Vänsterpatrasket har blivit nationalister – och Bildt jäser över av godhet (och aktieoptioner)

Den polisiära verkligheten av i dag…Teckning: Lindström

Förorterna brinner. Poliser attackeras. Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Flyktingar kan inte längre mottas på ett människovärdigt sätt. Mord- och våldtäktsstatistiken skenar. Detta får dock ingen berätta för omvärlden, ty den som gör det ljuger och är troligen landsförrädare.

Detta är kontentan av ett antal reaktioner på SDarnas Jimmie Åkessons och Mattias Karlssons minst sagt omskrivna debattartikel i Wall Street Journal härom dagen, då partiledaren och gruppledaren i riksdagen gav president Donald Trump rätt i dennes negativa omdöme om svensk immigrationspolitik i ett tal i Florida. https://samtiden.nu/2017/02/vi-vill-gora-sverige-sakert-igen-akesson-och-karlsson-wall-street-journal/

Helt plötsligt tycks vänsterpatrasket och dess vänner ha metamorfoserats till flaggviftande supernationalister som nu skriker ”landsförrädare”, ”Sverige-hatare” och ”lögnare” åt Åkesson, Karlsson och andra SDare i olika tonarter. Sådana röster går det för tillfället 13 av på dussinet i olika Facebook-grupper, vilket vem som helst som är ansluten till detta forum kan förvissa sig om.

Carl Johan De Geer: ”Skända flaggan”.

Alltså samma typ av röster som vanligen spyr på svensk nationalism och sätter en ära i att vara så ”osvenska” som möjligt och som sannolikt hyllar den bedagade så kallade konstnären Carl Johan De Geer och hans kollegers anti-patriotiska excesser på 1960- och 1970-talen. Om ”osvenskhet och svensk idioti” skrev jag följande bloggtext för några år sedan: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/11/25/osvenskhet-och-svensk-idioti/

En av dem som driver tesen att SD i själva verket hatar Sverige är riksbögen Jonas Gardell, som nyligen twittrade följande: ”SD pratar tvärtom-språket…de kallar sig Sverigevänner men hatar Sverige.” http://nyheter24.se/nyheter/politik/877302-jonas-gardell-sverigedemokraterna Nej, Jonas Gardell, Sverige-vänner hatar inte Sverige – däremot finns det allt skäl att hata en politik bedriven av såväl borgerliga som socialistiska regeringar som bara lett till elände.

Det är omtanke och kärlek, inte hat.

Den brinnande fosterlandsvännen Jonas Gardell menar att SD ”hatar Sverige”.

Tråden ”Sverigedemokraterna är landsförrädare” togs upp av inte helt okända Elisabeth Höglund redan hösten 2015. ”Någon annan slutsats kan man inte dra”, påstod Höglund sedan SD hållit en presskonferens under vilken Jimmie Åkesson berättat att partiet avsåg starta en kampanj utomlands som uppmanade flyktingar att inte komma till Sverige, eftersom det fattas såväl jobb som bostäder här. Det är till att ha låga krav på landsförrädare… https://elisabethoglund.se/blogg/sverigedemokra_terna_agerar_landsforradare_sverige_nara_undantags_tillstand/

Det fanns naturligtvis ett antal andra slutsatser som kunde dras av SDs utspel. Bland annat den att partiet genom sin kampanj faktiskt ville göra något konkret i syfte att avlasta vårt fädernesland och dess ändliga resurser när det gäller att via svängdörrar i tullen bereda en väg in i det svenska samhället åt alla som hävdade att de var flyktingar från krigets Syrien. Men vilka för säkerhets skull i nio fall av tio först  gjort sig av med sina identitetshandlingar.

Den rödgröna regeringen togs uppenbarligen på sängen av president Trumps skissartade bild av situationen i Sverige, en bild som fick kött på benen då invandrarungdomar i Rinkeby två dagar efter Trumps tal i Flordida gick till våldsam attack mot polisen sedan denna haft fräckheten att gripa en tungt belastad kriminell i förorten. Upploppen i Rinkeby rönte omfattande uppmärksamhet i USA och andra länder.http://www.dn.se/sthlm/rinkeby-upplopp-stor-nyhet-i-usa/

Regeringen Löfven är när detta sätts på pränt mitt uppe i en förlängd brandkårsutryckning i syfte att få omvärlden att tro, att Donald Trump är en obalanserad galning och att Sverigedemokraterna är nära nog landsförrädare som ger Trump rätt i dennes omdömen om vårt land. Sverige skall framställas som en moralisk supermakt och ett paradis på jorden där allt står ganska väl till. Den som säger något annat är ute i skumma syften.

Det är därför justitieminister Morgan Johansson utgjutit sig i pressen på följande sätt: ”Vi har kommit till en punkt där Sverigedemokraterna medvetet skadar Sverige genom att ljuga om oss i internationell media.” Envar med verklighetssinnet någorlunda i behåll vet givetvis om, att det är en mångårig destruktionspolitik som går tillbaka till 1975, då riksdag och regering officiellt bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt, vilken skadat Sverige. http://nyheteridag.se/johansson-rasar-mot-sd-efter-debattartikel-i-wall-street-journal-ljuger-om-sverige/

Carl Bildt kan göra sig en rejäl hacka.

Nu har också den vanligen så coole Carl Bildt anslutit sig till det desperata folket på brandbilen. I en snyftartikel i Washington Post, som jämte den av Trump bojkottade New York Times är vänsterliberalernas mediala flaggskepp i USA, förklarar sig Bildt ”stolt” över att Sverige under hans tid som statsminister gav människor från det krigshärjade forna Jugoslavien möjligheter till en ny framtid här. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-har-ar-sanningen-om-sveriges-flyktingar

Bakgrunden var att folkpartiledaren Bengt Westerberg hade ställt Bildt inför ett ultimatum 1991: om regeringen inte undanröjde det tidigare socialdemokratiska så kallade Lucia-beslutet från december 1989 – att endast tillåta ”kvotflyktingar” enligt FNs kriterier – skulle FP avgå och därmed spräcka den borgerliga ministären. Jag rekommenderar varmt läsning av följande länk till en text av signaturen Julia Caesar, som berättar om Westerbergs ultimatum och som i övrigt ger en mycket initierad bild av svensk flyktingpolitik: http://snaphanen.dk/2014/12/14/sondagskronika-tjugotre-forlorade-ar/

Det faktum att Carl Bildt nu jäser över av godhet över sina påstådda humanitära bragder för ett kvartssekel sedan är förstås ingen intäkt för att svängdörrspolitiken fungerar anno 2017 – det gjorde den för övrigt inte ens på Bildts tid – och på intet sätt något som helst bevis för att Donald Trump skulle vara okunnig, vilket Bildt på sedvanligt snorkigt överklassmaner implicerar i sina tårdryperier i Washington Post. Däremot demonstrerar Bildts utspel den gamla sanningen, att samhällseliten håller ihop oavsett formell partitillhörighet.

För att återknyta till tråden om landsförräderi, och samtidigt få ett tankeväckande perspektiv på Carl Bildts paraderande som fosterlandsvän i amerikanska media, så har sajten Nyheter idag avslöjat att Bildt är styrelseledamot i bolaget Fustator som via Skälsö AB utbjudit en gotländsk ubåtshamn till försäljning. Hamnen såldes ut av den socialdemokratiska regeringen 2004. http://nyheteridag.se/carl-bildt-i-bolagsstyrelsen-gotlandsk-ubatshamn-riskerar-saljas-till-ryske-oligarken-antonov/

Vladimir Antonov, med en rad tvivelaktiga affärer i bagaget, kan bli ägare till gotländsk ubåtshamn. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Antonov_(aff%C3%A4rsman)

Aktuell köpesumma uppges vara 82 miljoner kronor och det hetaste namnet som ny ägare skall vara den ryske affärsmannen Vladimir Antonov, som har en rad skumraskaffärer i bagaget. Antonov har bland annat varit ägare till den engelska fotbollsklubben Portsmouth FC. Det var icke minst Antonovs inblandning i SAABs planerade försäljning till General Motors (GM) som gjorde att affären gick i stöpet.  En möjlighet att avvärja ett ryskt inköp, uppger Nyheter idag, är dock att Fortifikationsverket bjuder över det pris Antonov är villig att betala. Affären skall vara avklarad i nästa vecka.

”Fosterlandsvännen” Carl Bildt har som styrelseledamot i  Fustator optionsrätt på 70 000 aktier och lär i vilket fall som helst göra sig en rejäl hacka på affären.

/

 

SD störst i två mätningar – M tappar, C går framåt

Inga roliga siffror alls för Anna Kinberg Batra…

Vi befinner oss i slutet på februari och månadens opinionssiffror droppar in. För oss sverigedemokrater innebär det mestadels riktigt trevlig läsning: SD blir landets största parti i två mätningar!

I Metro/YouGovs februarimätning får vårt älskade parti solida 23,9 procent, vilket innebär att SD åter är största parti hos ifrågavarande mätinstitut trots en marginell nedgång jämfört med januari månad. Näst störst blir Socialdemokraterna som ökar 2 procentenheter till 23,5 procent. Moderaterna noteras för ett jättetapp om 4,4 procentenheter och rasar till 17,0 procent. http://www.metro.se/artikel/yougov-moderaterna-rasar-efter-sd-utspel-s%C3%A4msta-siffran-n%C3%A5gonsin

Centerpartiet går, av någon för mig outgrundlig anledning, bra i alla opinionsinstitut för tillfället och stiger med 2,9 procentenheter till 11,8 procent. Liberalerna får magra 4,2 procent under det att såväl Kristdemokraterna (3,6) som Miljöpartiet (3,9) skulle förpassas ur riksdagen vore det val i dag. Räknar vi bort KD och MP ligger allianspartierna före S+V – 33,0 respektive 31,6 procent.

Men SD kan bättre än så. Det brukar gå bra hos Nyheter idag/Sentio, och februarimätningen 2017 utgör intet undantag. Rekordsiffrorna 26,9 procent berättigar återigen till titeln ”landets största parti” efter en ökning på hela 4,7 procentenheter jämfört med januari. Även S ökar rätt ordentligt och når 25,2 procent. M störtdyker ner till 16,9 procent. http://nyheteridag.se/nytt-sd-rekord-i-sentio-pa-otroliga-269-procent-moderaterna-stortdyker-till-samsta-nagonsin/

Centern och Annie Lööf har flyt i opinionsmätningarna just nu: bästa siffrorna i mannaminne.

I övrigt hos Sentio kan vi notera en kraftig nedgång för MP till 3,6 procent; likadant för KD och bara 3,0 procent – KD-ledaren Ebba Busch Thors sånginsats i SVTs ”Så ska det låta” verkar inte ha gett opinionsmässig utdelning; bra resultat för Centern med 10,7 procent; marginell minskning för Vänsterpartiet till 8,1 procent; svagt stöd för L som fortsätter balansera på riksdagsgränsen med 4,6 procent. De rödgröna blir här något större än de rödgröna när vi räknat bort underpresterande KD och MP: 33,4 respektive 32,2 procent.

Det är ingen överdrift att påstå att SD är rejält i ropet just nu. Det kan partiet nog delvis tacka Donald Trump för – USA-presidentens hänvisning till Sverige i ett tal i Florida, där han anförde Sverige som ett avskräckande exempel på att massinvandring inte lönar sig, har ju lett till enorm publicitet både här hemma och utomlands.

Och det spelar ingen roll hur mycket etablissemanget i politik och media krampaktigt söker leda i bevis att ”Trump hade fel”, vanligt folk vet att hans bild stämmer mycket väl med hur det förhåller sig i praktiken. Den verklighet Trump hänvisar till är ju exakt vad SD i många år varnat för kommer att hända om inte immigrationspolitiken läggs om radikalt.

Saken blir ur SDs synvinkel inte ett dugg sämre av att partiledare Jimmie Åkesson och gruppledaren i riksdagen Mattias Karlsson tillåts publicera en debattartikel om läget i Sverige i den mycket ansedda amerikanska dagstidningen Wall Street Journal, där man ger Trump rätt. Läs artikeln via denna länk: https://samtiden.nu/2017/02/vi-vill-gora-sverige-sakert-igen-akesson-och-karlsson-wall-street-journal/

Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson ger Trump rätt i en debattartikel i Wall Street Journal

Svenska Dagbladet har i samarbete med SIFO vidare genomfört en särskild opinionsundersökning avseende Stockholms stad och Stockholms län, vilken även den är angenäm läsning för en Sverige-vän. https://www.svd.se/svd-sifo-centern-rusar-i-stockholm–dubblar-valjarstodet/om/opinionsmatningar

Trenden med uppgång för SD respektive C samt nedgång för M håller i sig även här, vilket framgår av nedanstående stapeldiagram:

C och SD rycker uppåt i Stockholm.

Även SVT/Novus och DN/Ipsos har genom opinionsmätningar i februari. I den förstnämnda ökar SD till 18,5 procent, och de övriga trenderna – uppåt för C och nedåt för M – håller i sig även här: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ras-for-moderaterna-i-svt-s-partisympatimatning. I Ipsos-mätningen får SD nöja sig med 17 procent medan C noteras för rekordhöga 12 procent. Också här rasar Moderaterna: http://ipsos.se/sites/default/files/pdf/DN-Ipsos-valjarbarometer-20170221.pdf

Sverigedemokraternas opinionsmässiga framgångar är inget mirakel för den som har någorlunda koll på verkligheten. Upploppen i förorterna, islamiseringen, krisen inom polisen, den höga brottsligheten hos personer med utländsk bakgrund, det hedersrelaterade våldet, massvåldtäkterna och den skenande mordfrekvensen  – i princip allt detta kan härledas till den så gott som ohämmade massimporten av utifrån kommande personer som av olika skäl dras till Sverige. Lägg därtill odugliga statstjänstemän och regeringsmedlemmar som tycks leva isolerade från verkligheten.

Som framhållits ovan har SD varnat för precis denna utveckling i decennier och framstår därför för alltfler väljare som det överlägset mest verklighetsförankrade partiet.

Inte heller är Moderaternas kräftgång något mysterium. Detta parti, som tidigare med fog kunde betecknas som det naturliga partiet för högreståndsliberaler med en mild konservativ touch, vägrade under hela Fredrik Reinfeldts tid som partiledare ta i det oborstade SD ens med tång. Så har varit fallet även under Anna Kinberbgs egid tills helt nyligen: nu skulle M plötsligt börja snacka med SD.

Under Reinfeldts tid ville M inte ta i SD med tång.

Jag tror att den ändringen dels kom för sent, dels uppfattades den knappast som ärlig och uppriktig utan blott som en taktisk manöver. Därför hoppar nu högerinriktade moderater över till SD under det att vänsterfalangen föredrar C. Det är förvisso rätt långt kvar till valet i september 2018, men om den nuvarande väljartrenden håller i sig kan ”nya” moderater mycket väl snabbare än man föreställer sig vara nere på de ”gamla” moderaternas siffror runt 10-12 procent.

Moderata avhopp till Centerpartiet torde förklara en del av detta partis framgångar under senare tid, men det räcker såvitt jag förstår inte som heltäckande förklaring. Jag erkänner villigt att jag inte har tillstymmelse till en susning vad det i övrigt är hos C som lockar väljarna. Nästan lika svårförståeligt är det faktum att 25-30 procent av väljarna fortfarande föredrar sossarna och den stammande farsfiguren Stefan Löfven. Kanske mina läsare har några bra svar på dessa samtidsgåtor?

 

 

 

Putinismen: så håller sig det ryska ledarskiktet kvar vid makten

Inte under isen men delvis under vattnet befinner sig Putin på den här bilden.

Mellan 1917 och 1991 låg kommunismen i dess marxist-leninistiska tappning som en död ideologisk hand över Sovjetunionen. Kommunismen lämpades överbord när sovjetimperiet imploderade 1991 och ersattes av en trevande demokrati och marknadsekonomi, vilken dock svårt handikapppades och underminerades av svagt ledarskap och korruption såväl som av hänsynslös oligarkism.

2000 tillträdde Vladimir Putin, född 1952, med ett förflutet som officer i den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB som rysk president. Putin lämnade 2008 efter ett skenval över makten till sin marionett, Dmitrij Medvedev, för att själv i egenskap av premiärminister kunna rycka i dennes tåtar. 2012 lät sig Putin sedan återväljas som republiken Rysslands president och överlät premiärministerposten till Medvedev.

Emedan vare sig kommunism eller västerländsk demokrati styr i dagens Ryssland har Rysslands-bedömare myntat beteckningen putinism i syfte att förklara det ideologiska koncept som är förhärskande. En av de Rysslands-experter som deltagit aktivast i diskussionerna om vad putinismen innebär är USA-födda Anne Applebaum, https://sv.wikipedia.org/wiki/Anne_Applebaum , medarbetare i Washington Post och en av samtidens största auktoriteter på Gulag-arkipelagen, det system av sovjetiska slavarbetsläger som en gång skapades av Stalin och ägde bestånd under hela sovjettiden.

Här följer ett avsnitt ur en föreläsning Applebaum höll vid American Academy i Berlin 2008 om vad ”putinism” egentligen innebär: https://www.youtube.com/watch?v=Nji0osPfefM

 

Anne Applebaum, Sovjet- och Rysslands-expert.

Anne Applebaum, som för övrigt är gift med tidigare polske försvarsministern Radoslaw Sikorski och polsk medborgare, inleder med att konstatera att Vladimir Putin och kretsen kring honom är i hög grad stöpta i den gamla KGB-formen. Putin-kamarillan hyser ingen tilltro till att folket har förmågan att göra de korrekta politiska valen och tror följaktligen heller inte på fria, oförutsägbara val.

Ledarklicken i Kreml opererar vidare enligt principen ”den som inte är med oss är emot oss”, eller som Jesus Kristus uttrycker det i Lukasevangeliet 11:23: ”Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.” I den putinistiska världsåskådningens ljus är, enligt Applebaum, således alla som inte ger sitt ljudliga bistånd till Putin att anse som spioner för främmande makt. Alla viktiga beslut måste fattas av en liten grupp människor i Kreml utan inverkan från omvärlden.

I dag är det inte möjligt att driva en verklig oppositionspolitik i Ryssland. Putin söker visserligen, menar Applebaum, stundom framställa sig själv och sitt Ryssland som mer västerländska än västerlandet själv. Ändå är det noggrant kontrollerade politiska val och politiska partier som är det mest utmärkande draget för putinismen.

Vladimir Zjirinovskij uppfattades en gång som ett hot mot väst men framstår i dag mest som en pajas.

Således är det Putin-regimen som i praktiken avgör vilka partier som tillåts ikläda sig den oppositionella rollen. Ett typexempel är här nationalisten Vladimir Zjirinovskij och hans Ryska liberaldemokratiska partiet – som är allt annat än liberaldemokratiskt – som tilldelats rollen som officiöst oppositionsparti. Zjirinosvkij väckte på 1990-talet uppseende och även fruktan i väst genom ultranationalistiska utspel som att Baltikum och Finland borde återockuperas av Ryssland. Han utmärkte sig även genom en eklatant antisemitism.

Numera tycks den 70-årige Zjirinovskij, som är överste i ryska armén, vice talman i statsduman och sannolikt har ett KGB-förflutet, ha reducerats till att vara ett slags nationell politisk pajas som även Putin kan skratta gott åt, något som framgår av denna länk till ett tal i den ryska duman: https://www.youtube.com/watch?v=k4OkdafMXpA

Även Ryska federationens kommunistiska parti, som grundades 1993 och ser sig som arvtagare till det gamla sovjetiska statsbärande partiet, tillhör den av Putin godkända oppositionen och blev vid senaste valet näst största parti i statsduman efter Putins Enade Ryssland. Partiledaren Gennadij Ziuganov har flera gånger ställt upp i presidentvalet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ryska_federationens_kommunistiska_parti

Det fjärde största partiet i statsduman, som det ryska underhuset kallas, är socialdemokratiska Rättvisa Ryssland som bildades 2006 och har Nikolaj Levitjev – även han presidentkandidat – som partiledare. Partiet har konsultstatus i Socialistinternationalen.https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4ttvisa_Ryssland

Även om det då och då förekommer ansatser till kritik av Putin och det Enade Ryssland från ovan nämnda partier och politiker, så behöver Putin och hans hantlangare aldrig riskera att förlora makten. Den ryska demokratin är nämligen endast formell: den kapas i topparna av dels regimens systematiska valfusk, dels av att ”oppositionspolitikerna” är medvetna om att deras roll huvudsakligen är till för att ge Putins Ryssland en smula demokratisk fernissa, och dels det hårdnande förtrycket av den verkliga oppositionen.

Garry Kasparov är troligen den främste schackspelaren genom alla tider. Har en IQ på 190.

Ty för den som är oppositionell på riktigt i Ryssland brukar det inte gå så bra. När av de mest kända dissidenterna, schackmästaren Garry Kasparov (född i Baku 1964 som Garik Weinstein och av judisk börd), slutat med schack på toppnivå började han ägna sig åt politik och blev snabbt en prominent Putin-kritiker.

Den 30 september 2007 tillkännagav han att han ämnade ställa upp i det ryska presidentvalet. Knappt två månader därefter greps han efter att ha deltagit i en demonstration som saknade tillstånd och dömdes till fem dagars fängelse. Efter ett antal år av konflikter med ryska myndigheter insåg Kasparov att det inte gick längre utan ansökte om och fick kroatiskt medborgarskap.

För tillfället lever han och hans familj i självvald exil i New York. 2015 utkom hans Putin-kritiska bok Winter Is Coming. Why Vladimir Putin and the Enemies of the Free World Must Be Stopped. I en intervju med Spiegel Online anklagar Kasparov väst för att kapitulera inför Kremls aggressiva utrikespolitik samt klargör: ”Putin behöver krig för att legitimera sin ställning.” http://www.spiegel.de/international/world/garry-kasparov-interview-putin-needs-wars-a-1061942.html

I nämnda bok redogör Kasparov för Putin-regimens taktik att neutralisera sina motståndare genom åtal för diverse påhittade brott eller rentav mord. Alexei Navalny, en 40-årig politiker, advokat och finansman, började på sin blogg 2009 vädra en väl genomtänkt kritik av korruptionen inom Putin-administrationen och blev av Wall Street Journal – där Kasparov är krönikör – kallad ”mannen som Putin fruktar mest av alla”. https://en.wikipedia.org/wiki/Alexei_Navalny

Alexei Navalny lär vara den politiske motståndare Putin fruktar mest.

2013, då Navalny av en händelse ställde upp som kandidat i Moskvas borgmästarval, arresterades han anklagad för förskingring och bedrägeri samt dömdes till fem års straffarbete. Han frigavs emellertid en dag efter fängslandet. I februari 2014 dömdes Navalny till husarrest med förbud att kontakta alla utom medlemmar i sin familj. Han och hans bror dömdes sedan båda till 3,5 års fängelse – Alexei fick straffet upphävt, men brodern åkte in.

När det gäller Boris Nemtsov, född i Sotji 1959, ansåg uppenbarligen några att denne populäre politiker med judisk bakgrund vilken tjänstgjorde som vice premiärminister under Jeltsin-tiden 1997-98, att det inte räckte med legala trakasserier. Nemtsov mejades den 27 februari 2015 ner med automateld av personer i en bil när han promenerade med sin flickvän på en bro i Moskva inte långt från Kreml och dog på platsen. Gripandet av påstådda gärningsmän med tjetjenskt ursprung öppnade för fler frågor än det besvarade. http://www.newyorker.com/news/news-desk/the-unaccountable-death-of-boris-nemtsov

Entreprenören Michail Chodorkovskij, född 1963 och ägare av det en gång största ryska oljebolaget Yukos, fängslades 2003 anklagad för ekonomisk brottslighet i stor skala. Fängslandet av Chodorkovskij, jude och vid tiden för sitt fängslande Rysslands rikaste man, gjorde det möjligt för ryska staten att lägga beslag på Yukos och bättra på de hårt ansträngda finanserna. Efter tio år i fängelse benådades Chodorkovskij plötsligt genom ett personligt dekret från Putin och valde att bosätta sig i Berlin. https://sv.wikipedia.org/wiki/Michail_Chodorkovskij

Ryskt pansar i Ukraina.

Ryssland är i dag ett till betydande del laglöst land där president Putin, av många betraktad som en ny tsar, och hans närmaste krets styr efter gottfinnande.  Förutom den alltmer repressiva inrikespolitiken bedriver Ryssland också en aggressiv och expansiv utrikespolitik, som resulterat i djupa militära ingrepp i Georgien och Ukraina. Resurserna till krigsmakten ökar ständigt trots att minskade oljeinkomster och utländska sanktioner medfört försämrad ekonomi.

Samtidigt utmålar Putin och hans knähundar NATO som det stora hotet mot världsfreden och riktar då och då varningar till exempelvis Sverige och Finland att inte gå med i Atlantpakten (vilket tidigare de tre baltiska länderna och tidigare östeuropeiska satellitstater redan gjort utan att Moskva agerat mot dessa länder). https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/04/mordet-pa-nemtsov-ryssland-laglost-land/

Den omkring 1,70 meter långe Vladimir Putin har framgångsrikt till omvärlden lyckats projicera bilden av en muskulös karlakarl som jagar med bar överkropp, åker ubåt och rör sig i anslutning till stridsflygfält. Det har lett till en mångtusenhövdad armé av både avlönade och oavlönade nätaktivister, som outtröttligt förmedlar bilden av den oföränderligt kraftfulle Putin som kämpar mot den dekadenta västvärldens konspirationer bestående av det så kallade militär-industriella komplexet med NATO i spetsen, rysshatande politiker och kosmopolitiska bankirer.

Vladimir Putin, längst till vänster med kamera, under en KGB-mission på Röda torget i Moskva som gick ut på att störa USAs president Ronald Reagan under dennes besök 1988.

All kritik av Putins Ryssland – vare sig den förekommer i etablerade media, på udda webbsidor eller avlevereras av västliga politiker – avfärdas av dessa aktivister som uttryck för en illvillig konspiration styrd av nämnda krafter. Detta är naturligtvis oerhört naivt för att inte säga korkat. I fallet Ryssland har såväl politiker som medier i väst tvärtom varit påfallande återhållsamma och låter Putin och hans gäng gå i land med det mesta.

Även om jag själv är tydlig i min Putin- och Rysslands-kritik varken vill eller kan jag förneka, att den ryske presidenten faktiskt har en del positiva sidor. Utifrån en kristen tro har han exempelvis riktat hård kritik mot normernas upplösning i västvärlden – en kritik jag både förstår och delar – och ålagt sitt parti att företräda traditionella familje- och äktenskapsrelaterade normer. http://www.thenewamerican.com/reviews/opinion/item/17541-putin-is-right-about-america

Sedan kan man ju fundera på om Putins cyniska hänsynslöshet mot demokratiska oppositionella, ibland också (som vi sett i fallet Navalny) mot medlemmar i dessas familjer, eller hårdföra krigföring i Georgien och Ukraina passar så bra in i den påstått kristna övertygelsen.

 

Hamas mördar ”kollaboratörer” i Gaza

http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/08/hamas-kills-11-suspected-informers-israel-201482285624490268.html

Ett antal palestinaarabiska Gaza-bor har mördats av den islamistiska terrororganisationen Hamas efter att ha dömts av lokala domstolar för samarbete med Israel. Jag skriver ”mördats”, därför att den  process som föregick dödandet har så föga med civiliserad rättvisa att göra att termen ”avrättning” förefaller malplacerad i sammanhanget.

 Hamas bödlar inför mördandet. Foto: Reuters

Enligt den arabiska nyhetsbyrån Al Jazeera – länken överst – dödades 18 personer för kollaboration med Israel på fredagen i förra veckan, en dag efter det att Israel genom en flygattack dödade tre av Hamas högsta militära befälhavare i Rafah i södra Gaza-remsan. De dödade har bekräftats vara Abo Shamaleh, Raed al-Attar och Mohamed Barhoum.

Först uppges Hamas ha dödat elva påstådda kollaboratörer i Gaza Citys polishögkvarter. Samma dag skall, enligt en Hamas-sajt samt vittnen som citerats av nyhetsbyrån Reuters, ytterligare sex ha dödats i en offentlig begivenhet som bevittnades av män, kvinnor och barn. Offren, vars huvuden var täckta, sköts till döds av maskerade män beväpnade med automatvapen.

Ytterligare tre personer skall ha dödats utanför en moské. Med de tre sistnämnda offren blir antalet dödade” kollaboratörer” 20, ej 18 som Al Jazeera hävdar.

 Så här kan det också gå till när Hamas utövar sin ”rättvisa”.

Enligt den arabiska nyhetsbyråns medarbetare Jacky Rowland i västra Jerusalem är Israel bra på att ragga medarbetare såväl i Gaza som på den så kallade Västbanken:

Israel has a long and successful history of recruiting collaborators and informers both in the West Bank and in the Gaza Strip, and they do so through a variety of different means. Sometimes it is financial inducements, other times it is blackmail, bullying, threats, promises /and/ maybe intimidating family members.

Hamas har tidigare under den nu åter uppblossande konflikten med Israel enligt uppgift dödat åtminstone ett 30-tal av sina medborgare för samarbete med Israel. En av metoderna bestod i att släpa offret efter en motorcykel genom i Gaza City. Dödandet är ett sätt för Hamas att avskräcka sina medborgare från samarbete med Israel.

Här en länk till tidningen Wall Street Journal innehållande en video om den senaste utvecklingen i konflikten Hamas-Israel inklusive dödandet av de inhemska ”kollaboratörerna” och erkännandet, att det var Hamas väpnade styrkor som förde bort och mördade tre judiska ynglingar på Västbanken i juli:

http://online.wsj.com/articles/hamas-kills-18-alleged-collaborators-1408715295

 Daniel Tregerman: offer för Hamas granater.

För några dagar sedan dödades för första gången ett israeliskt barn till följd av Hamas terrorattacker mot Israel. Fyraårige Daniel Tregerman föll offer för ett granatangrepp mot kibbutzen Nahal Oz. Den israeliske premiärministern Benyamin Netanyahu försäkrade att ”Hamas kommer att då betala ett tungt pris för denna attack”.

 

Nya rön visar: mättat fett är nyttigt

http://antropocene.se/2014/may/varldshistoriens-nast-storsta-pseudovetenskapliga-bedrageri.html

I ungefär 50 år har en betydande del av mänskligheten gått och oroat sig för att intag av mättat fett – som finns i exempelvis grädde, smör, kokos och animaliska produkter – kan leda till hälsomässiga katastrofer. Hjärtinfarkt på grund av hög kolesterolhalt har hört till de scenarier som brukar nämnas i främsta rummet.

Källan till den utbredda skräcken för mättat fett kan spåras tillbaka till forskaren Ancel Benjamin Keys vid University of Minnesota, vars rön snabbt plockades upp av matindustrin som insåg att här fanns grova pengar att tjäna.

 Gott – och nyttigt.

Nu ifrågasätts den som hävdvunnen sanning betraktade tesen om det mättade fettets skadlighet i en studie, som offentliggjorts i marsnumret av tidskriften Annals of Internal Medicine. Om detta kan man läsa i den ansedda tidningen Wall Street Journal (se länk till bloggen Anthropocene överst där en länk till tidningsartikeln ingår). Tvärtom hävdas att det mättade fettet är nyttigt, speciellt för den mänskliga hjärnan.

Anthropcene sammanfattar de nya forskningsrönen sålunda:

Det här bedrägeriet har gett ofattbara inkomster till två av världens största industrigrenar. Livsmedelsindustrin omsätter trillioner på att sälja skräpmat befriad från naturligt fett och läkemedelsindustrin säljer läkemedel för liknande belopp för att trycka ner sjukdomssymtomen från de sjukdomar som den avfettade maten orsaker.

Eftersom jag inte är vetenskapsman eller forskare kan jag naturligtvis inte gå i god för att de nya rönen om det mättade fettets nyttighet är korrekta i varje stycke. Jag tycker dock det låter spännande, och dessa rön borde i varje fall mana till en smula eftertanke när vi gång efter annan ställs inför tvärsäkra påståenden om den eller den dietens förträfflighet. Som bekant brukar det svänga rätt friskt beträffande vad man bör och vad man inte bör inmundiga.

Den studie som hänvisas till ovan är inte den enda eller första som ifrågasätter de hävdvunna råden att passa sig för mättade fetter till förmån för de omättade. Sajten Kostdoktorn den 13 juni 2012 tar upp en vetenskaplig översiktsartikel i ämnet med titeln: Saturated fat and cardiovascular disease: The discrepancy between the scientific literature and dietary advice.

http://www.kostdoktorn.se/mattat-fett-kostraden-och-vetenskapen

Det passar alldeles utmärkt att skriva om detta denna dag, den 6 maj 2014, som är International No Diet Day, dagen för accepterande av kroppen som den är. Med andra ord dagen då vi som är utrustade med litet mer generösa kroppsformer kan fira litet extra!

Personligen har jag har alltid bara haft en riktlinje när det gäller mat: jag äter vad som är gott, punkt. Om sedan det jag intar är nyttigt, fine.

Anthropocene gör vidare en intressant jämförelse med en annan sedan flera decennier etablerad ”sanning”, den att mänskliga utsläpp av koldioxid i atmosfären är på väg att orsaka en global klimatkatastrof av kataklysmiska dimensioner. Alltfler forskare synes nu ifrågasätta detta lurendrejeri. Koldioxidhalten i atmosfären har ökat med 0,1 promille på hundra år och i fall detta förorsakat någon katastrof så existerar den bara i klimatalarmisternas fantasi.

Klimatet har de senaste hundra åren blivit 0,74 grader varmare, en utveckling som dock avstannat sedan slutet av 1990-talet. Den marginella värmeökningen har, mycket långt ifrån att vara katastrofal, medfört att växtligheten på jorden ökat  vilket inneburit att jordbruket slagit skörderekord för varje år.

 Så här fungerar fotosyntesen.

Samtidigt har svälten minskat och öknarna börjat blomma. Koldioxid är en integrerad del i fotosyntesen och därmed en förutsättning för alla levnadsformer på jorden.

För att sammanfatta det hela brutalt kort: Mättat fett är nyttigt. Den ökade koldioxidhalten är bra för allt liv på jorden.

 

Bröderna Tsarnajev: när ”djupt religiösa” bombar och mördar

Bomb mot de ”otrogna” i Boston.

Det påstås att den äldre av de båda Boston-bombarna, den 26-årige Tamerlan Tsarnajev, skulle ha blivit ”djupt religiös” för några år sedan. Han slutade röka, dricka, festa och idrotta (han ägnade sig åt boxning). Kulmen på denna ”religiösa” väckelse – det var islam det var fråga om – blev att han tillsammans med sin 19-årige bror Dzjochar placerade ut bomber bland åskadarleden i Boston Marathon vilket ledde till att tre människor dödades och närmare 200 skadades.

Jag är själv religiöst troende och studsar till varje gång religiös tro förknippas med våld, mord och terrordåd. Kopplingen är i mitt tycke  fullständig  absurd. Ordet ”religion” kommer från det latinska verbet religio vars infinitiva form är religare. Detta betyder ”återförknippa” eller ”återanknyta till”, i detta fall människans gudomliga ursprung. Som kristen tror jag på en kärleksfull, barmhärtig och förlåtande Gud vars kärlek var själva upphovet till världen och universum.

Om man således menar sig vara ”djupt religiös” borde detta i mitt perspektiv medföra, att man avsäger sig varje form av våld och hat. En sant religiös människa skulle givetvis aldrig komma på tanken att skada människor till liv och lem i syfte att föra ut ett religiöst budskap. Den som begår en sådan destruktiv handling skadar inte bara sina medmänniskor utan också sig själv och ytterst religionen och Gud. Jag skulle hellre beskriva den metamorfos som bröderna Tsarnajev genomgick som en radikalisering i fanatisk riktning. Religionen blev bara en täckmantel i detta sammanhang.

Bröderna Tsarnajev fångade av kameran i åskådarleden.

Efter hand som polisutredningen och pressbevakningen avseende terrordådet i Boston fortskrider kommer mer och mer fram kring familjen Tsarnajevs radikalisering. Den började med att den äldre brodern Tamerlan, ett av fyra barn till makarna Anzor och Zubeidat Tsarnajev, råkade in i en svår period av sitt liv. Han anklagades bland annat för hustrumisshandel. Modern rådde honom då att söka sin tillflykt i islam. Tamerlan i sin tur påverkade modern att börja beslöja sig enligt muslimsk sed, något som fadern avskydde: ”Du är tokig som täcker dig”, uppges han ha sagt till hustrun.

Tamerlan Tsarnajevs omvändelse ledde till en splittring i familjen, och för cirka två år sedan tog äktenskapet slut. De befinner sig nu båda åter i Dagestan, varifrån de inflyttade till Förenta staterna för omkring tio år sedan. Båda uppges hysa åsikten att de båda sönerna ”satts dit” för bombattentatet i Boston. Andra släktingar har emfatiskt tagit avstånd från deras nidingsdåd.

Här en länk till en informativ text i Wall Street Journal om dramat i familjen Tsarnajev:

http://online.wsj.com/article/SB10001424127887324235304578437131250259170.html?mod=wsj_share_tweet

Den mest normala personen i familjen förefaller ha varit fadern Anzor, vilken i likhet med äldste sonen höll på med boxning i sin ungdom. Han skall ha blivit mycket upprörd när Tamerlan, som var en lovande pugilist, slutade med sporten och blev fanatisk islamist. Anzors föräldrar deporterades på 1940-talet från ursprungslandet Tjetjenien till Kirgizistan inom ramen för Stalins deportationer, då hela folkslag omflyttades inom sovjetväldet på grund av påstådda nazistsympatier och regeringsfientlighet. Familjen hamnade omsider i Dagestan och i tidernas fullbordan alltså i USA.

Karl Marx tillåter vänsteranhängarna att hata och att stödja hat.

Media rapporterar i dag, den 22 april 2013, att den svårt skadade Dzjochar Tsarnajev vaknat ur sin medvetslöshet och börjat svara på frågor med hjälp av papper och penna. Han skall vara svårt skadad i tungan och försedd med andningsapparatur men kan se och höra. Så småningom kommer tvivelsutan den fullständiga bilden av bakgrunden till terrordådet att framtona. Det har bland annat rapporterats att det var Dzjochar som dödade sin bror genom att under polisjakten köra över honom med den stulna bil brödraparet färdades i. Om detta var en olyckshändelse eller en medveten gärning vet jag i skrivande stund inte.

En sak tycks stå klar: båda bröderna blev helgalna när de hemföll åt en radikal variant av islam. Kanske stödde de sig på Koranens uppmaning (sura 3:151) om att ”injaga skräck i de otrogna”, kanske på något annat koranord. Kanske var de så förblindade av hat och frustration att de gjorde vad de gjorde utan att bry sig om vad Koranen eller Profeten uppmanade dem till. Det får de fortsatta efterforskningarna utvisa.

I varje fall hade deras mordiska verksamhet ingenting med sann religion att göra. Hade de varit kristna skulle det ha varit helt omöjligt för bröderna Tsarnajev att stödja sig på något bibelord. Jesus Kristus uppmanar ju sina efterföljare både att ”älska sina fiender” och att ”vända andra kinden till” samt att göra mot andra vad vi vill att de skall göra mot oss, för övrigt en gammal judisk princip.

Jesus uppmuntrar till kärlek, inte hat.

Svenska media har  legat lågt med att belysa bombarbrödernas islamistiska överygelse; sådant skulle ju bevars kunde leda till ökad ”islamofobi” och ”främlingsfientlighet”.  Slutligen kan det spekuleras i vad som ligger bakom vänsterns kutym att ta parti för muslimer men aldrig för kristna. Min personliga gissning är att vänsterideologin, som ytterst bygger på  Karl Marx teser om klasshat, inte har några problem att godkänna politiskt och ideologiskt hat. Det kristna kärleksbudskapet anses däremot i ett strikt vänsterperspektiv vara uttryck för en ”slavmoral” som spelar borgar- och kapitalistklassen i händerna.

På goda grunder kan den revolutionära jidhadismen/islamismen anses ha betydliga likheter med marxism och marxistiska terrorrörelser. Islams förkämpar ägnar sig åt samma typ av verksamhet som exempelvis västtyska Baader-Meinhof-ligan (Rote Armee Fraktion), italienska Röda brigaderna och japanska Röda armén sysslade med på 1960- och 1970-talen. Det vill säga att skapa rädsla, osäkerhet och oordning i de västdemokratiska samhällena i syfte att bereda vägen för den saliggörande revolutionen.

Troligen är det också detta hatbejakande synsätt som ligger bakom den utveckling socialdemokratin genomgått i riktning mot växande sympatier för muslimsk fundamentalism och en antagonistisk inställning gentemot den judiska staten Israel. Det forna kristna sosseförbundet Broderskapsrörelsen har exempelvis under namnet Socialdemokrater för tro och solidaritet förvandlats till en renodlad stödorganisation för terroriströrelsen Hamas i Gaza.

Peter Weiderud – vänsterideolog och proislamist i kyrkliga kretsar.

Ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet är journalisten Peter Weiderud, född 1957, som är ett stående inslag i det Israel-fientliga propagandajippot Ship to Gaza. Weideruds tentakler förgrenar sig djupt inom inte bara svensk socialdemokrati – förutom att leda Svenska kyrkans internationella arbete är han även utrikespolitisk chef hos den notoriskt vänstervridna, protestantiska organisationen Kyrkornas världsråd i Geneve. Svenska kyrkan i stort framstår allt mer som ett världsligt rättfärdighetsinstut och allt mindre som ett redskap för själarnas frälsning.

Varför är USAs – och Sveriges – judar vänstervridna?

Den judiske konservative tänkaren Norman Podhoretz.

I en debattartikel i Wall Street Journal den 10 september 2010 frågar sig den välkände konservative politiske kommentatorn Norman Podhoretz (född 1930) hur det kommer sig att större delen av USAs judar är vänstervridna (med amerikanskt språkbruk liberal) och i mycket stor utsträckning väljer att rösta på presidentkandidater från det Demokratiska partiet.

Frågeställningen är aktuell för Podhoretz, vars senaste bok har just titeln Why Are Jews Liberals? (Doubleday 2010). Norman Podhoretz härstämmar själv från judiska invandrare som kom till USA från Galicien i östra Europa i slutet på 1800-talet (området är i dag delat mellan Polen och Ukraina) och växte upp i Brownsville i New York-förorten Brooklyn. Familjen var solitt vänsterinriktad, vilket ledde till att Norman Podhoretz själv kom att anamma ett sådant synsätt.

Han bröt emellertid med vänsterideologin för närmare ett halvsekel sedan och anslöt sig till den politiska högern. Podhoretz, som var redaktör för den intellektuella tidskriften Commentary 1960-95, var en av grundarna av det ideologiska synsätt som kallas neokonservatismen:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Neokonservatism

Podhoretz pekar på det faktum att judarna i USA sedan 1928 har stött presidentkandidater från det Demokratiska partiet med i genomsnitt hela 75 procent. Presidentvalet 2008 utgjorde härvidlag intet undantag: Barack Obama erhöll då 78 procent av de judiska rösterna och fick därmed det näst högsta röstetalet från någon etnisk eller religiös gruppering; endast afroamerikanerna röstade på Obama i högre utsträckning (95 procent).

Podhoretz förvånar sig över att John McCain med sin historia av stöd för Israel inte förmådde attrahera fler judiska väljare, särskilt med tanke på Obamas kända association med rabiata Israel-kritiker som pastor Jeremiah Wright och historikern Rashid Khalidi. Ändå slog Obama McCain med uppseendeväckande 57 procent vad beträffar judiskt stöd.

Podhoretz konstaterar uppgivet:

…the continued Jewish commitment  to the Democratic Party has become an anomaly. Jews also remain far more heavily committed to the liberal agenda than any of their other ethno-religious New Deal partners.

Sålunda har, konstaterar Norman Podhoretz, de amerikanska judarna genomgående stött en lång rad klassiska vänsterkrav som exempelvis ökade statliga utgifter, växande offentliga förmåner för de fattiga och de lägre klasserna, större regleringar inom näringslivet, rättigheter för de homosexuella, nära nog obegränsade möjligheter till abort, förslag till vapenkontroll, ökad makt till den fackliga rörelsen, hjälp till självmord samt förbud mot skolböner.

Troende judar vid Västra tempelmuren i Jerusalem.

Enligt Podhoretz bottnar detta till betydande del i att sekulariserade och liberala judar tenderar att se vänsterpolitik såsom ett uttryck för judendomens värden. Om så verkligen vore fallet skulle den mindre del av judarna som är ortodoxt troende, menar Podhoretz, vara de allra mest vänstervridna i politiskt hänseende. Så är dock inte fallet – tvärtom hävdar de ortodoxa judarna att vänsterideologin står i direkt strid med budskapet i de judiska urkunder som återfinns i det vi kallar Gamla testamentet.

Enligt traditionell judisk lag är exempelvis abort tillåten endast då det gäller att rädda moderns liv, medan homosexuella handlingar mellan män är förbjudet och till och med medför dödsstraff enligt Mose lagar. Också självmord är otillåtet enligt judisk lag om det inte rör sig om en desperat handling inför en förestående tvångskonversion.

Om den moderna hyperliberlism som utmärker de flesta amerikanska judar skriver Podhoretz så:

It has for all practical purposes superseded Judaism and become a religion in its own right.

Med andra ord vänstervriden politisk korrekthet som sekulär religion.

Norman Podhoretz uttrycker i sitt inlägg besvikelse över att inte fler amerikanska judar gjort honom sällskap och blivit konservativa:

…our true friends are now located not among liberals, but among conservatives.

Läs hela artikeln här:

http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203440104574402591116901498.html

Det som ovan sagts om amerikanska judar är giltigt även på andra håll, icke minst i Sverige. Den största judiska församlingen i Sverige i anslutning till Stora synagogan i Stockholm är grundmurat liberal, vilket till exempel framgår av lika hätska som ofokuserade utfall mot Sverigedemokraterna från representanter som Lena Posner Körösi.

Ändå måste just detta parti betecknas som ett av riksdagens mest pro-israeliska partier vilket dessutom driver en hård linje mot den muslimska extremismen, en inriktning som utgör ett påtagligt hot mot judar överallt.

 Knappast projudiska islamister.

Sveriges liberala judar bekänner sig här inte till ett rationellt synsätt utan reagerar ryggmärgsmässigt mot ett nonkonformistiskt parti som etablissemanget skyr som pesten, samtidigt som man tenderar att hänge sig åt mångkulturalistisk flumretorik.

Jag kan i likhet med Norman Podhoretz – även om jag inte själv är av judisk börd – känna en viss besvikelse över att det judiska etablissemanget i Sverige inte har ett mer öppet sinne för dagspolitikens realiteter.

Dock är jag tämligen säker på att det finns judar i Malmö, som har egna bittra erfarenheter av de olägenheter accelererad muslimsk invandring kan medföra, som har en avsevärt större förståelse för SD:s politik än vad etablissemangsjudarna i Stockholm har.