Posted tagged ‘Västerås’

EFTERLYSNING

14 augusti, 2015

FÖRVIRRAD MAN I ÖVRE MEDELÅLDERN MED AKUT VÅRDBEHOV EFTERLYSES HÄRMED PÅ DETTA SÄTT.

lofven992 Här syns den efterlyste mannen på fri fot.

Mannen, som närmar sig 60-årsåldern, har svenskt utseende, vikande hårfäste och talar mestadels sluddrigt med norrländsk dialekt. Han har så kallade valkar i händerna.

Den saknade mannen är född i Stockholm men uppväxt i Norrland. Efter avhoppade studier uppges han ha arbetat med lättare skogsarbete och på sågverk. Därefter skall han ha genomgått en arbetsmarknadsutbildning som svetsare och även varit yrkesverksam som sådan. Han övergick sedan till verksamhet inom fackföreningsrörelsen.

265 En av den försvunne mannens kumpaner greps för brott mot säkerhetslagarna i ett land i Mellanöstern.

Mannen brukar ibland synas med två kriminellt belastade individer, en yngre ljushårig man med sydsvensk dialekt och en mörkhårig kvinna i yngre medelåldern varav kvinnan misstänks för grovt miljöbrott. Hon skall även ha framträtt offentligt under förmodad drogpåverkan, en uppgift som videon på nedanstående länk synes bekräfta:

Mannen greps i ett land i Mellanöstern för drygt tio år sedan misstänkt för brott mot landets säkerhetslagar och har tidigare uppträtt höggradigt berusad. Allmänheten manas till försiktighet vid eventuella kontakter med nämnda individer.

Den försvunne mannen uppges senast ha varit synlig vid en konferens i Västerås. Han lider uppenbarligen av grava vanföreställningar, då han har för vana att presentera sig som ”Sveriges stassminister” och hänvisa till de båda kumpanerna som ”regeringsmedlemmar”.

B5zFJZIIYAE30KJ Mytomanen, här beväpnad med båge och pilar.

Han brukar även tala på ett oredigt sätt om ett riksdagsparti som ”fascistiskt” och som källa då uppge en beryktad mytoman och före detta studerande, som falskeligen utger sig för att vara omväxlande ”forskare” och ”pansarbefäl”. Om den efterlyste ”statsministern” skulle påträffas  i sällskap med nämnde mytoman manas allmänheten till den största försiktighet, då den senare kan vara beväpnad med pilbåge.

Den saknade mannen var vid försvinnandet förvirrad, ett tillstånd han befunnit sig i sedan oktober förra året då han började utge sig för att vara statsminister. Han bedöms vara i akut behov av psykiatriska vårdinsatser enligt lagen om tvångsvård.

Upplysningar om den försvunne mannen kan lämnas till regeringskansliet eller till närmaste polismyndighet.

Opinionsknallen inför nyvalet (?): 17,7 procent för SD!

8 december, 2014

imagesX8NFLW99

http://www.metro.se/nyheter/efter-regeringskaoset-sd-nara-18-procent/EVHnle!x15Xk3IDeIu4c/

Under Björn Söders inledningsanförande under den gångna helgens kommun- och landstingsdagar för Sverigedemokraterna kom riksdagsman Josef Fransson från Skövde upp på scenen och viskade något i Björns öra.

Det han viskade var, att SD fått 17,7 procent i YouGov/Metros senaste opinionsmätning. Det innebar det högsta resultatet någonsin i någon mätning för Sverigedemokraterna och naturligtvis vilt jubel i Stora kongresshallen i Aros kongresscenter i Västerås.

Söder hade för övrigt tidigare i sitt tal pekat på möjligheten, att vårt parti rentav kan bli landets största redan vid det förväntade extra valet den 22 mars.

(Se diagram och länk överst).

I denna undersökning hade 1010 personer i åldrarna 18-74 år tillfrågats om sina partisympatier 4-5 december. SDs resultat innebär en uppgång på 4,8 procentenheter jämfört med senaste riksdagsvalet. Stina Morian, ”politisk expert”, citeras i Metro på följande sätt: ”Det är ju tydligt att SD gynnas av ett nyval”, något som Morian tror beror på att partiet varit ”oerhört exponerat” i samband med att det i riksdagen röstade för alliansbudgeten och därmed fällde S-MP-regeringens budgetalternativ.

SD-konferens 6-7 dec 001 Stora kongresshallen i Aros kongresscenter var fullpackad med SDare i helgen. Foto: Tommy Hansson

I övrigt kan noteras att S minskar med 1,5 procentenheter medan MP ökar marginellt jämfört med valet. Moderaterna går ner obetydligt medan problematiska KD nätt och jämt kravlar sig över fyraprocentsstrecket. En av de största förlorarna i YouGov-mätningen är V, som tappar ungefär en femtedel av sina väljare. Feministiskt initiativ tappar för sin del 1,6 procentenheter av väljarstödet ned till 2,5 procent.

Om YouGov-mätningen varit valresultat skulle de rödgröna ha vunnit än en gång, vilket för denna bloggare ter sig närmast sensationellt med tanke på S-MP-regeringens misskötsel under de korta månader man haft makten.

Om tre veckor väntas statsminister Stefan Löfven officiellt tillkännagiva nyval planerat att hållas den 22 mars. Löfven hade förstås även lovat avgå om regeringsbudgeten inte skulle fällas, men valde att hanka sig kvar i Rosenbad ännu en tid. Kanske var nyvalshotet ett skrämskott för att få till stånd ett borgerligt stöd för S-MP-regimen?

Vem vet. Ingrid Carlqvist, chefredaktör för nättidningen Dispatch International, säger sig i den här ledaren tvivla på att det verkligen blir extra val:

http://www.d-intl.com/2014/12/08/ledare-blir-det-verkligen-extraval/

imagesUMD4LQ6Y Gör-det-själv-historikern och charlatanen Henrik Arnstad och hans bok om ”fascismen”.

Jag säger inte emot. Situationen är i nuläget så pass volatil att i princip vad som helst kan hända. Också att demokratin i praktiken avskaffas i syfte att förhindra ”nyfascistiska” (Löfvens och finansminister Magdalena Anderssons omdöme om SD) partier att nå alltför stora framgångar.

För övrigt borde Stefan Löfven skämmas över att ange charlatanen Henrik Arnstad som auktoritet för sitt fascistuttalande om SD. Om han nu har någon skam kvar i kroppen, vilket inte är så säkert.

Östtyskland: stöd till västtyska terrorister och nazister

14 december, 2013

images Överlyckliga östtyskar firar att Berlinmuren avskaffats den 9 november 1989.

Östtyskland kallades officiellt ”DDR”, den tyska förkortningen för Tyska demokratiska republiken. Men det fanns inget demokratiskt med Östtyskland, också känt som Sovjetzonen. Här bestämde Sozialistische Einheitspartei Deutschlands (SED), det vill säga kommunisterna. Alla medborgare kontrollerades av säkerhetstjänsten Stasi och betydande delar av den östtyska militären befann sig på krigsfot också under djupaste fred. Det har vidare efter Berlinmurens fall blivit känt, att Östtyskland understödde såväl västtyska vänsterterrorister som nynazister.

1995 publicerade Contra förlag Erik Ekelunds bok Ingen av officerarna bar uniform (441 sidor), en roman med verklighetsunderlag som byggde på författarens egna erfarenheter från en stor militärmanöver i Blekinge 1970. Manövern bevakades av östtysk militär, som hade hjälp av svenska medlöpare. Östtyskarna lyckades komma över topphemliga svenska militära handlingar.

En grupp svenska soldater slog dock tillbaka. Med hjälp av beslagtagna östtyska miniubåtar genomförde svenskarna en kommandooperation i Warnemünde i Östtyskland. Erik Ekelund deltog i manövern. Efter det så kallade DDRs fall hittade han i tidigare hemligstämplade arkiv de sista pusselbitarna i detta gastkramande Kalla krigs-drama. Ekelunds laddade berättelse skildrar i romanens form händelserna i Blekinge och Warnemünde. De svenska soldaterna belades med 25 års tystnadplikt – till oktober 1995. Ekelunds bok kom ut när den tiden var till ända.

Det står var och en fritt att spekulera i vad som är sant och vad som måhända är en form av påbättrad verklighet i Erik Ekelunds bok. I en sak är boken fullständigt autentisk: den östtyska militären befann sig under det Kalla kriget på ständig krigsfot och tvekade inte att på ett aggressivt sätt gripa in i andra länders verklighet när så befanns tjänligt.

untitled

Efter Berlinmurens fall i november 1989 har det vällt fram en mängd uppgifter som visar på det kommunistiska Östtysklands sanna natur som en aggressiv maktspelare i norra Europa. För Sveriges del hade det östtyska kommuniststyret initialt fientligt inriktade planer. Christoph Andersson skildrar i boken Operation Norrsken (Norstedts 2013, 324 sidor) hur Stasi i början av 1970-talet ville kompromettera det svenska kungahuset genom att lyfta fram dess förbindelser med Nazityskland i ljuset. Sverige skulle avkonterfejas som en opportunistisk stat, färdig att låna sig till vad som helst i syfte att inte förarga sina mäktiga grannar i väst.

Det östtyska projektet kallades ”Operation Norrsken” men inställdes efter en tid. Östtyskarna kom på att de i stället hade betydligt mer att vinna på att driva en vänlig linje gentemot svenskarna och att, på olika sätt och inom skilda verksamhetsfält, nästla sig in i det svenska samhället. De blev också snart på det klara med att de styrande svenska socialdemokraterna och särskilt då statsminister Olof Palme hade en mycket välvillig syn på vad som ofta betecknades som ”det socialistiska experimentet” i den östra delen av Tyskland.

På 1980-talet blev säkerhets- och spionorganisationen Stasi via ett av sina många bulvanföretag en affärspartner till den svenska vapentillverkaren Bofors. Med östtysk hjälp forslades svenska sprängämnen och svenskt krut till mullornas Iran. Genom samma östtyska företag försågs den östtyska så kallade Folkarméns automatkarbiner av fabrikatet Kalasjnikov med krut som tillverkats av det i Karlskoga baserade Bofors. Christoph Andersson redogör i sin bok i detalj för alla invecklade turer inklusive efterföljande rättsprocesser.

Stasi fanns också med på ett hörn när ASEA i Västerås skulle överantvarda kärnvapenteknologi till det kommunistiska Östtyskland. Den svenska journalisten Cats Falck, som rotade i denna affär, hittades 1984 död tillsammans med en väninna i en bil i Norra Hammarbyhamnen i Stockholm.

palme_honecker Olof Palme i en vänskapsskål med Östtysklands diktator Erich Honecker.

Östtyskarna var aktiva på många plan i syfte att påverka det svenska samhället i för dem förmånlig riktning. De gynnades av att många svenskar, särskilt inom massmedia och kulturliv, hade stora sympatier för den i deras tycke hedervärda ”socialismen” (det vill säga kommunismen) i ”DDR”.  En av dessa entusiaster var filmaren Roy Andersson, som i ett citat som återges i Anderssons bok (sidan 235) säger att han ”sympatiserar väldigt mycket med den ryska revolutionen” efter att 2010 ha mottagit det så kallade Leninpriset av Jan Myrdalsällskapet (prissumman var 100 000 kronor) för sina insatser.

Bakgrunden var att Roy Andersson hjälpt östtyskarna med ett projekt som var ägnat att få immunbristsjukdomen AIDS att framtå som ett hemligt biologiskt vapen, framställt i amerikanska laboratorier under CIAs överinseende. Projektet, kallat ”Operation Infektion”, har varit så framgångsrikt att många, särskilt i Tredje världen, faktiskt tror på att AIDS skapades i på konstlad väg i amerikanska laboratorier. En av dem som trodde på detta var förre sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki, som upphöjde den östtyska propagandalögnen till närmast statsdoktrin, något som varit förödande för AIDS-bekämpningen i ANCs Sydafrika.

Roy Andersson drog sitt strå till den östtyska propagandastacken genom filmen Någonting har hänt, vilken i sin engelska version kallas Something has happened. Andersson menar sig själv ingalunda vara kommunist utan föredrar att kalla sig ”socialdemokratisk socialist med folkbildarambitioner”.

images ”Socialdemokratiske socialisten” Roy Andersson hjälpte östtyskarna sprida myten att AIDS framställts av CIA.

Christoph Andersson berättar slutligen också historien om Stasi-prästen i västerbottniska Burträsk, Aleksander Radler, samhällets stöttepelare som i tidernas fullbordan visades ha varit spion för Stasi. Radler kommer från det forna Östtyskland, där han studerade teologi. 1977 doktorerade han i religion och kyrklig verklighet i Lund och inledde därpå en yrkeskarriär som präst i Svenska kyrkan. Han blev omsider professor i Åbo och gästprofessor vid Umeå universitet. Han utbildade många unga svenska präster och författade även dessas läromedel.

Tidningen Expressen fick dock fatt i uppgifter om att Radler fungerat som Stasi-agent i Sverige ända fram till murens fall 1989. Han hade rapporterat vänner och bekanta som var regimkritiska till Stasi och därmed sett till att de greps och dömdes till fängelse i ”DDR”. Ursprunget till avslöjandet var professor Birgitta Almgren vid Södertörns högskola, som i SÄPOs register över misstänkta Stasi-spioner stötte på namnet Aleksander Radler men enligt överenskommelse saknade möjlighet att avslöja hans namn.

Expressen lyckades emellertid luska ut vem det var som avsågs och spåra honom till hans hem i Burträsk, där han levde med sin hustru Bettina, som också var kyrkligt anställd. Tidningen fick därtill fram fler komprometterande uppgifter om Radler i Stasis gamla arkiv i Berlin. Radler var identisk med en Stasi-medarbetare som kallades IM Thomas.

Aleksander Radler förnekade först ”till 150 procent” att han skulle ha varit städslad av den fruktade östtyska spionorganisationen men föll till sist till föga och bad om ursäkt för allt elände han ställt till med. Till vilken nytta det kunde ha för de många människor han svikit och förstört liv och tillvaro för.

untitledStasiprästen Aleksander Radler tjänade Stasi i 28 år.

Av ovanstående framgår att det kommuniststyrda Östtyskland – i likhet med alla totalitära diktaturer – verkade på många olika plan: politik, kultur, religion, vetenskap och så vidare. Det allt övergripande syftet var att framflytta positionerna för kommunismen i allmänhet och för Östtyskland/Sovjetblocket i synnerhet. Hela samhället genomsyrades av en anda av sekretess, övervakning och misstänksamhet där i princip alla spionerade på alla. Den du trodde du stod närmast och/eller älskade mest kunde vara den som angav dig för säkerhetstjänsten Stasi.

Om de östtyska kommunisternas behov av övervakning och inhämtande av uppgifter om allt och alla uttalade sig en gång Erich Mielke (1907-2000), som var minister för statssäkerhet och därmed chef för Stasi 1957-89, på följande sätt: ”För att vara säker måste man veta allt.”

I likhet med alla totalitära diktaturer hade Östtyskland även en överdimensionerad krigsmakt. Åt detta ämne har den välrenommerade militärhistorikern Lars Gyllenhaal ägnat ett stycke i en webbaserad artikelserie i militär- och krigshistoriska ämnen. Gyllenhaal konstaterar att de främsta östtyska förbanden befann sig på krigsfot också i fredstid.

Lars Gyllenhaal frågar sig och svarar själv: ”Hur hade Nazitysklands trupper sett ut om landet fortsatt existera efter 1945? Rätt mycket som Östtysklands.” Så var vapenrockarna i Nazi- respektive Östtyskland helt identiska bortsett från den lilla detaljen, att den östtyska varianten saknade örnmärken. Vidare liknade intill förväxling det nazityska handeldvapnet Sturmgewehr den östtyska krigsmaktens sovjettillverkade Kalasjnikov automatkarbin (Sturmgewehr var världens första automaktkarbin). Den breda östtyska hjälmen hade utvecklats i Tredje riket som ”Thale B-II” men producerades aldrig under Andra världskriget.

untitledSturmgewehr 44.

I medio av 1990-talet blev det i Sverige känt, att exempelvis de östtyska pansartrupperna alltid förfogade över skarp krigsammunition samt att attackdykare ur Scwimmerkommando 18 under 1980-talet hade kartlagt hemliga försvarsanordningar i sydsvenska hamnar. ”DDRs” säkerhetsministerium hade tillgång till egna attackdykare, fallskärmsjägare och ett elitförband för specialoperationer i västvärlden, AGM/S. Vid minst ett tillfälle under 1979 skall denna styrka ha varit på väg att genomföra en skarp operation i Västtyskland.

Östtyskland hade militärfordon som var fullastade med krigsammunition som standard, och i östtyska förråd har hittats nya gatuskyltar avsedda för Belgien samt sedlar för ockupationsvaluta. Det rådde i djupaste fredstid två timmars marschberedskap för merparten av den östtyska krigsmakten, men för spaningsförband gällde endast 45 minuter.

Redan vid Tysklands återförening 1990 avslöjades att Rote Armeefraktion (RAF)/Baader-Meinhof-ligan hade fått ekonomiskt och annat stöd från de ideologiska fränderna i Östtyskland, och Gyllenhaal understryker att allt fler detaljer om detta samarbete tycks dyka upp efter hand. RAF-terroristerna utbildades i vapentjänst i Östtyskland, varefter de angrep NATO-mål i Västtyskland. Det beräknas att RAF dödade ett dussintal amerikanska soldater under dessa operationer. Den amerikanske generalen Frederick Kroesen överlevde dock som genom ett mirakel ett av RAF avlossat, sovjetiskt pansarskott mot den bepansrade Mercedes han färdades i.

untitledEn av RAFs mest beryktade bravader var att kidnappa och mörda den västtyske arbetsgivarbasen Hanns-Martin Schleyer.

Östtyskarna tvekade heller inte att understödja nynazister i Västtyskland i syfte att försvaga den sårbara västtyska demokratin. Nazistledaren Odfried Hepp, som fått sin första praktiska militära erfarenhet i Libanon, var en av de nationalsocialistiska ledare som fick hjälp av Östtyskland. Den av östtyskarna sponsrade så kallade Hepp-Kexel-gruppen gav sig i likhet med RAF på amerikanska mål i Västtyskland.

Efter att ha genomfört flera bilbombningar och bankrån fick Hepp slutligen en fristad i Östtyskland, vars talrika likheter med Hitlers rike han bör ha funnit tilltalande.
 

Gardell i Expresen-intervju: islam är inte homofobisk

21 november, 2013

untitled

http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/jimmie-akessons-angrepp-pa-gardell/

Dagen innan Sverigedemokraternas landsdagar sparkar igång i Västerås väljer Expressen att attackera Jimmie Åkesson för något som inte kom med i hans senaste bok Satis polito. Det gäller några meningar om HBTQ-frågor som av olika anledningar inte trycktes i boken.

Expressen gör det till ett stort nummer att SD-ledaren uttalar sig mindre fördelaktigt om bögikonen Jonas Gardell. Den senare får också tillfälle att framträda i Expressen-TV med ironisk högläsning ur de censurerade anteckningarna. Det lyser igenom i tidningens underdåniga behandling av Gardell, att det är en svår försyndelse och närmast blasfemiskt att kritisera denne, som i vissas ögon väl närmast är ett nationalhelgon.

Vad har då Åkesson att säga om Gardell?

SD-ledaren talar bland annat om Gardells ”billiga böghumor”, ett omdöme jag personligen finner taget på kornet. Vidare i anteckningarna:

Tvärtom, hade jag varit homosexuell hade jag förmodligen aldrig tillåtit en sådan typ agera självutnämnd representant för mig.

Jag hade inte kunnat uttrycka det mycket bättre själv. Gardell är med sitt tjoande och tvångsmässiga pajaseri ett hån mot alla homosexuella som inte önskar göra någon stor sak av sin sexuella läggning. Det är en skam för Sverige att en vulgär besserwisser, ehuru förvisso bra på det han gör, som Jonas Gardell blir föremål för en kvalmig personkult och vilken man helst bör kräla i stoftet inför.

Gardell är en av grundpelarna i den HBTQ-lobby som snedvridit debattklimat och opinionsbildning så att det i dag är nästan omöjligt att, med hedern i behåll, kritisera något som har att göra med homosexualitet och närslutande frågor över huvud taget.

images1MBA4CRXNågra Pride-deltagare visar upp sin smak…

Jimmie talar i de strukna anteckningarna vidare om ”de smaklösa figurerna i Pride-paraden”. Och visst brukar det finnas gott om smaklösa figurer i denna parad, sådana som brukar vifta med löspenisar, ta på sig lösbröst och vicka på rumporna i åtsmitande läderutstyrsel. Anser man inte slikt vara smaklöst är man i mitt tycke kemiskt befriad från varje tillstymmelse till något som ens avlägset kan kallas acceptabel smak.

Därmed inte sagt att alla dem som brukar gå i Prideparaden, som avslutar den så kallade Pridefestivalen, svarar mot denna beskrivning.

Toleransens stora galjonsfigur Jonas Gardell menar i TV-intervjun med Expressen att hans jobb är att ”sätta dit såna som Åkesson” och att SD är ett ”fascistparti”. Han anser yttermera, kanske efter att ha rådgjort med sin äldre bror, religionsvetaren och antisemiten Mattias Gardell, att islam ”egentligen inte” är en homofobisk religion. Säg det till de efterlevande till de homosexuella som avrättats genom hängning i det strikt islamska Iran, Jonas Gardell!

Det är svårt att tro att Gardell, som är legendarisk för att inte tåla minsta form av kritik, faktiskt är hedersdoktor i teologi.

untitledTvångsmässige pajasen och teologie hedersdoktorn Jonas Gardell.

Man undrar naturligtvis hur Expressen fått tillgång till de anteckningar som Åkesson och förlaget Asp Lycke ratade. Däremot behöver man inte lägga pannan i alltför djupa veck för att få klart för sig varför tidningen kommer med denna bredsida nu: det sker alltså dagen innan Landsdagarna i Västerås inleds.

Har man inget annat att komma med kan man alltid hosta upp material som inte kom med i Jimmie Åkessons bok.

Politiskt övertramp i gamla fina Kvällsstunden

10 maj, 2013

DSC04514En anrik tidning som börjar bli alltmer politiskt korrekt?

Nyligen anmälde jag mig som prenumerant till tidningen Kvällsstunden, som grundades 1938 och alltså firar 75-årsjubileum innevarande år. Detta efter en prenumerationsdrive med utskick i brevlådorna. Jag skickade efter provnummer och blev så nöjd med tidningen att jag beställde en årsprenumeration. Tidningen innehåller normalt en skön blandning av samtidsreportage, essäer med kulturellt och historiskt innehåll samt en mängd intressant kuriosa. Dessutom ett uppslag med läsarbrev samt kontaktspalter, skämtteckningar och korsord med gammeldags stuk.

Jag har med andra ord varit helnöjd med den Västerås-baserade Kvällsstunden. Fram till nu. I nummer 19/2013 finns nämligen olyckligtvis längst ner på sistasidan en kolumn av den rutinerade journalisten Christina Falkengård. Jag citerar följande avslutande passus:

För övrigt har Sverigedemokraterna kommit med ett program där dom vill skapa jobb med en satsning på glesbygden, vägar, järnvägar och Inlandsbanan. Dom har väl tittat sej omkring och hittat något som dom tycker andra slarvar med. Låt inte lura er – i den förpackningen finns mycket annat som riktiga människor inte alls ska befatta sig med.

Jag studsar vid detta ordval, som skulle gjort en Himmler eller en Goebbels avundsjuk. Man kommer även att tänka på de rashygienistiskt orienterade makarna Myrdal som kallade människor ”toppvärdiga” och ”icke toppvärdiga”; de senare ansågs inte riktigt lämpliga som föräldrar. Så alla Sverigedemokraternas 10 000 medlemmar, 400 000 väljare och kanske dubbelt så många som inte är främmande för att rösta på detta parti är inte ”riktiga människor”.

SD brukar, naturligtvis helt felaktigt, beskyllas för att ha en förkastlig människosyn. Här har vi emellertid en kolumnist – hon tillhör dessutom de svåruthärdliga skribenter som skriver ”dom” i stället för de och ”dej” och ”sej” i stället för dig och mig – som hyser en människosyn som gjorde företeelser som Förintelsen möjlig.

Christina240Christina Falkengård anser att en del människor är ”riktigare” än andra.

Hon delar in människor i ”riktiga”  och sådana untermenschen som inte anses vara det. Nu väntar jag på förslag från Falkengårds sida om vad man bör göra med alla de ”oriktiga” eller olämpliga människor som är medlemmar i, sympatiserar med eller kan tänka sig rösta på Sverigedemokraterna. Skall de fråntas rösträtten? Kanske skickas på statligt subventionerad omskolningskurs hos Expo? Göras tvål eller lampskärmar av?

Jag vet inte vad Christina Falkengård hade tänkt sig. Vad jag vet är att jag är djupt besviken på Kvällsstundens redaktion som släpper fram en sådan harang från en av sina medarbetare. Därtill är jag övertygad om att många fler läsare än denna bloggare blev upprörda över Falkengårds obalanserade ställningstagande. Kanske anser hon sig med sin bakgrund – hon fick bland annat Stora journalistpriset 1984 – kunna skriva vilken rappakalja som helst.

Bland tidningens läsare och prenumeranter torde finnas ett betydande antal SD-medlemmar eller -sympatisörer som känner sig hemma med Kvällsstundens mix av nytt och gammalt, som kan föra tankarna till ett Sverige som inte längre är. Då Sverige ännu inte hade ”berikats” med den ström av illegala immigranter och bidragsturister som gör att bland annat våra skolor, vårdinrättningar, boststadsbestånd och försörjningsmöjligheter allvarligt naggats i kanterna. Då svenska seder och bruk ännu av ledande politiker inte hade förklarats vara ”töntiga” eller uttryck för ”rent barbari”. Då Sverige fortfarande kunde försvara sig mot främmande angrepp och våra skolor gav nöjaktig undervisning icke minst i historia.

Kvällsstunden påstår sig i sin redaktionsruta vara ”politiskt och religiöst obunden” och har en svensk flagga i loggan på förstasidan. Den menar sig även vara ”veckotidningen för hela Sverige”. Är det bara ett olycksfall i arbetet att man släpper fram en skribent som inte vill tillåta ett Sverige-vänligt parti som hon själv ogillar att ta ställning för den svenska glesbygden? Som med grötmyndiga formuleringar talar om för läsekretsen vad man inte får befatta sig med om man vill räknas som en ”riktig människa”.

Jag hoppas det. Misstag kan vem som helst göra. Jag kommer dock fortsättningsvis att studera Kvällsstundens innehåll ännu mer noggrant än tidigare (och jag brukar läsa det allra mesta). Skulle det visa sig att även denna anrika publikation för gott valt att ansluta sig till den programmatiskt politiska korrekthet som har förstört våra medier och vårt samhälle i stort, kommer jag dock betacka mig för fler nummer hem i brevlådan. Dessa kommer jag med varm hand att överlåta till alla dem som, uppenbarligen i motsats till mig själv, anses vara”riktiga” människor.

Dessutom förväntar jag mig en ursäkt från redaktionsledningen och/eller skribenten själv över det orimliga ordvalet: att utnämna vissa människor till ”riktiga” människor och därmed utesluta andra från denna kategori på politiska eller andra grunder är både stötande och häpnadsväckande korkat.

Åsa Linderborg: Hatdrottning och storkränkare

21 februari, 2013

untitledStorkränkaren Åsa Linderborg.

Det talas i dessa dagar mycket om så kallat näthat. Därmed avses vanligen mindre elegant formulerade nätkommentarer ofta innehållande invandringskritik och angrepp på invandringens försvarare. Visst, det förekommer hatfyllt aggressiva inlägg av detta slag som definitivt inte är roliga att läsa och som inte hör hemma i civiliserade sammanhang.

Jag skulle dock vilja påstå att det mer eller mindre politiskt korrekta hatet från vänster är minst lika frekvent. Jag råkar själv med jämna mellanrum ut för det, icke minst i form av kommentarer till denna blogg. Häromdagen var det exempelvis en galning som skrev följande: ”Varför inte skjuta dej själv, så har du gjort en god gärning mot högerextremismen.” Vederbörande hade dock inte kuraget att själv stå för sin uppmaning utan hade hackat in sig på en känd SD-riksdagsmans e-mejladress för att skicka meddelandet. Självklart raderade jag budskapet så snart jag blev varse dess existens.

På twitter har jag sett notoriska vänstertwittrare angripa kritiker av massinvandringen i och utanför Sverigedemokraterna med hjälp av de grövsta tillmälen, där väl ”pissmyror” tillhör de lindrigare epiteten.

Mindre rumsrent formulerade nätåsikter är som sagt inte speciellt trevliga att ta del av oavsett om de kan anses komma från vänster, höger eller mittemellan. En försvarlig del av det vänsterintelligentsian kallar ”näthat” består dock av förståeliga reaktioner mot icke mindre hatfyllda mediaaktörer. Bland de senare torde Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg stå i en viss särklass. Den högerinriktade men ej nationalistiska nätsajten Veckans Contra gör i sammanhanget följande reflexion:

Den stora saken är att hatarna i de stora tidningarnas mediaredaktioner har fruktansvärt fel när de vill förmena de som inte har den eleganta formuleringskonstens gåva att över huvudtaget uttrycka sin åsikt.

lenin_fist-1979pxSovjetterrorns skapare, V. I. Lenin. En av Åsa Linderborgs ikoner.

Åsa Natasja Linderborg fick högsta ansvaret för Aftonbladets kultursidor 2009. Född i Västerås 1968 hade hon en mamma som var landstingsråd och riksdagsledamot för Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) och en pappa som var metallarbetare och därtill alkoholist. Linderborg gick med i VPKs ungdomsförbund Kommunistisk ungdom (KU) 1981 och utsågs 1987 till ombudsman för sagda förbund med Mälardalen som ansvarsområde. Hon har även innehaft förtroendeposter för Vänsterpartiet i Uppsala.

2001 doktorerade Åsa Linderborg på en avhandling om socialdemokratin och dess historieskrivning. 2007 utkom hon med den kritikerrosade boken Mig äger ingen, innehållande scener från ett hem där fadern är alkoholiserad,  som blev nominerad till Augustpriset. Det gjordes även en teaterpjäs med boken som förlaga och nu uppges det  finnas filmplaner. Linderborg har tilldelats flera litterära priser och utmärkelser.

Som var och en förstår är denna Linderborgs bakgrund högeligen meriterande för anställning och/eller medverkan på Aftonbladets kultursidor. Hon skrev den 16 juni 2006 en hyllningsartikel till den psykopatiske massmördaren Mao Tse-tung. 2008 blev hon biträdande kulturchef och 2009 högsta hönset på tidningens kulturredaktion. Sommaren 2012 hade hon en artikelserie som hyllade sovjetterrorns skapare, Vladimir Illitsj Lenin.

Det är minst av allt konstigt att Åsa Lindeborg fått sin beskärda del av det så kallade näthatet. Särskilt inte mot bakgrund av att en betydande del av hennes egen verksamhet på Aftonbladet består i att provocera och kränka.

imagesCADCFIHBLars Vilks menar att Linderborg är en ”auktoriserad storkränkare”.

Bland hennes mest beryktade insatser märks det envetna försvaret av antisemiten Donald Boströms på Aftonbladet offentliggjorda falsarier om påhittade israeliska organstölder från palestinska terrorister. Hon har även utan att blinka buntat ihop den intellektuellt betonade immigrationskritiska sajten Avpixlat med rena nazistsajter.  Sedan blir Linderborg uppretad över att hon får veta att hon lever!

Den inte helt okände konstnären Lars Vilks, som själv drabbats av Linderborgs onyanserade rappakalja, har sammanfattat Åsa Linderborgs verksamhet på följande sätt:

Hennes styrka är att hon flera gånger i veckan presenterar provokationer och kränkningar som just i det avseendet erbjuder stort läsvärde. Hon är på så sätt auktoriserad storkränkare.

Svenska artister (VIII): Lars Ekborg

28 november, 2012

 Lars Ekborg var en begåvad skådespelare och komiker.

Länken ovan går till Lars Ekborgs något burleska och samtidigt i folkdjupet älskade monolog ”Bunta ihop dom”. Monologen, som skrevs 1968 av Yngve Gamlin och Beppe Wolgers, driver friskt med diverse svenska fördomar och icke minst med den norrländska macho-stilen. Den framförs på ett oefterhärmligt sätt av den alltför tidigt bortgångne Ekborg.

Frågan är om en sådan monolog vore tänkbar i dag med den skenande politiska korrekthet som nog kan anses utgöra ett allvarligt hot mot vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Jag vågar inte ens här i skrift återge Ekborgs ord om vad man bör göra med ”kärringar över 40” eller den folkgrupp som numera kallas samer…Redan då monologen spelades i radion varnades det för den innan den sändes.

Men lyssna så får ni höra själva!

En annan klassiker som också den är svår att föreställa sig i dagens läge är ”Ormet kruper” med Roffe Bengtsson (1931-76) och Sten Ardenstam (1921-93):

Så här får man knappast skämta om och med invandrare och deras tungomål i dag om man inte vill bli polisanmäld för ”hets mot folkgrupp” och/eller kallad ”rasist” eller liknande. På den tiden var folk i gemen inte lika lättkränkta som man blivit under dessa yttersta av dagar.

I ”Sommaren med Monika” spelade Ekborg mot sköna Harriet Andersson.

Men det är om Lars Ekborg detta avsnitt i min bloggserie ”Svenska artister” skall handla. Ekborg föddes i Uppsala på dåvarande Svenska flaggans dag (numera uppgraderad till nationaldag) den 6 juni 1926 och avled i levercancer på Ängelholms lasarett  den 7 oktober 1969.

Lars Ekborg torde ha varit en av våra mest begåvade skådespelare och komiker någonsin. Han föddes således i Uppsala men växte upp i Västerås; Ekborg var för övrigt en tid ordförande i den gamla fina idrottsföreningen IK Franke i gurkstaden. Han kom sedan in på Dramatens elevskola i Stockholm, där några av hans kurskamrater var sedermera kända namn såsom Max von Sydow, Margaretha Krook, Yvonne Lombard, Ingrid Thulin och Jan-Olof Strandberg.

Filmdebuten skedde i Nils Poppe-filmen ”Tappa inte sugen” 1947, där Ekborg spelade en telegrampojke. En betydligt mer minnesvärd insats gjorde Lars Ekborg 1953 i ”Sommaren med Monika” i regi av Ingmar Bergman efter en bok av Per Anders Fogelström med en lättklädd och sensuell  Harriet Andersson som motspelerska. Ännu en känd Ekborg-film är den absurda komedin ”Att angöra en brygga” i regi av Tage Danielsson 1965.

Monica Zetterlund framför här filmens välkända ledmotiv:

Lars Ekborg spelade vidare med i en rad ”Lilla Fridolf”-filmer och avslutade sin filmiska bana dödsåret 1969 med den av amerikanskan Susan Sontag regisserade ”Duett för kannibaler”, där även skådisar som Gösta Ekman och Agneta Ekmanner medverkade. Men det är nog som komiker vi främst minns Lars Ekborg, som var en föregångsman inom stå-upp-komiken tillsammans med exempelvis Roffe Bengtsson.

”Skattkammarö”-gänget. Från vänster Lars Ekborg, Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg.

Lars Ekborg spelade med i revyer och musikaler på Oscarsteatern och Intiman i Stockholm och samarbetade med storheter såsom Povel Ramel, Beppe Wolgers  samt tandemet Hasse (Alfredson) och Tage (Danielsson). Han framträdde även i Kar de Mumma-revyn på Folkan. Ekborg blev rikskänd genom att medverka i humorprogram av typ Partaj och Estrad i dåtidens enkanaliga och svart-vita riks-TV.

En verklig hit är här sketchen ”Skattkammarön” från Estrad 1967 där Ekborg spelar mot Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg: sketchen har givit upphov till bevingade uttryck såsom ”Vem fan är Nisse Hult?” samt ”Ta dig i brasan”.

Se, lyssna och njut:

Lars Ekborg höll ett högt tempo och arbetade kopiöst mycket. För att orka med både krökade och rökte han i stora mängder. Slutet kom i levercancer vid endast 43 års ålder. Han efterlämnade hustrun Lola samt barnen Maud, Dan och Anders Ekborg. Samtliga är verksamma inom teaterbranschen – Maud (född 1954) som maskör samt Dan ( 1955) och Anders (1960) som skådespelare och sångare.