Sveriges sämsta låtar (2): ”Du é en riktig klippare, du” med Thore Skogman

Spänningen närmar sig kokpunkten när det nu har blivit dags att utse Sveriges näst sämsta låt. Ty vilken populärkomposition skall tillerkännas ”äran” att belägga förstaplatsen och därmed av mig utnämnas till den sämsta svenska låten i modern tid?

Ni får ge er till tåls ett tag till, kära läsare, när jag nu presenterar det näst värsta pekoralet på min lista: Thore Skogman med ”Du é en riktig klippare, du”.

Thore Skogman (1931-2007) föddes i Hallstahammar i Västmanland och avled i Gävle. Han var under en mångfald av år ett stående inslag i svensk underhållningsindustri och troligen vår flitigaste låtskrivare genom alla tider. Skogmans första komposition var ”Hemlängtan” (Ensam jag är) från 1950, vilken framfördes i lokalrevyn på hemorten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Thore_Skogman

Skogman var 1945-55 anställd vid Bultfabriken i bruksorten Hallstahammar. Därefter hade han anställning som biträdande försäljningschef vid ett företag i Västerås innan han flyttade till Stockholm och blev reklamman vid grammofonbolaget Cupol 1958-61. Därefter var han verksam vid Bonniers folkbibliotek under ett års tid innan han satsade helhjärtat på karriären som sångare, låtskrivare och skådespelare (nåja).

1953 sjöng Skogman ”Älgjakten” tillsammans med den välkända Kvartetten Synkopen och 1955 kom skivdebuten med ”Man måste vara om sig och kring sig”. Sammanlagt lär det finns minst 1302 låtar signerade i Thore Skogmans namn. 22 av dem hamnade på Svensktoppen – elva framförda av andra artister, lika många av honom själv. Bland de mest namnkunniga melodierna märks ”Tiotusen röda rosor” med Jan Höilands samt ”Fröken Fräken med Sven-Ingvars.

Thore Skogman i blågul kostym gör reklam för låten ”Pop Opp i Topp” som han bland annat framförde med punkbandet Dag Vag.

Och så då den extremt flåshurtiga ”Du é en riktig klippare, du”, lågvattensmärket framför andra om ni frågar mig. Refrängen för inte tankarna till centrallyrikens höjder, om man säger så:

Du är en riktig klippare,
du är en riktig klippare, du,
ja, du är en riktig klippare, du!
Du är en riktig klippare,
du är en riktig klippare, du,
ja, du är en riktig klippare,
du är en riktig klippare, du!

Genombrottet för Thore Skogman kom med ett framträdande i det omåttligt populära radioprogrammet ”Frukostklubben”, som nästan hela svenska folket lyssnade till varje lördagsmorgon med Sigge Fürst som legendarisk programledare. Därefter blev det ett halvsekel fyllt av radio- och TV-framträdanden, folkparksturnéer, hitlåtar samt en och annan krogshow och operett..

Thore Skogman avled i Gävle efter en stroke den 9 december 2007 i en ålder av 76 år. Vid hans frånfälle hette det i en minnesartikel: ”Han var arbetarkillen som levde för nästa låt”. Så var det säkert. Själv beskrev han sig så: ”Jag har rött hår och glest mellan tänderna.”

Hallstahammars SKs A-lag i fotboll säsongen 1949-50. Thore Skogman är andre man från höger i bakre raden.

Elof Lars Thore Skogman var ett geni på sitt sätt och gladde otaliga människor med sin pigga röst och sitt glada humör. Det är dock ganska självklart att skriver man över 1300 låtar är det ett och annat nummer som inte håller måttet. ”Du é en riktig klippare, du” faller enligt min ringa mening inom den kategorin. I Hallstahammar finns såväl Thore Skogmans plats som en staty rest till minne av den berömde hemmasonen.

Thore Skogman var även en hyfsat bra fotbollsspelare (anfallare) i Hallstahammars SK i näst högsta serien, som då han var aktiv kallades division II. Pappan Elof var under många år spelare och ledare i klubben, som har ett par säsonger i allsvenskan som främsta meriter.

Södertäljeprofiler (II): Engelbrekt Engelbrektsson

Engelbrektsstatyn i Örebro från 1865 av Carl Gustaf Qvarnström.

Riksrådet, rikshövitsmannen och upprorsledaren Engelbrekt Engelbrektsson är en av de mest minnesvärda gestalterna i svensk historia. Han föddes i dalabergslagen någon gång under perioden 1392-99 och mördades på en ö i Hjälmaren i maj 1436. Som vi skall se spelar Engelbrekt även en viss roll i Södertäljes historia.

Engelbrekt var son till frälse- och bergsmannen Engelbrekt Englikoson och var gift med Karin Laurensdotter. Några barn hade paret veterligt inte, i alla fall inga som nådde vuxen ålder. Någon bild av Engelbrekt finns ej bevarad, men det är känt att han var liten till växten. Således knappast den imponerande gestalt som statyerna i Örebro och Stockholm (Engelbrekt står även staty i exempelvis Arboga, Falun och Norberg) vill antyda. https://sv.wikipedia.org/wiki/Engelbrektsstatyn

Engelbrekt Engelbrektsson ledde tillsammans med Karl (VIII) Knutsson Bonde – sedermera svensk konung i tre omgångar 1448-70 – upproret mot Kalmarunionen och dess regent  Erik av Pommern åren 1432-36. Upprorsmännen jagade iväg de kungliga fogdarna från deras borgar, vilka därefter brändes ner. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=16127

En illustration som visar hur Engelbrekts anhängare bränner ner en unionsvänlig fogdeborg.

Försökte bygga en kanal genom Telge. För oss som Södertälje-bor är Engelbrekt ett minnesvärt namn tack vare hans ansträngningar att våren 1435 åstadkomma en kanal genom det dåvarande Telge. http://www.tugboatlars.se/Kanalen.htm:

För att säkra den viktiga handeln i Mälaren försökte Engelbrekt anlägga en kanal genom Telge…ett arbete som aldrig fullföljdes. Med en kanal igenom Telge så skulle trafiken mellan Östersjön och Mälaren ledas förbi det unionstrogna Stockholm.  (Wikipedias avsnitt om Telge hus)

Engelbrekts strävanden att bygga en kanal genom det dåvarande Södertälje var onekligen vällovliga, men med dåtidens resurser i beaktande får man nog säga att försöket på förhand var dömt att misslyckas. Det skulle dröja ytterligare nästan 400 år innan kanalen kunde invigas år 1819 under konung Carl XIV Johans regeringstid.

Engelbrekt, som inte saknade internationella kontakter, lovade flera viktiga handelsstäder i norra Europa fri lejd genom Telge, däribland dem som tillhörde det mäktiga handelsförbundet Hansan. Engelbrekts göranden och låtanden upprörde bland andra riddaren och fogden vid borgen Telge hus, Bengt Stensson Natt och Dag, vilken tidigare varit vänligt stämd gentemot Engelbrekt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Telge_hus

Södertälje kanal i äldre tider.

Telge hus bränns ner. Sedan Bengt Stensson låtit beslagta tyska handelsskepp brände Engelbrekts närmaste man, som hette Erik Puke, i en hämndaktion ner Telge hus som var beläget på Slottsholmen vid Linasundet utanför den nuvarande stadsdelen Brunnsäng i norra delen av Södertälje. Telge hus län omfattade Öknebo, Hölebo och delar av Svartlösa härader i vad som i dag är Södertälje respektive Nykvarns kommuner med omnejd.

1448 inledde kung Karl VIII Knutsson Bonde arbetet med att uppföra en ny borganläggning på Slottsholmen, vilken fick namnet Karlsborg. Den förlorade dock alltmer sin betydelse i slutet av 1400-talet, övergavs och tilläts förfalla. Under tidigt 1500-talet beskrevs borgen som ”omkullfallen”.  Under 1700-talet kom anläggningen att betecknas som Ragnhildsborg efter stadens skyddshelgon, Sankta Ragnhild (1075-omkring 1117).  https://sv.wikipedia.org/wiki/Ragnhild_av_T%C3%A4lje

Slottsholmen är i dag till följd av landhöjningen större än den var under Telge hus storhetstid. Arkeologiska undersökningar gjordes dels 1937, dels 2002 i regi av Södertörns högskola. Bland annat upphittades armborstpilar, delar av hästskor, sporrar och fragment av en ringbrynja samt fingerborgar och andra sytillbehör från slutet av 1200- och början av 1300-talet.

En rekonstruktionsbild av medeltidsfästet Telge hus.

I vattnet utanför Slottsholmen, det vill säga i det som utgjort borgens hamn, upptäckte dykare försvarsanläggningar i form av rester av en pålspärr och stenkistor samt även delar av en medeltida båt.

Riksråd, rikshövitsman och upprorsledare. Det vi vet om Engelbrekt Engelbrektsson har vi från uppgifter i den så kallade Karlskrönikan, en rimkrönika omfattande unionstiden som producerades av kung Karl Knutsson Bondes (1408-70) kansli. Här framgår bland annat att Engelbrekt var en inflytelserik person i hembygden.

Engelbrekt valdes som dalaböndernas talesman i Danmark då klagomål skulle framställas mot den ökände Jens (Jösse) Eriksson, konung Erik av Pommerns danskfödde fogde i Västerås som satte skräck i den svenska befolkningen genom sitt terrorvälde.  Jösse avrättades i december 1436, ett drygt halvår efter Engelbrekts eget frånfälle. Då upproret inleddes 1432 var Engelbrekt Engelbrektsson självskriven som befälhavare över dalahären.

Vid ständermötet i Arboga i januari 1435 invaldes Engelbrekt i riksrådet men uteslöts kort tid därpå ur detsamma av kung Erik. I januari 1436 återupptog Engelbrekt sin roll som upprorsledare, nu tillsammans med Karl Knutsson Bonde. Tillsammans med denne blev Engelbrekt även rikshövitsman, den tidens motsvarighet till överbefälhavare (ÖB). https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=12366

Ett modernt minnesmynt avbildande kung Karl Knutsson VIII Bonde, som styrde Sverige i tre omgångar då vårt land var ett valkungarike.

Mördaren som undgick straff. Engelbrekt skulle emellertid inte bli så långlivad på denna post, ty i maj 1436 mördades han på en holme i Hjälmaren inte långt från Göksholm. Det anses att mordet inte hade politiska motiv utan snarare med det hat Engelbrekt hade uppväckt inom ätten Natt och Dag.

Mordet begicks enligt Karlskrönikan på så vis att Magnus (Måns) Bengtsson Natt och Dag, son till den tidigare nämnde Bengt Stensson, gick lös på Engelbrekt med en yxa varefter Magnus svenner fullbordade den brutala avlivningen av den kraftfulle dalkarlen som vid tiden för sin död var i 40-årsåldern. Mordet väckte enormt uppseende, inte bara inom landet utan också utrikes. https://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_Bengtsson_(Natt_och_Dag)

Mördaren klarade sig undan med livet i behåll, och inte bara det – efter diverse äventyrligheter omfattande bland annat en period som kapare i kung Eriks sold, blev Magnus Bengtsson i tidernas fullbordan medlem av riksrådet samt lagman i Närke.  Det anses att det var fadern, Bengt Stensson Natt och Dag, som hade instiftat mordet.

En av orsakerna till att Magnus Bengtsson undgick straff var sannolikt, att den högre adeln i riket inte betraktade den lågadlige Engelbrekt som tillräckligt ”fin” och givetvis inte alls i samma klass som den förnäma ätten Natt och Dag. http://blog.svd.se/historia/2012/06/01/blev-mordet-pa-engelbrekt-bestraffat/

Engelbrekt och Puke som inspirationskällor. Slutligen några ord om Engelbrekts förtrogne Erik Puke, som alltså var den som i en proteståtgärd mot fogden Bengt Stensson brände ner Telge hus. Sedan Engelbrekt bragts om livet startade Puke ett nytt uppror mot unionsstyret i sin hembygd Rekarne i Södermanland, den så kallade Pukefejden, vilket spreds till Närke och Västmanland. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Puke

Plåtstaty av Engelbrekt från 1980-talet i Norbergs kommun.

Genom underhandlingar med dalafogden Hans Mårtensson lyckades Erik Puke få ett uppbåd bönder från Dalarna att marschera mot huvudstaden Stockholm. Vid västmanländska Haraker kom det till en smärre sammandrabbning vid Hällaskogen. De stridande parterna kom överens om att förhandlingar skulle inledas i Västerås, men i stället greps upprorsledaren Erik Puke, fördes till Stockholm och avrättades där i februari 1437.

Engelbrekt Engelbrektsson och Erik Puke är sedan länge avsomnade, men deras resoluta uppror mot det främmande väldet och dess representanter i Sverige kan kanske tjäna som inspirationskälla för oss som med demokratiska medel önskar återge Sverige dess nationella självbestämmande!

Arlas nya giv: politiskt korrekt hjärntvätt

 Mjölktransport från förr, då mjölk smakade bra utan att behöva kallas ”ekologisk”.

Det fanns en tid när mejeribjässen Arla enbart gjorde reklam för sina produkter, även om det stundom kunde gå litet över styr redan då: för några år sedan hävdades i Arla-reklamen således att ”Mjölk är livet”, vilket naturligtvis är ett problematiskt påstående.

Nu har Arla i ett anfall av akut storhetsvansinne fått för sig att företaget även skall tala om för Sveriges invånare hur de skall tänka och tycka i politiskt kontroversiella frågor. Så sker i en reklamfilm betitlad Landet Ekomjölk där förra alpinstjärnan, den lesbiska helylletjejen Anja Pärson, tillsammans med sin så kallade hustru Filippa Rådin och den senaste bebisen går ut och talar om för oss hur mycket bättre allt blivit med åren.

Ni har sett filmen många gånger i er TV-apparat, men jag repriserar den för säkerhets skull här inbäddad i en tidningsartikel:

http://www.expressen.se/mode/mode/anja-parson-och-nya-bebisen-i-arlareklam/

Anja Pärson, vars berättarröst hörs i filmen, påstås i Expressen enligt ovan ”ta ställning för ökad tolerans och ekologisk mjölk”. Filmens tema är att det ingalunda var bättre förr innan den välsignade ekomjölken hade sett dagens ljus. Det var ett Sverige som enligt den forna slalomhjältinnan befann sig i det nattsvartaste mörker:

Då det bara fanns män och kvinnor och ordet ”hen” blott betydde höna. Då man inte fotograferade maten och frågade varifrån den kom. Då män inte kramade varandra. Då landets statsminister inte var feminist. Då det inte var självklart att människor som älskade varandra kunde skaffa barn tillsammans. Då människors ursprung var viktigare än maten.

 Anja Pärson gör sin världsberömda ”Sälen”, här som reklampelare för Marabous kexchoklad.

Jag har ingenting emot att män kramar varandra om de nu skulle känna för det (senast jag själv kramade en man var i tröstande syfte vid en begravning i vintras). För egen del är dock helt OK att antalet kön var de båda som Gud skapat, att ”hen” bara betydde höna och att statsministern inte påstod sig vara feminist. Inte heller tycker jag det är något större framsteg i mänsklighetens historia, att personer av samma kön kan skaffa barn ”tillsammans” och barnen därigenom inte har en mamma och en pappa att ha som vuxna förebilder. Kan heller inte inse att matfotografering skulle vara ett jättelikt framsteg.

Påståendet att människors ursprung betydde mer än maten på den gamla onda tiden förefaller mig mycket märkligt. Vad har mat med människors ursprung att göra? För övrigt tenderar ju människors härkomst att bli allt viktigare för de politiskt korrekta åsiktspoliserna inom vänstern, för vilken du egentligen bara har rätt att öppna käften om du är ”rasifierad” – det vill säga har annan hudfärg än vit och inte har svenska som modersmål. Så vilka är det egentligen som är ”rasister”?

Enligt Anja Pärsons berättarröst har ”tiden förändrats till det bättre” och ”framtiden ser ljus ut”. Kalla mig gärna gravt efterbliven, men för mig framstår detta ljus som tämligen illusoriskt. Jag skulle inte ha något emot att sätta mig i en tidsmaskin och färdas tillbaka till, säg, året 1955.

– Då alla kunde gå ut och handla utan att riskera överfallas av knivdesperados.
– Då folk i alla åldrar kunde vistas på gator och torg utan att behöva råka ut för granatattacker eller dras in i gängkrig.
– Då mord var något sensationellt som inträffade högst någon gång om året.
– Då skolan klarade sin pedagogiska uppgift och läraryrket faktiskt var eftertraktat.
– Då invandrare förutsattes anpassa sig till svenska seder och bruk och bidra positivt till samhällsutvecklingen snarare än att leva på bidrag.
– Då en gymnasiekurs i svetsning inte räckte som utbildning för landets statsminister.

 ”Jag är inte bara svetsare, jag är feminist också.”
–

 – Då statsministern insåg att Sverige hade gränser vilka var värda att försvaras.
– Då grova brottslingar inte sågs som ”offer” utan skulle åtalas, dömas och spärras in.
– Då islamisering inte förekom och handelsresande i terrorism var ett okänt fenomen.
– Då äktenskap var en angelägenhet för en man och en kvinna och ingen ens hade hört ordet ”feminism”.

Och för den delen då alla åt en god och närande mat respektive drack närande dryck utan att behöva kalla dessa ”ekologiska”. Modern forskning har visat att den så kallat ekologiska födan inte är nyttigare än annan mat – den är till allt övervägande del en ren marknadsföringsåtgärd i vinstmaximeringens syfte. Läs mera om detta här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/11/05/myten-om-det-ekologiskt-odlade/

Nåja, jag tänker inte protestera alltför intensivt mot att Arla och andra livsmedelsföretag propagerar för det ”ekologiska”, även om jag personligen ställer mig skeptisk. Det ligger trots allt inom ramen för vad denna typ av företag bör syssla med.

När företaget däremot, som i den senaste Anja-reklamen, tror sig ha den moraliska rätten att via en ”folkkär” idrottsutövare skriva folk på näsan vad de skall tycka och tänka, då går det alldeles åt helvete för långt. Arla bör hålla sig till det företaget kan bäst: producera födoprodukter och publicera recept. Den politiska hjärntvätten skall man lämna därhän.

Arla befinner sig i dagarna i nyhetsflödet också genom sin ekonomiska filosofi. Medan den betydligt mindre konkurrenten Skånemejerier har höjt ersättningen till mjölkbönderna, har Arla valt att sänka ersättningen med 25 procent samt ge sin nye verkställande direktör ett rejält lönepåslag upp till en årslön om 6,2 miljoner kronor (den förre tjänade 4,5 miljoner):

http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/trots-mjolkbondernas-kris-arla-hojde-vd-lonen

Det finns alternativ till Arlas produkter.

Själv tänker jag definitivt börja studera vilka alternativ det finns till Arlas produkter. När det gäller filmjölk, som jag ofta inmundigar, är det Gefleortens Bollnäsfil som kommer att gälla fortsättningsvis.

Fotnot: Arla Foods är ett danskt-svenskt mejerikooperativ som ägs av 12 629 mjölkbönder i de sex länderna Sverige, Danmark, Belgien, Luxemburg, Storbritannien och Tyskland. Företagets historia och namn går tillbaka till 1881 och den första mejeriandelsföreningen på gården Stora Arla i Odensvi socken, Köpings kommun i Västmanland.

Sossarnas golgatavandring: Wallström, trots allt?

Okay, då – jag ger upp. Jag skriver väl ett inlägg om Socialdemokraternas golgatavandring mot att utse en ny partiledare, trots att jag länge värjt mig inför tanken. En vandring som i alla fall teoretiskt kan innebära något av en återuppståndelse för det svårt sargade, för att inte säga halvdöda, partiet. Låt oss titta litet närmare på de aktuella kandidaterna.

Mikael Damberg och Veronica Palm.

Eftersom jag misstänker att feministkotteriet inom partiet har mycket att säga till om håller jag Veronica Palm, född i östgötska Kisa 1973 och därmed den yngsta seriösa kandidaten till partiledarposten, som favorit. Palm må förefalla ung och fräsch men företräder i verkligheten den gamla stammens vänsterpolitik med Olof Palme som frontfigur: högre skatter, mer bidrag, stöd för allehanda minoriteter. Palm är ordförande i Stockholms arbetarekommun och ett tungt namn i riksdagen men har aldrig innehaft en regeringspost. Det är inte svårt att tänka sig Veronica Palm stå på podiet och le tillsammans med Mona Sahlin på den avgörande sossekongressen i ett hav av blommor. Gift med Stockholms-politikern Roger Mogert.

En  annan kvinna som dykt upp i partiledarspekulationerna på sistone är Lena Sommestad, född i uppländska Börje 1957. Det faktum att Sommestad är en väl ansedd akademiker lär inte stärka hennes aktier bland partiets arbetarklassromantiker. Å andra sidan är det svårt att se någon kandidat som denna krympande del av sosseriet helhjärtat  skulle kunna tänkas stödja. Sommestad utnämndes 2001 till professor i ekonomisk historia i Uppsala; hennes doktorsavhandling handlar om mejeriindustrins maskuliniseringsprocess. Därefter har hon bland annat varit miljöminister. Någon karismatisk politiker är hon knappast och inte heller någon av de mer realistiska kandidaterna.

Sven-Erik Österberg försöker le.

När vi nu uttömt avdelningen kvinnliga partiledarkandidater är det dags att gå över till männen. Sven-Erik Österberg, född i Munktorp i Västmanland 1955, nämns ofta som favorit till partiledarposten. Han har en gedigen erfarenhet från facklig verksamhet, kommunalpolitik och rikspolitik och ligger tryggt förankrad i partiets mittfåra. Inledde på allvar sin politiska karriär genom att bli kommunalråd i Skinnskatteberg 1991 och blev biträdande finansminister i den senaste sosseministären. Gruppledare för sossarna i riksdagen. Det som talar mot honom är hans gråtrista framtoning – knappast någon som förmår skapa entusiasm för socialdemokratisk politik. 

Mikael Damberg föddes i Solna 1971. Pappan, Nils-Gösta Damberg, är en socialdemokratisk trotjänare som var partikassör i många år och en av tungviktarna inom det så kallade IB, den länge sekreta socialdemokratiska underrättelseorganisationen som under skandalartade former avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt i början av 1970-talet. Damberg senior flyttade sedan till Åland där han var svensk generalkonsul i åtta år. Den yngre Damberg valdes med knapp marginal till SSU-ordförande 1999 och är en av Socialdemokraternas tyngre riksdagsmän – bland annat vice ordförande i utbildningsutskottet samt ledamot i Krigsdelegationen. Har tidigare varit politiskt sakkunnig hos statsrådet Thage G. Peterson och ingen mindre än Göran Persson. Anses tillhöra partiets högerfalang. Om sossarna vill ha en yngre, modernare partiordförande kan Damberg vara ett alternativ.

Thomas Östros: Monas pojke.

Sedan har vi tre kandidater som alla har förnamnet Thomas. Thomas Östros hette ursprungligen Waaranperä i efternamn och föddes i Malmberget i nordligaste delen av landet 1965. Han är filosofie licentiat i nationalekonomi och har innehaft en rad statsrådsposter – skatteminister, utbildningsminister och näringsminister. Var påtänkt som finansminister vid ett segerval 2010. Hur det gick med det vet vi. I dag är Östros vice ordförande i riksdagens finansutskott. Vad som främst ligger honom i fatet är en stel och tråkig framtoning i TV-rutan.

Thomas Bodström fortsätter att ha många bollar i luften.

Thomas Bodström, född i Uppsala 1962 med förre utrikesministern Lennart Bodström som pappa, är till professionen advokat och yrkespartner/partibroder till Claes Borgström; tillsammans har de en advokatbyrå vid Norra Bantorget i Stockholm. Den senare är socialdemokratisk talesman i jämställdhetsfrågor och av många ansedd som en totalt utflipprad feminist. Bodström har länge framstått som en socialdemokratins ”golden boy” med filmstjärneutseende och ett förflutet som allsvensk fotbollsspelare i AIK. Har tidigare varit justitieminister men har under senare år även gjort sig känd som deckarförfattare. Thomas Bodström vore närmast den idealiske partiledaren om han skulle återuppta sin politiska karriär och återvända från exilen i USA, dit han flyttade före valet 2010. Kuriosaupplysning med personlig anknytning: Bodström medverkade för något år sedan i ett avsnitt av Felix Herngrens komedi- och satirserie ”Sanningen bakom”, där han framställdes som en utomjording med övernaturliga krafter: min framlidna hustru Marika medverkade i en återkommande statistroll som läkare  i flera avsnitt i serien.

 Thomas Eneroth är före detta metallarbetare.

En partiledarkandidat som poppat upp på senare tid är Thomas Eneroth, född i Växjö 1966 och till yrket ursprungligen metallarbetare vilket bör glädja partitraditionalisterna. För att förkovra sig har Eneroth bedrivit studier i statsvetenskap och sociologi vid Växjö universitet. Thomas Eneroth är ett av partiets mer framträdande namn i riksdagen som 2008 efterträdde Thomas Östros som näringspolitisk talesman. Sedan senaste valet är han vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. I likhet med Mikael Damberg är han ledamot i Krigsdelegationen. Eneroth har således en gedigen politisk bakgrund men är knappast en seriös kandidat till partiledarposten.

Pär Nuder, född i Täby 1963, har visserligen emfatiskt avböjt alla inviter till partiledarskapet, men ingen lär bli förvånad om han dyker upp som gubben i lådan på den avgörande partikongressens i mars. Pär Nuder, ibland kallad ”Nutte”, har en estländsk pappa vid namn Ants Nuder. Pär har av partiveteranen Enn Kokk, mest känd som Birgitta Dahls man, kallats ”mannen utan egenskaper” och har om möjligt ännu mindre karisma än Sven-Erik Österberg och Thomas Östros. Nuder knöts som sakkunnig till justitiedepartementet redan som 24-åring. Han räknades som en av statsminister Göran Perssons närmaste män och var finansminister 2004-2006. För något år sedan kom han ut med boken Stolt men inte nöjd (Norstedts 2008, 368 sidor). Nuder är avskydd av vänsterfolk i och utanför partiet på grund av sina påstådda högeråsikter. En drömkandidat för alla som vill se ett permanent vingklippt sosseparti.

Södertäljejokern Anders Lago.

Till sist den verkliga jokern som ny sossechef: Anders Lago, sedan 1998 kommunstyrelsens ordförande i Södertälje då han efterträdde Conny Andersson. Lago är född i Jönköping 1956 och kom som 20-åring till Södertälje fyra mil söder om Stockholm. Jag kom i närmare kontakt med Anders Lago på 1990-talet, då han bland annat var ordförande i miljö- och stadsbyggnadsnämnden där jag representerade Täljepartiet. När han utsågs till sossarnas starke man i Södertälje 1998 skedde det i konkurrens med Sten Olsson, som senare kom att bli nära medarbetare till Göran Persson och Pär Nuder; Olsson är sedan 2007 konsult i egen firma. Anders Lago blev våren 2008 känd för en bredare publik, då han blev inbjuden av USAs Kongress att informera om Södertäljes omfattande mottagning av flyktingar från Irak. Lago kunde då informera om att Södertälje med cirka 80 000 invånare tog emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Under det omskrivna USA-besöket träffade Anders Lago dåvarande demokratiske presidentkandidaten Barack Obama och kallades allmänt The Mayor of Sodertalje, som också blev namnet på Lagos partiblogg. Anders Lago står med båda fötterna på jorden och anser, i likhet med nästan alla södertäljebor oavsett ursprung, att kommunen tvingats dra ett orimligt stor lass när det gäller invandring (av Södertäljes befolkning har närmare 50 procent invandrarbakgrund). Vad som möjligen kan vara till nackdel för Lago är att han efter kommunalvalet 2010 – som blev ett succéval för framförallt Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – valde att med stöd av MP och V bjuda in SD till kommunstyrelsen och de större nämnderna. Den svaga borgerliga oppositionen rasade. Lago sitter ju heller inte riksdagen men väl i partistyrelsen. Jag har ofta varit kritisk till Anders Lagos politik men ser honom, trots detta, som en anständig politiker och en anständig människa. Han är också en slug politiker med åtskilliga rävar bakom varje öra.

Med Anders Lago som ny partiledare tror jag Socialdemokratiska arbetarepartiet har goda förutsättningar att åter bli en kraft att räkna med i svensk politik. Just därför vill jag inte se honom, eller för den delen Bodström, vald på kongressen i mars. I stället håller jag tummarna för någon i kvartetten Palm, Österberg, Östros eller Nuder.

Mitt grundtips, för att låna en term från legendariske tipsexperten Rudolf ”Putte” Kock, får bli Veronica Palm som är den inflytelserika feministmaffians främsta kandidat. Jag helgarderar dock med Sven-Erik Österberg och Mikael Damberg.

Margot Wallström – frälsargestalten.

Jag avslutar med det kanske helt tokiga hugskottet att EU-kommissionären och förra statsrådet  Margot Wallström, sossarnas verkliga drömkandidat och frälsargestalt, i ljuset av  det egna partiets kräftgång – det blev rekordlåga 25,6 i senaste mätningen från AB/United Minds – gör sensation och kandiderar vid marskongressen. I så fall kommer hon hundraprocentigt säkert att väljas av ett enigt sosseparti, som drömmer våta drömmar om att wallströmskan, född i Kåge i Västerbotten 1954, skall sopa golvet med Reinfeldt i 2014 års val.