SIFO och Inizio: SD stressar S i två mätningar

Publicerat 19 oktober, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Inrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Aftonbladet/Inizios oktobermätning 2019 ger SD 22,6 procent.

Sverigedemokraterna når i SvD/GP/SIFOs oktoberundersökning  sin högsta nivå någonsin hos detta mätinstitut, som av tradition brukar anses vara ett av de mest seriösa. Undersökningen, som omfattade 7742 personer vilka intervjuades under tiden 7-17 oktober 2019, gav SD 22,7 procent. Det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik blir därmed näst största parti efter Socialdemokraterna, som noteras för 24,9 procent.

Att SIFO-siffran inte är någon tillfällighet visas av en mätning som genomfördes av Aftonbladet/Inizio 8-14 oktober, där Sverigedemokraterna får 22,6 procent mot 24,7 för Socialdemokraterna

Sifo: Ny nivå för SD

SIFOs opinionschef Toivo Sjörén citeras i Expressen på följande sätt: ”Det har varit en överraskande ökning på kort tid. Det är inte ofta vi ser det. Siffran är unik, eftersom det är högsta värdet för SD. Något som kommer att påverka den svenska politiska agendan.” Eftersom SDs notering är den enda statistiskt säkerställda kan det i praktiken mycket väl vara så att S och SD är ungefär lika stora.

SD har sedan SIFO-mätningen för två månader sedan ökat med 4,5 procentenheter: via 18,2 i augusti och 20,2 i september till 22,7 procent i oktober. ”Det är naturligtvis en enorm stress för Socialdemokraterna att Sverigedemokraterna ligger så nära att ta över positionen som Sveriges största parti”, menar statsvetaren Jenny Madestam enligt Expressen den 18 oktober. https://www.expressen.se/nyheter/jenny-madestam-det-ar-en-enorm-stress-for-s/?fbclid=IwAR22HL0KQFlcEnqRsmPXHsbEUYyHPhVF_Vv9-rUciv3uJrUEHNkt_YAy_Gk

Moderaterna på tredje plats får nöja sig med 17,7 procent, en minskning med 1,2 procentenheter sedan SIFOs septembermätning. Härnäst kommer Vänsterpartiet på 9,2, Centerpartiet på 8,4, Kristdemokraterna på 6,7, Miljöpartiet på 5,0 och Liberalerna på 3,9 procent. SD har fått röster från M och KD men även från S.

Tecknaren Jeanders syn på Sverigedemokraternas tillväxt.

Resultat SIFO oktober 2019 (föregående mätning inom parentes):

Socialdemokraterna 24,9 (25,8)
Sverigedemokraterna 22,7 (20,2)
Moderaterna 17,7 (18,9)
Vänsterpartiet 9,3 (8,5)
Centerpartiet 8,4 (8,6)
Kristdemokraterna 6,7 (7,3)
Miljöpartiet 5,0 (5,1)
Liberalerna 3,9 (4,2)

Också i Aftonbladet/Inizios mätning för oktober får Sverigedemokraterna sin hittills högsta siffra och når nu 22,6 procent, alltså nästan på pricken likadant som hos SIFO. Det räcker till en andraplats efter Socialdemokrerna med 24,7 procent. Tredje störst blir här Moderaterna med 19,3 procent. Sedan kommer Centerpartiet på 10,1, Vänsterpartiet på 8,0, Kristdemokraterna på 6,5, Miljöpartiet på 4,2, Liberalerna på 3,2 och övrigapartier  på 1,5 procent.

Karin Nelsson, analyschef på Inizio, säger enligt Aftonbladet: ”De /SD/ fångar upp en viss typ av väljare som är missnöjda med hur politiken fungerar i dag och hur de mer etablerade partierna behandlar samhällsutmaningarna.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/dOz0yX/m-har-forlorat-andraplatsen–sd-rekordstora

Det är ingen vågad gissning att SD gynnas av att hjärtefrågor av typ migration samt lag och ordning nu, och sedan lång tid tillbaka, befinner sig i fokus i mediarapporteringen, i debatterna och i samtalen kring fikaborden landet runt. Skandalerna duggar tätt när det gäller regeringens invandringspolitik samtidigt som skjutningar, mord och sprängningar har blivit vardagsmat.

Ytterligare en faktor som gynnar SD är det faktum att en stor del av allmänheten kan konstatera, att Stefan Löfvens och andras beskrivning av partiet som ”nazistiskt” och ”rasistiskt” rimmar väldigt illa eller inte alls med verkligheten sådan den ter sig anno 2019. Hur det var när SD bildades för 31 år sedan är det få som bryr sig om. Och varför skulle de det? En hastig blick på Sveriges partipolitiska historia visar ju att övriga partier med S i spetsen faktiskt har fler skelett i garderoben än SD.

Inom etablissemanget är det många som ser på SDs avancemang i opinionen med stor olust. En av dessa är Aftonbladets notoriske ledarskribent Anders Lindberg. Han hävdar den 16 oktober att SD ”lever på myten att de alltid växer” samtidigt som han menar att vad han kallar ”högerpopulismen” med dess ”starka män” och ”nationalism” är på väg tillbaka runt om i världen. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/GG8284/sd-lever-pa-myten-att-de-alltid-vaxer

SD – här i form av medlemmar i SD  Södertälje – har ökat i varje riksdagsval sedan 1988. Foto: Leif Gröndahl.

Sverigedemokraternas kontinuerliga tillväxt i opinionen är dock ingen ”myt”, som Lindberg påstår. Den är högst verklig då partiet de facto ökat i varje riksdagsval sedan starten 1988. Det är bara att studera statistiken. I valet i september 2018 fick SD 17,6 procent av rösterna, vilket visserligen var lägre än vad partiet självt hade hoppats på men ändå närmare 5 procentenheter bättre än 2014.

Lindbergs förmodanden är med största sannolikhet mer än fråga om att besvärja de sverigedemokratiska framgångarna genom luddiga påståenden än resultaten av en lidelsefri analys av det politiska läget i Sverige och Europa..

Turkiets invasion i Syrien och vad den betyder för Israel

Publicerat 17 oktober, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Utrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En karikatyrtecknares bild av situationen i nordöstra Syrien.

”De hjälpte oss inte i Normandie…De var där och hjälpte oss i sitt eget land och det är annorlunda. ”https://www.svt.se/nyheter/utrikes/donald-trump-kurderna-hjalpte-oss-inte-i-normandie

Så uttryckte sig USAs president vid ett tillfälle när han skulle förklara varför han beslutat att dra tillbaka de amerikanska trupperna från nordöstra Syrien och därmed svika sina allierade i den kurdiska rörelsen. Det är med förlov sagt ett urbota korkat argument. Det är sant att kurderna inte fanns med i Normandie på Dagen D, men det fanns inte heller andra som USA hjälpt – sydkoreanerna, sydvietnameserna, grenadinerna…

Det var den 6 oktober som president Trump deklarerade att han, efter att ha konsulterat Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, beslutat dra tillbaka USAs styrkor om cirka 2000 man från den kurdiskdominerade autonoma regionen Rojava i Syriens nordliga och östliga delar. Dagen efter drog turkarna igång sin nu pågående invasion av området. Trump förutskickade redan i december i fjol att han avsåg dra tillbaka USA-trupperna, vilket fick försvarsminister Jim Mattis att avgå. Sedan hände dock ingenting. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rojava

Efter intensiv lobbyverksamhet från den islamistiska Erdogan-regimen vände emellertid den amerikanske presidenten på en femöring och beslöt sig för att göra slag i saken och kalla hem trupperna från det aktuella området. Detta lämnade USAs allierade i de kurdiskdominerade Syrian Democratic Forces (SDF), som bildats av Folkets försvarsstyrkor (YPG) 2015, skyddslösa. https://en.wikipedia.org/wiki/Syrian_Democratic_Forces

Eftersom SDF har visst samröre med den marxistiska PKK-gerillan kan Turkiet inte förväntas lägga fingrarna emellan när det gäller att hantera SDF-styrkorna. Vad som i hög grad främjat USAs intressen i regionen är att SDF visat sig vara den mest effektiva grupperingen när det gällt att bekämpa Islamiska staten (IS) och samtidigt är motståndare till den syriska al-Assad-regimen. Det är känt att USAs stöd för SDF, vilket tog sin början under Obama-administrationen,  har förorsakat enorm spänning i umgänget mellan Turkiet och USA; Turkiet är i egenskap av NATO-medlem en historisk allierad till Förenta staterna.

Nu har det tillkännagivits att en fem dygns tillfällig så kallad vapenvila avtalats mellan Turkiet och USA. Erdogan ser dock uppehållet som en ”paus” i striderna, under vilken han hoppas att kurderna skall avväpnas samt utrymma området. Det återstår att se vad detta kommer att resultera i. Trumps försäkran att uppehållet kommer att rädda ”miljontals liv” kan vi saklöst bortse från. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/nan7Bn/eldupphor-i-syrien–for-ett-tillbakadragande-av-trupper

Det finns också en koppling till den judiska staten Israel i den här historien. Michael J. Koplow, som är policy director för Israel Policy Forum i Washington, D. C., menar i en artikel i Jewish Journal den 16 oktober att det kan komma att visa sig att den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu och andra israeliska ledare varit alltför snabba att höja Trump till skyarna som Israels frälsare. Netanyahu försökte i december 2018 få Trump att inse att de amerikanska trupperna borde stanna kvar i Syrien.

Koplow skriver: ”Then as now, the mistake was assuming that Trump had any special affinity for Israel or that Israel would be the sole exception to the iron law of  Trump´s fundamentally self-interested and transactional nature.” Presidentens beslut att flytta USAs ambassad från Tel Aviv till Israels huvudstad Jerusalem kostade i Koplows perspektiv USA inte ett dugg.

The Israel Angle to Trump’s Syria Sellout 

Turkiska soldater försvarar en position under den pågående invasionen.

Det finns dock, menar Koplow, liten anledning förmoda att Trump skulle få för sig att dumpa Israel på samma sätt som han dumpat kurderna: ”What would make Trump´s move in Syria so worrisome for Israel is not what it signals about direct U. S. action, but how it will impact other regional actors. Trump´s erratic swings and turn-on-a-dime foreign policy, embodied in their purest form by his Syria announcement, have introduced an unprecedented uncertainty into American policy decisions.”

Trovärdigheten och förutsägbarheten, avgörande faktorer i alla internationella relationer, i Förenta staternas utrikespolitik, har försvunnit med Trumps ryckiga agerande i Syrien och lett till att varken vänner eller fiender numera kan lita på honom. Att han tagit initiativet till tämligen begränsade ekonomiska sanktioner mot Turkiet och skrivit ett märkligt brev till Erdogan, där han hoppas på en givande överenskommelse samtidigt som han hotar ödelägga Turkiets ekonomi, lär inte göra situationen mycket bättre.

Michael J. Koplow gör bedömningen att Trumps politik för Israels del medför en ökad risk för en väpnad konflikt med Iran, emedan israelerna inte längre kan lita på att USA förmår avskräcka den totalitära regimen i Teheran från att starta krig med Israel. Detta ökar risken för en förebyggande israelisk attack mot Iran. Det kan också tänkas att de sunnitiska arabstater som närmat sig Israel nu känner sig mer motiverade att närma sig Iran.

”The clear loser in all of this”, konstaterar Koplow, ”will be Israel, not only because it will be alone in countering Iran but because it will also quickly lead to the end of the much heralded but overhyped development of quiet ties between Israel and Gulf states.” Vad som är verkligt oroande är att president Donald Trump tillkännagivit som sin föresats att helt lämna Mellanöstern åt sitt öde.

Ögonvittnen konfirmerar att Turkiets pågående invasion av den kurdiskdominerade regionen sker med stor brutalitet. Exempelvis har den 35-åriga kurdiska politikern Hevrin Khalaf, som arbetat för att ena kristna, araber och kurder i Syrien, avrättats – eller rättare sagt mördats – av en av Turkiet stödd gruppering i nordöstra delen av regionen tillsammans med åtta andra. Khalaf var generalsekreterare i Future Syria Party. https://www.christianpost.com/news/kurdish-female-politician-who-worked-to-unite-christians-arabs-kurds-executed-in-syria-233434/?fbclid=IwAR1Im6QkYGdehlfp4IttEsRPAA0dQaDFFZGsinSf6Qsa4d2JkC0N7o3MS9w

Det amerikanska representanthuset har med röstsiffrorna 354-60 fördömt presidentens beslut att kalla hem trupperna från nordöstra Syrien. 129 republikaner röstade för ett fördömande. Detta rubbar inte Donald Trump, som kallat sitt eget beslut ”briljant”: ”Våra soldater har lämnat platsen, våra soldater är helt säkra, om Turkiet går in i Syrien är det upp till Turkiet och Syrien att lösa situationen, inte Turkiet och USA som en massa korkade personer vill att ni ska tro.” https://www.svt.se/nyheter/utrikes/usa-s-kongress-fordomer-trumps-syrienbeslut

Som Trump-anhängare  bjuder det mig emot att skriva detta, men den mest korkade personen i sammanhanget är president Trump själv som vägrar inse att USA i egenskap av världens ledande demokrati har ett särskilt ansvar  att försvara demokratiska och frihetliga värderingar på ett globalt plan. Att överge nära allierade är heller aldrig en god idé.

Den kurdiska politikern Hevrin Khalaf har mördats av turkisktrogna trupper.

Trump får dock dela på dumstruten med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan som med sin aggression i Syrien kastar hela Mellanöstern-regionen in i ett ytterst osäkert läge. Simon Tisdall, kolumnist i den brittiska vänstertidningen The Guardian, framhåller den 15 oktober att Erdogans dagar borde vara räknade och skriver:

Turkey´s ill-considered invasion is a by-product of Erdogan´s dictatorial behaviour. Like Donald Trump, he trusted his gut, not seasoned advisers. Now Syrians, mostly Kurds, are paying the price. All Western leaders share some blame here. They have long known Erdogan for what he is – yet for reasons of realpolitik they looked the other way.” https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/oct/15/erdogan-syria-turkey-democracy-dictatorship

Koldioxid en förutsättning för allt liv på jorden – allt färre dör i väderrelaterade fenomen

Publicerat 17 oktober, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Klimatpolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Greta Thunbergs FN-tal kan ha kostat henne Nobels fredspris.

Greta Thunberg och hennes anhängare brukar hänvisa till att vi skall lyssna till den ”samlade vetenskapen”. Problemet med den anmaningen är att det är just det klimat-Greta et consortes inte gör. De lyssnar endast till de forskare med anknytning till FNs klimatpanel IPCC och därmed jämställda som bekräftar de egna påståendena om att domedagen förestår om vi inte ”gör något”.

Efter Thunbergs beryktade ”How dare you”-framträdande i FN den 23 september har omkring 500 oberoende klimatforskare och yrkesverksamma från åtskilliga länder i ett upprop vänt sig till ledare i Europarådet, EU-kommissionen och Europaparlamentet med budskapet: ”Det finns inget klimatnödläge.”

Petitioning against climate alarmism goes global

Uppropet innehåller fem grundläggande budskap enligt följande:

1. Klimatförändringar är verkliga och har inträffat med  naturligt orsakade kalla och varma cykler sedan planeten blev till.

2. Det borde inte komma som någon överraskning att jorden blivit varmare på grund av naturliga orsaker sedan den sista ”lilla istiden” slutade runt 1870. Den reella temperaturökningen har emellertid varit väsentligt mindre än vad som kunnat förutses genom teoretiska klimatmodeller.

3. Det finns inga verkliga belägg för att antropogeniska (människoframkallade) emissioner utgör en huvudsaklig eller farlig typ av påverkan. Tvärtom har de en påtagligt välgörande inverkan på jordbruk, skogsbruk och den fotosyntes som är en förutsättning för allt liv på jorden.

4. Inte heller finns vetenskapliga bevis för att ökade koldioxidnivåer leder till fler naturkatastrofer. Däremot har åtgärder som leder till minskade koldioxidhalter ödeläggande effekter på vildlivet och vitala energisystem.

Koldioxid är en förutsättning för allt liv på jorden.

5. Energipolitiken måste baseras på vetenskapliga och ekonomiska realiteter och inte på skadliga och orealistiska projekt som drivs av omotiverad klimatalarmism.

Italienska forskare riktade några månader innan ovannämnda upprop gjordes en liknande petition till makthavare i Italien, där det bland annat framhölls att jorden varit varmare än den är i dag trots ökande atmosfäriska koldioxidnivåer. Värmeperioder har förekommit med ungefär 1000 års mellanrum. Den senaste av dessa inleddes  kring mitten av 1800-talet då ”lilla istiden” tackade för sig.

De italienska forskarna fastslår att koldioxid i sig inte är en förorening utan istället en förutsättning för livet på jorden. Man ifrågasätter vidare tesen om den av människor orsakade uppvärmningen: ”Det mänskliga ursprunget till global uppvärmning är emellertid en obevisad hypotes som enbart deducerats från några klimatmodeller, det vill säga från komplexa datorprogram kallade General Circulation Models.”

I sitt obalanserade FN-tal – som sannolikt kostade henne Nobels fredspris – påstod Greta Thunberg: ”…jag är en av de lyckliga. Människor lider, människor dör.” Exakt vad hon menade med dessa ord är osäkert, men det ligger nära till hands förmoda att hon avsåg dödsfall med bäring på klimatbetingade katastrofer av olika slag.

Bjart Holtsmark, forskare vid Statistiska centralbyrån i Norge, ger i en debattartikel i Expressen den 16 oktober ett intressant perspektiv på dödsfall relaterade till väderfenomen. https://www.expressen.se/debatt/manniskor-dor-sa-greta-vad-sager-statistiken/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Att naturkatastrofer såsom orkaner. översvämningar och jordbävningar orsakar tragiska dödsfall och mänskligt lidande är ovedersägligt. Centre for Research of the Epidemiology of Disasters (CRED) vid Katolska universitetet i Louvain i Belgien för statistik över dödsoffer av detta slag sedan 1900. Statistiken visar att färre och färre människor omkommer i väderrelaterade katastrofer.

Holtsmark informerar om att enligt statistiken förekom under perioden 1920-70 330 000 dödsfall per år förorsakade av dramatiska väderfenomen. Torka i Sovjetunionen och Kina ledde exempelvis till att över fyra miljoner människor dog. Perioden 1970-2010 uppvisar betydligt lägre siffror; här rör det sig omkring 40 000 per år. Och under åren 2011-18 visar statistiken på ett genomsnittligt dödstal om 13 312 per år trots befolkningsökningen.

Statistiken visar att allt färre dör i väderrelaterade incidenter.

Bjart Holtsmark framhåller: ”Så vi har genomgått en period där färre och färre människor har mist livet på grund av väderrelaterade händelser. Mycket tyder på att ökande välstånd har bidragit till att göra oss mindre sårbara.”

Ovanstående infallsvinklar och statistik visar att det som Greta Thunberg och hennes meningsfränder kallar ”den samlade vetenskapen” huvudsakligen rör sig om alarmistisk propaganda utgående från teoretiska datormodeller utarbetade av forskare som står IPCC nära. Det är en from förhoppning att klimatdiskussionen kan bli mer nyanserad och öppen för skilda perspektiv än så.

Om slutligen klimathotsmaffian får sin vilja igenom och lyckas trumfa igenom drakoniska miljöåtgärder så kan detta leda till att man dömer utsatta människor i Tredje världen till oåterkallelig fattigdom.

Är S på väg att närma sig SD? Åkesson har högre förtroende än någonsin

Publicerat 13 oktober, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Inrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jimmie Åkesson har all anledning att se glad ut. Han ökar stort i förtroendeligan och kan notera att alltfler sossar går över till SD.

Socialdemokraterna har sedan riksdagsvalet för drygt ett år sedan tappat omkring 140 000 väljare till Sverigedemokraterna. Det visar en färsk undersökning från opinionsinstitutet Demoskop. Sosseriet sliter nu sitt hår för att om möjligt vända denna bekymmersamma trend. https://www.expressen.se/nyheter/s-splittring-om-migrationen-allt-handlar-om-sverigedemokraterna/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Det finns nu tecken på att S-partiet kan komma att ompröva sin generösa migrationspolitik, vilken inneburit hårda påfrestningar på det svenska välfärdssystemet. Fler och fler frågar sig, när vården, skolan och omsorgen går på knäna, med förre Scania-direktören Leif Östling: ”Vad fan får jag för pengarna?” Statsminister Stefan Löfven påpekade redan 2017 att Sverige sedan krisåret 2015 tagit emot dubbelt så många flyktingar som borde ha skett och har på sistone återigen talat om behovet av att strama åt migrationspolitiken. https://samtiden.nu/2019/10/lofven-talar-plotsligt-om-farre-flyktingar/

Löfvens uttalanden om att begränsa invandringen har skapat svåra slitningar inom regeringskoalitionen. Förra kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP), numera EU-parlamentariker, har citerats: ”I den tid vi lever i är det inte läge att vara egoistisk och bara tänka på sig själva.” Frågan är dock om det inte är just det det är.

Demoskops opinionschef Peter Santesson kommenterar överströmningen från S till SD på följande sätt: ”Vi ser att det är stora blödningar i Socialdemokraternas kärngrupper: äldre väljare, låginkomsttagare och också LO-kollektivet.” Det behöver knappast särskilt understrykas att detta ger upphov till stora bekymmer för sossarna. Det är då föga märkligt om somliga rentav upplever ett närmande till SD som en lösning på problemet.

Göran Greider (S) vill kraftigt strama åt arbetskraftsinvandringen.

Högersossen Widar Andersson, chefredaktör på tidningen Folkbladet, har bilden klar för sig: ”Allt handlar om SD skulle jag vilja säga. Först tog alla avstånd från SD och slog nazism, rasism och brunfärg i huvudet på varandra när något parti uttryckte kritiska synpunkter om invandring.” Detta har ändrats, och i dag förefaller det som om S syftar till att återta förlorad terräng genom att torgföra SD-liknande retorik – dock utan att göra särskilt mycket rent praktiskt.

Att den ofta frispråkige just Widar Andersson luftar tankar av ovan citerat slag är kanske inte så sensationellt. När dock vänstersossen Göran Greider förefaller vara inne på samma linje är det ett tecken på att något håller på att hända inom Sveriges maktparti nummer ett.

I en ledarartikel i Arbetarbladet skriver Greider bland annat följande: ”Permanenta för överskådlig tid ungefär den strama flyktingpolitik vi har sedan 2015. Jag tror det är helt nödvändigt…Det som kraftigt måste stramas åt är den arbetskraftsinvandring som idag hänsynslöst utnyttjas av oseriösa företag och som skapar ett livsfarligt skuggsamhälle.” https://www.arbetarbladet.se/artikel/goran-greider-sa-har-bor-s-tala-om-flyktingpolitiken-1

Något som ytterligare spär på de socialdemokratiska bekymren – eller i varje fall borde göra det – är att SD-ledaren Jimmie Åkesson i en förtroendemätning från Demoskop, företagen den 2-7 oktober, visar sig åtnjuta rekordstort förtroende. 36 procent av de 1003 intervjuade personerna hyser således ganska stort eller mycket stort förtroende för Åkesson, vilket är 5 procentenheter mer än i septembermätningen. https://samtiden.nu/2019/10/svenska-folket-har-allt-hogre-fortroende-for-akesson/

Demoskops förtroendeliga i oktober 2019.

Störst förtroende har alltjämt Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor, som ökar med 3 procentenheter till 39 procent. Tvåa på förtroendelistan är S-ledaren Stefan Löfven med 37 procent, en ökning med 2 procentenheter. Närmast efter Åkesson på tredje plats återfinns Ulf Kristersson, M, som ökar med 3 procentenheter upp till 34 procent. Kristersson har dock tappat inte mindre än 9 procentenheter sedan valet, då han låg på 43 procent.

Härnäst på listan hittar vi Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt på 32 procent – oförändrat sedan september. På sjätte plats finns Centerpartiets Annie Lööf, som visserligen bara går back med en procentenhet sedan förra mätningen men som har tappat hela 15 procentenheter sedan valet. Det krävs ingen övermänsklig analytisk förmåga för att begripa varför: Lööf framstår som en veritabel svikare efter sitt tidigare löfte om att aldrig bli ett stödhjul åt S.

De båda MP-språkrören Per Bolund (16) och Isabella Lövin (15) ökar båda marginellt sedan i september. Ohotat sist på Demoskops lista är Liberalernas Nyamko Sabuni med ett förtroendekapital om 13 procent, ett tapp på 3 procentenheter.

Den socialdemokratiska tillbakagången ligger väl i linje med hur det är i det övriga Europa, där socialdemokratiska partier i en del fall ligger i spillror. I Sverige har utvecklingen gått långsammare, men om S fortsätter att tappa så skulle jag bli förvånad om partiet når över 20 procent i riksdagsvalet om tre år.

 

Trumps värsta blunder hittills kan få oöverskådliga konsekvenser

Publicerat 12 oktober, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Utrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Trump och Erdogan tycks uppskatta varandras sällskap – i alla fall på den här bilden.

Donald Trumps beslut att överge sina kurdiska allierade i norra Syrien måste utan tvekan betecknas som den amerikanske presidentens värsta blunder hittills. Trump drar undan mattan för de lojala allierade i organisationen YPG som spelat en betydelsefull roll i kampen mot IS-terroristerna. Det kan få oöverskådliga konsekvenser. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-50017839

USAs truppnärvaro i den aktuella delen av Syrien har varit tämligen blygsam. Av 2000 soldater i Syrien har endast cirka 200 funnits på plats i den till Turkiet angränsande nordöstra delen av landet. Dessa soldater har varit icke-stridande men uppges ha spelat en avgörande roll i att koordinera kampen mot de barbariska IS-terroristerna.

När den amerikanska närvaron, icke minst i formen av flygstyrkor, nu avslutats har turkarna fria händer att göra som de behagar i området. Ursäkten att kurderna skulle vara lierade med den marxistiska terrorrörelsen PKK är bara en propagandalögn – det finns inga trovärdiga belägg för att YPG skulle samarbeta med PKK. Däremot har man haft nära förbindelser till USA.

USAs tidigare FN-ambassadör Nikki Haley, som sällan eller aldrig tidigare kritiserat Trump, har varit rak i sin kritik mot övergivandet av YPG och menar att de allierade kurderna nu ”lämnas att dö”. https://edition.cnn.com/2019/10/07/politics/nikki-haley-donald-trump-syria-troops-brett-mcgurk/index.html

Turkiets islamistiske president Recep Tayyip Erdogan hoppas nu kunna lägga beslag på en 30 kilometer bred zon längs den syriska gränsen. Han har även tillkännagivit planer på att låta tre miljoner sunnimuslimska syriska flyktingar bosätta sig i området. Om detta sker kommer kurderna med all sannolikhet att jagas iväg och bli av med hus och hem.

En annan konsekvens är att kurderna nu knappast kan fortsätta kontrollera de läger där tillfångatagna IS-terrorister uppehåller sig. Detta innebär att i värsta fall tiotusentals blodtörstiga islamister kan komma på fri fot med mycket otrevliga konsekvenser för ej endast Syrien och Irak utan också för Europa. Det rapporteras redan att IS-fångar gjort myteri i al-Hol-lägret och företagit utbrytningsförsök.

Al-Hol-lägret i norra Syrien.

Inte bara Erdogan utan också Vladimir Putin applåderar USAs beslut, eftersom han nu får förnyade möjligheter att ge Syriens diktator Bashar al-Assad en hjälpande hand och skaffa Ryssland ett ökat inflytande i Mellanöstern på kuppen.

Sedan Turkiet invaderat nordöstra Syrien och drivit 100 000-tals människor på flykt har Trump-administrationen desperat sökt rättfärdiga sitt handlande. Utrikesminister Mike Pompeo har försäkrat omvärlden att USA inte alls givit turkarna grönt ljus i norra Syrien, något som motsägs av verkligheten. Trump själv har avlevererat en ström av motstridiga tweet och sägs ha givit den amerikanske finansministern Steven Mnuchin klartecken att genomföra ekonomiska sanktioner mot Erdogan-regimen. https://www.expressen.se/nyheter/usas-hot-mot-turkiet-avbryt/

Vad som förefaller uppenbart är att USAs utrikespolitik för närvarande ligger i spillror. Trump tycks inte längre ha kvar några nära medarbetare som har integritet nog att våga säga emot sin chef, vilket i och för sig kan ses som förståeligt – om detta skulle ske löper de stor risk att bli avskedade eller tvingas bort från sina poster, vilket den förre nationelle säkerhetsrådgivaren John Bolton tvingades erfara.

Den republikanske senatorn Lindsey Graham från South Carolina har dock tagit bladet från munnen och bland annat sagt: ”The decision to abandon our Kurdish allies and hand Syria over to Russia, Iran and Turkey will put every radikal Islamist on steroids. Shot in the arm to the bad guys. Devastating for the good guys.”

Jag är normalt en varm anhängare av Donald Trump. Den här gången har han dock gått över den utrikespolitiska anständighetens gräns. Han borde inse att USA som världens ledande demokrati har ett ansvar när det gäller att säkerställa demokrati, frihet och andra för den fria världen centrala värden. Att lämna fritt spelrum för destruktiva länder, krafter och rörelser går stick i stäv med en sådan målsättning.

 

 

Kreml brännmärker Navalnyjs rörelse som ”utländsk agent”

Publicerat 11 oktober, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Utrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Aleksej Navalnyj förs bort av rysk polis vid en demonstration mot Putin 2018.

Aleksej Navalnyj fortsätter att vara en nagel i ögat på den ryska regimen och dess statsbärande parti Enade Ryssland. Hans organisation Rospil, grundad 2010, brännmärks nu av myndigheterna som ”utländsk agent” och anklagas för att vara beroende av utländskt stöd; Navalnyj förnekar att så skulle vara fallet. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7317942

Det råder ingen tvekan om att antikorruptionsfonden Rospil har skrämt upp Kreml riktigt ordentligt. En viktig del av verksamheten har bestått i att lägga ut mot den ryska regimen kritiska videoklipp som ger en uppfattning om maktmissbruk och misslyckanden som exempelvis havererade raketer, icke fungerande cancervård, höjdarnas lyxliv etcetera.

Navalnyjs gräsrotsrörelse har lyckats attrahera huvudsakligen unga anhängare över hela Ryssland. Efter lokalvalen i september genomfördes omfattande räder mot Navalnyjs olika högkvarter och rörelsens anhängare i syfte att om möjligt lägga beslag på komprometterande material. Nu satsar alltså Kreml på att framställa Rospil som ett redskap för utländska krafter, en beprövad taktik av diktaturstater.

Juristen, aktivisten och bloggaren Aleksej Navalnyj, som är född 1976, har relativt nyligen frigivits efter att ha dömts till 30 dagars fängelse för att ha uppmanat till icke tillståndsgivna demonstrationer, som i samband med lokalvalen anordnades inte bara i Moskva utan på orter över hela landet. Navalnyj fördömde omedelbar försöken att sätta stopp för demonstrerandet som ”terrorhandlingar”. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/rysk-oppositionsledare-slappt-fran-fangelse

Navalnyj fick i fängelset vård för något som de behandlande läkarna kallade ”en allvarlig allergisk reaktion” men som Navalnyj menade var symptom på förgiftning.

Efter mordet på oppositionsmannen Boris Nemtsov 2015 står den verkliga ryska oppositionens hopp till Aleksej Navalnyj. Bland statsdumans sex partier finns visserligen oppositionspartier såsom Gennadij Ziuganovs Ryska federationens kommunistiska parti och Vladimir Zjirinovskijs Rysslands liberaldemokratiska parti, men dessa spelar mest av allt rollen som president Vladimir Putins demokratiska alibi och är i grunden hans lydiga nickedockor. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_politiska_partier_i_Ryssland

Navalnyj har tidigare ställt upp i Moskvas borgmästarval men hindrats från att kandidera i presidentvalet. De verkligt oppositionella kandidaterna och partierna förbjöds ställa upp i valen i september vilket var orsaken till de omfattande protesterna.

 

 

 

 

FNs pengar på väg att ta slut: dags att lägga ner eländet och bilda Demokratiernas förbund

Publicerat 10 oktober, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Utrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

FN-skrapan i New York.

FNs pengar är på väg att ta slut – kassan kan vara helt tom vid månadsskiftet oktober-november 2019. Det skriver FNs generalsekreterare António Guterres i ett brev till världsorganisationens omkring 37 000 anställda. https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/fn-chefen-fn-s-pengar-pa-vag-att-ta-slut

Underskottet uppgår för närvarande till 230 miljoner US dollar eller närmare 2,3 miljarder kronor. Orsaken uppges vara att medlemsländerna endast betalat in 70 procent av den totalsumma som behövs för att hålla verksamheten igång. Guterres föreslår bland annat att tjänstemännens resor begränsas till det absolut nödvändiga.

Förenta nationerna (United Nations) grundades den 24 oktober 1945 i syfte att främja internationellt samarbete. Organisationens högkvarter placerades i New York i USA. FN hade vid grundandet 51 suveräna stater som medlemmar. Från och med juli 2011, då Sydsudan togs in, har världsorganisationen 193 medlemmar. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_nationerna

FN har genom åren svarat för flera minnesvärda insatser. Så spelade man, när den tidigare norske utrikesministern Trygve Lie var generalsekreterare, en avgörande roll vid den judiska staten Israels bildande den 14 maj 1948. När Koreakriget utbröt med det kommunistiska Nordkoreas angrepp på det USA-stödda Sydkorea den 25 juni 1950 beslutades att FN-styrkor från 16 nationer skulle ställa upp på det angripna landets sida.

Det finns sannolikt ytterligare ett antal exempel på att FN agerat på ett föredömligt sätt i samband med internationella konflikter. Med tiden har dock FN utvecklats i alldeles fel riktning och framstår i denna bloggares ögon alltmer som en impotent och beklagligt inkompetent och korrupt koloss på lerfötter. Organisationen kan på flera sätt jämföras med sin föregångare Nationernas förbund (NF, League of Nations).

NF bildades 1920 på initiativ av den amerikanske presidenten Woodrow Wilson för att förhindra framtida världskonflikter. Högkvarteret upprättades i schweiziska Génève. Paradoxalt nog röstade den amerikanska senaten nej till att ansluta Förenta staterna till NF; den hade tidigare också röstat nej till Versaillesfördraget efter Första världskriget. Målsättningen att förhindra internationella konflikter kom på skam då man misslyckades med att sätta stopp för Japans, Italiens och Tysklands utökande av sina respektive territorier med vapenmakt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationernas_f%C3%B6rbund

Saudiarabien är en av medlemmarna i FNs råd för mänskliga rättigheter.

Nationernas förbund upplöstes formellt inte förrän 1946 men hade i praktiken upphört att fungera sedan Andra världskriget utbrutit med Nazitysklands invasion av Polen den 1 september 1939. Inte många sörjde dess frånfälle. Det kan nämnas att Sveriges statsminister Hjalmar Branting 1921 fick dela Nobels fredspris tillsammans med den norske politikern och pacifisten Christian Lange för sina insatser inom NFs ram. https://popularhistoria.se/politik/politiker/hjalmar-branting-arbetarnas-hovding

FN handikappas av att alla medlemsstater – totalitära diktaturer likaväl som demokratier – har en röst var vilket gör att hanteringen av organisationens angelägenheter blir oerhört tungrodd. Rent groteskt blir det när diktaturstater såsom Saudiarabien, Kuba, röda Kina, Venezuela, Förenade arabemiraten och Qatar spelar ledande roller som medlemmar i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det enda land som rådet någonsin fördömt är Israel, vilket skett 15 gånger.

Liberalernas riksdagsman Fredrik Malm har med all rätt föreslagit att rådet läggs ner. https://www.svt.se/opinion/mr-radet

Inte heller FNs säkerhetsråd, som har fem permanenta och 15 medlemmar som väljs in på vardera två år, bidrar nämnvärt till att ge FN ett gott renommé. De fem permanenta medlemsstaterna USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och röda Kina har alla vetorätt vilket exempelvis gör att kineserna kan stoppa alla för dem misshagliga typer av agerande mot ockupationen av Tibet eller det frikostiga utdömandet av dödsstraff i landet.

Säkerhetsrådet

Enligt min enkla mening har FN i allt högre utsträckning urartat till att bli ett språkrör för motbjudande diktaturer och terrorrörelser som till exempel palestinaarabiska Hamas, som man vägrat fördöma. Det är hög tid att lägga ner, ej endast det parodiska människorättsrådet, utan hela eländet. Istället skulle FNs demokratiska medlemsländer kunna bilda ett Demokratiernas förbund, som på riktigt skulle kunna spela en konstruktiv roll i världen. https://www.varldenidag.se/nyheter/nar-fn-blir-sprakror-for-diktaturer-och-terror-regimer/reprlj!tECi1fV1QyMlqTJZTtUyag/