Sannfinländarna i topp i Finland

Sannfinländarna leds sedan 2017 av förre europaparlamentarikern Jussi Halla-aho.

Enligt en ny opinionsmätning är nationalistiska Sannfinländarna nu Finlands största parti med dryga 22 procent av väljarsympatierna på sin sida. Näst störst är det om de svenska Moderaterna påminnande Samlingspartiet och tredje störst det regeringsbärande Finlands socialdemokratiska parti. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7357878

Mätningen, företagen av Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat, bekräftar resultatet från en mätning gjord av public service-bolaget YLE i början av november: Sannfinländarna avancerar på grund av missnöje med den av socialdemokraterna ledda regeringskoalitionen i allmänheten och statsminister Antti Rinne i synnerhet.

Enligt det svenskspråkiga Hufvudstadsbladets ledarskribent Susanna Ginman beror Sannfinländarnas popularitet främst på två orsaker: kritik mot vad partiet betecknar som ”skadlig invandring” samt hållningen i klimatfrågan. Partiet förnekar inte att klimatet förändrats till följd av mänsklig påvekan men menar, att Finland inte behöver göra något mer i frågan eftersom landet redan gjort så mycket.

Sannfinländarna, på finska Perussuomalaiset, påminner i sin förda politik om Sverigedemokraterna med sin invandringskritiska linje, sin EU-kritik, sitt stöd för välfärdsstaten och sin försvarsvänlighet. Partiet blev näst störst i riksdagsvalet 2015 och bildade då regering tillsammans med Centern och Samlingspartiet. Dåvarande partiledaren, Timo Soini, utsågs till utrikesminister. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sannfinl%C3%A4ndarna

2017 spilttrades partiet som även tvingades lämna regeringen. Till ny partiledare utsågs europaparlamentarikern Jussi Halla-aho.

Statsminister Antti Rinne och hans socialdemokrater har problem.

Som ett resultat av det finska riksdagsvalet bildades i juni 2019 en koalitionsregering bestående av Socialdemokraterna, som med knapp marginal blivit största parti, Centern, Gröna förbundet, Vänsterförbundet och Svenska folkpartiet i Finland. https://valtioneuvosto.fi/sv/rinne/regeringen

Det politiska klimatet i Finland skiljer sig från det i Sverige på så sätt att det i vårt östra grannland inte råder beröringsskräck gentemot partier som kan uppfattas som populistiska, invandringskritiska eller kontroversiella på annat sätt. En föregångare till Sannfinländarna i detta avseende var det agrarpopulistiska Landsbygdspartiet, som leddes av Veikko Vennamo och som kom med i regeringen på 1980-talet.

För en vidare analys av inställningen till systemkritiska partier i Norden, se gärna min bloggartikel här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/10/11/en-nordisk-jamforelse-installningen-till-systemkritiska-partier-och-en-skrammande-framtid/

Fotnot: Sedan artikeln publicerades har statsminister Antti Rinne (S) avgått efter stark kritik från Centern om hur han hanterade poststrejken i Finland. https://www.expressen.se/nyheter/finlands-statsminister-antti-rinne-avgar/

Exemplet Finland: kontrollerad invandring lönsam

Finlands inrikesminister Päivi Räsänen ser Sveriges immigrationspolitik som ett avskräckande exempel.

Den 20 juni gick migrationsminister Tobias Billström (M) ut i en salvelsefull snyftartikel på sidan 4 i Expressen och hävdade att ”fler EU-länder måste ta ansvar för människor på flykt”. Det vill säga alla måste följa det genomgoda Sveriges exempel och ge plats för massinvandring snarare än att hjälpa utsatta människor i deras närområden.

Billström gör nu, fast på ett högre plan, samma sak som det av syrienflyktingar hårt pressade Södertäljes sjuklöverpartier, vilka uppmanat alliansregeringen att se till att flyktingströmmen  allokeras jämnt till alla Sveriges kommuner.

Södertälje har även gått ut med tiggarstaven och krävt statliga pengar för sitt flyktingmottagande, pengar som vi södertäljebor säkerligen får se oss i månen efter. Södertälje är den svenska kommun som i förhållande till sin storlek tar emot flest syrienflyktingar i landet. Resurserna vad beträffar ekonomiskt bistånd, bostäder och jobb är i princip redan uttömda.

Jag föreslår att problemet med massinvandringen tacklas på ett litet annorlunda sätt. I stället för att kräva att ”andra tar sitt ansvar” och att vi tar in lika många som Sverige alternativt Södertälje  bör vi, svenskar som södertäljebor, ta lärdom av exemplet Finland. 2012 sökte 2905 utlänningar asyl i Finland. Motsvarande siffra för Sverige var 48 000.

I en intervju i YLEs ”Morgonettan” den 19 juni fastslog finska inrikesministern Päivi Räsänen följande:

Invandringen är lönsam för Finland så länge den  hålls under kontroll.

Enligt en rapport från det västliga samarbetsorganet OECD 2011 tjänar Finland på sin begränsade immigrationspolitik. BNP visar i sammanhanget på en vinst med 0,16 procent. Motsvarande siffra för Sverige anges till en förlust om 0,57 procent. Med finska  ögon sett är utvecklingen i Sverige ett avskräckande exempel. Räsänen citeras så här:

Vi måste bedriva invandringspolitiken så att vi kan undvika liknande problem som de som har uppstått i Sverige eller i Europa. Problem kan störa samhällsfreden och förorsaka samhällskostnader.

Ovanstående citat borde svenska makthavare såsom Billström, Erik Ullenhag och icke minst Fredrik Reinfeldt sätta inom glas och ram och hänga upp på väggen. Eller åtminstone skriva av på en lapp och sätta upp på anslagstavlan.

Svensk massinvandringspolitik förskräcker i Finland.

Här en länk till en artikel på  YLEs nätsajt om Päivi Räsänens ställningstagande:

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/06/18/lonsamt-med-beharskad-invandringspolitik

Den finska inrikesministern har insett att den allt överskuggande uppgiften – kanske till och med den enda uppgiften – för ett lands regering är att arbeta för att tillgodose det egna landets och det egna folkets intressen. Den målsättningen går för övrigt igen även i Finlands ansvarsfulla försvarspolitik

Finland har visat att det går att göra invandringen lönsam om den hanteras på ett kontrollerat och eftertänksamt sätt och inte låter den bli ett resultat av sentimental floskelretorik enligt en Bengt Westerbergs eller en Fredrik Reinfeldts modell.

Om det traditionella äktenskapet

Timo Soini försvarar äktenskapet.

http://expo.se/2013/partiledare-pa-protester-mot-samkonade-aktenskap_5941.html

I dagens nätupplaga av Expo meddelas att Sannfinländarnas partiledare, Timo Soini, varit i Paris och deltagit i en demonstration mot en ny fransk lag som tillåter enkönade så kallade äktenskap samt ger enkönade par rätt att prövas som adoptivföräldrar (se länken överst).

Expo hänvisar till ett uttalande för finska YLE, där Soini sägs ha försvarat ”det traditionella äktenskapet” och uttryckt som sin åsikt att ett äktenskap endast kan ingås mellan en man och en kvinna.

”När jag var där så var dessa demonstrationer, så jag deltog”, skall Soini ha sagt. Han bar på ett plakat med en bild på far, mor och två barn.

I vänsterextrema Expos ögon är det givetvis en grov förlöpning av en politiker att försvara det som Soini och många andra kallar det traditionella äktenskapet. Det anses vara höjden av högerextremism och uttryck för en omåttligt reaktionär intställning. Grunden för ett sådant synsätt har lagts av en oförtröttlig, mångårig  politisk kampanj från homosexlobbyns och dess sympatisörers sida.

Enligt mitt sätt se förtjänar Timo Soini enbart beröm och applåder för sitt deltagande i den parisiska demonstrationen. En konstellation bestående av andra kontrahenter än av just en man och en kvinna kan kallas mycket – exempelvis partnerskap eller månggifte – men inte äktenskap.

Gunnar Rosendal, den legendariskt leende Osby-prästen.

Den legendariske Osby-prästen Gunnar Rosendal (1897-1988), även kallad fader Gunnar, skrev en gång i en text (jag har tyvärr glömt var) att en kvinnlig präst är en ”nullitet”. Fader Gunnar menade att en kvinna inte kunde bli präst på grund av den så kallade apostoliska successionen: Jesu lärjungar hade alla varit män.

Jag delar inte Gunnar Rosendals syn på prästämbetet. Kvinnor duger i mina ögon precis lika mycket som män till präster. Dessutom kan man på mycket goda grunder hävda att Maria Magdalena var en av Jesu viktigaste lärjungar, även om hon enligt evangelierna ej ingår i den innersta lärjungekretsen.

Fader Gunnar var en inflytelserik präst och teolog och kom att i hög grad influera gudstjänstlivet. I frågan om kvinnliga präster tillhörde han dock den förlorande sidan. Det blev aldrig aktuellt för fader Gunnar att uttala sig om enkönade så kallade äktenskap, eftersom frågan inte var väckt när han avled 1988. Att han som högkyrklig och konservativ skulle ha varit för dessa låter dock otroligt.

Personligen anser jag att ett enkönat äktenskap eller ett äktenskap involverande fler parter än två är just en nullitet. Det finns inte och kan inte finnas, lika litet som det kan finnas fyrkantiga cirklar eller runda kvadrater.

Massivt stöd för äktenskapet i Frankrike

https://www.youtube.com/embed/rafbNjSpytA

När den socialistiske kandidaten Francois Hollande vann presidentvalet i Frankrike förra året lovade han snabba på ansträngningarna att legalisera samkönade vigslar. Enligt det lagförslag som presenterats skall detta ske i juni 2013.

Den franske presidenten Francois Hollande är inte populär i alla läger…

Det ironiska var att det franska underhuset, nationalförsamlingen, tidigare tillsatt en kommission i syfte att få fram förslag om vad som kunde göras för att stärka familjens ställning i samhället och därmed skapa ökad trygghet och säkerhet för barnen. En av kommissionens rekommendationer var att att ej legalisera homosexuella ”äktenskap”. Detta går Frankrikes nye socialistiske president nu alltså emot.

Erfarenheter från länder där samkönade vigslar legaliserats är att forskarrön som visar att det tryggaste för barnen är att växa upp i hem med en pappa och en mamma sopats under mattan. Sådana rön, liksom allt annat som går emot den politiska klokskapen om homosexevangeliet, brukar som bekant regelmässigt och högljutt avfärdas såsom varande svårartad ”homofobi” av Jonas Gardell och andra gayikoner samt deras medlöpare.

Hollandes löfte till homosexlobbyn om att lagstifta om godkännande för samkönade ”äktenskap” ´synes emellertid inte särdeles populärt. Söndagen den 13 januari gick franska medborgare man ur huse för att protestera mot lagförslaget och samtidigt manifestera sitt stöd för det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Demonstrationen i Paris till stöd för äktenskapet uppges ha varit den största på 25 år.

I centrala Paris hölls således en manifestation som beräknas ha samlat någonstans mellan 350 000 och 1 300 000 människor. Länken överst i den här texten visar en video över folkmassorna som deltog i manifestationen tagen uppifrån Eiffeltornet.

Även i andra huvudstäder runt om i världen höll fransmän manifestationer för att visa sitt massiva stöd för äktenskapet. Demonstrationen i Paris torde ha varit den största i den franska huvudstaden på 25 år. Den har till stor del, med undantag för några kristna medier, mörkats i Sverige. Finska YLE skriver så här:

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/01/13/jattedemonstration-mot-homoaktenskap-i-paris