SIFO mars 2019: SD näst störst – sämsta någonsin för L, starkt framåt för KD

L och Jan Björklund har missat att det inte går att boka biljett till Piteå – stadens tågstation revs på 1980-talet.

Det stora förlorarpartiet i SIFOs väljarbarometer för mars 2019 är tvivelsutan Liberalerna. 3,3 procent innebär det sämsta resultatet för det tidigare Folkpartiet sedan SIFO-mätningarna inleddes 1967. Resultatet är en minskning med 0,5 procentenheter sedan förra mätningen. https://www.expressen.se/nyheter/lagst-resultatet-nagon-for-l-i-ny-matning/

Det krävs ingen större tankeverksamhet för att inse varför L-partiet befinner sig i nerförsbacke sedan riksdagsvalet den 9 september. 5,5 procent i valet var långt ifrån någon höjdare för EU-extremistiska L, men sedan partiet anslöt sig till Socialdemokraternas supporterklubb och ställde sig bakom S-MP-regeringen har det gått rejält utför med 2,7 procent som lägsta mätresultat.

Det är emellertid inte endast därför att Jan Björklunds parti ställde sig på samma sida som S-MP och därmed, tillsammans med Centerpartiet, tog död på den borgerliga alliansen som Liberalerna åker rutschkana i mätningarna. Partiet har därtill skakats av inre splittring och skandaler.

Som när EU-parlamentarikern Cecilia Wikström petades från Ls valsedel inför stundande val till Europaparlamentet (EP). Som när riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl lämnade partiet och blev vilde i riksdagen sedan hon hyrt sin makes lägenhet och tagit ut maximal ersättning från riksdagen. https://www.expressen.se/nyheter/emma-carlsson-lofdahl-lamnar-liberalerna/

Det skulle förvåna i alla fall mig oerhört om L inte åker ur Europaparlamentet med dunder och brak.

Till allt annat elände kan läggas att Liberalerna utsatts för en hel del spott och spe på grund av partiets EU-valsslogan om att det skall vara lika lätt att boka tågbiljett till Paris som till Piteå. L har väl egentligen aldrig brytt sig om Sverige utanför storstadsregionerna och har i det här fallet missat, att det inte går att boka tågbiljett till Piteå eftersom tågstationen revs för ett antal decennier sedan. https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/ls-annons-om-tag-till-pitea-slar-rekord-i-tondovhet/

SD, Sveriges i realiteten enda konservativa parti, är näst störst i SIFO-s marsbarometer.

Största parti i SIFO-barometern är i vanlig ordning Socialdemokraterna, vilka dock minskar med 1 procentenhet sedan förra mätningen och nu noteras för skrala 27,4 procent. Det är också klart sämre än det senaste valresultatet om 28,3 procent. Näst störst är Sverigedemokraterna med 19,1 procent, vilket är i paritet med förra mätningen och väsentligt bättre än valets 17,5 procent. Valresultaten kan avläsas här: https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html

Tredje störst är Moderaterna på 17,5 procent, en marginell ökning sedan SIFOs februari-barometer men 2,3 procentenheter sämre än i valet. Fjärde största parti blir Vänsterpartiet, som når 9,8 procent, vilket är nästan 2 procentenheter bättre än valresultatet. För många väljare som står till vänster framstår V som mera ”sant” vänster än kompromissande S.

Femte största parti hos SIFO blir nu Kristdemokraterna på 9,4 procent, vilket eftertryckligt bekräftar den uppåtgående trend partiet för närvarande har hos alla mätinstitut. Föreliggande siffror är hela 3,1 procentenheter bättre än i senaste valet. KD skuggas av C, som når 8,3 procent, något sämre än i riksdagsvalet men ändå överraskande bra med tanke på partiets stöd för S-MP-ministären och partiledaren Annie Lööfs dalande förtroendesiffror.

Även permanent krisande Miljöpartiet hamnar under riksdagsspärren och får nu endast 3,8 procent, en nedgång med en halv procentenhet sedan förra mätningen och ungefär lika mycket sedan valet. Det kan tyckas märkligt att MP inte lyckats kapitalisera på den rådande klimathysterin, men den bistra sanningen för partiet är med största sannolikhet att MP inte upplevs som tillräckligt seriöst av väljarna plus att de ständiga skatte-och avgiftshöjningar man aviserar är i högsta grad impopulära.

Översätter man SIFO-.barometerns resultat till mandat i riksdagen blir det knappast möjliga övervikt för de tre påstått konservativa Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna, vilka erhåller 175 mandat mot regeringsunderlagets 174. https://samtiden.nu/2019/03/sifo-konservativ-majoritet-nar-s-backar/

Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) – pratar tufft men mesar till det när det gäller.

Jag skriver ”påstått konservativa”, eftersom det enda verkligt konservativa partiet i svensk politik är SD. M och KD-ledarna Ulf Kristersson respektive Ebba Busch Thor kör ofta med förment tuff retorik, men när det kommer till kritan mesar de ofta till det rejält. Som nu då båda partier pressade på för att utesluta Viktor Orbáns ungerska regeringsparti Fidezs ur Europaparlamentets största partigrupp. Att i första hand vilja värna om sitt eget land står tydligen inte särskilt högt i kurs hos M och KD. https://nyheteridag.se/kanns-valdigt-bra-m-och-kd-glads-over-att-orbans-parti-stangs-ute/

Dock bör Busch Thor ha visst beröm för att hon samma dag som detta skrivs deklarerar, att hennes parti är berett att samtala med SD likaväl som med andra partier. Självklart har denna skäligen blygsamma beredvillighet framkallat svårartad hysteri bland sossar, centerpartister, liberaler och annat löst folk. https://www.expressen.se/nyheter/loof-om-busch-thor-ett-historiskt-misstag/

Resultat i SIFOs väljarbarometer för mars 2018 (siffrorna för februari inom parentes):

Socialdemokraterna 27,4 (28,4)
Sverigedemokraterna 19,1 (19,2)
Moderaterna 17,5 (17,2)
Vänsterpartiet 9,8 (9,6)
Kristdemokraterna 9,4 (8,6)
Centerpartiet 8,3 (7,6)
Miljöpartiet 3,8 (4,3)
Liberalerna 3,3 (3,8)
Övriga: 1,5 (1,2)

Fotnot: 3915 personer tillfrågades om favoritparti 4-14 mars, varav 14 procent inte uppgav några partisympatier. 50 procent kontaktades per telefon medan 50 procent ingick i en webbpanel,

Hur kan tre inkompetenta lögnare och klåpare vara populärast i regeringen?

Regeringens mest uppskattade medlemmar om vi får tro Novus.

Hur är det ens möjligt att tre gediget inkompetenta och okunniga lögnare och klåpare kan röstas fram som den svenska regeringens mest populära medlemmar?

Frågan inställer sig naturligt sedan en opinionsmätning utförd av Novus 24-31 januari visat, att utrikesminister Margot Wallström (42 procent), statsminister Stefan Löfven (34 procent) samt energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (31 procent) åtnjuter störst förtroende i den rödgröna Jök-regeringen. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/valjarna-har-mest-fortroende-for-margot-wallstrom-bland-regeringens-ministrar

Nu skall man nog akta sig för att utnämna nämnda tre sosseministrar till något slags folkliga favoriter, eftersom förtroendesiffrorna är påfallande låga. Därav kan man sannolikt dra slutsatsen att den förhandenvarande regeringen inte åtnjuter något överväldigande förtroende i folkdjupet utan tvärtom är skäligen impopulär. Skälet till att just de tre nämnda statsråden ligger i popularitetstoppen är med all sannolikhet att övriga är antingen inte särskilt kända eller också uppfattas som ännu mer värdelösa.

Personligen tycker jag det är obegripligt att en regeringsminister som Margot Wallström, vilken gång efter annan visat prov på en uppseendeväckande inkompetens och är den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i Israel, kan uppbåda något som helst förtroende. Nu senast ljög hon svenska folket rakt i ansiktet när hon hävdade, att UD saknade all kännedom om den svenska Kina-ambassadören Anna Lindstedts möte i Stockholm med dottern till den i Kina fängslade svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai och några kinesiska skumraskfigurer. https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/ud-k%C3%A4nde-till-att-kina-ambassad%C3%B6ren-var-i-sverige-11965194

Sedan TV4 luskat fram att mötet ifråga faktiskt fanns antecknat i UDs kalender, och att utrikesrådet Johannes Oljelund jobbat aktivt med detta, sprack Wallströms lögner. Nu har UD ändrat sin tidigare version och ”förtydligat” med att det endast skulle ha varit de UD-tjänstemän som arbetade med fallet Gui Minhai som inte hade vetskap om det aktuella mötet. Men utrikesminister Wallström var tydligen lyckligt ovetande i vilket fall som helst. Förklara det den som det förmår – jag kan det inte! https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=7156926

Det är givetvis svårt för en utomstående att reda ut alla egendomliga turer i det här pinsamma ärendet, men vad som förefaller stå klart är att excellensen Margot Wallström haft absolut noll koll på vad som förevarit. I mitt tycke är detta skäl nog att kicka ut Wallström från Arvfurstens palats med huvudet före och göra henne till generaldirektör i något undanskymt statligt verk i typ Haparanda.

Den i Kina fängslade bokförläggaren Gui Minhai och dennes dotter Angela Gui.

Näst populärast i Novus-mätning uppges statsministern själv vara. Också det en svårutredd gåta. Nyligen rörde Löfven till det mer än tillåtligt när han försvarade Januariöverenskommelsen syftande till att hålla de förkättrade Sverigedemokraterna borta från varje form av inflytande. ”Ett parti som attackerar media kan inte få det avgörande politiska inflytandet”, hävdade Löfven. Som även i vanlig ordning surrade något om ”nazistiska rötter” för den som till äventyrs orkade lyssna. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-forsvarar-uppgorelsens-syfte-att-stanga-sd-ute

Detta kommer alltså från det parti som i Sverige har haft överlägset mest att göra med nationalsocialismen genom en rad uppseendeväckande eftergifter till NSDAP-regimen i Nazityskland under krigsåren och som efter krigsslutet fortsatte med tvångssteriliseringar i drygt 30 års tid, långt efter det att Olof Palme blev svensk statsminister.

Därefter har sosseriet ställt sig obrottsligt lojalt gentemot den palestinaarabiska rörelsen, som initierades av den helt öppne nazisten och Hitler-beundraren, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini. Löfven kallade vid S-kongressen 2013 det palestinaarabiska Fatah-partiet ”vårt kära systerparti”. Därefter erkände den rödgröna regeringen ”Palestina” som stat och har fortsatt pumpa in miljarder skattekronor i Palestinska myndighetens kassakista. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/

Exakt vad Löfven menar med att SD skulle ”attackera medier” är det väl tveksamt om ens han själv vet. Yttrandefriheten är inskriven i Sveriges grundlag, och att det skulle vara förbjudet eller ens olämpligt att rikta kritik mot systemmedia eller andra medier som missköter sig finns mig veterligt inte angivet i några officiella dokument.

Stefan Löfven är enligt mitt förmenande Sveriges i särklass mest oduglige regeringschef genom alla tider, en sluddrande fåne och en pinsamhet som starkt bidrar till at ge vårt land ett uselt rykte i utlandet.

Det tredje i raden av statsråd som enligt Novus-undersökningen röner viss uppskattning i folkdjupet är den tidigare inrikesministern Anders Ygeman. Denne tvingades sommaren 2017 avgå från sin post sedan det avslöjats att han under ett års tid underlåtit att informera regeringen om IT-skandalen på Transportstyrelsen, då drivor av sekretessbelagda handlingar var öppna för icke säkerhetsklassade, utländska operatörer vilket hotade rikets säkerhet. https://nyheteridag.se/hade-ingen-lokal-darfor-kunde-inte-ygeman-informera-lofven-om-it-skandalen/

Ygemans försök till bortförklaring har blivit episk: ”Det här är information som man inte kan prata om på fikarasten eller i fikarummet, utan att det krävs att man är i speciella lokaler för att kunna delge den här typen av information.” Ygeman fick avgå men kvarstod som riksdagsledamot, samtidigt som han drömde om att göra comeback som statsråd.

Flitiga flygresenären Isabella Lövin vill stänga svenska flygplatser.

”Jag hade väldigt roligt när jag satt i regeringen och skulle absolut kunna tänka mig det någon gång i framtiden igen”, citerade Ygeman i dagspressen sju månader efter det katastrofala avslöjandet och gjorde absolut ingen förvånad. Så blev det också – Anders Ygeman utnämndes till energi- och digitaliseringsminister i Jök-regeringen. https://www.expressen.se/nyheter/efter-petningen-nu-vill-ygeman-bli-minister-igen-/

Medlemmarna i den säregna trojkan Wallström-Löfven-Ygeman är naturligtvis inte de enda medlemmarna i den nuvarande så kallade regeringen som utmärkt sig på ett föga smickrande sätt. Klimatministern tillika vice statsministern Isabella Lövin (MP), den regeringsmedlem som mest frekvent lär förflytta sig medelst flyg, har gått i bräschen för att fortsätta höja bensinpriserna och stänga ner ett antal flygplatser. https://www.etc.se/klimat/isabella-lovin-mp-vill-stanga-fler-flygplatser

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) är ytterligare ett av Jök-regeringens många stolpskott och gör sig skyldig till grodor enligt löpande band-principen. Hon förargade nyligen den ungerska regeringen genom att på Twitter jämföra situationen i dagens Ungern med hur det var på ”30-talet”, Detta i anledning av premiärminister Viktor Orbáns planer på att premiera ungerska kvinnor som föder många barn, vilket inte föll Strandberg på läppen. Följden blev att regeringen i Budapest protesterade hos Sveriges ambassadör i Ungern. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ungern-markerar-mot-strandhalls-tweet

Så där håller de på, de svenska regeringsmedlemmarna. Jag vet inte hur det är med er, kära läsare, men jag kan oförbehållsamt säga att jag skäms över det rövarband som skall företräda Sverige hemma och i utlandet. Låt oss göra vad vi kan för att med gemensamma ansträngningar se till, att dess sejour vid maktens köttgrytor blir så kortvarig som möjligt!

 

Är George Soros världens farligaste man?

George Soros – världens farligaste man?

George Soros är en amerikansk finansman, valutaspekulant och politisk aktivist. Det finns de som skulle kalla honom världens farligaste man. Här följer en översikt över hans verksamhet, särskilt som sponsor av det Demokratiska partiet i USA, i TV-programmet The O´Reilly Factor den 16 augusti 2016: https://www.youtube.com/watch?v=x0nN9xPlrDY

Sajten DCleaks har avslöjat att hackare, troligen av rysk proveniens, lyckats komma i besittning av omkring 2000 dokument härrörande från Soros paraplyorganisation Open Society Foundations (OSF) och att dessa dokument avslöjar bland annat följande:

• OSF har skänkt 13 miljoner US dollar (cirka 100 miljoner svenska kronor) i kampanjbidrag till det Demokratiska partiet i USA vars presidentkandidat Hillary Clinton Soros stöttar (Clinton kallade för några år sedan George Soros ”en välsignelse”);
• OSF stödjer verksamhet som syftar till att avskaffa Israel som judisk stat och har skänkt 10 miljoner dollar till anti-israeliska individer och grupper;
• OSF motarbetar aktivt organisationer och grupper vilka engagerar sig mot jihadism och islamism och bekostar utredningar av anti-islamister såsom Pamela Geller och Liz Cheney, den senare en av grundarna av organisationen Keep America Safe;
• OSF skänkte 25 000 US dollar (cirka 200 000 kronor) till den svenska vänsterstiftelsen Expo för att denna skulle påverka utgången av valet till Europaparlamentet i Sverige 2014.

Soros: ”En välsignelse”, enligt Hillary Clinton.

Soros är en samhällsutopist vars ideal är en värld helt utan gränser där människor kan röra sig och bosätta sig hur de vill oavsett anledning. Han har öppet erkänt att han vill se en massinvandring av så kallade flyktingar till Europa i syfte att undergräva förekomsten av nationalstaten. https://www.intellihub.com/liberal-media-financier-george-soros-openly-admits-to-plan-to-destroy-national-borders-flood-europe-with-refugees/

Även om Soros fått ett nära nog entusiastiskt gensvar från Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som personifierar det dåliga tyska samvetet sedan krigsslutet,  ställer sig inte alla europeiska ledare positiva till Soros undermineringsarbete. En som håller ställningarna är Ungerns president Viktor Orbán, som insett att landets gränser måste skyddas från den strida immigrantströmmen.https://sv.wikipedia.org/wiki/Viktor_Orb%C3%A1n

Efter kritik från Orbáns sida svarade George Soros så här (min översättning från engelskan):

Hans /Orbáns/plan behandlar skyddet för de nationella gränserna som målet och flyktingarna som ett hinder. Vår plan behandlar skyddet av flyktingarna som målet och de nationella gränserna som ett hinder.

Ungerns president Viktor Orbán är starkt kritisk till Soros ”öppna gränser”-politik.

Mycket tydligare än så kan det inte gärna sägas: de nationella gränserna skall försvinna, individer skall kunna flytta och röra sig helt utan nationella eller andra restriktioner. Säkerhetsöverväganden är något oönskat – bring it on!

Inför valet till Europaparlamentet 2014 satsade George Soros rejält på att påverka valutgången: målsättningen var att EU-vänliga partier skulle gå segrande fram medan nationalistiskt betonade och EU-kritiska partier skulle bita i gräset.

För svenskt vidkommande valde Soros, som nämnts ovan, att sponsra stiftelsen Expo för att denna skulle utbilda aktivister och organisationer med syftet att motarbeta Sverigedemokraterna (SD). Bland annat stöddes något som kallades Tillsammansskapet, en så kallad gräsrotsorganisation som under valrörelsen störde SD-möten genom att exempelvis vända ryggarna åt SD-ledaren Jimmie Åkesson och skramla med nyckelknippor.

I etablissemangsmedia har det varit knäpptyst om Soros Expo-stöd, och expoiterna själva har tigit som muren. Den ej sällan välinformerade alternativsajten Nyheter idag publicerade dock följande artikel efter uppgifterna om hackningen av Soros-dokumenten: http://nyheteridag.se/lackan-avslojar-george-soros-betalade-expos-grasrotsrorelse-for-att-paverka-valet-2014/

Vänsteraktivister i Tillsammansskapet, uppbackade av George Soros, vänder Jimmie Åkesson ryggen i Södertälje 2014. Foto: Tommy Hansson

Vem är då George Soros? Född i Ungerns huvudstad Budapest som György Schwarz den 12 augusti 1930 i en sekulär judisk familj har han i dag uppnått den aktningsvärda åldern 86 år. Han vill gärna kalla sig filantrop och uppskattas av det amerikanska finansmagasinet Forbes vara god för 24,9 miljarder US dollar (onkring 200 miljarder svenska kronor). Soros är nu gift (för tredje gången) med Tamiko Bolton och har fem barn sedan tidigare. https://en.wikipedia.org/wiki/George_Soros

Soros lyckades överleva de kaotiska förhållandena i Budapest i slutskedet av Andra världskriget och tog sig som 17-åring 1947 till London, där han genomgick ekonomiska studier vid London School of Economics. 1956 flyttade han till New York och inledde därmed sin illustra karriär som internationell finans- och affärsman. Att han hade lyckan med sig är ställt utom allt tvivel. Under de forna öststaternas övergång från kommunism till kapitalism 1984-89 anses George Soros ha spelat en viktig roll.

Faran med att ha exempellösa framgångar är att drabbas av storhetsvansinne. George Soros är intet undantag härvidlag, snarare tvärtom. Han har öppet erkänt att han redan i ungdomen hade messianska fantasier och började se på sig själv som ett slags gudomlighet. Han kunde göra som han ville, normala samhällsregler gällde inte honom.

I en intervju har han sagt följande (min översättning från engelskan):

Det är ett slags sjukdom när du anser dig vara något slags gud, skaparen av allting, men jag känner mig bekväm med det sedan jag började leva ut det.

Så numera fantiserar alltså George Soros inte, han lever ut gudsfantasierna. Vidare har han uppgivit att han ibland trott sig vara galen och att hans far faktiskt led av paranoja. http://americantoday.news/george-soros-i-am-a-god-i-created-everything-i-control-america-and-hillary-clinton/

För ett antal år sedan påstod sig George Soros se välvilligt på det judiska folk han själv är en del av och känna sympati för den judiska staten Israel. Kanske ljög han då, eller också har han ändrat sig. De nu genom hackning blottlagda handlingarna visar, som framhållits ovan, att George Soros satsat minst 10 miljoner dollar på att undergräva Israel. http://observer.com/2016/08/not-shocking-george-soros-funds-progressive-war-on-israel/

Det är icke ovanligt att judar i likhet med George Soros, som inte känner sig tillfreds med sin judiskhet, blir så kallade självhatande judar. Det är ett hat som tenderar att gå ut över Israel. Ett svenskt typexempel på denna personlighet är författaren och debattören Göran Rosenberg, ett annat konstnären och vänsteraktivisten Dror Feiler.

(Only) Black Lives Matter: courtesy George Soros.

Ännu ett exempel på var Soros politiska sympatier står att finna är, att han frikostigt stött den våldsbenägna och öppet rasistiska svarta rörelsen Black Lives Matter (som lika väl skulle kunna kalla sig Only Black Lives Matter). http://www.thenewamerican.com/usnews/politics/item/23896-hacked-documents-soros-funded-black-lives-matter

George Soros kan betraktas som ett slags modern version av kung Midas – allt han vidrör förvandlas till guld. Detta kan dock under vissa omständigheter vara en tvivelaktig gåva: till slut förvandlades även maten till guld för konung Midas, och han tvingades inför gudarna avsäga sig sin välsignelse som hade blivit honom till en förbannelse.https://sv.wikipedia.org/wiki/Midas

Soros har otvivelaktigt i rollen som filantrop stött en del värdiga projekt, men i dessa yttersta av dagar är han inte längre the good guy. Med drag av storhetsvansinne och kanske rentav galenskap menar jag att han på goda grunder kan anses vara en av världens farligaste män.

Alexander Soros, 31, garanterar Soros-imperiets kontinuitet.

Skulle Hillary Clinton och hennes vicepresidentkandidat Tim Kaine bli valda till Vita huset den 8 november kan vi få se en USA-ledning som äter ur händerna på George Soros. Den senares son, Alexander Soros, är god vän med Kaine och delar dennes syn på att det hårt kritiserade kärnvapenavtalet mellan USA/Västvärlden/Kina och Iran inneburit en välsignelse för världen.

 

 

Hetsen mot Polens nya högerregering: Sverige skjuter sig i foten

 Det nya regeringspartiets makthavare: premiärminister Beata Szydlo och partiordförande Jaroslaw Kaczynski.

När Polens väljare gick till valurnorna den 25 oktober fick landet en ny regering med det nationalkonservativa Lag och rättvisa (PiS) som regeringsbärande parti efter en väntad storseger. Missnöjet med högerliberala Medborgarplattformen (PO) – som suttit vid makten sedan 2007, längre än någon annan polsk regering efter kommunismens fall – var stort. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6298091

Eftersom den tidigare europaparlamentarikern Andrzej Duda från PiS i maj vunnit presidentvalet innebar det en kraftig dominans för partiet, som sägs lägga större vikt vid den västliga försvarsalliansen NATO än EU – en fast NATO-bas på polskt territorium står högt på PiS-regeringens önskelista – och har en betydligt mindre liberal familjepolitik än PO hade drivit; bland annat vill PiS riva upp den tidigare lagen om provrörsbefruktning.http://svenska.yle.fi/artikel/2015/05/25/konservativ-utmanare-vann-presidentvalet-i-polen

Det är nog ingen överdrift att säga att resultaten i de polska valen sände chockvågor genom såväl den Europeiska unionen (EU) som polska vänsterkrafter. Inhemska demonstrationer mot den nya högerregeringen samlade tiotusentals polacker under fanor och banderoller i flera polska städer som exempelvis Warszawa, Kraków och Poznan.

Liberaler och socialister i Polen och EU fruktade att PiS, med Beata Szydlo som premiärminister (hon är för övrigt född i Oswiecim, mer känt under sitt tyska namn Auschwitz) men med partiordföranden Jaroslaw Kaczynski som egentlig ledare, skulle ta chansen att omvandla Polen efter sina riktlinjer. http://svenska.yle.fi/artikel/2016/01/09/nya-demonstrationer-mot-hogerregeringens-ideer-i-polen

 Polens president Andrzej Duda (till vänster) och NATO-chefen Jens Stoltenberg.

Det har i främsta rummet varit två frågor som stått i fokus när det gäller rabaldret kring Polens nya konservativa regering: 1) Landets författningsdomstol. 2) Den statliga TVn och radion. PiS hade i valet heller inte gjort någon hemlighet av sin föresats att omstöpa båda dessa inflytelserika institutioner efter eget skön, och med tanke på valsuccén – 37,6 procent av rösterna mot PO:s 24 procent – var detta mycket populära initiativ. https://sv.wikipedia.org/wiki/Parlamentsvalet_i_Polen_2015

Det vore ju också minst sagt underligt om det nya regeringspartiet skulle avstå från att realisera sina vallöften på grund av kritiken. Att den polska oppositionen bråkar kan man naturligtvis förstå, men när det gäller de anti-polska eruptionerna inom EU inklusive Sverige kan man med vår nationalskald Carl Michael Bellman fråga sig: ”Vad fan angå dej Polens affärer?” (Fredmans epistel #45)

Embryot till vad som skulle komma att bli Europeiska unionen bildades några år efter det förödande Andra världskrigets slut för att förhindra uppkomsten av ett nytt krig. Under årens lopp har dock organisationen utvecklats till att bli en byråkratisk koloss med alltmer uttalade anspråk på detaljreglering av de för närvarande 28 medlemsstaterna. Polen är inte det enda exemplet på EUs strävanden att lägga sig i medlemmarnas inre angelägenheter.

När det nationalistiska österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) kom att ingå i en regeringskoalition hotade såväl EU som Israel med sanktionsåtgärder, men den EU-undersökning som följde ådagalade inga otillbörligheter.https://sv.wikipedia.org/wiki/Frihetspartiet_(%C3%96sterrike)

 Ungerns regeringschef Viktor Orban – inte populär i Bryssel.

I dag håller EU tummen i ögat på både Polen och Ungern, i sistnämnda land sedan det nationellt sinnade Fidesz under premiärminister Viktor Orbans ledning som ett av få EU-länder faktiskt söker upprätthålla det så kallade Schengen-avtalet om att bevaka sina egna och därmed också EUs gränser. Ungern har här samma inställning som Polen, Tjeckien och Slovakien.http://dailynewshungary.com/fidesz-hungary-only-schengen-country-sticking-to-letter-of-law/

Orsaken till vreden mot Polen är utan tvivel det faktum att en majoritet av landets väljare föredrar en regering vars politik inte uppskattas i Bryssel, särskilt inte av EU-kommissionens ordförande, luxemburgaren Jean-Claude Juncker (ibland kallad ”konjaksjunkern” på grund av sina alkoholpreferenser).

Som redan nämnts är det främst det styrande PiS politik avseende författningsdomstolen samt den statliga radion och TVn som stör makthavarna i Bryssel. Vad dessa försöker att inte låtsas om är det tidigare regeringspartiet POs agerande under förutvarande premiärministern Ewa Kopacz. När PO och Kopacz insåg att de sannolikt skulle förlora valet till PiS sökte de hindra detta parti från att genomföra sitt program, genom att i parlamentets andra kammare – sejmen – manipulera med författningsdomstolens domarantal. Således utsågs den 8 oktober, drygt två veckor före valet, fem nya domare i stället för de tre som skulle väljas.

I december protesterade Europaparlamentets tyske ordförande, socialdemokraten Martin Schultz, mot att PiS skar ner domarantalet till ursprunglig nivå och kallade detta fullt legitima handlande för ”kupp”. Han fick inte medhåll av partikamraterna i Polen, utan Vänsteralliansens ledare Leszek Miller, premiärminister 2001-2004, tyckte EU reagerade ”hysteriskt”. Varken Miller eller flertalet andra polacker är heller särskilt förtjusta i tysk inblandning i Polens affärer.

Också gällande Polens statliga TV/radio handlar det om att PiS vill genomföra den politik partiet skred till val på. Under kommunisttiden var TV/radio väsentliga medier som propagandaredskap för den sovjetvänliga regimen. Alla anställda kan förmodas ha varit kommunister eller åtminstone ha sökt göra sken av detta för att kunna behålla sina jobb. Traditionen med statligt styrd så kallad public service har fortsatt sedan Polen blev demokratiskt, och det åligger landets regering  att via finansdepartementet finansiera dess verksamhet och utse dess chef.

 Jacek Kurski: ny polsk TV-chef.

Den förra PO-regeringen fick under sina åtta regeringsår fullt genomslag för sin politik i hela TV/radio-organisationen. Eftersom den nya konservativa regeringen varit missnöjd med den tidigare regeringens hanterande av public service utsåg man en ny chef som heter Jacek Kurski. Till skillnad från hur det var tidigare har det även beslutats, att alla TV/radio-anställda måste söka om sina jobb. Omvälvningen blir därför större än tidigare varit fallet. I princip är det ändå fråga om en fortsättning på det system som funnits i 25 år.

Direkt komiskt blir det när ansvariga chefer för svensk public service går ut och fördömer det polska systemet som ”odemokratiskt” och i en debattartikel  kräver att det skall rivas upp, som skräckkabinettet Hanna Stjärne (SVT), Cilla Benkö (SR) och Christel Tholse Willers (UR) gjort. Komiskt, därför att svensk public service sannolikt är den minst demokratiska i Västeuropa och en mångårig lekstuga för medievänstern. http://www.svt.se/kultur/medier/public-service-chefer-till-attack-mot-polsk-medielag

Enligt en undersökning genomförd under ledning av professor Kent Asp  vid Göteborgs universitet 2013 sympatiserade 52 procent av alla anställda med lilla Miljöpartiet, 18 procent med Vänsterpartiet och 13 procent med Socialdemokraterna – en rödgrön majoritet på 83 procent. Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kammade hem 0 procents sympatier. Enligt professor Asp är detta förhållande ”ett demokratiskt problem”:http://politikfakta.se/2013/03/svts-partisympatier-ett-demokratiskt-problem/

Den välkände centerpartistiske bloggaren och debattören Dick Erixon skriver så här på sin blogg I hjärtat rebell den 9 januari:

När svenska medier, som DN och SvD, kritiserar Polen för att politisera public service är det som att skjuta sig i foten. Inget land har en mer politiserad public service än Sverige. Borgerliga regeringar har inte mäktat med att utmana denna snedvridning av statsfinansierad medieproduktion. Vänstern har dominerat hur svenska folket än röstat.

Avseende kritiken mot den nya polska regeringens handläggning av författningsdomstolens menar Erixon att det i ännu högre grad handlar om att ”kasta sten i glashus”. När DN skriver uppröret om att en ny lag ”hotar att göra författningsdomstolen till ett tandlöst organ”, konstaterar Eriksson, är fakta i målet att i Sverige finns det INGEN författningsdomstol. Socialdemokraterna har nämligen stoppat tillkomsten av en sådan därför att de anser den onödig. Tablå, som det brukar heta. http://erixon.com/blogg/2016/01/ar-inte-s-varre-an-polens-nya-regering/

 Vänsterdemonstration mot den nya polska regeringen.

Dick Erixon avrundar på följande sätt: ”Mediernas reaktion mot Polen beror endast på att det är vänsterns hegemoni som hotas av den nya regeringen, inte av någon som helst omsorg om medborgarnas rättigheter.”

På sista tiden tycks den tidigare hätska EU-kritiken ha mattats något. ”Frihet. jämlikhet och rättvisa är värderingar som vårt land är byggt på”, framhöll den polska premiärministern Beata Szydlo när hon den 19 januari talade inför Europaparlamentet när frågan om utvecklingen i Polen var uppe till diskussion. Szydlo förklarade att författningsdomstolen är en stark nationell institution och att den fungerar bra. Szydlos vädjanden om samförstånd belönades också med återhållsamhet i debatten.https://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2961758-sankt-tonlage-kring-polen-i-eu

 

 

 

 

”Hollande, Merkel, Cameron och Löfven (och påven) har blod på sina händer”

All these people – and their predecessors in office – have blood of the dead French citizens and the other victims of radical Islam on their hands. They willingly and knowingly have imported millions of Muslims from barbaric Middle Eastern cultures. They knew that many were military-age young men. They knew that a substantial minority were supporters of radical Islam.

          Med blod på händerna? Francois Hollande och Stefan Löfven.

Så skriver Ed Straker i en kort och kärnfull text på sajten American Thinker den 14 november. Med ”all these people” avser Straker president Francois Hollande i Frankrike, förbundskansler Angela Merkel i Tyskland, premiärminister David Cameron i Storbritannien och statsminister Stefan Löfven i Sverige. Genom en vettlös immigrationspolitik har de möjliggjort för blodtörstiga jihadister att begå terrorhandlingar i Europa.

Strakers text kan läsas i sin helhet via denna länk:

http://www.americanthinker.com/blog/2015/11/the_names_of_the_people_responsible_for_the_massacres_in_france.html

Debattören namnger endast ovanstående fyra ledare som särskilt ansvariga för den jihadistiska/islamistiska terrorn, men som framgår av citatet överst anklagar han även deras företrädare samt ”most of the other prime ministers  and European heads of state” för att ha ställt dörrarna mer eller mindre på vid gavel för migrantströmmen från Mellanöstern (och Nordafrika, bör tilläggas).

”Oh, and we must include the pope, too, who insistently called on Europe to take in more Muslim refugees”, framhåller Ed Straker vidare i sitt hårtslående inlägg. Inte utan skäl, ty påven Franciskus – som hittills under sin ämbetsutövning varvat kloka uttalanden med politisk korrekthet av lättköpt slag – riktade drygt två månader innan jihadistangreppet i Paris företogs en uppmaning till det katolska Europa att ta så många flyktingar som möjligt under sitt beskydd.

 Blodiga händer? Påven har uppmanat det katolska Europa att inhysa flyktingfamiljer.

Således, menade påven, borde ”varje” katolsk församling, religiös samfällighet, kloster och fristad inhysa en flyktingfamilj. Därigenom skulle tiotusentals flyktingar få tak över huvudet. Mer om detta i Washington Post den 6 september här:

https://www.washingtonpost.com/world/refugees-keep-streaming-into-europe-as-crisis-continues-unabated/2015/09/06/8a330572-5345-11e5-b225-90edbd49f362_story.html

Det framgår av ovanstående artikel att en av de få europeiska ledare som inte kan anklagas för att ha Paris-offrens blod på sina händer är Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som påpekat att de flyktingar och andra som anländer hit kommer från områden med helt andra kulturer och värderingar än dem som råder i Europa.

”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land”, citeras således Orbán i en artikel i Expressen den 4 september. Den ungerske regeringschefen uppges här också anklaga Merkels Tyskland för att ligga bakom en betydande del av den akuta krisen i Europa genom att ha villkorslöst välkomnat alla som vill att komma hit:

http://www.expressen.se/nyheter/orban-vi-vill-inte-ha-muslimer-i-vart-land/

 Viktor Orbán: ”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land.”

Vi är många som varnat för att i de till synes ändlösa asylantströmmarna döljer sig ett okänt antal IS-anhängare och andra terrorförespråkare/terrorister, vilka nu ser möjligheten att utvidga kampen för Kalifatet till den europeiska skådeplatsen. Varningarna har dock i stort tillåtits förklinga ohörda i de fall de inte påståtts vara uttryck för ”rasism” eller ”fascism”, vilket ofta skett.

”And then”, skriver Ed Straker, ”when the unthinkable occurs, they act surprised and outraged and vow to secure their borders. It´s a bit too late for that now, isn´t it?”

Straker jämför det ansvar som släpphänta och naiva ledare av typ Hollande, Merkel, Cameron, Löfven och påven har för terrorhandlingarna och dödsoffren i Paris – 19 nationaliteter fanns bland de 130 dödsoffren – med en zoo-ägare som släpper ut ett lejon ur dess bur och lejonet som en följd härav river ihjäl några aktivister för mänskliga rättigheter. Visserligen är lejonet ansvarigt för att ha dödat de senare, men:

But it´s the zookeeper who really bears the most blame, because the zookeeper should have known better.

Med andra ord följer  lejonet och de blodtörstiga jihadisterna bara sina instinkter: de dödar när de ges möjligheter därtill. Det är zooägarens respektive statsmännens ansvar att se till att de inte får dessa möjligheter. Något som givetvis kan vara lättare sagt än gjort. Inte ens en hård och sluten diktatur – och sådana finns som bekant inte i dagens Europa – kan garantera att inga terrorister kan slå till inom dess gränser.

 Uiguriska demonstranter slåss med kinesisk polis i Xianjangs huvudstad Ürümci.

Ett exempel på detta är det kommunistiska Röda Kina, som alltfort har stora bekymmer med etniskt betingad terrorism från den övervägande muslimska uiguriska folkgruppen i Xianjang-provinsen, som kämpar för ett fritt så kallat Uiguristan eller Östra Turkestan:

http://apcss.org/college/publications/uyghur-muslim-ethnic-separatism-in-xinjiang-china/

Det finns med andra ord inget osvikligt sätt för oss européer att undgå islamistisk terror. Vi må stänga respektive kontrollera våra gränser bäst det går, vi må införa stränga säkerhetslaghar och -restriktioner, till och med diktatur, men så länge det finns en vilja hos våldsbenägna individer och grupperingar att spränga oss i luften så kommer dessa att förr eller senare gå i land med detta åtminstone sporadiskt.

Det innebär givetvis inte att vi inte skall göra allt som står i vår makt för att skydda oss. Vi kan inte fortsätta lägga fingrarna emellan. Jag står fast vid att det behövs ett slags europeisk Patriot Act av amerikanskt snitt för att skydda våra liv, vår egendom och vår demokratiska livsstil:

https://tommyhansson.wordpress.com/2015/11/14/om-terror-i-paris-och-mumbai-och-behovet-av-en-europeisk-patriot-act/

 Stockholm december 2010.

Tyvärr måste vi emellertid räkna med att även om våra säkerhetstjänster/polisstyrkor lyckas abortera nio terrordåd av tio, så kommer det tionde likväl att orsaka stor förödelse. Inte heller kommer islamistterrorn att upphöra ens om Islamiska staten besegras i grunden. Andra kommer att dyka upp i stället. Det är den sköna, nya värld vi alla har det tvivelaktiga nöjet att leva och existera i.