SDare har ”sämre” människosyn enligt studie från ”B-lagets specialskola”

 Maria Sandgren och Henry Montgomery: Varför röstar vi som vi gör?

Sverigedemokratiska väljare har ”sämre”, ”mörkare” alternativt ”mer negativ” människosyn än andra partiers väljare.

Det hävdas i den nyutkomna forskningsrapporten Varför röstar vi som vi gör? med Maria Sandgren, filosofie doktor och lektor i psykologi vid Södertörns högskola, samt Henry Montgomery, professor emeritus vid Stockholms universitet, som huvudansvariga. http://www.forskning.se/2016/03/09/negativ-manniskosyn-hos-sd-valjare/

Följande motivering ges till varför SD-väljarna skulle ha en ”sämre” människosyn än andra:

Sverigedemokraternas väljare tror i större grad att folk är onda och egoister än andra människor.

Enligt nämnda rapport, som bygger på 1331 enkätsvar av de 4000 förfrågningar som skickades ut 2015, följer omkring 30 procent av dem som svarat ett ”tankemönster” som gör dem benägna att rösta på SD.

Enligt forskarrapporten har även ”vissa” som föredrar Kristdemokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna en ”världsuppfattning” som ligger nära det sverigedemokratiska synsättet. Miljöpartiets väljare har enligt undersökningen den mest ”positiva” människosynen. Kanske är Åsa Romsons beryktade utsaga, att hon betraktar alla som åker tunnelbana i Stockholm som svenskar, en konsekvens av denna människosyn?

 Plats där svenskheten frodas, enligt MPs ”positiva” människosyn?

Enligt SD-väljarna, förklaras det i rapporten, är det emellertid i motsats till Romsons syn naturligt att betrakta infödda svenskar snarare än utlandsfödda individer som svenskar. En som jag ser det inte helt orimlig uppfattning: en person som är född i låt oss säga Danmark (som kan bytas ut mot valfritt land) men bosatt i Sverige ser med största sannolikhet på sig själv som dansk snarare än svensk. Oavsett hur ofta vederbörande nyttjar tunnelbanan.

Jag skulle aldrig i livet se på mig själv som dansk om jag flyttade till Danmark. Hur trevligt jag nu än råkar tycka att Danmark är.

För den som önskar tillgodogöra sig hela rapporten – som består av diagram och korta texter fördelade på ett fåtal sidor – går det bra att göra det via denna länk: https://www.sh.se/p3/ext/res.nsf/vRes/personal_1323865874422_forskningsprojektet_polor_sh_160310_pdf/$File/Forskningsprojektet_POLOR_SH_160310.pdf

Frågan är då varför det skulle anses vara ”sämre” att se på människor som delvis onda och egoister. Man skulle lika väl  kunna anse att detta är ett mer verklighetsbaserat och realistiskt synsätt.

Detta är även, om man så vill, en konservativ kungstanke och även en hörnsten enligt den kristna tesen om den mänskliga arvsynden som nedärvts genom generationerna som följt på Adams och Evas syndafall. Det finns dock ett hopp, och det består i Guds och Jesu Kristi nåd och barmhärtighet.

Har man varit med ett tag är det förmodligen oundvikligt att komma till slutsatsen, att människor man träffar i vardaglivet – och detta alldeles oavsett etnisk härkomst – bakom en välvillig yttre mask inte så sällan döljer ett mindre tilltalande inre som kan yttra sig i illvilja och svek. Ulvar i fårakläder, om man så vill.

 Ulv i fårakläder: typisk SD-syn?

Personligen har jag så länge jag kan minnas varit benägen att se det goda i mina medmänniskor även om jag till min sorg tvingats konstatera, att praktiskt taget alla, även jag själv, också har mörkare personlighetsdrag. Skulle detta vara uttryck för en mindre ”humanistisk” människosyn, som det också hävdas i rapporten? Självfallet inte.

Däremot är den en frukt av de erfarenheter ett hyfsat långt liv givit mig så här långt. Jag menar att dessa erfarenheter (eller empiri som det brukar heta i akademiska sammanhang) gör mig bättre skickad att hantera vardagens prövningar utan att jag behöver hysa alltför många illusioner om mina medmänniskor.

Den här undersökningen gör det väl oundvikligt att vi nu åter en tid framöver kommer att få stå ut med att höra paradordet när det gäller att brännmärka oss sverigedemokrater: ”människosyn”. Om detta ämne skrev jag för några år sedan följande på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2010/08/03/nu-kommer-det-att/

Maria Sandgrens och Henry Montgomerys i media rätt uppmärksammade rapport luktar beställningsarbete lång väg. Tidigare talades det av SD-belackarna rätt luddigt om partiets fruktansvärda människosyn; nu får man genom föreliggande studie litet mer råg i ryggen: SD kan ju nu enligt ”vetenskapen” sägas ha en taskig människosyn.

Problemet för SD-hatarna är förstås att rapporten emanerar ur den beryktade Södertörns högskola, ibland kallad ”specialskolan för B-laget”, där låtsasvetenskap och allmänt flum har sitt högsäte i den svenska akademiska världen. Vilket inte vill säga litet, eftersom det akademiska livet i Sverige tenderar att urarta alltmer för varje år som går. Här en artikel i Ordfront om krisen i den svenska högskolan: http://omlinemagasin.se/2014/06/11/kunskapsbrist-och-ankdammar-i-hogskola-och-pa-universitet/

Inför valet i september 2014 gick en del personal från Södertörns högskola ut och vandaliserade SD-affischer. Dit hörde filosofie doktor Ylva Habel, som njöt i fulla drag när hon fick kasta ägg på sverigedemokratiska affischer i Stockholms tunnelbana. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/05/17/forskare-som-kastar-masken-och-agg/

 Södertörns högskolas stolthet – vithetsforskaren Tobias Hübinette.

Södertörns högskolas stolthet är dock docenten, förre Expo-grundaren Tobias Hübinette, som genom sina ras- och vithetsstudier håller apartheidtänkandets idégods vid liv 25 år efter  dess avskaffande i Sydafrika: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/11/den-nya-vansterrasismen-och-dess-chefsideolog-apartheid-nasta/

Så nej, det finns nog ingen större anledning för oss SD-väljare att förtvivla över Sandgrens och Montgomerys rapport. Snarare är den, som jag skriver ovan, ett vittne om att SDare är mer realistiska och illusionsfria än andra. Vilket faktiskt är något gott!

 

När man beter sig som svin i godhetens namn

 Så underbart det är att vara riktigt, riktigt god…

Ni har knappast kunnat undgå ett påtagligt fenomen i dessa yttersta av dagar: hur det blir allt viktigare för en del människor – ej sällan så kallade kändisar – att vilja framstå som GODA, ja som GENOMGODA. Vad göra?

Konceptet är mycket enkelt. Man väljer ut någonting att bli riktigt upprörd över. Det mest självklara valet tycks då vara någonting man kallar ”rasismen”. Det är ju så uppenbart fel att vara rasist att man inte upplever sig behöva iakttaga ens de mest elementära regler för anständigt uppförande i den heliga kampen mot denna ”rasism”.

 Vänsterungdomar protesterar mot ”kapitalet” i godhetens namn i Göteborg 2001.

Att sedan rasim-etiketten inte stämmer överens med det man protesterar mot i alla möjliga och omöjliga tonarter är en  petitess man förmodligen inte ens reflekterat över: huvudsaken är att man får känna sig god och kunna inskärpa, att man till skillnad från sina så avskydda motståndare är för ”alla människors lika värde” som det så vackert heter (ja, utom då för de där eländiga rasisterna, men det är väl självklart att de inte är riktiga människor…).

Detta valår, 2014, är det Sverigedemokraterna som är den stora Fienden. Då är det i godhetens namn tillåtet att bete sig som svin och störa SD-demonstrationer, sabotera valaffischer och hota SDare och deras sympatisörer och även vänner och släktingar till liv och lem. Man kan till och med, som Diyar Amir Mustafa, misshandla småbarnsmammor inför deras barn och kalla dessa för ”horunge”. Man är ju god, för fan!

Är man miljöpartist från Sundbyberg och heter Per Persson kan det ligga nära till hands att använda grova könsord i kampen för det goda:

Om man är forskare eller journalist kan man lämpligen, som exempelvis Ylva Habel vid Rödertörns…förlåt, Södertörns högskola, kasta ägg på SDs valaffischer i tunnelbanan och sedan skryta om det på Twitter. Eller som Ida Maria Gunnarsson, enligt egen utsago ”journalist och kommunikatör med genusvetenskaplig bakgrund”, verksam vid Region Skåne,  på Twitter offentliggöra sin vilja att vandalisera SD-affischer:

Heter man Dror Feiler, är självhatande jude och kommunist samt femma på Vänsterpartiets EU-lista, kan man sätta i system att ägna sig åt kriminell verksamhet genom att störa SDs valmöten och bli bortburen av polis efteråt. Då blir man nämligen Martyr för själva godheten och kan förväntas få en massa kryss av avgrundsvänstern och/eller väljare som inte begriper bättre.

 Dror Feiler (V), finstämd SD-kritiker och framträdande God Människa.

John Cleese, presentation obehövlig, har i en kort föreläsning på drygt två minuter lagt fram det här fenomenet precis på kornet: hur man blir extremist för att känna sig riktigt och eftertryckligt GOD…klicka på länken överst!

 

Forskare som kastar masken (och ägg)

Tog en selfie i T-banan: SD och jag, plus några glada ägg…mogna tomater, någon?

Så valde en Ylva Habel att uttrycka sig på Facebook den 15 maj sedan hon vandaliserat en av Sverigedemokraternas affischer i tunnelbanan i Stockholm genom att kasta ägg. Det har framkommit att Ylva Habel är filosofie doktor och lektor vid den beryktade Södertörns högskola, där gränserna mellan vetenskap och vandalism tydligen kan vara så här flytande.

 Fil. dr. Ylva Habel: med rätt att kasta ägg på saker hon ogillar.

Om man bläddrar litet i Ylva Habels CV litet så visar det sig att hon sysslat med forskning om vad som kallas ”vithet” och ”svarthet” och diverse annat, som med bästa vilja i världen knappast kan kallas annat än flummeri. Någonstans på vägen måste Habel ha tappat varje hum om hur man uppför sig, vare sig man nu gör anspråk på att vara akademiker eller ej.

Det finns andra exempel på när forskare förvandlas till politiska propagandamegafoner, låt vara kanske inte på samma oförblommerat pöbelaktiga sätt som Ylva Habel. Sådana som vänstermedia ringer när de behöver ”vetenskapligt” stöd för en tes de beslutat sig för att driva. En sådan forskare är Jan Jämte vid det omvittnat röda Umeå universitet.

Jämte har, från en bakgrund som journalist och gymnasielärare, övergått till att studera så kallade antirasistiska rörelser i Sverige, som enligt en allmän uppfattning nog kan anses vara världens minst rasistiska land:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/03/sverige-varldens-minst-rasistiska-land/

Så vad gör man om man menar sig vara ”antirasist”, alternativt ”forskar” om ”antirasismen”, när det praktiskt taget inte finns någon svensk rasism? Man målar på fri hand upp en hiskelig bild avkonterfejande en påstådd rasism som sägs hota ”det goda”. Och vad kunde vara mer lockande än att förvandla det ganska beskedliga partiet Sverigedemokraterna (SD) till det stora rasistspöket?

Att sedan SD uteslutit alla personer som påkommits med något som ens avlägset liknar rasistiska åsikter eller andra fel och brister i samma riktning, eller att SD över huvud taget inte bryr sig om etnicitet utan endast är intresserat av att begränsa den voluminösa invandringen till vårt land, det spelar absolut ingen roll. Akademikervänstern, kulturmarxisterna och den politiska korrektheten i media och politiskt etablissemang har ju redan bestämt sig för att SD är höggradigt rasistiskt.

 Maskerade antifascister och – rasister i världens minst rasistiska land.

Jämte står naturligtvis mer än gärna till tjänst och lägger ut texten när Aftonbladet ringer och frågar om inte uppmärksamheten kring Sverigedemokraterna lett till ökad ”antirasism”, den tes tidningen bestämt sig för att driva:

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article18902852.ab

AB-artikeln, signerad ”TT”, inleds så:

Runt om i landet höjs allt fler röster mot rasism. Att SD sitter i riksdagen och vi närmar oss val kan spela in. – När man upplever att mörkret tätnar bygger man starka motmobiliseringar, säger forskaren Jan Jämte.

Jag gissar att sagde Jämte ägnat åtskillig tid åt att fila på dessa målande formuleringar, en kombination av tredje klassens poesi och akademiskt fikonspråk. Detta språkbruk kan emellertid inte dölja det faktum, att vad de så kallade antirasisterna sysslar med på Jimmie Åkessons landsomfattande turné inför valet till Europaparlamentet den 25 maj är brottslig verksamhet. Mötesstörningar och att hindra meningsmotståndare från att komma till tals är ren kriminalitet, ingenting annat.

Jämte tvingas dock medge att det är ”problematiskt” när de puttinuttiga antirasisterna tillgriper något som i artikeln kallas ”handgemäng”. Som då en sjövild ung kvinna av utländsk härkomst, Diyar Amir Mustafa, misshandlade en mamma som uttryckt sin beundran för Jimmie Åkesson inför hennes minderårige son och därjämte kallat denne ”horunge”. Mer om denna händelse, som av någon anledning (surprise!) inte hamnat i etablissemangsmedias fokus, här:

http://petterssonsblogg.se/2014/05/16/misshandlad-framfor-sin-son/

 Jan Jämte tycker det är ”problematiskt” med handgemäng i ”antirasistiska” sammanhang.

Jo, sådant är onekligen ”problematiskt”, Jan Jämte. Liksom det i ett vidare samhälleligt perspektiv är i högsta grad problematiskt när forskare som borde veta bättre inte kan skilja mellan seriös forskning och politisk propagandism.

Vad som borde vara ännu mer problematiskt för de forskare, vilka likt Habel och Jämte kastar masken och övergår till att bli politiska megafoner, är att pöbelupploppen från vänsterhåll nästan säkert kommer att ge SD sympatiröster partiet inte annars skulle ha fått. På så sätt blir ”antirasisterna” Sverigedemokraternas nyttigaste valarbetare.

Jag kan i ett svagt ögonblick rentav undra, om det inte är precis detta som är meningen. Antirasistpöbeln önskar faktiskt att SD skall växa sig riktigt stort så att deras lagstridiga verksamhet framstår som allt viktigare, så att de med gott samvete kan fortsätta banka litet tolerans och människokärlek i de förtappade SDarnas arma skallar.