SÄPO-chefens varning för högerextrem terror: ett beställningsjobb från regeringen?

Publicerat 23 augusti, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Inrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

SÄPO-chefen Klas Friberg anser att det finns risk för högerextremt våld.

SÄPO-chefen Klas Friberg går nu ut och varnar för ökad risk för så kallat högerextremt våld. ”Det finns en ökad risk för attentat när det gäller våldsbejakande högerextrema personer”, citeras Friberg i en TT-intervju den 23 augusti. Han menar att det troligen rör sig om ”ensamagerande” personer som inte är organiserade någonstans. https://www.svt.se/nyheter/sapo-varnar-for-mer-hogerextremt-vald

Det är givetvis bra att SÄPO håller koll på befintligt och möjligt politiskt våld av skilda slag. Det finns noga taget tre kategorier av sådant våld: islamistiskt, vänsterextremt och högerextremt. Nu har SÄPOs högsta ansvarige valt ut den högerextrema varianten som den som för tillfället utgör det största hotet mot vårt demokratiska samhälle. Jag måste tillstå att jag finner detta en smula egendomligt.

Klas Fribergs argumentation lämnar i mitt tycke åtskilligt övrigt att önska. Han hänvisar till terrordåd med högerextrema förtecken såsom de vilka begåtts mot moskéer i Christchurch på Nya Zeeland, på en stormarknad i El Paso i Texas samt det nyligen timade attentatsförsöket mot en moské i Norge. Det finns risk för så kallat copy-cat-beteende i Sverige, menar SÄPO-chefen.

Friberg berättar vidare för oss att propagandan kring vad som kan kallas högerextrema idéer ökar runt om i världen.  Dock lugnar han oss med  följande käcka försäkran;: ”Vi jobbar underrättelsemässigt, vi följer vad som händer på nätet med de förmågor vi har och så gott vi kan.” Ja, fattas bara annat. Detta är ju faktiskt den svenska säkerhetspolisens raison d’etre.

SÄPO-bossen får ursäkta, men jag tycker inte hans redogörelse för det högerextrema hotet verkar vara särdeles professionellt anlagd. Snarare som att han i stora drag återger samtalsämnet kring fikabordet vid gårdagens kafferast på SÄPO-kansliet än att han ägnar sig åt något slags seriöst analyserande. Mest löst tyckande kring vad några terrordåd i utlandet möjligen kan tänkas innebära för oss svenskar. Har inte SÄPOs chef mer på fötterna kan han, som jag ser det, lika gärna hålla tand för tunga.

Fortfarande sker ju islamistiska terrordåd, det ena blodigare än det andra, praktiskt taget varje dag på olika platser i världen. Antalet islamister i Sverige är vidare mångfaldigt större än antalet så kallade högerextremister – jag skriver ”så kallade” eftersom de högerextremister som är nazister de facto bekänner sig till en socialistisk ideologi. Risken för islamistiska terrordåd borde alltså vara enormt mycket större än ”högerextrema” motsvarigheter.

Vänsterextremisten Jonas Linde, med bakgrund i den autonoma miljön, dömdes till fem års fängelse för grovt vapenbrott.

I verkligen torde hotet från den våldsbenägna vänstern vara minst lika stort. Det är bara tre månader sedan som den tidigare deltidssoldaten och vänsterextremisten Jonas Linde, 32, av Jönköpings tingsrätt dömdes till fem års fängelse för att ha bunkrat upp vapen i en container i småländska Taberg. Bland vapnen fanns en fullt utrustad AR-15, en automatkarbin som användes vid de två moskédåd på Nya Zeeland som krävde ett 50-tal människoliv. https://www.expressen.se/gt/vansterextrema-jonas-linde-hade-vapengomma-doms/

Det finns även högerextrema/nazistiska personer som dömts för våldsdåd inklusive mord samt vapenbrott i Sverige, men det var ganska länge sedan. Klas Friberg har inte lyckats visa att riskerna för ett dåd av detta slag skulle ha ökat under den senaste tiden.

Jag misstänker starkt att SÄPO-chefens illa underbyggda utsagor om en överhängande risk för högerextrema terrordåd i Sverige mest är av politiskt slag. Nu spekulerar jag kanske hej vilt, men det skulle inte förvåna ett dugg om de teorier Friberg luftar är ett beställningsjobb från regeringen i allmänhet och justitieminister Morgan Johansson i synnerhet i syfte att kratta manegen för regeringens planer på att förbjuda vad man kallar rasistiska organisationer. https://www.expressen.se/nyheter/regeringen-vill-forbjuda-rasistiska-organisationer/

Slutligen är det värt att notera att Fribergs varningsord kommer samtidigt som antalet ”vanliga” – det vill säga rent kriminella – illdåd i form av sprängningar, skjutningar, mordbränder och misshandelsfall försiggår på en daglig basis med till synes obefintliga möjligheter för polismakten att göra något åt eländet.

 

Affären Bali/Bildt: ingen får ge sig på diktaturkramaren Bildt

Publicerat 22 augusti, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Inrikespolitik, Utrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ulf Kristersson tvingar Hanif Bali till taktisk reträtt om Bildt-kritiken – tråkigt men nödvändigt.

Det kan väl vid det här laget inte ha undgått någon att moderate riksdagsmannen Hanif Bali dels uppmanats lämna två riksdagsuppdrag, dels tvingats be partiikonen Carl Bildt om ursäkt. https://www.expressen.se/nyheter/hanif-bali-attackerar-carl-bildt-en-man-som-inte-lyckats-ha-ratt/

Bakgrunden är Balis skarpa kritik i sociala medier mot Bildt. Om denne formulerade sig Hanif Bali så: ”En man som inte lyckats ha rätt om ett enda utrikespolitiskt skeende någonsin.” Samt: ”Nämn en gång grabben har haft rätt.” Detta föranledde M-ledaren Ulf Kristersson att sammankalla hela partiets riksdagsgrupp för allvarlig kritik mot den felande.

Det hela utmynnade i att Hanif Bali förständigades lämna posterna som ersättare i riksdagens EU-nämnd samt i arbetsmarknadsutskottet. Däremot tillåts han fortsätta som riksdagsledamot – M-ledningen torde vara fuller väl medveten om att för den händelse den i vida kretsar populäre Bali avpolletteras från riksdagen så kommer X procent av partiets väljare att gå över till SD eller KD.

Bali har efter all kalabik i partiet tvingats till en taktisk reträtt och har bett Carl Bildt om ursäkt samtidigt som han beklagar sin egen bristande fingertoppskänsla för hur det är lämpligt att formulera sig. Man kan tycka att detta är trist men inser samtidigt att det varit nödvändigt om Bali vill fortsätta som M-politiker på hög nivå. Alternativet hade varit att gå över till SD, men det steget är Bali uppenbarligen inte redo att ta – åtminstone inte ännu.

Enligt Ulf Kristersson var Balis Bildt-kritik endast den proverbiala droppen som kom bägaren att rinna över. M-ledaren påstår vidare: ”Jag vill understryka att det är lika illa att vara kritisk mot andra personer som det är att vara det mot Carl Bildt.” Det där tror nog inte någon hyfsat eftertänksam människa på. Hanif Bali har tidigare i stort sett tillåtits skriva vad som helst om vem som helst, men när han ger sig på Sankt Bildt tar det hus i helsike.

Carl Bildt ler i kapp med Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif under sitt besök i landet 2014.

Om det legat någon sanning i M-ledarens utsaga hade ju Bali fått rejält på skallen när han på sociala medier tog heder och ära av Irans Sverige-besökande utrikesminister Mohammad Javad Zarif och indirekt också av utrikesminister Margot Wallström. Det skedde sedan Wallström konstaterat att ”iranier” tyvärr inte tar kvinnor i hand, ”så det gör vi aldrig var vi än är…”

Hanif Bali avfärdade detta med följande ord: ”Nej Margot, iranier har inga problem att ta kvinnor i hand, det är radikala islamistsvin som du myser så hjärtligt med som vägrar göra det.”

Bland det bästa som skrivits om affären Bali/Bildt så här långt svarar i mitt tycke Johan Westerholm för på Ledarsidorna:, där Westerholm ger Bali rätt i allt väsentligt: ”Oavsett vad den enskilde kan anse om riksdagsledamoten Hanif Balis formuleringsfärdigheter på Twitter visar det sig att Bali har en poäng.”

Hanif Bali hade rätt

Det Westerholm i första hand syftar på är Carl Bildts mångåriga vana att i alla lägen driva Turkiets och dess islamistiske president Recep Tayyip Erdogans intressen, icke minst beträffande Turkiets EU-relaterade ambitioner. I en intervju i Expressen den 7 mars 2016 gav Bildt EU skulden för den negativa utvecklingen i Turkiet: ”Vi har marginaliserat och stött bort Turkiet, och nu ser vi dessvärre de negativa konsekvenserna. https://www.expressen.se/nyheter/carl-bildt-turkiets-utveckling-ar-eus-fel/

Om vi botaniserar vidare bland Bildts ställningstaganden genom åren så finner vi bland annat följande. Som studentpolitiker på 1970-talet pläderade han i tidskriften Svensk Linje för ett svenskt erkännande av det kommunistiska Östtyskland och uppmanade studenterna att skänka pengar till den kommunistiska motståndsrörelsen Viet Cong (FNL) i Vietnam. Aktiv antikommunism var Bildt direkt motståndare till.

Bildt har vidare alltid förhållit sig skeptisk gentemot den judiska staten Israel och har till exempel mött deltagare i det antiisraeliska propagandajippot Ship to Gaza. Bildt var proarabisk redan som studentpolitiker och var som utrikesminister en av de mest uttalade kritikerna av Israel internationellt. Detta uppskattades inte alls av israelerna, och faktum är att Carl Bildt i likhet med senare Margot Wallström portades från Israel som svensk regeringsrepresentant även om detta inte blev lika uppmärksammat som i fallet Wallström. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P3aKL6/carl-bildt-portades-ocksa

Om Carl Bildt förhåller sig skeptisk gentemot israeler och judar så trivs han betydligt bättre med islamister och muslimer. Exemplet Erdogan och Turkiet har redan nämnts, och när Bildt i egenskap av utrikesminister 2014 besökte mullornas Iran var det uppenbart att han kom väl överens med president Hassan Rouhani och den i dagarna aktuelle utrikesministern Mohammad Javad Zarif .https://www.expressen.se/nyheter/har-ar-utrikesminister-bildts-bilder-fran-iran/

Som ett kuriosum kan nämnas att Bildt mitt under pågående presskonferens plötsligt reste sig och med sim mobiltelefon började fotografera de närvarande journalisterna!

I Iran hängs homosexuella i lyftkranar trots den iranske utrikesministerns påståenden om motsatsen.

Jag gissar att Carl Bildt uppskattar umgänget med de iranska dignitärerna betydligt mer än han uppskattar presidenten i världens viktigaste demokrati, Donald J. Trump. Semiaristokraten Bildt har städse rynkat på näsan mot den senare och tagit varje möjligheter att i internationella fora uttrycka sin mening om den i hans tycke oerhört vulgäre Trump. Nyligen skrev han i det liberala flaggskeppet The Washington Post debattutrymme att Trumps strävan att köpa Grönland av Danmark är ”bortom det absurda”. https://www.expressen.se/nyheter/carl-bildt-om-gronland-bortom-absurt/

Däremot har den forne excellensen Bildt, i alla fall mig veterligt, inte yttrat ett enda kritiskt ord om den totalitära islamistdiktaturen Iran i anledning av dess utrikesministers tvådagarsbesök i Sverige. Detta trots att Zarif exempelvis försvarade dödsdomen mot den i Iran dödsdömde svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali, försvarade slöjtvånget för kvinnor samt förnekade att homosexuella handlingar straffas med döden trots hur många bevis som helst för att så sker. https://www.dn.se/nyheter/varlden/irans-utrikesminister-forsvarade-dodsdomen-mot-svensk-iranske-forskaren/

Nej, då är det i Bildts ögon viktigare att ironisera över USAs nuvarande president. Det är verkligen på tiden att moderatledningen på allvar utsätter diktaturkramaren Carl Bildts utrikespolitik för en välbehövlig granskning och slutar upp med att behandla Bildt som något slags oberörbar kunglighet. Han är trots allt endast medlem av knapadeln, låt vara med en rätt uppblåst attityd – vilket är tämligen anmärkningsvärt med tanke på att Bildt varken slutfört sina akademiska studier eller haft ett jobb utanför politiken.

 

 

Därför är klimatstrejk en riktigt dålig idé

Publicerat 21 augusti, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Klimatpolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Elever i kampanjen Fridays for future i tyska Köln vill bränna kapitalismen.

Greta Thunberg med flera medlemmar i Fridays for future uppmanar i ett flertal tidningar den 2 augusti ”alla fackföreningar och förbund att utlysa strejk den 27 september” för klimatets skull. Detta är av flera skäl en riktigt dålig idé.

Det är inte särskilt många som vågar kritisera klimatikonen Greta Thunberg i dag, sannolikt för att inte riskera bli avfärdade som sura gubbar och gummor alternativt ”klimatförnekare”. Det är fullt möjligt att jag är en sur gammal gubbe men däremot inte ”klimatförnekare” – absolut ingen förnekar ju att det finns ett klimat. Däremot går det alldeles utmärkt att kalla mig klimathotsskeptiker.

Eftersom vår grundlagsfästa yttrandefrihet även omfattar såväl sura gamla gubbar som klimathotsskeptiker tar jag mig därför friheten att ha kritiska synpunkter på Greta Thunbergs med fleras uppmaning till klimatstrejk.

Expressens Sanna Rayman har under rubriken ”Gretas klimatstrejk är en stor, dyr pose” den 9 augusti på ett utmärkt sätt uttryckt varför klimatstrejker inte är något som bör genomföras: ”Tanken må vara vällovlig, men facklig klimatstrejk är likväl en dålig idé, helt enkelt för att den saknar konkret motpart och därför blir en oseriös urvattning av strejkvapnet.” https://www.expressen.se/ledare/sanna-rayman/gretas-klimatstrejk-ar-en-stor-dyr-pose/

Normalt används strejker av fackliga organisationer i syfte att sätta press på arbetsgivare för att dessa skall erbjuda sina anställda bättre villkor av något slag. Arbetsgivarna kan i sin tur utlösa lockout och utestänga arbetstagarna från deras arbetsplatser. Av någon anledning tror jag dock inte på någon ”lockout för klimatet” i samband med en eventuell klimatstrejk.

Klimataktivismen i dag utmärks av tunnelseende och flockmentalitet. Detta hindrar Greta Thunberg och alla andra aktivister att tillägna sig en helhetssyn på klimat och miljö. Förvisso är klimatet viktigt – frågan är dock vad vi kan göra åt det. Klimatet har skiftat kraftigt ända sedan jordens skapelse och det har mestadels skett helt utan mänsklig påverkan.

I höjd med vikingatiden var det exempelvis så varmt på våra nordiska breddgrader att Grönland var – just det ja, grönt. Det behöver inte påpekas att på den tiden fanns varken bilism eller industrier. Sedan blev det kallare, så kallt att Carl X Gustaf kunde gå med sina trupper på isen över de danska Bälten 1658 och inta Köpenhamn. Därefter blev det på nytt varmare, därefter kallare igen och så vidare.

Det finns i dag välrenommerade solforskare som menar att en ny ”liten istid” av samma slag som tidigare uppträtt i historien kan vara på väg och vara här om cirka 15 år. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/27/solforskare-ny-liten-istid-kan-vara-pa-vag/

Jag vågar vidare påstå att den förhärskande klimatalarmismens simplistiska budskap verkar hämmande när det gäller att komma tillrätta med påtagliga miljöproblem såsom nedskräpning i skog och mark, vårt urusla vägunderhåll – en realitet icke minst här i Södertälje – och föroreningar i Östersjön.

FN-kampanjen Trillion Trees vill rädda klimatet genom trädplantering.

Greta Thunberg med flera klagar över att de skolrelaterade fredagsstrejkerna för klimatet inte lett till några konkret resultat. Det kanske stämmer. Faktum är att det enda Thunbergs domedagsbudskap verkar ha lett till är en ökad känsla av ångest och skam över att inte göra tillräckligt för klimatet, särskilt bland barnen.

Detta är knappast några positiva eller eftersträvansvärda resultat.

Matthias Sundin och Magnus Aschan pekade i en debattartikel i Aftonbladet den 1 augusti på att medias domedagsrelaterade rapportering om klimatfrågor leder till en skev bild av verkligheten. Det behövs, menar debattörerna, ”en ny klimatrörelse som uteslutande fokuserar på möjligheter och lösningar, inte skam och rädsla”. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/GGeX5B/media-maste-sluta-med-domedagsretoriken

Sundin och Aschan exemplifierar med en våldsamt alarmistisk FN-rapport som gjorde gällande att en miljon arter på jorden riskerade att utrotas och ställer den mot det likaledes FN-relaterade projektet Trillion Tree Campaign.  Budskapet i denna kampanj är att två tredjedelar av alla människoskapade koldioxidutsläpp kan sugas upp av omfattande trädplanteringar och därmed begränsa klimatförändringar och bidra till ökad biologisk mångfald.

Man behöver inte vara något snille för att inse vilket av de båda budskapen som rönte störst uppmärksamhet i media – det om arternas utrotning fick enligt Sundins och Aschans statistik tio gånger så mycket utrymme.

Fotnot: Ovanstående text är en något utökad version av ett debattinlägg i Länstidningen, Södertälje den 16 augusti 2019.

SIFO: M ökar och KD minskar mest – L under spärren igen

Publicerat 19 augusti, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Inrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Förlorare i SIFO augusti 2019: KDs Ebba Busch Thor och Ls Nyamko Sabuni.

SIFOs opinionsmätning för augusti 2019 bekräftar AB/Inizios slutsats nyligen: Liberalerna har inte kunnat dra fördel av någon ”Sabuni-effekt”. Således fortsätter L parkera under riksdagsspärrens 4 procent med 3,8 procent av väljarsympatierna (låt vara att detta är 0,2 procentenheter bättre än i närmast föregående mätning som skedde i juni). https://www.expressen.se/nyheter/svdsifo-ingen-sabuni-effekt-for-liberalerna/

Det är tydligt att de liberalt sinnade väljarna inte upplever den nya partiledaren Nyamko Sabuni som något jättelyft jämfört med Jan Björklund. Hon har ju därtill i stort lyst med sin frånvaro i offentligheten sedan talet i Almedalen i somras. Ls katastrofsiffror överraskar i alla fall mig – jag hade absolut trott på något slags Sabuni-effekt. Den nu aktuella SIFO-mätningen, som beställts av Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten,  är den sjunde i rad där L misslyckas nå riksdagsspärren.

Det största tappet i SIFO-mätningen står emellertid Kristdemokraterna för – från 9,5 procent i förra mätningen till 8,4 nu. I våras låg KD därtill på över 12 procent. SIFO-chefen Toivo Sjörén förklarar detta så: ”De började tappa redan i maj. Nedgången sedan dess beror dels på att de inte fick prata om de frågorna de ville, dels på att partiet förlorade en del kvinnliga väljare.”

Ja, jo, kanske. Den tyngsta orsaken till KDs kräftgång som jag ser det är emellertid att rätt många genomskådat partiets fejkkonservatism. Man kan inte, som KD-ledaren Ebba Busch Thor gjort, å ena sidan tala om behovet av en tuffare invandringspolitik men å andra sidan i riksdagen rösta för ökad anhöriginvandring. Det ligger då nära till hands för besvikna KD-sympatisörer att istället vända sig till SD eller M. https://nyheteridag.se/kd-sager-ja-till-regeringens-anhoriginvandring-far-kritik-i-sociala-medier/

Störst i SIFO-mätningen är Socialdemokraterna på 26,8 procent, klart lägre jämfört med valresultatet och historiskt fortsatt uruselt. Det bör ändå anses som anmärkningsvärt att det ledande partiet i Sveriges sannolikt odugligaste regering någonsin förmår attrahera drygt en fjärdedel av väljarkåren. Moderaterna spottar upp sig till andraplatsen med 19,1 procent, vilket är mätningens största ökning med 0,7 procentenheter.

Den rödgröna regeringen lyckas skrapa ihop 31,7 procent i SIFO.

Sverigedemokraterna får i denna mätning nöja sig med rangen som landets tredje största parti med 18,2 procent, en marginell ökning jämfört med föregående mätning. Därnäst placerar sig Centerpartiet med 8,8 respektive Vänsterpartiet med 8,7 procent. Det är i paritet med vad V brukar få i nästan varje opinionsundersökning. Tvåa från slutet på listan blir Miljöpartiet, vars 4,9 procent i varje fall innebär att partiet med nöd och näppe klarar riksdagsspärren.

Regeringen med stödpartier lyckas i föreliggande undersökning nå 31,7 procent under det att regeringen med stödpartier får 44,3 procent. Andelen osäkra väjare har vidare ökat: med 2,1 procentenhet till 14,9 procent.

SIFO brukar anses stå för de jämte SCB mest seriösa opinionsbarometrarna. Om detta kan anses vara välförtjänt eller ej må vara osagt. SIFO intervjuade 6316 personer under tiden 5-15 augusti – 1000 per telefon och resterande via webbpanel.

SIFO augusti 2019:

Socialdemokraterna 26,8 (+0,3)
Moderaterna 19,1 (+0,7)
Sverigedemokraterna 18,2 (+0,1)
Centerpartiet 8,8 (+-0)
Vänsterpartiet 8,7 (+0,1)
Kristdemokraterna 8,4 (-1,1)
Miljöpartiet 4,9 (+-0)
Liberalerna 3,8 (+0,2)

Antisemitiska USA-politiker portas från Israel

Publicerat 16 augusti, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Utrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Israels regering har tillkännagivit att de båda amerikanska Israel-hatande politikerna Ilhan Omar och Rashida Tlaib – båda representerande det Demokratiska partiet i kongressens representanthus – inte tillåts komma in i den judiska staten för ett planerat besök i Judéen och Samarien (”Västbanken”).

HUGE! Radical Democrats Rashida Tlaib and Ilhan Omar BANNED FROM ISRAEL Over Suspected Provocations

Premiärminister Benjamin Netanyahu har motiverat beslutet med att såväl Omar som Tlaib stöder den anti-israeliska rörelsen BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) samt att det finns risk för provokationer från de båda. De har bland annat jämfört Israel med Nazityskland. Israel hade först avsett låta Omar och Tlaib komma in i Israel men ändrade sig alltså. https://bdsmovement.net/

Beslutet kom en dag efter det att USAs president Donald Trump på Twitter menat att det vore ett svaghetstecken av Israel att låta två av dess mest fanatiska fiender besöka landet.

Rashida Tlaib (till vänster) och Ilhan Omar portas från Israel.

Ilhan Omar föddes i Mogadishu i Somalia 1982. Hon valdes in i representanthuset 2018 och har på kort tid gjort sig känd som en brinnande antisemit och Israel-och USA-hatare. Rashida Tlaib är född i Detroit, Michigan 1976 och är bördig från en palestinsk invandrarfamilj. I likhet med partikollegan Ilhan Omar är hon våldsamt anti-israelisk och anti-Trump. Hon är medlem i Democratic Socialists of America.

Ilhan Omar och Rashida Tlaib är de första muslimska kvinnor att väljas in i USAs kongress.

Representanthusets demokratiska talman Nancy Pelosi har fördömt det israeliska beslutet med motiveringen, att det är ”beneath the dignity of the great state of Israel”.

Omar och Tlaib är i ”fint” sällskap. Israel har tidigare förklarat att Sveriges utrikesminister Margot Wallström inte är välkommen att besöka Israel som representant för Sverige på grund av sin Israel-fientliga politik. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen

 

 

 

Om medias Messias-komplex: Expressen anser sig stå över lagen

Publicerat 15 augusti, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Inrikespolitik

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att journalister i allmänhet och särskild dem som är verksamma i mainstreammedia har en mycket hög uppfattning om sig själva visste vi redan. Förhållandet bekräftas på ett närmast övertydligt sätt i ett inlägg den 11 augusti av Expressens kulturchef och ställföreträdande ansvarige utgivare Karin Olsson, där denna ifrågasätter att medierna måste följa gällande lagar. https://www.expressen.se/kultur/vi-maste-prata-om-den-nya-jarnrorsskandalen-/

Olsson är upprörd över att Patent- och marknadsöverdomstolen ålagt SVT att betala ett skadestånd omfattande 190 000 kronor för att ha kränkt förre riksdagsmannen Kent Ekeroths (SD) upphovsrätt till en film denne gjorde i samband med den omskrivna så kallade järnrörsskandalen sommaren 2010. SVT skall enligt domen också stå för Ekeroths rättegångskostnader.

Karin Olsson: ”…medierna förväntas vara laglydiga”.

De blivande riksdagsledamöterna Ekeroth och Erik Almqvist samt Christian Westling råkade i överförfriskat tillstånd fram på småtimmarna  i delo med några personer i centrala Stockholm. I försvarssyfte plockade ett par av SDarna upp långa lättmetallrör som låg på gatan. Det var alltså närmare bestämt inte frågan om järnrör, men järnrör är naturligtvis mer rubrikskapande än lättmetallrör.

Nu tänker jag på intet sätt försvara de trenne SDarnas uppträdande denna olycksaliga natt – det var förvisso under all kritik och föga hedrande för det parti som valdes in i riksdagen några månader efter händelserna. När dessa blev allmänt kända något år senare tvingades Erik Almqvist, som då var partiets ekonomisk-politiske talesman, avgå och slog då upp sina bopålar i Ungern. Ekeroth tvingades tacka för sig efter ett krogtumult flera år senare.

Jag har följaktligen inte mycket att erinra mot Karin Olssons beskrivning av det faktiska händelseförloppet mer än själva termen ”järnrörsskandal”, eftersom det rent faktiskt inte gällde några ”järnrör”. Det verkligt intressanta med Olssons inlägg är dock inställningen, att media inte behöver följa gällande lagstiftning. Den inställningen är så typisk för många journalisters Messias-komplex. De anser sig stå över lagen bara genom att vifta med yttrandefrihetskortet.

Karin Olsson uttrycker det på följande sätt:

Nästa ”järnrörsskandal” kommer kanske aldrig att publiceras nu eftersom medierna förväntas vara laglydiga.

Sista ordet är inte sagt i detta rättsfall, eftersom SVT överklagat domen till Högsta domstolen (HD). Det skall sägas att medier såsom Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet tidigare tvingats betala skadestånd till Ekeroth, som därvid ”tjänat sig en hacka” enligt Karin Olssons magsura kommentar. Förhoppningsvis har HD tillräcklig stake för att stå emot trycket från systemmedia.

Kent Ekeroth fick rätt mot SVT.

Patent- och marknadsöverdomstolen har tidigare avvisat KD-politikern Sara Skyttedals upphovsrättsliga anspråk gentemot Dagens Nyheter, då tidningen publicerat hennes privata bilder från Israel där den nuvarande EU-parlamentarikern står bredvid en israelisk stridsvagn. Olsson gör den förmodligen korrekta iakttagelsen, att DN friades därför att Skyttedal – till skillnad från Ekeroth – själv publicerat sina bilder på nätet. Om detta var en rätt bedömning eller ej undandrar sig mitt bedömande.

Låt mig slutligen säga att yttrandefrihet och allmänintresse är viktiga värden i en demokrati. Det är emellertid laglydighet också. Den lärdom Expressen och alla andra bör dra av domen mot SVT är att media och dess medarbetare måste följa lagarna som alla andra medborgare. Gör man inte det får man räkna med rättsliga påföljder.

Om ”komma till bukt med” och andra språkgrodor

Publicerat 14 augusti, 2019 av Tommy Hansson
Kategorier: Språkvård

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Docent Ann-Sofie Dahl har skrivit en utmärkt bok om NATO – dock med smärre språkliga brister.

Jag håller för närvarande på att läsa Ann-Sofie Dahls bok NATO-historien om en försvarsallians i förändring (Historiska Media 2019). Det är en utmärkt och välskriven bok som ger en lättfattlig orientering i ett komplicerat ämne. Jag har dock en invändning – författaren skriver konsekvent ”en slags” på var och varannan sida.

Eftersom det heter ”ett slag” och aldrig ”en slag” är detta ett felaktigt språkbruk. Det skall således i alla lägen heta ”ett slags” (union, utvidgning, försvar eller vad det nu är som avses). Det är i mitt tycke minst sagt förvånande att en så pass kvalificerad skribent som Ann-Sofie Dahl använder en icke korrekt svenska.

Jag är emellertid numera så pass överseende med språkliga grodor att jag inte längre per automatik slänger böcker med felaktigt eller ofullkomligt språkbruk i soporna. I nämnda fall delar jag dessutom Dahls positiva syn på NATO; ett särskilt tack vill jag rikta till Dahl för att hon skriver NATO med versaler istället för det tyvärr i dag vanligare Nato. Min oförytterliga mening är att akronymer av detta slag alltid bör stavas med versaler.

Ett avsevärt värre språkfel än att skriva ”en slags” är då i mitt tycke den allt vanligare horrören ”komma till bukt med”. Exempelvis i en mening som ”Nu måste vi komma till bukt med budgetunderskottet”. Det korrekta är som alla borde veta ”få bukt med” eller den synonyma meningen ”komma till rätta med”. Det är noga taget endast en båt man kan komma till bukt med. http://sbraak.blogspot.com/2017/03/sjofartsnytt-att-komma-till-bukt.html

Det finns en rikhaltig flora av exempel på hur ärans och hjältarnas språk (det vill säga svenska) urholkats och förflackats. En vanlig formulering numera är att ”det är inte din ensak”. Såsom i ”Mitt privatliv är inte din ensak”. Det korrekta är i detta sammanhang ”det är inte din sak”, helt enkelt därför att min ensak inte är din sak.  Alltför ofta ser man vidare formuleringen ”mellan-till”: ”Mellan åren 1789 till 1917”. Skall givetvis vara ”och” istället för ”till” och hör sen!

Ett ord som introducerades för bara ett par år sedan är ”hen”. Jag använder det aldrig själv då jag tycker det är ett hemskt ord, men skall det nödvändigtvis användas så skall det ske i ett sammanhang där könet på den man avser inte är känt. Däremot aldrig när man känner till vederbörandes kön. Dessvärre förekommer detta oskick rätt ofta i tidningsspalterna.

Ett särskilt kapitel i berättelsen om den svenska språkförflackningen gäller destruktiva eller åtminstone problematiska influenser från den städse närvarande engelskan. Ett typexempel är det lilla ordet ”lämna” som man ser hela tiden. Till exempel ”Han blev avskedad så han var tvungen att lämna”. Det är dock alltid något man lämnar, exempelvis planen, klubben, befattningen etcetera. Här har man helt sonika direktöversatt engelskans ”leave”, vilket blir fel i svenskan. Lämnar man något skall det också anges vad man lämnar.

En annan tydlig influens från engelskan är ”formula”, som numera är allenarådande i reklam för exempelvis hårschampo eller sminkprodukter. När vi vanligtvis använder termen ”formel 1” och inte ”formula 1” om bilracing borde det rimligen kunna gå att hålla sig till den svenska varianten också i smink- och schamporeklam.

Den här båten går gissningsvis inte att komma till bukt med.

Ett liknande exempel på svenglisering är ”ultimata” som i ”Den ultimata upplevelsen” och liknande. Man kan tycka att det åtminstone ibland skulle kunna gå att använda ”slutgiltiga” eller ”definitiva” istället för ”ultimata”. När jag ändå är inne på anglicismer kan jag nämna ”event”, som i dag helt tycks ha ersatt ”evenemang” eller ”jippo”, respektive det nya ”influencer” som ju är samma sak som opinionsbildare.

Nu är jag emellertid inte någon språkpurist i den meningen att jag vill utrota allt främmande inflytande i vårt språk. Jag skäms inte för att använda ord som ”mejl” eller ”fejs” om det kan anses motiverat att göra så. För att inte nämna ”kiosk” eller ”parfym” – vi kommer inte ifrån att svenska språket innehåller en berikande mängd låneord från exempelvis franska, tyska, latin, turkiska, romani (”tjej”, ”lattjo”) med flera.

Något som inte har med engelsk språkpåverkan att göra är förvirringen när det gäller ”var” och ”vart” som jag tror började någon gång på 1990-talet. ”Var” anger rätteligen plats/belägenhet medan ”vart” anger riktning.

Intressant i sammanhanget är vidare den glidande betydelse vi fått när det gäller ord som ”sjukt” respektive ”grymt”. Orden ifråga betecknar av tradition något negativt: ”Du är sjuk i huvudet”, ”Mördaren var en sjuk psykopat”. I dessa yttersta av tider används dock ”sjukt” och ”grymt” ofta i positiv bemärkelse: ”Hon var helt sjukt bra” eller ”Han var grym” (alltså fantastiskt bra).

Via den ymniga spelreklamen i TV har vi vidare fått en samling helt nya ord av typen ”välkomstbonus”, ”registreringskrav” samt ”insättningskrav”. Här gäller emellertid en annan problematik som jag inte tänker gå in på här. Jag avstår också från att analysera den så kallade rinkebysvenskan, som är ett kapitel helt för sig själv.

Sammanfattningsvis har vi inom loppet av de senaste decennierna fått uppleva en mindre trevlig utveckling vad gäller delar av det svenska språket. Detta omfattar även en allmän språklig osäkerhet, där man esomoftast ser namn på månader och veckodagar stavade med stora begynnelsebokstäver. Det är någonting vi enligt min mening måste komma till…förlåt, få bukt med.

Det finns slutligen de bedömare som välkomnar alla sorters språkförändringar med motiveringen, att språket hela tiden utvecklas. Jag tycker inte den argumentationen håller. Lika litet som när förändringar generellt anges vara något positivt och att vi därför bör välkomna alla sorters förändringar. Det borde  vara en självklarhet att inte alla förändringar är bra – några är rentav helt förkastliga för att inte säga destruktiva. Lika självklart borde det vara att allt som förklaras vara ”modernt” inte är bra.

Att språket förändras och utvecklas kommer vi aldrig ifrån. Eller att förändringar och lån utifrån är något oundvikligt. Min utgångspunkt som konservativ är emellertid att förändringar, inklusive de som inträffar på språkets område, bäst sker i försiktig takt och med ett stort mått av eftertanke. Revolutioner och alltför hastiga förändringar har enligt mitt förmenande ställt till betydligt mer skada än nytta i mänsklighetens historia.