Posted tagged ‘Kristdemokraterna’

SIFO: M ökar och KD minskar mest – L under spärren igen

19 augusti, 2019

Förlorare i SIFO augusti 2019: KDs Ebba Busch Thor och Ls Nyamko Sabuni.

SIFOs opinionsmätning för augusti 2019 bekräftar AB/Inizios slutsats nyligen: Liberalerna har inte kunnat dra fördel av någon ”Sabuni-effekt”. Således fortsätter L parkera under riksdagsspärrens 4 procent med 3,8 procent av väljarsympatierna (låt vara att detta är 0,2 procentenheter bättre än i närmast föregående mätning som skedde i juni). https://www.expressen.se/nyheter/svdsifo-ingen-sabuni-effekt-for-liberalerna/

Det är tydligt att de liberalt sinnade väljarna inte upplever den nya partiledaren Nyamko Sabuni som något jättelyft jämfört med Jan Björklund. Hon har ju därtill i stort lyst med sin frånvaro i offentligheten sedan talet i Almedalen i somras. Ls katastrofsiffror överraskar i alla fall mig – jag hade absolut trott på något slags Sabuni-effekt. Den nu aktuella SIFO-mätningen, som beställts av Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten,  är den sjunde i rad där L misslyckas nå riksdagsspärren.

Det största tappet i SIFO-mätningen står emellertid Kristdemokraterna för – från 9,5 procent i förra mätningen till 8,4 nu. I våras låg KD därtill på över 12 procent. SIFO-chefen Toivo Sjörén förklarar detta så: ”De började tappa redan i maj. Nedgången sedan dess beror dels på att de inte fick prata om de frågorna de ville, dels på att partiet förlorade en del kvinnliga väljare.”

Ja, jo, kanske. Den tyngsta orsaken till KDs kräftgång som jag ser det är emellertid att rätt många genomskådat partiets fejkkonservatism. Man kan inte, som KD-ledaren Ebba Busch Thor gjort, å ena sidan tala om behovet av en tuffare invandringspolitik men å andra sidan i riksdagen rösta för ökad anhöriginvandring. Det ligger då nära till hands för besvikna KD-sympatisörer att istället vända sig till SD eller M. https://nyheteridag.se/kd-sager-ja-till-regeringens-anhoriginvandring-far-kritik-i-sociala-medier/

Störst i SIFO-mätningen är Socialdemokraterna på 26,8 procent, klart lägre jämfört med valresultatet och historiskt fortsatt uruselt. Det bör ändå anses som anmärkningsvärt att det ledande partiet i Sveriges sannolikt odugligaste regering någonsin förmår attrahera drygt en fjärdedel av väljarkåren. Moderaterna spottar upp sig till andraplatsen med 19,1 procent, vilket är mätningens största ökning med 0,7 procentenheter.

Den rödgröna regeringen lyckas skrapa ihop 31,7 procent i SIFO.

Sverigedemokraterna får i denna mätning nöja sig med rangen som landets tredje största parti med 18,2 procent, en marginell ökning jämfört med föregående mätning. Därnäst placerar sig Centerpartiet med 8,8 respektive Vänsterpartiet med 8,7 procent. Det är i paritet med vad V brukar få i nästan varje opinionsundersökning. Tvåa från slutet på listan blir Miljöpartiet, vars 4,9 procent i varje fall innebär att partiet med nöd och näppe klarar riksdagsspärren.

Regeringen med stödpartier lyckas i föreliggande undersökning nå 31,7 procent under det att regeringen med stödpartier får 44,3 procent. Andelen osäkra väjare har vidare ökat: med 2,1 procentenhet till 14,9 procent.

SIFO brukar anses stå för de jämte SCB mest seriösa opinionsbarometrarna. Om detta kan anses vara välförtjänt eller ej må vara osagt. SIFO intervjuade 6316 personer under tiden 5-15 augusti – 1000 per telefon och resterande via webbpanel.

SIFO augusti 2019:

Socialdemokraterna 26,8 (+0,3)
Moderaterna 19,1 (+0,7)
Sverigedemokraterna 18,2 (+0,1)
Centerpartiet 8,8 (+-0)
Vänsterpartiet 8,7 (+0,1)
Kristdemokraterna 8,4 (-1,1)
Miljöpartiet 4,9 (+-0)
Liberalerna 3,8 (+0,2)

AB/Inizio: Katastrofsiffror för MP och L – det ”konservativa” blocket större än regeringen

13 augusti, 2019

Aftonbladet/Inizio augusti 2019.

I den första opinionsmätningen efter den tämligen regniga högsommarmånaden juli får det så kallade konservativa blocket SD-M-KD mandatmässig majoritet: beräknade 179 riksdagsplatser mot 170 för regeringen och dess stödpartier. Sveigedemokraterna går framåt med 0,3 procentenheter jämfört med den förra mätningen och blir därmed näst största parti.

Inizio: MP rasar vilket ger konservativ majoritet

Socialdemokraterna är som väntat störst med 25, 6 procent, vilket är en marginell ökning om 0,2 procentenheter men fortfarande uruselt i ett historiskt perspektiv. Moderaterna på tredje plats noteras för 19,6 procent, en minskning på 0,1 procentenhet Fjärde största parti blir Centern med 10,3 procent, en ökning på nära 1 procentenhet. Vänsterpartiet får 8,5 procent medan Kristdemokraterna noterar en liten ökning och går nu upp till 7,3 procent.

Verkliga katastrofsiffror blir det för regeringsbärande Miljöpartiet, som antecknas för mätningens i särklass mest omfattande tillbakagång: 3,6 procent är en minskning om 1,4 procentenheter och innebär att MP tappar var fjärde väljare. Även regeringens andra borgerliga stödparti, Liberalerna, hamnar under riksdagsspärrens 4 procent med 3,6 procent, vilket är oförändrat jämfört med Inizios förra prognos.

Vare därmed sagt att L-partiet inte kunnat dra nytta av någon ”Sabuni-effekt” sedan partiledarbytet tidigare i sommar. Kanske inte så konstigt, då Nyamko Sabuni varit praktiskt taget helt osynlig sedan politikerveckan i Almedalen för cirka en månad sedan – många, däribland denna bloggare, uppfattade den nya L-ledarens tal i Visby som föga imponerande.

När det gäller MP är det alldeles tydligt att väljarna, trots att inte så få av dessa oroar sig över det påstådda klimathotet, inte låter sig imponeras av MPs extremt fanatiska miljöpolitik omfattande en rad drakoniska skatter på exempelvis flyg och drivmedel. Någon ”Bolund-effekt” sedan partiet valde ett nytt språkrör kan heller inte förmärkas.

Norges statsminister Erna Solberg och Sveriges energiminister Anders Ygeman.

Det är ett sundhetstecken att det ”konservativa” blocket  – vilket noga taget är ett konservativt-liberalt block – i dag samlar fler väljare än det regeringsbärande blocket. Ändå är det en gåta för mig och säkert många andra att Socialdemokraterna, vars regeringsmedlemmar med få undantag bör betecknas som inkompetenta klåpare, fortfarande kan attrahera runt en fjärdedel av väljarkåren.

Det senaste exemplet är energiminister Anders Ygemans angrepp på Norge och dess statsminister Erna Solberg i kölvattnet efter moskéskjutningen nyligen, där han jämför den borgerliga norska regeringen med nazister. Sverige är redan ett avskräckande exempel i betydande delar av den civiliserade världen. Det sista vi behöver är att en lindrigt begåvad sossepamp skapar kris i umgänget med det grannland vi har mest gemensamt med. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/kJya8A/norges-harda-svar-till-anders-ygeman

 

Anders Fogh Rasmussen sågar det extrema Sverige: ”Svenskarna har blivit tokiga”

22 juli, 2019

Anders Fogh Rasmussen anser att vi svenskar blivit tokiga med vår politiska korrekthet.

Svenskene har gått av hengslene med politisk korrekthet (ungefär: ”Svenskarna har blivit tokiga med sin politiska korrekthet”). https://denkorteavis.dk/2019/nu-anders-fogh-rasmussen-sverige-er-ude-af-kontrol-takket-vaere-politisk-korrekthed/

Så valde den tidigare danske statsministern och NATO-chefen Anders Fogh Rasmussen att beskriva tillståndet i Sverige då han, i samband med en konferens i Norge, intervjuades av nättidningen Ökonomi. Hela citatet om Sverige lyder:

Svenskarna har blivit tokiga med sin politiska korrekthet. Det är ren galenskap. De har valt en farlig strategi i att isolera Sverigedemokraterna. Vi gjorde det motsatta i Danmark med Dansk Folkeparti. Min tanke är att inkludera alla demokratiska krafter in i förhandlingar och inkludera dem. Därmed blir de mer ansvarsfulla och parlamentariska partier. Det har vi sett hända i Danmark. Det svenskarna gör är helt fel.

Anders Fogh Rasmussen, född 1953, var 2001-09 statsminister i Danmark representerande det liberalkonservativa partiet Venstre. 2009-14 var han generalsekreterare i den västliga försvarsalliansen NATO. Fogh Rasmussen har till skillnad från så gott som alla ledande svenska politiker en akademisk examen (från universitetet i Aarhus). https://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Fogh_Rasmussen

Det är först är på senare tid som Kristdemokraterna släppt litet på sin tidigare aversion mot Sverigedemokraterna. I några sydsvenska kommuner delar även SD och Moderaterna på kommunstyret. I det stora hela förblir dock motståndet mot det Sverige-vänliga partiet, främst av känslomässiga skäl, tämligen kompakt. Att vara emot SD anses på många håll vara viktigare än att ta itu med de överhängande samhällsproblemen.

Det är långt ifrån endast Anders Fogh Rasmussen som anser att Sverige helt förlorat kontrollen över den skenande politiska korrektheten. Den förre NATO-chefens synsätt är vanligt förekommande i de övriga tre nordiska länderna. Aftonbladets utrikesmedarbetare Wolfgang Hansson har den 17 augusti 2018 sammanfattat detta på följande sätt: ”I Sverige betraktar vi oss gärna som ett politiskt framsynt, modernt och öppet land i mittfåran. Men i övriga Nordens ögon är Sverige extremt och ett avskräckande exempel.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ngj7Bx/har-ar-sverige-ett-avskrackande-exempel

SDs Jimmie Åkesson och Dansk Folkepartis tidigare ledare Pia Kjaersgaard.

Det enda Sveriges riksdagspartier är helt överens om är att Sverigedemokraterna till varje pris måste stängas ute från inflytande”, fortsätter Hansson och uttrycker exakt samma mening som Fogh Rasmussen. Hansson frågar sig också hur länge denna inställning kan hålla. Svaret på den frågan hittar ni här ovan – KD och i någon mån M har faktiskt lättat litet på isoleringspolitiken gentemot SD.

I övriga nordiska länder talas det ibland bekymrat om ”det svenska tillståndet” där sunt förnuft och måttfullhet hålls tillbaka av PK-hysteri och godhetsfnatt. ”Detta behov av att framstå som god verkar inte finnas på samma sätt i grannländerna”, konkluderar Wolfgang Hansson. Han påminner i sammanhanget om att Sverige 2017 enligt statistik från EU tog emot dubbelt så många asylsökande som Norge, Danmark och Finland tillsammans.

Det är i själva verket en milsvid skillnad mellan hur Sverige och våra nordiska grannländer hanterat systemkritiska partier. Dessa har i övriga länder tagits med i regeringen eller åtminstone i regeringsunderlaget. I Sverige råder i stort – med undantag för nämnda exempel – en panisk skräck för SD. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/10/11/en-nordisk-jamforelse-installningen-till-systemkritiska-partier-och-en-skrammande-framtid/

Även i länder såsom Ungern och USA ses Sverige som ett avskräckande exempel. Massinvandring med åtföljande problem som skenande kriminalitet, utanförskapsområden, hedersvåld, gruppvåldtäkter, okontrollerade gängkrig med dagliga mord, tilltagande islamisering och antisemitism, obefintlig respekt för kvinnor, äldre och djur, icke fungerande vård, skola och omsorg, organiserat tiggeri, poliser som hellre tjoar i Pride-parader än bekämpar brott etcetera är ingenting som våra europeiska grannländer önskar sig. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6911077

Jag finner det svårt att klandra dem för den inställningen.

SKOP juli 2019: KD tappar var fjärde väljare – SD näst största parti

20 juli, 2019

KD-ledaren Ebba Busch Thor har gått i systemmedias fälla.

Det mest uppseendeväckande med SKOPs senaste väljarbarometer är att det tidigare så framgångsrika Kristdemokraterna tappar hela 3,6 procentenheter och landar på 9,2 procent. Anmärkningsvärt är också att Liberalerna noteras för en ökning på 1,7 procentenheter sedan Nyamko Sabuni tog över styret och nu får 5,7 procent jämfört med majmätningen. https://www.nsd.se/nyheter/kristdemokraterna-rasar-i-opinionsmatning-nm5171343.aspx

Sverigedemokraterna ligger numera stabilt på runt 17-20 procent i de flesta opinionsmätningar och får i SKOP juli 18,0 procent, en uppgång om 1,1 procentenhet jämfört med föregående mätning. Det ger det Sverige-vänliga partiet ställningen som landets näst största parti närmast före Moderaterna, som ökar med 0,6 procentenheter upp till 17,0 procent.

Största partibildning är alltfort Socialdemokraterna som ökar marginellt till 25,6 procent, vilket historiskt dock är ett uselt resultat och föga mer än S-partiet hade under Håkan Juholts problematiska tid som partiledare. Mätningens fjärde största parti, Centern, minskar med diminutiva 0,1 procentenhet. För SKOP-mätningens näst största tillbakagång svarar Vänsterpartiet – minus 1,6 procentenheter ner till 8,9 procent.

Minsta partiet är crackpot-partiet Miljöpartiet, som nu antecknas för 4,7 procent, en ökning med jämnt 1 procentenhet.

Jimmie Åkessons Sverigedemokraterna ökar med 1,1 procentenhet och blir landets näst största parti.

SKOPs analytiker Örjan Hultåker citeras på följande sätt om KDs negativa utveckling i opinionen: ”Därmed bryts Kristdemokraternas närmast unika framgång under det senaste året då partiet mer än tredubblade opinionsstödet. Kristdemokraternas tillbakagång sedan maj är statistiskt säkerställd.”

Fortfarande tillskrivs KDs Lars Adaktussons röstningshistoria i Europaparlamentet  avseende abortfågan största ansvaret för partiets debacle; man tappar nu var fjärde väljare. Det passar inte riktigt systemmedias och mainstreampolitikers agenda att huvudorsaken i själva verket är KDs stöd för en mer generös anhöriginvandring, vilken för övrigt träder i kraft samma dag som detta skrivs. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/06/27/hogerlajvande-kd-rasar-i-ny-matning/

Katerina Janouch konstaterar på sin blogg Katerina Magasin att KDs partiledare Ebba Busch Thor gått i mainstreammedias fälla. Detta skedde enligt Janouch när Ebba blev tillfrågad om hur hon skullle ställa sig om en judisk familj inte ville fira julafton.

Nyamko Sabunis L avancerar upp till 5,7 procent.

I stället för att påpeka att den väl integrerade judiska befolkningsgruppen, som funnits i Sverige i cirka 250 år och aldrig ställt till några problem, är helt oproblematisk och givetvis får fira eller inte fira julafton bäst den vill, gav Busch Thor ett skakigt svar i stil med att skapas en bättre samhällsgemenskap om man visar intresse att ta till sig det ”nya” landets seder och bruk (Sverige är inget nytt land för judarna). http://katerinamagasin.se/sa-gick-ebba-busch-thor-mainstreammediernas-falla/

Jag kan inte se annat än att det har brustit en hel del i Ebba Busch Thors medieträning. Hon måste för partiets skull lära sig hur man handskas med systemmedias manipulativt illvilliga reportrar och deras fräcka insinuationer.

SKOPs mätning juli 2019 (inom parentes siffrorna för maj):

Socialdemokraterna 25r,6 (25,3)
Sverigedemokraterna 18,0 (16,9)
Moderaterna 17,0 (16,4)
Centerpartiet 9,5 (9,6)
Kristdemokraterna 9,2 (12,8)
Vänsterpartiet 8,9 (10,5)
Liberalerna 5,7 (4,0)
Miljöpartiet 4,7 (3,7)

Sabuni – ännu en i raden av menlösa liberala ledare?

4 juli, 2019

Skall nya partiledaren Nyamko Sabuni kunna få fjong på L-symbolen och göra så att partiet återigen hamnar ovanför riksdagsspärren?

Många av oss sverigedemokrater är obotliga optimister: vi vill så gärna att ledare också för andra partier skall låta sig vägledas av sunt förnuft och i alla fall en smula realism i synen på livet och samhället. Det är därför vi blir glada när partiledare som Ebba Busch Thor (KD) och Nyamko Sabuni (L) säger bra saker. Tyvärr brukar glädjen i regel inte vara särskilt länge.

Exempelvis applåderade vi när Busch Thor menade att vi behöver en stramare invandringspolitik. Bara för att några dagar senare i en omröstning i riksdagen ställa sig bakom ett regeringsförslag om riktlinjer för en mer generös anhöriginvandring. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Nåväl, Ebba morskade sedan upp sig så pass att hon lunchade tillsammans med vår partiledare Jimmie Åkesson och diskuterade samverkan i vissa sakfrågor. https://www.dagen.se/nyheter/busch-thor-kritiseras-efter-lunch-med-akesson-1.1548831

När Liberalerna skulle välja en efterträdare till avgående partiledaren Jan Björklund höll många av oss SDare tummarna för Nyamko Sabuni, som visade prov på åtskilligt sunt förnuft under sin tid som statsråd i Reinfeldts regeringar. Så pass att hon tvingades bort som minister och övergick till det privata näringslivet. (I och för sig höll några av mina partikamrater på Erik Ullenhag med motiveringen, att denne ganska säkert skulle få Liberalerna att ramla ur riksdagen).

Det tog dock inte speciellt lång tid innan i alla fall denna bloggare drabbades av den från Shakespeares skådespel ”Hamlet” kända eftertankens kranka blekhet vad beträffar Nyamko Sabuni. Eller vad sägs om detta citat från en intervju: ”De enda som vi ser just nu som är nära oss är Centerpartiet. Jag skulle önska att vi fick en liberal kraft i mitten och att vi två kan bilda regering.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyamko-sabuni-vill-styra-tillsammans-med-centern

En minoritetsregering bestående av Centern och Liberalerna. Det skulle innebära ett återupplivande av regeringen Fälldin III, en minoritetskoalition mellan Thorbjörn Fälldins Centern och Ola Ullstens Folkpartiet som ägde bestånd 1981-82. Om Sabuni tycker detta vore en framkomlig väg att gå för Sverige kan jag bara skaka på huvudet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_F%C3%A4lldin_III

Vill Sabuni återuppliva regeringen Fälldin III? På bilden partiledarna Thorbjörn Fälldin (C) och Ola Ullsten (FP).

Nyamko Sabuni tänker sig tydligen ett återupplivande av den borgerliga alliansen, en konstellation som med Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L med alla realistiska mått mätt måste anses vara stendöd. Så här har den nya L-ledaren uttryckt förutsättningarna för en återuppstånden allians: ”Om Alliansen ska återuppstå måste Kristdemokraterna och Moderaterna röra sig mot mitten igen. Vi kommer inte att förhandla med SD.”

Sammanfattningsvis måste således KD i Sabunis perspektiv välja mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna. Det finns naturligtvis ytterligare ett alternativ – att L rör sig åt höger och därmed återupprättar det liberala partiets rykte som ett icke-socialistiskt parti efter den nesliga Jök-överenskommelsen. Tyvärr finns dock inte den möjligheten på Nyamko Sabunis agenda.

Sabunis Almedals-debut kom som en bekräftelse på att hon i princip kör på i samma hjulspår som Björklund och Ullenhag. Hennes påtagligt nervösa tal var, med ett par undantag, en samling politiskt korrekta klyschor staplade på varandra. Litet Greta-varning blev det när Sabuni orerade om klimatet och pläderade för något slags elvägar för lastbilar.

I övrigt lovade Sabuni att möjliggöra att ”framtidsångest kan bytas mot framtidstro” (vem vill inte se en sådan utveckling?); att verka mot hederskultur och våld mot barn samt förbättra integrationen (knappast någon är emot detta); att ta itu med våldsbejakande extremism både från så kallade främlingsfientliga och islamister (det hade blivit ännu trovärdigare om hon också nämnt våldsvänstern).

Sabuni kunde vidare inte avhålla sig från att ge en indirekt känga till Sverigedemokraterna med orden: ”Låt inte främlingsfientliga krafter kidnappa vår gemenskap, vår flagga eller begreppet Sverige-vän.” Man frågar sig då osökt: vilken gemenskap? Sverige har genom sjuklöverpartiernas politik blivit ett alltmer segregerat samhälle med ökande klyftor och allt mindre gemenskap. https://www.expressen.se/nyheter/nyamko-sabuni-talar-i-almedalen/

Litet Greta-varning var det när den nya L-ledaren berörde klimat och miljö.

Något jag emellertid gärna vill ge Nyamko Sabuni en eloge för är hennes avvisande av identitetspolitiken – som svart partiledare ser hon sig alltså inte som en representant för afrosvenskarma, vilket hedrar henne.

”Jag inbillar mig inte ett ögonblick att min uppgift blir lätt”, underströk slutligen Sabuni i Almedals-talet. Hon sade sig därför inte kunna lova att bli en väljarmagnet av Marit Paulsens klass. Jag kan bara ge henne rätt i detta. Det är troligt att många, och då inte bara SDare, redan är besvikna över att Nyamko Sabuni tycks vara ännu en i raden av ganska menlösa liberala ledare som inte riktigt vågar ta språnget ut i verkligheten som den faktiskt är.

”Högerlajvande” KD rasar i ny mätning

27 juni, 2019

”Högerlajvande” KD rasar stort i Novus juni 2019.

Det mest uppseendeväckande med Novus väljarbarometer för juni 2019 är att Kristdemokraterna rasar med 2,3 procentenheter jämfört med föregående mätning och nu blir blott sjätte största parti med 7,7 procent av rösterna. Det är visserligen 1,4 procentenheter bättre än i senaste valet men ändå en indikator på att den tidigare uppgången nu är (tillfälligt?) bruten. https://www.expressen.se/nyheter/kd-raset-busch-thor-tar-stora-steg-bakat/

Torbjörn Sjöström på Novus tillhandahåller den sedvanliga förklaringen, att KD-nedgången beror på abortdebatten i samband med förre EU-parlamentarikern Lars Adaktussons röstningsstatistik i Europaparlamentet. Han nämner däremot ingenting om KDs dubbla bokföring i invandringsfrågan: partiledaren Ebba Busch Thor har dels förklarat att immigrationen måste minska kraftigt, dels röstat för ökad anhöriginvandring i riksdagen.

KDs ”högerlajvande” har naturligtvis inte undgått de invandringskritiska väljare som sett KD som ett alternativ. Föreliggande undersökning visar att dessa denna gång tycks ha föredragit Moderaterna, som blir andra största parti med 18,8 procent; Sverigedemokraterna minskar däremot för femte Novus-mätningen på raken och får nu nöja sig med 16,7 procent.

Att abortfrågan ändå spelat en viss roll är klart sannolikt. De tidigare KD-sympatisörer som besväras av Adaktussons röstning synes denna gång ha strömmat över till Centerpartiet, som ökar 1,4 procentenheter till 10,1 procent. En liten tröst i KD-bedrövelsen är att det största väljartappet ägde rum i början av mätperioden – något som liknar återhämtning har därefter skett.

Nya MP-språkröret Per Bolund.

Socialdemokraterna noterar denna gång en liten men dock uppgång och antecknas för 26,7 procent som största parti. Vänsterpartiet ligger stilla på 9,0 procent medan Miljöpartiet ökar marginellt till 5,9 procent, vilket möjligen är resultatet av något slags ”Bolund-effekt” (Per Bolund har ersatt Gustav Fridolin som MP-språkrör)..

Liberalerna minskar med en halv procentenhet och halkar nu under riksdagsspärren med 3,6 procent.

Novus väljarbarometer 3-23 juni 2019:

Socialdemokraterna 26,7 (+ 0,8).
Moderaterna 18,8 (+ 1,1).
Sverigedemokraterna 16,7 (- 0,9).
Centerpartiet 10,1 (-0,9).
Vänsterpartiet 9,0 (+- 0).
Kristdemokraterna 7,7 (-2,3).
Miljöpartiet 5,9 (+ 0,4).
Liberalerna 3,6 (- 0,5).

SD ökar mest – stöd för ökad anhöriginvandring sänker KD

21 juni, 2019

DN/Ipsos juni 2019: SD rusar, KD rasar.

SD rusar, KD rasar.

Så skulle man i starkt komprimerad form kunna sammanfatta DN/Ipsos mätning för juni 2019. Således ökar Sverigedemokraterna mest av alla partier och går upp med 2 procentenheter till 19 procent jämfört med föregående mätning. Kristdemokraterna rasar å sin sida med hela 4 procentenheter ner till 8 procent. https://www.expressen.se/nyheter/kd-rasar-i-ny-matning-tappar-var-tredje-valjare/

”Det är uppenbart att Adaktusson-affären har haft betydelse”, citeras Ipsos Nicklas Källebring i Expressen. Den etablerade klokskapens ansträngningar att ge Lars Adaktussons abortrelaterade röstningsstatistik i Europaparlamentet skulden för KD-nedgången övertygar dock inte. Särskilt inte som Ipsos konstaterar, att det främst är män och äldre som lämnat KD till förmån för M och SD.

Att denna väljarkategori skulle överge KD på grund av just abortfrågan måste anses vara näst intill otroligt. Den verkliga orsaken till megatappet är med till visshet gränsande sannolikhet istället KDs beslut att i en riksdagsomröstning liera sig med de övriga fem partier som vill. underlätta en ökad anhöriginvandring och därmed bädda för ett nytt migrationskaos. https://www.expressen.se/nyheter/sd-ilskan-mot-kd-efter-nya-invandringsbeslutet/

Endast Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade nej till det nya invandringsbeslutet. Det skall också påpekas att Kristdemokratiska ungdomsförundet (KDU) var emot KDs linje och därmed visade större mognad än moderpartiet. KDs Ebba Busch Thor meddelade för inte så länge sedan att Sverige behöver en stramare invandringspolitik – röstningen om anhöriginvandringen går stick i stäv med denna påstådda föresats. http://www.blt.se/ledare/stram-invandringspolitik-sa-kd-rostar-for-okad-invandring/

Det enda övriga partiet som minskar i DN/Ipsos undersökning är Socialdemokraterna, som går ner en procentenhet till 25 procent. S förblir dock som väntat det största partiet. M (17), MP (5) samt L (5) ökar samtliga med 1 procentenhet. Vänsterpartiet (10) och Centerpartiet (9) ligger båda kvar på samma noteringar som i föregående Ipsos-mätning.

Landets sverigedemokrater har anledning glädjas åt de senaste DN/Ipso-siffrornas. På bilden medlemmar i SD Södertälje tillsammans med partiledaren Jimmie Åkesson. Foto: SD

Det hedrar inte KD-ledningen med kuttersmycket Ebba Busch Thor i spetsen att den nu emfatiskt söker skylla nedgången på Lars Adaktusson och det faktum, att denne under sin tid som EU-parlamentariker vid 22 tillfällen röstat mot abort. Adaktussons abortröstande har nämligen varit principiellt helt korrekt: abortfrågan tillhör de sociala frågor som enligt gällande EU-fördrag skall beslutas om på nationell nivå och inte något som EU skall fatta beslut om.

Adaktussons parti borde med denna bevekelsegrund rimligen ha backat upp sin representant och inte, som det nu gör, kasta honom under bussen. Lars Adaktusson har emellertid sett vartåt det barkar och kungjort att han lämnar KDs partiledning samt avstår från att kandera för omval som partiets andre vice ordförande. I ett vidare perspektiv måste hans framtid inom Kristdemokraterna betraktas som högst osäker.

Bland dem som uttalat sitt stöd för Lars Adaktussons abortröstning i Europaparlamentet märks den förre partiledaren Alf Svensson. https://www.varldenidag.se/nyheter/alf-svensson-star-upp-for-lars-adaktusson/repsev!gAqmaa9iPg07vKDRto79mw/

Jag har genom åren mestadels sett på KD med en viss välvilja och vid några tillfällen även röstat på partiet i olika val. Samtidigt har jag kunnat konstatera, att de frågor som kommit att engagera partiet tillvaratas av andra partier på ett ej sällan bättre sätt än KD. Jag hävdade därför i en bloggtext 2013 att KD är partiet som inte behövs https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/18/kd-partiet-som-inte-behovs/

Lars Adaktusson kastas under bussen av Ebba Busch Thor. Foto: Riksdagen

Jag menar nog att denna fråga fortfarande är högst relevant. När partiet offrar sina traditionella ståndpunkter avseende abort och homosexualitet – Ebba Busch Thor har nyligen deklarerat att hon tänker gå med i den kommande Pride-paraden i Stockholm – på den politiska korrekthetens altare samt stödjer ett riksdagsbeslut som möjliggör en ny invandringskris får det faktiskt räkna med att ifrågasättas.