Lagen om hets mot folkgrupp urholkar yttrandefriheten

Den här skylten i anslutning till Einar Åbergs bokhandel i Stockholm renderade ägaren böter för förargelseväckande beteende.

En i vår tid uppmärksammad lagstiftning gäller ”hets mot folkgrupp”. Lagen antogs 1948 och gällde då huvudsakligen spridande av antisemitism i Andra världskrigets kölvatten. Under årens lopp har dock lagen svällt ut till att numera också omfatta sexuell läggning och könsidentitet. Lagen ifråga har blivit ett verksamt vapen i händerna på censurivrare, vilka anser att det är viktigare att inte känna sig kränkt än att värna det fria ordet.

Definitionen av brottet hets mot folkgrupp lyder enligt Åklagarmyndigheten på följande sätt: ”Att offentligt sprida uttalanden som hetsar eller är nedsättande om en grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Hets_mot_folkgrupp

Lagen benämndes först även Lex Åberg efter den fanatiske antisemiten och nazisympatisören Einar Åberg (1890-1970). När den nationalsocialistiska Förintelsen av Europas judar blev känd efter krigsslutet 1945 var Åberg en av de första att förneka dess existens. Hans skrifter och pamfletter fick även spridning utomlands, och det bedömdes att detta kunde skada Sveriges renommé i omvärlden.

Einar Åberg dömdes själv sex gånger i enlighet med den nya lagstiftningen. I de flesta fall utdömdes böter, men två gånger – 1954 och 1956 – tvingades Åberg skaka galler i sammanlagt tre månader. Maxstraffet för hets mot folkgrupp är fängelse i två år om brottet anses grovt.

1941 köpte Einar Åberg en bokhandel med adressen Beridarebangatan 25, numera Sergelgatan, i Stockholm. I anslutning till affären fanns ett stort anslag med texten ”Judar och halvjudar äga icke tillträde”, något som väckte betydande uppmärksamhet och renderade Åberg bötesstraff för brottet förargelseväckande beteende. https://sv.wikipedia.org/wiki/Einar_%C3%85berg

”Hatbrott”. Hets mot folkgrupp inrangeras under rubriceringen ”hatbrott” som enligt Wikipedia innebär följande: ”Hatbrott är ett samlingsnamn på flera olika brott där motivet kan härledas till förutfattade meningar mot en identifierbar grupp och därför strider mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde.”

Hatbrott är emellertid inte en självständig brottsrubricering. Det är istället en straffskärpningsregel, vilken enligt Brottsbalkens kapitel 29, paragraf 2, punkt 7 kan leda till ett strängare straff än vad den tilltalade skulle ha fått om motivet inte varit hat mot en viss grupp eller person/personer ingående i gruppen ifråga.

Liknande lagstiftning finns exempelvis i övriga skandinaviska länder, Tyskland (där det är förbjudet att förneka Förintelsen), Frankrike, Storbritannien, Irland och Sydafrika. Dock förekommer inte denna typ av lagstiftning i USA, där yttrandefriheten ges ett starkt skydd i rättighetsförklaringen Bill of Rights.

Det pågår dock även i USA försök att inskränka yttrandefriheten genom att kalla framförandet av misshagliga och/eller politiskt inkorrekta åsikter för ”hate speech”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bill_of_Rights_(USA)

Dan Park har flera fängelsedomar för hets mot folkgrupp i sitt belastningsregister.

Fem domar mot Dan Park. Gatukonstnären Dan Park, född som Dan Appelblad i Tavelsjö i Umeå kommun i Västerbotten 1968 men bosatt och verksam i Malmö, är sannolikt det mest kända exemplet på en svensk som åtalats och dömts för brottet hets mot folkgrupp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dan_Park

Dan Park har dömts fem gånger för sagda brott: 1998, 2012, 2014 (två gånger) samt 2018. De flesta av domarna avser Parks gatukonst, men en av domarna kom sedan Park ramat in och ställt ut en del av sin produktion på konstgalleriet Rönnquist & Rönnquist i Malmö i juli 2014.

Mitt under pågående utställning stövlade poliser in i galleriet och beslagtog några av Parks tavlor. Han dömdes några månader senare till sex månaders fängelse för innehållet i nio av konstverken. Galleristen Henrik Rönnquist fick villkorlig dom och kännbara böter för medverkan till brottslig gärning. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/05/sverige-moralisk-stormakt-eller-ansvarlos-bananrepublik/

Exemplet Dan Park visar enligt min mening att Sveriges rykte som civiliserad rättsstat knakar betänkligt i fogarna. Man behöver inte uppskatta allt vad Park och hans anhängare anser vara konst – en viss del av denna kan nog på goda grunder anses vara tämligen tvivelaktig – för att uttrycka det han vill som han vill. Behandlingen av Park och hans konst för tankarna till diktaturstater av typ röda Kina, Sovjetunionen och Nazityskland, där endast sådan konst som godkänts av myndigheterna tolereras.

Undergräver yttrandefriheten. Problemet är att hetslagstiftningen i praktiken undergräver den i regeringsformen fastlagda yttrandefriheten. I Sverige finns två grundlagar som reglerar yttrandefriheten: tryckfrihetsförordningen (1949:105) samt yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469).

Tryckfrihetsförordningen började tillämpas 1949 och tar upp frågor om tryckfrihet, grundlagsskydd för vissa medier samt även offentlighetsprincipen. Den hämtar sitt ursprung ur 1766 års svenska tryckfrihetsförordning, den äldsta i sitt slag i världen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/tryckfrihetsforordning-1949105_sfs-1949-105

Yttrandefrihetsgrundlagen, förkortad YGL, tillkom 1991 och är därmed den yngsta av Sveriges grundlagar. Den utgör tillsammans med tryckfrihetsförordningen en av två så kallade mediegrundlagar. Den omfattar inte tryckta skrifter utan behandlar bland annat radio- och TV-sändningar samt vissa webbplatser. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/yttrandefrihetsgrundlag-19911469_sfs-1991-1469

Lagen om hets mot folkgrupp har sedan 1948 ständigt utökats med nya grupperingar av människor som anses utgöra en ”folkgrupp”. Det senaste tillskottet är transpersoner inklusive så kallade könsdysforiker (eller icke-binära personer) vilka upplever sig vara varken män eller kvinnor. Och i takt med att allt fler personer ur olika kategorier, därtill uppmuntrade av den alltmer utbredda cancel culture enligt vilket personer som uttrycker av etablissemanget oönskade åsikter skall jagas med hugg och slag, känner sig ”kränkta” tyder alla tecken på att lagen kommer att svälla ytterligare.

Statsminister Stefan Löfven vill skärpa censuren av Internet med hjälp av EU.

Löfven vill skärpa censuren. Det är i sammanhanget minst sagt oroande att statsminister Stefan Löfven (S) gått i bräschen för en ökad reglering av medierna. Löfven tog i ett replikskifte med Jimmie Åkesson (SD) i 2021 års första partiledardebatt i riksdagen upp händelseutvecklingen i USA inklusive mobbens inträngande i kongressbyggnaden på Capitol Hill i Washington, D. C.

Statsministern menade att det fanns risk för att denna utveckling skulle sprida sig till Europa och Sverige. Lösningen skulle vara att under överinseende av EU införa en ökad reglering av medier på Internet: ”Det kan inte vara en mänsklig rättighet att jag ska få häva ur mig vad som helst i sociala media.” https://www.europaportalen.se/2021/01/lofven-kraver-eu-ordning-i-sociala-medier

Det är en möjlighet som inte heller existerar i dag, eftersom tongivande sociala medier såsom Facebook, Youtube och Instagram ägnar sig åt ett betydande mått av censur. Vänstern har satt i system att anmäla folk som uttrycker icke politiskt korrekta åsikter med vanlig påföljd att ”syndarna” stängs av för kortare eller längre tid eller helt plockas bort från aktuellt medium.

Det sistnämnda var vad som drabbade den alternativa TV-kanalen SwebbTV, som lyftes bort från Youtube på grund av spridande av vad som betecknades som konspirationsteorier om Kina-viruset samt vad som med en svepande formulering kallades   ”hatretorik”. SwebbTV fortsätter sända men nu uteslutande på den egna hemsidan. https://swebbtv.se/

I USA har mediacensuren gått så långt att Twitter och Instagram släckte ner den folkvalde presidentens, Donald Trump, konton. Inte nog därmed: konton för en rad andra konservativa företrädare, exempelvis den tidigare Trump-medarbetaren Steve Bannon, har raderats.

Den beskrivna utvecklingen påbörjades långt innan mobben trängde in i kongressbyggnaden. Denna beklagliga händelse blev emellertid ytterligare ett incitament för det fria ordets motståndare i USA, EU och på andra ställen att gå vidare i sina försök att tysta politiska meningsmotståndare. Nu anförs den alltså av Stefan Löfven i syfte att skärpa censuren av sociala medier.

Voltaire och vänstern. Den grundlagsskyddade yttrandefriheten har mer och mer blivit en fråga om att yttra sig på ”rätt” eller ”fel” sätt. De som uttrycker åsikter och synpunkter som ogillas av etablissemanget med regeringen i spetsen kan i värsta fall förvänta sig inte bara motargument – vilket givetvis ä helt i sin ordning – utan också att utestängas eller kraftigt begränsas i sin offentliga verksamhet och i sin levnad över huvud taget.

Voltaire – yttrandefrihetens försvarare.

Den franske upplysningsfilosofen Francois-Marie Arouets (1694-1778), mer känd som Voltaire, inställning till yttrandefriheten har av den brittiska författarinnan Evelyn Beatrice Hall (1868-1956) sammanfattats så: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” https://tommyhansson.wordpress.com/2011/10/06/nagot-om-tolerant/

Dagens censurivrare på vänsterkanten, i den mån de alls hört talas om Voltaire, verkar snarare operera enligt principen: ”Jag håller inte med om vad du säger, och jag är beredd att gå i döden för att hindra dig från att säga det.”

Näthatsgranskaren. Den ständigt utökade lagstiftningen om hets mot folkgrupp har med åren blivit ett allt mer verksamt instrument i händerna på censurivrare för vilka det är viktigare att inte känna sig kränkt än att värna det fria ordet. För några aktörer har det till yttermera visso blivit en affärsidé att dammsuga sociala medier efter förgripliga yttranden att anmäla till polisen.

Dit hör den beryktade så kallade Näthatsgranskaren med expolisen Tomas Åberg som ledande namn. Näthatsgranskaren har sedan starten 2017 lämnat in över 1000 anmälningar till polisen med målsättningen att få ut så stora skadestånd som möjligt.

De som drabbas är ofta pensionärer som, av fullt förklarliga skäl, upprörs över samhällsutvecklingen och därför i affekt råkar uttrycka sig mindre rumsrent på Internet. https://katerinamagasin.se/sa-har-nathatsgranskaren-tomas-aberg-gjort-forfoljelse-av-pensionarer-till-en-affarside/

Sverigedemokraterna är mig veterligt det enda riksdagsparti som uttryckt skepsis gentemot lagen om hets mot folkgrupp, och dess ungdomsförbund Ungsvenskarna vill helt avskaffa den. Det vill för övrigt enligt uppgift också partiet Medborgerlig samling. https://nyheter24.se/maktkamp24/918006-sds-ungdomsforbund-vill-avskaffa-lagen-om-hets-mot-folkgrupp.

Cancel culture och deplattformering i censurivrarnas tjänst

En mycket oroande tendens i den aktuella samhällsutvecklingen är att allt fler aktörer i politik och media tycks ta turbulensen i samband med mobbens inträngande i kongressbyggnaden i Washington, D. C. som intäkt för införande av ökad censur.

Detta framgick inte minst av statsminister Stefan Löfvens (S) resonemang i årets första partiledardebatt i riksdagen. Löfven varnade för utvecklingen i USA och menade att det behövs en ny reglering orkestrerad av EU av media på Internet: ”Det kan inte vara en mänsklig rättighet att jag ska få häva ur mig vad som helst i sociala medier.” https://www.europaportalen.se/2021/01/lofven-kraver-eu-ordning-i-sociala-medier

Jimmie Åkesson (SD) tog itu med Stefan Löfvens (S) censurivranden.

Problemet med Löfvens resonemang är bara vem som avgör vad som är olämpligt att ”häva ur sig” och vad som bedöms förenligt med den grundlagsfästa yttrandefriheten. Det var också med all rätt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson invände: ”I dag har vi en situation med IT-jättar som tar sig rätten att begränsa människors yttrandefrihet, stänga av människor som har misshagliga uppfattningar.”

I USA har det gått så långt att sociala media av typ Twitter och Instagram släckt ner den folkvalde presidentens, Donald Trumps, konton och inte bara det: konton för en lång rad andra konservativa företrädare, som till exempel den förre Trump-medarbetaren Steve Bannon, har raderats.

Den här utvecklingen påbörjades långt innan en mobb trängde in i kongressbyggnaden i Washington, D. C. Denna djupt beklagliga händelse, som jag tar största tänkbara avstånd från, blev dock ytterligare ett incitament för det fria ordets motståndare inom USA, EU och på andra ställen att gå vidare i sina censursträvanden.

Angreppen på yttrandefriheten, nödtorftigt maskerade som något slags omtanke om sanning och rätt, är en bekräftelse på det hot mot demokratin och dess värden som den så kallade cancel culture utgör. Den tongivande politiska korrekthetens företrädare inom vänstern är inte tillfreds med att bemöta motståndarna till höger enbart med argument – misshagliga yttranden ska stoppas och de som torgför dem ska tas heder och ära av.

En i detta sammanhang ofta använd teknik är deplattformering. Personer som ogillar vissa inlägg på exempelvis Twitter, Google eller Facebook anmäler sådana inlägg i syfte att få individerna bakom dem att bli avstängda – helst på permanent basis. Ett färskt svenskt exempel på detta var avstängningen av webb-TV-kanalen Swebb-TV som ofta gav utrymme åt politiskt inkorrekta aktörer.

Yttrandefriheten har blivit en fråga om att yttra sig på rätt eller fel sätt: de som uttrycker ”fel” åsikter och synpunkter kan i värsta fall förvänta sig inte bara motargument – något som givetvis är fullt acceptabelt – utan också att utestängas eller kraftigt begränsas i sin offentliga verksamhet.

Voltaire – Francois-Marie Arouet (1694-1778).

Den franske filosofen Voltaires (Francois-Marie Arouet, 1694-1778) attityder sammanfattades en gång av författarinnan Evelyn Beatrice Hall på följande sätt: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.”

Frågan är om dagens censurivrare på vänsterkanten ens hört talas om Voltaire. De bekänner sig snarast till devisen, för att travestera det Voltaire tillskrivna yttrandet: ”Jag håller inte med om vad du säger, och jag är beredd att gå i döden för att kunna hindra dig från att säga det.”

Fotnot: Inlägget är en lätt reviderad variant av en debattartikel som var införd i Länstidningen, Södertälje den 22 januari 2021.

Orwells ”1984” allt närmare i Skottland

 

Humza Yousaf vill genomföra avlyssning av privata konversationer i hemmen.

”Conversations over the dinner table that incite hatred must be prosecuted under Scotland´s hate crime law.”

Så citerades Skottlands regerings justitiesekreterare (Cabinet Secretary for Justice) Humza Yousaf nyligen i The Times. Det innebär i realiteten att staten skall ges möjlighet att övervaka privata samtal över middagsborden i människors hem. Om förslaget förverkligas kan skottarna glömma innebörden av det gamla talesättet ”mitt hem är min borg”.

Scotland’s justice secretary: Dinner table conversations ‘stirring up hatred against Muslims’ must be prosecuted

Genom tillägg till Scotland´s Hate Crime Act skall, menar Yousaf, alla yttringar av vad som kan uppfattas som kritik mot muslimer, judar, sexuella minoriteter, handikappade, personer av en viss ålder etcetera kriminaliseras. Ifrågavarande lag baseras löst på the Public Order Act från 1986.

Justitiesekreterarens utspel har fått ymnig kritik från exempelvis Skottlands katolska kyrka, representanter för polisen, akademiker och artister vilka menar att Skottland inte längre kommer att vara fritt om förslaget går igenom. I dessa tider, med utbrett användande av smartphones och andra kommunikationsmedel, skulle massiv övervakning av det slag som förespråkas inte erbjuda några större svårigheter.

Storebror ser dig.

Muslimen Humza Yousaf, född 1985, är son till immigranter som anlände till Storbritannien på 1960-talet. Modern är från Kenya och fadern från Pakistan. https://en.wikipedia.org/wiki/Humza_Yousaf

Han har varit justitiesekreterare i Skottlands regering sedan 2018 och innehade innan dess flera ministerposter. Sedan 2016 är han ledamot i Skottlands parlament för Scottish National Party. Yousaf är även krönikör i Glasgow Times. Kritiker menar nu att yttrandefriheten i Skottland kräver att Humza Yousaf avlägsnas från sin post.

Det är väl bara att konstatera, att uttrycket slavery is freedom (slaveri är frihet), hämtat från George Orwells framtidsdystopi 1984, blir alltmer aktuellt. Storebror ser dig (Big Brother is watching you). Och detta inte bara i Skottland utan också här hemma, där den famösa lagen om ”hets mot folkgrupp” är på väg att upphäva alltmer av vår grundlagsfästa yttrandefrihet.

Kort sagt: rätten att inte bli kränkt anses viktigare än det fria ordet.

 

 

 

 

Det förargelseväckande beteendet fortsätter: nu skall Arabiska partiet bränna lagböcker i Malmö

Arabiska partiets brottsåtalade grundare, Krar Al-hamede, tänker elda upp lagböcker i Malmö.

Det så kallade Arabiska partiets (AP) grundare, Krar Al-hamede, har meddelat att han fredagen den 4 september kommer att bränna danska och svenska lagböcker i Malmö. https://projektsanning.com/2020/09/02/arabiska-partiet-branner-danska-och-svenska-lagbocker-i-malmo-nu-pa-fredag/?fbclid=IwAR3-CQC5wHJSdk4bAT1o8nBH5hxCZylz6IUbyMR2gCIf_XYEAY8j08okUvo

Tilltaget är naturligtvis att se som en hämnd för att ett par förvirrade danskar eldade upp en Koran och spelade fotboll med en annan härförleden. Det räckte alltså inte med att den islamistiska pöbeln gav sig ut på stan och hade orgier i pyromani samt ägnade sig åt en annan av sina favoritsysselsättningar, att hota med att döda judar – nu skall det eldas lagböcker också.

Krar Al-hamede är en brottsåtalad 33-åring med rötterna i Irak. Han har i en intervju bland annat påstått att sverigedemokrater har hjärnskador och att Kristdemokraterna är ett misslyckat parti. Jag vet inte om Krar Al-hamede är hjärnskadad, men någon påfallande intelligens verkar han i alla fall inte lida av. https://projektsanning.com/2020/09/01/intervju-krar-al-hamede-i-arabiska-partiet-sverigedemokraterna-har-hjarnskador-och-kristdemokraterna-ar-ett-misslyckat-part/?fbc

Den som kan sägas ha inlett hela denna cirkus kan är Rasmus Paludan, en 38-årig dansk advokat som leder partiet Stram kurs som anser att Dansk folkeparti är alldeles för mjuka mot islamister och muslimska invandrare. Det var han som förutskickade att det skulle ske koranbränning i problemområdet Rosengård i Malmö. https://skanepaug.blogspot.com/2020/08/koranbranning-i-malmo-gynnar.html

Frågan är vad islamistkravallerna i Malmö kommer att kosta skattebetalarna.

På den läsvärda Tillys blogg konstateras fullt riktigt att koranbrännande endast gynnar islamisterna. Det ger dem en ursäkt att ägna sig åt våldsamheter och rasism som de vet att polisen har begränsade resurser att hantera och i alla fall inte kommer att leda till något massivt avståndstagande från det svenska etablissemanget. Vandaliserandet av delar av Malmö och de grova utfallen mot judar  bekräftar detta fullt ut.

Jag vet att somliga anser att brännande av böcker är höjden av yttrandefrihet. Förvisso är det fullt tillåtet – och skall så vara – att bränna böcker man själv har i sin ägo. Att ägna sig åt denna eldfängda verksamhet i offentlighetens ljus snarare än på sin egen bakgård är emellertid en väsentligt annan sak. Det förvånar mig att våra lagvårdande myndigheter och institutioner inte tolkar detta som brottet förargelseväckande beteende.

Förargelseväckande beteende definieras i Brottsbalken kapitel 16 på följande sätt:

Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rargelsev%C3%A4ckande_beteende

Koranbrännandet i Malmö borde enligt mitt förmenande per automatik klassas som förargelseväckande beteende. Särskilt som Rasmus Paludan uttryckt sig så här i en intervju med danska Ekstrabladet i maj 2019: ”Jag gör det självklart för att provocera och skapa en konflikt som visar att muslimer är våldsamma.” Självklart bör även Krar Al-hamedes planerade eldsvåda bedömas på samma sätt. Skillnaden är väl att inte många svenskar eller danskar kommer att höja så mycket som ett ögonbryn om deras respektive lagböcker tuttas på.

Kejsar Qin Shi Huangdi lät bränna alla böcker i Kina.

Paludans puerila provokationer i Köpenhamn har hittills kostat de danska skattebetalarna 115 miljoner danska kronor i form av polisbeskydd, och notan för hans instiftan till brott i Malmö lär nog dessvärre inte stoppa där. Det blir alla laglydiga och skötsamma malmöbor som får sitta emellan.

För övrigt anser jag att varje form av bokbrännande är urbota korkat. Alla historiska exempel härpå – såsom den kinesiske kejsarens Qin Shi Huangdis massiva bokbål på 200-talet f. Kr., brännandet av Alexandrias världsberömda bibliotek några hundra år senare, de spanska conquistadorernas uppeldande av ovärderliga Inka-skrifter på 1500-talet samt de tyska nazisternas bokbål på 1930-talet – har enbart lett till elände. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/08/09/darfor-ar-bokbrannande-alltid-urbota-korkat/

Nu är tok- och genusvänstern ute efter J. K. Rowling

Ajans bajans, J. K. Rowling – så här får man inte skriva…

Författarinnan till de icke helt obekanta böckerna om Harry Potter, brittiskan J. K. Rowling, är i blåsväder. Det skedde sedan Rowling på Twitter försvarade forskaren Maya Forstater, vilken hävdat att ”men cannot change into women” och därför fått sparken från sitt jobb. Sådant skriver man ju inte ostraffat i ett politiskt och medialt landskap som styrs av tokvänstern. https://www.gp.se/kultur/kultur/harry-potter-fansens-vrede-mot-rowling-forts%C3%A4tter-1.30837765?fbclid=IwAR1LXgcwN8jmzGNuXTXcFCuIjCsVe6K99xJv_NrgzO9h9AjosLOf2vjnIGc

Inte heller kan man ostraffat försvara någon som bryter en lans för den traditionella uppfattningen att det finns två kön och därmed basta. Det har J. K. Rowling nu fått erfara med smärtsam tydlighet. Hon var nämligen oförsynt nog att i en tweet raljera över terminologin ”people who menstruate”: ”I´m sure there used to be a word for these people. Someone help me out. Wumben? Wimpund? Woomud?”

Sedan hon knackat ner detta bröt hela helvetet lös. Två nätfora ägnade åt Potter-litteratur har klargjort att de inte längre kommer att skriva om Rowling om det inte har direkt bäring på böckerna eller publicera bilder av henne. Även Potter-aktörerna Daniel Radcliffe, Eddie Redmayne och Emma Watson, som har J. K. Rowling att tacka för sina karriärer, har tagit avstånd från henne.

Rowling har sökt rädda ansiktet genom att i en längre essä förklara varför hon skrev som hon gjorde, något som snarast förvärrat situationen. Bland annat anger hon fem skäl till varför hon oroar sig över transaktivismen, vilka kan tas del av här:

J.K. Rowling Writes about Her Reasons for Speaking out on Sex and Gender Issues

Det är definitivt ingen överraskning att den som vågar sig på att problematisera de vansinnigaste genusteorierna råkar ut för en kaskad av hat och hot. Jag har själv råkat ut för det. Vad som kan tyckas vara aningen ironiskt är att J. K. Rowling själv beskriver sig som vänsterinriktad och förvisso har gjort sig skyldig till ett antal högeligen politiskt korrekta ställningstaganden genom åren.

I september 2008 donerade hon 1 miljon pund till brittiska Labour, som då leddes av hennes gamle vän Gordon Brown. Tidigare samma år gjorde hon följande uttalande inför presidentvalet i USA: ”I want a democrat in the White House. It´s sad Obama and Clinton are rivals because they are both great.” Rowling har senare jämfört Donald Trump med Potter-skurken lord Woldemort. https://en.wikipedia.org/wiki/Politics_of_J._K._Rowling

Ralph Fiennes som lord Woldemort.

Rowlings är vidare känd för att vara fanatisk ”miljövän”. 2008 blockerade hon exempelvis den finska upplagan av den då aktuella Harry Potter-boken, eftersom den saknade den ekologiska certifering författarinnan efterlyste.

Det finns alltså en gräns för min medömkan med den nu 55-åriga Joanne ”Jo” Murray, född Rowling, som heller knappast lär bli utfattig när hon nu drabbas av PK-mobbens bannstråle. Hon kan kalla sig miljardär och hennes böcker har sålt i fler än 450 miljoner exemplar över hela världen och har översatts till 73 språk. Filmerna om Potter vevas oavbrutet i allehanda globala TV-kanaler.

Självklart stödjer jag dock hennes kamp mot de yttrandefrihetens fiender som nu hoppar på henne, delvis för att själva framstå som ”goda” och ”engagerade” för ”rätt” saker. Ofta är det dessutom de som skriker högst om ”tolerans” som är de mest intoleranta. Dessa nöjer sig aldrig med att kritisera ett i deras ögon förargelseväckande uttalande utan är alltid ute efter att bannlysa och utesluta.

En som haft kurage nog att stötta Rowling är dock den världsberömde komikern John Cleese, som förklarat sig vara ”baffled” (förbluffad) över drevet mot Harry Potters skapare. https://uk.news.yahoo.com/john-cleese-baffled-jk-rowling-105247414.html?guccounter=1&guce_referrer=aHR0cHM6Ly93d3cuZ29vZ2xlLmNvbS8&guce_referrer_sig

Själv är jag garvad nog att inte vara ett dugg förbluffad eller häpen över skitstormen mot J. K. Rowling. Att säga eller ens antyda det till synes självklara – att det finns två kön, män och kvinnor – är helt enkelt inte tillåtet i den alltid kliniskt humorbefriade tok- och genusvänsterns ögon. Detta förhållande kommer dessutom att vara till tidens slut. Oavsett hur man klär eller känner sig.

Salman Rushdie och ”Satansverserna”: ett kraftfullt slag för yttrandefriheten

Salman Rushdie och hans kontroversiella bok.

Den oumbärliga TV-kanalen Axess-TV har nyligen visat ett program om den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie. Det har inspirerat mig till följande artikel.

Sällan har väl en åtgärd varit så missriktad som när Irans andlige ledare ayatollah Ruhollah Khomeini den 14 februari 1989 uttalade en fatwa (i detta fall en dödsdom) över Salman Rushdie på grund av dennes bok The Satanic Verses (Satansverserna). Fram till fatwan hade försäljningen gått trögt, men därefter gick boken åt som smör i solsken över hela världen – vilket nog inte var riktigt vad Khomeini hade tänkt sig.

Ahmed Salman Rushdie föddes i en muslimsk familj Bombay i Indien den 19 juni 1947. Därefter var han bosatt i Pakistan innan han som ung man anlände till England med sin familj. Efter studier fick Rushdie anställning som copywriter vid reklamfirman Ogilvy & Mather. Debutromanen kom med Grimus 1975, men författarens genombrott skedde med Midnight´s Children (Midnattsbarnen) 1981, som alltjämt anses vara en av hans bästa böcker. Den renderade Rushdie det prestigefyllda Bookerpriset. Rushdie adlades av drottning Elizabeth II 2007 och bör alltså tituleras ”Sir”. https://en.wikipedia.org/wiki/Salman_Rushdie

Den minst sagt kontroversiella Satansverserna utgavs 1988 och ledde till ett ramaskri i den muslimska delen av världen. Boken resulterade i mer eller mindre våldsamma manifestationer vilka sammanlagt beräknas ha skördat ett 60-tal människoliv. Det med islamiska ögon upprörande var att profeten Muhammed – som Rushdie benämner Mahound – framställs på ett respektlöst sätt.

Om jag fattat saken rätt består det kontroversiella i att Rushdie skriver om de verser Muhammed skall ha strukit ur Koranen därför att han insåg att de var inspirerade av Satan, som försökte lura honom, snarare än Allah. Det låter rätt beskedligt för en västerlänning, men så kallade rättrogna muslimer ser det uppenbarligen inte så. https://en.wikipedia.org/wiki/The_Satanic_Verses_controversy

Den absoluta merparten av västvärldens intellektuella och andra notabiliteter slöt upp bakom Salman Rushdie och hans rätt till yttrandefrihet. De som inte gjorde det stack ut desto mer. En av Rushdies mest uppmärksammade kritiker var den före detta presidenten Jimmy Carter, vars debattinlägg i New York Times den 5 mars 1989 i svensk översättning hade rubriken: ”Rushdies bok är en förolämpning”. https://www.cartercenter.org/news/documents/doc1381.html

Här ett utdrag ur Carters inlägg: ”We have tended to promote him and his book with little acknowledgement that it is a direct insult to the millions Moslems whose sacred beliefs have been violated…” Det bör framhållas, att det var just Carter som under sin föga lyckade tid som USAs president möjliggjorde Khomeinis maktövertagande genom att dra tillbaka det amerikanska stödet till den allierade shahen, Reza Pahlawi, av Iran.

Olof Palme-pristagaren John le Carré kritiserade Salman Rushdie.

Den uppburne – och kliniskt politiskt korrekte – brittiske författaren John le Carré (pseudonym för David Cornwell), mest bekant för sina spionromaner, kallade 1997 Salman Rushdie för ”ett uppblåst arsel”. Han menade att Rushdie var okunnig, obildad och mest av allt var ute efter att förhärliga sig själv.

1989 hade le Carré (New York Times) uttryckt sig så här: ”I don´t think it is given to any of us to be impertinent to great religions with impunity.” Man kan nog misstänka att le Carré tyckte att Rushdie stal för mycket av strålkastarljuset från honom själv. De båda författarna slöt fred 2012. Le Carré/Cornwell fick Olof Palmepriset för 2019. https://www.allehanda.se/artikel/rushdie-och-le-carre-sluter-fred

Ytterligare en figur som oroade sig över att världens muslimer kunde taga anstöt av Rushdies skildring av Muhammed var den brittiske tronföljaren prinsen av Wales, prins Charles, som förklarade att ”if someone insults someone else´s deepest convictions” skulle han inte komma att åtnjuta prinsens stöd. https://www.independent.co.uk/news/people/news/prince-charles-turned-his-back-on-sir-salman-rushdie-over-the-satanic-verses-because-he-thought-book-9260570.html

Roald Dahl, författare till såväl barnböcker som spänningslitteratur, förespråkar (New York Times maj 1989) ett slags självcensur i syfte att värna yttrandefriheten. Det låter märkligt och är det också: ”In a civilized world we all have a moral obligation to apply a modicum of censorship to our own work in order to reinforce this principle of free speech.” Dahl ångrade senare sin dispyt med Rushdie. https://www.nytimes.com/2007/07/04/arts/04iht-15donadio.6482640.html

Även dåvarande ärkebiskopen av Canterbury, Robert Runcie, fördömde Rushdies bok och krävde att den brittiska hädelselagen, the Blasphemy Act, skulle utökas till att gälla också andra religioner än kristendomen inklusive islam. https://nidskrivare.wordpress.com/2013/01/31/dn-fortsatter-att-dalta-med-gudspartisterna/

Efter Khomeinis fatwa och uppmaning till världens muslimer att avliva Satansversernas författare tvingades Salman Rushdie att, som det heter, gå under jorden med polisbeskydd 24 timmar om dygnet. Notabelt är att regeringen Thatcher, som vänsterliberalen och ateisten Rushdie åtskilliga gånger kritiserat, aldrig tvekade att förse Rushdie med detta livsnödvändiga skydd. 2012 utkom Joseph Anton: A Memoir med Rushdies täcknamn under åren i det fördolda som författarnamn.

Salman Rushdie blev vidare gripen och fängslad under ett privat besök i Israel kort efter det att han adlats av drottning Elizabeth. Gripandet skedde som ett led i den israeliska regeringens strävan att lagföra sådana personer som uttryckt sig ringaktande om islam. Det talades till och med från regeringshåll om att Rushdie skulle utlämnas till Iran som en gest av good-will.

Lars Vilks framställde Muhammed som rondellhund.

Jag måste bekänna att jag varken läst Satansverserna eller något annat av Salman Rushdies verk, låt vara att jag nu faktiskt överväger att läsa den kontroversiella boken; om inte annat så i allmänbildande syfte. Det som främst intresserar mig är yttrandefriheten. Det måste få vara tillåtet att uttrycka sig fullständigt fritt och frimodigt om allting inklusive religionen, liksom det måste vara tillåtet att kritisera den som kritiserar.

Vad som inte skall eller får tillåtas är hot om våld och död eller rop på inskränkningar i de mänskliga fri- och rättigheterna därför att några troende känner sig förolämpade och kränkta över något som sagts eller skrivits om en viss religion. Salman Rushdie har gjort en storartad insats genom att fästa världens uppmärksamhet på dessa frågor och därmed slå ett kraftfullt slag för yttrandefriheten.

Rushdie och hans banbrytande bok blev föregångare till efterföljande viktiga insatser till yttrandefrihetens fromma. Ett antal år efter Satansverserna publicerade den danska tidningen Jyllandsposten ett antal teckningar föreställande profeten Muhammed och gav upphov till ett muhammedanskt ramaskri liknande det som Rushdie och Satansverserna vederfors. Strax därefter avbildade den svenske konstnären Lars Vilks Muhammed som rondellhund, vilket ledde till jämförbara reaktioner.

Salman Rushdie är sedan 2000 bosatt i USA. Han har bland annat varit professor vid Emory University och är invald i American Academy of Arts and Letters.

Fotnot: Det arabiska ordet fatwa innebär att en muslimsk rättslärd avger ett utlåtande i en viss fråga. Det kan gälla enkla som mer komplicerade spörsmål. En fatwa är inte en dom i egentlig mening utan är mer att se som ett råd. När det gäller fatwan mot Salman Rushdie och Satansverserna förklarade Irans president Mohammad Khatami 1998 att landets ledning inte längre förordade att Rushdie skulle dödas, men att fatwan likväl stod kvar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fatwa

Den friande domen mot ”Soffan”: Sverige är trots allt inte totalt sinnessjukt!

Ann-Sofie Hermansson blev som väntat frikänd i Göteborgs tingsrätt.

Mitt Facebook– och Twitter-flöde har så här långt vimlat av kommentarer kring den friande domen för Ann-Sofie Hermansson i Göteborgs tingsrätt. Två muslimska kvinnor hade väckt enskilt åtal för grovt förtal mot Hermansson, som i debattinlägg hävdat att de var extremister. https://www.expressen.se/gt/hermansson-anklagas-for-fortal-nu-faller-domen/

Möjligtvis har det mesta i fallet Hermansson redan blivit sagt, men jag kan ändå inte avhålla mig från några personliga reflektioner kring det ur yttrandefrihetsperspektiv  principiellt viktiga fallet.

Bakgrunden är att Göteborgs stad i mars 2018 planerade hålla ett evenemang i Blå Stället i Angered där filmen Burka Songs 2.0, vilken propagerade för att kvinnor skulle beslöjas, skulle visas. Efter filmvisningen var det tänkt att en paneldebatt, där endast islamister skulle medverka, skulle hållas.

Ann-Sofie Hermansson frias – yttrandefrihet gäller i Sverige

Ann-Sofie Hermansson (S), som då var kommunstyrelsens ordförande, motiverade på sin blogg beslutet att ställa in det pro-islamistiska evenemanget med argumentet: ”Att dalta med extremister är bland det farligaste man kan göra.” I ett debattinlägg i GT/Expressen fyllde hon på med: ”Den här typen av arrangemang är helt oacceptabla…Noll tolerans mot extremism är den enda rimliga hållningen.”

Hänvisningarna till extremism förtörnade de utpekade kvinnorna,  Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil från den aktivistiska Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), så till den grad att de väckte enskilt åtal för grovt förtal mot Hermansson och krävde 9000 kronor var i skadestånd. Åtalet underkändes emellertid av en enig tingsrätt varav följer, att Abdullahi och Doubakil döms att betala 190 000 för Hermanssons rättegångskostnader.

Extremistvinnorna från Muslimska mänskliga rättighetskommittén lyckades inte tysta kritiken mot islamismen.

I domskälen motiverar tingsrätten sitt beslut bland annat på följande sätt: ”Inom ramen för den vidsträckta yttrandefriheten som utgör grundvalen för ett demokratiskt samhällsskick har det varit försvarligt för Ann-Sofie Hermansson att lämna uppgifterna, Hon har haft skälig grund för uppgifterna.”

Med andra ord: det var fullt korrekt att kalla de islamistiska kvinnorna för extremister. Frikännandet var naturligtvis den enda ur demokratisk synvinkel möjliga utgången av rättegången mot Hermansson. Hade hon fällts hade det visat att Sverige de jure och de facto upphört att vara en fullskalig demokrati. 

Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson är född i Stala socken på Orust 1964. Hon utsågs den 1 april 2016 till kommunstyrelsens ordförande i Göteborg efter partisystern Anneli Hulthén, som istället utnämndes till landshövding i Skåne län. Som ett resultat av kommunalvalet 2018 tvingades Socialdemokraterna lämna över makten till den borgerliga Alliansen; ny KF-ordförande blev moderaten Axel Josefson.

”Soffan” förvisades nu till posten som gruppledare för S-partiet tillika oppositionsråd, en tjänst hon bara fick behålla några månader innan hon sparkades. Ny gruppledare och kommunalråd i kommunstyrelsen blev Jonas Attenius. Officiellt fick Hermansson gå till följd av ”dåligt ledarskap” och ”samarbetsproblem”, men det verkliga orsaken torde ha varit ställningstagandet mot islamistisk extremism ett år tidigare. Att protestera mot något som har med islam att göra i det av radikala muslimer infiltrerade S-partiet är i längden en hopplös uppgift.

Som plåster på såren begåvades Ann-Sofie Hermansson av justitieminister Morgan Johansson med ett jobb som utredare om hur kommunernas brottsförebyggande arbete kan regleras i lagen. Uppdraget löper ut i juni 2021. ”Soffan” har dessutom uppgivit att hon försörjer sig som lastbilschaufför. https://www.vk.se/2019-12-12/sparkade-ann-sofie-hermansson-far-nytt-jobb

Den notoriske Martin Aagård riktar kritik mot Ann-Sofie Hermansson.

Jag vågar påstå att alla vänner av demokrati och yttrandefrihet välkomnar den friande domen mot Ann-Sofie Hermansson. Föga oväntat har personer som tycker att identitetspolitik är det viktigaste av allt och att det inte är så viktigt med kvinnors rättigheter anmält avvikande meningar. Till dessa hör den notoriske kulturknutten Martin Aagård på Aftonbladet.

Aagård känner sig visserligen manad att erkänna att åtalet inte hade några utsikter att vinna gehör men menar ändå att de extremistiska kvinnorna har rätt, då Hermanssons beslut att stoppa det islamistiska propagandajippot i Angered ”var ett betydligt större övergrepp på yttrandefriheten än deras desperata försök att lite uppmärksamhet via juridiken”. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/RRw9rJ/den-friande-domen-betyder-inte-att-soffan-har-ratt

Martin Aagård bör veta vad han talar om när det gäller möjligheterna att få någon fälld för förtal på grund av politiska tillvitelser. Han och Aftonbladet blev nämligen friade då artisten Richard Herrey 2015 anmälde dem för att Aagård på Twitter kallat Herrey ”din gamle rasist”. https://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/martin-aagard-om-domen-glad-men-inte-jatteforvanad-6874568

Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil har via sina juridiska ombud låtit meddela att de avser att överklaga tingsrättens utslag till hovrätten.

Jag blev inte förvånad över att tingsrätten i Göteborg friade Ann-Sofie Hermansson för grovt förtal. Det var ett väntat utslag. Helt säker kunde man dock inte vara. Det har hänt förut att politiskt motiverade domare gjort horribla bedömningar. Tingsrättens friande dom den här gången visade att Sverige ännu inte är totalt sinnessjukt.

Hoten mot yttrandefriheten: IS-kritisk satirvideo plockades bort

Svenska Nyheters satirvideo om islamistiska våldsverkare ledde till en störtflod av hat och hot mot upphovsmännen.

Yttrandefriheten, som är inskriven i Sveriges grundlag, är ett av de fundamentala värdena i varje land som gör anspråk på att kalla sig demokratiskt. Yttrandefriheten har emellertid sina begränsningar och kan exempelvis sättas ur spel av lagen om ”hets mot folkgrupp, även kallad Lex Åberg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Einar_%C3%85berg

Lagen ifråga tillkom 1948 i syfte att få bukt med den antisemitiska propaganda som utkolporterades av agitatorn och pamflettisten Einar Åberg (1890-1970). Nazistsympatisören Åberg fortsatte med sin motbjudande antisemitiska propagandaverksamhet efter Andra världskrigets slut som om inget hade hänt.

Till Sverige inkom då signaler om att Åbergs aktiviteter skadade Sveriges rykte utomlands, härav den nya lagstiftningen. Einar Åberg blev själv den förste att dömas för brottet hets mot folkgrupp – sammanlagt dömdes han sex gånger, mest till böter men även fängelse i något fall.

Intentionen bakom lagstiftningen får nog sägas ha varit god, men i dessa yttersta av dagar tycks lagen huvudsakligen användas av politiskt korrekta åklagare för att klämma åt sverigedemokrater, bångstyriga konstnärer och islamkritiker. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/05/svensk-ddr-polis-slar-till-mot-obekvam-konstnar-beslagtar-konst/

Den obekväme konstnären Dan Park har flera gånger dömts till fängelse baserat på lagen om hets mot folkgrupp.

Yttrandefriheten kan även omintetgöras eller åtminstone kraftigt begränsas genom självcensur. Det vill säga etablissemangsmedia ger utrymme endast åt åsikter och synpunkter som anses vara politiskt korrekta eller rumsrena. Det är inte speciellt vanligt att mediaaktörer öppet förespråkar självcensur, men en av dem som de facto gjort det är journalisten och författaren Göran Rosenberg; Rosenberg var tidigare en anhängare av den palestinaarabiska terrorgrupperingen PFLP.

I ett debattinlägg i Expressen den 4 mars 2013 menade Rosenberg att vissa synpunkter inte borde få luftas av ansvarskännande media. Dit hörde den islamkritik som formulerats av SD-ledaren Jimmie Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet 2009. Rosenberg använde inte uttrycket självcensur utan talade i stället om ”informella regler” vilka borde reglera yttrandefriheten. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/03/05/rosenbergs-forsvar-for-sjalvcensur/

Frågan om yttrandefrihet har nyligen kommit till belysning genom fallet med satirvideon ”Sverige skulle falla för islam”, som visades i SVTs satirprogram Svenska nyheter. Satiren raljerar friskt över terrororganisationen Islamiska staten (IS), något som ledde till en störtflod av hat och mordhot mot videons upphovsmän i kommentatorsfälten.

Göran Rosenberg förespråkar självcensur i media.

Detta fick Instagram att ta bort den aktuella videon. Den skall dock ha legat kvar på Facebook och Youtube, men när jag försöker hitta den i sistnämnda forum möts jag av informationen att videon avlägsnats av SVT av ”upphovsrättsliga skäl”. Sist jag kollade kunde den dock fortfarande beskådas här: https://nyheteridag.se/svts-is-satir-borttagen-fran-instagram-efter-anmalningar/

Svenska nyheter motiverade sin visning av videon på följande sätt: ”Vårt syfte var att driva med svenska politikers handlingsförlamning i relation till IS och våldsbejakande islamism…Satir är till sin natur gränslös, ibland smaklös och provocerande. Nu var inte detta generell islamkritik, men det är viktigt att förstå att inte heller religiösa symboler eller idéer går fria satir i en sekulär demokrati.”

Jag skulle vilja påstå att de största övergripande hoten mot yttrandefriheten är dels den politiska korrektheten, vilken ligger som en död hand över samhällslivet och debatten i Sverige och andra länder, dels undfallenheten mot totalitära strömningar i vår tid. Det finns helt enkelt åsikter som är mer eller mindre förbjudna i konungariket Sverige, i varje fall i etablissemangsmedia. Just därför är det så viktigt att alternativa media lever och har hälsan! https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/20/visst-finns-det-saker-man-inte-far-saga/

Hur kan tre inkompetenta lögnare och klåpare vara populärast i regeringen?

Regeringens mest uppskattade medlemmar om vi får tro Novus.

Hur är det ens möjligt att tre gediget inkompetenta och okunniga lögnare och klåpare kan röstas fram som den svenska regeringens mest populära medlemmar?

Frågan inställer sig naturligt sedan en opinionsmätning utförd av Novus 24-31 januari visat, att utrikesminister Margot Wallström (42 procent), statsminister Stefan Löfven (34 procent) samt energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (31 procent) åtnjuter störst förtroende i den rödgröna Jök-regeringen. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/valjarna-har-mest-fortroende-for-margot-wallstrom-bland-regeringens-ministrar

Nu skall man nog akta sig för att utnämna nämnda tre sosseministrar till något slags folkliga favoriter, eftersom förtroendesiffrorna är påfallande låga. Därav kan man sannolikt dra slutsatsen att den förhandenvarande regeringen inte åtnjuter något överväldigande förtroende i folkdjupet utan tvärtom är skäligen impopulär. Skälet till att just de tre nämnda statsråden ligger i popularitetstoppen är med all sannolikhet att övriga är antingen inte särskilt kända eller också uppfattas som ännu mer värdelösa.

Personligen tycker jag det är obegripligt att en regeringsminister som Margot Wallström, vilken gång efter annan visat prov på en uppseendeväckande inkompetens och är den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i Israel, kan uppbåda något som helst förtroende. Nu senast ljög hon svenska folket rakt i ansiktet när hon hävdade, att UD saknade all kännedom om den svenska Kina-ambassadören Anna Lindstedts möte i Stockholm med dottern till den i Kina fängslade svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai och några kinesiska skumraskfigurer. https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/ud-k%C3%A4nde-till-att-kina-ambassad%C3%B6ren-var-i-sverige-11965194

Sedan TV4 luskat fram att mötet ifråga faktiskt fanns antecknat i UDs kalender, och att utrikesrådet Johannes Oljelund jobbat aktivt med detta, sprack Wallströms lögner. Nu har UD ändrat sin tidigare version och ”förtydligat” med att det endast skulle ha varit de UD-tjänstemän som arbetade med fallet Gui Minhai som inte hade vetskap om det aktuella mötet. Men utrikesminister Wallström var tydligen lyckligt ovetande i vilket fall som helst. Förklara det den som det förmår – jag kan det inte! https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=7156926

Det är givetvis svårt för en utomstående att reda ut alla egendomliga turer i det här pinsamma ärendet, men vad som förefaller stå klart är att excellensen Margot Wallström haft absolut noll koll på vad som förevarit. I mitt tycke är detta skäl nog att kicka ut Wallström från Arvfurstens palats med huvudet före och göra henne till generaldirektör i något undanskymt statligt verk i typ Haparanda.

Den i Kina fängslade bokförläggaren Gui Minhai och dennes dotter Angela Gui.

Näst populärast i Novus-mätning uppges statsministern själv vara. Också det en svårutredd gåta. Nyligen rörde Löfven till det mer än tillåtligt när han försvarade Januariöverenskommelsen syftande till att hålla de förkättrade Sverigedemokraterna borta från varje form av inflytande. ”Ett parti som attackerar media kan inte få det avgörande politiska inflytandet”, hävdade Löfven. Som även i vanlig ordning surrade något om ”nazistiska rötter” för den som till äventyrs orkade lyssna. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-forsvarar-uppgorelsens-syfte-att-stanga-sd-ute

Detta kommer alltså från det parti som i Sverige har haft överlägset mest att göra med nationalsocialismen genom en rad uppseendeväckande eftergifter till NSDAP-regimen i Nazityskland under krigsåren och som efter krigsslutet fortsatte med tvångssteriliseringar i drygt 30 års tid, långt efter det att Olof Palme blev svensk statsminister.

Därefter har sosseriet ställt sig obrottsligt lojalt gentemot den palestinaarabiska rörelsen, som initierades av den helt öppne nazisten och Hitler-beundraren, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini. Löfven kallade vid S-kongressen 2013 det palestinaarabiska Fatah-partiet ”vårt kära systerparti”. Därefter erkände den rödgröna regeringen ”Palestina” som stat och har fortsatt pumpa in miljarder skattekronor i Palestinska myndighetens kassakista. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/

Exakt vad Löfven menar med att SD skulle ”attackera medier” är det väl tveksamt om ens han själv vet. Yttrandefriheten är inskriven i Sveriges grundlag, och att det skulle vara förbjudet eller ens olämpligt att rikta kritik mot systemmedia eller andra medier som missköter sig finns mig veterligt inte angivet i några officiella dokument.

Stefan Löfven är enligt mitt förmenande Sveriges i särklass mest oduglige regeringschef genom alla tider, en sluddrande fåne och en pinsamhet som starkt bidrar till at ge vårt land ett uselt rykte i utlandet.

Det tredje i raden av statsråd som enligt Novus-undersökningen röner viss uppskattning i folkdjupet är den tidigare inrikesministern Anders Ygeman. Denne tvingades sommaren 2017 avgå från sin post sedan det avslöjats att han under ett års tid underlåtit att informera regeringen om IT-skandalen på Transportstyrelsen, då drivor av sekretessbelagda handlingar var öppna för icke säkerhetsklassade, utländska operatörer vilket hotade rikets säkerhet. https://nyheteridag.se/hade-ingen-lokal-darfor-kunde-inte-ygeman-informera-lofven-om-it-skandalen/

Ygemans försök till bortförklaring har blivit episk: ”Det här är information som man inte kan prata om på fikarasten eller i fikarummet, utan att det krävs att man är i speciella lokaler för att kunna delge den här typen av information.” Ygeman fick avgå men kvarstod som riksdagsledamot, samtidigt som han drömde om att göra comeback som statsråd.

Flitiga flygresenären Isabella Lövin vill stänga svenska flygplatser.

”Jag hade väldigt roligt när jag satt i regeringen och skulle absolut kunna tänka mig det någon gång i framtiden igen”, citerade Ygeman i dagspressen sju månader efter det katastrofala avslöjandet och gjorde absolut ingen förvånad. Så blev det också – Anders Ygeman utnämndes till energi- och digitaliseringsminister i Jök-regeringen. https://www.expressen.se/nyheter/efter-petningen-nu-vill-ygeman-bli-minister-igen-/

Medlemmarna i den säregna trojkan Wallström-Löfven-Ygeman är naturligtvis inte de enda medlemmarna i den nuvarande så kallade regeringen som utmärkt sig på ett föga smickrande sätt. Klimatministern tillika vice statsministern Isabella Lövin (MP), den regeringsmedlem som mest frekvent lär förflytta sig medelst flyg, har gått i bräschen för att fortsätta höja bensinpriserna och stänga ner ett antal flygplatser. https://www.etc.se/klimat/isabella-lovin-mp-vill-stanga-fler-flygplatser

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) är ytterligare ett av Jök-regeringens många stolpskott och gör sig skyldig till grodor enligt löpande band-principen. Hon förargade nyligen den ungerska regeringen genom att på Twitter jämföra situationen i dagens Ungern med hur det var på ”30-talet”, Detta i anledning av premiärminister Viktor Orbáns planer på att premiera ungerska kvinnor som föder många barn, vilket inte föll Strandberg på läppen. Följden blev att regeringen i Budapest protesterade hos Sveriges ambassadör i Ungern. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ungern-markerar-mot-strandhalls-tweet

Så där håller de på, de svenska regeringsmedlemmarna. Jag vet inte hur det är med er, kära läsare, men jag kan oförbehållsamt säga att jag skäms över det rövarband som skall företräda Sverige hemma och i utlandet. Låt oss göra vad vi kan för att med gemensamma ansträngningar se till, att dess sejour vid maktens köttgrytor blir så kortvarig som möjligt!

 

Den kristna julen förlöjligas – samtidigt som kristna förföljs runtom i världen

Min fina lilla julkrubba. Foto: Tommy Hansson

Kristna är den mest förföljda gruppen religiöst troende i världen. Det beräknas att 215 miljoner kristet troende av olika schatteringar utsätts för förföljelse med politisk eller religiös motivation. Värst är det i det kommunistiska Nordkorea samt länder med doktrinärt muslimska regimer.

Detta sorgliga förhållande är det inte många som är medvetna om i Sverige. Här förlöjligas kristendomen på ett ofta grovt och vulgärt sätt av exempelvis så kallade komiker och vetenskapsjournalister. Inte ens Svenska kyrkan, som rätteligen borde vinnlägga sig om att slå vakt om kristen tro och tradition, kan göra många uppriktigt troende människor med kristen övertygelse glada.

Komikern Marika Carlsson, som själv uppges ha vuxit upp i en frikyrklig miljö, hävdar i en intervju i Kvällsposten/Expressen att Bibeln är en ”skitbok”. Carlsson är aktuell med en kringresande show som fått det blasfemiska namnet ”Jag är Gud”. Hon säger sig i showen driva med ateister, kristna och anhängare av mindfulness. https://www.expressen.se/kvp/noje/marika-carlsson-bibeln-ar-en-skitbok/

Enligt Kvällsposten/Expressen påstås Marika Carlsson vara ”provokativ”. Så är knappast fallet – att hoppa på kristendomen måste vara något av det ofarligaste man kan göra i dag. Provokativt hade det blivit först om Carlsson valt att driva med Koranen, islam och muslimer, men fullt så rolig vill hon uppenbarligen inte vara.

Några andra som möjligen fått för sig att de kunde framstå som provokativa genom att förlöjliga den kristna tron är bland andra skådespelarna/komikerna Henrik Schyffert, Per Andersson och Helena af Sandeberg, vilka framträdde med en parodi på Jesu födelse i TV4s underhållningsprogram Bingolotto. Andersson som Josef och af Sandeberg som Maria raljerar smaklöst om vem som var Jesu far och Andersson menar att af Sandberg har ”en lussebulle i ugnen”. https://www.expressen.se/noje/tv4-ber-om-ursakt-for-inslaget-i-bingolotto-om-jesu-fodelse/

Roligt? Näppeligen – det var nog inte särskilt många TV-tittare som rullade runt på golvet och vred sig i skrattparoxysmer förorsakade av denna sketch, värdig en fjärde klassens buskisscen i Knäckebröhults bygdegård i mörkaste Småland. Däremot var det många som var upprörda över inslaget varför TV4 tvingades be om ursäkt för smaklösheten. Programledaren Rickard Olsson stod dock fast vid att parodin på Jesu födelse varit rolig.

SVTs vetenskapsredaktion ville inte vara mindre ”provokativ” och lät därför sin medarbetare Ulrika Engström fabulera fritt kring temat jungfrufödsel. I texten diskuteras det kring fenomenet partenogenes, det vill säga att ett embryo kan utvecklas utan befruktning. Avkomman får då samma kön som modern. Företeelsen i fråga förekommer på sina håll i naturen men har aldrig någonsin observerats hos människor. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/mysteriet-med-jungfrufodelsen

Det hindrar inte Ulrika Engström på SVT att tota ihop följande: ”En förklaring skulle kunna vara att Jesus var transsexuell. Han föddes som flicka med identisk genuppsättning som mamma Maria, men levde som man. Eller var det snarare så att Maria levde som kvinna men egentligen var en man och därför kunde nedkomma med en pojke på ett outgrundligt sätt? Julmysteriet tätnar.”

Per Andersson och Helena af Sandberg i Bingolottos julbuskis.

Det enda mysteriet i sammanhanget är dock hur SVT kan släppa igenom sådant exempellöst svammel som saknar varje uns av rim och reson. Inte ens genusvetenskapliga institutionen vid Södertörns högskola torde vara särskilt imponerad. 

Även Svenska kyrkan, närmare bestämt dess förgrening i Limhamn, gör ett slags parodi på den kristna tron på Jesus Kristus som världens frälsare när man på Twitter skriver: ”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.”

Således jämställer Svenska kyrkan den lillgamla 15-åringen Greta Thunberg, som hjärntvättats av mamma Malena Ernman och Svante Thunberg att bli en klimatprofet i den politiskt korrekta godhetens tjänst, med världens frälsare. Kanske kan det hävdas att tweeten var skriven med den så kallade glimten i ögat, men resultatet blir ändå platttare än en pannkaka. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kyrkans-jul-tweet-kritiseras

Från Kanada rapporteras vidare att imamen Sheikh Younus Kathrada i British Columbia uppmanat sina underlydande muslimer att för allt i världen inte önska kristna ”Merry Christmas”, ty att säga ”God jul” är för en muslim värre än både mord och otrohet. Det vill säga om vi får tro imamen på hans ord. Och det skall vi naturligtvis inte göra. https://www.timesofisrael.com/canadian-imam-wishing-merry-christmas-worse-than-murder/

Jag är helt för religionsfrihet innebärande frihet att inom lagens råmärken utöva valfri religion och frihet från religion. Jag är också för yttrandefrihet omfattande bland annat rätten att häda om detta upplevs som angeläget. Däremot förbehåller jag mig rätten att kritisera såväl troende som ateister och sådana som hädar. Jag tvingas också konstatera att vår svenska kultur med dess traditioner och värderingar sedan mer än 1000 år tillbaka vilar på kristen grund, vilket kanske är något som bör begrundas av sådana som menar att Bibeln är skit och att Jesus kanske var transsexuell eller en Greta Thunbergs like.

De eventuella skratten kanske fastnar i halsen på somliga – eller borde i alla fall göra det – när vi tvingas konstatera att kristna, som påpekas inledningsvis här ovan, är världens största och mest förföljda grupp religiöst troende. Detta enligt Open Doors rapport , World Watch List, för 2018 omfattande perioden 1 november 2016 till 31 oktober 2017.

Enligt rapporten lider de kristna allra mest i det stalinistiska Nordkorea, men därefter följer idel muslimska regimer på listan över de tio länder som försyndar sig mest: Afghanistan, Somalia, Sudan, Pakistan, Eritrea, Libyen, Irak, Jemen och Iran. Turkiet ligger på plats 31. Illa är det också i länder som Indien, Nepal, Kina, Vietnam och Laos. http://sv.radiovaticana.va/news/2018/01/12/open_doors_rapport_2018_f%C3%B6rf%C3%B6ljelse_mot_kristna_%C3%B6kar_i_v%C3%A4rlden/1358509

Den kristna Asia Bibi dömdes till döden genom hängning i Pakistan.

I Pakistan blev den kristet troende Asia Bibi, född 1971, 2010 dömd till döden genom hängning för hädelse – hon ansågs ha förolämpat profeten Muhammed. En del av ”brottet” bestod i att hon druckit ur en mugg vatten som användes av muslimska kvinnor. Efter protester från omvärlden frikändes hon 2018 efter att tillbringat nio år i fängelse.

Asia Bibi har erbjudits asyl i flera länder, exempelvis Nederländerna, Kanada och Australien. Hon har dock ännu ej tillåtits lämna Pakistan utan befinner sig i landet på hemlig ort på grund av att den pakistanska regimen fruktar ett uppror från muslimska fanatiker om hon får lämna Pakistan. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4delse%C3%A5talet_mot_Asia_Bibi