Klimatbluffen: WWF sysslar med rent lurendrejeri

WWFs Tom Arnbom pratar i nattmössan om isen i Arktis.

Dags att prata väder igen.

Den 15 maj höll Arktiska Rådet med representanter för nio medlemsländer en sammankomst i Kiruna. Inbjuden talare var Tom Arnbom från Världsnaturfonden (WWF) som bland annat hävdade: ”Det Arktis vi ser i dag kommer att vara försvunnet om ett par, tre decennier.”

Bakgrunden till Arnboms alarmistiska budskap var att mätningar från september hade visat att isarna på havet runt Arktis (Nordpolen) hade sin minsta utbredning på 30 år. Vad som inte framgick av Arnboms redovisning var att isreduceringen berodde på en långvarig storm som brutit upp istäcket samt tryckt upp höga vallar mot Kanadas kust. Och när Arnbom talade i Kiruna i maj hade isen runt Arktis gjort en anmärkningsvärd comeback: isutbredningen var då större än på åtta år!

När det gäller Antarktis (Sydpolen) kunde i september rekordnivåer när det gäller istillgång noteras. Att så kunde ske, samtidigt som Arktis å sin sida uppvisade låg istillgång vid samma tid, är något fullt naturligt. När varmt havsvatten strömmar mot norr och medför ökad issmältning i Arktis, blir det mindre varmt vatten kvar i söder med ökad isbildning som följd. Det är ett väldokumenterat fenomen som håller på i 30 år. Sedan vänder de varma strömmarna åt motsatt håll.

Välmående pingviner i ett Antarktis där isen ökar beständigt.

En grundbult i klimatalarmisternas skrämselpropaganda är att en global, människoframkallad uppvärmning kommer att leda till en världskatastrof. Ändå tvingades en av dessa alarmister, Rajendra Pachauri, som är ordförande i FNs klimatpanel IPCC, vid ett framträdande i Melbourne den 22 februari medge att den globala temperaturen inte har stigit på 17 år. Talrika forskare menar att solens nuvarande aktiviteter tyder på att vi kan se fram emot några kalla decennier.

Det är sorgligt att Världsnaturfonden (WWF) skall fortsätta hålla på med sin alarmistiska propagandaverksamhet, som väl mest av allt kan liknas vid ett självspelande piano: det fortsätter upprepa sin alltmer tröttande melodi oberoende av alla fakta. För att få in mer pengar försöker WWF skrämma vettet ur folk genom att – fullständigt felaktigt – påstå att isarna smälter i rekordfart och att de stackars isbjörnarna som en följd därav far illa och rentav är utrotningshotade.

IPCCs Rajendra Pachauri tvingas konstatera att den globala temperaturen ej stigit på 17 år.

Som jag tidigare konstaterat på denna plats är tillståndet för världens isbjörnar dock det bästa på omkring 30 år. Beståndet växer och ungarna är tillräckligt många med betryggande marginal. På sina håll har de många isbjörnarna blivit ett problem för människorna. Ändå fortsätter WWF hösta in pengar på sina konton från människor som anmält sig som isbjörnsfaddrar i enlighet med WWFs lika hjärteknipande som lögnaktiga kampanjer.

Detta är rent lurendrejeri som hade hedrat forna tiders bondfångare.

Läs gärna mer här:

http://www.bt.se/debatt/tvartom-isarna-i-arktis-vaxer(3791312).gm

Är klimatalarmismen på väg utför?

Åke Ortmark menar att klimatalarmismen håller på att förlora i inflytande.

Gamle skjutjärnsreportern Åke Ortmark, still going strong, twittrade nyligen om att klimatalarmismen tycks vara på väg att förlora i inflytande. Jag vet inte om detta var resultatet av önsketänkande från Ortmarks sida, men om han har rätt är det inte en dag för tidigt att så sker.

Klimatalarmisterna i till exempel svenska Vattenfall och World Wildlife Fund (Världsnaturfonden) har hängt upp mycket av sitt budskap kring isbjörnarna, vilka man påstått stadigt minskar i antal. Nu visar det sig att detta är ett felaktigt påstående. Isbjörnspopulationen ökar i stället med betydande hastighet. 1940 beräknas det ha funnits 4000-5000 isbjörnar i världen. Numera finns det enligt nyligen företagna uppskattningar omkring 23 000.

Här en nyligen publicerad artikel i Financial Post som handlar om det ökande isbjörnsbeståndet i Kanada. Artikelförfattarinnan menar till och med att det kan finnas för många isbjörnar:

http://opinion.financialpost.com/2013/06/12/junk-science-week-now-we-have-too-many-polar-bears/

I Kanada finns det i dag 60 procent fler isbjörnar än vad forskare förutspådde skulle vara fallet för några år sedan. Även i Ryssland och på Svalbard har de mäktiga vita djuren ökat sitt bestånd. Detta så till den grad att de anses vara en fara både för människor och för vanliga björnar.

Isbjörnar på Svalbard, där isbjörnsbeståndet liksom på andra platser ökar.

De tidigare tvärsäkra förutsägelserna om isbjörnens nära förestående utrotning bygger på spekulationerna om långtgående, framtida klimatförändringar som en följd av en global uppvärmning förorsakad av mänskliga aktiviteter i form av utsläpp av så kallade växthusgaser, främst koldioxid. Alla forskare har dock inte ställt upp på detta axiom.

För ett par år sedan väckte det vidare viss uppståndelse då det avslöjades att FNs klimatpanel (IPCC) medvetet förfalskat uppgifter om tjockleken i glaciärer i Himalaya i syfte att hålla domdedagsprofeterandet vid liv; det talades i sammanhanget om Climategate.

Eventuella snabbt smältande isar i Arktis kan ha en annan förklaring än så kallade klimatutsläpp. Fenomenet kan exempelvis bero på förändringar i molnigheten som gör att mer solljus släpps igenom till markytan. Om isarnas tjocklek och/eller utbredning minskar i Arktis så ökar de däremot i Antarktis. Om det verkligen pågick en global uppvärmning värd namnet borde rimligen isarna smälta i anslutning till båda polerna.

Att med exakthet förutspå hur klimatet kommer att te sig om låt oss säga 50 år är utomordentligt vanskligt, då teoribildningen i frågan helt bygger på datoranimeringar vilka inte nödvändigtvis har så mycket med verkligheten att göra.

I områden i nuvarande Kanada odlades vin för cirka 1000 år sedan. Därav benämningen Vinland.

Att det finns rätt gott om vetenskapsmän vilka varnar för överdriven klimatalarmism visar den här amerikanska nyhetsanalysen:

http://usapol.blogspot.se/2012/01/vetenskapsman-varnar-for-klimatalarmism.html

Är då klimathysterin inom vetenskapen och politiken på väg utför? Det är nog alltför tidigt att dra några säkra slutsatser om den saken, men det förefaller faktiskt som om även andra synsätt tycks lyssnas mer på i dag än som tidigare var fallet. De verkligt bokstavstrogna miljöfundamentalisterna kommer nog dock aldrig att vika en tum, knappast ens om vi får en ny istid.

Vad man kan hoppas på är att vanligt miljöintresserat folk kan få upp ögonen för att klimatförändringar faktiskt kan ha andra orsaker än mänskliga aktiviteter. I så fall tvingas politikerna i bästa fall faktiskt lyssna på de som påpekar detta. På vikingatiden var ju Grönland verkligen grönt, samtidigt som det odlades vin på Newfoundland i nuvarande Kanada; därav namnet ”Vinland” som härstammar från berättelserna om de gamla vikingafärderna från Island till Nordamerika.

Ännu längre tillbaka under bronsåldern var klimatet i vår del av världen snarast av medelhavskaraktär. Då fanns bevisligen inga ”klimatutsläpp” förorsakade av vare sig industrier eller bilar.

Meteorologen Tage Andersson menar att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” för att misstänkliggöra sina meningsmotståndare.

Meteorologen Tage Andersson pekar i en text från 2010 på att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” med tillmälen såsom ”klimatförnekare” och ”klimatdåre” ägnade åt personer med avvikande mening. Jag har själv stött på personer som jämfört klimatkritiker med förintelseförnekare. Andersson menar jämväl att klimatet ständigt fluktuerar och har så gjort sedan Hedenhös. Tvärsäkra förutsägelser om en katastrofal, global uppvärmning saknar därför trovärdighet.

Tills vidare kan vi i alla fall glädja oss åt att våra vänner isbjörnarna lever och har hälsan.