Amnesty Internationals lögnaktiga apartheid-kritik mot Israel

De vinterolympiska spelen i Peking innebar ett gyllene tillfälle för den så kallade människorättsorganisationen Amnesty International att fästa världens uppmärksamhet på det röda Kinas förtryck av uigurerna, kazakerna och andra etniska minoriteter i Xinjiang-provinsen.

The Beijing Olympics Was a Singular Chance to Expose China’s War Crimes. Instead, Amnesty International Chose to Single Out Israel.

Tyvärr utnyttjade Amnesty inte det tillfället, framhåller David Suissa i den amerikanska tidskriften Jewish Journal. Istället valde organisationen att i höjd med OS-invigningen publicera en ensidigt lögnaktig artikel om vad som kallades Israels ”apartheid”-politik gentemot palestinaaraberna.

Suissa framhåller: ”The Beijing olympics was a singular chance to expose China´s war crimes. Instead, Amnesty International chose to single out Israel.”

De kinesiska ledarna var gissningsvis överlyckliga över att Amnesty inte uppmärksammade folkmordspolitiken mot de muslimska uigurerna och/eller andra övergrepp som utförs av den kommunistiska diktaturstat som fått förtroendet att arrangera 2022 års vinter-OS.

En demonstration mot Kinas förtryck av uigurerna.

Läckta dokument avslöjade 2020 uppseendeväckande detaljer om den kinesiska behandlingen av folkgruppen uigurer, varav det finns ungefär 13 miljoner i Folkrepubliken Kina. Tortyr, hot och hjärntvätt är vanligt förekommande, och ibland kan böner eller skägg vara tillräckligt för att spärra in människor. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/02/17/fler-detaljer-om-kinas-fortryck-av-uigurer-i-ny-lacka-boner-och-skagg

Det anmärkningsvärda med Amnestys underlåtenhet är att organisationen bevisligen är väl medveten om situationen i Kina. Den 10 juni 2021 publicerade man en rapport med den svenska titeln ”Kinas förtryck av muslimerna i Xinjiang är ett brott mot mänskligheten”, där organisationen pekade på de ohyggliga övergrepp som förekommer i de så kallade omskolningslägren och på övervakningen i samhället i stort. https://www.amnesty.se/aktuellt/kinas-fortryck-av-muslimer-i-xinjiang-ar-ett-brott-mot-manskligheten/

Dessutom uppmanade Amnesty International i ett brev till FNs medlemsländer den internationella samfälligheten att ”strongly condemn” förföljelsen av den uiguriska folkgruppen i Kina. Det borde rimligen ha varit en självklarhet för Amnesty att utnyttja OS-invigningen till att ytterligare fästa omvärldens uppmärksamhet på de kinesiska övergreppen.

Istället visar Amnesty International än en gång varför organisationen har rykte om sig att vara en Israel-hatande och antisemitisk röst i den rapport som publicerades den 1 februari 2022. I rapporten uppmanas inte bara the International Criminal Court (ICC) i Haag, utan världens alla länder, att granska ”the crime of apartheid” med särskild tonvikt på vad som felaktigt kallas ”de ockuperade territorierna”. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2022/02/israels-apartheid-against-palestinians-a-cruel-system-of-domination-and-a-crime-against-humanity/

Vem är det egentligen som praktiserar apartheid?

Ordet ”apartheid” nämns ett oräkneligt antal gånger i Amnesty-rapporten. Det åsyftar givetvis den rasåtskillnadspolitik som rådde i Sydafrika från och med 1948 till den vita minoritetsväldets upphörande 1994 (även om den naggades åtskilligt i kanten under 1980- och början på 1990-talet).

Det system som rådde i Sydafrika – apartheid betyder ordagrant åtskildhet – var emellertid institutionaliserat på ett helt annat sätt än vad som någonsin varit fallet i den judiska staten Israel. Den sydafrikanska befolkningen indelades i fyra etniska grupper vilka benämndes vita, asiater, färgade och svarta.

De tre förstnämnda grupperna fick 1984 varsitt parlament under det att de svarta även fortsatt hänvisades till att uttrycka sin mening i lokala sammanhang. I Sydafrika rådde en stor mängd åtskillnadsregler som reglerade exempelvis boende, resande, näringsliv, restauranger, parkbänkar etcetera. De mest småskurna av dessa regler kallades petty apartheid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid

Ingenting av detta har någonsin förekommit i Israel. Här har judiska såväl som arabiska medborgare ända sedan de första fria valen hölls 1947 – alltså ett år innan staten Israel grundades officiellt den 14 maj 1948 – haft möjlighet att väljas in i parlamentet Knesset. I dag består Israels befolkning av omkring 2 miljoner araber (så kallade palestinier) av vilka 84 procent beräknas vara muslimer. 8 procent är kristna och lika många druser.

I Sydafrika under apartheid hade det varit legalt omöjligt för en svart person att väljas in i vare sig parlament eller regering. Som en jämförelse kan nämnas att i den konservative premiärministern Naftali Bennetts brokiga koalitionsregering omfattande åtta partier ingår araben Mansour Abbas, representerande det islamistiska partiet Raam. https://www.varldenidag.se/nyheter/historisk-koalition-i-den-nya-israeliska-regeringen/repufn!2dWSNFBgBHlZTb8rU1G@Rw/

Mansour Abbas från det arabiska Raam-partiet ingår i den israeliska koalitionsregeringen.

Amnesty International har helt rättmätigt tvingats inhösta ett stort antal fördömanden från när och fjärran för sin rapport om Israel, de facto Mellanösterns enda demokrati. Israels utrikesminister Yair Lapid tvekar inte att kalla rapporten antisemitisk och hävdar att Amnesty citerar lögner som sprids av terrororganisationer:

”Israel är inte perfekt, men vi är en demokrati som är hängiven internationell rätt, öppen för kritik, med en fri press och ett starkt och oberoende rättssystem.” https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/israel-amnestys-rapport-%C3%A4r-partisk-och-antisemitisk/ar-AATmatn?li=BB13lZo5

Om Amnesty hade velat ge exempel på system från Mellanöstern som kan föra tankarna till apartheid skulle man givetvis ha gått till någon eller några av de 57 arabisk-muslimska stater som omger Israel. Ett stort antal av dessa är i praktiken judenrein.

500 000 tibetaner placerade i läger av Peking

Tibet har styrts från Peking sedan 1951.

Alla totalitära diktaturer strävar efter likriktning. Avvikelser från den accepterade normen är anatema och skall bekämpas med alla till buds stående medel. Det tyska nazistpartiet NSDAP kallade detta gleichschaltung, synkronisering, vilken syftade till en total nazifiering av alla aspekter av det tyska samhället. https://en.wikipedia.org/wiki/Gleichschaltung

Uppsamling av oönskade element i så kallade koncentrationsläger var ett av de medel som de tyska nationalsocialisterna använde för att nå sitt mål. De värsta av dessa var rena dödsläger av typ Auschwitz, Belzec och Majdanek dit judar, zigenare, homosexuella, oppositionella religiösa grupper med flera skickades för att utplånas.

Koncentration av vissa grupper i arbets- och omskolningsläger har också blivit en av den kommunistkinesiska regimens mest omtyckta metoder i syfte att genomföra sin variant av samhällets likriktning. Enligt en rapport publicerad av Jamestown Foundation i Washington, D. C. som baseras på statliga kinesiska media och policydokument samt satellitfoton har Peking upprättat ett stort antal arbets- och omskolningsläger i den autonoma regionen Tibet. https://www.bbc.com/news/world-asia-china-54260732

Uppgifterna i rapporten bekräftar de uppgifter som den tibetanske exilpolitikern Lobsang Sangay, verksam vid Harvard Law School i USA och sedan 2011 premiärminister i Tibets exilregering, tidigare torgfört: att tibetaner av kineserna tvingas in i arbetsläger och träningscentra för ”utbildning” och omskolning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lobsang_Sangay

Nämnda rapport är författad av Adrian Zenz, en oberoende expert på Tibet och Xinjiang-regionen, där Peking spärrat in troligen miljontals muslimska uigurer med det officiella syftet att bekämpa vad som kallas terrorism och religiös extremism. Lägersystemet i Tibet sägs ha byggts upp på kort tid: enligt Zenz har runt 500 000 människor – cirka 15 procent av den tibetanska befolkningen – vilka under militär övervakning skall bibringas insikter i kinesisk arbetsdisciplin, tagits in under de sju första månaderna av 2020.

De personer som tvingas in i de tibetanska lägren omfattar huvudsakligen bönder och herdar. Enligt rapporten hamnar de flesta tibetaner som genomgår utbildnings- och omskolningsprogrammen i lägret sedan i låglöneyrken inom textilindustri, byggnadsverksamhet och jordbruk. I lägren tvingas de under hårt arbete arbeta med att utvinna mineraler.

Kinesiska soldater patrullerar gatorna på en ort i Xinjiang.

Förhållandena i lägren i det övervägande buddhistiska Tibet skall dock inte vara fullt lika eländiga som i Xinjiang, och det finns exempel på personer som frivilligt ansökt om att få komma till något av de tibetanska lägren. Trots dessa skillnader, heter det i rapporten från Jamestown Foundation, ”the systemic presence of clear indicators of coercion and indoctrination, coupled with profound and potentially permanent change in modes of livelihood, is highly problematic.”

I såväl Tibet som Xinjiang är målsättningen från Pekings sida att, i likhet med de tyska nationalsocialisterna, genomföra en långtgående likriktning av befolkningen i riket. I Kina skall alla hjärntvättas att bli goda marxister med kinesiska värden. Konkurrerande ideologiska synsätt, och dit hör islam, kristendom, buddhism och meditationsrörelser såsom falungong, bekämpas hårdhänt.

När det gäller muslimska trosbekännare i Xinjiang, som beräknas utgöra cirka 45 procent av befolkningen, kan dessa spärras in i läger därför att de bär skägg, slöjor eller surfar på Internet. Enligt The Australian Strategic Policy Institute (ASPI) finns i Xinjiang-regionen 380 misstänkta lägerliknande faciliteter, vilket är 40 procent fler än tidigare befarat. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/02/17/fler-detaljer-om-kinas-fortryck-av-uigurer-i-ny-lacka-boner-och-skagg

Det självständiga Tibet ockuperades av kommunistkinesiska styrkor 1951 och har därefter styrts med brutal hand från Peking. Landets andliga och världsliga överhuvud, Dalai lama, flydde 1959 till fots från huvudstaden Lhasa tillsammans med några anhängare och slog sig ner i indiska Dharamsala nära den tibetanska gränsen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tibet

 

Röda Kinas krig mot religionen

Kors som sticker upp ovanför den kinesiska nationalflaggan skall bort i det röda Kinas ateistiska diktatur.

Den kinesiska kommunistregimen har beslutat avlägsna fler än 2000 kristna kors från byggnader över hela Kina. Detta sker som ett led i Pekings kampanj syftande till att reglera ”överdrivna religiösa platser”, vilken nu återupptas med full kraft efter den kinesiska smittans härjningar. ”The campaign is reportedly aimed at eradicating Christian landscape and its symbols in China”, heter det i en rapport.

China launches ‘crusade’ against Christianity, begins to remove crosses from churches across the country

Det kommunistiska ”korståget” mot kristendomen har pågått i två år i olika kinesiska provinser. Kors som reser sig högre än den kinesiska nationalflaggan måste bort, liksom kors som sticker upp ovanför kyrkobyggnaderna. Åtskilliga kristna församlingsmedlemmar har gripits därför att de försökt stoppa det massiva angreppet på symbolen för deras religiösa tro.

Enligt prästen och bloggaren fader Shanren Shenfu är den tystnad som omger korsmassakern ett resultat av Vatikanens uppgörelse med Kinas kommunistiska parti (CCP) gällande utnämnandet av katolska biskopar i Kina. Enligt uppgörelsen kan påven Franciskus utnämna eller underkänna biskopar som utsetts av CCP.

Villkoret är att de kristna håller tyst om processen. Uppgörelsen mellan den ateistiska kinesiska staten och den romersk-katolska Vatikanen syftar enligt uppgift till att förena den regeringsdrivna ”öppna kyrkan” med den underjordiska kyrkan som är lojal gentemot Vatikanen. De som protesterar betraktas som brottslingar. Fader Shenfu citeras: ”När ett kors avlägsnas måste kristna hålla sig lugna och le.”

Fader Chen i provinsen Anhui säger: ”Om de kristna inte enas och gör motstånd, kommer många fler kors att avlägsnas.” Hittills har litet eller inget motstånd förekommit – bland annat finns en rädsla för att kyrkobyggnaderna och inte endast korsen kommer att gå förlorade.

I likhet med alla totalitära diktaturer räds det kommuniststyrda Kina alla alternativ till den egna ideologin. Kristendomen är inte den enda konkurrerande läran som kommunistregimen förtrycker och förföljer.

I Xinjiang-provnisen i nordvästra Kina hålls över tre miljoner muslimska trosbekännare inspärrade i läger.

Sedan 2014 finns i Xinjiang-regionen i nordvästra Kina så kallade omskolningsläger – i realiteten en typ av koncentrationsläger – vilka enligt regeringsdokument som läckts till New York Times håller mer än tre miljoner muslimer från etniska grupper som uigurer och kazarer inspärrade under stundom olidliga förhållanden. Målsättningen är att hjärntvätta dem till att överge sin tro och anamma kommunismen. https://www.expressen.se/nyheter/nya-detaljerna-fran-kinas-koncentrationslager/

President Xi Jinping initierade offensiven mot muslimska trosbekännare efter en terrorattack vid en tågstation i Kunmin i Xinjiang, då 31 människor dödades och hundratals skadades i en rasande knivattack genomförd av en grupp på tre män och en kvinna. https://www.bbc.com/news/world-asia-28305109

Av äldre datum är förföljelsen av meditationsrörelsen Falungong, vilken förbjöds den 20 juli 1999 sedan rörelsen anhängare hävdat att de hade fler medlemmar än vad det kinesiska kommunistpartiet hade. Falungong är enligt Peking en ”ond kraft” – det vill säga man utmanar den statsbärande kommunismen som ideologiskt alternativ – som måste bekämpas med alla medel inklusive mord, tortyr, fängslanden och inspärrande i läger. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1863780

Det är hög tid att omvärlden reagerar med kraft mot den omänskliga regimen i Kina!

Blair vill se Väst enas med Ryssland och Kina mot islamismen

 Blair uppmanar västvärlden och Ryssland/Kina att gräva ner stridsyxan och enas i kampen mot global islamism.

Bättte att ena sig i kampen mot den globala islamismen än vara osams över Ukraina. Så kan man i korthet sammanfatta förre brittiske premiärministern Tony Blairs utspel om att västvärlden bör förena sig med Ryssland och Kina mot radikal islam.

Utspelet gjordes i ett tal i London den 23 april som rönt föga uppmärksamhet i vårt land, där varje form av kritik mot någon aspekt av islam riskerar avfärdas som svårartad ”islamofobi”. Enligt Blair är islamismens spridning i Mellanöstern, Nordafrika, Pakistan och Afghanistan ”det största hotet mot global säkerhet under 2000-talet”.

Blair sade enligt Svenska Yle:

Vilka skillnader det än i övrigt finns mellan oss, så måste vi i den här frågan vara beredda att vända oss till och samarbeta med Östern – och då i främsta rummet med Ryssland och Kina.

Det är förvisso ett samarbete som ligger nära till hands emedan såväl Väst som Ryssland och Kina fått sin beskärda del av den islamistiska framfarten i form av terrordåd av olika slag. Enligt Blair har Väst och Öst ett uppenbart intresse  att göra gemensam sak mot den blodtörstiga islamismen och bör därför lägga tvisten om Ukraina åt sidan.

 191 människor dog i islamistterrorn i Madrid 2004.

2004 omkom 191 personer då Madrid skakades av islamistiska attentat, medan London drabbades 2005 då 56 människor inklusive fyra självmordsmördarbombare dog i bombattentat riktade mot lokaltrafiken. Ryssland har drabbats av ett antal terrordåd förövade av tjetjenska och andra separatister.

Kina har under lång tid haft problem med uiguriska militanta islamister, och i början av 2014 höggs 33 civilpersoner ner med knivar och svärd av sådana element under en vildsint attack på Kunmings järnvägsstation i provinsen Xinjiang. Under sovjettiden sägs KGB ha understött extrema uigurer i syfte att försvaga ärkerivalen Kina.

Anthony (Tony) Charles Lynton Blair, född 1953, var Storbritanniens premiärminister 1997-2007 och är i dag den så kallade kvartettens – FNs, EUs, Rysslands och USAs – sändebud i Mellanöstern. Blair konstaterade i sitt tal att Västs mindre lyckade insatser i Afghanistan och Irak, som han själv stödde, kanske minskat intresset för förnyade aktiva insatser i denna del av världen men talade ändå för en aktivare västlig roll i regionen.

 Demonstrationer i Kairo innan Mursi-regimen avsattes.

Blair uttryckte särskild oro över det labila läget i Egypten, på vars öde Blair menade att ”hela regionens framtid hänger”. Enligt den forne premiärministern var det rätt av militärregeringen att störta islamisten Mohammed Mursis regim och menar nu att västvärlden måste stödja militärstyret mot det islamistiska Muslimska brödraskapet:

Brödraskapets regering var inte bara dålig, utan den försökte systematiskt ta över landets institutioner och traditioner.

Vad Tony Blair talade om i övrigt kan ni ta del av via den här länken:

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/23/blair-vast-och-ryssland-bor-enas-mot-extrem-islam