Posted tagged ‘valet 2018’

SD på väg etablera sig som största partiet – S tappar greppet

17 november, 2019

Demoskop november 2019.

Enligt Aftonbladet/Demoskops novembermätning är Sverigedemokraterna nu landets största parti med ett väljarstöd på 24,0 procent. Det är en ökning med 1,1 procentenhet sedan mätningen i oktober och partiets högsta siffra någonsin hos det aktuella opinionsinstitutet. Med andra ord skulle närmare var fjärde väljare lägga sin röst på det Sverige-vänliga partiet om det vore val i dag.

Demoskop: Nu är SD störst i Sverige

Socialdemokraterna noteras för 22,2, en nedgång med 0,9 och S-partiets lägsta siffra någonsin hos Demoskop. Mätresultatet sänder tvivelsutan chockvågor genom den socialdemokratiska partiapparaten. Ingen sosse kan missa att det är något som är allvarligt fel inom maktpartiet nummer 1 i svensk politik – den här gången duger det inte med bortförklaringar som att mätinstitutet inte är seriöst.

Tredje störst blir Moderaterna med  17,8, en tillbakagång med 1,7 procentenheter. Härefter följer V 9,8, C 7,7, KD 7,6, MP 4,8, L 3,9 samt ”övriga” med 2,2 procent.

”Jag är inte förvånad”, citeras SD-ledaren Jimmie Åkesson i Aftonbladet. ”Under alla år har vi konsekvent pratat om gängkriminaliteten, den eskalerande otryggheten, migrationspolitiken som inte fungerat och integrationspolitiken som har förvärrat situationen.” Siffrorna i den nya mätningen visar alldeles uppenbart att fler och fler är beredda att skriva under på SDs kritik av den förda politiken.

Det bör noteras att SD-ledningen inför den kommande helgens landsdagar föreslagit ändringar i principprogrammet som tonar ner partiets socialkonservativa profil i frågor som rör exempelvis sjuksköterskors rätt att av samvetsskäl neka medverkan vid aborter och homosexuellas adoptionsrätt. Trots detta är det svårt att skönja någon märkbar överströmning av missnöjda SD-sympatisörer till det mer högerinriktade Alternativ för Sverige (AfS) som fortsatt saknar allt inflytande i svensk politik. https://www.youtube.com/watch?v=prC0pJBsYDk&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1YhsOjbRlTO3O3hHDy9PsKpkuxYKVkM0E6KV4HgzzCD8TFqfzN2o84BL8

Notabelt är vidare att Vänsterpartiet i förhållande till sin storlek faktiskt står för en ännu större ökning i väljarsympatierna än Sverigedemokraterna. Personligen har jag väldigt svårt att förstå varför ett parti med kommunistiska rötter når nästan 10 procent i en mätning, men det kan förstås tänkas att vissa vänsterväljare är missnöjda med Socialdemokraternas regeringssamarbete åt ”höger” med Centerpartiet och Liberalerna och därför väljer V.

Socialdemokraternas Stefan Löfven är på väg neråt och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på väg uppåt.

Även Kristdemokraterna går framåt med ungefär lika mycket som V-partiet medan Centern tappar. Liberalerna fortsätter att parkera under riksdagsspärren på 4 procent trots att L-ledaren Nyamko Sabuni synts en del i media på sistone. Övriga partier ligger på 2,2 procent.

Sett till antalet riksdagsmandat skulle, om Demoskop-siffrorna vore valresultat, landet få en regering bestående av SD, M och KD: de tre oppositionspartierna noteras för en klar övervikt med 185-165 jämfört med det S-ledda regeringsunderlaget.

Den nya Demoskop-mätningen är anmärkningsvärd i främst två avseenden. Dels därför att den visar att SD är på god väg att etablera sig som Sveriges största parti, dels därför att den ger vid handen att det under alla år dominerande S är på väg att tappa greppet om svensk politik och bli ett i raden av andra partier.

Johan Westerholm gör på Ledarsidorna den 16 november en intressant analys av hur sosseriet hamnat i sin nuvarande prekära situation. Detta beror enligt Westerholm på det förödande inflytandet från en politisk inriktning han kallar Bommersviksvänstern. Bommersvik är en kurs- och konferensanläggning som ägs av det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU och som ligger i Turinge socken i Nykvarns kommun en mil utanför Södertälje.

Bommersviksvänstern beseglar Socialdemokraternas öde

”Socialdemokraterna är i kris”, skriver Westerholm. ”Och krisen går att härleda till den handfull personer som bäddade för Bommersviksvänsterns seger. En seger som, om den består, kan vara den som beseglar Socialdemokraternas öde.” Den avgörande förändringen tillkom enligt debattören då Carin Jämtin tillträdde som partisekreterare i höjd med att Håkan Juholt efterträdde Mona Sahlin som partiledare 2011.

Med de sektliknande ”bommersvikarnas” nya maktposition började S överge sin hävdvunna arbetarpolitik och i stället alltmer betona samarbetet med partiets muslimska falang. Samtidigt blev den beryktade vänsterextremisten och mytomanen Henrik Arnstad en nära rådgivare till Stefan Löfven.

För Socialdemokraterna blev det fortsättningsvis viktigare med retoriska markeringar mot Sverigedemokraterna och den så kallade rasismen än att tillvara ta arbetarklassens intressen politiskt och fackligt. LO fick därtill i förre SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson en ledare som var mer politiker än fackman.

Den forna partisekreteraren Carin Jämtin (S), numera SIDA-chef.

Återstår att se om sossarna kan hitta tillbaka till sina rötter och åter upplevas som ett parti som kan lösa landets många och överhängande problem. Jag tillåter mig tvivla. Med en svag och ibland försagd och/eller svamlig galjonsfigur som Stefan Löfven och föga imponerande förgrundsgestalter som Mikael Damberg, Anders Ygeman och Morgan Johansson saknar S-partiet en trovärdig ledning.

Mycket vatten hinner flyta under broarna fram till valet i september 2022, men om inte S förmår skaka fram en trovärdig partiledning och politisk kurs fram till dess skulle jag bli överraskad om partiet skulle lyckas ta sig över 20 procent.

Fotnot: Aftonbladet/Demoskops novembermätning omfattar webbintervjuer med 2048 personer över 18 år.

Sentio april: SD fortsatt näst störst, KD tappar mark – konservativa blocket i komfortabel ledning

15 april, 2019

Nyheter idag/Sentio april 2019.

SD klart näst största parti i Sentio april

Den största nyheten i Nyheter idag/Sentios väljarundersökning för april 2019 är att Kristdemokraterna, som tidigare gått som en raket i de flesta opinionsmätningar, tappar 2 procentenheter jämfört med närmast föregående Sentio-undersökning. 10,7 procent är dock alltjämt en högst respektabel siffra för ett parti som fick 6,3 procent – vilket då betraktades som något av en succé – i valet i september.

Socialdemokraterna är efter vanligheten störst även i denna opinionsmätning och ökar med 0,9 procentenheter sedan marsmätningen. Med tanke på att de 25,6 procent sosseriet nu erhåller är 2,7 procentenheter sämre än valresultatet – vilket var det sämsta S-partiet nått på cirkus 100 år – blir man emellertid inte särskilt imponerad.

Helt klart har Löfven et consortes betydande problem, icke minst därför att de S-märkta statsråden tycks ha otur både när de tänker och talar såväl inrikes- som utrikespolitiskt.

Det skiljer 5,5 procentenheter mellan Stefan Löfvens socialdemokrater och Jimmie Åkessons sverigedemokrater i Sentios aprilmätning.

Sverigedemokraterna fortsätter att abonnera på rangen som landets näst största parti och ökar nu med nästan 1 procentenhet jämfört med förra mätningen. Det är dryga 2,5 procentenheter bättre än i valet i september 2018. Moderaterna är fortsatt tredje störst, nu med 17,5 procent, vilket är 2,3 procentenheter sämre än i valet; av eventuell tidigare Kristersson-effekt märks nu föga eller inget.

KD fjärde störst på 10,7 och Vänsterpartiet femte största parti med 9,3 procent trots tillbakagång med närmare 1 procentenhet men väsentligt bättre än de jämnt 8 procenten V fick i valet.

Centerpartiet noteras regelmässigt för något lägre mätresultat hos Sentio hos övriga institut och tvingas nu nöja sig med magra 6,3 procent, vilket ändå är marginellt bättre än i mars. Jämfört med valresultatet backar emellertid C med närmare 2 procentenheter. Miljöpartiet klarar sig denna gång knappt över riksdagsspärren på 4 procent. Liberalerna hamnar däremot under densamma.

Det så kallade konservativa blocket SD, M och KD har slutligen en komfortabel ledning över de regeringsbärande partierna S, , MP, C och L med siffrorna 48,3 mot 40,1 procent.

Fortsatt uppåt för KD och Ebba – men hur konservativt är KD?

11 mars, 2019

Mandatfördelningen i riksdagen om Demoskop-mätningen för mars 2019 vore valresultat.

Kristdemokraterna står för den mest dramatiska ökningen i Expressen/Demoskops marsmätning. 10,6 procent är en ökning med hela 3,6 procentenheter jämfört med förra mätningen. Därmed är det av Ebba Busch Thor ledda partiet Sveriges fjärde största. Partiet närmar sig nu opinionsmässigt sitt bästa valresultat någonsin på 11,77 procent från 1998.

Det så kallade konservativa blocket – SD, M och KD – antecknas i Demoskop-mätningen för tillhopa 178 mandat i riksdagen, vilket skall jämföras med 171 mandat för de övriga fem partier, vilka utgör regeringsunderlag. https://samtiden.nu/2019/03/demoskop-konservativa-partierna-far-egen-majoritet/

Endast Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet ligger i den nu föreliggande mätningen över respektive valresultat. Alla de övriga går bakåt. SD blir med 19,4 procent – samma som i föregående mätning – landets näst största parti efter Socialdemokraternas, som med 25,8 tappar 2,1 procentenheter jämfört med Demoskops februariundersökning. Tredje störst är Moderaterna på 18,4 procent (-1,1 procentenhet).

Centerpartiet får i Demoskop-mätningen 7,5 procent (-0,1), medan Liberalerna blir enda partiet av de åtta i riksdagen som halkar under 4-procentsspärren med blott 3,0 procents väljarstöd, en tillbakagång ,med 0,3 procentenheter sedan februarimätningen. Miljöpartiet, som spurtat upp sig med 0,9 procentenheter sedan februari, landar denna gång på 4,1 procent.

Parallellt med partisympatimätningen har Demoskop även presenterat sin undersökning om partiledarnas förtroendesiffror. Mest notabelt är att Ebba Busch Thors siffror ökar med 6 procentenheter upp till 44 procent jämfört med föregående skattning. Ebba är därmed populärast bland partiledarna, närmast följd av Jonas Sjöstedt (V) på 38 procent. https://samtiden.nu/2019/03/folkets-fortroende-lofven-rasar-medan-akesson-okar/

Uppåt för Ebba Busch Thor – neråt för Stefan Löfven.

Först på tredje plats i popularitetsligan hittar vi statsminister Stefan Löfven, vars rustika charm bara räcker till ett stöd omfattande 36 procent – en minskning med 4 procentenheter. Övriga ledare som däremot spottar upp sig är Ulf Kristersson (M) 35 procent (+3), Jan Björklund (L)  20 procent (+3) samt Jimmie Åkesson (SD) 29 procent (+0,1).

Verkliga förtroendeproblem har C-ledaren Annie Lööf, vilken nu åtnjuter blott 25 procents förtroende i väljarkåren om vi får tro Demoskop. En minskning med 2 procentenheter. I det absoluta bottenträsket hittar vi föga sensationellt  MP-språkrören Gustav Fridolin på 16 procent (-1) samt isabella Lövin med 15 procent (-6).

Det förefaller som om KD icke minst attraherar konservativa väljare som föredrar en mildare variation på SD-temat och i KD ser ett slags ”SD light”. Frågan är dock hur pass konservativa KD egentligen är. I partiet finns alltfort inflytelserika företrädare för Alf Svenssons gamla snällistiska inriktning såsom partiets ekonomisk-politiske talesman Jakob Forssmed, som i princip förespråkar obegränsad invandring.

Ebba Busch Thor står visserligen för sympatiska åsikter i frågor som rör exempelvis familjevärden, våld mot kvinnor och krav på lag och ordning men vill, lika litet som sin andreman Jakob Forssmed, se KD ingå i något konservativt block vilket hon klargjort flera gånger. Det gör att läget för den så kallade konservativa oppositionen trots sifferövertag i opinionen ändå ser något bekymmersamt ut.

Här klargör KD-ledaren i en intervju med Ekot hur hon ser på ett konservativt block i riksdagen:

Fotnot: Partiundersökningen genomfördes under tiden 26 februari till 5 mars och omfattar 1611 intervjuer varav 1000 per telefon.

C-succé hos Inizio – men SD är dubbelt så stort och näst största parti

24 februari, 2019

Annie Lööf har all anledning att se glad och nöjd ut.

Det är av någon för mig outgrundlig anledning Centerpartiet som ökar mest i Aftonbladet/Inizios februariundersökning, som utfördes via webben från 11 till 18 februari 2019. 2137 personer över 18 år tillfrågades under den aktuella veckan. https://inizio.se/wp-content/uploads/2019/02/va%CC%88ljarbarometer-februari-20190218.pdf

Centern noteras således för 9,7 procent hos Inizio. Det är en ökning med 1,4 procentenheter sedan januarimätningen och 1,1 procentenhet bättre än i valet den 9 september i fjol. Jag ställer mig som sagt helt oförstående – kanske någon av mina läsare har en vettig förklaring till hands?

Inte ens C-ledaren Annie Lööf kan presentera en rimlig förklaring till framgången. På Facebook nöjer hon sig med att tacka sina väljare och avrundar med: ”Sannolikt fortfarande en hel del osäkerhet bland väljarna i ett nytt läge. Vi jobbar vidare med att få fram liberala reformer som är bra för Sverige.” https://www.facebook.com/loofannie/photos/a.427835313991716/1910458165729416/

Och det vill onekligen till att rulla upp skjortärmarna i ett läge när S-MP-regeringen inrikespolitiskt fortsätter avisera skattehöjningar, drakoniska klimatåtgärder och utrikespolitiskt köra vidare i de gamla Israel-fientliga fotspåren genom notoriskt glappkäftade Margot Wallström. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/02/24/katastrofen-wallstrom-har-gjort-det-igen/

Även de av Ebba Busch Thor anförda Kristdemokraterna ökar och når nu upp till 9,0 procent – en ökning med 0,7 procentenheter jämfört med Inizios januarimätning och hela 2,7 procentenheter bättre än i valet. I fallet KD är det i mina ögon uppenbart att det är partiets konsekvent oppositionella linje i förening med partiledarens goda mediala insatser som lönat sig.

Näst största ökningen i denna undersökning svarar Sverigedemokraterna för. 19,5 procent är 1,1 procentenhet bättre än i januarimätningen och jämnt 2 procentenheter bättre än i valet. Därmed är partiet näst störst och ungefär dubbelt så stort som C. Inga konstigheter här. SD och Jimmie Åkesson för, liksom KD, en konsekvent oppositionspolitik, och ingen av de tendenser till skandaler som dryftats av media – i första hand inom SD Stockholms stad – har fått något större genomslag. https://www.expressen.se/nyheter/kritiska-sd-ledamoter-riskerar-att-uteslutas/

Klart Jimmie Åkesson ser glad ut: 19,5 procent gör SD till landets näst största parti och ledande i det oppositionella blocket. SD är ungefär dubbelt så stort som C.

För Moderaterna ser läget fortsatt bekymmersamt ut. Från 19,8 procent i septembervalet har M halkat ner till 17,7 procent i Aftonbladet/Inizios senaste skattning. Jämfört med januariundersökningen minskar Ulf Kristersson och hans partikamrater med 1,3 procentenheter. Det är svårt att komma ifrån intrycket att Kristersson är en svag ledare, även om han på senare tid jämte rättspolitiske talesmannen Johan Forssell markerat mot IS-terroristerna genom att blåkopiera SDs stående propå om att avsluta dessas medborgarskap. https://nyheter24.se/nyheter/politik/922940-kravet-fran-moderaterna-avsluta-is-resenarers-medborgarskap

Om Moderaterna har vissa problem är det ingenting jämfört med hur situationen ser ut för Miljöpartiet respektive Liberalerna. Om Inizio-mätningen vore valresultat skulle båda tvingas lämna riksdagen – MP får sålunda 3,4 och L blott 2,7 procent. Båda noteringarna sämre än såväl valresultatet som siffrorna i Inizios januariundersökning.

De brunröda Socialdemokraterna förblir störst men antecknas ändå för skäligen svaga 27,1 procent, klart sämre än valresultatet och senaste mätningen. Vänsterpartiet får 9,2 procent, klart bättre än valsiffran men 0,5 procentenhet sämre än det exceptionellt goda mätresultatet i januari.

Blockmässigt är opposititionspartierna SD+M+KD väsentligt större än de regeringsbärande partierna S-MP+C+L: 46,2 respektive 42,9 procent.

Åkessons senaste bok: folkhemsnostalgi och nationalism

15 februari, 2019

Jimmie Åkesson slår i sin senaste bok ett slag för det moderna folkhemmet och den demokratiska nationalismen.

Några månader före valet 2018 gav Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson ut en bok med titeln Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision (Asp & Lycke, 192 sidor). Boken utgör en sammanställning av tal som Åkesson hållit i olika sammanhang samt utdrag ur SDs principprogram. Detta har blandats ut med diverse reflektioner.

Det är definitivt inget fel på Jimmie Åkessons skrivförmåga. SD-ledaren har full kontroll över ärans och hjältarnas språk såväl muntligt som skriftligt. Vilket naturligtvis borde vara ett minimikrav för vilken partiledare som helst. I likhet med alla politiska dokument syftande till att föra fram ett visst partis officiella ståndpunkter ligger det dock i sakens natur att det, uppriktigt sagt, är en småtråkig bok. Detta hindrar inte att det finns ett och annat som väcker intresse.

Jimmie Åkesson sammanfattar i sitt förord bokens syftemål på följande sätt (sidan 8):

Det mesta i den här boken är rent tyckande, beskrivningar av vår vision, av hur det svenska samhället skulle se ut om jag och Sverigedemokraterna fick styra, idéer om hur vägen dit kan se ut. Vad driver oss? Vilka är mina egna drivkrafter? Vilka erfarenheter har format mina värderingar? Det är således ingen akademisk avhandling, jag skriver från hjärtat. Ett slags debattbok med utgångspunkt i mina och partiets idéer om det moderna folkhemmet.

Sverigedemokraterna har haft tre partiledare sedan starten 1988: Anders Klarström (1988-95), Mikael Jansson (1995-2005) och Jimmie Åkesson (2005-). Den bärande idén om folkhemmet har hängt med under hela denna drygt 30-åriga tid. Jag kan ha fel, men ingen av partiledarna synes dock ha omfattat folkhemstanken med samma hart när religiösa övertygelse som Jimmie Åkesson. En av hans stora politiska förebilder är tvivelsutan den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson (1885-1946),

Ja, Åkesson menar att Hansson troligen kallat sig ej endast socialkonservativ och nationalist utan till och med sverigedemokrat om han vore i livet i dag.

Per Albin Hansson var tveklöst nationalist.

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag ställer mig förhållandevis skeptisk till Jimmie Åkessons och andra sverigedemokraters idealiserande av Per Albin Hansson och den nostalgiska klockartron på folkhemmet som lösning på alla samhälleliga problem. Det är emellertid  inte fel att lyfta fram Per Albins förtjänster som en landsfaderlig gestalt under besvärliga krigs- och beredskapsår. Det svenska folket behövde en samlande ledare och Hansson får sägas ha med den äran iklätt sig denna roll.

Att Per Albin Hansson tveklöst var nationalist är jag helt överens med Jimmie Åkesson om. En av hans mer uppmärksammade aforismer var således ”Sverige åt svenskarna. Svenskarna åt Sverige.” Därför skorrar det grundfalskt när dagens socialdemokrati hävdar att just nationalismen är ett av de största hoten mot ett fritt samhälle. Per Albin Hansson var, som jag tidigare framhållit på min blogg, emellertid långt ifrån bara landsfader vilken (ehuru lögnaktigt) försäkrade svenska folket att ”vår beredskap är god”. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/02/21/per-albin-inte-bara-landsfader/

Hansson kommer inte ifrån ansvaret att i sin dåvarande kapacitet som försvarsminister ha varit en drivande kraft bakom det försvarsbeslut som 1925 föranstaltade om den dittills mest omfattande militära nedrustningen i svensk historia. Den sannolikt största fläcken på Per Albins renommé är dock att han som statsminister i den krigstida samlingsregeringen med den så kallade Baltutlämningen gav klartecken för utlämnandet av 2700 tyska och 146 baltiska krigsflyktingar till Sovjetunionen 1946.

Det vore dock som jag ser det felaktigt att av Åkessons faiblesse för Per Albin och folkhemmet – en term som har den konservative politikern och ideologen Rudolf Kjellén (1864-1922) som upphovsman – dra den förhastade slutsatsen, att Sverigedemokraterna skulle vara ett mer eller mindre socialdemokratiskt parti, vilket en del borgerliga debattörer brukar påstå.

SD är bevisligen djupt kritiskt till sosseriet, vilket framgick med all önskvärd tydlighet av den dokumentärfilm Ett folk, ett parti som partiet producerade kort tid före valet den 9 september 2018. I filmen beläggs med autentiska citat och med hänvisning till historiskt oantastligt källmaterial att Socialdemokraterna redan från slutet av 1800-talet som parti var påfallande rasorienterat, något som skulle slå ut i full blom med antisemitism och tvångssteriliseringar ända upp i modern tid. Den som har litet tid över kan tillgodogöra sig filmen via följande länk: https://www.youtube.com/watch?v=W56ZKUVECWs

Ett folk, ett parti uppmärksammar kort sagt sådant som Stefan Löfven et consortes helst talar väldigt tyst eller inte alls om, även bortsett från krigseftergifter i form av tyska trupptransporter genom Sverige, krav på att naziregimen skulle J-stämpla tyska judars pass, censur av tyskkritiska publikationer och annat som den av Socialdemokraterna dominerade koalitionsregeringen gav klartecken för. Det bör framhållas att inte heller den av Jimmie Åkesson beundrade Per Albin Hansson klarar sig särskilt bra i den aktuella filmen.

Jimmie Åkesson: Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision.

Den tydligaste skillnaden mellan sverigedemokratisk ideologi och dagens socialdemokrati står, som jag ser det, att finna i SDs syn på kristendomens betydelse för det svenska kulturarvet. I SDs principprogram läser vi följande: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten.” Detta är nog så långt bort man kan komma från det nutida sosseriets oförblommerade materialism och oförståelse för andliga värden.

Om jag har vissa problem, vilka dock inte på något sätt skall överdrivas, med Jimmie Åkessons idealiserande av folkhemmet och dess talesman Per Albin Hansson så välkomnar jag Åkessons och principprogrammets försvar av den nationalism som jämte socialkonservatismen är Sverigedemokraternas ideologiska grundbult. Jimmie citerar ur principprogrammet (sidan 46): ”Sverigedemokraternas nationalism är demokratisk. Vi tar avstånd ifrån alla former av nationalism som inte vilar på demokratisk grund och menar att demokratin och nationalismen kompletterar varandra.”

Utan nationalismen, viljan att vara en sammanhållen nationalstat, hade Sverige yttermera inte blivit vad landet är i dag: en fri, självständig och demokratisk nation. Det var den nationella känslan som vägledde frihetskämpen Engelbrekt Engelbrektsson när han tog upp kampen mot utländskt fogdevälde. Det var samma känsla som präglade Gustaf Eriksson Vasa när denne med hjälp av bland andra dalkarlarna kastade ut danskarna och avsatte kong Kristian II (Tyrann) från den svenska tronen.

Som Jimmie Åkesson framhåller (sidan 47): ”Jag vågar påstå att nationalstaten är en överlägsen modell för att bygga ett land med hög grad av tillit, hemkänsla, gemenskap och trygghet. Nationalstaten innebär stabilitet, samförstånd, välfärd och fred. Bland olika modeller för att bygga stater, har nationalstaten visat sig vara den som består över tid.”

Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision är Jimmie Åkessons fjärde bok. De tre tidigare har varit Åkesson om… (2009), Satis polito (2013) samt Tio år som partiledare (2016). Vad jag finner en smula egendomligt är att debutboken Åkesson om... inte tas upp i den uppräkning av Åkessons tidigare böcker som återfinns på ett eftersättsblad. Är den kanske rentav slutsåld?

Den som är intresserad kan under alla omständigheter ta del av min recension av Åkesson om…, som är en samling av partiledarens så kallade veckobrev under sista kvartalet 2008, här: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/08/11/jimmie-har-ordet/

Fotnot: Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision kan beställas via http://www.asplycke.se..

 

SKOP januari: KD rusar, MP rasar

24 januari, 2019

SKOP januari 2019.

Stor vinnare i opinionsmätningsinstitutet SKOPs januarimätning presenterad den 24 januari 2019 är Kristdemokraterna. 9,5 procent är formidabla 3,2 procentenheter bättre än i valet den 9 september 2018. Mätningen gjordes sedan Januariöverenskommelsen gjordes.

https://skop.se/main/wp-content/uploads/2019/01/SKOPs-Valjarbarometer-24-januari-2019.pdf

Örjan Hultåker från SKOP kommenterar KDs framgång på följande sätt: ”Uppenbarligen har väljarna velat belöna partiet för dess hållning  under hela processen från valet fram till att Stefan Löfven valdes till statsminister.”

KD närmar sig nu sin storhetstid från i slutet på 1990-talet, då partiet nådde sitt hittills bästa resultat i ett riksdagsval: det blev 11,77 procent 1998 då Alf Svensson var partiledare. SKOP-noteringen innebär att Ebba Busch Thors parti nu är Sveriges fjärde största parti. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kristdemokraterna_(Sverige)

Ohotat störst i den aktuella mätningen är Socialdemokraterna, vars 30,2 procent är en ökning med 1,9 procentenheter sedan valet. Vänsterpartiet ökar med 0,9 procentenheter jämfört med valet och noteras för 8,9 procent. Tydligen har partiets skäligen milda vänsterkritik av Januariöverenskommelsen (Jök) burit viss frukt.

Frågan är om inte Ebba Busch Thor och hennes parti skulle få ännu högre siffror om man slutade tjoa och tramsa runt i det så kallade Pride.

Eftersom emellertid både Miljöpartiet (3,1 procent), Centerpartiet (8,3 procent) och Liberalerna (4,0 procent) minskar tappar dock partierna ingående i regeringsunderlaget med 1,2 procentenheter.

För extrempartiet MP är katastrofen hotande nära. I valet klarade man sig kvar i riksdagen via stödröster från andra partisympatisörer, men dessa lyser nu med sin frånvaro. Liberalerna kan dock glädja sig åt att inte halka under riksdagsspärren, vilket man gjort i de flesta andra mätningar under senare tid.

Näst största parti i den föreliggande undersökningen är Moderaterna med 18,1 procent, minus 1,7 procentenheter sedan valet. Gissningsvis har de tappade väljarna i stället valt KD. Sverigedemokraterna antecknas för 16,9 procent hos SKOP, att jämföra med de 17,5 procent det Sverige-vänliga partiet erhöll i riksdagsvalet. Även SD tappar tydligtvis till KD.

Övriga partier får endast 1,0 procent i SKOPs januariundersökning, som omfattar drygt 1000 personer.

 

 

 

SVT Novus och SvD SIFO: S och SD störst, MP och L utanför riksdagen – konservativt block ett faktum

20 januari, 2019

SVT/Novus januari 2019: bara S och SD större än i valet.

De två senaste opinionsmätningarna – SVT/Novus respektive SvD/SIFO – bekräftar dels att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är rikets största partier, dels att Miljöpartiet och Liberalerna har stora problem och skulle försvinna ur riksdagen om det vore val i dag.

Enlligt SVT/Novus-mätningen, som gjordes före den beramade Januariöverenskommelsen (Jök), går S fram med hela 3,5 procentenheter jämfört med valet den 9 september och noteras nu för 31,8 procent. SD som näst största parti går fram 1,7 procentenheter och får 19,2 procent. Båda siffrorna är statistiskt säkerställda. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-novus-s-och-sd-har-okat-sedan-valet

MP får 3,9 procent och minskar därmed med 0,3 procentenheter sedan valet under det att L med endast 3,4 procent av väljarsympatierna tvingas inregistrera det verkliga bottennappet. L minskar därmed med 2,1 procentenheter sedan valet, en förändring som är statistiskt säkerställd.

Novus VD Torbjörn Sjöström kommenterar: ”Miljöpartiet och Liberalerna ligger väldigt illa till. De hade absolut inte vågat ett extra val. Det är väl bevekelsegrunden för att man gått med på de här eftergifterna.”

Moderaterna är tredje största parti med 18,9 procent, en minskning med 0,9 procentenheter sedan valet. Såväl Centerpartiet som Vänsterpartiet har 7,6 procent i Novus-mätningen, vilket innebär att C går tillbaka med 1 procentenhet och V med 0,3 procentenheter sedan valet. KD med 6,2 procent noterar ett resultat i paritet med valresultatet.

Mätningen signerad SvD/SIFO är aningen intressantare eftersom den gjordes 14-17 januari, det vill säga omedelbart efter Jök. Sossarna är klart störst med 29,3 procent, men det mest anmärkningsvärda med denna opinionsundersökning är att de tre partierna SD, M och K skulle få egen majoritet – motsvarande 179 mandat i riksdagen – om det hade rört sig om valresultat. https://www.expressen.se/nyheter/efter-uppgorelsen-lagt-stod-for-liberalerna-/

Den tänkta mandatfördelningen i riksdagen mellan regeringsalliansen och högeroppositionen.

Det gör att det är fullt befogat att tala om ett konservativt block i riksdagen – sedan må M och KD förneka detta så mycket de vill. Och det  är inte bara SDs Jimmie Åkesson som påpekat förekomsten av ett konservativt block. I princip samma analys görs av SVT Nyheters Pontus Mattsson: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/pontus-mattsson-kan-blir-ett-nytt-konservativt-block-i-svensk-politik

Det paradoxala är att det är Centerns och Liberalernas patetiska ansträngningar att hålla Sverigedemokraterna borta från politiskt inflytande som gjort detta konservativa block möjligt. På sikt kommer dessa ansträngningar att kunna leda till att det Sverige-vänliga partiet får ett inflytande det aldrig tillförne varit i närheten av. L-ledaren Jan Björklund får då en hel del att förklara för sina adoptivsöner, vilka han lovat att han aldrig kommer medverka till att släppa fram SD.

SD erhåller i SIFO-undersökningen 19,9 procent, en marginell minskning om 0,1 procentenhet sedan förra mätningen. M är inte långt efter på 19,5 procent och ökar därmed en halv procentenhet medan KD på 7,5 procent går framåt med nästan 1 procentenhet. Både MP och L hamnar utanför riksdagen. Förtroendet för V  ökar med 0,8 procent fram till 8,5 procent jämfört med föregående mätning.

Det konservativa blocket är nu ett faktum oavsett vad partiledarna tycker om det.

Att det gamla kommunistpartiet ökar visar att dess väljare och sympatisörer köpt partiets agerande: att acceptera den nya regeringsöverenskommelsen samtidigt som man mullrar litet lagom kritiskt och förklarar sig villigt att fälla den S-ledda regeringen om denna skulle inskränka strejkrätten. Ett extraval skulle dessutom med all sannolikhet gynna V. https://arbetet.se/2018/01/15/v-hotar-falla-regeringen-om-strejkratten-andras/

SvD/SIFOs mätning omfattar 4137 personer, varav 1000 meddelat sina sympatier per telefon och resten via webbpanel.