SD ökar mest i Poll of polls och är störst i Yougov

Dagens Samhälles Poll of polls oktober 2016. Foto: Tommy Hansson

Knappt två år före valet – eller rättare sagt valen – 2018 fortsätter våra älskade opinionsinstitut att mala fram siffror medelst skilda mätmetoder: telefonpåringningar och webbpaneler. Något som leder till spekulationer i nära nog det oändliga, och så måste det väl vara även om en och annan av oss må tycka att det kan bli tjatigt emellanåt..

Vad Sverigedemokraterna (SD) beträffar är det inte svårt att urskilja den diskrepans som existerar mellan olika institut. Högst andel sympatier brukar partiet få från dem som tillämpar undersökningar via självvald webbpanel, typ Sentio, Yougov och tidigare United Minds. Hos övriga institut, som använder sig av telefonintervjuer, blir det oftast lägre siffror.

Detta fenomen förklaras vanligen med att ”skämmighetsfaktorn” är högre vid telefonuppringning – svarande drar sig stundom för att erkänna, att vederbörande röstar på SD. Ingår man i en webbpanel försvinner detta obehag och man känner sig friare att välja önskat parti. Teorin är inte bevisad, men den som har den minsta aning om hur det mänskliga psyket fungerar inser att det sannolikt ligger mycket i detta.

För den som är intresserad av en kvalificerad, om än inte invändningsfri, analys av de olika opinionsmätningsinstituten och deras respektive metodik finns en länk till Politologerna här: https://politologerna.wordpress.com/2015/10/16/en-rankning-av-svenska-valjarbarometrar/

Segerjubel på SDs valvaka 2014, då partiet fick 12,9 procent i riksdagsvalet – SCB hade 8,1 procent i sin mätning närmast före valet.

Politologerna gör bedömningen, att Statistiska centralbyråns (SCB) halvårsbarometrar – som offentliggörs i maj respektive november varje år – över partisympatierna är det bästa och säkraste sättet att bilda sig en uppfattning om det partipolitiska läget. Det får stå för Politologerna – tittar vi på hur SCB mätte SD-sympatierna fyra månader före valet den 14 september 2014 finner vi att SCB med uppskattade 8,1 procent tillhörde de sämsta bland siarna. Blott Skop med 8,0 procent var ännu uslare vad jag kunnat utröna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Opinionsm%C3%A4tningar_inf%C3%B6r_riksdagsvalet_i_Sverige_2014

SCBs mätningar har också, trots att de bygger på det största antalet tillfrågade personer bland samtliga institut, stundom utsatts får hård kritik. En osäkerhetsfaktor är det stora bortfall, med ibland cirka hälften uteblivna svar jämfört med namnen på telefonlistorna, som kan förekomma. Detta påpekas i en debattartikel här: http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/vardelosa-valjarsympatier-fran-scb/

För att gå över till aktuella väljarsympatier är en titt på den så kallade Poll of polls – ”Mätningarnas mätning” – av stort intresse. Denna mätning utförs av tidningen Dagens Samhälle och är en sammanfattning av samtliga företagna mätningar. Sverigedemokraterna erhåller i oktobervarianten 2016 18,6 procent, vilket innebär en ökning med 45 procent jämfört med valresultatet på 12,9 procent 2014. Det är, alls icke oväntat, den i särklass största ökningen av alla partier.

KDs Ebba Busch Thor glatt leende trots grisigt opinionsläge…

Mest notabelt med senaste upplagan av Poll of polls är att Kristdemokraterna (KD) med 3,3 procent noteras för detta partis sämsta resultat sedan Poll of Polls startade i januari 2012. Att påstå att KD befinner sig i kris är verkligen ett understatement. Illa ute är även Liberalerna som antecknas för 5,1 procent trots sin potenta nya partisymbol, det kraftfullt erigerade L:et. Också regeringsbärande Miljöpartiet (MP) är minst sagt illa ute med 4,4 procent.

Socialdemokraterna är med 26,2 procent största parti, drygt 2 procentenheter före Moderaterna. Något som åtminstone denna bloggare finner anmärkningsvärt – enda förklaringen torde vara att vi har en svag oppositionen som räds maktens ansvar, vilket knappast undgått någon som intresserar sig den ringaste för svensk partipolitik. http://www.dagenssamhalle.se/dagens-samhaelle-poll-of-polls

I Metro/Yougoves oktobermätning blir SD trots en marginell tillbakagång jämfört med förra mätningen största partiet med 24,2 alternativt 24,3 procent av väljarsympatierna. Det är ungefär som väntat, då SD normalt noteras för höga siffror hos detta institut. Vad som orsakat viss uppståndelse bland så kallade experter är trendbrottet med KD landande på förhållandevis mycket goda 4,9 procent.

Statsvetaren Marja Lemne finner KDs Yougove-resultat ”häpnadsväckande”.

Professor Sören Holmberg vid Göteborgs universitet menar exempelvis: ”Jag är skeptisk till resultaten. Speciellt uppgången för KD.” Statsvetaren Marja Lemne, Stockholms universitet, finner KD-siffrorna ”häpnadsväckande”. KDs notering anses ändå statistiskt säkerställd.

En tänkbar delförklaring till uppgången kan vara att KD-ledaren Ebba Busch Thor skött sig hyggligt i sista tidernas partiledardebatter. http://www.metro.se/nyheter/senaste-matningen-fran-yougov-det-ar-hapnadsvackande/EVHpjs!yuTXf3B0sfPzI/

 

SIFO oktober: SD har de mest realistiska och intelligenta väljarna!

SIFO oktober 2016: SD ökar mest av alla partier.

I SIFOs oktoberundersökning finns två signifikanta förändringar jämfört med närmast föregående mätning: Socialdemokraterna (S) minskar med 2,1 och Sverigedemokraterna (SD) ökar med 1,2 procentenheter.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23723900.ab

SIFO har ett envist rykte om att vara pålitligast och mest seriöst bland våra opinionsmätningsinstitut. Detta är knappast välförtjänt. SIFO var väl inte direkt sämst på att pricka in valresultaten 2014, men definitivt inte bäst heller. I fallet SD kom man med 10,3 procent relativt långt ifrån det verkliga valresultatet på 12,9 procent. Här var i stället norska Sentio bäst med förutsedda 12,7 procent. https://maktochpolitik.wordpress.com/2014/09/19/vilket-opinionsinstitut-lyckades-bast-och-vilka-partier-var-svarast-att-mata/

De båda institutens respektive trender håller i sig – SIFO har regelmässigt förhållandevis låga och Sentio höga noteringar för det Sverige-vänliga partiet. I två septembermätningar hade SD 25,2 (Yougov) respektive 24,5 (Sentio) procent och var därmed det största av alla partier. Det är närmare dubbelt så mycket som valresultatet på 12,9 procent i riksdagsvalet. Också SIFO-siffrorna är en betydande uppgång om än en ganska måttlig sådan.https://tommyhansson.wordpress.com/2016/09/22/sd-avancerar-pa-bred-front-i-halvtid/

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt valtalar inför de närmast sörjande i Södertälje den 3 september 2014. Foto: Tommy Hansson

SIFO-resultatet är långt ifrån sensationellt, även om åtminstone denna bloggare hajar till en smula inför Vänsterpartiets (V) 8,2 procent, en uppgång om 0,6 procentenheter. Det är mig obekant vad detta i ekonomiskt hänseende katastrofala parti med kommunistiska rötter gjort för att förtjäna detta. Det ligger väl närmast till hands att gissa på att det goda resultatet beror på att partiet inte behövt ta ansvar för en regeringspolitik man ändå är en förutsättning för.

Att Kristdemokraterna (KD) noteras för endast 2,8 procent är jag mindre förvånad över.  Ett parti som inte är klar över sin färdriktning utan hattar fram och tillbaka mellan värdekonservatism och flumvänster har inga förutsättningar att inge förtroende i väljarkåren. Ett fördelaktigt utseende kombinerat med godkända insatser i partiledardebatterna har uppenbarligen inte fungerat för Ebba Busch Thor.

Ingen överraskning för mig, som sagt, som skrev så här om Kristdemokraternas dilemma i kölvattnet av partiledarens med flera kristdemokraters deltagande i Pride-paraden nu senast: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/01/kristdemokraternas-utdragna-sjalvmord/ Det går inte med bästa vilja i världen för ett parti att göra trovärdigt att det stödjer traditionella familjevärderingar samtidigt som det sprallar med i yviga homosexjippon.

Frågan är hur Jan Björklunds (L) sladder om samgående med sossarna kommer att påverka alliansväljarna.

KD är helt enkelt i färd med att begå självmord, om inget totalt oväntat sker som kan rädda livhanken på partiet. Som enligt mitt förmenande ändå är helt onödigt i svensk politik.

KDs bottennapp – som i själva verket har blivit en normal nivå för partiet – spräcker också allianspartiernas övertag gentemot SVMP hos SIFO. Lägger man ihop allianssiffrorna blir det 40,5 procent, att jämföra med rödgrönsalladens 38,8 procent. Eftersom KD dock inte når upp till riksdagsspärren blir SVMP i realiteten ändå störst.

Nu är ju den stora frågan om en röst på den påstått borgerliga alliansen återigen skall bli en bortkastad röst. Trots en stundom giftig retorik från den så kallade oppositionsledaren Anna Kinberg Batra (M) gäller det för partiet att göra trovärdigt, att det verkligen är villigt att ställa sig i spetsen för en icke-socialistisk regering efter valet om knappa två år. Eller kommer M-partiet återigen att drabbas av stora skälvan inför SD-spöket?

L-ledaren Jan Björklund har verkligen inte bidragit till att stärka förtroendet för alliansen genom sitt sladder om samgående med S och MP. Saken kompliceras ytterligare genom att varje alliansledare har sin egen syn på hur Sverige skall styras efter valet 2018. Om detta inte gynnar SD vill jag banne mig vara skapt som en nors! http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23668738.ab

Beträffande det mig närstående SDs siffror bekräftar SIFO-mätningen det faktum, att SD-sympatisörerna förefaller vara totalt okänsliga inför de så kallade skandaler som rullas upp i etablissemangsmedia till synes på löpande band. Det har således varit tal om ryssagenter i partiet, en skandalös motion (och nu raljerar jag inte) av riksdagsledamot Anna Hagwall och ett kanske smaklöst men ändå rätt harmlöst fylleskämt om nazister av SDs ekonomiskpolitiske talesman Oscar Sjöstedt för fyra år sedan. Så här skrev jag om Hagwalls förlöpning, som med all rätt gjort henne omöjlig i partiet: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/06/nej-anna-hagwall-det-har-var-bara-for-mycket/

Oscar Sjöstedt drog ett fylleskämt om nazister för fyra år sedan – väljarna bryr sig inte och skall inte bry sig. Foto: Tommy Hansson

Media borde en gång för alla lära sig, att SD-folket i stort sett (ursäkta uttrycket) fekerar på trams av den här sorten, som vi SDare tvingats stå ut med under så många år att vi nu med allt skäl är immuna. Det gör dem till Sveriges sannolikt mest realistiska och samtidigt mest intelligenta partisympatisörer. Så hatten av för alla SD-väljare – ni är bäst!

Fotnot: SIFOs undersökning bygger på 1936 intervjuer genomförda under tiden 3-13 oktober. Ingen av de förändringar som noterats jämfört med föregående mätning är statistiskt säkerställd.

Opinionsrekord för SD – men målet är ett bättre Sverige!

 

 SD och Mattias Karlsson: upp som en raket.

http://www.metro.se/nyheter/ny-matning-kds-och-fps-utspel-har-gynnat-sd-far-rekordstod/EVHobk!EeWAuHKgThfk/

19 procent.

Så lyder Sverigedemokraternas (SD) nya opinionsrekord. Resultatet uppnåddes i en mätning av institutet Yougove på uppdrag av gratistidningen Metro för några dagar sedan och är en uppgång med 2,1 procentenheter, detta jämfört med samma instituts mätning i december. Se artikel via länk överst.

SD ångar nu på ordentligt och befäster sin ställning som landets tredje största parti. Det fjärde största, Centerpartiet, sackar efter med hela 12,3 procentenheter. Faktum är att Sveriges enda reella oppositionsparti nu kan börja ställa in siktet på att avancera förbi de så kallade nya Moderaterna och bli Sveriges andra största parti. Upp till M är det nu måttliga 2,8 procentenheter.

Det bör tilläggas att den nya rekordmätningen kanske skall tas med en viss nypa salt: mätningen uppges ha företagits via ”förrrekryterad onelinepanel” och ej vara statistiskt säkerställd. Den bekräftar under alla omständigheter SDs beständigt uppåtgående trend, vilken noga taget pågått ända sedan partiets bildande 1988!

SD är till yttermera visso det enda parti som inte förefaller handikappas av angrepp eller tillkortakommanden av olika slag. Som att såväl partiledning som gräsrötter med jämna mellanrum drabbas av verkliga eller av media påhittade skandaler. Som att skilda partiföreträdare uttrycker sig olämpligt i media eller på nätet. Eller som att partiet är notoriskt dåligt på att hantera sina egna medier och i vissa fall även medarbetare.

De förståsigpåare Metro citerar – professorn i statsvetenskap Johan Hinnfors och politiska analytikern Stina Morian – är överens om, att SDs framryckning i opinionen  till betydande del beror på att andra partier såsom FP och KD under vintern lagt ett antal förslag om invandring som kan sägas följer SDs linje.

Morian citeras så:

SD:s siffror visar tydligt att det är för att man diskuterat invandring på deras planhalva.

 Yougove/Metro januari 2015.

Emellertid synes inte FP- och KD-utspelen ha gynnat de egna, krisande partierna. KD halkar i Yougove under fyraprocentsspärren till riksdagen med 3,5 procent, medan FP visserligen ökar jämfört med decembermätningen men till minst sagt måttliga 4,4 procent.

Kanske inser folk att det endast är Sverigedemokraterna som menar riktigt allvar med sin föresats att påtagligt begränsa invandringen, som blir ett allt tyngre lass för det svenska samhället och därmed dess medborgare att bära. Svenskarna har under en följd av år överösts med påståenden om att ”invandring berikar” och liknande, medan verkligheten talar ett huvudsakligen helt annat språk

Ett av de senaste utspelen om massinvandringens välsignelser signeras Ilmar Reepalus efterträdare som ordförande i Malmö kommunstyrelse, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S). I Dagens Nyheter menar hon exempelvis:

Vi är och bör förbli en hoppets hamn för att erbjuda skydd år behövande. Men det handlar inte enbart om att skydda och hjälpa. Malmö har också tjänats väl av öppenheten gentemot omvärlden. Dagens globala Malmö innebär en fantastisk tillgång av såväl språk som erfarenheter och kompetens.

Hela debattartikeln här:

http://www.dn.se/debatt/tvinga-fler-kommuner-att-ta-emot-flyktingar/

Längre än så är det väl knappast möjligt att avlägsna sig från Malmö-bornas vardag. Ty medan KS-ordföranden bygger rosa luftslott i landets viktigaste tidning mördas, skjuts, knivskärs och körs över på löpande band i Malmö, samtidigt som den krympande judiska samfälligheten knappt vågar gå utanför dörren till följd av den allt hätskare antisemitism som importeras från Mellanöstern.

De höga SD-siffrorna demonstrerar därtill, att den katastrof många befarade skulle inträffa med Jimmie Åkessons sjukskrivning inte har materialiserats. Det var bara någon månad sedan jag utanför min stampub i Södertälje pratade med en man, som var övertygad om att SD snart skulle halka ner till 2-3 procent i opinionen. Tvärtom har den tillförordnade partiledaren Mattias Karlsson genom ett gediget arbete kunnat glädja sig åt fortsatta opinionsframgångar.

Jag är för min del övertygad om att dessa kommer att fortsätta den dag Jimmie återkommer efter sin välförtjänta vila. Den som redan nu spelar på att SD kommer att passera M vid valet 2018 och bli rikets andra största parti kan nog inte räkna med att få stort mer än insatsen tillbaka om så skulle ske. Och 2022 torde det vara dags att utmana S om att vara landets största parti – samt om statsmakten.

Det har gått fort sedan jag inträdde i partiet ungefär vid den här tiden på året 2008. Då var vi ännu långt ifrån etablerade på fyraprocentsnivån och jublade åt varje notering över eller i närheten av densamma. Tiderna förändras onekligen – nu tar vi sikte på 25 procent! Låt oss dock inte glömma, att höga opinionssiffror inte är något självändamål, hur trevliga de än sedan må vara (och givetvis också är!).

 Inga miljardbelopp till mördare och terrorister. På bilden Stefan Löfven med terroristledaren Mahmoud Abbas, som fick 1,5 miljarder kronor med sig hem till ”Palestina”.

Målsättningen är och måste förbli att skapa ett bättre Sverige. Och här är ett snöpande av de groteska invandringsvolymerna och den tilltagande islamiseringen givetvis oerhört väsentliga frågor, men inte de enda av vikt. Vi måste också i den nationella självbevarelsedriftens intresse få ett militärt försvar värt namnet, ett utrikespolitiskt agerande som inte leder till allmosor på miljardbelopp till mördare och terrorister, en uppskärpt kriminalpolitik med högre straffskalor och mindre dalt, en  humanare äldrevård samt sjukhus och skolor som faktiskt fungerar och en ökad respekt för vårt svenska kulturarv.

Jag behöver nog inte tillägga att bara SD kan fixa detta…