På resa till Tyrolen (II): Mozart, folkdans, vattenfall och Trettioåriga kriget

Utsikt från balkongen på hotell Metzgerwirt i Kirchberg. Foto: Tommy Hansson

Efter min inledande bloggtext om genomresandet av gamla Östtyskland på min väg till Tyrolen följer här fortsättningen. Mycket nöje!

Bas för resan var det rustika hotellet Metzgerwirt i den lilla byn Kirchberg i delstaten Kärnten, ej att förväxla med den fiktiva alpbyn med samma namn i filmen ”Sällskapsresan II: Snowroller” från 1985. Filmen är nämligen inspelad i schweiziska Verbier. https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4llskapsresan_II_%E2%80%93_Snowroller

”Svenskkapellet” i utkanten av Kirchberg. Foto: Tommy Hansson

Själv är jag inte på minsta sätt road av vintersport annat än på sin höjd som åskådare men uppskattar däremot naturen, kulturen och människorna i Tyrolen. Det var därför logiskt att jag gjorde denna resa under första hälften av juni då snön befann sig på behörigt avstånd som blickfång på högt belägna alptoppar.

I utkanten av Kirchberg finns ett litet välskött vägkapell som enligt uppgift minner om de svenska trupper som vistades i området i slutskedet av Trettioåriga kriget. Texten på kapellet lyder: ”Bis hieher und nicht weiter kamen die Schwedischen Reiter. ANNO MDCXLVIII.” (Hit och inte längre kom de svenska ryttarna. År 1648.”

Kitzbühel med utsikt upp mot Hahnenkamm (som betyder tuppkam på svenska). Foto: Tommy Hansson

Först på utflyktsprogrammet stod den välkända tyrolska vintersportorten Kitzbühel med dryga 8000 inbyggare. Kitzbühel torde vara mest känt för den spektakulära tävling i alpin skidåkning som går under namnet Hahnenkammrennen efter ortens mest kända bergstopp. De välkända utförsåkarna Toni Sailer, Ernst Hinterseer (båda OS-guldmedaljörer) och den senares son Hansi föddes alla i Kitzbühel. https://sv.wikipedia.org/wiki/Hahnenkammrennen

Enkel måltid bestående av bratwurst, bröd och öl. Foto: Tommy Hansson

Eftersom jag inte kände någon lust att ta kabinbanan upp till toppen av Hahnenkamm fördrev jag tiden i Kitzbühel med att flanera, äta bratwurst på en uteservering samt besöka en katolsk klosterkyrka. I anslutning till serveringen underhöll en utmärkt gatumusikant och sångare, troligen av amerikansk proveniens. Hettan var för övrigt tryckande, detta till skillnad från den regniga väderlek som rådde då jag besökte orten första gången för några år sedan.

 

Katolsk klosterkyrka samt tyrolskt visningsysteri med kossor på taket. Foto: Tommy Hansson

På väg till Kitzbühel hade vi stannat till vid ett ysteri, det vill säga en inrättning för ostframställning, som kallas Tiroler Schaukäserei. Här bjöds på smakprov av olika typer av ostar, öl samt möjligheter att inhandla ostar och en del andra tingestar (jag köpte en stinkande ost och en väldoftande tvål). Dessutom gavs en inblick i ostproduktionen av det äkta ägarparet.

Wolfgang Amadeus Mozart står staty mitt i Salzburg. Foto: Tommy Hansson

Givetvis ingick en tripp till Salzburg, Tyrolens huvudort med närmare 150 000 invånare, i resans program. Staden är utan tvivel mest känd som kompositören Wolfgang Amadeus Mozarts (1756-91) födelseplats; Mozart föddes i Salzburg men avled i Wien vid blott 35 års ålder. På Mozartplatz i stadens centrum finns en imposant staty, avtäckt 1842, av tonsättaren skulpterad av Ludwig Schwanhaler. https://sv.wikipedia.org/wiki/Wolfgang_Amadeus_Mozart

Andra berömda Salzburg-bor är författaren Stefan Zweig (1881-1942) och dirigenten Herbert von Karajan (1908-89).

Inspelningsplatsen för ”Sound of Music”. Foto: Tommy Hansson

En annan sevärdhet när det gäller Salzburg är inspelningsplatsen för filmen ”Sound of Music” (1965) med den brittiska aktrisen Julie Andrews i tollen som Maria von Trapp, vilken tillsammans med maken Georg von Trapp – spelad av britten Christopher Plummer – tillsammans med barnen flyr det av nazisterna ockuperade Österrike och omsider tar sig till USA.

Filmen och musikalen som filmen utgår från är löst baserade på böcker som Maria von Trapp skrev om sig och sin sjungande familj. Hon var för övrigt verksam som missionär i Nya Guinea i 30 år. https://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_von_Trapp

De spektakulära Krimmlerfallen. Foto: Tommy Hansson

Ytterligare ett utflyktsmål var Krimmlerfallen, som lär vara Europas högsta vattenfall. Dessa är tre till antalet och belägna mellan 1070 och 1470 meter över havet i Zell am See-området. De tre fallen mäter i höjd 140 meter, 100 meter och 140 meter. Regnet öste ner, men det kunde man stå ut med efter tropikvärmen tidigare under resan.

Vill man se vackra alpvyer får man stå ut med litet regn…Foto: Tommy Hansson

Här passade jag även på att köpa mig en röd tyrolerhatt, med Östen Warnerbrings ord ”bara därför att locka fram ett skratt”: https://www.youtube.com/watch?v=K-3od5nS4Vw

 

Tyrolsk folkdans. Foto: Tommy Hansson

Min skildring av resan till Tyrolen blir inte komplett om jag inte skriver några ord om den så kallade Heimatabend (Hembygdsafton) med genuin folkdans, sång och musik utförda av unga män och kvinnor från bygden. Mycket trevligt och något av resans clou!

På hemresan stannade vi slutligen till i Rothenburg ob der Tauber, en liten sevärd stad i Bayern grundad 1274 med gott om historiska minnen. Staden är mest känd för sitt klockspel i en byggnad på stadens sluttande torg som flera gånger varje dag illustrerar ett skeende, som skall ha ägt rum under Trettioåriga kriget 1631.

I den här byggnaden i Rothenburg ob der Tauber återges dramat från 1631, då borgmästaren räddar staden från Tillys ödeläggelse genom att svepa över tre liter vin. Foto: Tommy Hansson

Den protestantiska staden intogs av katolska trupper ledda av fältherren Johann Tserclaes Tilly (1559-1632) som hotade skövla och bränna ner staden till grunden. Han gav dock folket i staden en sportslig chans att undgå detta hemska öde och lovade därför skona Rothenburg om en borgare i staden kunde svepa en glasbägare innehållande 3 1/4 liter vin. Den gamle borgmästaren Nusch klarade bedriften och räddade därmed sin stad från ödeläggelse.

Myten om Salieri lever vidare

Antonio Salieri och Wolfgang Gottlieb (Amadeus) Mozart – vänner och inte fiender.

Våren 2018 ger Folkoperan i Stockholm föreställningen Salieri vs Mozart med Loa Folkman i rollen som den påstått diaboliske tonsättaren Antonio Salieri. Produktionen består av de båda enaktarna ”Mozart och Salieri” av den ryske tonsättaren Nikolaj Rimskij-Korsakov samt Salieris verk ”Prima la musica e poi le paroli”. https://www.folkoperan.se/pa-scen/salieri-vs-mozart

Folkoperans produktion bygger på tesen att tonsättaren Antonio Salieri (1750-1825) var dödligt avundsjuk på Wolfgang Amadeus Mozart (1756-91) till följd av den senares briljans; därför skulle Salieri ha förgiftat Mozart så att denne avled i förtid endast 34 år gammal.

Denna tes bygger på ett rykte som uppstod redan under de båda kompositörernas livstid och sedan 1830 utvecklades i ett versdrama av den ryske författaren Aleksandr Pusjkin (1799-1837). Rimskij Korsakov gjorde sedan 1897 en opera byggd på Pusjkins arbete. I modern tid plockades ryktet om den avundsjuke Salieri som Mozarts baneman upp av dramatikern Peter Shaffer, vilken författade teaterpjäsen ”Amadeus” 1979.

Tom Hulce som Mozart i filmen ”Amadeus”.

Fem år senare hade filmen med samma namn, regisserad av Milos Forman, premiär med F. Murray Abraham i rollen som Salieri och Tom Hulce som en osedvanligt sprallig Mozart. https://sv.wikipedia.org/wiki/Amadeus_(film)

Problemet är bara att nidbilden av Salieri som Mozarts avundsjuke mördare saknar all historisk relevans. Den bygger enbart på lösa rykten som sedan vidarebefordrats av två fantasifulla ryssar och i tidernas fullbordan anammades av en dramatiker och en filmregissör. En viss yrkesmässig rivalitet kan möjligen anas, men i det stora hela tycks de båda musikerna ha kommit väl överens och till och med varit goda vänner. https://skeptoid.com/episodes/4213

Antonio Salieri föddes i Legnago i provinsen Verona i det dåvarande österrikiska Italien 1750, sex år innan Mozart såg dagens ljus. Han skrev 40-talet operor under slutet av 1700-talet innan han 1804 övergick till att uteslutande komponera kyrkomusik. Salieri skall ha varit en god kompositör och musiker och framförallt en förstklassig pedagog – han undervisade sådana storheter som Ludwig van Beethoven och Franz Liszt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Antonio_Salieri

Salieri kom som 16-åring till Wien – det som senare skulle bli ett enat Italien styrdes vid denna tid av det österrikiska kejsardömet – där han blev elev till Christoph Willibald Gluck (1714-87). Salieri kom därefter allmänt att ses som arvtagare till den store Gluck. Bland Salieris mest kända och uppskattade verk märks operan ”Tarare” och ouvertyren till ”La grotta di trofonio”, som rentav anses nå upp till Mozarts nivå. Att Salieri var mycket uppskattad av sin samtid framgår av att han under icke färre än 36 år (1788-1824) fungerade som hovkapellmästare vid det kejserliga hovet i Wien.

Wolfgang Amadeus Mozart gjorde sig tidigt känd som ett musikaliskt underbarn och drevs på hårt av sin fader Leopold Mozart, som själv var musiker och kompositör. Egentligen hade Mozart Gottlieb som andranamn, men det översattes till latin och blev då Amadeus; båda namnen betyder ”den av Gud älskade”. Redan som sjuåring kunde han framföra vilket stycke som helst vid pianot och som 14-åring ombads han skriva verk för operan i Milano. Att han var en större begåvning än Salieri är ställt utom allt tvivel.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Wolfgang_Amadeus_Mozart

Teorin att Salieri hyste en outsläcklig avund gentemot Mozart och till på köpet skulle ha förgiftat denne är emellertid ingenting annat än en fantasifull skröna på gott och ont. Gott därför att intresset för Salieris musik ökade markant efter Formans film Amadeus, ont därför att ogrundade ryktet om Salieris diaboliska natur inneburit ett veritabelt karaktärsmord på Antonio Salieri.

Aleksandr Pusjkin torgförde skrönan om Salieris dödliga hat till Mozart.

Den oerhört produktive Mozart – han har komponerat 626 kända verk –  dog utfattig i Wien 1791, av allt att döma sedan han drabbats av den influensaepidemi som då rådde. Han hade under hela sin korta levnad lidit av en lång rad sjukdomar och hade därför låg motståndskraft.

Gå gärna och se Folkoperans Salieri vs Mozart i vår. Men kom ihåg att handlingen bygger på lögn och förbannad dikt. Eller, om man vill vara snäll, poetisk frihet.

Ett hum om hur Salieri var som komponist kan man få via nedanstående länk till hans ”Sinfonia Veneziana”: