Hoppet
När jag tänker tillbaka på
allt som har varit
och allt jag varit med om.
Ser jag en röd tråd
som lett mig vidare genom allting –
det är hoppet, det är optimismen.
Jodå, jag kan vara en deppig fan,
stirra mig blind på det mörka –
men det varar inte så länge.
Jag har upplevt helvetets djup
i alla tänkbara nivåer – känt svaveldoften,
stått med ryggen mot väggen.
Blivit dumpad, trampad på med spikskor,
beljugen, missförstådd, föraktad – än sen?
Allt rinner av mig som på en gås.
Så jag tänker fortsätta hoppas,
tro på det omöjliga,
trotsande hopplösa odds.
Något annat är ej tänkbart,
det vore mot min natur –
med Gud i sitt hjärta har man inget val.
Tänk om vi kunde hoppas tillsammans, min vän?
Annonser
Etiketter: Gud, helvetet, hopp, optimism
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Kommentera