Att beskylla judarna för att själva ha orsakat Förintelsen tillhör lågvattensmärkena i den antisemitiska propaganda som Rysslands utrikesminister gör sig till tolk för.
Det är värt att notera att när Vladimir Putins Ryssland framvisar alltfler fascistoida drag, så är dess företrädare frikostiga med att anklaga andra för att vara nazister och fascister.Angreppskriget mot Ukraina framställs exempelvis av Moskva som en legitim operation i syfte att utplåna nazismen.
När den ryske utrikesministern Sergej Lavrov intervjuades av den italienska TV-kanalen Mediaset härförleden fick han frågan hur ryssarna kunde anklaga Ukraina, vars president Volodymyr Zelinskyj är jude, för att vara nationalsocialistiskt. https://www.hbl.fi/artikel/lavrov-jamforde-med-hitler-fordoms/
Lavrov svarade: ”Hitler hade också judiskt påbrå, så det betyder ingenting.” Svaret medförde ett internationellt ramaskri. Enligt Israels utrikesminister Yair Lapid var Lavrovs påstående ”oförlåtligt och skandalöst och fruktansvärt historiskt fel”.
Lapid menade att hans ryske kollega med sådana uttalanden ger spridning åt konspirationsteorin att judarna själva bär ansvaret för Förintelsen, under vilken sex miljoner judar beräknas ha utplånats i Auschwitz och andra nazityska utrotningsläger.
Yair Lapid citerades: ”Den lägsta formen av rasism mot judar är att beskylla judar själva för antisemitism.” Liknande fördömanden har kommit från det statliga israeliska muséet och forskningsinstitutet Yad Vashem i Jerusalem. Israel har för övrigt så här långt inte riktat några sanktioner mot Ryssland.
Hur är det då med sakfrågan om Adolf Hitler – hade han judiskt påbrå? Enligt somliga forskare kan detta inte uteslutas – bland annat på grund av fadern Alois Hitlers (tidigare Schicklgruber) snåriga kvinnoaffärer – men det mesta tyder, som jag ser det, på att så icke är fallet. Men även om han skulle ha det måste detta påbrå ha varit försumbart. https://sv.wikipedia.org/wiki/Alois_Hitler
Sergej Lavrov, född 1950 med en armenisk far och en rysk mor, har varit rysk utrikesminister sedan 2004 efter att tidigare ha varit Rysslands ständige FN-ambassadör. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sergej_Lavrov
För att återknyta till min inledande tes om det ryska samhällets fascistoida drag så vill jag påstå att detta samhälle de facto uppvisar flera rent fascistiska karaktäristika: auktoritär ledardyrkan; allmän kollektivism; aggressiv utrikespolitik; samgående mellan stat och näringsliv (så kallad korporativism); hårt styrda val; förbud mot oliktänkande där avvikare kan mördas, torteras och fängslas.
De vinterolympiska spelen i Peking innebar ett gyllene tillfälle för den så kallade människorättsorganisationen Amnesty International att fästa världens uppmärksamhet på det röda Kinas förtryck av uigurerna, kazakerna och andra etniska minoriteter i Xinjiang-provinsen.
Tyvärr utnyttjade Amnesty inte det tillfället, framhåller David Suissa i den amerikanska tidskriften Jewish Journal. Istället valde organisationen att i höjd med OS-invigningen publicera en ensidigt lögnaktig artikel om vad som kallades Israels ”apartheid”-politik gentemot palestinaaraberna.
Suissa framhåller: ”The Beijing olympics was a singular chance to expose China´s war crimes. Instead, Amnesty International chose to single out Israel.”
De kinesiska ledarna var gissningsvis överlyckliga över att Amnesty inte uppmärksammade folkmordspolitiken mot de muslimska uigurerna och/eller andra övergrepp som utförs av den kommunistiska diktaturstat som fått förtroendet att arrangera 2022 års vinter-OS.
Det anmärkningsvärda med Amnestys underlåtenhet är att organisationen bevisligen är väl medveten om situationen i Kina. Den 10 juni 2021 publicerade man en rapport med den svenska titeln ”Kinas förtryck av muslimerna i Xinjiang är ett brott mot mänskligheten”, där organisationen pekade på de ohyggliga övergrepp som förekommer i de så kallade omskolningslägren och på övervakningen i samhället i stort. https://www.amnesty.se/aktuellt/kinas-fortryck-av-muslimer-i-xinjiang-ar-ett-brott-mot-manskligheten/
Dessutom uppmanade Amnesty International i ett brev till FNs medlemsländer den internationella samfälligheten att ”strongly condemn” förföljelsen av den uiguriska folkgruppen i Kina.Det borde rimligen ha varit en självklarhet för Amnesty att utnyttja OS-invigningen till att ytterligare fästa omvärldens uppmärksamhet på de kinesiska övergreppen.
Ordet ”apartheid” nämns ett oräkneligt antal gånger i Amnesty-rapporten. Det åsyftar givetvis den rasåtskillnadspolitik som rådde i Sydafrika från och med 1948 till den vita minoritetsväldets upphörande 1994 (även om den naggades åtskilligt i kanten under 1980- och början på 1990-talet).
Det system som rådde i Sydafrika – apartheid betyder ordagrant åtskildhet – var emellertid institutionaliserat på ett helt annat sätt än vad som någonsin varit fallet i den judiska staten Israel. Den sydafrikanska befolkningen indelades i fyra etniska grupper vilka benämndes vita, asiater, färgade och svarta.
De tre förstnämnda grupperna fick 1984 varsitt parlament under det att de svarta även fortsatt hänvisades till att uttrycka sin mening i lokala sammanhang. I Sydafrika rådde en stor mängd åtskillnadsregler som reglerade exempelvis boende, resande, näringsliv, restauranger, parkbänkar etcetera. De mest småskurna av dessa regler kallades petty apartheid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid
Ingenting av detta har någonsin förekommit i Israel. Här har judiska såväl som arabiska medborgare ända sedan de första fria valen hölls 1947 – alltså ett år innan staten Israel grundades officiellt den 14 maj 1948 – haft möjlighet att väljas in i parlamentet Knesset. I dag består Israels befolkning av omkring 2 miljoner araber (så kallade palestinier) av vilka 84 procent beräknas vara muslimer. 8 procent är kristna och lika många druser.
Mansour Abbas från det arabiska Raam-partiet ingår i den israeliska koalitionsregeringen.
Amnesty International har helt rättmätigt tvingats inhösta ett stort antal fördömanden från när och fjärran för sin rapport om Israel, de facto Mellanösterns enda demokrati. Israels utrikesminister Yair Lapid tvekar inte att kalla rapporten antisemitisk och hävdar att Amnesty citerar lögner som sprids av terrororganisationer:
Om Amnesty hade velat ge exempel på system från Mellanöstern som kan föra tankarna till apartheid skulle man givetvis ha gått till någon eller några av de 57 arabisk-muslimska stater som omger Israel. Ett stort antal av dessa är i praktiken judenrein.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 