En studie i politiskt hyckleri: Robert Halef (KD)

 Robert Halef (KD) – fartdåre och hycklare.

Om det hade funnits ett svenskt mästerskap i politiskt hyckleri skulle sannolikt riksdagsman Robert Halef (KD) ligga mycket bra till för att ta hem det.

Robert Halef, född 1964, tillhör den assyrisk-syrianska kristna minoriteten i invandrarstaden Södertälje. Till yrket tandtekniker inledde han sin politiska karriär i Socialdemokraterna men gick över till Kristdemokraterna, eftersom det var mycket lättare att få en inflytelserik position i detta lilla parti. Halef utsågs 2002 till KDs gruppledare i Södertäljes kommunfullmäktige. I dagens socialdemokratiska fullmäktigegrupp finns för övrigt en ledamot som också heter Robert Halef.

När KD-Halef invaldes i riksdagen 2010 överlämnade han gruppledarskapet till pastorsfrun Veronica Westergård men fortsatte som vanlig fullmäktigeledamot. I den egenskapen har han bland annat motionerat om att Södertälje och staden Al-Qamishli i Syrien skulle ingå ett vänortsavtal, men fick rejält med kritik från hela det politiska spektret med tanke på att Syrien under diktatorn Bashar al-Assad var en hård diktatur.

Notabelt är att Robert Halef har försökt sätta sig på två hästar när det gäller Syrien. Å ena sidan en vänskaplig approach med vänortsavtal med en syrisk stad, å andra sidan en kritisk hållning mot den brutala al-Assad-juntan och krav på dess avgång:http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.1583488-robert-halef-vill-se-regimen-i-syrien-avga

Den 27 november 2015 innehöll lokaltidningen Länstidningen en nyhetsartikel som informerade om att Robert Halef blivit av med körkortet i två månader, sedan han för tredje gången åkt fast för fortkörning sedan augusti 2014. Bland annat hade han kört 96 kilometer i timmen på en 70-väg och 102 kilometer i timmen på en 80-sträcka.

Det hör till saken att Robert Halef är KDs representant i riksdagens trafikutskott och har motionerat om att det skall bli lättare att ta körkort. Det uppges i artikeln att Transportstyrelsen ser allvarligt på Halefs upprepade överträdelser av hastighetsgränserna. Robert Halef är även kristdemokratisk talesperson i frågor som rör transporter och kommunikation. http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.3370633-trafikpolitiker-blev-av-med-korkort

Artikelförfattaren hade ett vad som kan kallas animerat meningsutbyte med Robert Halef i kommunfullmäktige i Södertälje den 29 oktober, då min motion om att upprätta ett årligt mångkulturellt bokslut i Södertälje kommun – som lades 2011 men således inte kom upp till behandling i fullmäktige förrän fyra år senare – behandlades.

När motionen behandlades befann sig asyl- och flyktingmottagningen i Sverige såväl som i Södertälje på sin högsta nivå någonsin, och vare sig regering eller opposition visade några tendenser att ta tag i problemen. Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) anförde i denna situation tonen med att retoriskt fråga motionsställaren – det vill säga denna artikelförfattare – om jag ville dra tillbaka motionen med tanke på det akuta flyktingläget.

Något jag givetvis nekade att göra: jag och SD finner det fortsatt angeläget att på årlig basis få en ekonomisk genomlysning av kostnader och eventuella vinster av massinvandring och mångkulturalism. Därefter utsattes jag, och i någon mån nyvalda gruppledaren Beata Kuniewicz, för en timmes oavbruten pajkastning som gick ut på att jag och mitt parti var i total avsaknad av elementär empati. En äldre moderat ledamot gick upp och grät i talarstolen och undrade, hur vi ekonomiskt skulle mäta hans föräldrar som hade anlänt till Sverige för 70 år sedan som krigsflyktingar.

Robert Halef (KD) bidrog på intet sätt till att nyansera eller hyfsa debatten. Således anklagade han mig, inte bara för bristfällig empati utan också för att ”inte följa Bibeln”. Efter det sliskigt sentimentala inlägget kunde jag inte hålla mig längre utan meddelade Halef ansikte mot ansikte att det var det ”värsta dj-a hyckleri jag någonsin hört”.   

Det kom från hjärtat och jag fick det halefska hyckleriet bekräftat en kort tid efter debatten i fullmäktige. Robert Halef hävdade då i ett debattinlägg i Länstidningen att ”flyktingläget är ohållbart”, något SD hävdat hela tiden. Vidare skrev Halef: ”Att regeringen nu tar situationen på allvar är helt nödvändigt. Därför är det bra att gränskontroller införs och att regeringen nu aviserat ytterligare åtgärder som kan minska trycket mot svensk flyktingmottagning.”

Robert Halef förordade i nämnda inlägg alltså i princip samma politik som den Sverigedemokraterna alltid varit för. Ett par veckor tidigare hade den politiken i Kristdemokraternas och alla andra partiers ögon varit rasistisk, fascistisk och totalt oempatisk! http://lt.se/asikter/debatt/1.3306679-flyktinglaget-ar-ohallbart

När man sammanställer den varme människovännen Robert Halefs osannolika kappvändarpiruetter i flyktingfrågan – där det som var fascistiskt och empatilöst förut i ett huj förvandlas till högsta norm – med trafiksäkerhetsvännen Robert Halefs fortkörarbravader, undrar jag om inte samme Halef måste vara något av en svensk rekordman när det gäller hyckleri.

 Kommunfullmäktige i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Robert Halef är jämte Yilmaz Kerimo (S) och Metin Ataseven (M) assyrisk-syrianska Södertälje-politiker som under senare år tagit sig ända in i riksdagen. Ingen av dem hade kunnat nå så långt utan en massiv uppbackning från respektive klaner och familjer i Södertälje och hela Stockholms län. Halef, som genomgått en kraftig viktminskning under senare år, invaldes exempelvis i riksdagen för Stockholms läns valkrets med så högt platsnummer som 174. http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/Hitta-ledamot/Ledamoter/Halef-Robert-0285631067215/

Halef och Ataseven är exempel på familjer med nära band till den dominerande klanen Melkemichel, vars tentakler sträcker sig in i samtliga delar av samhället och icke minst den organiserade brottsligheten. http://avpixlat.info/2012/09/17/klanmaffians-gisslan-i-sodertalje/

 

 

Fel signal att ge härbärgen åt EU-tiggare

Socialnämnden i Södertälje har beslutat att skjuta till pengar i syfte att, i samarbete med kristna församlingar i kommunen, upprätta ett härbärge för så kallade EU-migranter – det vill säga tiggare från främst Rumänien – inför den kommande vintern. Inhemska hemlösa lämnas däremot vind för våg. Samtliga partier utom Sverigedemokraterna har godkänt förslaget, som ursprungligen härrör från en motion i fullmäktige som för knappt ett år sedan inlämnades av Kristdemokraternas dåvarande gruppledare.

SDs nya gruppledare i fullmäktige, Beata Kuniewicz, förklarar i ett inslag i SVTs Södertäljenytt den 3 november 2015 varför detta inte är någon god idé:http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sodertalje/sd-sager-nej-till-harbarge-for-eu-migranter

Nedanstående debattinlägg av denna bloggare, hämtat ur Länstidningen den 5 december 2014, ger en mer utförlig bild av SDs inställning.

Förra året lämnade jag in en fråga till kommunstyrelsens ordförande Boel Godner om hur kommunen såg på tiggarproblemet.

Det gick alls inte för sig – av kommunsekreteraren fick jag svaret, att då kommunledningen betraktade tiggeriet som en polisiär sak fick frågan inte ställas i fullmäktige. Nu har attityden uppenbarligen förändrats.

KDs gruppledare Veronica Westergård har i en motion till fullmäktige föreslagit, att Södertälje kommun skall snabbutreda ”möjligheten till tak över huvudet under vintersäsongen även för personer som är skrivna utanför Södertälje”. I en intervju i LT den 22 november menar Westergård att ”något måste göras”.

Westergårds motion har tydligen tagit skruv långt innan den kommer upp för behandling i fullmäktige. LT rapporterar nämligen också om att socialkontoret skall utreda tiggarnas situation i Södertälje.

 Del av ett tiggarläger på Trafikverkets mark i Södertälje. Foto: Privat

Vi har kommit en lång väg från den laggrundade inställningen, att tiggeri är något oönskat. Fordomdags var tiggeri helt förbjudet. Och när polisen i Södertälje 2013 grep tre utländska tiggare för att lagföra dessa för brott mot den lokala ordningsstadgan blev polisinsatsen underkänd av tingsrätten.

Om KD-ledaren skulle få gehör för sina tankar om att kommunen skall förse dessa EU-migranter med husrum, vore detta enligt min mening samma sak som att uppmuntra människor i hela Europa att ta sig till Södertälje, ty här går det utmärkt att leva förhållandevis gott bara genom att sitta på gatan med en mugg framför sig.

Jag har den bestämda uppfattningen, att detta inte är en signal vi bör sända ut till omvärlden. Vi har redan nog med tiggare, eller EU-migranter, som kastar bort sin tid med att inte ta sig för något konstruktivt med sina liv.

I stället borde de på lämpligt sätt uppmuntras att återvända till sina hemländer, som i de flesta fall är Rumänien eller Bulgarien. Båda är fullvärdiga EU-medlemmar och har därmed uppfyllt alla unionens ekonomiska krav. De borde alltså inte ha några problem med att ta hand om alla sina medborgare, även de som nu ägnar sig åt tiggeri i Sverige.

Lycka till, Ebba – men var finns högervridningen (KD)?

 

 Nytt KD-ansikte utåt: Ebba Busch Thor.

Det talas i dessa dagar mycket om att Kristdemokraterna (KD) skulle vara på väg ”åt höger” med Ebba Busch Thor som ny partiledare. Tillåt mig tvivla.

Så hävdas på förstasidan i Svenska Dagbladet den 15 mars att ”KD siktar högerut”. Detta främst för att kunna konkurrera om Sverigedemokraternas (SD) väljare. ”Vi ska inte vara med i den liberala gyttjebrottningen”, citeras en av Ebbas anhängare, den kristdemokratiske försvarspolitikern Mikael Oscarsson, inne i tidningen.

Svenskans texter om Ebba Busch Thor och KD via denna länk:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kdare-vill-ta-steg-hogerut_4409873.svd

Låt oss då skärskåda KDs så kallade högervridning och det ”hot” denna skulle kunna tänkas utgöra mot SD. När det gäller SDs hjärtefråga, immigrationspolitiken, är det svårt att se några tecken på att KD skulle kunna göra SD äran stridig som förespråkare för en mer realistisk inriktning.

Ebba Busch Thor utlät sig för inte så förfärligt länge sedan på följande sätt:

Sverige har och ska ha ett generöst, solidariskt flyktingmottag. Vi ska inte sätta ett tak för hur många vi kan ta emot.

Kanske inte ett uttalande som ger hopp om någon radikal kursändring i immigrationsfrågan i alla fall. Om det omtalade orienteringen högerut på den politiska skalan citeras vidare Busch Thor så i Svenska Dagbladet: ”Att vara konservativ, höger eller så – det är väldigt ofullständiga begrepp. Jag vill bidra till att vi hävdar begreppet kristdemokrati tydligare i svensk politik.”

Nu är det ju dock knappast så att ”kristdemokrati” skulle vara ett så mycket tydligare ideologiskt begrepp än ”höger” respektive ”konservatism”. Snarare tvärtom. När partiet bildades som Kristen demokratisk samling (KDS) på pingströrelsens ledare Lewi Pethrus (1884-1974) initiativ 1964, var det abortmotstånd och hävdandet av morgonbönens plats i svenska skolor som var huvudfrågorna. Vilka de stora frågorma är i dag beror sannolikt på vilken kristdemokrat man pratar med.

 Pastor Lewi Pethrus, KDs grundare.

Frågar man exempelvis KDs gruppledare i Södertälje fullmäktige, Veronica Westergård, skulle hon nog svara att det är skolorna och näringslivet. Riksdagsman Mikael Oscarsson skulle möjligen svara försvaret. Ebba Busch Thor kanske familjefrågan, vad det nu innebär. I SvD säger hon: ”…kristdemokratin kombinerar friheten för den enskilda människan med ett stort ansvar för våra medmänniskor.” Jaha. Och?

Knappast ett uttalande som skrämmer slag på någon sverigedemokrat. Särskilt inte när man vet att KD och Busch Thor sluter upp bakom den nuvarande abortlagstiftningen med 18 veckor som bortre abortgräns (att jämföra med SDs tolv). För att KD skall kunna konkurrera om samma väljare som SD måste partiet och dess ledare nog komma bort ifrån den menlösa snällstämpeln och börja visa litet kallt stål.

I en fråga – den om försvaret – har KD främst genom Mikael Oscarssons insatser förvisso lyckats komma en bit på väg från det gamla pacifistiska frimicklarstuket, och det är gott så för ett parti som gör anspråk på att stå till höger. Det räcker dock inte på långa vägar. Mer måste till.

 Niklas Busch Thor, bollsparkare i IK Sirius.

Ebba, som egentligen heter Ebba-Elisabeth i förnamn, är född 1987 och 28 år gammal. Hon är gift med Niklas Busch Thor som är fotbollsspelare i uppsalaklubben IK Sirius i superettan. Paret väntar för närvarande sitt första barn. Ebba gick hela grundskolan i en skola tillhörig den kristna församlingen Livets Ord och räknar sig som svensk-norsk, emedan fadern är norrman.

2006-10 arbetade Ebba Busch  som kommunalpolitisk sekreterare åt KDs uppsaliensiska kommunalråd Gustaf von Essen och fick rycka in i dennes ställe när han blev sjukskriven 2009. Efter valet 2010 blev hon ett rekordungt kommunalråd vid 23 års ålder och fick förnyat förtroende 2014.

Märkligt nog har det, så vitt jag kunnat utröna, inte alls diskuterats vad det kommer att innebära för KD att ha en partiledare som inte har stämma och säte i Sveriges riksdag.

När man betraktar ett fotografi av Ebba Busch Thor blir det rätt uppenbart att hon i  betydande grad lever på sitt fördelaktiga utseende. Litet vassare än exempelvis tidigare partiledarrivalen Jakob Forssmed, om man säger så. Flickan sägs ha så kallad karisma. Enligt den uppenbart beundrande partikamraten Björn-Owe Björk, gruppledare i Knivsta fullmäktige som citeras i SvD, lyfter hon ”hela Knivsta tågperrong bara med sin närvaro”.

Jag erkänner gärna att jag ställer mig skeptisk till politiker vilka väljs eller utses till ett ämbete på grund av utseende respektive karisma och/eller ungdomlig fräschör. Ofta brister dessa i sakkunskap, erfarenhet och politiskt handlag i tron att det räcker med att ha ett vackert yttre. Ibland blir det till och med katastrof.

 Eskil Erlandsson (C) på ett tidningsomslag.

Riktigt så enkelt är det ju inte. Personligen föredrar jag en aning småtråkiga men rekorderliga politiker av typ SDs ställföreträdande partiledare Mattias Karlsson. Eller varför inte Centerns Eskil Erlandsson, som jag menar hade varit ett betydligt bättre alternativ för detta parti än den bildsköna Annie Lööf.

Eller Ebba Busch Thors företrädare Göran Hägglund. Hur som helst var det säkerligen hög tid att hitta en efterträdare till Hägglund, vars nuna enligt min uppfattning började bli något utsliten. Jag önskar unga Ebba-Elisabeth lycka till i sitt kommande värv men tror inte KD-anhängarna skall ropa ”halleluja” med alltför hög röstvolym. Inte än så länge, i alla fall.

En som inte uppskattar den nyutsedda KD-ledaren är slutligen Helmer Jonelid i knäppskallepartiet Feministiskt initiativ:

Pedofilvarning för Stockholm Pride när Södertälje kommun hissar regnbågsflagg

 Två regnbågsflaggor flankerar tre kommunflaggor utanför Södertälje stadshus. Foto: Tommy Hansson

Den 28 juli hissades den så kallade regnbågsflaggan utanför Södertälje stadshus. Två exemplar av den färgrika tygduken flankerade tre kommunflaggor med stadens traditionella skyddshelgon, Sankta Ragnhild, som motiv. Det är sannolikt en inte alltför djärv gissning att den väna damen grät i sin himmel över sällskapet.

Det väckte betydande uppmärksamhet när den ungdomliga kulturföreningen Molto, dominerad av miljö- och vänsterpartister, förra sommaren hissade regnbågsflaggan utanför Stadshuset i syfte att stötta Stockholms så kallade Pride-festival. Eftersom flaggningen stred mot kommunens flaggpolicy avlägsnades tygstycket illa kvickt, och moderata fullmäktigeledamoten Rolf B. Bertilsson hotade till och med att polisanmäla tilltaget.

Det krävdes dock knappast någon övermänsklig siarförmåga för att inse, att det bara var en tidsfråga innan prideflaggningen skulle tillåtas. Så skedde också denna försommar, då kommunstyrelsen respektive fullmäktige efter förslag av den rödgröna majoriteten antog en förändring av flaggpolicyn innebärande att det skulle bli möjligt att med flaggning uppmärksamma evenemang också utanför Södertälje kommun.

SD:s inställning klar SD Södertäljes inställning har varit klar hela tiden. Förutsatt att ett evenemang av betydelse går av stapeln inom kommunen ser vi inget hinder för att kommunal flaggning sker, vare sig det är fråga om ett Pride-arrangemang eller annan typ av manifestation. Däremot finns naturligtvis inga som helst skäl att flagga för ett evenemang som hålls i en annan kommun, i detta fall Stockholm.

 Södertäljes Pride-supporter nummer 1: Tage Gripenstam (C).

Denna inställning delas dock inte av vare sig den politiska kommunmajoriteten eller av den krampaktigt politiskt korrekta lokalavisan Länstidningen (LT), vilken hade regnbågsflaggningen som huvudnyhet i sin utgåva den 29 juli med Centerpartiets till tårar rörde gruppledare Tage Gripenstam i blickfånget. Under Pride-festivalen låter LT även sin logotyp på förstasidan ”stoltsera” med regnbågsfärgerna.

Gripenstams hållning i frågan är onekligen konsekvent, då han under en följd av år krävt regnbågsflaggning utanför Stadshuset under Stockholm Pride. Övriga gruppledares (utom KD:s Veronica Westergård) hållning är däremot nog mest att betrakta som fjäsk och undfallenhet inför den mäktiga HBTQ-lobbyn, som sedan många år för en nära nog jihadistisk kamp mot alla kritiker för att brännmärka dessa som svårartade ”homofober”.   

Det skall tilläggas att SD även motionerat i fullmäktige om att på permanent basis flagga med vår blågula nationsflagga utanför Stadshuset, på vars flaggstänger det normalt finns en EU-flagga samt fyra kommundelsflaggor. Nog borde det gå att klämma in också en svensk flagga där!

Bestämt nej av Åkesson Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, klargjorde inför årets Pride-jippo att SD säger bestämt nej till deltagande. Samma ståndpunkt har Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund visat. Åkessons inställning framgår klart av följande artikel i Expressen:

http://www.expressen.se/nyheter/akesson-bestamt-nej-till-att-delta-i-pridetaget/

 ”Kinky” Pride-deltagare.

Och det finns sannerligen all anledning att problematisera det politiska och mediala etablissemangets skönmålning av HBTQ-livsstilen i allmänhet och Pride-evenemangen (sådana förekommer numera i en rad städer från norr till söder) i synnerhet. Det är ju faktiskt omöjligt att blunda för att HBTQ – homo-, bi-, trans- och ”queer”-sexualitet – medför betydande risker.    Detta erkänner till och med de Pride-entusiastiska miljöpartisterna Mats Pertoft, Annica Hjerling och Rodolfo Alvarez i ett debattinlägg med rubriceringen ”Pride – för allas lika värde” i LT den 29 juli:

Unga hbtq-personer har det allra svårast. De mår generellt sämre än andra ungdomar och ungefär 20 procent har utsatts för våld av en familjemedlem. 25 procent av homo- och bisexuella kvinnor mellan 16 och 25 år har försökt ta livet av sig. Hälften av alla unga transpersoner har övervägt självmord. Detta är fruktansvärda och helt oacceptabla siffror som visar en mörk verklighet.

Att Miljöpartiet och andra Pride- och HBTQ-entusiaster, trots denna oroande statistik, fortsätter att propagera för den homosexuella livsstilen är minst sagt anmärkningsvärt, eller kanske rättare: det är inte riktigt klokt. Det finns ju hur många undersökningar som helst som påvisar riskerna med denna livsstil. Enligt en omfattande studie redovisad i den amerikanska tidskriften Social Science Research (volume 41, issue 4) 2012 klarar sig barn som lever i en homosexuell familjekonstellation sämre än barn med föräldrar av olika kön:

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0049089X12000610

Sämst klarar sig barn i lesbiska familjerelationer: de mår sämre, är olyckligare och har fler sociala och andra problem än andra barn samt har oftare självmordstankar.

 Glammigt, översexualiserat spektakel med pedofilvarning på Stockholms gator.

Pedofilvarning Det finns all anledning att instämma med Ingrid Carlqvist i en ledartext på sajten Dispatch International, som gjort en ingående granskning av Stockholm Pride 2014,  den 25 juli:

För min del får folk ha sex med vem de vill – så länge det handlar om vuxna och villiga personer. Men varför lägger staten, Svenska kyrkan och storföretag ner miljoner på att locka in ungdomar i en livsstil som är minst sagt självdestruktiv – utan att informera om riskerna? Det är en fråga som vi måste diskutera.   

En sak står fullständigt klar, och det är att från Pride och dess vanligaste påhejare kan vi inte räkna med någon som helst problematisering när det gäller HBTQ-livsstilen. I årets Stockholm Pride förekom tvivelaktiga inslag med tydlig pedofilvarning. Så lockade Pride Ung personer från 13 till 29 år att fritt umgås med varandra – det krävs ingen större fantasi att räkna ut vad detta kan leda till. Vidare fanns inslag såsom Pride Kinky med hoppande, mänskliga hundar. Prides karaktär av översexualiserat och vulgärt spektakel består.   

 Svenska kyrkan propagerar för HBTQ och Pride.

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) hade under 1980-talet helt öppet något som kallades Pedofila arbetsgruppen, som bland annat ville slopa 15-årsgränsen för sexuellt umgänge. Årets Pride-satsning visar att denna pervogrupp förmodligen inte har så långt kvar tills dess intentioner förverkligas.

Det finns allt fog att undra vad Pride-ivraren Tage Gripenstam och övriga fem gruppledare i Södertälje som tillstyrkte Pride-flaggning anser om detta. Man kan också undra vad vederbörande tycker om dessa programpunkter under årets Stockholm Pride: