Kina, Sverige och viruset

Åtminstone fyra pandemier har haft sitt ursprung i Kina: digerdöden (böldpest) på medeltiden, asiaten i slutet av 1950-talet, hongkonginfluensan i slutet av 1960-talet, och nu corona. Detta är knappast en tillfällighet. Det är därför med all rätt USAs president Donald Trump refererat till corona som det ”kinesiska viruset” (Chinese virus). https://www.nytimes.com/2020/03/18/us/politics/china-virus.html

Gunnar Hökmark avkräver kommunistkineserna en ursäkt.

Det har den tidigare EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M), numera  ordförande i tankesmedjan Frivärld, tagit fasta på och menar i ett debattinlägg i Expressen den 17 mars att Folkrepubliken Kina bör be världen om ursäkt för coronaviruset.

Hökmark skriver bland annat: ”En usel djurhållning och undermålig livsmedelsstandard, tillsammans med rädsla för diktaturens makt och en tystnadskultur, är det främsta skälet till att världen i dag brottas med en pandemi.”  Han fyller på med: ”Det är inte Sverige eller Europa som är problemet. Det är Kina.” https://www.expressen.se/debatt/kina-borde-be-varlden-om-ursakt-for-corona/

Den kinesiska ambassaden i Stockholm har i sin tur avkrävt Hökmark och Expressen en ursäkt för publicerandet av den aktuella debattartikeln, som i ett brev förklaras ha ”attackerat och stigmatiserat” det röda Kina. https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/kinas-ambassad-kraver-ursakt-efter-debattartikel/?fbclid=IwAR1fsFPj23H_wL2YFvohscVIhZJhdtYNDWpIP-9XkNbByPd556z0KTilFRA

Det är onekligen välgörande att en tidigare framträdande svensk politiker ryter till mot kommunistkineserna, vilka nu som bäst kolporterar ut berättelsen om vilken succé deras pandemibekämpning varit och samtidigt i form av sedvanliga, för diktaturstaters utmärkande desinformationskampanjer skyller på andra.

Sålunda har Peking sökt göra gällande att det var den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, eller möjligen Kanada, som planterade coronaviruset i Kina samt att Sverige utgör det stora problemet för bekämpandet av smittspridningen i Europa. https://www.expressen.se/nyheter/donald-trump-utlyser-nodlage-i-usa/

Det krävs verkligen inte något övermått av fantasi för att inse, att Kina har åtskilligt på sitt samvete när det gäller spridningen av sarsviruset covid-19. Som den amerikanska sajten Washington Examiner framhåller i en ledarartikel den 14 mars:

The understandable desire to avoid unfairly scapegoating a particular group of people should not be used to shield the totalitarian government of China from criticism for the lies and coverups that made the coronavirus much worse than it needed to be. https://www.washingtonexaminer.com/opinion/editorials/chinese-government-shouldnt-escape-blame-for-the-coronavirus-pandemic

Kina under Xi Jinping ägnar sig åt desinformationskampanjer.

Enligt Washington Examiner utmärks kommunistkinesernas hantering av corona av främst två katastrofala blunders. Den första besod i Pekings envisa vägran att möta krisen vid dess utbrott, då tusentals kinesiska medborgare dog. När smittan fick fäste i elvamiljonersstaden Wuhan, huvustad i Hubei-provinsen i centrala Kina, gjorde president Xi Jinping och hans junta ingenting för att hejda smittspridningen.

Det man gjorde var att trakassera Li Wenliang och andra modiga läkare som sökte varna för den nya smittan – Li dog sedan själv av coronaviruset. När  kommunistjuntan insåg att det inte gick att mörka längre försökte den plocka poäng genom att berömma sig av att i rask takt ha byggt ett antal nya sjukhus, vilka dessvärre led stor brist på sängar och mediciner; materiel av detta slag hamstrades nämligen i Peking. https://www.cnbc.com/2020/02/26/coronavirus-china-health-care-system-under-pressure-in-wuhan.html

Den andra  blundern bestod i att det paranoida kinesiska ledarskapet vägrade låta forskare komma till Wuhan i syfte att studera virusets utbrott på ett tidigt stadium. Frågan är vad man hade att dölja. Kanske ingenting. Eller också ville man förhindra kritik av den kinesiska regimen. Ytterligare en möjlighet är att det myckna mörkandet berodde på att coronautbrottet berodde på att forskning om biologiska vapen gått snett.

”But what we do know”, heter det i Washington Examiners ledare, ”is that, had the regime recognized the global import(ance) of this crisis, it could have been avoided in the first place. But Xi and his minions  viewed the health of more than 7 billion people around the world as irrelevant compared to their own reputations. Figuratively and literally, their decision was sick.”

När det gäller Kinas representation i Sverige har denna under flera år nu, givetvis på uppdrag av Xi-regimen i Peking, vid flera tillfällen hoppat på Sverige och svenska förhållanden. För två år sedan attackerade man Sverige, som påstods ha kränkt en grupp kinesiska turisters fri- och rättigheter på grund av att gruppen nekats logi på ett hotell eftersom gruppen anlände till hotellet på fel dag. Detta uppfattades av den aggressivt överkänsliga kinesiska regimen som ett angrepp på Kina och det kinesiska folket.

Den fängslade Gui Minhai fick Tucholskypriset trots kinesiska hotelser.

2019 kom Kina med hotelser mot den svenska kulturministern Amanda Lind därför att denna, vid ett möte med PEN-klubben, på Fängslade författares dag den 15 november i Stockholm skulle dela ut det så kallade Tucholskypriset till den fängslade svensk-kinesiska förläggaren Gui Minhai. Lind vek dessbättre inte ner sig utan delade ut priset. Guis frånvaro markerades av en symboliskt tom stol. https://www.svenskapen.se/senaste-nytt/2019/11/1/gui-minhai-fr-rets-tucholskypris

Kina rapporterar nu att det inte längre uppstår några nya inhemska coronafall i landet. Kanske är det så. Samtidigt är svårt att veta med någon högre grad av bestämdhet vad som egentligen försiggår i en ljusskygg, totalitär diktatur.

,

 

 

 

Obamas fiasko: en desertör för fem terrorister

 Terrorns ansikten: de fem frigivna talibanledarna med Mohammad Fazl i mitten.

Den 31 maj lät den amerikanska Obama-administrationen frisläppa fem av de fångar som gripits under Kriget mot terrorn. Så skedde sedan en uppgörelse träffats efter förhandlingar med talibanerna i Afghanistan – med emir Tamim bin Hamad Al Thani av Qatar som mellanhand – om frigivningen av den amerikanske talibanfången Bowe Bergdahl. Utfallet av dessa förhandlingar måste betecknas som en diplomatisk triumf av stora mått för talibanrörelsen.

Frigivningen av de fem gravt  belastade terroristerna har rört upp en virvelstorm av kritik och ifrågasättanden i USA. Att frige fem hårdföra talibaner i utbyte mot en amerikansk soldat, vilken av några av dem som tjänstgjorde tillsammans med honom har betecknats som en desertör från den amerikanska armén, är inget som gör den redan hårt trängda  Obama-administrationen mer uppskattad i oppositionella kretsar.

De fem frigivna Guantanamo-fångarna är Mullah Mohammad Fazl, Mullah Norullah Noori, Abdul Haq Wasiq, Khairullah Khairkhwah och Mohammed Nabi Omari. Om dessa avger den amerikanska sajten The Daily Beast följande omdöme:

 Även om de inte är lika välkända som fångar som hjärnan bakom attackerna den 11 september Khalid Sheikh Mohammed, var talibanfemman några av de värsta förbrytarna i USAs krig mot terrorn.

Hela artikeln via denna länk:

http://www.thedailybeast.com/articles/2014/05/31/us-pays-high-price-for-last-pow-in-afghanistan.html

Mest notorisk av de fem nu frigivna fångarna förefaller Mullah Mohammad Fazl vara. Han är efterlyst av FN för sin roll i massakrer riktade mot Afghanistans shi’itiska befolkning. Fazl har ett förflutet som stabschef för talibanernas armé och har även varit biträdande försvarsminister i talibanregimen. Den 10 september 2001, det vill säga en dag före terrorattackerna mot USA, var Fazl verksam med att koordinera en militär offensiv mot talibanernas fiender.

Terrorgurun Usama bin Ladin betraktade denna offensiv som en viktig del i 11 september-planen. När därför senatorn och tidigare presidentkandidaten John McCain, Arizona, i ett utspel i samband med frigivningen, kallade de fem frigivna fångarna för ”de hårdaste i den hårdaste kärnan” överdrev han knappast.

 Obama med Bowe Bergdahls föräldrar Jami och Bob.

President Obama å sin sida har sagt att han ”absolut inte ber om ursäkt” för fångavtalet med talibanerna, samtidigt som han erkänner att de fem mycket väl snart kan vara tillbaka på slagfältet i Afghanistan.

Centralfigur i det här dramat är Bowe Bergdahl, född 1986 i Sun Valley, Idaho och med både svenska och norska anor, som 2009 tillfångatogs av talibanstyrkor nära Sharan i Paktika-provinsen i östra Afghanistan, där hans militära förband var stationerat.

Bergdahl tillhörde 1. bataljonen i fallskärmsjägarnas 501. infanteriregemente och dök inte upp vid uppropet den 30 juni sedan han gått av sin vakttjänst dagen innan. Medsoldater har vittnat om att han för dem uttryckt en önskan om att desertera och vandra från stridsområdet i Paktia-provinsen och in i angränsande Indien.

Nathan Bradley Bethea, som tillhörde samma regemente som Bergdahl, skriver följande om fångutväxlingen och Bergdahls roll på sajten The Burning Platform den 2 juni:

Obama har inte bara satt ett prejudikat att om du kan tillfångata en amerikansk soldat så kommer vi att förhandla med dig, utan han förhandlade för att få tillbaka en desertör vilken kostade dussintals soldater livet under deras uppgift att finna honom.

Mer här:

http://www.theburningplatform.com/2014/06/02/obama-traded-five-terrorists-for-a-deserter/

 Menige Bergdahl i fångenskap hos talibanerna.

Liknande åsikter har även framförts av ledande republikanska politiker såsom senator Ted Cruz, Texas, som enligt brittiska Guardian den 1 juni uttryckte sig så: ”Vad talar detta om för terroristerna? För det första att om du kan tillfångata en amerikansk soldat så kan du sälja denna soldat för fem terrorister? Detta är ett mycket farligt prejudikat.”

En sak är klar, och det är att den kontroversiella fångutväxlingen för att få tillbaka en trolig amerikansk desertör genom att frige fem brutala talibanledare inte har gynnat president Barack Obama och hans administration, som nu är nere i den absoluta botten opinionsmässigt sett.    Washington Examiner refererar den 18 juni till en opinionsmätning företagen av The Wall Street Journal och NBC News vilken visar, att en majoritet amerikaner misstycker till Obamas sätt att hantera utrikespolitiska frågor.

Chuck Todd från NBC News gör denna analys:   

Denna undersökning är en katastrof för presidenten. Här gäller det presidentämbetet. Lägsta jobbomdömet, delat lägsta, lägsta omdöme när det gäller utrikespolitik. Hans administration ses som mindre kompetent än Bush-administrationen efter (orkanen) Katrina…När det gäller frågan om du tror att han fortfarande kan leda? En majoritet tror inte det. Vad allmänheten egentligen säger är att ditt presidentskap är över.

   Mer här:

http://washingtonexaminer.com/about-that-wall-street-journal-poll-is-the-public-saying-obamas-presidency-is-over/article/2549878

 Bowe Bergdahl före och efter fångenskapen.

Således inga roliga nyheter för president Barack Obama, som för många i den övriga västvärlden framstod som något av en frälsare efter sin valseger i november 2008. Det gick som bekant så långt att den norska nobelkommittén i ett bisarrt beslut utsåg Obama till fredspristagare året därpå utan att han hunnit göra ett dyft för fredens sak. Något han knappast gjort därefter heller.