Äntligen: Amerikanske Israel-spionen Pollard skall friges

Den israeliske agenten Jonathan Pollard, en nu 60-årig amerikan som 1987 dömdes till livstids fängelse för spioneri för Israels räkning, kommer att friges den 21 november efter att då ha avtjänat 30 år av sitt straff. Det meddelande den amerikanska frigivningskommissionen den 28 juli.

http://www.jpost.com/Diaspora/Jonathan-Pollard-to-be-released-November-20-410419

 Jonathan Pollard har väntat länge på att bli frigiven.

Jonathan Jay Pollard föddes i Galveston, Texas den 7 augusti 1954 i en amerikansk-judisk familj. Han visade tidigt sympatier för såväl den judiska saken i allmänhet som för staten Israel i synnerhet. När han fick anställning som civil analytiker inom den amerikanska flottans underrättelsetjänst i mitten av 1980-talet såg han chansen att göra en insats för sitt andliga hemland: han överlämnade till Israel mot betalning ett stort antal hemligstämplade dokument, vilka han ansåg att Israel som en nära allierad till USA redan borde ha fått tillgång till. De flesta av dokumenten hade med utrikespolitiska förhållanden att göra.

Pollard greps 1985 efter en dramatisk biljakt med FBI hack i häl i samband med att han och hans dåvarande hustru Anne Henderson försökte komma in på den israeliska ambassaden i Washington, D. C. De blev emellertid bryskt avvisade av israeliska säkerhetsvakter, och Pollard kunde gripas. Anne greps några timmar därefter. Jonathan Pollard tillerkändes israeliskt medborgarskap 1995, men den israeliska regeringen förnekade länge att den köpt hemliga amerikanska dokument av honom. Först 1998 kom ett sådant erkännande.

En detaljerad redogörelse för Pollards spioneri följer här:

https://en.wikipedia.org/wiki/Jonathan_Pollard

Frigivningskommissionen meddelade den 28 juli Jonathan Pollards juridiska ombud, Elliot Lauer och Jacques Semmelman, att kommissionens tre ledamöter vid ett möte den 7 juli i Federal Correction Center i Butner, North Carolina, där Pollard sitter fängslad, enhälligt beslutat om hans frigivning. Den kommer att äga rum den 21 november i år, då Pollard inklusive åren i häkte avtjänat 30 år av sin livstidsdom.

 Esther och Jonathan Pollard.

Jonathan Pollard meddelade genom Lauer och Semmelman följande: ”Jag ser fram emot att återförenas med min älskade hustru Esther.” Han tackade även alla tusentals uppbackare och sympatisörer vilka i USA, Israel och över hela världen på olika sätt engagerat sig för hans sak. The New York Times sammanfattar händelserna kring frigivningen och redovisar också en video med hustrun Esthers Pollards uttalande efter frigivningsbeskedet:

http://www.nytimes.com/2015/07/29/world/middleeast/jonathan-pollard-spy-for-israel-to-be-released-on-parole-in-november.html?_r=0   

Vid ett möte som frigivningskommissionen höll för ett år sedan nekades Pollard frigivning. Hade detta blivit fallet även nu hade han varit tvungen att tillbringa ytterligare 15 år i fängsligt förvar, vilket hade varit ett hårt slag för 60-åringen som lider av diabetes och högt blodtryck. Han har gjort sig känd som en mönsterfånge och det bedöms att han inte kommer att återfalla i brottslighet.

Det har funnits åtskilliga egendomligheter kring fallet Pollard. För det första att Jonathan och hustrun Anne blev kraftfullt bortkörda då de sökte få asyl på den israeliska ambassaden – det tillhör normalt ”god ton” att det land för vilken en hemlig agent arbetar låter vederbörande få en fristad. I stället skickade israelerna makarna Pollard rätt i armarna på den amerikanska federala polisen FBI.

 Jonathan Pollard omedelbart efter gripandet.

För det andra borde det faktum att Jonathan Pollard spionerade för en vänligt sinnad makt, och inte heller dömdes för högförräderi, ha renderat ett straff på två-till fyra år i fängelse, vilket skett i tidigare liknande fall. I stället blev det alltså livstid, ett straff inte ens åklagaren yrkade på i fallet Pollard. Det som avgjorde saken var ett meddelande från den dåvarande försvarsministern Caspar Weinberger till målets domare, där Weinberger direkt lögnaktigt hävdade att Pollards spioneri var det värsta förräderiet mot USA i modern historia.

Pollard är därmed den ende spionen i USAs historia som dömts till livstids fängelse utan att ha åtalats för högförräderi. Dåvarande hustrun Anne Henderson dömdes till fem års fängelse men frigavs efter tre och ett halvt år av hälsoskäl.

En tänkbar orsak till det orimligt hårda straffet är att Pollard i en intervju med Jerusalem Posts medarbetare Wolf Blitzer, efter att ursprungligen ha medgivit att han till Israel endast överlämnat dokument rörande Irans robothot mot Israel, oförsiktigt nog medgav att han även vidarebefordrat handlingar om PLOs baser i Tunisien, detaljer om Libyens luftvärnskapacitet, sovjetiska vapenleveranser till Syrien, syriska och irakiska lager med kemiska vapen samt Pakistans atombombsprojekt.

 Alan Dershowitz menar att Pollard blivit frigiven för länge sedan om han inte varit jude.

Den välkände juridikprofessorn Alan Dershowitz, som under många år engagerat sig för Jonathan Pollards sak, menar att Weinberger ljög och att Pollard borde ha frigivits långt tidigare. I en debattartikel i The Boston Globe skriver Dershowitz bland annat vidare: ”Obama-administrationen bör inte få något erkännande för Pollards ‘tidigare’ frigvning, eftersom frigivningen är allt annat än tidig.”

https://www.bostonglobe.com/opinion/2015/07/24/alan-dershowitz-jonathan-pollard-release-doesn-make-for-iran-deal/xFOqLsB3uBseiiu1dA5dLP/story.html   

Enligt Derzhovitz var det största felet med Jonathan Pollard i det amerikanska rättsväsendets ögon att han är jude. Vilken annan person som helst som gjort sig skyldig till Pollards brott, och som inte var av judisk börd, skulle frigivits långt tidigare enligt professor Derzhowitz uppfattning. Antisemitism spelade alltså i det perspektivet en roll i bedömningen av Pollards roll som spion.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har, i likhet med andra israeliska högerpolitiker, arbetat hårt för att få Jonathan Pollard frigiven och har enligt egen utsago tagit upp hans fall varje gång han träffat representanter för USAs regering: ”Efter decenniers ansträngningar /att säkra hans frigivning/, kommer Jonathan Pollard nu äntligen, äntligen att friges ur sitt fängelse”, kommenterade han till Jerusalem Post.   

 Många israeler ser Jonathan Pollard som en hjälte.

Jonathan Pollard anses på sina håll i Israel, framförallt bland konservativa, vara en hjälte genom att till Israel lämna över dokument som man menar att Israel ändå borde ha fått tillgång till av sina amerikanska allierade. Flera gator och platser i Israel är uppkallade efter honom. Det kan efter hans frigivning också bli så att han, med president Obamas goda minne, väljer att emigrera till Israel.

Å andra sidan har det också förekommit uppgifter om att den amerikanska administrationen är oroad över möjligheten att Pollard kommer att tas emot som en hjälte vid ankomsten till Israel, varför man kommer att blockera honom från att resa till Israel. Vicepresident Joe Biden, som i och för sig inte är känd för sina sansade uttalanden, sade 2011 att Pollard skulle komma att friges bara ”över min döda kropp”.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/198667#.VblJjZsw_Z4   

USAs utrikesminister John Kerry har förnekat, att Pollards frigivning har utverkats i syfte att blidka Israel efter kärnvapenavtalet med Iran.

Romney sätter kyrkan mitt i byn

 Mitt Romney vid Västra tempelmuren i Jerusalem.

http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/2012/07/mitt-romney-i-jerusalem.html

Det amerikanska republikanska partiets presidentkandidat, Mitt Romney, har blivit föremål för världsvid uppmärksamhet efter att under ett besök i Israel konstaterat att Jerusalem är staten Israels huvudstad. Såväl palestinier som kineser (!) skall ha blivit rejält uppretade av detta.

Mitt Romney har naturligtvis rätt. Jerusalem ÄR Israels huvudstad de jure. Det är där regeringsinstitutionerna finns. Jerusalem är dessutom Israels största stad.

Ändå påstår exempelvis Expressens USA-korrespondent Mats Larsson 1/8:

I Israel retade han upp Kina genom att kalla Jerusalem för Israels huvudstad (något som inte heller USA anser, Tel Aviv är huvudstad).

Larssons okunnighet är pinsam. Tel Aviv är inte Israels huvudstad. Det är som sagt Jerusalem. Tesen att ”inte heller USA” anser att Jerusalem är Israels huvudstad håller inte heller streck. USAs kongress röstade redan 1995 igenom ett beslut som fastslog att Jerusalem skulle anses som Israels huvudstad. Så vitt jag vet har USA dessutom inköpt en tomt i Jerusalem på vilken USAs ambassad, tills vidare placerad i Tel Aviv, skulle byggas. Med Romney i Vita huset kan så mycket väl komma att ske.

Också också USAs nuvarande president, Barack Obama, placerade i ett tal ett halvår före presidentvalet 2008 den judiska statens huvudstad i Jerusalem med orden:

Jerusalem kommer att förbli Israels huvudstad, och den måste förbli odelad.

Oseriöst valfläsk, måhända, men så utlät sig Obama de facto den gången!

Mitt Romney sade i en intervju med CNNs Wolf Blitzer följande (se länken överst i inlägget):

En nation har rätt att välja sin egen huvudstad och Jerusalem är Israels huvudstad och jag anser att USA bör ha en ambassad i ett lands huvudstad.

Mitt Romney sätter med andra ord kyrkan mitt i byn. Sedan får framtiden utvisa hur han som kommande president, om han väljs till det i november, följer upp dessa ord i praktisk handling.

 ”Jerusalem of Gold”.

Det har vidare väckt icke obetydlig uppmärksamhet att det engelska TV-bolaget BBC i samband med OS-presentationen påstått att ”Palestinas” huvudstad – det finns som bekant ännu ej någon palestinsk statsbildning – skulle vara ”Östra Jerusalem”. Någon huvudstad för Israel anger BBC inte!

Här en av de mest populära israeliska sångerna någonsin, ”Jerusalem of Gold”:

http://www.youtube.com/watch?v=bzlcETJ869w

De palestinska försöken att göra Jerusalem, eller åtminstone östra delen därav, till det så kallade Palestinas ”huvudstad” är bara pinsamma. För det första finns det ingen palestinsk stat. För det andra råder närmast inbördeskrig mellan de båda palestinska rörelserna Fatah och Hamas. Tror någon vettig människa att de skulle klara av att administrera en huvudstad tillsammans? För det tredje har Jerusalem, trots muslimska försök att påstå annorledes, aldrig haft någon särskilt central plats inom islam.

Namnet ”Jerusalem” nämns till exempelvis inte ens i Koranen.