Efter knäfallet inför våldet: vad är det som händer med den svenska polisen?

”White silence is violence” står det på den skylt som knäböjande Lisa Simonsson håller upp.

Sajten Samhällsnytt har avslöjat att det var den nyutexaminerade polisassistenten Lisa Simonsson, 22, från Göteborg som böjde knä inför vänstervåldet på Sergels torg i Stockholm samtidigt som hon gjorde knuten kommunisthälsning och visade en skylt med texten White silence is violence. https://samnytt.se/uppgifter-knabojande-polisen-nyexaminerad-och-har-sjukt-svart-for-vapen/?fbclid=IwAR0VO9Ww3ug664bu-wbLYv7oiCIT7dQgaKQsRlLOHGt2gmkxCYz0CHHnVOg

Att åsidosätta sina plikter och skyldigheter som värnare av lag och ordning och istället solidarisera sig med den ordningsstörande och sannolikt även smittspridande och polishatande pöbeln måste enligt min enkla mening betraktas som grovt tjänstefel och rendera någon form av efterräkning för vederbörande. För mig står det klart att Lisa Simonsson valt helt fel yrke – kanske skulle hon passa som sagotant på dagis eller liknande, under förutsättning att hon inte försöker hjärntvätta barnen med sitt politiska budskap.

Jag hyser dock inte några överdrivna förhoppningar om att polisen skall agera mot Simonsson. Inte i ett läge när poliskommissarien Teodor Smedius i Göteborg för SVT utlåter sig: ”Jag vill att vi ska visa att vi står på demonstranternas sida.” Vilket givetvis är en gravt felaktig hållning: polisen skall vara opartisk och i alla lägen stå på lagens och de laglydiga medborgarnas sida! https://twitter.com/patrikgolsson/status/1268845040878653440/photo/1

Därtill kommer att Lisa Simonsson är nyutexaminerad från polisutbildningen vid Södertörns högskola i Huddinge utanför Stockholm, en för sitt genusflummande beryktad utbildningsanstalt där polisstudenterna enligt uppgift inte får lära sig opartiskhet eller att alla är lika inför lagen. Istället skall så kallade utsatta grupper behandlas med särskild hänsynsfullhet ”i ett samhälle i ständig förändring”. https://www.sh.se/samverka–mot-sodertorn/det-har-ar-sodertorns-hogskola/polisutbildningen

Föga oväntat har ett antal vänsterliberala kulturknuttar och skribenter såsom Jens Liljestrand och Göran Greider solidariserat sig med den knäböjande polisassistenten. Patrik Oksanen tweetade exempelvis följande: ”Imponerad över modet, kylan, hjärtat och klokskapen hos den här polisen i en läskig och kaotisk situation.” Tweeten retweetades sedan av inrikesminister Mikael Damberg (S). https://twnews.se/se-news/inrikesminister-mikael-damberg-tycker-det-var-klokt-att-poliskvinnan-knabojde

Peter Springare och hans bok ”Peter Springare, polis”.

Tyvärr har politiseringen och tramsigheten inom den svenska polismakten tillåtits fortskrida på tok för länge. Ex-polisen Peter Springare från Örebro, ryktbar för sin internkritiska hållning som fått höga polischefer att gå i taket, skrev så här på Facebook om Lisa Simonssons knäfall:

Idag skäms jag över att ha varit svensk polis i nästan 45 år. Pinsamt, mycket pinsamt. Den här stackarn har ju helt tappat det. Tragiskt nog är hon inte ensam. Tyvärr är detta ett resultat av den stressade och ångestdrivna poliskåren vi har idag. Att ta politisk ställning och enbart drivas av värdegrunder och politisk korrekthet är legio idag inom polisutbildningen och polisverksamheten. Istället för att agera med fasthet och ägna sig åt uppdraget och opartiskt värna vår demokrati med dödligt våld om så behövs. Dessa vilsna poliser leds av lika vilsna och stressade chefer. https://www.facebook.com/peter.springare

Peter Springare har helt rätt. Lisa Simonsson är inte ensam om att skylta med sin politiska korrekthet. Ett typexempel i detta sammanhang är Irmeli Krans, 55, brottsutredare vid Norrmalmspolisen som på yrkesnätverket Linkedin valt att sammanfatta sin person sålunda: ”Älskar att sno ihop mingel och festa. Arrangerar Tornedalsyran och leker som kriminalinspektör lite till vardags.” Hon är även grundare av ett företag som saluför silversmycken. https://www.linkedin.com/in/irmeli-krans-b102831a/?originalSubdomain=se

Irmeli Krans är aktiv socialdemokrat, radikalfeminist, öppet lesbisk och HBTQ-aktivist. Under perioden 2006-15 var hon ledamot av Socialdemokraternas styrelse i Stockholm. 2011 var hon 1 maj-talare på den socialdemokratiska manifestationen i den sydliga stockholmsförorten Högdalen. Bland hennes uppdrag märks även att hon är styrelseledamot i European Gay Police Association. Hon har deltagit flitigt i utbildning mot homofobi i polissammanhang. https://www.gd.se/artikel/utbildning-mot-homofobi

Krans uppmärksammades i mindre smickrande sammanhang då hon 2011 förhörde den ena av de två kvinnor, Sofia Wilén, som anmält Wikileaks-grundaren Julian Assange för våldtäkt. Det inledande förhöret spelades dock inte in eftersom nödvändig utrustning skall ha saknats. Istället gjorde Krans en sammanfattning av målsägarens utsago med sina egna ord. Förhören med Wilén och den andra målsägaren, Anna Ardin, har fått skarp kritik från erfarna poliser. Krans var för övrigt personlig vän och partikollega till Ardin. https://www.svd.se/forhoren-i-assangeutredningen-kritiseras

Irmeli Krans – socialdemokrat, radikalfeminist och HBTQ-aktivist.

Lisa Simonsson och Irmeli Krans är, vilket framgår av Peter Springares kritik enligt ovan, långt ifrån ensamma inom poliskåren i sin strävan att bli tjänis med buset ute i samhället. I takt med att polisutbildningen och polisyrket urartar kan vi desslikes vänta oss en ständig påfyllning av sådana lagens väktare.

Manifestationer till förmån för ”Black lives matter” och mot polisen liknande den som hölls i Stockholm har förekommit också i exempelvis Malmö  och Örebro. För mig är det en gåta att polismyndigheten ens kan tänka tanken att ge tillstånd till demonstrationer av dylikt slag i tider av pandemisk smittspridning med närmare 5000 döda i Sverige av den kinesiska smittan.

Jag skulle slutligen vilja citera överläkare Björn Olsen, som i Aftonbladet citerats på följande sätt om besluten att ge tillstånd:

Det är som att säga ”fuck you” till alla som kämpar med att få bukt med smittspridningen…Har de hål i huvudet? De förstår väl att 50 personer snabbt blir tusen?De måste ha förstått vad de sätter igång. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9vR5vq/smittskyddsexperten-om-demonstrationerna-hal-i-huvudet?fbclid=IwAR0ZgWj81qfzMxKn7ZlSGv-hTbUmBBlohRTO_RQ-QvV4_UAkhhMOwdRzKt8

Facit vads avser den smittspridning som manifestationerna genererat får vi först om cirka två veckor.

Assange kan få 100 års fängelse för spionage

Brittisk polis avhyser Julian Assange från Ecuadors ambassad i London i april 2019. Foto: Ruptly

Efter sju år på Ecuadors ambassad i London greps WikiLeaks grundare Julian Assange av brittisk polis den 11 april 2019 efter beslut av den ecuadorianska regeringen. Det var inte en dag för tidigt. Den kriminelle narcissisten och fullblodsegoisten Julian Assange fick precis vad han förtjänade. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xPrao8/julian-assange-har-gripits-i-london

Det var den 17 december 2012 som Assange sökte och fick tillåtelse av Ecuador att ta sin tillflykt till landets ambassad i London. Han var då häktad i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt anklagad för sexualbrott under ett besök i Sverige 2010. Han greps i London två år senare men frigavs mot borgen den 16 december 2012. Han bröt mot borgensbestämmelserna och begav sig dagen därpå till Ecuadors London-ambassad i syfte att undgå utlämning till USA.

När Assange beviljades uppehållstillstånd styrdes Ecuador av en USA-kritisk vänsterregering ledd av Rafael Cordea, som hade makten 2003-17. Därefter har ledningen innehafts av Lenin Moreno, vilken tillhör samma vänsterkonstellation som Correa men med betydligt svalare känslor för Julian Assange. Moreno är för övrigt den ende tjänstgörande statschef i världen som är rullstolsburen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Len%C3%ADn_Moreno

Intressant att notera är att när Assange hämtades av brittisk polis för att ställas inför den brittiska rättvisan så var det Berlin-baserade nyhetsföretaget Ruptly, som ägs av den ryska regeringens engelskspråkiga nyhetskanal RT (Russia Today), det enda massmedium som fanns på plats. Företaget var distributör av Julian Assanges kortlivade pratshow. https://www.theatlantic.com/ideas/archive/2019/04/julian-assange-got-what-he-deserved/587008/?fbclid=IwAR0vUJjz5WERw9U6hNjxD8E1OABv-OTHFhD-yoEpK7vIbFjSNuksqIqI0iQ

Förbindelser med ryska hackare. President Lenin Moreno har motiverat beslutet att avvisa Julian Assange från Ecuadors London-ambassad med den senares ”ohövliga och aggressiva beteende”. Assange sägs bland annat ha smetat avföring på väggarna samt misskött den katt han fått tillstånd att hysa på ambassaden. Han har också krävt att få utse sin egen säkerhetspersonal och föreslagit att den skall innehålla ryska inslag. Han skall vidare ha skyllt det eländiga tillståndet i världen omväxlande på feminismen och glasögonprydda judiska skribenter.

Ecuadors president Lenin Moreno.

Måhända ännu viktigare för avvisningsbeslutet är den ecuadorianska inrikesministern Maria Paula Romos deklaration om att Assange lagt sig i ”Ecuadors interna politiska förhållanden” samt att han upprätthållit förbindelser med två ryska datahackare i Ecuador; dessa skall ha samarbetat med den tidigare regeringsministern Ricardo Patino i syfte att försvaga Lenin Morenos regering.

Det är i detta sammanhang man får se häktningen av en av Assanges svenska kontakter i Ecuadors huvudstad Quito. Denne anklagas för dataintrång i samråd med ryska hackare i Ecuador. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/haktade-svenskens-kan-flyttas-fran-el-inca-fangelset

Grundade WikiLeaks 2006. Julian Paul Assange föddes den 2 juli 1971 i Townsville i Queensland på Australiens östkust som son till Christine Ann Hawkins och John Shipton. Modern bröt snart upp från förhållandet med Julians biologiska pappa till förmån för Richard Brett Assange, som alltså blev unge Julians styvfar och den han betraktar som sin riktige fader. Familjen, som inkluderade Julians halvbror, flyttade inte färre än 37 gånger. Paret Assange sysslade bland annat med dockteater, https://sv.wikipedia.org/wiki/Julian_Assange

Julian Assange började ägna sig åt datahackning 1987 under pseudonymen Mendax. Han bildade tillsammans med två medarbetare hackergruppen International Subversives, som bland annat bröt sig in i det amerikanska försvarsdepartementets samt NASAs datasystem. 1994 återfinner vi Assange i Melbourne som programmerare och utvecklare av fri programvara. Han var 1989-99 gift med Teresa Assange och fick med henne sonen Daniel, som nu är verksam i databranschen.

2006 blev så Julian Assange en av grundarna av gruppen WikiLeaks, dit den som ville kunde läcka hemligstämplade dokument. Gruppen fick stort genomslag när den började offentliggöra uppgifter om amerikanska övergrepp i krigen i Irak och Afghanistan. Assange blev WikiLeaks ansikte utåt och hade inom några få år fått statusen av rockstjärna. 2009 tilldelades Assange Amnestys Internationals Media Award för att ha uppmärksammat förekomsten av så kallade utomrättsliga avrättningar i Kenya.

Edward Snowden sökte och fick asyl i Ryssland.

Konspirationsteorier. När Julian Assange avhystes från Ecuadors ambassad deklarerade Edward Snowden, en amerikansk så kallad visselblåsare och tidigare CIA-anställd som läckt hemliga dokument från USAs signalspaningstjänst National Security Agency (NSA), från sin uppehållsort i Ryssland att det var ”en mörk stund för pressfriheten”. Efter att ha avslöjats tog Snowden sin tillflykt till Ryssland, där han ännu befinner sig. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/12/edward-snowden-hjalte-eller-forradare/

Snowden brukar i likhet med Assange av såväl vänsterliberaler som Rysslands-vänner långt ut på den nationalistiska högerkanten betraktas som en modig sanningssägare vilken fallit offer för dolska konspirationer mellan CIA (givetvis) och diverse internationella operatörer. Konspirationsteoretiker har gått så långt att de beskyllt de båda svenska kvinnor som anklagat Julian Assange för våldtäkt att vara förklädda amerikanska agenter med det enda syftet att ”sätta dit” hjälten Julian Assange.

Enligt detta narrativ, och troligen enligt Assange själv, skulle konspirationen mellan de svenska kvinnorna, Storbritannien och USA syfta till att förpassa Assange till det amerikanska terroristfängelset i Guantanamo på Kuba.

Edward Snowden och Julian Assange är emellertid inte några modiga sanningssägare eller frihetens förkämpar. Genom att med sin verksamhet undergräva världens viktigaste demokrati, USA, bidrar de tvärtom till att försvaga den globala friheten och demokratin och därmed stärka totalitära/auktoritära diktaturstater som Kina och Ryssland.

Mannings roll. Bilden av Julian Assanges USA-fientliga verksamhet blir inte fullständig om vi inte berör Bradley (Chelsea) Mannings roll i det hela. Michael Weiss skriver följande om Manning i den anrika amerikanska tidskriften The Atlantic den 12 april 2019: ”Med start i januari 2010 började Bradley (Chelsea) Manning till WikiLeaks (och Assange personligen) lämna hemligstämplade dokument som han fått från amerikanska regeringsservrar. Dessa inkluderar akter om krigen i Afghanistan och Irak och amerikanska dokumentgömmor.”

Bradley Manning innan han omvandlades till Chelsea.

Bradley Manning, född 1987, är en tidigare amerikansk arméanställd analytiker som senare kom att identifiera sig som kvinna och därför bytte förnamn till Chelsea. Manning dömdes 2013 till 35 års fängelse för spionage och andra brott efter att ha utlämnat sekretessbelagda handlingar till allmänheten via WikiLeaks. En av Barack Obamas sista handlingar som amerikansk president var att förkorta Mannings straff. Den senare frigavs den 17 maj 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/Chelsea_Manning

Chelsea Manning arresterades på nytt den 8 mars 2019 efter att ha vägrat vittna mot Julian Assange inför en så kallad grand jury. Hon frigavs två månader senare men kan komma att fängslas på nytt om hon vidhåller sitt nekande att vittna mot Assange.

Den bisarre Israel Shamir. USA anklagar Julian Assange för att ha försökt hjälpa Manning att hacka det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon, något som inte kan anses vara ett normalt journalistiskt förfarande utan tvärtom ett lagbrott som kan resultera i förlust av arbete, renommé och frihet.

Assange har struntat i att han genom att publicera namn på amerikaner och andra som varit verksamma i krigszoner och/eller diktaturstater äventyrat dessas liv och välbefinnande. En journalist verksam på den brittiska vänstertidningen The Guardian sökte förgäves övertyga Julian Assange om att det var moraliskt förkastligt att offentliggöra namn på afghaner som samarbetade med USA.

Assange svarade: ”Tja, de är informatörer. Så om de blir dödade så är det något de får räkna med. De förtjänar det.” Namnen publicerades aldrig i The Guardian men väl i WikiLeaks upplaga av de aktuella filerna.

En av Julian Assanges mer bisarra kontakter har, enligt WikiLeaks-medarbetaren och Guardian-journalisten James Ball, varit Förintelse-förnekaren och Israel-hataren Israel Shamir – i Sverige folkbokförd som Adam Ermash – vilken 2010 blev WikiLeaks kontaktperson i Ryssland. Shamir hade tillgång till tusentals hemliga amerikanska telegram månader innan de publicerades av WikiLeaks. https://sv.wikipedia.org/wiki/Israel_Shamir

Shamir, som är av judisk börd, föddes i Novosibirsk i Ryssland 1947 och är far till den svenske journalisten Johannes Wahlström. Han dök upp i Moskva och erbjöd sig enligt tidningen Kommersant skriva artiklar för 10 000 US dollar styck baserade på telegrammen. Därefter reste Shamir till Minsk i Belarus och skall enligt uppgift ha överlämnat omfattande volymer med oredigerade telegram till Aleksandr Lukasjenkas vitryska diktaturregim.

Julian Assange och Daniel Domscheit-Berg 2009.

Fick nog. WikiLeaks-grundaren Julian Assange har genom sin verksamhet utsatt många oskyldiga människor för livsfara och tycks yttermera ha samarbetat med främmande regimer, inte bara i syfte att ”avslöja” amerikanska krigsbrott utan för att hjälpa dessa utföra egna brott. Han har genom denna verksamhet släpat ord som transparens och öppenhet i smutsen.

Michael Weiss i The Atlantic: ”Om han är oskyldig till att ha hackat amerikanska regeringssystem – eller kan prestera ett godtagbart försvar för hackningen – låt honom då få sin dag i rätten, först i Storbritannien och därefter i Amerika. Men fortsätt inte att förväxla hans falska pläderingar för sympati, hans storhetsvansinne och hans promiskuitet med fakta. Julian Assange fick vad han förtjänade.”

Ett antal av Julian Assanges tidigare vänner och medarbetare fick till slut nog av hans narcissistiska divalater och diktaturfasoner. En av dessa är Daniel Domscheit-Berg, född i Tyskland 1978 och tidigare känd under pseudonymen Daniel Schmitt, som 2011 publicerade boken Inside WikiLeaks. Meine Zeit bei der gefährlichsten Website der Welt (303 sidor)

I boken, som också finns i en engelsk upplaga, beskriver Domscheit-Berg WikiLeaks som en farlig sekt och Julian Assange som en nyckfull diktator. Boken kritiserar dels Julian Assanges ledarstil, dels hanterandet av de Afghanska dagböckerna, en läcka amerikanska dokument avseende Afghanistan. Domscheit-Berg startade en egen verksamhet kallad OpenLeaks, vilken emellertid inte tycks ha blivit någon större succé. https://www.corren.se/kultur-noje/bocker/domscheit-berg-avslojar-wikileaks-egna-hemligheter-5540520.aspx

Julian Assange dömdes av den brittiska rättvisan efter sin hämtning från ambassaden till 50 veckors fängelse för borgensbrott. USAs justitiedepartement har sedan dess meddelat, att man avser åtala Assange för spionage på sammanlagt 18 punkter. Det innebär att han, i alla fall teoretiskt, kan dömas till över 100 års fängelse. Vilket innebär att han sannolikt kan ta Sveriges återupptagande av sexualbrottsutredningen med visst jämnmod. https://feber.se/samhalle/art/397583/usa_talar_julian_assange_fr_ny/

 

 

 

Hillary var full och våldsam: därför kunde hon inte tala på valnatten

Inga muntra miner när Hillary slutligen erkände sig besegrad – från vänster Bill Clinton, Hillary Clinton och vicepresident-kandidaten Tim Kaine.

Det står nu klart varför Hillary Clinton avstod från att hålla det sedvanliga concession speech – där den förlorande kandidaten i ett presidentval erkänner sig besegrad och tackar sina anhängare för deras insatser i valrörelsen – på valnatten. Hon var helt enkelt alltför berusad och upprörd för att klara det.

En reporter från CNN som befann sig i Clinton-lägret å yrkets vägnar avslöjade sanningen för en vän, som i sin tur vidarebefordrade uppgiften till radiovärden Todd Kincannon. Reportern rapporterade in förhållandet till sin redaktion, som dock inte offentliggjorde storyn då man hade bestämt sig för att inte publicera några ”bunkerhistorier” från Clinton-lägret. https://therealstrategy.com/hillary-attacked-podesta-restrained-trump-won/#

Enligt CNN-reportern söp Hillary till ordentligt när det under valnatten började gå upp för henne att hon skulle förlora till den avskydde Donald Trump. De drömmar hon närt ända sedan sin gymnasietid om att en gång bli USAs första kvinnliga president skulle slås i spillror, och det av en smått bisarr affärsman som tagit upp politiken som hobbyverksamhet på äldre dagar.

Hillary Clinton är inte känd för att spotta i glaset…

Det blev helt enkelt för mycket för Hillary. Hon drabbades av ett slags psykotiskt anfall framkallat av djup besvikelse och alkohol och gick enligt uppgift till fysiskt angrepp mot sina kampanjmedarbetare Robby Mook och John Podesta; det var den senare som skickades fram på valnatten för att tacka medarbetarna medan hon själv lyckades samla sig så pass mycket att hon ringde upp Trump och gratulerade honom till valsegern.

De nu aktuella men nedtystade uppgifterna om Hillary Clintons handlingsmönster stämmer väl överens med tidigare uppgifter från bland andra Secret Service-medarbetare, som vittnat om Hillarys ibland våldsamma och irrationella beteende och om hennes extremt grova språkbruk vid sådana tillfällen.

Enligt tidigare Secret Service-mannen Gary Byrnes bästsäljande bok Crisis of Character (Center Street 2016) hade Hillary under Bill Clintons presidenttid på 1990-talet för vana att gå lös på maken med vad som fanns till hands, vilket kunde resultera i exempelvis blåtiror. http://thehill.com/blogs/in-the-know/in-the-know/282330-ex-secret-service-agent-clinton-occasionally-violent

Gary Byrnes avslöjande bok om makarna Clintons stormiga förhållande toppade New York Times bestsellerlista i somras.

Hillary höll i stället det sedvanliga talet dagen därpå i Stora balsalen (Grand Ballroom) i Hotel New Yorker på Eight Avenue mitt emot Madison Square Garden på Manhattan. Demokratiska partiets valvaka hade hållits i Jacob K. Javits Convention Center en bit därifrån. Den senare anläggningen hade valts på grund av sitt glastak, vilket skulle illustrera att Hillary spräckte ”glastaket” genom att bli USAs första kvinna att nå presidentposten.

Den besvikna och våldsamma kandidaten fick enligt tillgängliga uppgifter hållas tillbaka på ett handgripligt sätt under den korta stund anfallet varade. En läkare fick sedan ge henne lugnande medel.

Edward Klein, författare till Hillary-boken Guilty as Sin (Regnery Publishing 2016) som kom ut någon vecka före valet, vilken intervjuas i Steve Malzberg Show på kabel-TV via länken här ovan, berättar vidare att fru Clinton ringt upp en väninna på valnatten och gråtit okontrollerbart så att det knappt gått att höra vad hon sade. https://en.wikipedia.org/wiki/Steve_Malzberg

Här mer om Edward Kleins bok Guilty as Sin; författaren var tidigare redaktör för The New York Times Magazine: http://www.washingtontimes.com/news/2016/oct/4/ed-klein-hillary-is-guilty-as-sin/

Bill Clinton efter Hillarys ”specialbehandling”.

Clinton skall enligt uppgift ha skyllt valförlusten på FBI-chefen James Comey samt även på president Obama, som hon menade borde ha gjort mer för att abortera FBIs undersökning av hennes oansvariga och kanske brottsliga hantering av e-mejl innehållande statshemligheter. E-mejl som i varje fall Julian Assanges WikiLeaks lyckades utmärkt väl att hacka.

Som Ed Klein säger till Steve Malzberg i nämnda inslag: ”Med Clintons är det så att det alltid är någon annans fel.”

Klein säger i inslaget, på frågan om det nu är slut på familjen Clintons korrumperande inflytande i USA-politiken, att så är det nästan säkert: de kommer inte att kunna hämta sig efter nederlaget mot Trump och kommer inte att kunna fortsätta dominera det Demokratiska partiet. Också deras tvivelaktiga stiftelse kommer med största sannolikhet att tappa avsevärt i lyskraft. Och Hillary själv kommer knappast att bli mer än en fotnot i historien som en som försökte bli president två gånger och misslyckades båda gångerna.

Ed Klein förutspår i stället att den demokratiske operatör som kommer ut ur valförlusten mest med äran i behåll är president Barack Obama, som kommer att ha kvar sitt inflytande i partiet och fungera som något slags grå eminens. Familjen Obama kommer också att bo kvar i Washington, D. C. inte så långt från Vita huset.

Donald J. Trump vann en klar seger enligt det elektorssystem som råder i USA men fick totalt färre antal röster – det är i skrivande stund oklart hur stor Hillarys övervikt blev. Därmed inte sagt att Clinton nödvändigtvis hade vunnit om USA inte hade haft elektorssystemet utan endast gått på det sammanlagda antalet röster. De båda kandidaterna hade nämligen i det senare fallet tvingats använda en helt annan kampanjstrategi och det är enligt expertisen omöjligt att säga hur det i så fall hade gått.

I en del vallokaler gick det på grund av valfusk bara att rösta på Clinton.

Här en analys i detta intressanta ämne i The Washington Post:  https://www.washingtonpost.com/news/the-fix/wp/2016/11/14/trump-lost-the-popular-vote-that-doesnt-mean-he-would-have-lost-a-popular-vote-election/

Dessutom hade Trump mycket väl kunnat ta hem spelet även om det totala röstetalet om det inte på en del ställen fuskats med såväl valmaskiner som röster från illegala invandrare. Enligt Gregg Phillips från organisationen Vote Fraud.org avlämnades röster från så många som drygt 3 miljoner illegala invandrare, alltså icke röstberättigade personer.http://www.infowars.com/report-three-million-votes-in-presidential-election-cast-by-illegal-aliens/

Personligen känner jag mig extremt lättad över att inte den dokumenterat obalanserade – för att inte säga fullständigt galna – Hillary Clinton inte kom närmare kärnvapenknappen än ett förlorat presidentval.

 

Trumps seger i USA-valet: Väljarna har tröttnat på politisk korrekthet

En försonlig Donald Trump mötte sina anhängare efter segern tillsammans med hustrun Melania och yngste sonen Barron.

Först Brexit. Sedan fick Bob Dylan Nobelpriset i litteratur. Och nu har Donald J. Trump vunnit presidentvalet i USA i kraft av ett ointagligt antal elektorsröster. 2016 blir onekligen ett minnesvärt år ur min personliga synvinkel sett…

Jag är normalt rätt usel på att förutsäga kommande skeenden. Trodde exempelvis på både John McCain och Mitt Romney i de båda senaste amerikanska presidentvalen. Har inte haft någon riktig så kallad magkänsla. Det var dock annorlunda den här gången. Sedan ungefär en vecka har jag haft en ganska bestämd känsla av att det här valet var vikt för Trump och lät mig inte rubbas trots knappt övertag för Clinton i de flesta mätningar.

När jag gick till sängs vid elvatiden på kvällen natten mot onsdag hade jag därtill en lätt och harmonisk känsla av att det här nog kommer att gå vägen utan att jag behöver sitta klistrad vid TVn eller datorn hela natten. När jag vaknade till några timmar senare slog jag på datorn lagom för att kunna konstatera, att Trump just tagit hem Kentucky och Indiana Bra, tänkte jag och gick och knöt mig igen.

Så småningom gick jag upp igen och nu var det begravningsstämning i samtliga svenska TV-kanaler som hade valvakor. Härligt, det här kan bli något, tänkte jag då. Kanske min mag- eller kanske hjärtekänsla visar sig vara korrekt den här gången? Så blev det också. När jag inmundigade frukost vid sjutiden på morgonen var segern så gott som klar, bara de sista elektorsrösterna upp till ointagliga 270 fattades.

Ända sedan Donald Trump kungjorde sin kandidatur har jag haft känslan att han verkligen är Försynens man i det här valet. Det behövdes någon ”utifrån” med friskt perspektiv på politiken för att befria USA – och i ett vidare perspektiv världen – från det korrupta och i vissa avseenden kanske också rent kriminella inflytandet från familjen Clinton och Obama-administrationen, med dessas gamla trötta politiska korrekthet men i total avsaknad av egna idéer.

Jag instämmer med andra ord inte alls i den klichéartade ”klokskapen” att vi hade att göra med två dåliga kandidater, där det gällde att välja den minst dåliga/e. Som jag ser det är Donald Trump mer än väl kvalificerad att leda USAs vidare öden och äventyr. Hillarys i stort sett enda budskap var å andra sidan att hon var kvinna och att hon därmed skulle spränga ”glastaket” och bli USAs första kvinnliga statschef. Det räckte inte.

Dags för såväl vänner som fiender till Donald Trump att vänja sig vid den här bilden…

Jag menar utifrån mitt kristet-konservativa perspektiv att utgången av USA-valet 2016 visar att Gud, trots allt, inte övergivit Amerikas Förenta stater. Nu åligger det president elect Donald Trump och hans kommande administration att leva upp till sitt ansvar, vilket naturligtvis inte kommer att bli världens lättaste uppgift. God hjälp har han dock av det faktum att kongressens båda kamrar alltfort har republikansk majoritet. Några frågetecken finns, som till exempel Trumps syn på frihandeln och hans inställning till NATO-samarbetet och Ryssland.

Jag är helt för att USA skall ha ett i görligaste mån konstruktivt samarbete med Putins Ryssland och inte söka konfrontation, men samtidigt bör den kommande presidenten inte hysa några illusioner om Vladimir Putins fredsvilja eller inställning till västvärlden. Eller för den delen den ryska regimens inställning till demokrati och mänskliga rättigheter, vilken är minst sagt bristfällig.

Det har sedan den för många chockartade valutgången diskuterats, hur det kunde gå som det gick. Rent allmänt är jag övertygad om att etablissemangsmedia gravt underskattade det utbredda missnöjet med Hillary Clintons kandidatur och den motvilja – för att inte säga vämjelse – hennes person faktiskt och enligt min mening med all rätt väcker på sina håll. Hon har gång på gång påkommits med lögner, fiffel och troligen också ren brottslighet men varje gång lyckats åla sig ur besvärligheterna genom att hon hållits under armarna av Obama-administrationen eller FBI. Hennes och maken Bills politiska historia är kantad av egendomligheter:https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/10/sex-mystiska-dodsfall-och-morklaggningar-bill-och-hillary-clintons-historia/

I Sverige tycks media och utrikesbedömare över huvud taget inte känna till dessa fakta utan nöjer sig med att tala om ”hatet” mot Hillary Clinton närmast som ett resultat av att hon är en ”stark kvinna”, vilket förklaras provocera framförallt äldre ”arga vita lågutbildade män” – det vill säga den kategori väljare som ”expertisen” här hemma outtröttligt predikar stödjer Donald Trump. Det som till sist visade sig fälla avgörandet var dock att fler vita kvinnor och så kallade latinos än väntat visade sig rösta på Trump. En fråga som inte nämndes alls i den svenska valbevakningen var Trumps vallöfte att flytta USAs ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. http://www.sydsvenskan.se/2016-11-03/trump-flirtar-med-israel

Trump var populärare bland kvinnor än många hade väntat sig.

En av de bättre analyserna av Trumps övertygande valseger jag sett har levererats av den kända anti-jihadisten Pamela Geller. Denna framhåller bland annat:

More specifically, Trump won because he convinced a great number of Americans that he would destroy political correctness. http://pamelageller.com/2016/11/trump-won-leftist-political-correctness-inspired-terrifying-backlash.html/

En av de mer insiktsfulla svenska kommentatorerna, en kommunikationsexpert som framträdde i en av TV-kanalerna, underströk dessutom att Donald Trump är en mästerlig kommunikatör med förmågan att väcka känslor hos åhörarna genom sitt sätt att tala, sina gester och genom att använda sitt rikhaltiga register av ansiktsuttryck. Han låter helt enkelt övertygande och han är därtill underhållande. Hans reseschema till olika platser och olika arenor har också varit minst sagt hektiskt, och han lyckades genomgående samla avsevärt fler åhörare där han drog fram än Hillary.

Den som följt den amerikanska valrörelsen på sociala medier har vidare inte kunnat undgå lägga märke till Donald Trumps ihärdiga och skarpa twittrande, där han regelmässigt refererat till motparten som ”Crooked Hillary” och mot slutet av valrörelsen bara som ”Crooked”. Han och hans medarbetare har oupphörligt slagit ner på Hillarys och hennes familjs skumraskerier inklusive den tvivelaktiga Clinton-stiftelsen. Minst sagt god draghjälp har Trump-kampanjen dessutom haft av WikiLeaks frontfigur Julian Assange, som vid flera tillfällen offentliggjort drivor med avslöjande mejl som hackats från Hillary Clintons och hennes närmaste medarbetares e-post.

Expresidenten och republikanen George W. Bush svek Trump och lade sin röst på Hillary Clinton. De två tycks trivas tillsammans.

Allt detta sammantaget har givit resultat. Trumps kampanj har lyckats nå ut med sitt budskap i en helt annan utsträckning än Hillarys kampanj, trots att denna kunnat utnyttja Obama-administrationens samlade resurser. Inte ens rapporterat valfusk på en del håll kunde hindra Trump från att vinna – på flera platser rapporterades exempelvis om valmaskiner som ändrade röstresultatet från Trump till Clinton. http://newsvoice.se/2016/11/09/omfattande-valfusk-avslojat-usa-det-gar-bara-att-valja-clinton/

Inte många, om ens några, representanter för det politiska snack-etablisemanget förutsåg denna utgång av det amerikanska presidentvalet i nådens år 2016. Litet roligt är det i sammanhanget att titta på detta klipp från den notoriske vänstermannen Bill Mahers TV-show när Donald Trumps kampanj just lämnat startgroparna. Maher, hans panel och åhörare brister ut i hånfulla skrattsalvor när den konservativa opinionsbildaren Ann Coulter deklarerar att hon anser att Trump av alla republikanska kandidater har störst möjlighet att lyckas i ett presidentval: https://worldisraelnews.com/watch-tv-panel-laughs-at-prediction-of-a-trump-presidential-victory/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Netanyahu+Congratulates+Trump%21+Jerusalem+Mayor+Urges+Trump+to+Move+US+Embassy&utm_campaign=20161109_m135424888_%5BNA-UWI%5D+Netanyahu+Congratulates+Trump%21+Jerusalem+Mayor+Urges+Trump+to+Move+US+Embassy&utm_term=watch_btn_dark_png

Men vann, det gjorde han, och det eftertryckligt vad elektorsrösterna beträffar (även om det när detta skrives ser ut som om Hillary Clinton skulle inhösta flest antal röster totalt). Därmed placerar han republikanska svikare som familjen Bush, vilken föredrog att rösta på Clinton, längst in i skamvrån. Busharna känner sig uppenbarligen mer hemma med Crooked Hillary och hennes hejdukar än med sitt eget partis kandidat.

Hillary Clinton kände sig tydligtvis så pass tillplattad efter förlusten att hon först avstod från att hålla det övliga concession speech där den förlorande kandiaten inför sina anhängare erkänner sig besegrad och gratulerar motståndaren till segern. Långt om länge höll hon dock med gråten i halsen det beramade talet på Hotel New Yorker i hjärtat av Manhattan (där jag för övrigt bodde ett par månader sommaren 1980 då jag praktiserade på tidningen The News World). https://www.good.is/articles/hillary-clinton-concession-speech

Hade hon stått vid sin föresats att inte tala hade det varit första gången detta skett sedan presidentvalet 1892, då demokraten Grover Cleveland besegrade den sittande presidenten, republikanen Benjamin Harrison, och därmed gjorde come-back som president efter att ha varit Harrisons företrädare på presidentposten.

Harrison hade  ett fullgott skäl att inte hålla detta tal – hans hustru var svårt sjuk och Harrison föredrog att hålla sig hemma och stötta henne, vilket han också gjort under större delen av valkampanjen. Den gentelemanna-mässige Cleveland svarade med att dra ner betydligt också på sin egen valkampanj. Grover Cleveland är den ende i USAs historia som valts till president i två icke sammanhängande ämbetsperioder. https://www.loc.gov/rr/news/topics/elect1892.html

Benjamin Harrison och Grover Cleveland möttes i valen 1888 och 1892 och vann varsin gång.

Hillary Clinton ringde även upp sin motpart och gratulerade honom till valsegern, något som även president Barack Obama uppges ha gjort. Båda anslog en försonlig ton och talade om att det är tid att hålla ihop landet och visa enighet över partigränserna, vilket givetvis hedrar dem. Detta gäller även Donald Trump, som i sitt segertal i New York räckte fram en olivkvist med dessa ord:

Nu är det tid för USA att läka såren. Till alla demokrater, republikaner och oberoende säger jag att det är dags att sluta oss samman som ett enat folk.

Jag kan inte låta bli att avsluta den här bloggtexten med att hänvisa till den dråpliga psykolog, som i etablissemangsmediernas stolta flaggskepp Dagens Nyheter uppmanar de hysteriska föräldrar som upplever den presidentvalde Donald Trump som en katastrof och ett hot mot fred och frihet i hela världen att inte skrämma upp sina barn med domedagsscenarion: http://www.dn.se/livsstil/psykologen-sa-pratar-du-med-ditt-barn-om-trump/

Bara i Sverige.

Krav i stor USA-tidning: ”Hillary Clinton bör uppmanas kliva åt sidan”

Kommer WikiLeaks grundare, Julian Assange, att kunna rädda USA och världen från skräckscenariot med Hillary Clinton i Vita huset?

Den 8 november hålls presidentval i USA mellan Republikanernas kandidat Donald J. Trump och Demokraternas Hillary Rodham Clinton. Eller? Nu höjs röster för att fru Clinton bör stiga åt sidan och överlåta sin kandidatur till sitt val som vicepresident, senator Tim Kaine från Virginia.

John Kass, värd för ett radioprogram samt krönikör i Chicago Tribune, som är en av USAs mest lästa dagstidningar, menar att det demokratiska partiet av ren omtanke om nationens bästa bör be Hillary kliva åt sidan. http://www.chicagotribune.com/news/columnists/kass/chinews-john-kass-20130507-staff.html

”Det är uppenbart att det amerikanska politiska systemet är på väg att braka ihop”, framhåller Kass i en inledande rundmålning över det i Förenta staterna uppkomna politiska läget (min översättning): ”Det har nu vittrat någon tid, och etablissemangseliten vet om det och är tillbörligt uppskrämd. Donald Trump, vulgaristen vid porten, är ett symptom, inte en orsak. Hillary Clinton och hennes make Bill är både orsak och verkan.” http://www.chicagotribune.com/news/columnists/kass/ct-hillary-clinton-emails-kass-1030-20161028-column.html

Kass fortsätter med att i sammanhanget hänvisa till FBI-chefen John Comeys nyligen gjorda tillkännagivande, att den tidigare avbrutna undersökningen av Hillary Clintons tvivelaktiga e-mejl-hantering under sin tid som utrikesminister i Obama-administrationen 2009-13 skall återupptas. Det faktum att detta sker så nära inpå presidentvalet visar enligt John Kass på att det som skall undersökas är av utomordentligt allvarlig natur.

2,o3 meter långe FBI-chefen James Comey bredvid president Barack Obama.

Sajten Daily Mail Online spekulerar i vad som föranlett FBI-chefen James Comey att återuppta granskningen av Hillary Clintons omtalade e-mejl; det kan bland annat bero på, heter det, att Comey fruktar att en underlåtenhet att granska Clintons mejl skulle kunna leda till åtal under den Trump-administration som snart kan bli verklighet: http://www.dailymail.co.uk/news/article-3886942/Resignation-letters-piling-disaffected-FBI-agents-wife-urging-admit-wrong-Director-Comey-jumped-chance-reopen-Hillary-investigation.html

”Så vad bör Demokraterna göra nu?” frågar John Kass retoriskt och ger själv följande svar:

Om de regerande Demokraterna själva bekänner sig till den höga moraliska standard de ålägger det folk de styr över, bör de följa en enkel process: De bör kräva att fru Clinton kliver åt sidan, och det omedelbart, och låta hennes val som vicepresident-kandidat, senator Tim Kaine från Virginia, ta hennes plats.

Det Demokratiska partiet borde, enligt Chicago Tribunes kolumnist, inse att det med pågående brottsundersökning i åtanke är en usel idé att låta Hillary Rodham Clinton ens komma i närheten av Vita huset. WikiLeaks har sedan den 7 oktober offentliggjort 35 000 e-mejl som hackats från chefen för Hillarys valkampanj, John Podesta, och planerar släppa ytterligare 15 000 före valet den 8 november. Möjligheten finns att det bland dessa mejl finns rena sprängstoftet.

Chicago Tribunes John Kass menar att det finns ett rättsväsende för Clintons och ett annat för vanligt folk.

John Kass tar fram kristallkulan och gör denna helt realistiska prognos:

Vad sker om hon blir vald? Föreställ er en nation plågad av en dålig ekonomi och ett fortgående kaos i Mellanöstern och som nu också står inför en brottsundersökning riktad mot en president. Lägg till detta kongressundersökningar och en allmän bild av Clinton som en Nixon-figur som vandrar genom salarna och vinkar med händerna.

Det bästa vore som sagt, menar Kass, om Clinton, uppmanad därtill av sitt Demokratiska parti och media, steg åt sidan ”om nationen är viktigare för dem än makten.” Senaste nyheten när detta skrivs är att två FBI-medarbetare för TV-kanalen Fox News avslöjat, att Hillary Clinton kommer att bli föremål för åtal inom fyra veckor oavsett om hon då är president eller ej. http://www.thepoliticalinsider.com/fox-news-bombshell-will-indictment-hillary-clinton-investigation-video/

Chicago Tribune-kolumnisten tror dock inte mycket på scenariot att Hillary ger upp sin kandidatur för nationens bästa: ”Hon kommer att stålsätta sig och härda ut och rikta sin vrede mot Comey. För Hillary och Bill Clinton har det alltid varit fråga om makt, om Clintons restauration och att skydda förmögenheter som redan gjorts genom att saluföra enbart politiskt inflytande.”

Hillary Clinton kommer, förutspår John Kass, ägna resten av valkampanjen åt att prata om att Donald Trump gjort förfärliga saker mot kvinnor. Väl vetande att Trump framstår som en nybörjare jämfört med maken Bill, som sin vana från Arkansas-åren trogen fortsatte göra sexuella närmanden mot kvinnor sedan han installerats i Vita huset, något som Hillary liksom hon alltid gjort tidigare gjorde allt och litet till för att försöka dölja.

Hillarys kampanjchef John Podesta i besvärligt läge.

Hillary har, konstaterar John Kass, för all framtid diskvalificerat sig själv från att någonsin mer befatta sig med hemligtstämplat material. Som utrikesminister lagrade hon statshemligheter i en hemsnickrad server hon förvarade i källaren, vilket är en brottslig handling. Hon ljög om detta inför det amerikanska folket. Kass påminner även om att Bill Clinton för inte så länge sedan, medan justitiedepartementet granskade hennes e-mejl-hantering, under en halvtimmes tid sammanträffade med USAs justitieminister Loretta Lynch på en flygplats i Phoenix, Arizona.

Hillarys make, den förre presidenten, försäkrade för vem som ville lyssna att mötet varit helt slumpmässigt, av uteslutande privat natur och att det enda som diskuterats varit barnbarn och golf. Inte särskilt många kan ha trott på detta. Mötet orsakade stor skandal, och en del bedömare menade att det kunde betraktas som en brottslig handling med tanke på att justitieminister Lynchs eget departement vid tidpunkten för sammanträffandet genomförde en brottsundersökning avseende fru Clintons aktiviteter.

Jag skrev vid tillfället följande bloggtext om mötet Clinton-Lynch: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/02/ny-clinton-skandal-kommer-hillary-att-atalas/

”För Hillary och Bill Clinton har det alltid varit fråga om makt…”.

Kolumnisten John Kass anser för sin del att det ”inte bara är fel och oetiskt” att Hillary Clinton ännu inte åtalats: ”Det är förgiftande (It is poisonous).” Kass drar slutsatsen, att det finns två slags rättsväsenden i USA – ett för Clintons, ett för vanligt folk.

Jag har googlat på Chicago Tribune-medarbetarens krav på att Hillary Clinton ombeds kliva av från presidentvalet men inte kunnat finna att det alls uppmärksammats i Sverige, mer än av några privata bloggare. Det är inget som borde överraska någon – Dagens Nyheter, SVT och andra etablissemangsmedia är fullt upptagna av att mörka Hillarys senaste motgångar och bedriva djuplodande studier över hatet mot henne inom exempelvis FBI…

Här kan ni slutligen ta del av vad den alltid pålitlige och välskrivande Dick Erixon har att säga om Chicago Tribune-skriverierna om Hillary Clintons dysfunktionella presidentkandidatur: http://erixon.com/blogg/2016/10/chicago-tribune-clinton-bor-stiga-at-sidan/

 

 

Sex, lögner och mystiska dödsfall – Bill och Hillary Clintons historia

En historisk bild: Donald Trump omgiven av från vänster Paula Jones, Juanita Broaddrick, Kathy Shelton och Kathleen Willey. Samtliga har vittnat om att de behandlats uselt av paret Bill och Hillary Clinton. Foto: AP

Inför den andra presidentvalsdebatten mellan Donald Trump och Hillary Clinton skedde en mycket märklig för att inte säga historisk händelse. Den förstnämnde höll ett möte med fyra kvinnor som alla har usla erfarenheter av paret Bill och Hillary Clinton. Kvinnorna fanns sedan på plats under debatten. http://www.standard-freeholder.com/2016/10/09/trump-holds-event-with-bill-clinton-accusers-before-debate

Tre av kvinnorna har uppgivit att de våldtagits eller ofredats sexuellt av Bill Clinton, USAs president 1993-2000 och dessförinnan statsåklagare respektive guvernör i Arkansas. Juanita Broaddrick har anklagat Bill Clinton för våldtäkt då hon var 35 år gammal och Clinton statsåklagare i den sydliga delstaten. Paula Jones och Kathleen Willey har sagt sig blivit grovt sexuellt ofredade av samme Clinton, Willey då hon jobbade som volontär i Vita huset.

Samtliga kan vittna om att Hillary Clinton gjort allt för att ifrågasätta deras uppgifter och personer. Inte många tror att fru Clinton hyser några varmare känslor för sin man, som hon i privata sammanhang sägs ha gått hårt åt. På ett cocktailparty hördes hon en gång, enligt uppgifter som offentliggjordes av den konservativa amerikanska tidskriften The American Spectator på 1990-talet,  huta åt maken med orden: ”Dra in kuken, Bill, du kan inte knulla henne här.” Orsaken till att hon hållit fast vid Bill genom alla år är inte varma känslor utan vetskapen om, att Bill Clinton varit hennes egen biljett till politisk makt och inflytande.

Om Hillary själv har det gått ihärdiga rykten om, att hon i hemlighet hyser lesbiska böjelser http://www.huffingtonpost.com/news/hillary-clinton-lesbian/. Gennifer Flowers, som en gång hade en tolvårig intim relation med Bill Clinton, har exempelvis uppgivit att den senare sagt henne att ”Hillary har ätit fler fittor än jag.” http://www.infostormer.com/gennifer-flowers-bill-clinton-told-me-that-hillary-ate-more-pussy-than-he-ever-did/

Yoko Ono och Hillary Rodham Clinton – ett par på 1970-talet. Här många år senare.

John Lennons livskamrat, den japanska konstnärinnan Yoko Ono, har för sin del hävdat att hon hade en romantisk relation med den unga Hillary Rodham på 1970-talet, då de träffats i samband med protester mot  USAs krig i Vietnam. http://worldnewsdailyreport.com/yoko-ono-i-had-an-affair-with-hillary-clinton-in-the-70s/

Etablerade media tog mycket lätt på anklagelserna mot Bill Clinton inför presidentvalet 1992, då den 46-årige guvernören ställdes mot den sittande presidenten George H. W. Bush – de ville ju inte rubba cirklarna för sin favoritpolitiker, som de såg som en ny Kennedy. De kunde emellertid inte hindra, att Bill Clinton – som kallades ”Slick Willy” under sin tid som politiker och chefsjurist i Arkansas – ställdes inför riksrätt i december 1998 för att bevisligen ha ljugit inför en åtalsjury om sin sexuella relation med praktikanten Monica Lewinsky. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9812/19/rr.html

Clinton frikändes i februari 1999. Han var den andre presidenten i USAs historia att ställas inför riksrätt; den förste var Andrew Jackson 1868, vilken också blev frikänd.

Kathy Shelton blev ett offer för Hillary Rodhams aggressiva försvar av den man som förgrep sig på henne.

Den fjärde kvinnan i sammanhanget, Kathy Shelton, blev först 2008 varse att det var Hillary Clinton (då med flicknamnet Rodham) som 1975 försvarat den man som våldfört sig på henne i Arkansas då hon var 12 år gammal. Rodham hade i sitt aggressiva försvar för Thomas Alfred Taylor, då hon ifrågasatte Sheltons vittnesmål och allmänna trovärdighet, lyckats få domstolen att döma Taylor till endast ett års fängelse för ett brott som kunde ha givit honom 30 år bakom lås och bom. Taylor släpptes fri efter tio månader.

Först i år trädde Shelton fram offentligt med sin berättelse i form av en intervju med sajten Daily Mail, där hon luftar all den bitterhet hon känner mot Hillary Clinton för att vid rättegången ha tagit heder och ära av henne och därigenom sett till att hennes våldtäktsman kom undan med ett försumbart straff. http://www.dailymail.co.uk/news/article-3729466/Child-rape-victim-comes-forward-time-40-years-call-Hillary-Clinton-liar-defended-rapist-smearing-blocking-evidence-callously-laughing-knew-guilty.html

Särskilt bitter är Kathy Shelton på grund av en ljudinspelning som den konservativa sajten The Washington Free Beacon kommit över och som återger ett samtal mellan Hillary och några advokatkolleger. Hon talar i inspelningen om målet mot Thomas Alfred Taylor och hörs skratta i samband med att hon förklarar hur Taylor lyckades klara ett lögndetektortest, något som för alltid fick henne att misstro detta omdiskuterade rättsinstrument.http://freebeacon.com/tag/hillary-clinton/

I strikt juridisk mening kan det naturligtvis hävdas att Hillary Rodham vid rättegången för 41 år sedan gjorde sitt jobb som försvarsadvokat; även de mest avskyvärda brottslingar har enligt lag rätt till en försvarare. Hon tycks därtill ha skött sin uppgift på ett ovanligt effektivt sätt. Vad som upprör Kathy Shelton är att Rodham Clinton under alla år framställt sig själv som alla vålds- och övergreppsdrabbade kvinnors välgörare men i hennes eget fall gjorde allt för att ifrågasätta henne som person i syfte att få ett så lindrigt straff som möjligt för våldtäktsmannen.

På väg mot toppen: Bill Clinton och Hillary Rodham Clinton en gång i Arkansas.

Kathy Shelton är i dag 54 år gammal medan Thomas Alfred Taylor avled 1992. I följande video redogör Shelton, som helhjärtat stöder Trumps kandidatur i presidentvalet, för sina känslor inför det som hänt henne och inför Hillary Rodham Clinton: https://www.youtube.com/watch?v=lBuHtXMezxs Mer om Thomas Alfred Taylor kan läsas här: https://www.theodysseyonline.com/forget-brock-turner-what-about-thomas-alfred-taylor

Hillary Diane Rodham Clinton har färdats en lång väg sedan hon deltog i protesterna mot Vietnam-kriget och hade en kortare romans med Yoko Ono. Den politiska karriären har i korthet omfattat Arkansas första dam, USAs första dam, senator för New York (2001-09) samt utrikesminister (2009-13). När Donald Trump av en åhörare ombads säga något positivt om sin medtävlare sade han att Hillary är en kämpe och inte ger upp i första taget. Det är nog så sant.

Trump kunde ha tillagt att hon är beredd att göra vad som helst för att säkra sina politiska mål: lögner, vildsinta personangrepp, kanske till och med mord. Det har exempelvis framkommit dokument som ger vid handen, att Hillary varit djupt involverad i försöken att mörklägga det möjliga mordet på Vita hus-tjänstemannen Vince Foster 1993. Vincent Foster (1945-93) var en nära vän och möjligen älskare till Clinton och hade insyn i de Vita hus-skandaler Hillary var inblandad i. Foster begick officiellt självmord genom att skjuta sig, men i nyligen upptäckta dokument skall det framgå att Foster faktiskt hade två skottsår. http://www.thepoliticalinsider.com/new-documents-prove-hillary-clinton-murder-cover/

Slutligen finns en lång rad dödsfall i anslutning till Vita huset och Bill/Hillary Clinton som av olika bedömare genom åren bedömts vara mer eller mindre mystiska/misstänkta. Dessa inkluderar John Jones, rättsligt ombud till Wikileak-grundaren Julian Assange, vilken påkördes av ett pendeltåg på väg till sitt arbete den 18 april i år, samt John Ashe, tidigare president i FNs generalförsamling. http://www.whatreallyhappened.com/RANCHO/POLITICS/BODIES.php#axzz4MhxpdMzU

John Ashe avled samma dag han skulle ha vittnat i en rättegång som berörde en av Hillarys affärskontakter.

Ashe skulle som samma dag han avled (den 22 juni i år) ha vittnat i en rättssak som omfattade eventuella förbindelser mellan Hillary Clinton och en skum kinesisk affärsman vid namn Ng Lap Seng. Jones arbetade med att förhindra Assanges utlämnande till USA.

För denna bloggare står det fullkomligt klart att Bill och Hillary Clinton är den mest hänsynslösa, amoraliska, korrupta och brottsliga politiska konstellationen i Förenta staternas historia. Bredvid dem framstår Richard M. Nixon med sina taffliga försök att mörklägga Watergate-inbrottet som en försagd skolpojke. Det vore en stor olycka för USA och världen i stort om Hillary Rodham Clinton vinner presidentvalet den 8 november.

 

 

 

 

Hillary Clintons bisarra beteende väcker bestörtning

Vill vi verkligen se den här kvinnan som president i världens mäktigaste nation?

Lider Hillary Clinton en hjärnskada orsakad av ett fall för fyra år sedan? Eller kanske könssjukdomen syfilis som hon kan ha fått av maken, sexmissbrukaren  Bill Clinton? Tål hon, som kandiderar till världens mest stressiga jobb, inte stress?

Eller har hon ”bara” en extrem personlighet med inslag av autism och/eller narcissism och sociopati, vilket innebär att hon saknar förmåga att känna äkta empati med andra människor? Frågorna hopar sig.

Demokratiska partiets presidentkandidat inför det amerikanska presidentvalet i början av november, Hillary (Rodham) Clinton, har i en rad sammanhang – vid pressmöten, i samband med debatter och tal, i umgänget med kampanjmedarbetare – upprepade gånger visat prov på ett beteende som bara kan betecknas som bisarrt.

Således har hon väckt bestörtning hos reportrar genom huvudskakningar av patologisk karaktär och vid offentliga möten uppvisat ett minspel och huvudrörelser som inte är av denna världen. Ihållande hostattacker har varvats med skrattattacker som förbluffat intervjuare samt även med hostattacker och anfall av andnöd.

Clintons partikamrat, president Barack Obama, har bland andra bedömare hävdat att republikanernas kandidat, Donald Trump, är ”olämplig” att bli USAs president. http://www.bbc.com/news/world-us-canada-36958126

Vad skall man då säga om Hillary Clinton? Döm själva efter att ha tagit del av det skakande reportaget via länken här nedan:

Känt är att Hillary Clinton råkade ut för ett fall 2012 och då slog i bakhuvudet. Detta, menar medicinsk expertis, kan ha resulterat i en mindre hjärnblödning som kan förklara hennes många ansikts- och huvudrelaterade ”tics”. Detta kan även förklara att hon vid vissa tillfällen haft svårt att hålla balansen och måste få hjälp av omkringstående.

En annan förklaring är att hon med tilltagande ålder – Rodham Clinton fyller 70 år 2017 – och åtföljande ohälsa har blivit oförmögen att hantera stress. Som då hon tvingas möta och kommunicera med många människor på en gång, exempelvis vid pressträffar och kampanjmöten.

I inledningen till reportaget ovan skakar hon okontrollerat på huvudet då hon omringas av reportrar, något som leder till häpna reaktioner bland dessa. När Clinton märker detta söker hon skämta bort det hela genom att skratta brett, men skakningarna fortsätter. Hela det bisarra skeendet ger ett obehagligt intryck och man undrar hur Hillary egentligen mår och hur hon skall klara av att hantera världens stressigaste jobb, det som Förenta staternas president och därmed världens mäktigaste befattningshavare.

Ytterligare en teori gör gällande, att Hillary har en instabil personlighet accentuerad av möjligt drogmissbruk. Kampanjmedarbetare har vittnat om att hon har en mycket kort stubin och börjat gapa och skrika för minsta motgång i stället för att på ett rationellt sätt söka reda ut det hon är missnöjd med. Vid ett tillfälle under maken Bills presidenttid slog hon en medarbetare i bakhuvudet med en bibel!

Bill Clinton har själv råkat ut för makan Hillarys vrede – en morgon dök han upp i Vita huset med en stor blåtira. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hans återkommande otrohetsaffärer. Det finns många vittnesmål om ett spänt förhållande mellan makarna. För övrigt var hon ytterst nära att vid ett framträdande för några dagar sedan kalla Donald Trump för ”min make” (husband); hon rättade sig snabbt och benämnde i stället Trump som sin ”medtävlare” (opponent). Den närmast freudianska felsägningen väckte dock visst uppseende. http://nypost.com/2016/08/05/clinton-mistakenly-refers-to-trump-as-her-husband/

Som utrikesminister påkoms Hillary Clinton med att ljuga om att hon blivit utsatt för beskjutning vid ett besök i Bosnien.

En del psykologer och psykiatriker har varit inne på att Hillary Rodham Clinton har en narcissistisk och/eller autistisk personlighet med inslag av sociopati. Detta kan medföra en oförmåga att känna empati med andra människor och att sätta sig in i deras situation. Ett resultat av en sådan personlighetsstörning gör det också naturligt för henne att ljuga, exempelvis om e-postmeddelanden eller om att hon skulle ha utsatts för beskjutning vid ett besök i Bosnien.

Parallellt med att avslöjanden och spekulationer av ovanstående slag görs, försäkrar Wikileaks grundare Julian Assange att han har autentiska e-postmeddelanden som visar att Hillary Clinton och det amerikanska utrikesdepartementet under hennes tid som utrikesminister ägnade sig åt vapenförsäljning till jihadistgrupper i Syrien och Irak inklusive ISIS: http://www.thepoliticalinsider.com/wikileaks-confirms-hillary-sold-weapons-isis-drops-another-bombshell-breaking-news/

Jag hänvisar här ovan till vad andra sagt om Hillary Clinton men avstår från egna spekulationer: hjärnskada, syfilis, autism eller överkänslighet mot stress? Kanske en kombination av flera av dessa orsaker? Döm själva. Dock har jag svårt att komma ifrån den alarmerande tanken, att något är allvarligt på tok med den snart 70-åriga kvinna som kan bli USAs 45e president.

Nordkorea-Iran-Ryssland i vapensamarbete: USA tittar bort

 Nordkoreansk robot på parad.

”North Korea supplied several shipments of missile components to Iran during recent nuclear talks and the transfers appear to violate United Nations sanctions on both countries, according to U. S. intelligence officials.”

http://freebeacon.com/national-security/north-korea-transfers-missile-goods-to-iran-during-nuclear-talks/

Ovanstående analys görs av den amerikanske utrikes- och säkerhetsjournalisten Bill Gertz på sajten The Washington Free Beacon den 15 april. Gertz hänvisar till information från uppgiftslämnare som föredrar att vara anonyma om att minst två leveranser av robotdelar från Nordkorea till Iran har skett sedan september förra året.

Uppgifterna blixtbelyser den kritik som riktats mot det ramavtal som förhandlats fram av den USA-ledda västvärlden, Kina och Ryssland å ena sidan och Iran å den andra – enligt kritiken misslyckas avtalet med att ta ställning till Irans robot- eller missilprogram, vilket är av central betydelse för Irans möjligheter att framställa kärnvapen. Skarp kritik mot ramavtalet har bland annat förekommit i den amerikanska kongressen.

Leveranserna skall inkludera varor som omfattas av the Missile Control Regime, en frivillig överenskommelse bland 34 länder som begränsar överförandet av missiler samt delar av system med en räckvidd som överskrider 186 engelska mil, det vill säga längre än knappt 300 kilometer. Enligt en tjänsteman som Gerts varit i kontakt med har bland annat motorer med stor omkrets levererats från Nordkorea till Iran, vilka skulle kunna användas i ett framtida iranskt robotsystem med lång räckvidd.

Till yttermera visso belade FN:s säkerhetsråd i juni 2010 Iran med sanktioner på grund av landets illegala anrikningsprogram för uran. Dessa sanktioner syftade till att blockera Iran från att få tillgång till teknologi relaterad till robotar med kärnvapenkapacitet. De tjänstemän som försett Gertz med uppgifter menar att leveranserna från Nordkorea till Iran tycks bryta mot nämnda sanktioner.

 Många menar att Obama säljer ut Israels säkerhetsintressen till Iran.

Vapenleveranser från Nordkorea till mullornas Iran har i själva verket ägt rum sedan början på 1980-talet, då ayatollah Khomeini var högste iranske ledare. Nordkoreanerna, som då leddes av Kim Il-sung, levererade kompletta Scud-missiler samt produktionsteknologi som Pyongyang använde för att utveckla Nodong-roboten med en räckvidd på 630 engelska mil, närmare hundra svenska mil. Även andra robotar och robottteknologi har levererats.

Enligt ett telegram från oktober 2009, som blivit offentligt genom Wikileaks, har de nordkoreanska leveranserna spelat en nyckelroll för Irans strävanden att modernisera sin robotteknologi: ”This technology would provide Iran with more advanced missile technology than currently used in its Shahab-series of ballistic missiles and could form the basis for future Iranian missile and /space launch vehicle/ design.” 

Ytterligare ett telegram från september 2009 avslöjar att Irans Safir-raketer använder styrmotorer som troligen kommer från Nordkorea och baserade på ballistiska missiler av typ SS-N-6, härrörande från sovjettiden, som avfyras från ubåtar.

Det är för närvarande Spanien som sedan januari i år ansvarar för FN:s sanktionskommitté. Landet meddelade nyligen att det inte kommunicerat med USA sedan spanjorerna tog över ansvaret.

Till kritikerna av det ramavtal som ingicks i schweiziska Lausanne den 2 april hör den förre amerikanske FN-ambassadören John Bolton. Denne har påtalat att missil- och teknologiöverföringarna från Nordkorea till Iran bryter mot FN-sanktionerna riktade mot Iran, men också mot de sanktioner avseende kärnvapen- och robotteknologi Nordkorea utsattes för 2009 vilka förbjuder att exportera sådana komponenter som nu levererats till Iran.

 John Bolton, tidigare amerikansk FN-ambassadör, är kritisk till Iran-avtalet.

Bolton citeras på följande sätt i Bill Gertz artikel:  ”And if the violation was suppressed within the U. S. government, it would be only too typical of decades of practice. Sadly, it would also foreshadow how hard it would be to get honest reports made public once Iran starts violating any deal.”   

Även den före detta CIA-analytikern Fred Fleitz är mycket kritisk till hur Obama-administrationen hanterat rapporterna om den nordkoreanska teknik- och robotöverföringen till Iran och citeras:

The Obama administration has excluded all non-nuclear Iranian belligerent and illegal activities from its nuclear diplomacy with Iran. Iran´s ballistic missile program has been deliberately left out of the talks even though these missiles are being developed as nuclear weapon delivery systems.”

Inte heller, framhåller Gertz i sin informativa artikel, har Irans roll som sponsor av internationell av terrorism framförallt i Mellanöstern – där Iran backar upp exempelvis Hamas i Gaza och Hezbollah i Libanon – beaktats i de förhandlingar som ledde fram till ramavtalet i Lausanne den 2 april.

Såvitt jag kunnat utröna har de nordkoreanska robot- och teknologiöverföringarna från Nordkorea till Iran – två länder som brukar betecknas som ”skurkstater” – inte alls uppmärksammats i vare sig svenska eller internationella medier, med ett undantag: Israel, det land som i första hand löper risk att utsättas för iranska kärnvapenattacker.

Den israeliska tidningen Arutz Sheva, som refererar till artikeln i The Washington Free Beacon, skriver om den amerikanska regeringens uppenbara ovilja att sätta sökarljuset på de nordkoreanska och iranska sanktionsbrotten med följande ord: ”US president Barack Obama was given  details of the shipment in his daily intelligence briefings, but the officials say the information was hidden from the UN by the White House so that it would not take action on the sanctions violations.”

Hela artikeln här:

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/194088#.VTO22JscRMs

För Barack Obama och den amerikanska administrationen har det av allt att döma varit viktigare att snabbast möjligt få fram ett avtal, och därmed framstå som mänsklighetens räddare undan ett eventuellt kärnvapenkrig, än att på allvar komma till kärnan av det iranska hotet mot omvärlden och då framförallt den judiska staten Israel.

Om det med få undantag rått största möjliga internationella tystnad om Nordkoreas leveranser till Iran av ovan skisserat slag, har Rysslands beslut nyligen att återuppta robotförsäljning till Iran rönt viss om än begränsad uppmärksamhet.

Robot avfyras från iranskt örlogsfartyg.

Svenska YLE hade den 13 april en artikel med rubriken: ”Ryssland börjar sälja missiler till Iran igen.”

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/04/13/ryssland-borjar-salja-missiler-till-iran-igen

Det rör sig heller inte om vilka robotar/missiler som helst. Robotsystemet S-300 tillhör de mest avancerade i världen och kan skjuta ner såväl robotar som flygplan. Försäljningen var på gång redan 2010, men då beslöt sig den dåvarande ryske presidenten Dmitrij Medvedev för att stoppa den efter påtryckningar från bland annat USA och Israel.

Avtalet, som sägs omfatta 20 miljarder US dollar, innebär att Ryssland även förbinder sig att köpa 500 000 fat råolja från Iran. Biträdande ryske utrikesministern Sergei Rjabkov: ”I utbyte mot iransk råolja kommer vi att leverera vissa varor. Detta är inte förbjudet enligt de nuvarande sanktionerna.”   

President Vladimir Putins ursäkt för att återuppta robotförsäljningen till Iran består i att det framförhandlade ramavtalet – som skall ersättas av ett permanent avtal den 30 juni – är att detta gör det omöjligt för Iran att utveckla kärnvapen, något som emellertid är högst tvivelaktigt. Den ryska robotförsäljningen kommer att göra det extremt svårt att angripa Irans kärnenergianläggningar, vilket Israel sagt sig kunna tänka sig att göra som en sista åtgärd i syfte att förhindra iranska kärnvapenangrepp mot landet.

Ryssland hoppas att det nya avtalet med  Iran skall leda till utökade handelsförbindelser mellan de båda länderna. Även Kina vill utvidga handelsförbindelserna med Iran. Såväl ryssar som kineser har hittills stött FN-sanktionerna mot Iran.

Under tiden, och samtidigt som Obama undersöker möjligheterna att lyfta alla sanktioner mot Iran redan  nu, skanderar iranska soldater på parad i Teheran ”Död åt USA” och ”Död ¨åt Israel”:

http://unitedwithisrael.org/iran-celebrates-army-day-with-shouts-of-death-to-america-israel/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Obama+Considers+Immediate+Lifting+of+Sanctions%3B+Iran%27s+Army+Chants+%27Death+to+America%2C+Israel%27&utm_campaign=20150419_m125394340_Obama+Considers+Immediate+Lifting+of+Sanctions%3B+Iran%27s+Army+Chants+%27Death+to+America%27&utm_term=more_btn_light_png

Fallet Manning: Bradley blir Chelsea

Bradley Manning utklädd till kvinna.

http://www.dr.dk/Nyheder/Udland/2013/08/22/0822141454.htm

Fallet Bradley Manning, den amerikanske soldat som nyligen dömdes till 35 års fängelse för att ha överlämnat över 700 000 hemliga dokument till Wikileaks, har tagit en ganska så bisarr vändning då Manning nu hävdar att han vill vara kvinna och kallas ”Chelsea”.

35 år måste väl sägas vara ett oväntat milt straff för den amerikanske förrädaren, emedan det tidigare tippats att han möjligen skulle få över 100 års fängelse och åklagarsidan uppmanat domaren att ge honom minst 60 år.

Det är känt sedan tidigare att den 25-årige Manning, som avslöjades ha stulit och utlämnat  hemliga dokument under sin tjänstgöring i Irak 2010, är homosexuell. Nu vill Manning, som bara är 157 centimeter lång, alltså bli kvinna. I ett uttalande undertecknat Chelsea E. Manning uttalar han bland annat:

Med bakgrund i mina känslor sedan barndomen har jag beslutat starta hormonbehandlingen så snart som möjligt.

Den amerikanska armén har tillgång till ett fotografi som visar en sminkad Manning iförd peruk. Han har tidigare kallat sig Breanna.

Exemplet Manning är en ovanligt tydlig illustration till det faktum att spioner ofta är udda individer som inte känner sig hemma i det samhälle och/eller det sammanhang de befinner sig. Det kan därför ligga nära till hands att de identifierar sig med länder och ideal som är rakt motsatta dem de lever i. De är ute efter att utkräva något slags hämnd på det etablerade samhället.

Den homosexuelle brittiske spionen Guy Burgess tog sin tillflykt till Sovjetunionen.

Ett ganska stort antal brittiska spioner har således varit homosexuella eller haft homosexuella böjelser: Guy Burgess, Anthony Blunt och Donald Maclean är sådana exempel. I Sverige har vi diplomaten och KGB-agenten Sverker Åström, med det sovjetiska kodnamnet ”Getingen”, en promiskuös homosexuell som kom ut ur den så kallade garderoben några år före sin död i fjol.

Manning: förrädaren som kan bli fredspristagare

Bradley Manning leds in till en session i rättegången.

I maj 2010 greps den då blott 22-årige amerikanske armésoldaten Bradley Manning på en militärbas nära Bagdad, misstänkt för att ha stulit och lämnat ut över 700 000 sekretessbelagda dokument om USAs aktiviteter i Afghanistan och Irak till Wikileaks som därefter offentliggjorde dem.

Domen kom den 30 juli 2013, då Bradley Manning av en domstol i Fort Meade, USA dömdes skyldig på 19 av de 22 åtalspunkterna. Däremot frikändes han från det grövsta brottet – högförräderi – och ansågs därmed inte ha hjälpt fienden. Enligt en underrättelseexpert har Mannings läckage heller inte lett till att någon amerikan dödats.

När detta skrivs avvaktar världen alltjämt straffet för Mannings mycket allvarliga brott mot amerikansk säkerhetslagstiftning. Det har spekulerats i att han kan komma att dömas ända upp till 150 års fängelse, eller att straffet i alla fall blir hårt. Frågan är dock om amerikanska myndigheter vill se Manning som en ännu större martyr än han redan betraktas som i vissa kretsar. En vild gissning från min sida blir därför att straffet blir förhållandevis milt.

För Assange är Manning – surprise –  ”en hjälte”.

När domen mot Manning föll uttalade Wiklileaks grundare, den höggradigt narcissistiske vänsterextremisten Julian Assange, icke oväntat från sitt tillhåll på Ecuadors ambassad i London att Manning är att anse som ”en hjälte”. Den senare har därtill nominerats som mottagare av Nobels fredspris 2011 och 2012, och om nomineringarna fortsätter att komma in till den norska kommitté som delar ut priset skulle det inte förvåna mig ett dugg om han till slut får det.

Samma kommitté utsåg som bekant den nyvalde presidenten Barack Obama som mottagare av fredspriset 2009 med den luddiga motiveringen, att Obama ”tänt ett framtidshopp”:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fredspriset-till-barack-obama/

Det skulle se minst sagt märkligt ut om Bradley Manning skulle få samma pris därför att han aktivt saboterat Obamas så kallade fredspolitik. Men av den norska gaggjunta som delar ut priset kan man förmodligen vänta sig det mesta.

Obama fick Nobels fredpris 2009. Skall Manning få samma pris för att ha saboterat Obamas ”fredspolitik”?

Bradley Manning, född i Oklahoma 1987 och som enligt vissa uppgifter är homosexuell, är en osannolik hjältegestalt med sina 157 centimeter över havet och med sin till ren idioti gränsande övertygelse, att man är berättigad att stjäla och bidraga till att hundratusentals av fosterlandets hemliga dokument offentliggörs över hela världen. Manning har kanske inte direkt överlämnat dokumenten till fienden, men genom Wikileaks publicering av dem har samma fiende ju de facto ändå fått tillgång till dem.

Så – nej. Bradley Manning är ingen hjälte. Inte heller är han någon martyr. Han är en förrädare, och en sådan hör hemma framför en exekutionspluton eller i fängsligt förvar.