Posted tagged ‘Fredrik Reinfeldt’

Sveriges tunnaste böcker (II)

16 september, 2018

Inför riksdagsvalet 2010 skrev jag ett ironiskt blogginlägg med rubriken ”Sveriges tunnaste böcker”. Nu har 2018 års val nyss inträffat och det kan vara dags med en ny lista utifrån mina speciella kontakter med förläggarbranschen. https://tommyhansson.wordpress.com/2010/02/07/valrorelsens-kortaste-bocker/

Jag har således erfarit att följande böcker ligger i pipeline:

Stefan Löfven är aktuell med två böcker.

Stefan Löfven: Statsmannaord.

Stefan Löfven: Makten är inget självändamål.

Ulf Kristersson: Rakryggat ledarskap.

Isabella Lövin och Åsa Romson: Våra personliga insatser för en bättre miljö.

Hanna Stjärne och Jan Helin: Rättvisa åt SD i SVT!

Antje Jackelén: Mitt försvar för den kristna tron.

Jonas Sjöstedt: Vad jag lärt av historien.

Jonas Sjöstedt är aktuell med två böcker.

Jonas Sjöstedt: Därför tar jag avstånd från vänstervåldet.

Boel Godner: Sanningen framför allt!

Gustav Kasselstrand och William Hahne: Konsten att ta sig in i riksdagen genom hög energi och gillanden på Facebook.

Margot Wallström: Israel förtjänar vårt stöd.

Margit Wallström är aktuell med två böcker.

Margot Wallström: Mina insatser för att motverka antisemitismen.

Fredrik Reinfeldt: En ansvarsfull immigrationspolitik.

Stockholm Pride: Bevisen för att vi inte är vänsterextremister.

Magdalena Andersson: Vår urstarka ekonomi.

Gustav Fridolin: MPs kamp mot islamismen.

Henrik Arnstad: Insiktsfulla tankar om rasism och nazism.

Pierre Schori är bokaktuell.

Pierre Schori: Mina bästa utrikespolitiska insatser.

Kjell Bergqvist: Därför borde jag ha hållit käften.

Stefan Jakobsson: Stoppa slöseriet med offentliga medel!

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson:: Därför hatar vi att vara vulgära och gapiga.

Göran Greider: Varför jag avskyr att sitta i TV-soffor och snacka skit.

Gudrun Schyman: Min samlade politiska visdom.

Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt, Ebba Busch Thor, Jan Björklund och Isabella Lövin: Därför är det viktigare att rädda Sverige än att utestänga SD.

Peter Wolodarski: Med DN för en objektiv nyhetsrapportering!

 

Annonser

Trots skiftningar i opinionen – SD har medvind!

23 augusti, 2018

SD behåller tätpositionen hos Metro/YouGov. På bilden SD-ledaren Jimmie Åkesson och hans kampanjledare Jonas Chongera i Södertälje den 22 augusti. Foto: Tommy Hansson

Det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik, Sverigedemokraterna, blir trots en marginell minskning på 1,5 procentenheter största parti i Metro/YouGovs augustimätning med 24,2 procent av väljarsympatierna. https://www.metro.se/artikel/yougov-sd-störst-om-det-vore-val-i-dag

Samtidigt står det klart att de två partier som följer därefter, Socialdemokraterna och Moderaterna, står inför stora problem i valet den 9 september. S noteras för endast 21,9 procent, vilket indikerar det sämsta resultatet sedan den allmänna rösträtten infördes. Ms 15,8 procent innebär att det största allianspartiet nu är nere på Bo Lundgren-siffror,

Bo Lundgren var partiledare för M 2002, då partiet fick 15,26 procent av rösterna.

Det var i riksdagsvalet 2002 som Moderaterna under Lundgrens ledarskap bara nådde upp till 15,26 procent, vilket medförde ett mandattapp om 27 platser i riksdagen. Ny partiledare efter Bo Lundgren blev Fredrik Reinfeldt. Lundgren utsågs till chef för Riksgäldskontoret. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_Lundgren

Professor emeritus Sören Holmberg kommenterar den relativa SD-nedgången så: ”Det är möjligt att SD toppade formen lite för tidigt.” Holmberg menar också att de ymniga bilbränderna inte gynnat SD.

Fjärde största parti i nämnda mätning är Vänsterpartiet på 9,2 procent medan rödgröna kollegan Miljöpartiet får 5,1 procent. Bland övriga allianspartier får C 7,9, L 5,3 och KD 3,8 procent.

SVT/Novus den 22 augusti 2018.

Skogstokiga Feministiskt initiativ befinner sig fortfarande mycket långt från riksdagen med sina 2,1 procent under det att stapeln ”övriga partier” – Alternativ för Sverige, Piratpartiet, Medborgerlig samling med flera – når upp till 4,8 procent, en ökning med 0,1 procentenhet jämfört med julimätningen. Hela 10,7 procent av väljarna föredrar i Metro/YouGov-undersökningen partier som av allt att döma inte kommer in i riksdagen.

Blockmässigt får de rödgröna partierna 36,2 och allianspartierna 32,8 procent.

I SVTs redovisning av SVT/Novus senaste mätning var den stora nyheten att Sverigedemokraterna tappar 2,4 procentenheter under den vecka som gått sedan senaste mätningen.19,2 procent gör SD till tredje största parti efter S (25,1 procent) och M (19,3 procent). Därefter i fallande skala C 10,9, V 8,7, MP 6,2, L 5,3, KD 3,5 och övriga inklusive F! 2,7 procent. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverigedemokraterna-forlorar-stod

Trots skiftningar i opinionen håller sig SD på siffror runt 20 procent. Vårt parti har klar medvind, vilket man i hög grad märker om man som denna bloggare deltar i arbetet vid någon av partiets valstugor!

Sångaren Peter Jezewski (till vänster) är riksdagskandidat för Sverigedemokraterna. Foto: Tommy Hansson

Valet ser under alla omständigheter ut att bli en nagelbitare. Även om allianspartierna i nuläget är mindre än de rödgröna kan det ändå bli möjligt för alliansen att bilda regering förutsatt att SD lägger ner sina röster vid riksdagens val av statsminister. Och om talmannen misslyckas med att utse ny regeringsbildare efter fyra omgångar kommer extraval att utlysas.

 

 

Stockholm Pride avvisar Sveriges enda homosexuella partiledare

12 juli, 2018

Ilan Sadé och Medborgerlig samling: inte välkomna på Stockholm Pride.

Medborgerlig samlings (MED) partiledare Ilan Sadé är upprörd. Anledningen är att han och hans parti inte får vara med i årets upplaga av Pride-festivalen i Stockholm. https://www.svt.se/opinion/medborgerlig-samling-far-inte-delta-i-stockholm-pride

Jag kan förstå Sadés upprördhet. Han leder ett gayvänligt borgerligt parti och är själv Sveriges enda homosexuella partiledare. Ändå portas han och MED från att delta i årets mest spektakulära manifestation för den så kallade HBTQ-rörelsen, vilket måste sägas vara rätt uppseendeväckande.

Sadé har reagerat med att skriva en debattartikel i Dagens Samhälle, där han bland annat hårt kritiserar ”HBT-etablissemanget” som han menar har ”kidnappat HBT-organisationerna”. Stockholm Pride har vidare enligt MED-ledaren hamnat i händerna på ”ängsliga och intoleranta personer”. Han menar också att det politiska synsätt som Stockholm Pride bekänner sig till står extremistpartierna Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet nära. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/varfor-portas-medborgerlig-samling-fran-pride-23120

Stockholm Pride hänvisar i sin avvisande inställning till Sadé och MED att dessa inte skulle stå upp för alla människors lika värde mot bakgrund av att Ilan Sadé på sociala medier ifrågasatt att transpersoner skall räknas in i gayrörelsen. Detta är bara lätt genomskådbara bortförklaringar. Sanningen är att Stockholm Pride kräver absolut lydnad – alla som ifrågasätter minsta lilla del i rörelsens credo stämplas som homofober eller på annat sätt oönskade personer.

Ilan Sadé blev partiledare för Medborgerlig samling 2016. Han är jurist och var tidigare aktiv i Centerpartiet. Sadé föddes i Israel 1978 och kom till Sverige med sin pappa 1980. Han är ägare till den kontroversiella nätpublikationen Nyheter Idag. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ilan_Sad%C3%A9

Det faktum att Sadés parti nu stoppas från att ställa ut under Pride-arrangemanget och inte heller tillåts delta i den avslutande paraden genom Stockholm bekräftar vad denna bloggare redan visste –  att Stockholms Pride är en trångsynt och sekteristisk organisation som sannolikt tillfogar de grupper den påstår sig vilja hjälpa mer skada än nytta.

M-topparna Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Catharina Elmsäter-Svärd och Anna Kinberg Batra i Pride-paraden.

Ilan Sadé hade dock inte behövt bli så förvånad. Om han läst mina blogginlägg om Pride och den etablerade homosexrörelsen hade han  långt tidigare insett vad rörelsen i verkligheten står för. Här ett exempel på vad jag skrivit: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/03/pride-nar-upplysning-blir-till-upplosning

Jag har bland annat i likhet med nobelpristagaren i litteratur Saul Bellow (1915-2005) påpekat att den så kallade queerfilosofin, som Pride ställer sig bakom, klubbar ner allt som har att göra med traditionella samhällsnormer och värderingar. Den ideologiskt medvetna queerrörelsen omfattar ett vänsterextremt synsätt som ersatt marxismens ideal om det klasslösa samhället med det könlösa samhället.

Medborgerlig samling liksom Sverigedemokraterna klarar sig säkert alldeles utmärkt utan Pride, i år dessutom uppgraderat till Europride. Dock lär vi även detta år tvingas uthärda att ledande representanter för riksdagspartierna utom SD tjoar och har sig i det ohämmat exhibitionistiska Pride-tåget genom Stockholms gator i syfte att visa sig så toleranta och goda som möjligt.

De borde inse att det Stockholm Pride och andra queerfantaster ägnar sig åt är samhällsupplösande och kaosskapande aktiviteter.

 

SD-succé i två mätningar – överlägset störst i YouGov

22 juni, 2018

Överlägset största partiet.

Det är en midsommarpresent så god som någon till alla SD-sympatisörer. Det är Metro/YouGovs junimätning, som ger SD 28,5 procent, som levererar den presenten. https://www.metro.se/artikel/sd-överlägset-störst-i-ny-yougovmätning-ett-drömläge-så-här-nära-ett-val

Det är värt att notera att mätningen genomfördes under tiden 15-18 juni, då andre vice talmannen Björn Söders förlöpningar avseende nationella minoriteters svenskhet och ett par andra skandaler skapade negativa SD-rubriker. Detta visar än en gång att SD-väljare tenderar att strunta i braskande pressrubriker knutna till favoritpartiet och samtidigt att etablerade medias cry wolf-taktik slår kapitalt fel. (Se fotnot)

28,5 procent är ett av Sverigedemokraternas högsta mätresultat någonsin och mer än en fördubbling jämfört med valresultatet på 12,9 procent 2014. ”Ett drömläge”, kommenterar partisekreteraren Richard Jomshof helt korrekt – knappt tre månader återstår till valet den 9 september – enligt Metro.

SDs toppnotering möjliggörs främst genom en överströmning av väljare från S till SD, något som effektivt torpederar den gamla trötta vänsterklichén om SD som ett ”högerextremt” parti. Niklas Bolin, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet, menar att en väsentlig förklaring till SD-uppgången är att övriga partier nu ”spelar på SDs planhalva” inte bara rörande immigrationspolitik utan också andra frågor som brottslighet och integration.

Partisekreterare Richard Jomshof kallar SDs YouGov-siffror ”ett drömläge”.

Socialdemokraterna noteras i YouGov-mätningen för kataklysmiska 22 procent, en minskning med 9 procentenheter från senaste valet. Inte mycket bättre går Moderaterna under vankelmodige Kristerssons ”ledning”: 17,3 procent är 5,9 procentenheter sämre än 2014 då partiet leddes av rabiate invandringsivraren Fredrik Reinfeldt.

I övrigt kan man notera att Centern går ner från 10,1 till 7,1 och att Vänsterpartiet av någon för mig helt outgrundlig anledning når så högt som 9,3 procent. MP (3,8) och KD (3,0) parkerar båda under riksdagsspärren om 4 procent. Totalt utflipprade F! får 1,4 procent, medan ”övriga” – i praktiken MES, PP och AfS – tillsammans når 3,4 procent

Succé påstås SD göra även i DN/Ipsos juniundersökning, detta trots att partiet här ”bara” får 20,49 procent. Det betyder att Sverige-vännerna här blir andra största partiet, knappt före M på 19 procent. Sossarna fortsätter göra bottennapp och får blott 24 procent; S blir därmed visserligen största parti men är ändå nere på rekordlåga nivåer historiskt sett. https://www.expressen.se/nyheter/sds-nya-succe-medan-m-backar-/

Även i denna mätning tar sig V upp på 9 procent. MP landar på 4 procent medan KD precis som i Metro/YouGov får nöja sig med 3 procent. Liberalerna får 6 procent, vilket är närmare 2 procentenheter bättre än i ovan refererade undersökning.

Knappast något drömläge för MES och dess ledare Ilan Sadé.

Jag skall avrunda denna opinionsexposé med att hänvisa till en partiledarundersökning som genomförts av Nyheter idag/Sentio. Den visar, vilket nog kan betraktas som sensationellt, att Jimmie Åkesson är de flesta svenskars favorit att bli statsminister efter höstens val.

I botten av denna mätning placerar sig, som sig bör, ohotat MP-språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin. https://nyheteridag.se/unik-sentiomatning-flest-anser-att-jimmie-akesson-vore-basta-statsministern/

Fotnot: Cry wolf är ett sagorelaterat uttryck som innebär att någon väcker falskt alarm, det vill säga kraftigt överdriver en viss företeelses farlighet. https://en.wikipedia.org/wiki/Cry_Wolf

Fullsatt när Jimmie gästade Stockholms län och förklarade krig mot brottsligheten

18 april, 2018

Jimmie Åkesson passade på att förklara krig mot den organiserade brottsligheten under sitt framträdande i Solna. Bild: SD

Omkring 400 sverigedemokrater från Stockholms läns distrikt hade samlats i en lokal i Friends Arena i Solna för att lyssna till partiordföranden Jimmie Åkesson den 17 april. Från SD Södertälje/Nykvarn var vi en förhoppningsfull samling på runt 25 personer som med buss tog oss från Stortorget i Södertälje till Solna, och jag tror inte någon var besviken.

Efter en musikalisk uppvärmning signerad Marcus Öhrn från Bedårande barn och en medhavd gitarrist – repertoaren för kvällen bestod bland annat av gamla vallåtar och slagdängan ”Jag tänker be för Sverige” – var det dags för Jimmie att göra entré efter en kort presentation av nyvalde distriktsordföranden Fredrik Lindahl. Det gjorde han genom att ackompanjera Öhrn på piano.

Först hade dock även rock-and-roll-artisten Peter Jezewski med ett förflutet i klassiska Boppers framfört sin låt ”This Is My Land”, skriven efter terrorattentatet på Drottninggatan den 7 april i fjol. Peter kandiderar till riksdagen i flera distrikt i höst.

Musikduon Jimmie Åkesson och Marcus Öhrn. Foto: Tommy Hansson

Jimmie berättade hur han inlett sin kampanjturné i Norrbotten i vintras och därefter arbetat sig neråt landet:

-Det är en helt fantastisk utveckling vårt parti genomgått sedan jag blev medlem 1995, menade Åkesson. Vi kallade oss redan då ”Sveriges snabbast växande folkrörelse”, även om det kanske inte var mycket till folkrörelse på den tiden med lika många medlemmar i partiet som det finns folk här ikväll. I dag har vi närmare 30 000 medlemmar.

Hemligheten bakom SDs unika expansion såväl medlems- som opinionsmässigt förklarade Jimmie Åkesson på följande sätt:

-Vi beskriver en verklighet som vanliga människor kan känna igen sig i. Så bra som inför det här valet har det dock aldrig sett ut tidigare – vi utmanar på allvar!

Rockmusikern tillika riksdagskandidaten (SD) Peter Jezewski framförde sin låt ”This Is My Land”. Foto: Tommy Hansson

Åkesson passade sedan på att avliva myten om att SD inte påverkar svensk politik.

-Vi är tungan på vågen i riksdagen och har avgjort hundratals frågor i riksdagen genom att ibland stödja regeringen och ibland oppositionen. Detsamma gäller i regioner, landsting och kommuner över hela landet. Vi har flyttat hela det politiska spektret till vår egen planhalva i exempelvis migrationsfrågan och frågan om brott och straff. Det inser väljarna och både regering och opposition inser att man måste anpassa sig efter väljarna för att få makten.

Åkesson raljerade därefter om etablissemangspartiernas skamlösa kovändningar i frågor som immigration och tiggeri. Detta skall dock bejakas, ansåg Jimmie:

-Det är ändå vi som åtnjuter störst förtroende i till exempel migrationsfrågan. Självklart skall vi avslöja de andra partierna när de ljuger. Moderaterna har sagt en del bra saker men har inte förstått problemen kring invandringen.

Jimmie Åkesson övergick till att förklara, att det var först på 1990-talet det började talas om integration:

Omkring 400 sverigedemokrater hade samlats för att se och lyssna till Jimmie Åkesson. Foto: Tommy Hansson

-Tidigare behövdes det inte någon integration. Det flöt på rätt bra ändå. Men på 1990-talet hade den mångkulturalism som antagits av riksdagen 1975 fått genomslag med ghettoartade förortsmiljöer och ökad kriminalitet. Den viktigaste politiska åtgärder för att öka integrationen är att minska invandringen och att börja ställa krav på dem som kommer hit.

Tidigare har det politiska etablissemanget i stort sett inte vågat ställa några krav, menade Jimmie Åkesson.

-Och när man möts av uttalanden av Mona Sahlin om att vi inte har någon egen kultur – bara ”midsommar och sådana töntiga saker” – och Fredrik Reinfeldt om att ”inhemskt är bara barbariet, all utveckling har kommit utifrån” så känns det inte så motiverande att lära sig svenska eller respektera jämlikhet mellan män och kvinnor. Vår inställning är att godtar man svenska seder och bruk är man välkommen, annars får man bo någon annanstans.

Härefter berörde Åkesson Sverigedemokraternas valplattform med ett antal fokusområden.

-När det gäller migrations- och integrationspolitiken sammanfattar vi dessa områden i termen sammanhållningspolitik. I en tid när 23 procent av kvinnorna upplever otrygghet är det också självklart för oss att lyfta trygghetsfrågorna. En utmaning är att de andra partierna tror att de problem vi nu har började med immigrationskrisen hösten 2015.

Jimmie framhöll att just trygghet är en extra viktig fråga inför valet den 9 september 2018.

Boksignering tillhör också en partiledares förpliktelser. Foto: Tommy Hansson

-Vi förklarar krig mot den organiserade brottsligheten – samhällsutvecklingen måste vända! Polisens resurser måste kraftigt förstärkas, de parallella strukturerna måste brytas. Straffrabatter och deltidsfrigivning måste avskaffas. Det spelar ingen roll hur många SFI-platser eller ungdomsgårdar som finns, mer drastiska medel måste till. Kanske kan vi lära av Danmark där det finns beredskapspoliser. I dag finns områden av typ Seved i Malmö dit polis och räddningstjänst knappt vågar åka. Och så talar statsminister Stefan Löfven om att vi inte har några no go-zoner!

I övrigt berörde Jimmie Åkesson under sitt bejublade, drygt en timme långa anförande bland annat regeringens märkliga budgetpolitik och behovet av ökade vårdsresurser.

Efter anförandet slog sig Jimmie ned vid ett bord i ena änden av lokalen och signerade böcker till en lång kö intresserade sverigedemokrater.

 

Moderaternas till intet förpliktande retorik om invandringens kostnader

14 februari, 2018

Bloggaren i fullmäktiges talarstol i december 2015. Foto: SD Södertälje

Kommunfullmäktige i Södertälje den 28 september 2015. Den av undertecknad framlagda SD-motionen om att på årlig basis upprätta ett mångkulturellt bokslut debatteras i över en timmes tid. http://www.lt.se/stockholm/sodertalje/sd-foreslog-mangkulturellt-bokslut

Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) inledde debatten med att fråga om vårt parti inte skulle dra tillbaka den enligt hennes mening ”rasistiska” motionen. Representanter för övriga partier, inte minst Moderaterna, följde efter i samma stil.

Det var en ganska sällsam, om än i flera avseenden lärorik, upplevelse att under en dryg timme bli kallad både det ena och det andra och bildligt talat rullas i tjära och fjädrar av samtliga partier (utom Realistpartiet, om jag minns rätt).

Jag tycker att ovanstående inledning kan vara passande när jag nu övergår till att kommentera Moderaternas utspel om invandringens kostnader. M har nu, långt om länge, kommit fram till att invandringen inte är lönsam och vill se en öppen redovisning av dess kostnader. https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/m-invandringen-%C3%A4r-inte-l%C3%B6nsam/ar-BBIRSkj?ocid=spartanntp

”Det finns inget annat politikområde där vi låter kostnaderna bli som de blir”, citeras Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson. Enligt M-partiet kommer invandringen till Sverige 2018 att gå lös på 40 miljarder kronor netto.

Elisabeth Svantesson (M) har plötsligt kommit på att invandringen till Sverige inte är lönsam.

I egenskap av sverigedemokrat skulle jag kunna tycka att det är glädjande att Moderaterna nu under ledning av Ulf Kristersson, som det förefaller, lämpar Fredrik Reinfeldts orealistiska ”öppna era hjärtan”-politik över bord och i denna liksom i andra frågor närmar sig SDs synsätt. Både Kristersson och Svantesson ingick i Reinfeldts alliansregering och hade då inte tillstymmelse till kritik mot den förda immigrationspolitiken.

Glädjen grumlas emellertid av tre skäl: 1. M låtsas inte om att de politiska åtgärder partiet nu föreslår mer eller mindre är blåkopior av tidigare SD-förslag. 2. M fortsätter sin retorik att inte samarbeta, samverka eller samtala med SD. 3. Det är högst tveksamt om Ms nyfunna kritik mot den förda invandringspolitiken kommer att överleva troliga regeringsförhandlingar efter valet den 9 september.

Av dessa tre punkter är den tredje givetvis den tyngst vägande. Jag välkomnar i och för sig Moderaternas omsvängning om invandringen, men det mesta tyder på att den till allt övervägande del är tillkommen i blott och bart röstmaximerande syfte och för att locka tidigare M-väljare tillbaka från SD-fållan.

Bråda dagar på Moderaternas kansli…

Moderaterna är, kort sagt, ett opportunistiskt parti som för ögonblicket hänger sig åt till intet förpliktande retorik på invandringspolitikens område. Och tro inte att jag kommer att glömma M-representanternas hysteriska angrepp på min person i fullmäktige den 28 september 2015.

Fotnot: Ovanstående debattext var införd i Länstidningen, Södertälje den 14 februari 2018. Bilder och viss text har lagts till.

Ny bok om den komplexe Carl Bildt: goda insatser varvade med bottennapp

3 februari, 2018

Carl Bildt tar som utrikesminister emot de svenska deltagarna i det anti-israeliska propagandajippot Ship to Gaza i Turkiet.

Vi som började aktivera oss politiskt kring 1970 kunde inte undgå att stöta på fenomenet Carl Bildt. Uppmärksammad studentpolitiker redan i mitten på 1960-talet blev han snart efter några år ett ungt stjärnskott inom den moderata partiapparaten och med tiden partiledaren Gösta Bohmans handsekreterare och även svärson. Den erfarne journalisten Björn Häger har skrivit vad som nog måste sägas vara det definitiva verket om Carl Bildt: Uppdrag Bildt. En svensk historia (Norstedts 2017, 645 sidor).

Carl Bildt har aldrig tillhört mina politiska favoriter, även om jag gärna erkänner att jag stundom uppskattat hans politiska fingerfärdighet, debattskicklighet och något torra humor. Bildt tillhörde vad jag och mina meningsfränder gärna refererade till som den ”ljusblå maffian” inom Moderata samlingspartiet och ungdomsförbundet, en inriktning som ogillade alltför uttalad konservatism och antikommunism.

Vid ett tillfälle debatterade jag mot Carl Bildt (eller Calle Bult som han ibland kallades i ungdomsåren). Det var vid Stockholms-moderaternas partistämma i Åsö gymnasium på Södermalm 1976. Jag hade väckt en motion med rubriceringen ”Sovjetunionens illegala underrättelseverksamhet i Sverige” och pläderade i denna för att moderaterna skulle verka för en mer ingående granskning av den sovjetiska spionorganisationen KGB.

Carl Bildt hade fått uppdraget att lägga fram partiets syn på motionen. Kontentan var att någon ytterligare granskning av KGB inte behövdes eftersom M-partiet redan gjorde tillräckligt. Det är dock värt att notera att motionen inte avslogs utan ansågs besvarad.

Handlingarna – inklusive min motion om KGB – till moderatstämman i Stockholm 1976. Foto: Tommy Hansson

Elevrådsordförande och studentpolitiker. Björn Häger lutar sig tydligt mot Lars Lundbergs bok Bilder av Bildt (Legus 1994, 187 sidor) när det gäller att skildra Carl Bildts barn- och ungdomsår samt tiden som elevrådsordförande, studentpolitiker och åren som politiker fram till dess att han klev in i Rosenbad som statsminister 1991. https://www.bokborsen.se/view/Lundberg-Lars/Bilder-Av-Bildt-Om-Livet-F%C3%B6re-Rosenbad/7151013

Lundberg redogör även för Bildts släktbakgrund. Farfars farfar var generallöjtnant Gillis Bildt (1820-94), som var statsminister 1888-89 och under sin karriär även var riksmarskalk, landshövding på Gotland, diplomat och överståthållare i Stockholm. Gillis Bildt upphöjdes till friherre 1864. Söner till Gillis var Carl Bildt den äldre (1850-1931), vilken som diplomat bodde i Rom i närmare 30 år, samt Knut Bildt (1854-1927) som ändade sin karriär som generalmajor och chef för generalstaben.

Carl Bildts farfar hette Nils Bildt (1889-1969), överste vid försvarsstaben och far till Daniel Bildt (1920-2010) som blev officer vid Hallands regemente I 16, senare byrådirektör och far till Carl (född 1949) och Nils Bildt (född 1952). Nils blev med tiden civilekonom och egen företagare i databranschen. Carl Bildts mor hette Kerstin Andersson-Alwå (1922-2010).

Carl Bildt fick något av ett publikt genombrott under sin tid som ordförande vid elevrådet i Östra Real i Stockholm, då han organiserade elevernas självstudier under lärarstrejken 1966. Han intervjuades under lärarstrejken av den dåvarande enkanaliga och svart-vita televisionen.

Bilder av Bildt av Lars Lundberg skildrar Carl Bildts tid från barn- och ungdomstiden fram till posten som statsminister 1991. Foto: Tommy Hansson

Ljusblå – med anstrykning av rött. Carl Bildt gick ut gymnasieskolan med glänsande betyg 1968 och skrev samma år in sig vid Stockholms universitet. Planen var att inom tre år avlägga en pol. mag. – examen med 120 poäng i ämnena statskunskap, nationalekonomi, statistik, företagsekonomi och sociologi. Verkligheten kom att se något annorlunda ut: under fem års tid avlade Bildt ett (1) betyg i statskunskap samt motsvarande ett halvt betyg i nationalekonomi.

Att det sket sig med universitetsstudierna förklarar Lars Lundberg (sidorna 33-34) så här:

För det första var Bildt mycket politiskt intresserad och engagerade sig därför i kårpolitiken för partiet Opposition -68. För det andra var Bildt mycket politiskt intresserad och engagerade sig därför i Fria moderata studentförbundet. För det tredje var Bildt mycket politiskt intresserad och blev därför redaktör för, och flitig medarbetare i, tidskriften Svensk Linje. För det fjärde, ej minst viktigt, hyste Bildt ett brinnande politiskt intresse och ägnade därför tid och krafter åt att författa ett par skrifter om EU samt knyta kontakter med konservativa studenter ute i Europa.

I egenskap av ordförande i studentkårens internationella utskott drev Carl Bildt initialt tre internationella biståndsprojekt: den kommunistiska Frelimo-gerillan i Mocambique, ett program för familjeplanering i Costa Rica och hjälp till den grekiska exilorganisationen EEEE. Snart kom även den kommuniststyrda rebellrörelsen FNL (Viet Cong) i Sydvietnam med som biståndsprojekt.

Under Bildts och moderate studentpolitikerkollegan Carl Cederschiölds tid i Internationella utskottet månade sig detta även om goda förbindelser med Östeuropa, enkannerligen Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Bildt pläderade för ett svenskt erkännande av Östtyskland. Vid Fria moderata studentförbundets årsmöte i Linköping 1971 kom Bildt, Cederschiöld med flera enligt Lars Lundbergs redovisning att uttrycka sympatier för ”palestinierna”.

Som utrikesminister i alliansregeringen långt senare förhöll sig Bildt skeptisk till den judiska staten Israel, som i sin tur aldrig hyst någon kärlek till Bildt. När det Israel-fientliga propagandajippot Ship to Gaza under Bildts tid som utrikesminister anlände till Turkiet fanns Bildt på plats och mötte deltagarna, bland dessa kommunisterna Mattias Gardell (mottagare av Leninpriset) och Henry Ascher.

Tre anti-israeliska svenska politiker: Carl Bildt (M), Margot Wallström (S) och Olof Palme (S).

Faktum är att Bildt var minst lika propalestinsk under sin tid som svensk utrikesminister som någonsin Margot Wallström, eller för den delen Olof Palme, kanske dock något mer balanserad än de båda senare. https://blogg.mittmedia.se/ledarbloggen/2016/01/14/minnet-ar-kort-bildt-var-minst-lika-hard-mot-israel/

Av ovanstående torde framgå varför den unge Carl Bildt av mer konservativa bedömare kom att betraktas som ”ljusblå”, kanske till och med med en anstrykning av rött på den politiska färgskalan.

Medlem i Ubåtsskyddskommissionen. På sin väg mot den politiska toppen utsågs Carl Bildt i början av 1970-talet till den moderate partiledaren Gösta Bohmans (1911-97) handsekreterare. Sedan Bildt 1984 ingått äktenskap med Bohmans dotter Mia blev han även dennes svärson. Bildt hade då ett kort äktenskap med Kerstin Zetterberg bakom sig. Även äktenskapet med Mia Bohman slutade i skilsmässa 1997. Året därpå gifte sig Carl Bildt och Anna Maria Corazza, i dag moderat EU-parlamentariker, med varandra (mer därom nedan).

1973 valdes Carl Bildt in i Stockholms läns landstingsfullmäktige och 1979 i Sveriges riksdag. Samtidigt hade han en mängd uppdrag av skiftande slag inom dåvarande Moderata samlingspartiet. Den framgick tidigt av Bildts insatser i riksdagen att han hyste ett brinnande intresse för utrikesfrågor, och 1981 blev han fullvärdig medlem i utrikesutskottet.

En fråga som i högsta grad kom att fånga den blivande stats- och utrikesministerns intresse var de ubåtar som hade konstaterats kränka svenska farvatten i början på 1980-talet. Bildt deltog i den svenska Ubåtsskyddskommissionens arbete, som utmynnade i en rapport där Sovjetunionen utpekades som skyldig till att ”sända in farkoster under ytan på det svenska territorialvattnet.” (Lundberg, sidan 155). http://www.regeringen.se/49bb4a/contentassets/8eb8b2c27c2e47c09c58dc496715be1d/del-2-t.o.m.-kap.-5

Carl Bildt på presskonferens med Ubåtsskyddskommissionen 1983.

Sedan Ubåtsskyddskommissionen framlagt sin rapport reste Carl Bildt till Washington, där han bereddes tillfälle att inför ledande amerikanska militärer presentera rapportens slutsatser. Detta fick statsminister Olof Palme (S) att gå i taket – Palme fick regeringen att samfällt fördöma Bildts resa. ”Men Bildts resa var inte straffbar”, konstaterar Lundberg (sidan 155), ”och samtida kommentarer går ofta ut på att Olof Palme irriterades över att bli utmanad på sitt eget område, utrikes- och säkerhetspolitiken.”

Statsminister med problem. Efter de fyra borgerliga partiernas seger i riksdagsvalet 1991 blev Carl Bildt i sin egenskap av ledare för det största borgerliga partiet svensk statsminister. Han hade bland annat att ta ställning till hur Ny demokrati, som efter bara ett halvårs existens kommit in i riksdagen, skulle behandlas. Bildts tidigare konkurrent om posten som moderat partiledare, Ingegerd Troedsson, blev i egenskap av ny talman i riksdagen den som formellt fick klubba in Bildt som regeringschef.

Det vore att fara med osanning att hävda att Carl Bildts tre år som statsminister – mandatperioderna var vid denna tid ett år kortare än de är nu – förlöpte smärtfritt. Den nu 42-årige Bildt ser dock till att han runt sig har ett gäng nära medarbetare vilka samtliga i Björn Hägers historieskrivning hyser en närmast gränslös beundran för den nye statsministern. I Bildts kansli huserade en samling ungefär med Bildt jämnåriga män vilka internt gick under beteckningen ”Hjärnkontoret”.

Detta bestod av pressekreteraren Lars Christiansson, planeringschefen Olof Ehrenkrona samt statssekretetaren Peter Egardt. Med på ett hörn fanns också en lovande 23-åring som hette Anders Borg, vilken 15 år senare skulle bli finansminister under Fredrik Reinfeldt. Ytterligare en för Bildt central person var vännen och allt-i-allon Jonas Hafström, som blev utrikespolitisk rådgivare. ”Bildt dominerar så starkt att omgivningen sällan vågar säga emot”, skriver Häger (sidan 195).

Två ädlingar i svensk politik: Carl Bildt och Ny demokratis partiledare, greve Ian Wachtmeister, i TV-studion.

Den borgerliga ministärens tre år vid makten präglades av en ekonomi i kris, ett arv från den tidigare S-styrda regeringen som medförde en snabbt stigande arbetslöshet, en allt sämre lönsamhet för de svenska industriföretagen och kris för bankerna. Problemen kräver ibland drastiska åtgärder i form av krispaket och annat som inte blir populära. Det kan nämnas att regeringen och Ny demokrati 1993 enas om vissa riktlinjer för den ekonomiska politiken. Ny demokrati får igenom två av sina hjärtefrågor: sänkt turistmoms och visumtvång för flyktingar från kriget i Bosnien-Hercegovina. https://books.google.se/books?id=OaEzDwAAQBAJ&pg=PT249&lpg=PT249&dq=visumtv%C3%A5ng+f%C3%B6r+flyktingar+fr%C3%A5n+kriget+i+bosnien&source=bl&ots=cOIxDNQM3H&sig=ux04gphEuUGPwviYWk_nqMme72Q&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiyydHUy4XZAhXMjCwKHYPTClQQ6AEIOjAE#v=onepage&q=visumtv%C3%A5ng%20f%C3%B6r%20flyktingar%20fr%C3%A5n%20kriget%20i%20bosnien&f=false

Det hjälper inte att Moderaterna i riksdagsvalet 1994 får en halv procent fler röster än tre år tidigare. Socialdemokraterna kan bilda regering med Ingvar Carlsson som statsminister och Miljöpartiet återinträder i riksdagen. Ny demokrati kollapsar totalt och åker ur parlamentet. Det skulle dröja tolv år innan en ny borgerlig regering, nu kallad alliansen, såg dagens ljus. Med Carl Bildt som utrikesminister.

Bildt efterträdde britten David Owen som EUs medlare i det forna Jugoslavien.

”Jag har förhandlat med många skurkar”. När EUs medlare i Bosnien-konflikten, den före detta brittiske utrikesministern David Owen, avgår från sin post 1995 utses Carl Bildt till hans efterträdare med stöd från USA. För tidningen Expressen (Häger sidan 273) kommenterar Bildt så här varför han anser sig vara kvalificerad för uppdraget: ”Jag har förhandlat med många skurkar i mina dar. Min inrikespolitiska erfarenhet är stor.”

Och nog skulle Bildt tvingas förhandla med skurkar under sitt medlaruppdrag. alltid. De värsta av dessa var Serbiens och det så kallade rest-Jugoslaviens diktator Slobodan Milosevic (1941-2006), Bosnien-serbernas ledare Radovan Karadzic samt militärbefälhavaren Ratko Mladic. Milosevic avled under pågående rättegång vid krigsförbrytartribunalen i Haag under det att Karadzic 2017 dömdes till 40 års fängelse och Mladic till livstid, båda för folkmord i bland annat staden Srebrenica i Bosnien-Hercegovina.

Vad man än må säga om Carl Bildts insatser som medlare i Bosnien-konflikten så kan man näppeligen klaga på de arbetsvolymer han lade ned. Bildt verkar ha farit runt som ett skållat troll i regionen och träffat de aktuella aktörerna men tyvärr utan att få särskilt mycket av substans uträttat. Milosevic träffar han första gången strax före midsommar 1995, och det skulle bli många fler möten dessa båda män emellan. Den serbiske ledaren försäkrar Bildt att han har allt under kontroll, och den senare förefaller tro honom.

När det börjar bränna till i Srebrenica – den vidriga massakern ägde rum under tiden 11 juli till omkring 22 juli 1995 – var medlaren Carl Bildt på väg till Laholm i Sverige för att uppvakta sin far Daniel Bildt på dennes 75-årsdag den 9 juli. Den etniska rensningen i Srebrenica under Ratko Mladics ledning ledde till att 8373 muslimska bosniska pojkar och män i åldrarna 13-78 år mördades på bestialiskt sätt. Det konstaterades senare att Serbien under Milosevics ledning visserligen inte var direkt ansvarigt för massakern men heller inte gjort mycket för att förhindra den. https://sv.wikipedia.org/wiki/Srebrenicamassakern

Det är en vanlig uppfattning bland bosniaker (bosniska muslimer) att Carl Bildt var en av dem som genom sin passivitet och inkompetens gjorde de bosniska serbernas etniska rensning möjlig.

Förhållandevis blygsamma insatser. Den som endast tog del av svenska massmedier vid den här tiden kunde lätt ha fått intrycket, att det till stor del var den outtröttligt ambulerande fredsmäklaren Carl Bildts förtjänst att det till slut ingicks ett fredavtal i Bosnien-konflikten.

Carl Bildt utpekades som den store fredsmäklaren i svenska medier. Men i verkligheten var det amerikanen Richard Holbrooke som mest gjorde sig förtjänt av den titeln. Foto: Tommy Hansson

”I svenska medier är Carl Bildt den som fixar freden”, skriver Björn Häger (sidan 295). ”Men när fredsförhandlingarna tar fart efter Natos bombningar är det amerikanen Richard Holbrooke som tar initiativet och får uppmärksamhet i internationell press. Historieskrivningen blir att det är amerikanernas bombningar och tuffa diplomati som får parterna att sätta sig vid förhandlingsbordet. Och att Holbrooke lyckades där Bildt misslyckades.”

Freden mellan de stridande parterna – Bosnien-Hercegovina, Serbien/rest-Jugoslavien och Kroatien – och deras högsta representanter förhandlades fram på en flygbas i Dayton i Ohio 1-21 november och ratificerades i Elyséepalatset i Paris den 14 december 1995. Och visst, Carl Bildt gjorde säkerligen så gott han kunde – hans insatser i sammanhanget måste ändå anses ha varit förhållandevis blygsamma, även om Bildt själv av naturliga skäl har en annan uppfattning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Daytonavtalet

Ett resultat av Carl Bildts ansträngningar blev boken Uppdrag fred, som kom ut på Norstedts förlag 1997. https://sv.wikipedia.org/wiki/Uppdrag_fred
Det mest påtagliga resultatet av Bildts medlarinsatser får nog ändå sägas ha varit att det var i samband med dessa han träffade sin blivande italienska hustru Anna Maria Corazza Bildt, född i Rom 1963 och med ett förflutet som tennisspelare i elitklass. Hon hade under tiden 1992-98 en rad olika FN-uppdrag i det forna Jugoslavien.

Corazza Bildt sitter sedan 2003 med i styrelsen för Moderaterna i Stockholm och är sedan 2009 ledamot i Europaparlamentet för samma parti. Makarna Bildt har tillsammans sonen Nils Bildt, född 2004. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Maria_Corazza_Bildt

Plattar till journalister. Något som tydligt framkommer i Björn Hägers tegelstenstjocka Uppdrag Bildt är Carl Bildts om man så vill mästerliga sätt att hantera representanter för media. Såvitt jag vet är det få om ens några reportrar som hittills lyckats ”sätta dit” Carl Bildt. Hägers bok innehåller gott om exempel på hur Bildt plattar till journalister och reportrar, bland annat genom att gå in på deras personliga förhållanden i syfte att vända bort oönskad uppmärksamhet mot sig själv.

Mitt favoritexempel från Uppdrag Bildt rör Bildts påstådda läckor från hemliga regeringsöverläggningar efter det borgerliga segervalet 1976 till den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Enligt Häger hade Bildt i förtid avslutat sin militärtjänst i syfte att medverka i ett amerikanskt underrättelseprojekt syftande till att, med Hägers ord, ”bekämpa kommunismen”. Som deltagare i projektet skall Bildt ha fått en summa pengar motsvarande 100 000 kronor samt en exklusiv USA-resa. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5475198

Bildts kontakter med amerikanerna 1976 vinner bredare burskap först med telegram som offentliggörs av Wikileaks 2013. Aftonbladets reporter Josefin Sköld försöker i mars 2013, i samband med Moderaternas så kallade Sverigekonferens, ställa Bildt mot väggen i anledning av Wikileaks avslöjanden. Följande samtal utspann sig då (Häger sidan 81):

Är det lämpligt för en politisk sekreterare att föra sådana samtal med en främmande makt? –Ja, absolut. Om inte ens svenska folket får veta det? – Det här var ju sånt som stod i tidningarna då. Det stod ju inte alls om det i tidningarna. – Jaha. Vad hade du då för mandat att prata med dem? – Inget mandat alls, det här var fullständigt oskyldigt, det stod i varje tidning. Det var ju slutna förhandlingar. – Det var inte alls slutna förhandlingar. Det står ju här att det var slutna förhandlingar. – Ja, det är möjligt att det står så. Kommer du ihåg första gången du träffade företrädare för CIA? – Ingen aning. Men så kan du väl inte säga? – Jag kan säga vad jag vill. Finns det mer? – Ingen aning. Det här är ju ingenting.

Med någon förenkling kan man säga att så här har Carl Bildt vid kontakter med media hanterat större och mindre skandaler genom åren, från egna lägenhetsaffärer till styrelseuppdrag i Lundin Petroleum och intressen i rysk energiproduktion. Varje gång har skandalen eller vad media framställt som skandal förbleknat.

Carl Bildt är hejaklacksledare för Turkiet i Sverige. På bilden tillsammans med Turkiets islamistiske diktator Recep Tayyip Erdogan.

 Den komplexe Bildt. Carl Bildt har hunnit fylla 68 år men är fortfarande synnerligen aktiv med sitt famösa twittrande och som konsult och styrelseledamot i olika sammanhang. Min uppfattning är dock att han tappat en del av sin forna slagfärdighet och torrt studentikosa humor, vilket dock kanske i alla fall delvis beror på att han numera inte befinner sig i det absoluta rampljuset.

I de yttersta av dessa dagar har Bildt dessutom tillsammans med företrädare för den rödgröna regeringen deltagit på ett hörn i den till slut framgångsrika kampanjen för att få Sverige invalt på två år i FNs säkerhetsråd. Han har dessutom riktat hafsig och dåligt underbyggd kritik mot sådana – såsom den oppositionella författarinnan Katerina Janouch och USAs president Donald Trump – som hävdat att tillståndet i Sverige är långt ifrån idealiskt.   https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/18/lofven-och-bildt-oroliga-over-bekymmersam-bild-av-sverige-inte-over-sjalva-bekymren/

Avslutningsvis kan det med fog hävdas att Carl Bildts verksamhet genom åren varit komplex. Goda, ibland utomordentliga, insatser har blandats med tvivelaktigheter och rena bottennapp. Till de senare kategorierna får man räkna Bildts självpåtagna roll att bereda väg för Turkiet med dess islamistiske diktator Recep Tayyip Erdogan i Europeiska unionen (EU). https://www.bakom-kulisserna.biz/news/christian-dahlgren-tyranniets-medlopare-carl-bildt/