På resa i västra Turkiet (II): Troja

 Den trojanska hästen vid ingången till det historiska utgrävningsområdet i Troja. Foto: Tommy Hansson

Troja

Knappast någon nu levande människa med normal fattningsförmåga och bildning kan rimligen ha undgått att ha hört talas om Troja. Troja, som var den stat som omgav staden Ilion, var skådeplatsen för tioårskriget mellan akajer (greker eller hellener) ett antal hundra år före Kristi födelse. Själv stiftade jag första gången bekantskap med detta historiska skede i tioårsåldern i form av ”Illustrerade klassiker”, en serie serietidningar som i tecknad form åren 1956-76 återgav kända böcker.

Kriget har odödliggjorts för kommande generationer av den joniske skalden Homeros, som antas ha levt på 700-talet f. Kr., som skrev Iliaden om kriget samt Odysséen om hjälten Odysseus irrfärder efter sagda krig. De så kallade lärde tvistar i och för sig om kriget alls har ägt rum – Homeros blandade exempelvis in allehanda gudomligheter från den grekiska mytologin med Zeus i spetsen, vilket inte bidrar till trovärdigheten. Skalar man bort sådana yvigheter, torde det dock vara fullt möjligt att kriget verkligen utkämpades. Även den romerske skalden Vergilius behandlade ämnet i sitt verk Aeneiden.

Homeros inleder sitt på klingande hexameter avfattade verk om 16 000 verser fördelade på 24 sånger på följande sätt i Erland Lagerlöfs klassiska översättning:

Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos Peliden Akhilleus
olycksdiger, till tusende kval för akhajernas söner

 En ganska imponerande byggnadslämning i Troja. Foto: Tommy Hansson

Krigshandlingarna inleddes med att prins Paris, son till konung Priamos i Troja, enleverade prinsessan Helena (med tillnamnet ”den sköna”) från dennas make, konung Menelaos i den grekiska staten Sparta och förde henne till Troja. Menelaos får hjälp i kriget av sin broder, konung Agamemnon i Mykene, som regerade hela det dåtida Grekland. Därefter böljar kriget fram och tillbaka tills grekerna tillgriper krigslisten att överlämna en stor trähäst till trojanerna som försoningsgåva. Inuti hästen ryms ett antal grekiska krigare med Odysseus, som funderat ut idén med trähästen, i spetsen.

På detta sätt kan staden Ilion och staten Troja intas och besegras. Odysseus drabbas emellertid av dödssynden hybris (övermod) som en följd av sin briljanta idé, något som högeligen förtörnar gudarna varför Odysseus tvingas till en mängd äventyrliga irrfärder (se ovan). ”Den trojanska hästen” har blivit en symbol för bedrägliga krigslister i stort, såsom skildras i vår svenske revykung Karl Gerhards berömda sång Den ökända hästen från Troja vilken kan avnjutas här:

https://www.youtube.com/watch?v=-p7fb12ZuXU

 I Karl Gerhards revy har ”Den ökända hästen från Troja”, det vill säga Nazitysklands femte kolonn, fått drag av svensk dalahäst.

Efter denna inledning är det så dags för mig att berätta litet om mitt besök den 1 februari på den historiska platsen Troja, belägen i Mindre Asien i landskapet Troas i dagens nordvästra Turkiet vid Dardanellerna i närheten av Hissarlik intill staden Canakkale. På grund av platsens betydelse ägnar jag hela denna text åt Troja.

Längs vägen intill dagens Troja finns ett antal souvenirbutiker och näringsställen, där jag passade på att dels inmundiga en öl av det fullt passabla inhemska märket Efos, dels inköpa en CD med turkisk instrumentalmusik. Jag köpte också något jag trodde var turkisk konfekt, men som i själva verket visade sig vara en uppsättning kryddor inklusive en liten kryddkvarn.

        Vyer från utgrävningsområdet. Foto: Tommy Hansson

Utanför ingången till det Troja, som alltjämt är föremål för arkeologiska utgrävningar, finns en version av den mångomsjungna trähästen vars interiör hugade besökare kan ta sig en titt på. I området promenerar folk utklädda på samma sätt som de forntida krigarna förmodas ha varit skrudade, och den som vill kan låta fotografera sig bredvid en sentida Akilles, Hektor, Patroklos och allt vad krigsheroerna hette.

Troja återupptäcktes i mitten av 1860-talet av den brittiske arkeologen Frank Calvert, men den som på allvar grep sig an verket med utgrävningarna var tysken Heinrich Schliemann (1822-90), som ibland kallas den moderna arkeologins fader. Schliemann var i grunden affärsman och började med arkeologi först vid 41 års ålder. Han var utbildad såväl vid Rostocks som Sorbonnes universitet, men som arkeolog var han självlärd. Han behärskade 13 språk, bland dem svenska.

        Schliemann menade att han funnit kung Agamemnons av Mykene dödsmask i guld.

Schliemann urskiljde nio olika byggperioder och ett antal byggnadslämningar, men däremot inga direkta bevis för att ett forntida krig utkämpats här. Bland annat trodde han sig ha återfunnit konung Priamos guldskatt. Under sina utgrävningar i Mykene i Grekland hittade Schliemann vidare ett föremål som går under namnet Agamemnons dödsmask efter den mykenske konungen med samma namn. Heinrich Schliemann hade ett minst sagt levande intresse för den grekiska historien och gav sin son namnet Agamemnon.

Från Troja har man utsikt över ett landskap i vars bortre ända skymtar sundet Dardanellerna (tidigare kallat Hellesponten), känt från Första världskriget genom det för ententemakterna katastrofala slaget vid Gallipoli 1915-16 som blev en lika lysande triumf för turkarna.

 Utsikt från Troja över slätten som leder bort till Gallipolis och Dardanellerna (Hellesponten). Foto: Tommy Hansson

Om det Trojanska kriget skall slutligen sägas att det förevigats i form av en film, Troy, från 2004 i regi av Wolfgang Petersen med bland andra Brad Pitt som Akilles och Peter O´Toole som konung Priamos av Troja. Mer om filmen här:

http://www.svd.se/kultur/film/traig-troja-trots-hastjobb_23407.svd

Fler ord om kärlek – lyckad och mindre lyckad…

Här följer fler ord om olika typer av kärlek av kända och okända…

 Hans helighet Dalai lama.

I slutändan är orsaken till att kärlek och medlidande ger oss den största lyckan helt enkelt att vår natur uppskattar dem över allt annat./Dalai lama

Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek./Sankt Johannes

När du är kär kan du inte somna därför att verkligheten är bättre än dina drömmar./Theodor Seuss Geisel

Ta bort kärleken, och vår jord är en grav./Robert Browning

Tyngdkraften är inte orsaken till att folk blir kära i varandra./Albert Einstein

 Paul Verlaine.

Här finns frukter, blommor, blad och grenar. Och här är mitt hjärta som slår bara för dig./Paul Verlaine

Det är omöjligt att vara förälskad och klok på samma gång./Francis Bacon

Kärleken övervinner allt./Vergilius

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, det är allt jag vill säga./Paul McCartney

Att inte ha blivit älskad är otur, att inte kunna älska – det är olycka./Albert Camus

 Patrick Kavanagh.

Och jag älskade för mycket, och genom sådant kastas lyckan bort./Patrick Kavanagh

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning. Alkohol konserverar./Max Dautheneley

Rynkor är smilgropar i älskarens ögon./Kinesiskt ordspråk

Ett hjärta som älskat är alltid ungt./Okänd författare

Jag sitter här och gråter, inte för att jag saknar dig utan därför att jag vet att jag aldrig kommer att få chansen att såra dig som du sårat mig./Okänd författare

Det är inte så att jag hatar dig, men om du började brinna och jag hade en påse marshmallows skulle jag grilla dem över dig./Okänd författare

Inte för att jag hatar dig, men…Glöm det, dra åt helvete./Okänd författare

Önskar jag kunde komma över dig, önskar jag kunde radera alla minnen vi hade tillsammans. Önskar jag kunde låtsas att VI aldrig hade hänt. Önskar jag kunde glömma allt om dig…Men jag kan inte./Okänd författare

Sluta aldrig önska, sluta aldrig be, sluta aldrig hoppas, under kan ju ske./Gammalt ordspråk

En bild av den romantiska kärleken

Amor vincit omnia – Kärleken övervinner allt – skaldade redan den romerske författaren Vergilius för vid pass 2000 år sedan.

Den romantiska kärleken, låt vara att den knappast kan betraktas som oomstridd genom historien, lär emellertid söka sin historia tillbaka till Edens lustgård och triangeldramat mellan Eva, Adam och Lucifer.

Min favoritbild av den romantiska kärleken mellan en man och en kvinna är den förälskade och dyrkande mannen som lägger ut sin rock över en pöl, för att den tillbedda varelsen skall kunna gå torrskodd däröver. Vi har nog alla sett det motivet återgivet på skämtteckningar och dylikt.

Den galante sir Walter Raleigh visar sin aktning för sin drottning genom att låta henne kliva på sin mantel. 

Bilden/illustrationen har faktiskt en historisk bakgrund. Den förknippas med den berömde upptäcktsresanden, krigshjälten och hovmannen sir Walter Raleigh (1552-1618) – bland annat känd för att ha fört med sig potatis och tobak till England från sina resor – vilken 1581 blev drottning Elizabeths Is gunstling.

Raleigh skall bland annat ha lagt sin mantel över en lerpöl på det att drottningen, även kallas Elizabeth den stora, skulle kunna gå torrskodd över den. Så kallade seriösa historiker har naturligtvis ifrågasatt historiens autenticitet, vilket man tråkigt nog plägar göra med i stort sett alla färgstarka historiska impressioner.

Personligen struntar jag i de seriösa historikerna i det här fallet. Berättelsen om den galante Raleigh som breder ut sin mantel för majestätet – som han för övrigt lär ha haft ett romantiskt äventyr med – är helt enkel för bra för att inte vara sann.

Det var emellertid inte alltid Raleigh var på bästa fot med den stora drottningen. När drottningen fick veta att han i hemlighet hade gift sig med den elva år yngre hovdamen Elizabeth ”Bess” Throckmorton 1591 blev båda för en kortare tid inspärrade i Towern i London 1592.

Från vänster Abbie Cornish som Elizabeth Throckmorton, Cate Blanchett som Elizabeth I och Clive Owen som Walter Raleigh i Shekhar Kapurs Elizabeth: The Golden Age.

När Elizabeth I avled 1603 var förhållandet till Raleigh emellertid återupprättat. Den senares lycka skulle dock inte vara så länge till. Elizabeths efterträdare på tronen, James (Jakob) I, lät spärra in Raleigh vilken slutligen avrättades genom halshuggning 1618.

Det från kroppen skilda huvudet balsamerades enligt tidens sed och överlämnades till Raleighs änka, vilken uppges ha burit det med sig vart hon än gick under de återstående 29 åren av sin levnad. Vilket naturligtvis också kan betraktas som ett, om än egenartat, uttryck för romantisk kärlek makar emellan…

Hur som haver. Jag har själv städse drömt om att få visa min kärlek till Den Avgudade genom att lägga ut min rock över en pöl så att Hon icke behöver väta skorna på sina ljuvliga små fötter, men det har ännu ej blivit av.

Hoppet är dock det absolut sista som överger en förälskad man…