Palestinska myndigheten spenderar sex gånger mer på terrorister än på välfärd

Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas med svensk supporter.

Den så kallade Palestinska myndigheter spenderar enligt Palestinian Media Watch sex gånger mer pengar på stöd till terrorister och deras familjer än på pengar som bistånd till fattiga och behövande. https://unitedwithisrael.org/palestinian-authority-spends-six-times-more-on-terrorists-than-on-its-needy/

I 2017 års budget allokerade den Palestinska myndigheten 550 miljoner shekel eller drygt 1,3 miljarder kronor till löner för fängslade eller frigivna terrorister varav många dömda mördare. Utbetalningarna omfattar 1400 till 12 000 shekel per månad (1 shekel motsvarar 2,44 kronor). Sammanlagt tilldelas omkring 35 000 palestinaarabiska familjer bistånd av detta slag.

Samtidigt spenderade Palestinska myndigheten, som tillskapades efter Oslo-avtalet 1994 för att administrera palestinaarabiska områden, 605 miljoner shekel eller närmare 1,5 miljarder kronor på välfärd till behövande familjer i områden under dess kontroll. Utbetalningarna rörde sig om 750 till 1800 shekel per kvartal, alltså betydligt blygsammare belopp än dem som tillfallit terroristanknutna familjer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Palestinska_myndigheten

Av de 605 miljonerna shekel härrörde 515 miljoner från den internationella menigheten – 165 miljoner från EU och 350 miljoner från Världsbanken. Palestinska myndigheten bidrog med endast 90 miljoner shekel, motsvarande 16 procent, ur egen fatabur.

Hakkorsflaggan vajar över en moské i Beit Omar nära Hebron.

Palestinska myndighetens mångåriga policy att belöna i israeliska fängelser dömda fångar, frisläppta fångar och familjer till ”martyrer” (exempelvis självmordsbombare) har utsatts för hård internationell kritik. På senare tid har USA, Nederländerna och Israel genom lagstiftning begränsat biståndet till den Palestinska myndigheten.

Israel kräver numera att Palestinska myndigheten lämnar in en årlig rapport över biståndsfördelningen föregående år. När rapporten godkänts drar israelerna av den summa som spenderats på terrorister från biståndet för kommande år. Sedan kan man tycka att det är anmärkningsvärt att Israel över huvud taget bidrar med pengar till en entitet som vill utplåna den judiska staten.

Sedan sin tillkomst har Palestinska myndigheten avsatt miljardtals shekel för stöd till terrorrelaterade individer och familjer, levande som döda. Denna praktik kommer att fortsätta så länge som det internationella samfundet inklusive Sverige fortsätter pynta in pengar på Palestinska myndighetens bankkonto.

Palestinska myndighetens ”president”, antisemiten och förintelseförnekaren Mahmoud Abbas, född 1935, har försäkrat omvärlden att han och myndigheten kommer fortsätta belöna ”våra martyrer och fångar och sårade människor”, något som Abbas parti al-Fatah ägnat sig åt sedan 1965. https://www.timesofisrael.com/defiant-abbas-says-he-wont-halt-stipends-to-terrorists/

Margot Wallström är den enda utrikesministern inom EU som är persona non grata i Israel.

De svenska socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven kallade vid Socialdemokraternas partikongress 2013 Fatah för ”vårt kära systerparti” och befäste därmed den Mellanöstern-linje som dragits upp av Olof Palme. En av Löfvens första åtgärder som statsminister för den rödgröna regeringen hösten 2014 var att   erkänna ”Palestina” som stat och utlova miljardstöd till den Palestinska myndigheten. https://www.varldenidag.se/israelkommentar/stefan-lovfen-omhuldar-parti-som-hyllar-terrorism/Bbbqcf!c7bRa6xWnSNpP37QtOYYYg/

Snuskigt rike dos Santos: en studie i våld, fusk och korruption

 José Eduardo dos Santos: värd 142 miljarder kronor.

Enligt den välrenommerade amerikanska finanstidskriften Forbes, grundad 1917, är Angolas mångårige president José Eduardo dos Santos, född 1942, ohotad etta på tidskriftens nyligen publicerade lista över Afrikas rikaste ledare.

Hela listan med kommentarer här:

http://www.richestlifestyle.com/richest-african-presidents/

Dos Santos, som hängt kvar vid makten sedan han efterträdde Agostinho Neto 1979, uppskattas av Forbes förfoga över nettotillgångar uppgående till ofattbara 20 miljarder US dollar eller omkring 142 miljarder kronor med nuvarande dollarkurs. Samtidigt tvingas 70 procent av befolkningen klara sig med mindre än 2 dollar per dag.

Eftersom Angolas bruttonationalprodukt 2013 av Världsbanken uppskattades till 121,7 miljarder US dollar innebär det, att presidentens rikedomar uppgår till nästan en tiondedel av BNP!   

Inte nog därmed. Dos Santos är också beryktad för att ha gjort medlemmarna i hela sin talrika familj snuskigt rika genom att inkorporera statsinkomster från exempelvis landets oljeindustri – han har själv fått utbildning vid Azerbaijan State Oil Academy – och diamantindustri med familjetillgångarna. Dos Santos har varit gift tre gånger och har sex barn med sina fruar samt ett utanför äktenskapet.

 Isabel dos Santos: världens rikaste afrikanska kvinna.

Familjeförmögenheten förvaltas av investeraren Isabel dos Santos, född i Baku i Azerbaijan 1973, dotter till José Eduardo dos Santos i dennes äktenskap med Tatiana Kukanova. Isabel toppar Forbes lista över Afrikas rikaste kvinnor med tillgångar som uppskattas till 3,8 miljarder US dollar. Hon anses därmed även vara världens rikaste svarta kvinna.

Mer om Isabel dos Santos via denna länk:

http://jezebel.com/5979027/five-things-you-need-to-know-about-africas-first-female-billionaire

Det är ett långt hopp ner till andremannen på Forbes-listan över de rikaste afrikanska ledarna, konung Mohammed VI av Marocko som suttit på landets tron sedan 1999. Denne, som även är landets ledande affärsman, beräknas vara god för 2,5 miljarder US-dollar eller närmare 18 miljarder kronor. Endast dos Santos och kung Mohammed når miljarddollarstrecket på listan.

Det nionde namnet på listan, Zimbabwes beryktade diktator Robert Mugabe, måste med sina blott 10 miljoner US dollar anses vara rena småhandlaren i sammanhanget. Forbes gör dock ett tillägg i textkommentarerna till listan över Afrikas rikaste ledare:

Some of the above-mentioned Presidents´exact wealth and source of wealth are unknown that´s why they cannot be included in the Forbe´s Africa´s Richest List. They steal from their own people.

 Mohammed VI av Marocko äger ”bara” 17 miljarder…

José Eduardo dos Santos efterträdde således i september 1979 Agostinho Neto, en av Olof Palmes afrikanska favoritledare, sedan denne avlidit. Dos Santos blev därmed såväl Angolas president, ledare för det styrande marxist-leninistiska MPLA och överbefälhavare för den angolanska armén (FAPLA).

MPLA hade gått segrande ur den inhemska, väpnade maktkamp som utbrutit sedan kolonialmakten Portugal lämnat Angola åt sitt öde 1974. Detta kunde ske mycket tack vare generös uppbackning i form av soldater, militära instruktörer och pengar från Fidél Castros Kuba men också från bland andra Sovjetunionen och Östtyskland.

 Agostinho Neto i ett kärt möte med sin och MPLAs välgörare Fidél Castro.

Det påstås ibland att dos Santos vann det ”demokratiska” valet i Angola den 23-30 september 1992, men det är en sanning med betydande modifikation. Åtta oppositionella partier med UNITA, lett av den karismatiske Jonas Savimbi, i spetsen anklagade MPLA för omfattande valfusk. Det uppgavs först att dos Santos vunnit presidentvalet med 51,5 procent av rösterna mot 39 för Savimbi. Ett par veckor därefter hade siffrorna justerats till 49,57 mot 40,07.

Enligt vallagen skulle därmed en andra valomgång hållas. Kring månadsskiftet oktober-november 1992 utbröt emellertid blodiga strider främst i huvudstaden Luanda och därpå följde vad som har kallats Halloween-massakern, då tiotusentals oppositionsanhängare dödades.   

Bland offren märktes UNITA:s vicepresident Jeremias Chitunda och generalen Elias Salupeto Pena, vilka jag träffade i samband med min journalistiska rapportering om Angola som jag besökte 1988. Enligt UNITA:s representant i Skandinavien, doktor Luis M. Antunes, hade vidare ett stort antal oppositionella sårats eller fängslats.

 UNITA-ledaren Jonas Savimbi sköts i ett bakhåll 2002.

Kommunistregimens massaker på oppositionella innebar att det fredsavtal som ingåtts i slutet av 1991 fick ett brått slut. Det långdragna inbördeskriget rullade därmed vidare och ändade inte förrän UNITA-ledaren Savimbi sköts till döds i ett MPLA-bakhåll 2002. Sedan dess har MPLA hållit sig kvar vid makten genom att vingklippa oppositionen och fuska sig igenom ännu ett val, som hölls i slutet av augusti 2012.

Alltmedan José Eduardo dos Santos, som nyligen firat 35-årsjubileum som Angolas diktator, kunnat stapla omätliga rikedomar på hög åt sig och sin släkt.