Posted tagged ‘Världen idag’

Skräcken för religion: att slänga ut barnet med badvattnet

28 mars, 2018

Förre KD-ledaren Alf Svensson är i mitt tycke en av Sveriges mest hederliga och rättrådiga politiker, låt vara att jag ställer mig helt kallsinnig till hans positiva syn på närmast gränslös invandring och den Europeiska unionen (EU). När det kommer till frågor som rör sociala värderingar, Israel och religion är han dock mestadels klockren.

Alf Svensson sågar religionsfobin i samhället. Foto: Världen idag

”Religionsfobi livsfarligt för samhället”, heter det således rubrikvis i ett debattinlägg av Alf Svensson i Svenska Dagbladet den 28 mars 2018. Den förre KD-ledaren börjar med att påpeka, att då statsråden Ardalan Shekarabi och Anna Ekström presenterade sitt förslag om förbud mot religiösa friskolor så jämförde de religiösa friskolor generellt – muslimska, kristna, judiska – med ayatollah Khomeinis skolor i Iran.

Alf Svensson framhåller:

Om det finns friskolor i Sverige som kan jämföras med Ayatollans skolor är det förstås ren ynkedom att inte regering och ansvariga myndigheter stängt dessa eller förmått dem att ändra innehåll och inriktning. https://www.svd.se/alf-svensson-religionsfobi-livsfarligt-for-samhallet

Svensson fortsätter sedan sitt debattinlägg med att förmoda, att det sannolikt ej finns en enda förälder som tvingats placera sina barn i en kristen friskola eller att det finns någon sådan som tvingar någon elev att tillägna sig en viss konfession. Det är säkert riktigt. Vad det rör sig om när det gäller den socialdemokratiska retoriken är en ovilja att peka ut de muslimska friskolorna – för att komma åt dessa känner man sig nödgad att också anklaga alla andra typer av religiöst förankrade skolor.

I mitt perspektiv är det fråga om ren feghet. Regeringen vet att om man ensidigt pekar ut muslimska krafter så tar det hus i helsicke med anklagelser om islamofobi, rasism etcetera medan det är helt ofarligt att ge sig på de kristna och judiska intressena, vilka inte heller är särskilt matnyttiga ur röstmatematisk synvinkel. Det finns flera exempel på denna taktik.

Enligt Socialdemokraterna bör landets enda judiska skola, Hilleskolan i Stockholm, läggas ner. Foto: Wikipedia

Före detta inrikesministern Anders Ygeman har så nyligen yttrat att han vill bannlysa ”muslimska och kristna” så kallade hatpredikanter från Sveriges gränser. När en journalist ringer och frågar om han kan ge några exempel på vilka hatpredikanter det kan röra sig om blir det emellertid kalla handen. https://nyheteridag.se/ygemans-pressekreterare-vill-inte-ge-exempel-pa-hatpredikanter-som-ska-bannlysas/

På liknande sätt jämställs den för svensk kultur och tradition totalt främmande seden med muslimska böneutrop med kristen klockringning (och ljuden från glassbilar!). När det gäller omskärelse gör många debattörer vidare ingen skillnad mellan den kvinnliga varianten, som innebär ren könsstympning, och det manliga tillvägagångssättet som inte på långa vägar är lika omfattande.

Återigen är det fråga om en ovilja, kanske rentav ett tabu, att endast kritisera islams seder och bruk: skall något som har med religion att göra kritiseras måste även kristendom och i någon mån judendom tas med. För Socialdemokraternas del finns det ytterligare en viktig aspekt som måste tas hänsyn till.

Partiet är sedan många år tillbaka infiltrerat av islamister som hela tiden söker framflytta sina positioner inom partiet. Ett uttryck för detta är Socialdemokrater för tro och solidaritet, den tidigare Broderskapsrörelsen som var till för kristna socialdemokrater men numera snarast är en promuslimsk kamporganisation. http://arbetartidningen.se/2016/10/socialdemokraternas-kompromiss-med-islamisterna/

Inom socialdemokratin, liksom i samhället i stort, finns det i dag en växande tendens att se det ”sekulära” som någonting odelat gott. Vad som betecknas som religiös vidskepelse skall förjagas och sekulärt rim och reson vara allenarådande. Många debattörer kan inte ens skilja mellan ett sekulärt samhälle och en sekulär stat. I ett sekulärt samhälle har varje spår av religion utrotats, medan det i en sekulär stat endast är regering och andra ledande organ som förutsätts vara religiöst neutrala.

Jag är själv helt för den sekulära staten – statsmakterna skall givetvis inte diktera vilken tro någon skall ha – medan ett sekulärt samhälle i praktiken är en omöjlighet. Inte ens totalitära skräckexempel som Albanien under Enwer Hoxha eller Nordkorea under Kim-dynastin har, lika litet som något samhälle i världshistorien, helt lyckats utrota religionen.

Den före detta marxistiske filosofen Leszek Kolakowski kom sent till insikt om kristendomens betydelse för vår civilisation. Foto: Wojcik Agencja Gazeta

Inte heller kan religionen reduceras till, som det brukar heta, en ”privatsak”. Religiös tro och övertygelse förutsätter att det finns kyrkor, samfund och församlingar som organiserar det ifrågavarande religiösa konceptet och arbetar aktivt för att sprida detta till så många människor som möjligt.   Den religion, kyrka eller annan religiös organisation som inte gör detta kommer förr eller senare att dö ut.Vilket naturligtvis är exakt vad sekularisterna och ateisterna vill skall ske.

Alf Svensson är väl medveten om att synen på det ”religiösa” som uttryck för vidskepelse och det ”sekulära” som tolk för det objektiva och vetenskapliga är falsk. Han skriver: ”När det påtalas att ´sekulär´ska gälla får man ofta känslan av att den som använder uttrycket också tror att man därmed garanterar objektivitet och tankemässig frihet. Så enkelt är det verkligen inte!”

Svenssons tes om att det råder en utbredd religionsfobi i vårt samhälle är både välfunnen och enligt mitt sätt att se helt korrekt. Detta är ett resultat av flera decennier av religionsfientlig hjärntvätt av centralt placerade personer såsom marxisten, socialdemokraten och fanatiske ateisten Stellan Arvidson, mannen som på goda grunder kan anses ha förstört den svenska skolan genom sin föresats att mota ut allt kristet ur det svenska skolväsendet.

Jag publicerade på min blogg för några år sedan följande uppgörelse med denna religionsfientlighet: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/08/den-irrationella-radslan-for-religion/

Genom sin religionsskräck gör sig sekularisterna/ateisterna skyldiga till det klassiska missgreppet att kasta ut barnet med badvattnet. De vägrar, eller gör sig helt enkelt inte besväret, att inse att den på kristendomen grundade svenska och europeiska kulturen utgör själva fundamentet för den så kallade värdegrund Socialdemokraterna och alla andra partier bekänner sig till.

Göbekli Tepe: samhället organiserades kring en gemensam religion. Foto: Gevork Nazaryan

De borde kanske bekanta sig med den före detta marxistiske polske filosofen Leszek Kolakowski vilken, ehuru ”sekulär”, till sist insåg betydelsen av den kristna religionen som normbärare. Alf Svensson citerar Kolakowski enligt följande: ”Jag tror det tog mig lång tid att inse hur oumbärlig kristendomen är för vår civilisations överlevnad och för bevarandet av vissa grundläggande värden som vi håller.”

Vad mera är. moderna arkeologiska fynd, bland annat av ett 11 500 år gammalt tempel, på den turkiska fyndorten Göbekli Tepe har visat att det mänskliga samhället organiserades kring en religiös tro. Med andra ord: det var religionen som gav upphov till samhället, inte tvärtom. https://tommyhansson.wordpress.com/2010/03/06/r/

 

Osorterade tankar i Södertälje före påsk

31 mars, 2015

100 Pengar att få tillbaka på skatten – hurra!

Den här dagen, då Ester har namnsdag, började sannerligen i dur för mig.

Sedan jag, med viss oro måste jag tillstå, öppnat den lila plastförsändelsen från Skatteverket som anlände med dagens post kunde jag inte låta bli ett upphäva ett glädjetjut: för första gången på år och dag får jag tillbaka på skatten! I fjol blev det en smäll på över 8000 att punga ut med, men nu visar det sig att jag skall få tillbaka 2607 kronor.

Nu vet jag ju inte alls om det är henne jag bör tacka, men hon är kanske inte så dum ändå, den där Magdalena Andersson…

Så jag beslöt mig för att fira litet. Riktigt helsvenskt desslikes: sill och potatis med öl och brännvin till. Inlagd sill, senapssill och skärgårdssill. Litet rödlök och röd jalapeno därtill plus ett par Arboga 10,2 procent och ett par snapsar Renat. Det är därför jag kanske inte är helt stadig på handen när jag skriver detta, men i hjärnräjongerna känns det någorlunda klart ändå (det är vad jag vill tro, i alla fall).

099 Tisdagsmåltiden som överblickas av hustrun och ”småttingarna” Gladis, Sebulon och Negertjejen. Foto: Tommy Hansson

I går kväll hade vi fullmäktige här i Kringelstan. Det blev historiskt såtillvida som SD Södertäljes nye gruppledare, Tommy Blomqvist (nyss fyllda 50), begick sitt jungfrutal i fullmäktigesalens (den heter Demokratin) talarstol. Ärendet var en markförsäljning som vi motsätter oss och en fråga där ”Blomman” lagt ner en hel del jobb. Tommy skötte sig förträffligt, och eftersom han och allianspartierna yrkade på återremiss avgjordes ärendet inte denna dag i alla fall.

Själv blev jag rejält förbannad på kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som hade mage att påstå att SD inte hör hemma bland de demokratiska partierna. Jag yttrade därför följande i en replik:

Vi har nyligen kunnat notera ett nytt lågvattensmärke här i fullmäktige. Boel Godner påstår att Sverigedemokraterna inte är ett demokratiskt parti. Det är ett angrepp inte bara på partiet Sverigedemokraterna utan ett angrepp på de närmare en miljon väljare som röstade på SD i senaste valet. Det är så lågt att man häpnar, nästan i klass med när Stefan Löfvens rådgivare, fejkhistorikern och mytomanen Henrik Arnstad, kallar alla han inte gillar för ”fascister”. Jag ber att få travestera förre kommunistledaren Carl-Henrik Hermansson: ”Vet hut, Boel Godner, vet sjufalt hut!”

Godner yttrade ändå detta i en fråga där SD var i linje med sossarnas förslag om att upprätta en så kallad Science Park i Södertälje. Godner, som jag härmed gärna utnämner till 2015 års påskhäxa i vår stad (fast ingen man vill ge godis till), borde kanske gå en intensivkurs i social kompetens så att hon lär sig att man inte skall vara oförskämd mot dem som stöder en (som i just den här frågan i alla fall).

095 Den imponerande skulptur i västkustsgranit som pryder Stora torget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Efter det glädjande beskedet från Skatteverket var det dags att praktisera mig ner på stan för att ”göra rätt för mig”, det vill säga betala några räkningar. Således klev jag in i Wessmans vitvarubutik på Jovisgatan för att betala den kyl/frys, som två stadiga tvåmetersmän varit vänliga att leverera på torsdagen sedan mitt gamla skåp dragit sin sista suck efter åtskilliga års tjänstgöring.

Hämtade sedan i en guldsmedsbutik ut den beställda halskedja i gulddoublé som jag skall ha till en smycke-menorah, inköpt vid Förintelsemomumentet i Warszawa för fem år sedan, och min framlidna hustrus vigselring.

Glömde säga att när jag först anlände till ”stadens frestelser” (ett bibliskt uttryck min mamma ofta använde) blev jag bjuden på kaffe och bulle av två trevliga damer som delade ut tidningen Världen idags (som jag tidigare prenumererade på) påskbilaga. Där jag bland annat kan läsa om att författaren C. S. Lewis ”klädde av ateismen”.

images Graven är tom – Kristus är sannerligen uppstånden!

Påsken är en lugn och trevlig högtid, inte lika upphaussad som julen men som kristen högtid betraktad viktigare än denna. Påsken firar vi rätteligen till minne av vår frälsare Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är oundvikligt att mina tankar vid just denna tid går till min hustru Marika, som tog adjö av oss några dagar för påsken 2010. De vita små påskfjädrar hon hann köpa intar en hedersplats i mitt kök.

Södertälje ter sig kanske som en ganska förfärlig plats för en del utomstående, men för mig som är född och uppvuxen här är det förstås ”hemma bäst”. För en tid sedan publicerades en undersökning enligt vilken Södertälje låg i botten bland kommuner som kommuninvånarna rekommenderade andra att bosätta sig i, men jag tillhör definitivt dem som gärna uppmanar folk att flytta hit.

098 En kanske inte helt aktuell reklamskylt jag såg nere på stan. Foto: Tommy Hansson

Södertälje ÄR en trevlig – och vacker –  stad om vi bortser från yrkeskriminella, ungdomsligister som eldar bilar och dryga sossepampar!

Helle Klein: socialistisk hatmånglerska i kyrkoskrud

2 juli, 2013

sy5b32a7Helle Klein i sin numera avlagda prästkappa.

Journalisten, prästen och socialistiska debattören Helle Klein fyller år om precis en vecka (9 juli). Jag bjuder henne här på en tidig födelsedagspresent i form av den här texten.

Helle Louise Klein föddes i en judisk familj i Enskede i södra Stockholm 1966. Farfarsfar var överrabbinen Gottlieb Klein (1852-1914), som var född i dåvarande Ungern. Rabbi Klein företrädde en liberal uttolkning av den judiska religionen. Helle Klein är ett strå vassare när det kommer till att vara radikal eftersom hon inte bara övergett det judiska arvet till förmån för kristendomen utan också är radikalfeminist och socialist.

Helle Klein blev tidigt engagerad i socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. 1991-95 var hon verksam som politisk chefredaktör i socialdemokratiska Örebro-Kuriren för att därefter hamna som ledarskribent på Aftonbladet. 2001 blev hon politisk chefredaktör därstädes. Utmärkande för Helle Klein är hennes djupa avsky för den judiska staten Israel och hennes omhuldande av palestinaaraberna, en ganska typisk inställning för kategorin självhatande judar som hon delar med personligheter som exempelvis Göran Rosenberg, Henry Ascher och Dror Feiler.

I en lång och svassande intervju med Erica Treijs i Svenska Dagbladet den 28 april 2013 beskrivs hon på följande sätt: ”En sökare och en rebell i en och samma kropp, med en inre motor som ständigt går på högvarv.” Vidare: ”…mitt kall är att bilda opinion och förmedla evangelium.” Frågan är bara vilket evangelium det är Klein förmedlar. Särskilt många likheter med det som Jesus predikade har det i varje fall inte, vilket kommer att framgå nedan.

faq52gir_mediumÖverrabbin Gottlieb Klein, Helles farfars far.

Om Israel och det judiska citeras hon så: ”Att man är kritisk till en stats politik innebär inte att man kritiserar det judiska – tvärtom.” Om man får tro Klein är alltså  våldsamt ensidig kritik mot den judiska staten Israel lika med att vara för det judiska. Det är en märklig inställning gentemot en stat som bildades just för att tillförsäkra det genom hela historien förföljda judiska folket ett nationellt hem.

Helle Kleins hela skrivarkarriär är fylld av hätska utfall mot den judiska staten. Såvitt jag kunnat utröna har hon aldrig någonsin skrivit ett enda gott ord om Israel. Detta har oundvikligen medfört anklagelser om antisemitism, vilka stundom besvarats med att hennes farfars far minsann var överrabbin. Eljest finns gott om exempel på judar som varit antisemiter med den socialistiske demagogen Karl Marx som mest kända exempel.

Här en länk till bloggen Sapere Aude! (latin för ”Våga att vara vis!”) som analyserar Kleins oförblommerade israelhat och totala bortseende från den palestinaarabiska terrorn mot Israel:

http://www.sapereaude.se/blog/?p=3094

Under sin tid på Aftonbladet, där Klein bland annat nitiskt försvarade kulturredaktionens publicering av Donald Boströms antisemitiska drapa om påstådda organstölder från den israeliska arméns sida 2009, tjänade hon 140 000 kronor i månaden, hade tjänstebil samt åtnjöt förmånen av en så kallad fallskärm på 2,3 miljoner kronor.

Det gjorde att hon utan några ekonomiska bekymmer kunde utbilda sig till präst i Svenska kyrkan. Den 13 januari 2008 prästvigdes Helle Klein i Stockholms stift. Därefter har hon tjänstgjort som pastorsadjunkt i Nacka församling och präst i Sofia församling på Södermalm. Parallellt med sin prästerliga gärning var Klein även krönikör vid Svenska kyrkans Kyrkans Tidning. Hon fick emellertid sparken därifrån efter en schism med chefredaktör Anders Ahlberg som handlade om hennes personliga vendetta mot prästen Helena Edlund, vilken ett tag var knuten till Sverigedemokraterna (SD).

Ander%20Wejryd%20-%20Anders%20Tukler%20IKONÄrkebiskop Anders Wejryd lobbar för utökad massinvandring i Almedalen.

I ovan nämnda SvD-intervju förklarar sig Helle Klein vara besviken på Svenska kyrkan, som i hennes ögon uppenbarligen inte är tillräckligt vänstervriden: ”Jag är besviken på kyrkan för att den inte tydligare står upp mot rasism, främlingsfientlighet och islamofobi.” Måhända har denna kritik tagit skruv hos kyrkans makthavare. Under Almedalsveckan i Visby har nämligen ärkebiskop Anders Wejryd  bokat in möten med såväl migrationsminister Tobias Billström som integrationsminister Erik Ullenhag för att understryka vikten av att ha en ännu generösare invandringspolitik.

Det är utmärkande för Helle Klein och andra kyrkliga vänstervridare att de inte förmår skilja det politiska från det religiösa. Allt går i ett. Det är därför Klein kan hoppa på en prästkollega som Dag Sandahl och anklaga denne för att, som i Sandahls fall, ha medverkat i den enligt Klein ”extremistiska rasisttidningen” Dispatch International. Som jag för övrigt själv har förmånen att få medverka i.

Eller hoppa på präster som Helena Edlund och Annika Borg; den senare har av den Klein närstående Seglora smedja påståtts normalisera ”främlingsfientliga krafter i kyrkan och samhället.” Sådana präster har enligt Klein ”bruna åsikter” och ”står för en ideologi som ledde till folkmord.” Sagt alltså av en person som aldrig haft några bekymmer med att negligera det kommunistiska folkmordet på minst 100 miljoner människor.

kronik-dagsandahlDag Sandahl: rasiststämplad av Klein och Seglora för att ha skrivit i Dispatch.

Helle Klein grundade tillsammans med den frånskilda prästen Ewa Lindqvist Hotz, född 1972, 2008 Seglora smedja, avsett att vara en tankesmedja som ”vill verka i kritisk solidaritet med Svenska kyrkan och bilda opinion för öppenhetens och mångfaldens samhälle”. Man vill vidare främja en ”progressiv” teologi inom kristendom, judendom och islam.

Seglora smedja har ibland kallats ”Svenska kyrkans Expo” därför att man ägnar sig åt åsiktsregistrering av kyrkans män och kvinnor som inte står till vänster politiskt och åt att karaktärsmörda avvikare med hjälp av invektiv såsom ”bombhöger”, ”främlingsfientlig”, ”rasist” och så vidare.

Seglora smedja har en nättidning, ger ut böcker och arrangerar seminarier i samarbete med exempelvis Sigtunastiftelsen och Skansen. Ämnen som behandlats är bland andra burkan, abortfrågan, sekulär humanism, sexuella övergrepp inom kyrkan samt svensk vapenexport. Seglora, uppkallad efter den till Skansen flyttade västgötakyrkan med samma namn, hålls ekonomiskt under armarna av Svenska kyrkan i Stockholms stift och har även fått stiftskollekter att förfoga över.

helle_och_ewa_60646074Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz, ledare för Seglora smedja som är en socialdemokratisk lobbygrupp nödtorftigt maskerad som kristen tankesmedja.

Alla kristet  och/eller troende är nu inte så förtjusta i Segloras verksamhet. Så här skrev Marcus Birro i en blogg i anslutning till den kristna  tidningen Världen idag:

 Men jag har ingen som helst lust att skänka en enda extra krona till Seglora och Helle Klein. Hennes uppfordrande och arroganta ton i olika sammanhang är inte i linje med hur jag ser på Gud, församlingen eller kollekt heller. Kollekt ska gå till fattiga och utsatta i Sverige eller utomlands. Kollekt ska gå till sådant som hjärtat är fullt av. Kollekter ska gå till människor som verkligen behöver dem, inte till socialdemokratiskt styrda tankesmedjor. Helt otroligt.

Hela bloggtexten här:

http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/aldrig-jag-ger-pengar-till-helle-klein/

Marcus Birro har givetvis alldeles rätt. Helle Klein är ingen trevlig person. Det ”evangelium” hon talar om är det socialistiska budskap som härstammar från den självhatande juden Karl Marx. Hon är ingen kristen kärlekspredikant i Jesu efterföljd utan en skamlös hatmånglerska i kyrkoskrud som numera, efter den i alla fall tillfälligt aborterade prästkarriären, härjar i fackförbundstidningen Dagens Arbete med en upplaga på närmare en halv miljon.

3387_PressImageKristne debattören Marcus Birro uppskattar inte Seglora smedja.

Att en figur som Helle Klein tillåts utöva något som helst inflytande över Svenska kyrkan säger egentligen allt om hur lågt denna en gång samhällsbärande institution sjunkit. Den har blivit en advokat för terror i Mellanöstern, ursäktare av totalitära ideologier och ett leverne som flerfaldiga bibelställen skarpt fördömer.

Hur det en gång möjligen kommer att gå för en sådan inrättning tror jag följande ord av Jesus Kristus, yttrade då Mästaren sände ut sina tolv lärjungar att predika det verkliga evangeliet, ger en rätt god uppfattning om (Matteus 10:15):

Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.

Byt ordet ”staden” mot kyrkan så tror jag ni förstår vad jag menar. Förmodligen gör Helle Klein det också.

Abortläkare skyldig till mord: kliniken som var ett slakthus

14 maj, 2013

gosnell-domKermit Gosnell förs bort efter att ha dömts skyldig till tre fall av mord och ett fall av vållande till annans död.

http://en.wikipedia.org/wiki/Kermit_Gosnell

Kermit Gosnell, en 73-årig chef för en abortklinik i Philadelphia i den amerikanska delstaten Pennsylvania, har befunnits skyldig till tre mord och ett fall av vållande till annans död. Tisdagen den 21 maj skall åklagarsidan och försvaret inför en jury disktutera vilket straff Gosnell skall dömas till. I Pennsylvania finns bara två alternativ för den som befinns skyldig till mord: livstids fängelse eller dödsstraff.

Tidningen Philadelphia Inquirer hade en träffande rubrik i sin nätupplaga philly.com: ”Nu måste Gosnell rädda ett liv – sitt eget”. Mer om Gosnell via länken överst.

Av den fasansfulla beskrivningen av Gosnells abortklinik framgår med full tydlighet att den så kallade Hippokrates ed, den edliga försäkran som läkare och tandläkare traditionellt svär med början på 500-talet före Kristi födelse, var någonting okänt på hans praktik som mest av allt liknade ett slakthus. Här följer ett avsnitt av den hippokratiska eden, där läkaren bland annat lovar att aldrig medvetet skada sina patienter:

Efter förmåga och omdöme skall jag följa den behandling jag anser gagnerikast för mina patienter och det som kan skada eller irritera dem skall jag undvika. Jag skall icke ge något gift, även om jag blir ombedd, eller heller ordinera något sådant; ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel.

Eden i sin helhet här:

http://www.sls.se/Etik/Etiska-koder/Den-Hippokratiska-Eden/

Kermit Barron Gosnell föddes 1941 och inledde sin bana som abortläkare 1972. En anledning till att han kunde bedriva sitt blodiga hantverk så länge var sannolikt att han allmänt sågs som en respektabel medlem av samhället. Sanningen om förhållandena på kliniken började nystas upp i samband med ett FBI-tillslag mot kliniken den 18 februari 2010 efter misstankar om försäljning av narkotikaklassade läkemedel.

abortion-kills-protest-ACLJAmerikansk demonstration till förmån för livet.

Den syn som mötte de federala agenterna var i sanning fruktansvärd. Förhållandena har beskrivits som extremt ohygieniska med bland annat blodfläckar på golven och en stank av djuraffär; Gosnell höll flera av sina husdjur på kliniken. Aborterade foster och fosterdelar fanns vårdslöst spridda i lokalerna, ibland förpackade i tomma kattmatsburkar.

Kermit Gosell yttrade sig inte under rättegången och inte heller fanns någon som vittnade till hans fördel. Däremot kunde anställda vittna om att barn som överlevt aborter rutinmässigt dödades genom att ryggmärgen klipptes av. Av åklagarens framställan blev det tydligt att det rådde skräckfilmsliknande förhållanden vid Gosnells klinik.

”Doktor” Gosnell stod åtalad för åtta mord varav sju på överlevande aborterade foster samt ett på en kvinna – Karnamaya Mongar – som avlidit efter en abort. Efter nio dagars överläggning fann juryn Gosnell skyldig till tre fall av överlagt mord och ett fall av vållande till annans död (Mongar). Sammanlagt dömdes Gosnell skyldig till 21 av 24 åtalspunkter, i övrigt bland annat illegal förskrivning av narkotiska preparat, sammansvärjning relaterad till korruption, illegala aborter samt medicinsk misskötsel.

De illegala aborterna hade utförts efter 24-veckorsgränsen; dessutom omfattade åtalet över 200 fall där aborter genomförts utan att lagstadgad väntetid om 24 timmar iakttagits.

ridgeGuvernör Tom ridge (R) satte stopp för inspektion av abortkliniker i Pennsylvania.

Fallet Gosnell har även medfört andra efterverkningar. Nio (outbildade) anställda vid kliniken har åtalats. Vidare har fyra delstatsjurister och två ansvariga tjänstemän vid Pennsylvanias hälsodepartement avskedats, därför att de underlåtit att under många år granska förhållandena vid kliniken. Det yttersta ansvaret för inställda inspektioner av delstatens abortkliniker åvilar den republikanske guvernören Tom Ridge (1995-2001), som är abortförespråkare. Däremot förekom inspektioner under företrädaren, demokraten Bob Casey, som var ”för livet” (pro life).  Mer om detta här:

http://cnsnews.com/news/article/grand-jury-under-pro-abort-gop-governor-pennsylvania-stopped-annual-inspections

Abortfrågan är som bekant känslig. Alla form av kritik mot genomförandet av aborter – det talas ofta om ”den fria aborträtten” – brukar enligt gällande politisk korrekthet avfärdas som uttryck för reaktionära åsikter av människor som påstås vara motståndare till kvinnans rättigheter. USA har världens mest liberala abortlagstiftning, där rättsfallet Roe vs. Wade från 1973 ännu är normgivande trots konservativt motstånd. I otaliga amerikanska filmer och TV-serier har vi sett abortförespråkare framställas som hjältar och abortmotståndare som vildsinta skurkar.

Abortkritiker har i sammanhanget påpekat att president Barack Obama under sin tid som delstatssenator i Illinois upprepade gånger röstade emot lagförslag som syftade till medicinsk eftervård av foster som överlevt aborter. Obama är en principiell abortförespråkare som uppges stå nära den abortvänliga organisationen Planned Parenthood.

84v4sOvDet har påpekats att Obama under sin tid som delstatspolitiker motsatte sig lagar som syftade till att skydda barn som överlevt aborter.

Det är helt stilenligt att fallet Gosnell i Sverige hittills mest uppmärksammats av kristna tidningar som Världen i dag och Dagen medan tystnaden i mainstreammedia varit i det närmaste kompakt. Det är kanske för mycket begärt att de ideologiska tillskyndarna av det legaliserade barnamord som abort, särskilt i långt framskriden grosess, de facto innebär skall dra någon lärdom av det groteska Gosnell-fallet.

Möjligheten finns dock att inte fullt så doktrinära människor tänker igenom vad en abort verkligen innebär och i bästa fall modererar sitt synsätt. En sak är dessbättre fullständigt klar: Kermit Gosnell kommer inte längre att kunna fortsätta sitt skräckregemente.

En fanatiker (MP)

6 april, 2011

Kathrine Hepburn (1907-2003) njuter av ett bloss.

Den antikommunistiske trubaduren Carl Anders Dexter – pseudonym för Anders Fjällström – skrev en gång en låt som hette ”En fanatiker”. Texten beskrev en troende vänsterextremist. Men det finns olika typer av fanatiker.

Jag kom således osökt att tänka på Dexters låt när jag av en  händelse fick syn på ett debattinlägg i den kristna tidningen Världen idag 5/4. Under rubriken ”Tobaksförsäljningen bör på sikt stoppas” inledde debattören sin text sålunda:

Regeringen bör fastslå målsättningen att förbjuda rökning i Sverige senast 2020. Ett första steg är att begränsa cigarr- och cigarettförsäljningen till Systembolaget redan under denna mandatperiod. Därefter bör cigarettförsäljningen flyttas till apoteken, enbart för de personer som kan visa läkarintyg på att de är rökare. Vid varje förnyat läkarintyg bör rökaren erbjudas avvänjningsprogram och hjälpmedel. Större resurser bör läggas på ungdomar eftersom de är lättare att hjälpa. Unga rökare bör få förnya läkartyget (sic) varje år medan äldre inte behöver göra det lika ofta.

Insändarskribenten fortsätter:

Att förbjuda cigaretter i affärer minskar tillgängligheten och därmed nyrekryteringen av tonårsrökare. Det blir också betydligt svårare att i smyg sälja smuggelcigaretter.

Vem är då personen bakom denna bredsida mot den förkättrade tobaksrökningen? Han lystrar till namnet Jonas Paulsson, är snart 40 år och relativt nyfrälst miljöaktivist. 2008 lämnade han Moderaterna efter att ha fått upp ögonen för klimathotet och gick med i Miljöpartiet i Täby, där han nu är verksam som kommunalpolitiker: ”Herregud, vad jag älskar miljöpartiet”, skriver han i en presentation av sig själv:

http://jpaulsson.se.loopiadns.com/?page_id=257

Ändå uppges Paulsson – som förutom att vara medlem i Miljöpartiet även är ansluten till Greenpeace och ett antal andra obskyra gröna aktivistgrupper – ha varit måttligt road då endast tre partikamrater hakade på riksdagsman Jens Holms (V) förslag om att införa ”köttfria måndagar”. Ty Paulsson är, förutom att vara antirökfanatiker, även militant antiköttaktivist åt det vegana hållet.

Det slår mig att Jonas Paulsson (MP) skulle kunna vara direkt hämtad ur persongalleriet i min satiriska framtidsskildring Det gröna Sverige (Contra förlag 1998, 176 sidor) där ett framtida Sverige styrt av ett alltmer diktatoriskt Miljöparti skildras. I min föga tilltalande bild av ett kommande grönt Sverige har bland annat rökningen totalförbjudits; obotfärdiga rökare placeras i så kallade uppfostringsläger långt borta från ära och redlighet.

Rökare kläms åt i framtidsskildringen Det gröna Sverige.

Jag ber att få citera ett avsnitt med rökmotiv (sidan 140):

Max fnös:
-Ingenting förvånar mig längre, sa han bittert. Absolut ingenting. Det tvingades jag konstatera redan när syrrans barn blev omhändertagna av samhället därför att hon och hennes man rökte. Barnen skulle skyddas från ‘allergiframkallande föroreningar’, hette det officiellt. De skulle ha fått tillbaka barnen när de hade slutat röka och sanerat bostaden, försäkrade man. Ingen var ute efter att förstöra deras familj. Men ingenting hände trots att de med råge uppfyllde kraven. Det hittades ständigt på nya ursäkter. Till sist sas det rent ut att den som rökte inte hade någon moralisk rätt att vara förälder. Nu vet dom inte ens barnen finns. Du säger att du inte vill vara konspiratorisk. Men hela det här landet är ju en enda stor konspiration mot oss som fortfarande har förnuftet i behåll.

Paulsson är missnöjd med att ”Arbetet med att minska tobaksanvändningen går framåt men i allt för (sic) långsam takt…Nu är det hög tid för regeringen att fastslå ett slutdatum för rökning i Sverige, samt vidta de åtgärder som krävs.”

Just så. Diktatoriska, för att inte säga fascistiska, medel skall tillgripas i syfte att bekämpa dessa untermenschen som framhärdar i njutningsmedlet tobaksrökning. För visst finns det fördelar med rökning, som sedan urminnes tider är en del av den mänskliga odlingen: att röka en cigarrett är nära nog den perfekta avkopplingen. Det lugnar och skärper till äventyrs koncentrationen, icke minst viktigt för oss skrivande svenner. Det ger gemenskap med andra rökare. Somliga tycker det ser ganska läckert ut. Och framför allt: vi som av olika skäl föredrar att röka gör det därför att vi är i vår fulla rätt därtill, åtminstone så länge  fanatiker som Jonas Paulsson inte får sin oförfalskade vilja fram.

Förvisso är det inte särskilt nyttigt med tobaks- eller för den delen annan rökning. Framförallt riskerar den leda till lungcancer samt hjärt-, kärl- och lungsjukdomar. Jag uppmuntrar absolut inte någon att börja röka. Däremot torde allergiaspekten vara klart överdriven, emedan allergiproblemen i vårt samhälle faktiskt hela tiden ökar i ungefär samma takt som rökningen minskar.

Men ändå: sann frihet innebär också frihet att välja sådant som inte är nyttigt eller kanske rentav skadligt. För oss rökare uppväger den njutning vi erfar de skadeverkningar vi riskerar. Vi anser kanske att det finns väsentligare saker att uppnå i livet än att leva några få extra år.

Med detta sagt vill jag ändå inte utesluta att jag kommer att sluta röka tobak. Detta främst av tre skäl: det är dyrt; det kan, som sagt, vara hälsovådligt; det känns inte enbart angenämt att vara beroende av en till last gränsande vana, oavsett vilken denna än må vara. Dessutom ser det inte snyggt ut med alla cigarrettfimpar – eller för den delen portionspåsar med snus – som ligger och skräpar överallt i stadsmiljön. Ett sätt att komma åt detta problem vore att fler offentliga askkoppar sattes upp.

Flugfiskaren och piprökaren Bengt Öste (1927-2004).

När jag tar del av vad Jonas Paulsson och andra antirökfascister har att torgföra, känner jag mig dock – och säkert många med mig – snarast benägen att stålsätta mig och fortsätta på den inslagna vägen i rent trots gentemot ett oblygt förmynderi. Rökning som frihetshandling. Ett respektfullt umgänge mellan rökare och ickerökare borde vara möjligt. Eller är vi rökare mindre värda än andra mänskliga varelser? För ett antal år sedan bildades organisationen Smokepeace av TV-personligheten Bengt Öste och med förre statsministern Thorbjörn Fälldin som prominent medlem, men den tycks ha självdött.

Jonas Paulssons inlägg är bitvis rätt dråpligt. Förslaget att apoteket, som ju tillhandahåller läkemedel, skulle börja erbjuda en vara som definitivt inte befrämjar hälsan är snurrigt. Och varför skulle just läkare vara bäst lämpade att intyga att en person är rökare? Och hur har Paulsson tänkt sig bekosta den väldiga byråkrati och det övervakningssamhälle som måste  till för att ett totalförbud skulle kunna efterlevas? Inser han alls de risker för demokratin sådant skulle kunna medföra?

Alla förslag om att totalförbjuda tobaksrökning faller dock till syvende og sidst på det förfärande exemplet med alkoholförbudet i USA på 1920-talet, vilket medförde att den organiserade maffiabrottsligheten fick fotfäste i landet genom att de försåg alkoholbrukare med smuggelsprit. Det ursprungligen välmenta alkoholförbudet den gången har lett till våld, korruption och oräkneliga människors förtidiga död.

Maffiamassaker a là Al Capone i förbudstidens USA.

På liknande sätt skulle det med hundraprocentig säkerhet gå om rökningen skulle totalförbjudas: cigarrettsmugglande maffiabossar skulle gnugga händerna av förtjusning. Och till skillnad från vad Paulsson och andra verklighetsfrämmande alarmister tror, så skulle det sannolikt bli lättare än någonsin att få tag på den förbjudna varan.

Den bästa lösningen för alla berörda parter, rökare som icke-rökare, är säkerligen att det sker en avdramatisering av tobaksbruket. Vanan får då inte i lika hög grad som förut den förbjudnas tjusning. Inte ens ökad information i skolorna har lett till någon nedgång bland landets unga: tvärtom synes det ha fått motsatt effekt.

Kort sagt till Jonas Paulsson och hans meningsfränder: stoppa upp era förbudsnojor någonstans och låt vuxna människor sköta sig själva.

Det undandrar sig slutligen mitt bedömande varför Jonas Paulsson tydligen vill undanta piptobak från sina initiala förbudsåtgärder. Under alla omständigheter bekräftar han bilden av MP som vårt värsta knäppskalleparti.

Fotnot: Såväl Dexter-samlingen Dexter ilsknar till igen som Tommy Hanssons bok Det gröna Sverige kan beställas via Contra, Box 8052, 104 20 Stockholm. Tel 08-720 01 45.