Posted tagged ‘WWF’

Isbjörnarna blir allt fler: de obekväma felen i Gores film

23 februari, 2019

2006 siade Al Gore i sin film ”En obekväm sanning” om att isbjörnarna i Arktis var på väg att dö ut på grund av issmältningen. I Gores ”En obekväm uppföljare” från 2017 har isbjörnarna helt utelämnats. https://www.na.se/artikel/debatt/en-obekvam-sanning-4

Man behöver inte ha ett knivskarpt intellekt för att inse varför Gore dumpade isbjörnarna. Ty de isbjörnar som var på väg att skatta åt förgängelsen hade elva år efter Gores första larmrop blivit alltfler.

En analys visar i själva verket att av Gores 15 katastrofscenarier från 2006 har inte ett enda förverkligats, bland dessa att isen på Grönland skulle ha smält till 2015. Vidare demonstrerades redan i höjd med att filmen hade premiär att det fanns åtminstone nio eklatanta (eller varför inte obekväma) fel i den. https://www.nyteknik.se/energi/nio-obekvama-fel-br-br-i-al-gores-miljofilm-6413761.

Bland de uppenbara felen märks följande:

-Världshavet kommer att stiga med sju meter inom en nära framtid. En sådan dramatisk förändring kan emellertid endast inträffa inom en tidrymd av tusentals år.

-Snön smälter på Kilimanjaro i norra Tanzania, världens högsta fristående berg, på grund av den så kallade globala uppvärmningen. Det finns inga vetenskapliga belägg för detta.

-Lågt liggande atoller i Stilla havet kommer att försvinna till följd av stigande havsnivåer förorsakade av global uppvärmning. Detta är inte vetenskapligt bevisat.

-Isbjörnar drunknar därför att de till följd av uppvärmningen inte får tag i tillräckligt stabila isflak. Fel – de enda isbjörnar som bevisligen omkommit genom drunkning gjorde så i en storm.

Gore hade fel – snön på toppen av Kilimanjaro smälter inte på grund av den så kallade globala uppvärmningen.

The Polar Bear Specialist Group, sorterande under International Union for the Conversation of Nature, publicerade under perioden 1972 till 2010 vart fjärde år en rapport om isbjörnsbeståndet i Arktis (Nordpolen). Så sker icke längre, men professor Susan Crockford vid University of Victoria i British Columbia i Kanada – Crockford är evolutionsbiolog – har valt att i egen regi sammanställa liknande rapporter, varav den senaste från 2018.

År 2005 uppskattades antalet isbjörnar i Arktis till 24 500. Den siffran uppskattas i dag ha plussats på till 28 500, låt vara att det är knepigt att göra exakta beräkningar. Sistnämnda siffra är den högsta som angivits sedan isbjörnarna blev föremål för beskydd via ett internationellt avtal 1973. Al Gore och andra domedagsprofeter hade alltså eftertryckligt fel.

En starkt bidragande orsak till att isbjörnarna inte bara blir alltfler utan också tycks må alldeles utmärkt är ett ökande antal arktiska sälar, isbjörnarnas favoritmat. Isbjörnarna har blivit fetare, även om  också dessa djur naturligtvis kan bli sjuka och magra av.

Vetenskapen delar in isbjörnspopulationen i världen i 19 geografiska områden. Av dessa uppvisar fyra ett växande bestånd, nio anses vara stabila under det att det saknas tillräckligt med tillförlitlig statistik för fem områden. I blott ett område, Södra  Beaufort i gränstrakterna mellan norra Alaska och Kanada, har isbjörnarna blivit färre.

Största tillväxten sker i anslutning till den norska ögruppen Svalbard, där isbjörnsantalet skjutit i höjden med 42 procent 2004-15. Dessa isbjörnar har vid flera tillfällen angripit människor; i fjol utsattes exempelvis en man i en turistgrupp utsatt för en attack, varvid en besättningsman på aktuellt fartyg tvingades skjuta ihjäl den aggressiva isbjörnen. Att Svalbards isbjörnar går upp på land har att göra med att istillgången i polarhavet minskat just i detta område. https://www.expressen.se/allt-om-resor/isbjorn-attackeradem-turistgrupp-pa-svalbard/

En karikatyrtecknares bild av Al Gores katastrofretorik.

Forskningen visar således att isbjörnarna blir fler och mår bättre. Detta till trots fortsätter oseriösa organisationer som World Wildlife Fund (WWF) att tjäna pengar på att lura godtrogna människor att bli ”isbjörnsfaddrar”. https://www.wwf.se/stod/bli-fadder/isbjornsfadder/#bli-fadder

Jag har avslutningsvis alltid undrat över titeln på Gores film: ”En obekväm sanning” (An Inconvenient Truth). Det är ju inte ett dugg ”obekvämt” att orera om en förestående klimatkatastrof; det enda den som gör så ”riskerar” är att utsättas för en massa oförtjänt beröm, vilket mycket riktigt charlataner som Gore, Pär Holmgren och Greta Thunberg råkat ut för.

I Gores fall ledde det till att han av den debila norska nobelpriskommittén tillsammans med FNs klimatpanel, IPCC, råkade ut för det hemska ödet att tilldelades Nobels fredpris. Det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om detta öde även drabbar klimat-Greta.

 

Därför ber jag Postkodlotteriet dra åt fanders

26 december, 2013

images Oföränderligt stomatolleende Rickard Sjöberg tillsammans med pristagare i Postkodmiljonären.

För några månader sedan approcherades jag på Gågatan i Södertälje av en yngre, verbal man med invandrarbakgrund som hävdade att han ville ge mig en gåva. Jag hade satt mig ner att vila på en bänk med ett par tunga matkassar bredvid mig. Det rörde sig om typ några lotter, sex vill jag minnas att det var.

Det var dock tydligen inte bara att räcka över lotterna till den trötte vandringsmannen, utan jag måste nödvändigtvis följa med till ett bord litet längre bort. Sedan jag kånkat mina matkassar dit fick jag, så långt tämligen glad i hågen, emottaga ”presenten” jag blivit utlovad. Den bestod alltså av lotter vilka jag nu anmodades skrapa. Kanske väntade en vinst i miljonklassen runt hörnet? Den verbale mannen frågade insmickrande vad jag skulle göra om jag vann en bil och liknande i samma stil.

Jag vann! Nu anmodades jag skriva under ett papper för att bekräfta min storstilade vinst. Eftersom jag var ganska trött och ville gå vidare skrev jag hastigt på för att få det hela avklarat. Det visade sig dock inte alls vara frågan om någon ”gåva” eller ”present”, som den snacksalige mannen ställt i utsikt. Genom underskriften förband jag mig att gå med i Miljonlotteriet till ett pris av någon hundralapp, som jag skulle inbetala när jag fått en försändelse från Postkodlotteriet. ”Presenten” var alltså något jag måste betala för att få!

Mannen fortfor med sin svada och talade sig varm för vilken storartad humanitär insats jag just utfört, icke minst till förmån för den organisation han själv sade sig representera, nämligen nykterhetsrörelsen IOGT-NTO som påstods hjälpa barn till alkoholister. Normalt hade jag givetvis aldrig, i egenskap av förhärdad drinkare, stött en fanatisk nykterhetsorganisation.

Mannens beteende måste, helt objektivt betraktat, sägas ha gränsat till det rent bedrägliga. Uppenbart var han ingen bra reklam vare sig för Postkodlotteriet eller IOGT-NTO. Jag lommade därför något slokörad – och samtidigt inte så litet förbannad för att varit ett så lätt offer – därifrån och lovade mig själv att aldrig någonsin i fortsättningen slå mig i slang med pratglada personer som vill framföra något slags budskap på stan.

Det löftet har jag sedan dess stått fast vid. Det var heller inte första gången jag haft att göra med Postkodlotteriet.

untitledVälgörenhet kan löna sig…också för de så kallade välgörarna.

Något år tidigare hade jag nappat på en telefonförsäljares anbud och anslutit mig till lotteriet men tappade ganska snabbt intresset för att skrapa lotter, vilka som mest gav typ  80 kronor i vinst. Orkade inte ens ”registrera” dessa försumbara vinster på lotteriets hemsida. Följaktligen drog jag mig ur så snart jag kunde.

Postkodlotteriet kom jag, liksom så många andra, först i kontakt med via frågesportprogrammet Postkodmiljonären i Tv4, lett av den alltid lika svärmodersdrömlikt stomatolleende, två meter långe superfjanten Rickard Sjöberg som till på köpet är född i min hemstad Södertälje, låt vara uppvuxen i Tyresö. Jag följde nog det programmet i ett par år innan jag till slut fick nog av alla avbrott.

När det var som mest spännande avbröt sagde Sjöberg, med ett leende som gav fri insyn ända in till visdomständerna,  frågesporten för att hänvisa tittarna till Emmaboda, Örebro, Ljungbyhed eller någon annan plats där det påstods råda så kallad ”grannyra” därför att en eller annan lottinnehavare vunnit en hacka.

Bara det jag skrivit ovan räcker mer än väl som skäl för att jag aldrig mer kommer att beblanda mig med Postkodlotteriet. Det finns dock fler och betydligt allvarligare orsaker än så för att be detta dubiösa, kommersiella företag dra åt fanders.

Idén bakom Postkodlotteriet emanerar från Nederländerna. Där måste man enligt lag ge minst 50 procent av inkomsterna till välgörenhet.  Något sådant krav finns dock inte i Sverige. Här ger man ut endast omkring 25 procent till så kallade välgörande ändamål. Resten går åt till administration och löner åt de anställda.

imagesO5CM1A70 Niclas Kjellström-Matete (till höger), miljonär och VD för Postkodlotteriet, tycker om att synas med internationella celebriteter. Här med Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair.

Av detta kan Niclas Kjellström-Matetete, VD sedan 2005, kamma hem en bonusbaserad och furstlig lön varje år. 2007 tjänade Kjellström-Matete således 2,3 och 2008 5,7 miljoner kronor. 2009 var lönen nere på ”bara” 2,7 miljoner. Jag förmodar att inte heller programledaren Rickard Sjöberg är helt lottlös.

Niclas Kjellström-Matete föddes i Karlstad 1970 men har sina rötter i Sydafrika. Farfadern var enligt uppgift med och grundade det i dag regeringsbärande partiet African National Congress (ANC), den forna terroriströrelsen som nu är i full färd med att köra Sydafrika i botten både ekonomisk, socialt och moraliskt.

Om Postkodlotteriet och dess ekonomiska förhållanden kan ni läsa mer här:

http://www.svd.se/naringsliv/tv-lotteriet-har-gjort-vdn-till-miljonar_5436117.svd

2012 sjösatte Postkodlotteriet något som kallades Human Rights Project med den officiella målsättningen att ”främja och stärka mänskliga rättigheter”. Åtta projektdelar får sammanlagt 70 miljoner kronor. Behjärtansvärt så det förslår, kan tyckas. Tills man scrollar neråt i Postkodlotteriets projektpresentation och hittar rubriken ”Värsta fördomen”.

Här tillkännages att organisationerna Scouterna, Röda korsets ungdomsförbund, Ungdom mot rasism och Expo tilldelas 6,5 miljoner kronor. Stiftelsen Expo grundades 1995 av bland andra trostkisten och vapeninstruktören Stieg Larsson och flerfaldigt brottsdömde rasisten Tobias Hübinette.

Expo Arkiv för register över meningsmotståndare och politiskt inkorrekta och har nyligen varit aktuellt som kollaboratör till Expressen och AFAs Researchgruppen i projektet att hänga ut SD-sympatisörer. Enligt Jan Guillou driver Expo ”en klassisk underrättelsetjänst”. Genom mitt korta engagemang i Postkodlotteriet har jag medverkat till att skänka Expo några extra kronor, vilket jag härmed djupt beklagar. Åsiktsfascister som det Stasi-liknande Expo skall givetvis inte ha ett rött öre.

untitled Gamle marxist-leninisten Robert Aschberg – grå eminens i Expo.

Det kan nämnas att det även finns andra tveksamma understödstagare på lotteriets mottagarlista. Dit räknar jag den kyrkliga biståndsorganisationen Diakonia, som aktivt stöttar palestinskarabisk terror riktad mot Israel, klimatfundamentalistiska lobbyorganisationen World Wildlife Fund (WWF) samt hopplöst korrupta Röda korset.

Här Postkodlotteriets egen lista på bidragsmottagare:

https://www.postkodlotteriet.se/Formanstagare/Vara-formanstagare/Formanstagarorganisation/Human-Rights-Project.htm

En sak är fullständigt klar: Postkodlotteriet kommer aldrig att få ett rött öre av mig i framtiden. Däremot kommer jag även i fortsättningen, precis som jag gjort under många år, stötta hjälporganisationer för exempelvis döva, synskadade samt mun- och fotmålare.

Klimatbluffen: WWF sysslar med rent lurendrejeri

23 juli, 2013

Bild029WWFs Tom Arnbom pratar i nattmössan om isen i Arktis.

Dags att prata väder igen.

Den 15 maj höll Arktiska Rådet med representanter för nio medlemsländer en sammankomst i Kiruna. Inbjuden talare var Tom Arnbom från Världsnaturfonden (WWF) som bland annat hävdade: ”Det Arktis vi ser i dag kommer att vara försvunnet om ett par, tre decennier.”

Bakgrunden till Arnboms alarmistiska budskap var att mätningar från september hade visat att isarna på havet runt Arktis (Nordpolen) hade sin minsta utbredning på 30 år. Vad som inte framgick av Arnboms redovisning var att isreduceringen berodde på en långvarig storm som brutit upp istäcket samt tryckt upp höga vallar mot Kanadas kust. Och när Arnbom talade i Kiruna i maj hade isen runt Arktis gjort en anmärkningsvärd comeback: isutbredningen var då större än på åtta år!

När det gäller Antarktis (Sydpolen) kunde i september rekordnivåer när det gäller istillgång noteras. Att så kunde ske, samtidigt som Arktis å sin sida uppvisade låg istillgång vid samma tid, är något fullt naturligt. När varmt havsvatten strömmar mot norr och medför ökad issmältning i Arktis, blir det mindre varmt vatten kvar i söder med ökad isbildning som följd. Det är ett väldokumenterat fenomen som håller på i 30 år. Sedan vänder de varma strömmarna åt motsatt håll.

hurt_antarktisVälmående pingviner i ett Antarktis där isen ökar beständigt.

En grundbult i klimatalarmisternas skrämselpropaganda är att en global, människoframkallad uppvärmning kommer att leda till en världskatastrof. Ändå tvingades en av dessa alarmister, Rajendra Pachauri, som är ordförande i FNs klimatpanel IPCC, vid ett framträdande i Melbourne den 22 februari medge att den globala temperaturen inte har stigit på 17 år. Talrika forskare menar att solens nuvarande aktiviteter tyder på att vi kan se fram emot några kalla decennier.

Det är sorgligt att Världsnaturfonden (WWF) skall fortsätta hålla på med sin alarmistiska propagandaverksamhet, som väl mest av allt kan liknas vid ett självspelande piano: det fortsätter upprepa sin alltmer tröttande melodi oberoende av alla fakta. För att få in mer pengar försöker WWF skrämma vettet ur folk genom att – fullständigt felaktigt – påstå att isarna smälter i rekordfart och att de stackars isbjörnarna som en följd därav far illa och rentav är utrotningshotade.

Rajendra-Pachauri-chairma-001IPCCs Rajendra Pachauri tvingas konstatera att den globala temperaturen ej stigit på 17 år.

Som jag tidigare konstaterat på denna plats är tillståndet för världens isbjörnar dock det bästa på omkring 30 år. Beståndet växer och ungarna är tillräckligt många med betryggande marginal. På sina håll har de många isbjörnarna blivit ett problem för människorna. Ändå fortsätter WWF hösta in pengar på sina konton från människor som anmält sig som isbjörnsfaddrar i enlighet med WWFs lika hjärteknipande som lögnaktiga kampanjer.

Detta är rent lurendrejeri som hade hedrat forna tiders bondfångare.

Läs gärna mer här:

http://www.bt.se/debatt/tvartom-isarna-i-arktis-vaxer(3791312).gm