Ledande polsk politiker varnar: ”EU på väg att bli ett tyskt Fjärde rike”

Jaroslaw Kaczynski har uttryckt farhågor om att Tyskland är i färd med att omvandla EU till ett ”tyskt Fjärde rike”.

Mail Online rapporterar den 25 december att Jaroslaw Kaczynski, ledare för det styrande polska partiet Lag- och rättvisepartiet (PiS), nu varnar för att EU under Tysklands ledning håller på att utvecklas till ett ”tyskt Fjärde rike”. https://www.dailymail.co.uk/news/article-10343891/Polands-ruling-party-leader-says-Germany-trying-turn-EU-German-Fourth-Reich.html?fbclid=IwAR2sOGtI0bFH2HZ10MZ2ekK6j0LKfSp2nSqN8Kuo2PC6pynLAFjkIFaJcKU

Kaczynski sade till den polska högertidningen GPC att några länder ”är inte entusiastiska över prospektet av ett tyskt Fjärde rike byggt på EUs grund”: ”Om vi polacker skulle gå med på detta slags nutida underkastelse skulle vi bli degraderade på olika sätt.”

Han tillade att Europeiska unionens domstol används som ett ”instrument” för federalistiska idéer. Det hör till bakgrundshistoriken att Polen har varit invecklat i en fejd med EU, enkannerligen rörande de juridiska reformer det styrande partiet genomfört sedan 2015. PiS har bland annat anklagat EU-byråkratin för attacker mot landets självständighet.

Uttrycket ”Fjärde riket” alluderar på termen Tredje riket som beteckning för Nazityskland. Denna term kan ha olika betydelser, men om vi begränsar oss till Tyskland åsyftar den det så kallade Heliga tysk-romerska riket från 1806, det kejsarrike som uppstod efter Fransk-tyska kriget 1871 med den preussiske konungen Wilhelm I som tysk kejsare och så Hitlers skapelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_riket

Polens författningsdomstol fastslog i oktober att polska lagar övertrumfar EU-lagarna i områden där de befinner sig i konflikt.

Tysklands förbundskansler Olaf Scholz (till vänster) och Polens premiärminister Mateusz Morawiecki.

När Tysklands nyvalde socialdemokratiske förbundskansler Olaf Scholz besökte Warszawa tidigare i december sade den polske premiärministern Mateusz Morawiecki till honom att den nuvarande tyska regeringens stöd till EU-´federalismen var ”utopisk och därmed farlig”. Det är svårt att som EU-kritiker inte hålla med Morawieszki.

Den 27 december meddelades att Polens president Andrzej Duda stoppar den omdiskuterade medielag som kritiserats för att vilja försvåra arbetet för fria medier. ”Jag lägger in mitt veto mot den”, deklarerade Duda i direktsänd TV. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/polens-president-stoppar-kritiserad-medielag

Lagen antogs av det polska överhuset, senaten, redan i augusti för att den 18 december oväntat snabbt röstas igenom i underhuset, sejmen. Lagen syftar till att skärpa reglerna för utländskt ägande av polska medier, icke minst med tanke på möjligheterna för Ryssland och Kina att påverka informationsflödet i landet.

Oppositionen menar dock att lagen tillkommit i första hand för att tysta den populära nyhetskanalen TVN24, vilken ägs av USA-baserade Discovery.

President Duda har förklarat att han i princip instämmer med det styrande partiets vilja att begränsa det utländska inflytandet i det polska medielandskapet men att det befintliga lagförslaget riskerar att vingklippa ett företag som redan verkar lagligt i landet. Det skulle dessutom kunna medföra försämrade relationer mellan Polen och USA – det är ingen hemlighet att amerikanerna utövat påtryckningar för att få lagen ändrad.

President Andrzej Duda lägger in sitt veto mot nya medeilagen efter amerikanska påtryckningar.

Presidentvetot innebär att lagförslaget skickas tillbaka till parlamentet för att omformuleras. Fortsättning lär följa.

Bayerskt (I): Neuschwanstein – Månkungens sagoslott i Alperna

Ludwig IIs ”sagoslott” Neuschwanstein började uppföras 1869. Foto: Tommy Hansson

I juni besökte jag Bayern i södra Tyskland. Eller ”fristaten Bayern” som bayrarna gärna vill ha det till. Faktum är att Bayern från det Tysk-romerska rikets upplösning 1806 till Första världskrigets slut 1918 var ett eget konungadöme och från 1871 en delstat med visst självbestämmande inom ramen för det tyska kejsardömet centrerat på Preussen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kungariket_Bayern

Jag avser att framöver redogöra för mina intryck från Bayern i några artiklar på min blogg. Jag börjar med att berätta litet om hela Tysklands kanske största sevärdhet, slottet Neuschwanstein beläget utanför Füssen överst på en klippa i den bayerska delen av bergskedjan Alperna. Slottet byggdes på uppdrag av konung Ludwig II med byggstart 1869. Det ritades av Christian Jank och utfördes av Eduard von Riedel och senare Georg von Dollmann. https://sv.wikipedia.org/wiki/Neuschwanstein

Neuschwanstein härleder sitt namn från det tidigare förefintliga slottet Schwanstein, som Ludwigs föräldrahem Hohenschwangau längre ner i bergen kallades till i början på 1800-talet. Det är nog ingen överdrift att kalla ”sagoslottet” (Märchenschloss) Neuschwanstein ett av världens mest kända slott. Till berömmelsen bidrog det faktum att slottet tjänade som förebild för den tecknade Disney-filmen Törnrosa 1959.

Slottet tog längre tid än beräknat att bygga, och det var först 1884 som Ludwig kunde flytta in. Endast 14 av de planerade 200 rummen stod färdiga när Ludwig avled 1886; de har aldrig färdigställts. Alla inredda rum är rikt dekorerade med framställningar av gamla legender och scener hämtade ur kungaidolen Richard Wagners (1813-83) operor.

Utsikt från klippan som Neuschwanstein är byggd på. Foto: Tommy Hansson

För att ta sig upp till slottet från byn ner i dalen gäller det att forcera en brant stigning. Det görs enklast genom att man kliver på en av de bussar som går i skytteltrafik från byn till en hållplats nära slottet eller genom transport via häst och vagn. För att gå hela vägen till fots bör man lämpligast vara både ung och rask, egenskaper som denna bloggare dessvärre icke besitter.

Ludwig II var son till konung Maximilian II av Bayern och Wittelsbach-dynastin och Maria av Preussen. Han är begravd i Sankt Michaelskyrkan i München. Ludwig efterträddes på tronen av den yngre brodern Otto I (1848-1913). Bayerns siste konung blev sedan Ludwig III (1845-1921). Eftersom Otto hade förklarats sinnessjuk redan 1872 övertogs regentskapet av farbrodern, prins Luitpold (1821-1912). https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvig_II_av_Bayern

Ludwig och Otto uppfostrades strängt i en familj där föräldrarna ofta var frånvarande. Den förstnämnde kom tidigt i kontakt med Wagners verk och övertalade redan som 16-åring fadern att låta den kungliga operan i München uppföra Wagners Lohengrin. När Maximilian II (1811-64) dog knall och fall blev den 18-årige sonen och kronprinsen Ludwig monark. Han är uppkallad efter farfadern Ludwig I (1786-1868), som abdikerade 1848. En av Ludwig IIs första åtgärder som regent var att se till så att Richard Wagner kom till München.

Vid det Österrikisk-preussiska krigets utbrott 1866 ställde sig Bayern, som ogillade den aggressiva preussiska militarismen, på den förlorande österrikiska sidan. Bayern klarade sig bra i freden men tvingades ändå alliera sig med Preussen; Ludwig övervägde i detta skede att abdikera. Efter det Fransk-tyska kriget 1870-71 utropades den preussiske konungen Wilhelm I (1797-1888) på Ludwigs initiativ till kejsare över det förenade tyska riket. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fransk-tyska_kriget

Sedan kejsarriket utropats drog sig Ludwig II alltmer undan och koncentrerade sig istället på sitt slottsbyggande och sitt svärmeri för svunna tider. Förutom ”sagoslottet” Neuschwanstein lät han även bygga de bayerska slotten Linderhof och Herrenchiemsee. Neuschwanstein försågs med moderna faciliteter som ett koleldat centralvärmesystem och en telefonlinje till Ludwigs föräldrahem Hohenschwangau; det sägs att han pratade med sin mor flera timmer varje dag.

Konung Ludwig II var okonventionell men förmodligen inte fullt så tokig som det ryktats om.

Kung Ludwig, som sannolikt led av social fobi under senare delen av sin levnad, hade för vana att vara uppe på nätterna och kom därför att kallas ”Månkungen”. Han var aldrig gift eller höll sig med älskarinnor, och det framgår av hans dagböcker att han hade homosexuella böjelser och upprätthöll förbindelser med flera män.

Till slut hade den politiska ledningen i Bayern fått nog av vad den uppfattade som konungens alltmer accentuerade underligheter och arresterade honom den 11 juni 1886 i hans sängkammare med målsättningen att avsätta honom. Han överantvardades till psykiatrikern Bernhard von Godden, vilken förde honom till slottet Berg vid Starnbergsjön. Två dagar senare hittades båda drunknade i sjön. Det är till dags dato inte klarlagt under vilka omständigheter de hade drunknat.

Det var länge underförstått att konung Ludwig II av Bayern var spritt språngande galen och att det därför var nödvändigt att detronisera honom. Modern forskning har dock dragit detta i tvivelsmål. Ludwig tycks ha arbetat betydligt hårdare än vad som påståtts – den verkliga orsaken till hans arrestering och avsättande kan ha varit att han genom sitt okonventionella beteende generade sin släkt som till slut tröttnade på skandalerna. https://www.spiegel.de/international/zeitgeist/study-finds-king-ludwig-ii-may-not-have-been-crazy-a-946240.html

Neuschwanstein besöks av 1,3 miljoner turister varje år. Foto: Tommy Hansson

Neuschwanstein är en av Tysklands absolut största turistattraktioner och beräknas besökas av 1,3 miljoner människor varje år. Under mitt besök syntes påfallande många, frenetiskt fotograferande asiatiska turister. I juli 2016 försvann ett kinesiskt par spårlöst i samband  med ett besök på slottet. https://www.expressen.se/nyheter/par-forsvunnet-efter-besok-i-sagoslottet/

Det skall slutligen nämnas att hissar inte ingår i slottets bekvämligheter. Den som besöker det invändigt kan därför bespetsa sig på att tvingas gå i ett antal höga och branta trappor för att kunna ta del av visningsprogrammet. Det är det dock värt!

Häxornas Harz: kejsartraditioner, världsarv och naziminnen

Utanför mitt logi i våningen ovanför klosterkrogen i Wöltingerode. Foto: Tommy Hansson

Det är hög tid att jag för mina läsare redovisar mina intryck i ord och bild från min resa i början av maj till det sagoomspunna bergsområdet  Harz i delstaterna Niedersachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen i norra Tyskland. https://sv.wikipedia.org/wiki/Harz

Boendet på min fem dagar långa resa – jag tycker det kan vara en lämpligt lång tid att vara bortrest – i regi av det Malmö-baserade reseföretaget Scandorama ägde rum på det till hotell omvandlade benediktinerklostret Wöltingerode med anor från 1100-talet. Här fanns både hotellutrymmen, krog, klosterkyrka och bränneri för likördrycker – mycket trevligt alltsammans!

Stadskärnan i Goslar med dess särpräglade trähusbebyggelse. Foto: Tommy Hansson

Goslar. Från Wöltingerode är det lagom avstånd till de övriga stopp som stod på utflyktsprogrammet. Huvudort i Harz är den anrika kejsarstaden Goslar, som i dag har drygt 40 000 invånare. Den pittoreska och av äldre trähusbyggnation präglade stadskärnan är, liksom silvergruvan Rammelsberg, ett av FN-organet UNESCOs världsarv. Goslar anlades år 922 av kejsaren Henrik (Heinrich) I av Sachsen (876-936), kallad ”Fågelfängaren”.http://web.comhem.se/birgerbergenholtz/htmljohan/000/0258/459.htm

På 1300-talet förärades Goslar titulaturen ”fri riksstad” parallellt med anslutning till handelsförbundet Hansan, en ärebevisning orten dock gick förlustig 1802. Under nationalsocialisternas tid vid makten utsågs Goslar till Reichsbauernstadt (riksbondestad) och besöktes ofta av de nazityska koryféerna.

Kaiserpfalz i Goslar vaktas av ryttarstayerna av kejsarna Fredrik Barbarossa (till vänster) och Wilhelm I. Foto: Tommy Hansson

Goslars mest anslående sevärdhet är tvivelsutan den pampiga Kaiserpfalz, kejsarborgen, som markeras av ryttarstatyer föreställande kejsarna Fredrik (Friedrich) I Barbarossa av Hohenstaufen (cirka 1122-1140) och Wilhelm I (1797-1888), även kallad ”den store” i syfte att särskilja honom från sin katastrofale sonson Wilhelm II. Jag tyckte mig riktigt känna historiens vingslag när jag besåg borgens stora sal med dess många historiska målningar.

En husfasad i centrala Goslar med utsökta skulpturer. Foto: Tommy Hansson

Som den historiskt bevandrade vet så uppkallades Tysklands olycksaliga krigståg (Operation Barbarossa) mot Sovjetunionen 1941 efter kejsar Friedrich I, vars italienska tillnamn alltså betyder ”rödskägg”. Han drunknade vid en flodövergång i Anatolien i nuvarande Turkiet på väg mot Jerusalem 1190 under det tredje korståget. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fredrik_I_Barbarossa

Det här ångdrivna tåget tog oss till Wernigerode. Foto: Tommy Hansson

Wernigerode. Till Wernigerode, som fick stadsprivilegier 1229 men har äldre anor än så – platsen omnämns i skriftligt material första gången 1121 – tar vi oss med ett ångloksdrivet tåg tillhörigt Harzburger Schmalspurbahn som sträcker sig genom området. Resan går i maklig takt genom till synes ganska vilda och kuperade skogstrakter.

En vy från Wernigerodes stadskärna. Foto: Tommy Hansson

I Wernigerode, en av Tysklands mest välbevarade medeltidsstäder som i dag har runt 35 000 invånare, tog jag mig en promenad innan jag slog mig ned vid en enkel uteservering och inmundigade currykorv med bröd nedsköljt med lokalt öl och en snaps. Majluften var visserligen relativt kylig, men det var ändå trevligt och avkopplande att sitta och titta på folklivet en stund.

Det här smakade inte alls dumt! Foto: Tommy Hansson

På väg tillbaka till bussen bar det sig nu inte bättre än att jag med mitt skrala lokalsinne råkade gå vilse. Så småningom lyckades jag dock nå kontakt med gruppens reseledare och kunde lätt skamsen äntra bussen för resan tillbaka till klosterhotellet.

Rådhuset (Rathaus) i Quedlinburg. Foto: Tommy Hansson

Quedlinburg. Denna stad med knappt 30 000 invånare kan med visst fog kallas Tysklands första huvudstad. Det var nämligen här som Henrik I Fågelfängaren 919 kröntes till den förste konungen över ett enat tyskt område.

Henriks gemål Mathilde anlade här ett nunnekloster vars abbedissa därefter i 800 år styrde staden. Dess sista kvinnliga regent var faktiskt den svenska prinsessan Sofia Albertina (1753-1829), syster till Gustaf III; 1803 upplöstes de tyska så kallade klosterstaterna. Halvtannat sekel senare kom staden att ingå i det så kallade DDR (Östtyskland).

Heinrich Himmler besöker Quedlinburg 1936 tillsammans med underlydande nazikoryféer.

Quedlingburg hade en central ställning under nazitiden. 1936 anlände till staden Reichsführer Heinrich Himmler hit tillsammans med partihöjdarna Martin Bormann och Robert Ley för att i stiftskyrkan St. Servatius utföra ritualer till minne av den av nationalsocialisterna mycket uppskattade Henrik Fågelfängaren.

Kyrkan kom 1938 fram till det tyska sammanbrottet 1945 att tjäna som ett centrum för den mysticism som florerade inom det av Himmler ledda SS (Schutzstaffeln). http://www.huffingtonpost.com/2013/06/12/himmler-rituals_n_3428856.html

Världsarvshus i Quedlinburgs stadskärna. Foto: Tommy Hansson

Det är inte utan att man ryser en smula när man vid ett modernt besök i Quedlinburg drar sig till minnes detta mörka förflutna. Hela staden är i dag ett av UNESCOs världsarv med sina 1300 korsvirkeshus, slott och stiftskyrka. Den ingår i Landkreis Harz i förbundsstaten Sachsen-Anhalt.

Den nordiskt präglade stavkyrkan i Hahnenklee, invigd 1908. Foto: Tommy Hansson

Hahnenklee. Den lilla orten Hahnenklee med 1200 bofasta invånare har ett förflutet inom bergshanteringen men är numera främst en uppskattad vintersportort. 1908 invigdes den i sitt slag enastående stavkyrkan Gustav Adolf Stabkirche, som är uppförd helt i trä. Dess byggnadsstil anses påminna om det sätt varpå vikingarna en gång byggde sina berömda skepp.

Den anslående interiören i kyrkan i Clausthal, Europas näst största träkyrka. Foto: Tommy Hansson

Clausthal-Zellerfeld. Inte långt från Hahnenklee ligger den större staden Clausthal-Zellerfeld, en universitets- och tjänstemannastad som också är en betydande vintersportort. En sevärdhet i Clausthal är den imponerande träkyrkan – Tysklands största i sitt slag och den näst största träkyrkan i Europa med ett anslående yttre såväl som inre.

Der Brocken. Ingen resa till Harz-området vore komplett utan ett besök på berget Der Brocken 1141 meter över havet, vilket gör det till den högsta punkten i Harz. Der Brocken är en av de höjder som i tysk folktradition benämndes Blocksberg, där häxorna skall ha samlats varje valborgsmässoafton (Walpurgisnacht) i syfte att ”bola med Djävulen”, det vill säga idka sexuellt umgänge med hin håle.

Det ganska hiskeliga häxhuset på Hexentanzplatz. Foto: Tommy Hansson

Det som givit Brocken en viss särställning i detta lugubra sammanhang är dess förekomst i den tyske nationalskalden Johann Wolfgang von Goethes verk Faust.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Johann_Wolfgang_von_Goethe I anslutning till höjden finns den så kallade Hexentanzplatz (Häxdansplatsen), en turistfälla med allsköns, häxrelaterat tingel-tangel. Jag passade här på att inhandla en praktisk shoppingväska försedd med blixtlås.

Något burlesk häxfigur blir förevigad… Foto: Tommy Hansson

1935 uppfördes på Der Brocken under nazitiden världens första TV-torn, och under den kommunistiska ”DDR”-tiden ett par årtionden senare fanns här ett centrum för signalspaning från vilket östtyskarna hade koll på större delen av Västtysklands teletrafik. Vid Brocken rinner floderna Bode, Ecker, Ilse och Oder upp.

Jag är tämligen anglosaxiskt/gaeliskt inriktad och räknar knappast Tyskland till mina favoritländer. Ändå har jag tidigare besökt Västtyskland, Östtyskland och nu det enade Tyskland kanske tiotalet gånger genom åren. Alldeles oavsett vad man må tycka om Tyskland och tyskarna kommer man inte ifrån att landet och folket bär på en rasande intressant och för Europa och världen central historia. Harz är, som torde ha framgått ovan, en alldeles speciell del av Tyskland, ett land som också delar av min hustrus släkt härstammar ifrån.

Klosterhotellet i Wöltigerode: huvudbyggnaden. Foto: Tommy Hansson

 

 

 

 

Mina prylar (6): Preussiskt befäl i form av trägubbe/nötknäppare

 Preussiskt befäl med krigsskada. Foto: Tommy Hansson

Den här prylen fick jag och min fru av mina svärföräldrar för många år sedan. Det är en komisk trägubbe föreställande ett barskt preussiskt militärbefäl av den gamla stammen, vrålande ut kommandon till sina soldater.

En mekanism på ryggen ansluter till gubbens käkar, vilket gör att figuren kan användas som nötknäppare. Som sådan har vi dock aldrig använt honom, han har förblivit en hyllprydnad. Eftersom ena foten ramlat av brukar jag säga att han har en gammal krigsskada. Min svärmor var bördig från Berlin, som var huvudstad i det preussiska väldet och senare Tyskland.

Preussen var ursprungligen en ganska blygsam del av det Tysk-romerska riket (Heliga romerska riket av tysk nation), vilket grundats med Karl den stores kröning i Peterskyrkan i Rom juldagen år 800 och upphört existera 1806. Så småningom blev Preussen en framgångsrik maktspelare i Europa tack vare att de preussiska kungarna skapade en modern administration och byggde upp en stark militärmakt: Preussen fick rykte om sig att vara, inte en stat med en armé, utan ”en armé med en stat”.

På 1700-talet rådde en ständigt pågående konflikt mellan England och Frankrike, och Preussen med härskare såsom Friedrich Wilhelm I och Friedrich II (Fredrik den store) kunde utnyttja detta förhållande för att främja Preussens intressen. Betydande influenser hämtades från Sverige, och det kan nämnas att konung Wilhelm I, som 1871 blev kejsar Wilhelm I av Tyskland, är farfars mormors far till kung Carl XVI Gustaf av Sverige.

 Preussiska armén rycker fram mot fienden under 1700-talet.

Det olyckliga var att det blev denna del av Tyskland, det genommilitariserade Preussen, som lade grunden för det moderna Tyskland. Sedan Wilhelm I avlidit 1888 efterträddes han av sin son Friedrich III, som emellertid avled i strupcancer efter bara tre månader på tronen. Han efterträddes av sonen Wilhelm II, en lättpåverkad och svag natur med en förtvinad vänsterarm och som paradoxalt nog led av storhetsvansinne. Hans ständiga utrikespolitiska provokationer ledde fram till Första världskriget. Tysklands nederlag födde i sin tur revanschstämningar som krattade manegen för galningen Hitler, och resten av historien har vi blott alltför smärtsam vetskap om.

Vår preussiska träfigur med sitt långa, vita hår (peruk?), gröna vapenrock och röda byxor ser ut att vara utformad efter 1700-talsmodell och skall inte lastas för senare tiders elände.

              

De båda kejsarna Wilhelm I (överst) och sonsonen Wilhelm II.

Slutligen en länk till en folklig tysk visa med titeln Wir wollen unseren alten Kaiser Wilhelm wiederhaben, aber den mit dem Bart med känd marschmelodi. Alltså ”Vi vill ha tillbaka vår gamle kejsare Wilhelm, men han med skägget” (således inte den mustaschprydde Wilhelm II utan dennes farfar Wilhem I).

https://www.youtube.com/watch?v=ESdEaeqTIoQ