Om slaskpressens SD-avslöjanden: ett gigantiskt feltänk

Slaskpressen är återigen på gång med, åtminstone vad den själv tycks tro, massiva avslöjanden om Sverigedemokraterna (SD).

Sålunda kunde  den beryktade ”SD-avslöjaren” par preference, David Baas, i gårdagens Expressen (16 maj) berätta om sensationella ”maktmöten” där mer eller mindre framträdande SD-representanter bjudits på ”lyxkrogar” av lobbyister och andra företrädare för intresse- och näringslivsorganisationer.

Baas är författare till boken Bevara Sverige svenskt. Ett reportage om Sverigedemokraterna (2014), där denna bloggare har äran figurera på några sidor.

Bland annat hade det pimplats 50-årig skotsk whisky för 1800 kronor centilitern.

Bland de organisationer som bjudit ut sverigedemokratiska riksdagsledamöter märks klimatskeptiska Stockholmsinitiativet, Svenskt näringsliv, Almega, Företagarna, Svensk handel, Jägareförbundet, Japan Tobacco Inc. samt Lantbrukarnas riksförbund.

Ja, och?

Alla vet naturligtvis att olika typer av samhällsföretag är måna om att lägga fram sina respektive budskap för ledande svenska politiker oavsett partitillhörigheter. SD är ett av åtta riksdagspartier som i valet 2014 blev landets tredje största parti med 12,9 procent av rösterna, vilket gav drygt 50 riksdagsmandat.

Att i detta perspektiv underlåta att ta kontakt med SD, liksom med alla andra partier, måste betraktas som gränsande till tjänstefel.

David Baas texter i gårdagens Expressen kan i bästa fall vara av intresse som en arbetsbeskrivning av hur lobbyister rent allmänt agerar, men något sensationellt avslöjande som motiverar krigsrubriker och fyra helsidor plus förstasidan är det ju inte. Orsaken till publiceringen är i stället en annan, varom mer nedan.

I Aftonbladet såväl som Expressen dagens datum (17 maj) skildras hur Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, docent Hans Bergström – numera bosatt i USA – tar kontakt med SDs Linus Bylund i syfte att få till stånd ett fällande av S-MP-regeringen inför budgetomröstningen i riksdagen hösten 2014. Inte heller detta särdeles sensationellt.

Vill man som borgerlig aktör se till att en socialistiskt färgad regering försvinner måste det anses naturligt att ta kontakt med just det parti som har praktisk möjlighet att ordna detta, vilket Bergström också påpekar för Aftonbladets medarbetare. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22831185.ab SD stödde visserligen i omröstningen Alliansens alternativ till budget, men regeringen kunde sitta kvar tack vare den famösa Decemberöverenskommelsen.

Möjligen kan jag tycka att sistnämnda tidnings beskrivning av hur SDs mediasatsningar havererat, den ena efter den andra, är rätt intressant. Att de gjort det är ju ingen hemlighet: SD har en gedigen historik av usel förmåga när det gäller lyckade mediesatsningar. Att låta den uteslutne, före detta ekonomisk-politiske talesmannen Erik Almquist sköta ruljansen från Budapest (!) måste enligt min mening betraktas som nära nog sinnessvagt.

Budapest – centrum för SDs mediesatsning.

Högre än till det animerade skvallrets nivå når dock knappast ABs ”avslöjanden”. http://medieimperiet.story.aftonbladet.se/

Både Expressen och Aftonbladet bygger sina förment sensationella avslöjanden på orättmätigt kopierande av SDs mejlserver, en operation som orkestrerades av tre missnöjda sverigedemokrater vid namn Martin Karlsson, Matthew Bonnor och någon som kallas ”Jimmy”. Uppenbarligen överlämnades det åtkomna materialet till slaskpressen.

Webbidningen Nyheter idag har konstaterat att målsättningen med kopierandet och läckandet var att få de ledande SDarna Richard Jomshof och Mattias Karlsson på fall inför partiets landsdagar i Lund i november 2015. Hur missnöjesgänget trodde att detta skulle kunna förverkligas är för mig en gåta. http://nyheteridag.se/sa-kopierades-alla-mejl-pa-sd-servern-planerar-lacka-infor-landsdagarna/

Martin Karlsson lät kopiera hemligt SD-material som sedan fann vägen till slaskpressen.

Det som slaskpressen torgför enligt ovan är alltså knappast sensationellt, inte ens något det finns anledning höja på ögonbrynen för. Ansvariga på dessa tidningar är sannolikt mycket väl medvetna om detta. Syftet är i stället att visa hur det går för personer, organisationer och företag som har kontakt med Sverigedemokraterna: de blir obarmhärtigt uthängda.

Av allt att döma är detta emellertid ett gigantiskt feltänk. Sverigedemokraterna är i dag ett normaliserat och i vissa mätningar till och med landets största parti. http://www.metro.se/nyheter/yougov-mp-far-lagsta-stodet-nagonsin-sd-fortsatt-storsta-parti/EVHpat!tziHetGvKLhiM/ SDs nolltolerans mot extremism har gjort att stollarna rensats ut. Därav följer att SD-kontakter inte längre på långa vägar stigmatiserar såsom var fallet för några år sedan.

Slutligen visar Expressens och Aftonbladets skriverier – och det tror jag faktiskt inte genierna bakom de SD-fientliga reportagen tänkt på – att Sverigedemokraterna numera är ett parti som topparna inom näringsliv och media helt ogenerat vid behov frotterar sig med. Ur den synvinkeln kan man faktiskt se reportagen som hänvisas till ovan som rena propagandan för SD.

Således bara något för oss SDare att tacka och ta emot för!

Whiskey!

http://www.youtube.com/watch?v=L-LuQVKzZMM

Ikväll har jag druckit litet whisky för första gången på rätt länge. Skotsk sådan, Glenlivet, som jag köpte i taxfreebutiken ombord Viking Grace i helgen. Jan Stenbecks favoritwhisky, för övrigt. Det smakade inte illa. Eljest föredrar jag den irländska, rökta enmaltswhiskeyn Connemara – helt underbar!

The Pogues frontfigur Shane McGowan.

Så jag tänkte att dagens godnattlåtar kunde handla om whisky. Eller snarare whiskey, som den irländska stavningen är. Via länken ovan kan ni avnjuta The Pogues version av den traditionella visan ”Whiskey You´re the Devil (Drunk or Sober)”. Sångare är den oefterhärmlige Shane McGowan, född 1958, som inte direkt gjort sig känd för att spotta i glaset.

En alternativ whiskeysång är Christy Moores, född 1945, ”Smoke and Strong Whiskey” här:

http://www.youtube.com/watch?v=DL0yWCVzGOU

Christy Moore.

Eller varför inte ”Whiskey in the Jar”, här i form av Metallicas särpräglade version:

http://www.youtube.com/watch?v=boanuwUMNNQ

Metallica-videon får mig att spontant utbrista: drick lika ansvarsfullt som jag alltid gör!

Metallica med ”Whiskey in the Jar”.

Tillägnar dessa sånger min gode partikamrat, whiskyälskaren Robert Stenkvist, vars skotska favoritwhisky är så svårstavad att jag inte ens försöker mig på att ange namnet.

Whiskeyns tid har kommit till Det heliga landet!

Bushmills destilleri i curragh Antrim i whiskeyns hemland, Irland.

http://www.mh-distillery.com/e

”Tiden är inne att göra whiskey i Det heliga landet.” Så citeras Simon Fried, en  av grundarna av det israeliska whiskeyföretaget Milk and Honey som just sparkat igång en verksamhet i syfte att producera en högklassig israelisk whiskey.

Länk till företagets hemsida överst.

Fried, en judisk man med brittiskt ursprung, intervjuas av Sean Savage på sajten jns.org/news service. Länk här:

http://www.jns.org/latest-articles/2013/2/17/transforming-whiskey-production-in-distillations-birthplace.html

Att whiskeydestillation nu dras igång i Israel är inte en dag för tidigt. Enligt legenden har nämligen whiskeyn/whiskyn sitt ursprung i att irländska munkar lärde sig destillationsprocessen under sina resor i Mellanöstern under korstågens tid. De skall ha lärt sig finessen under kontakter med alkemister i området och förde sedan tillvägagångssättet med sig hem. Whiskey kallas på gaeliska uisce beatha, som är en direkt översättning av latinets aqua vitae, som betyder ”livets vatten”.

Det finns en annan historia som berör en förfader till skribenten Sean Savage. Enligt denna skulle godsherren sir Robert Savage under sitt deltagande i korstågen ha bjudit sina soldater på en tidig form av whiskey innan det var dags för ett slag i kriget mot saracenerna (muslimerna). Savage lärde sig hur man gör och fortsatte framställa drycken på hemmaplan.

Oavsett sanningshalten i legenderna så är det ett faktum att konsten att destillera härstammar från Mellanöstern-regionen. Ordet alkohol kommer från arabiskans al-kuhl, som först användes som en ingrediens ingående i sminkprodukter.

Milk and Honey är det första israeliska företag som tillverkar whiskey på ett konstfärdigt sätt. Den närmaste målsättningen är att få fram 100 liter av den ädla drycken som planeras lagras i en tunna, vilken eventuellt kommer att stationeras i Döda havets närhet (Döda havet är världens lägsta punkt).

Det var på en bar i Tel Aviv som idén om att framställa whiskey i Det heliga landet kläcktes. Simon Fried och några av hans vänner diskuterade hur man börjat tillverka högklassig whiskey/whisky i flera länder utanför ”kärnområdena” Skottland, Irland och USA, bland dessa Sverige, Indien och Republiken Kina på Taiwan.

Så varför inte också i Israel?

Precis. Denna whiskeyälskande bloggare önskar all lycka med företaget och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan han kan avnjuta resultatet.

Kyrkomålning av Albertus Pictor föreställande de två spejarna som återvände från det förlovade landet med en enorm druvklase (4 Moseboken).

Det blir dock tufft för det nya destilleriet att konkurrera med öl och vin, som är mycket populära dryckesalternativ bland Israels judiska befolkning; vodka, som är uppskattat bland de många rysk-judiska immigranterna; samt hembränd arrak som favoriseras av många araber. Det är väl känt genom Bibeln att vin var något centralt  i den värld Jesus och lärjungarna rörde sig i för 2000 år sedan.

Vin var känt långt innan dess. 4 Moseboken berättar om att när de båda spejarna – Joshua och Kaleb – som Moses sände in i det utlovade Kanaans land återvände hade de med sig en druvklase som var så stor att de måste bära den mellan sig på en käpp.

Ja, i sitt första mirakel omvandlar mästaren vatten till vin vid ett bröllop i Kana enligt Johannes evangeliums andra kapitel. Om Simon Fried och hans vänner vid Milk and Honey lyckas i sin föresats att producera förstklassig whiskey i Israel blir det också något av ett mirakel!

Hanssons lilla brännvinsguide (I)

ÖSTGÖTA SÄDESBRÄNNVIN

Det drar ihop sig till sensommar och därmed kräfttider. Jag tänkte därför göra ett avbrott från politiken genom att skriva litet om de drycker dessa läckra varelser enligt författaren Albert Engström kräver – det vill säga brännvinsdrycker. Det här markerar alltså inledningen på vad jag valt att kalla ”Hanssons lilla brännvinsguide.”

Det alkoholhaltiga brännvinet användes i vårt land länge enbart till kruttillverkning. Det lär ha varit Stockholms ”pulvermakare” (kruttillverkare) Tydeke Pulvermakare som i slutet på 1400-talet upptäckte, att brännvinet med fördel även kunde intagas oralt. Under 1500-talet lärde sig vidare svenska soldater under de många fälttågen i Ryssland att framställa sprit av säd.

Och 1746 kom Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86) på att man också kunde förfärdiga brännvin av nymodigheten potatis. Ekeblad blev som första kvinna invald i Kungliga Vetenskapsakademien.

Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86).

Jag inleder guidningen med det brännvin jag påstår skulle kunna benämnas ”brännvinets Rolls Royce”, nämligen Östgöta Sädesbrännvin. Det lanserades 1864 av värdshusvärden och spritfabrikören Erik Rehnberg och gick först under namnet Rehnbergs Sädes Brännvin. Detta var ett destillat bestående av kornmalt, russin och honung lagrat på ekfat. Brännvinet tillverkades i Söderköping på platsen för stadens enda Systembolag och salufördes över hela riket.

När Rehnberg, som var född i Reimyre 1841, avled kunde man inte längre nytillverka brännvinet, eftersom receptet inte fanns nedskrivet. Man fortsatte dock försäljningen så länge det befintliga lagret räckte, vilket var åtskilliga år. Fem år efter det att den sista buteljen sålts hade man  lyckats återskapa alla ingredienser och började saluföra brännvinet under namnet Östgöta Sädesbrännvin, i folkmun Östgöta Sädes.

Östgöta Sädes har en mild, elegant smak som för tankarna till lagrad whisky och kan därför avnjutas inte bara i ett spetsigt snapsglas utan också med fördel i ett större glas, kanske med ett par isbitar i. Drycken destilleras mycket riktigt på en whiskypanna av koppar för att sedan lagras i flera år på ekfat.

Jag avslutar med en snapsvisa som jag skrivit själv:

På Östgötaslätten
(Melodi: ”Alpens ros”)

Ute på åkern på Östgötaslätten
där växer säden uti godan ro;
när den har mognat och man har berett den
blir den till nektar invid kräftans klo!

Östgöta Sädes heter gudanektar´n
den sitter fint vid höstamånens glans;
men den kan tas för var och en som mäktar´n
i whiskyglaset utan varje trams!

Drick ansvarsfullt!