SDs tillväxt, har skett i opinionen sedan valet? Inte mycket som jag ser det, även om de teoretiska utsikterna att bli av med Liberalerna och Miljöpartiet i och för sig kan verka lockande.

Ett extraval skulle, precis som för fyra år sedan, med all sannolikhet bli dyrt, jobbigt och onödigt och dessutom spä på det redan ansenliga politikerföraktet. Då är det bra mycket bättre att allianspartierna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt bildar en regering med SDs hjälp. Ett steg i den riktningen vore att Liberalerna entledigar bromsklossen Jan Björklund från dennes uppdrag som partiledare och ersätter honom med exempelvis den förnuftiga Nyamko Sabuni. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/11/22/ett-nyval-ar-dyrt-jobbigt-och-onodigt/

Ökat förtroende för Åkesson och Lööf – Löfven och MP-topparna tappar stort

30 maj, 2018

Det svänger ordentligt vad beträffar förtroendet för partiledarna. Bild: DN

Sverigedemokraternas partiledare sedan 13 år tillbaka, Jimmie Åkesson, har framträtt i SVTs programpunkt ”Tal till nationen”, där riksdagspartiernas ledare bereds tillfälle att presentera sin vision för Sverige under de kommande tio åren.

Åkesson valde att lägga tonvikten vid vad han kallade ”det moderna folkhemmet”: ett sammanhållet och tryggt Sverige ”där man gör sin plikt innan man kräver sin rätt”: https://www.svt.se/nyheter/jimmie-akesson-sd-ett-tryggt-sammanhallet-sverige

Vi som var på plats när Jimmie Åkesson avlevererade sitt traditionsenliga vårtal på Långholmen i Stockholm kände igen mycket av det SD-ledaren då hade att säga i ”talet till nationen”. Åkesson gjorde enligt mitt förmenande ett moget och samlat intryck i TV-rutan, vilket nog kan förväntas av en 39-årig man och mångårig partiledare. Jag erkänner dock gärna att jag inte är hundraprocentigt entusiastisk inför folkhemstanken – men jag kan stå ut med den.

Åkessons TV-tal inträffade visserligen efter det att DN/Ipsos hade genomfört sin undersökning om det förtroende väljarna hyser för partiledarna men torde definitivt inte jäva SD-ledarens växande popularitet i folkhemmet. Enligt nämnda mätning fördubblar Åkesson sitt förtroendekapital upp till 24 procent jämfört med motsvarande mätning inför valet 2014. Största förtroendeökningen i procentenheter sedan juni 2014 noteras dock för Centerpartiets Annie Lööf – från 18 till 34 procent. https://omni.se/dn-ipsos-lofven-nerpetad-fran-fortroendetoppen/a/kazGMv

SD-ledaren Jimmie Åkesson under sitt vårtal den 5 maj. Foto: Tommy Hansson

Statsministern och sosseledaren Stefan Löfven tappar 6 procentenheter ner till 34 procent sedan januari i år och 12 procentenheter sedan juni 2014, vilket bekräftar Socialdemokraternas allt mer problematiska läge inför valet den 9 september. Störst förtroende enligt undersökningen får M-ledaren Ulf Kristersson med 35 procent, vilket möjligen överraskar den som noterat Kristerssons åsiktsmässiga vinglande hit och dit.

Att Annie Lööfs popularitet ökar är däremot helt logiskt. De som känner stort eller mycket stort förtroende för C-ledaren är givetvis de väljare som är känslomässigt uppbundna till det önskvärda i att ha en ”generös” immigrationspolitik. Att Lööf och C har den inställningen har hon visat upprepade gånger.

Nu senast hjälpte hon till att lotsa igenom regeringsförslaget om att låta 9000 afghanska män stanna i landet trots dessas avsaknad av asylskäl. Tidigare har hon förklarat att det inte är några problem för Sverige med en befolkning om 40 miljoner invånare, varav dryga 30 miljoner invandrare: https://www.youtube.com/watch?v=99VjCqtRiA0

Så visst – om man är för en ohejdad invandring tycker man sannolikt mycket bra om Annie Lööf!

I botten på förtroendelistan parkerar Miljöpartiets Gustav Fridolin med 15 och Isabella Lövin på 11 procent. Den förstnämnde tappar därmed inte mindre än 24 procent sedan DN/Ipsos förtroendeundersökning inför förra valet och ger onekligen en blixtbelysning åt MPs existentiella problem, vilka knappast lär minska med färslag om kraftigt ökad skatt på bensin och flygresor.

Jan Björklund (L) och Jonas Sjöstedt (V) får båda 25 procent medan KDs Ebba Busch Thor noteras för 19 procent.

 

Vad skall vi tro på för SD – 23,1 eller 16,9 procent?

17 maj, 2018

Förtroendet för Jimmie Åkesson växer stadigt.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson noteras för rekordhögt väljarförtroende i Demoskops majmätning med 27 procent. Jag gissar att många TV-tittare lät sig imponeras av Åkessons insatser i partiledardebatten härförleden och hans kross i debatten mot förre S-ministern Anders Ygeman. Det är onekligen en indikation på att det för tillfället går rätt bra för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik.

Detta bekräftas av Metro/YouGovs majundersökning. SD blir här, lagom till Jimmie Åkessons 39-årsdag den 17 maj, största parti jämte S, båda på 23,0 procent. Tidigare hade SD antecknats för 23,1 procent hos Nyheter idag/Sentio, som jag dock inte tänker orda mer om här eftersom jag av princip inte betalar för att ta del av opinionsmätningar. https://www.metro.se/artikel/yougov-inget-lyft-f%C3%B6r-s-eller-m-efter-tuffare-migrationspolitik

Tredje största parti i YouGov-mätningen är Moderaterna med 18,3 procent. Sedan följer i tur och ordning C 10,1, V 9,0, L 4,2, MP 3,6, KD 3,0, F! 1,8 samt övriga partier 3,9 procent. Bland de senare återfinns sannolikt Medborgerlig samling (MES), Piratpartiet (PP) samt Alternativ för Sverige (AfS).

Att traska patrullo efter Åkesson och SD var tydligen ingen god idé för Kristersson och Löfven…

Vad som blir mycket tydligt i YouGovs majmätning är att Socialdemokraternas och Moderaternas flyktingkritiska retorik inte lönat sig. Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, förklarar i Metro detta på följande sätt:

De två partier som tydligt har profilerat sig som mer flyktingkritiska har tappat medan SD som äger frågan i stället gått fram en aning.

Man behöver knappast vara någon Einstein för att genomskåda ihåligheten i den nya, hårdare flyktingretoriken. Ty samtidigt som S och M skärper tonen har regeringen beslutat att 9000 så kallade ensamkommande ”afghaner” – som i många fall bott i Iran större delen av sina liv – skall få stanna i Sverige och beredas plats på gymnasiet av så kallat humanitära skäl. Endast en bråkdel av dessa torde för övrigt vara kvalificerade för gymnasiestudier. https://www.expressen.se/nyheter/qs/de-9-000-afghanerna–vilka-ar-de-egentligen/

Och samtidigt som Migrationsverket prognosticerar att asylvolymen kommer att minska ner till 23 000 under innevarande år, så visar annan statistik att hittills under 2018 har 40 306 personer beviljats uppehållstillstånd varav 7803 av asylskäl. Om trenden håller i sig har omkring 120 000 människor beviljats uppehållstillstånd när året är slut, låt vara endast 23 000 av asylrelaterade orsaker.http://projektsanning.ronnquist.com/2018/05/11/40-306-uppehallstillstand-beviljade-hittills-i-ar/

F!s Gudrun Schyman ser glad ut trots ynka 1,8 procent i senaste YouGov.

Till skillnad från övriga partier har SD aldrig under sin 30-åriga tillvaro svävat på målet det bittersta: immigrationsvolymerna måste minskas drastiskt. Väljarna är naturligtvis inte dummare än att de inser detta. SD gynnas också av att allt fler svenskar anser att invandringen är en av de tre viktigaste politiska frågorna.

Både MP och KD hamnar under fyraprocentsspärren hos YouGov medan L precis klarar att hålla näsan ovanför vattenytan med 4,2 procent, precis som hos Inizio. Den aktuella mätningen visar även att väldigt få väljare tar F!s bisarra feministsvammel på allvar.

Det vore dock ett misstag för mig och andra SDare att invagga oss i något slags bedräglig säkerhet. Mycket kan och kommer säkerligen också att hända före valet till riksdag, kommuner och landsting den 9 september. Aftonbladet/Inizios majmätning hjälper oss att hålla huvudet kallt. http://www.inizio.se/valjarbarometer-maj-2018/

Festligt och fullsatt var det framför scenen på Långholmen när Jimmie Åkesson höll sitt sjätte vårtal. Foto: Tommy Hansson

Här får Sverigedemokraterna nöja sig med 16,9 procent under det att S noteras för 26,6 och M för 22,9 procent. Noteras bör att KD här får så mycket som 4,8 procent medan MP också hos Inizio åker ur riksdagen.

Olika bud om SDs väljarstöd således. Så gott som alla SD-anhängare torde vara av åsikten, att YouGov och Sentio ligger närmare sanningen än Inizio, men vem vet? Helt klart är att vi SDare inte kommer att få något gratis i ett politiskt klimat som påverkas av att MP- och V-sympatierna är oproportionerligt stora i media, där vi får räkna med att SVT,TV4, Expressen, Dagens Nyheter och Aftonbladet liksom övriga partier kommer att göra allt inklusive tillgripa fula tricks  för att få SD på fall.

 

 

 

 

 

Tiggeriet: inte längre ”råtta i pizzan”

2 mars, 2018

Såväl Stefan Löfven som Magdalena Andersson är nu kritiska till tiggeriet i det svenska samhället.

Även en blind höna hittar ett korn. Sent skall syndaren vakna.

Se där ett par talesätt som nog kan användas för att karaktärisera finansminister Magdalena Anderssons (S) nypåkomna övertygelse om att tiggeri är oacceptabelt i det svenska samhället och att alla som ger till tiggare uppmuntrar människohandel. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/andersson-s-avrader-fran-att-ge-till-tiggare

Anderssons utsagor om tiggeriet kom i ett svar på en fråga i riksdagen från Sverigedemokraternas kriminalpolitiske talesman Adam Marttinen om varför den rödgröna regeringen ej föreslagit ett nationellt förbud mot organiserat tiggeri.

Finansministern menade således bland annat att ”tiggeri inte är något som kan accepteras i den svenska gatubilden” samt att ansvaret för tiggarna i första hand åvilar regimerna i de senares hemländer såsom Bulgarien och Rumänien. Hon fortsatte:

Men det viktiga är att alla som ger till tiggare ska veta att man riskerar att bidra till människohandel, vi har sett förskräckliga exempel på hur människor utnyttjas.

 

Sverigedemokraterna har under ett antal år krävt ett stopp för det organiserade tiggeriet på våra gator.

Människohandel är naturligtvis ett ovanligt vidrigt exempel på organiserad brottslighet. Jag bloggade för ganska precis fyra år sedan om hur EUs öppna gränser möjliggör sådan verksamhet som det organiserade tiggeriet är ett eklatant exempel på: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/02/16/eus-oppna-granser-rojer-vag-for-organiserad-brottslighet/

Magdalena Andersson har emellertid fått mothugg från de båda rödgröna stödpartierna MP och V. MPs gruppledare i riksdagen, Maria Ferm, anser att finansministerns uttalande tyder på att ”iskylan har trängt långt in i den politiska debatten” och får medhåll av partiets språkrör Isabella Lövin. https://www.metro.se/artikel/mp-toppar-sl%C3%A5r-tillbaka-mot-magdalena-andersson-iskylan-har-tr%C3%A4ngt-l%C3%A5ngt-in

Dock backas Andersson i någon mån upp av statsminister Stefan Löfven, som brukar ha en väl utvecklad fingertoppskänsla för vartåt de politiska vindarna blåser. Varken Andersson eller Löfven vill ha något nationellt tiggeriförbud då de menar att detta skulle kräva alltför stora resurser från polisen. Löfven citeras: ”Men om kommunerna prövar egna sätt, tycker jag att det är bra att vi provar och ser hur det fungerar så att vi utvecklar metoder.

Det var inte så länge sedan påståenden om tiggeri som organiserad brottslighet avfärdades som ”råttor i pizzan”.

Man kan tycka att de båda sossetopparnas försiktiga tiggerikritik, som kommer efter minst fem års organiserat tiggeri i Sverige, är väl senfärdig. Ändå är deras kursändring rätt uppseendeväckande med tanke på att alla antydningar om organiserat tiggeri och brottslighet i samband därmed i politiskt korrekta sammanhang avfärdats som jämförbart med storstadsmyten om ”råttan i pizzan”.

Nyheter idag/Sentio: SD störst tillsammans med S på 23,0 procent

12 december, 2017


Med 23,0 procent i senaste Sentio-undersökningen kan Jimmie Åkesson och alla andra SDare kosta på sig ett brett leende.

Efter en serie mätningar där Sverigedemokraterna (SD) halkat efter i opinionen får partiet 23,0 procent i Nyheter idag/Sentios decembermätning 2017. Det är en uppgång med 1,3 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning hos samma institut. https://nyheteridag.se/sentio-december-s-tappar-kraftigt-i-opinionen-jamnstora-med-sd/

Det innebär att SD gör  dött lopp med Socialdemokraterna, som rasar ner 3,6 procentenheter och också får 23,0 procent. Tredje parti hos Sentio är Moderaterna, som ökar på sitt resultat från förra Sentio-mätningen med 2,0 procentenheter till 20,2.

Om den socialdemokratiska kräftgången, som är signifikant och därmed den enda statistiskt säkerställda i mätningen, säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) till Nyheter idag: ”Jag tror inte att det är en enskild händelse/…/det kan också vara en effekt av Moderaternas framgångar.”


Bekymmersam statistik för Stefan Löfven…

Tendensen i aktuell mätning är att S, M och SD är ungefär lika stora under det att småpartierna KD, L och MP har klara problem att hålla hakan ovanför fyraprocentsspärren – bara L klarar detta med 4,6 procent medan KD noteras för 3,0 och regeringspartiet MP 3,7 procent. C får 10,0 och V 8,0 procent.

Vidare kan noteras att Feministiskt initiativ minskar med 0,3 procentenheter till 1,6 procent och att Piratpartiet ökar 0,5 procentenheter till 1,4 procent. Medborgerlig samling når upp till 0,6 procent, en svag ökning.

Det norska institutet Sentios mätningar är särskilt intressanta beträffande SD: Sentio lyckades nämligen bäst av alla opinionsinstitut pricka in detta partis valresultat inför riksdagsvalet 2014. SD fick 12,86 procent, Sentio hade 12,7 i sista väljarundersökningen före valet. http://www.dagensopinion.se/gudmundson-svd-om-att-b%C3%B6rja-anv%C3%A4nda-sentios-sd-statistik

Sämst lyckades Statistiska centralbyrån (SCB), som hade SD på 8,1 procent i sista mätningen inför valet (även om denna hölls fyra månader före valet). Enligt SCBs senaste mätning har SD endast 14,8 procents väljarstöd.


SD Södertäljes gruppledare Beata Kuniewicz är född i Polen. Foto: Tommy Hansson

I egenskap av sverigedemokrat gläds jag naturligtvis åt Nyheter idag/Sentios senaste mätning: vi verkar vara på gång igen. Samtidigt tror jag det är nyttigt med mätningar av typ SCB, det får oss att skärpa till oss och inte ta för givet att vi kommer att fortsätta fördubbla oss i varje val.

Slutligen vill jag gärna redovisa fakta som visar att Sverigedemokraterna är bättre på att integrera utlandsfödda i partiet än exempelvis Centerpartiet, som ständigt tjatar om hur viktigt det är med integration.: https://www.aftonbladet.se/a/Mx8Vm