Länge tycktes C inte påverkas nämnvärt av alla pedofilskandaler, där EU-parlamentarikern Fredrick Federley var en av de inblandade. Väljarna tycks nu emellertid långt om länge ha insett vad partiet egentligen går för. Populariteten har knappast ökat genom uttalanden som C-riksdagsmannen Martin Ådahls om att det finns ”hundratusentals muslimer som är poliser, läkare och som bygger vårt samhälle”.
Enligt Ipsos opinionsanalytiker Nicklas Källeberg har C-väljarna gått till så gott som alla andra partier utom till Kristdemokraterna. Flest har sökt sig till Socialdemokraterna.
Eljest har det inte hänt så jättemycket sedan den förra Ipsos-mätningen. Socialdemokraterna toppar i överlägsen stil med 32 procent, en ökning med 2 procentenheter. Tvåa är Moderaterna med 22 (+-0) och trea Sverigedemokraterna med 18 (+-0).
Sedan är det ett stort hopp ner till Vänsterpartiet på 9 procent, Centerpartiet 5 procent och Kristdemokraterna 5 procent, samtliga med försumbara eller inga förändringar jämfört med förra mätningen. I bottenträsket återfinns Miljöpartiet och Liberalerna på 3 procent.
Parallellt med Ipsos-mätningen har Novus utfört en undersökning avseende förtroendet för partiledarna. Statsminister Magdalena Andersson leder här i splendid isolation med 57 procent som har mycket eller ganska stort förtroende för henne – en ökning med 3 procentenheter jämfört med förra mätningen. https://omni.se/svt%2Fnovus-fortroendelyft-for-alla-partiledare-i-hogeroppositionen/a/1OA2xG
Sedan kommer ingenting och sedan ingenting innan Ulf Kristersson dyker upp på andra plats med 39 procent (+5) och Ebba Busch (KD) på tredje med 31 procent. Förtroendet för KD-ledaren ökar därmed med hela 7 procentenheter, en direkt följd av hennes oförvägna uttalanden efter korankravallerna.
Också SDs Jimmie Åkesson kan noteras för ett rejält sympatilyft om 4 procent – han får nu 31 procent.
Övriga siffror: Nooshi Dadgostar (V) på 20 procent – den enda partiledare som backar i förtroende – (-2), Annie Lööf (C) på 19 (+1), Johan Pehrson (L) 11 (+4), Märta Stenevi (MP) 9 (+3) samt Per Bolund (MP) med 8 procent (+1)
Meta-Défense.fr framhåller: ”Inte nog med att det mesta av utrustningen ärvdes från sovjettiden och hade moderniserats endast något, utan de ryska enheterna led själva av stora misslyckanden och försämrad operativ förmåga. Och om dessa hade noterat vissa framgångar, som 2014 på Krim, eller 2015 i Donbass, visade de fortfarande vissa gränser när de var tvungna att konfrontera modern kapabilitet, vilket var fallet i början av operationen i Syrien.”
Ändå, menar skribenten, har flera ambitiösa reformer skett, exempelvis 2008 och 2012 vad beträffar förbättringar avseende prestationsförmågan hos stridsvagnar, stridsbombplan, stridsfartyg och ubåtar.
PM Nilsson, ledarskribent i Dagens industri, pekar i en artikel den 13 mars 2022 på svagheterna hos de ryska stridskrafterna men även det ryska samhället i stort: ”De ryska stridskrafterna kan lägga ukrainska städer i ruiner men Rysslands ekonomiska bas och politiska ställning förstörs nu med en hastighet som överraskar de flesta bedömare.”https://www.di.se/ledare/ryssland-forlorar-kriget/
Enligt PM Nilsson är Vladimir Putins ryska rike ”en ekonomisk dvärg som utmanar väst på alla sätt som tänkas kan”. Nilsson pekar på att EUs ekonomiska styrka är elva gånger större och NATO-ländernas 30 gånger större än Rysslands. De nordiska ländernas samlade ekonomi är närmare tio procent större än den ryska.
Det konstateras vidare i Dagens industris ledarartikel att det inte finns en enda rysk innovation eller ett enda varumärke som kan ta upp kampen med väst. Till och med de mest kända vodkasorterna kommer någon annanstans ifrån än från Ryssland: Smirnoff från USA, Khortytsa från Ukraina, Zubrowka från Polen, Finlandia från Finland och Absolut från Sverige.
Nilsson konstaterar vidare att de utländska sanktionerna, trots Putins försäkringar om motsatsen, slår hårt mot den ryska ekonomin och krymper den till ”afrikansk nivå”. Rubeln har fallit med 50 procent, räntan har stigot till 20 procent och Moskva-börsen tvingas hålla stängt. Stora ryska företag som Gazprom, Sherbank, Rosneft och VTB har kollapsat och de västerländska storföretagen har lämnat Ryssland i rask takt.
PM Nilsson drar följande slutsatser: ”Ett regimskifte i Moskva är just nu lika sannolikt som ett i Kiev, På längre sikt har Ryssland ingen chans i kraftmätningen…Ryssland går mot ett historiskt nederlag.”
Samma åsikt framförs i en video i Expressens nätupplaga den 10 maj av Nigel Gould Davis som tidigare varit Storbritanniens ambassadör i Belarus. Han säger bland annat: ”Ryssarna har inte vunnit det här kriget – de håller på att förlora det.” Krigsutvecklingen talar för ett Ukraina som ständigt tillförs nya stridskrafter utifrån. https://www.expressen.se/tv/nyheter/ryssland-haller-pa-att-forlora-kriget/
Vladimir Putin var när de ryska stridsvagnarna rullade in över gränsen till grannlandet Ukraina den 24 februari tveklöst övertygad om att ”den särskilda operationen” skulle vara över på några dagar, kanske högst någon vecka. Många i väst var inne på samma linje.
Det visar sig nu emellertid med full skärpa att de ryska stridskrafterna varit våldsamt överskattade, precis som Sovjetunionens stridskrafter länge var det. Detta framgick med all önskvärd tydlighet av det ryska nederlaget mot Mujaheddin i Afghanistan-kriget 1979-89. Två år senare hade Sovjetunionen imploderat.
Vladimir Putins anhängare framställer ofta sin idol som en mycket smartare ledare än sina västerländska kolleger. Det är ett omdöme som i hög grad kan ifrågasättas, enkannerligen efter vapenskramlet i Ukraina. Det kan mycket väl vara så att Ukraina-krisen är början till slutet för Putins tid vid maktens köttgrytor.Det kan han i så fall bara tacka sin egen dumhet för.
Självtillräckliga despoter, omgivna av underdåniga jasägare som de är, tenderar alltid att underskatta motståndarna. Vladimir Putin är på intet sätt något undantag från den regeln. Han hade sannolikt väntat sig att aggressionen i Ukraina skulle passera tämligen friktionsfritt. Så blev inte fallet.
Istället har så gott som hela världen vänt sig mot Ryssland, och såväl EU som USA verkar för kraftfulla sanktioner riktade mot Ryssland. NATO stärker jämväl de östeuropeiska medlemsländernas försvar genom att förse dem med örlogsfartyg, jaktplan och tusentals soldater. Stödet för anslutning till NATO har därtill under senare tid ökat i Ukraina och uppgår för närvarande till 62 procent.
”Putins krigshetsande har haft ungefär samma klargörande effekt som en hink iskallt vatten över huvudet”, skriver Anna Dahlberg.
Inte ens Rysslands allierade, det kommunistiska Kina, har givit sitt oreserverade stöd för den pågående ryska invasionen. Det kinesiska utrikesdepartementets taleskvinna, Hua Chunying, sade i ett uttalande att Kina hade ”called on all parties to respect and attach importance to each other´s legitimate security concerns, strive to restore issues through negotiation and consultation and jointly maintain regional peace and stability.” https://www.cbsnews.com/news/china-russia-ukraine-united-states-creating-panic/
Sveriges före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt har inte varit nådig i sin karaktäristik av diktatorn i Kreml. Efter det timslånga tal Putin höll i rysk TV om situationen i Ukraina sade Bildt: ”Han har sjunkit ner i en historietolkning som är bisarr och farlig.”
I en kommentar till SVT Nyheter den 22 februari yttrade Bildt vidare följande: ”Det var ett synnerligen märkligt tal. Osammanhängande, obalanserat, farligt. Alla möjliga konstiga saker.” Bildt tvekade inte att kalla den ryske diktatorns tal för ”rappakalja”.
Bildt vände sig särskilt mot Putins påstående att Ukraina skapades av Sovjetunionen: ”Man häpnade. Han verkar leva i en värld av nationalistiska myter och unken imperienostalgi.” I grunden, menade Bildt, handlar det inte om det ryskdominerade Donbass-området i östra Ukraina utan om huvudstaden Kiev. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-hapnade-av-putins-tal
Carl Bildt tror att äventyrligheterna i Ukraina mycket väl kan innebära slutet för Putins regim. ”Skulle han gå till ett storkrig med ett stort anfall och försöka ta Kiev, med många tusen döda som följd, tror jag att förr eller senare, möjligen snarare än förr, att det också blir slutet på Putinregimen.”https://www.expressen.se/nyheter/bildt-stort-krig-kan-bli-slutet-pa-putinregimen/
Putin har för tillfället stöd av såväl den ryska statsduman som troligen en majoritet av befolkningen, men skulle ett fullskaligt krig i Ukraina leda till att tusentals ryska soldater återvänder till fosterjorden i likkistor samtidigt som den redan hårt ansträngda ryska ekonomin handikappas ytterligare av kännbara sanktioner, kan situationen till slut leda till Putins fall.
Han har i så fall bara sig själv och sin ointelligenta politik att skylla på.
Den som slutligen intresserar sig för historiska paralleller kan knappast undgå att jämföra den ryska aggressionen i Ukraina med Nazitysklands expansion under åren närmast för Andra världskrigets utbrott. Vid Münchenöverenskommelsen den 30 september 1938 tillerkändes Tyskland det så kallade Sudetenland i den höglänta norra delen av Tjeckoslovakien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sudetenland
I mötet i München deltog Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Tjeckoslovakien fick inte vara med utan tvingades acceptera det fattade beslutet att blidka det expansiva Tyskland genom att ge Hitler Sudetenland på en silverbricka. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, osalig i åminnelse, trodde att detta skulle tillfredsställa Hitlers törst efter nya områden att lägga under sig.
Hitler hänvisade då till att den tyska folkdelen måste skyddas mot övergrepp från de fridsamma tjeckerna och slovakerna. I exemplet Ukraina är det ryssarna därstädes som skall skyddas mot de snälla ukrainarna. Hitler var dock inte nöjd utan invaderade Polen den 1 september 1939, vilket innebar startskottet för Andra världskriget.
Om Putins ryska styrkor skulle lyckas med att erövra hela Ukraina kan han i värsta fall få för sig att göra en Hitler och gå in i de forna ryska territorierna Finland, Estland, Lettland och Italien. Problemet med detta är naturligtvis att de tre sistnämnda länderna är medlemmar i NATO med dess 40 medlemsstater i ryggen, som i ett sådant läge är förpliktigade att skrida till medlemsstaternas undsättning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nato
Omkring 30 000 ryska soldater har anlänt till Belarus under de senaste dagarna.
Vladimir Putins makttillträde som Rysslands president 2000 blev starten till det nya Kalla kriget. Det gamla kan sägas ha inletts med den kommunistiska Prag-kuppen 1948 och kom att vara till Sovjetunionens upplösning på nyårsafton 1991. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/
Det har konstaterats att Putin packat gränsen mot Ukraina med 100 000 ryska soldater. NATOs generalsekreterare, den förre norske statsministern Jens Stoltenberg, har nu informerat om att 30 000 ryska stridsmän har fylkats i grannlandet Belarus, ett rike som närmast har karaktären av sovjetisk museistat och i dag mest liknar ett ryskt lydrike, för att hålla ”en sammanhållen stridsövning”.
Bland de utplacerade ryska trupperna finns bland annat medlemmar i elitstyrkorna Spetsnaz och bland stridskrafterna i Belarus märks SU-35-jaktplan, Iskander-robotar samt luftvärnsrobotsystem.
Hockeylirarna Putin och Lukasjenka.
Den belarusiske diktatorn Aleksandr Lukasjenka har tidigare sagt att Belarus och Ryssland skall hålla gemensamma militärövningar på gränsen till Ukraina i februari.
Vladimir Putin uttalade 2005 att Sovjetunionens sammanbrott var en av 1900-talets största geopolitiska katastrofer. Det är ett illa dolt faktum att han aldrig riktigt accepterat frigörelsen av de forna sovjetiska satellitstaterna. Ukraina kan på många sätt anses vara ”juvelen i kronan” i det gamla sovjetimperiet, varför det inte var någon tillfällighet att Ryssland invaderade landet 2014 och annekterade Krim-halvön. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Putin
Putin har vidare tvingats se på när den ena före detta satellitstaten efter den andra anslutit sig till fienden NATO respektive EU. Det är uppenbart att han nu inte vill se Ukraina gå samma väg. Om det kommer att leda till en fullskalig rysk invasion återstår att se.
Massiva folkliga protester har inte hindrat Österrikes regeringen från att införa vaccintvång. Korpralens ande lever vidare.
Österrike blev det första – och förhoppningsvis det enda – landet i EU-sfären att införa obligatorisk vaccinering mot covid-19. Vaccineringstvånget gäller alla över 18 år. Liknande förslag har emellertid diskuterats i andra länder. https://svenska.yle.fi/a/7-10011690
Regeringen hade inga som helst problem att lotsa förslaget om tvångsvaccinering genom parlamentet. Endast det nationalkonservativa Frihetspartiet FPÖ tog ställning mot det drakoniska förslaget. Tvånget genomförs dock inte på en gång – efter en inkörningsperiod under februari beräknas lagen kunna implementeras fullt ut i mitten av mars, då kontroller skall börja genomföras.
De enda som undantas från den obligatoriska vaccineringen är gravida kvinnor och sådana personer som inte bör låta vaccinera sig av medicinska skäl. Brott mot lagen kan ge böter på mellan 600 och 3600 euro.
Tydligen har den österrikiska regeringen inte lärt sig så pass mycket av den egna historien att den avstår från diktatoriska dekret i en viss före detta korprals anda.
Jag känner inte till vad det står i den österrikiska grundlagen om tvingande kroppsliga ingrepp, men i Sverige är regeringsformen entydig. I 2 kapitlet 6§ står: ”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5§§.” (4§ förbjuder dödsstraff och i 5§ förbjuds tortyr samt medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram erkännanden). https://www.contra.nu/veckans–contra/grundlagen-och-vaccinationer/
Sveriges grundlag förbjuder påtvingade kroppsliga ingrepp.
Det bör dock erinras om att svenska lagstiftare hittat kryphål i lagen tidigare. Under Andra världskriget fanns en tryckfrihetslagstiftning, men lagstiftaren fann på ett förbud mot distribution av tidningar som fick tryckas lagenligt.
Det är en kanhända from men dock förhoppning att dagens lagstiftare inte avser hitta kryphål i grundlagen med syftet att möjliggöra tvångsvaccinering. Att ändra grundlagen är dessutom inte okomplicerat. Så kan ske först med likalydande beslut i två riksdagar med allmänna val emellan.
Ett ändringsförslag måste därtill inlämnas minst nio månader före ett riksdagsval. Det innebär i praktiken att lagen i aktuellt fall kan ändras tidigast 2027. Då skall pågående pandemi om inte alla tecken slår fel vara ett minne blott. Mycket tyder på att den med den milda omikronvarianten är i färd med att avsluta sig själv.
Min personliga åsikt är att det österrikiska beslutet är såväl illa genomtänkt som onödigt. Erfarenheterna har ju visat att de olika corona-vaccinen brister i effektivitet för att säga det minsta. Till och med fullvaccinerade kan insjukna i smittan och dessutom smitta andra. Därmed faller också behovet av så kallade vaccinpass.
Sverige har representerats fyra gånger från och med 2014. 2014 placerades riksdagens andre vice talman, Björn Söder (SD), på sjätte plats på listan. 2016 var det dags för utrikesminister Margit Wallström (S) att belägga åttondeplatsen. 2018 var turen kommen till Karolinska universitetssjukhuset (nionde). 2019 återfanns Sverige jämte Danmark på en niondeplats under beteckningen Skandinavien.
Det måste anses särskilt allvarligt att Sveriges utrikesminister, vår främsta röst i internationella sammanhang, hamnar på en skammens lista av den här kalibern.
Wiesenthal-listans upplaga för 2021 har följande utseende:
1. Iran. Islamiska republiken Iran toppar, inte särskilt överraskande, listan. Ledande iranska militärer och politiker förefaller aldrig tröttna på att förkunna den judiska staten Israels och sionismens snara undergång via iranska ansträngningar i form av bomber, granater och missiler.
2. Hamas. Den jihadistiska terrorrörelsen Hamas, vilken sedan 2005 styr och ställer i Gaza, ägnar sig regelbundet åt raketbeskjutning av civila områden i Israel. Rörelsens anhängare i utlandet ägnar sig lika regelbundet ät extrem retorik. Ett gäng Hamas-anhängare skanderade i Londons judiska kvarter ”Fuck the Jews and rape their daughters.”
3. BBC. Den statliga brittiska nyhetskanalen BBCs reporter Tala Halawa har gjort sig beryktad genom att twittra: ”Hitler was right…Zionists can´t get enough of our blood.” I samma medium har hon även påstått att Israel är mer nazistiskt än Hitler. I en rapport från BBC påstods det vidare att orsaken till att en grupp muslimer angripit en buss med judar var att det i bussen yttrats nedsättande omdömen om araber. Vid en kontroll visade det sig att så inte alls varit fallet – överfallet hade skett helt oprovocerat.
Tala Halawa, BBC: ”Israel är mer nazistiskt än Hitler.”
4. Covid-överdrifter. I opinionsbildningen mot så kallade vaccinationspass har det förekommit paralleller till den nazityska Förintelsen av sex miljoner judar. Sådana här pass, eller andra åtgärder i syfte att särskilja vaccinerade från ovaccinerade, har i propagandan jämförts med den gula Davids-stjärna som judar i Tredje riket tvingades bära. Detta är i hög grad att relativisera den i världshistorien unika Förintelsen.
5. Jewish Voices for Peace. Enligt Wiesenthal-centret är vänsterinriktade judiska Jewish Voices for Peace (JVP), som inte erkänner staten Israel, en gruppering som Hamas kan uppskatta. Inför den judiska högtiden Hanukkah uppmanade JVP människor att fira högtiden, samtidigt som man lovade att skapa en ”radikal, kärleksfull och anti-sionistisk befrielserörelse”.
6. Sociala medie-jättar. På listans sjätteplats hamnar jättar bland sociala media av tip Twitter, TikTok, Facebook, Telegram med flera. Orsak: de utgör enligt Wiesenthal Center dygnet runt plattformar som saluför antisemitism och annan form av bigotteri och extremism.
7. Tyskland. Tyskland har misslyckats totalt med att bekämpa antisemitism och judehat, företeelser som tycks breda ut sig alltmer i landet. Detta framgår av statistiken med tusentals anmälda antisemitiska hatbrott varav minst ett 50-tal inbegripit våld. Ett groteskt exempel är att Michael Blume, som är kommissionär mot antisemitism i delstaten Baden-Württemberg, påkommits med att gilla ett Facebook-inlägg som jämförde sionismen med nationalsocialismen. Wiesenthal Center menar också att nyhetskanalen Deutsche Welle försyndat sig.
8. Council on American-Islamic Relations (CAIR) och Sunrise-rörelsen. CAIR, en muslimsk amerikansk rörelse som säger sig värna om mänskliga rättigheter, har hamnat på listan främst på grund av ett utspel av Zahra Billoo, director för San Francisco-avdelningen. På en konferens i november uppmanade hon sina åhörare att se upp för ”fiender” i form av ”artiga sionister”. CAIR ställde sig helt bakom uttalandet.
Miljögruppen Sunrise å sin sida vägrar betjäna sådana som identifierar sig som sionister. Gruppen hävdar i sin propaganda att ”We are the climate revolution.” https://www.sunrisemovement.org/
9. University of Southern California (USC). Situationen för judiska studenter vid amerikanska utbildningsinstitutioner hårdnar beständigt. Särskilt administrationen vid University of Southern California (USC) har, anser Wiesenthal-centret, totalt misslyckats med att komma till rätta med antisemitismen på skolan.
Mångåriga anti-Israel-aktivisten Anuradha Mittal tog initiativet till att Ben & Jerry´s skulle bojkotta Judéen och Samarien.
10. Unilever. Unilever, grundat 1978 i den amerikanska delstaten Vermont, är ett internationellt matkonglomerat, som sedan 2000 äger glassen Ben & Jerry´s (vilken kunnat köpas i Sverige för hutlösa priser sedan 2004). Det rönte betydande internationell uppmärksamhet då företaget proklamerade att det skulle sluta sälja glassens i Judéen och Samarien (”Västbanken”) i Israel. Beslutet kan sägas ha givit den anti-israeliska opinionsbildningen ny legitimitet.
Anuradha Mittal Även organisationen StopAntisemitism utser prominenta antisemiter. I en omröstning fick Anuradha Mittal, som är styrelseordförande i Unilever i Vermont, överlägset flest röster. Mittal sägs vara den som tog initiativet till att bojkotta Judéen och Samarien. https://www.stopantisemitism.org/
I egenskap av grundare och verkställande direktör för den vänsterinriktade tankesmedjan Oakland Institute har hon tidigare frikostigt stött och spridit diverse avhandlingar och rapporter vilka anklagat Israel för allt från apartheid till folkmord och kolonialism.
Fotnot:Wiesenthal-centret är uppkallat efter nazistjägaren och förintelseöverlevaren Simon Wiesenthal (1908-2005).
Kaczynski sade till den polska högertidningen GPC att några länder ”är inte entusiastiska över prospektet av ett tyskt Fjärde rike byggt på EUs grund”: ”Om vi polacker skulle gå med på detta slags nutida underkastelse skulle vi bli degraderade på olika sätt.”
Han tillade att Europeiska unionens domstol används som ett ”instrument” för federalistiska idéer. Det hör till bakgrundshistoriken att Polen har varit invecklat i en fejd med EU, enkannerligen rörande de juridiska reformer det styrande partiet genomfört sedan 2015. PiS har bland annat anklagat EU-byråkratin för attacker mot landets självständighet.
Uttrycket ”Fjärde riket” alluderar på termen Tredje riket som beteckning för Nazityskland. Denna term kan ha olika betydelser, men om vi begränsar oss till Tyskland åsyftar den det så kallade Heliga tysk-romerska riket från 1806, det kejsarrike som uppstod efter Fransk-tyska kriget 1871 med den preussiske konungen Wilhelm I som tysk kejsare och så Hitlers skapelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_riket
Polens författningsdomstol fastslog i oktober att polska lagar övertrumfar EU-lagarna i områden där de befinner sig i konflikt.
Tysklands förbundskansler Olaf Scholz (till vänster) och Polens premiärminister Mateusz Morawiecki.
När Tysklands nyvalde socialdemokratiske förbundskansler Olaf Scholz besökte Warszawa tidigare i december sade den polske premiärministern Mateusz Morawiecki till honom att den nuvarande tyska regeringens stöd till EU-´federalismen var ”utopisk och därmed farlig”. Det är svårt att som EU-kritiker inte hålla med Morawieszki.
Lagen antogs av det polska överhuset, senaten, redan i augusti för att den 18 december oväntat snabbt röstas igenom i underhuset, sejmen. Lagen syftar till att skärpa reglerna för utländskt ägande av polska medier, icke minst med tanke på möjligheterna för Ryssland och Kina att påverka informationsflödet i landet.
Oppositionen menar dock att lagen tillkommit i första hand för att tysta den populära nyhetskanalen TVN24, vilken ägs av USA-baserade Discovery.
President Duda har förklarat att han i princip instämmer med det styrande partiets vilja att begränsa det utländska inflytandet i det polska medielandskapet men att det befintliga lagförslaget riskerar att vingklippa ett företag som redan verkar lagligt i landet. Det skulle dessutom kunna medföra försämrade relationer mellan Polen och USA – det är ingen hemlighet att amerikanerna utövat påtryckningar för att få lagen ändrad.
President Andrzej Duda lägger in sitt veto mot nya medeilagen efter amerikanska påtryckningar.
Presidentvetot innebär att lagförslaget skickas tillbaka till parlamentet för att omformuleras. Fortsättning lär följa.
Så uttryckte sig Sveriges avgående statsminister Stefan Löfven till TT då han vid EUs toppmöte i slutet av oktober hyllade Tysklands likaledes avgående förbundskansler Angela Merkel. Liknande tongångar hördes från andra toppar inom EU.
Angela Merkel, född 1954, har hunnit avverka 107 EU-toppmöten under sina 16 år vid makten. Det kan inte råda någon tvekan om att hon spelat en ytterst betydelsefull roll inom den Europeiska unionen, och många har också uppfattat henne som unionens faktiska ledare.
Eftersom så många andra har sjungit hennes lov – såsom brukar ske när en ledare avgår – finns all anledning att här ta upp hennes mindre goda insatser. Dessa är sannolikt så destruktiva för Tyskland och Europa att de överskuggar allt det andra. Jag syftar noga taget på två frågor: energipolitiken och immigrationspolitiken.
Likheter Merkel-Thatcher. Angela Merkel föddes i Hamburg i dåvarande Västtyskland den 17 juli 1954 som Angela Kasner i en familj som hade polsk bakgrund på fädernet. Fadern var präst, och då han blev kallad att tjänstgöra som ledare för det lokala prästseminariet i Templin i Östtyskland flyttade familjen dit. https://sv.wikipedia.org/wiki/Angela_Merkel
Då modern var hemmaarbetande kom Angela aldrig att gå i östtysk förskola utan kom i kontakt med det kommunistiska utbildningsväsendet först på grundskolenivå. Som barn var hon ansluten till partiorganisationen Pionierorganisation Ernst Thälmann och litet senare gick hon med i den frivilliga rörelsen Freie Deutsche Jugend. Hon blev konfirmerad i kyrklig regi och inte enligt den sekulära modell som var bruklig i det kommunistiska Östtyskland.
Unga Angela visade sig ha fallenhet för studier. 1973 tog hon således studentexamen med högsta betyg och inledde universitetsstudier i fysikalisk kemi vid universitetet i Leipzig. Det kom att dröja till 1986 innan hon doktorerade i kvantkemi. Också den blivande maken Joachim Sauer, som hade med två barn från ett tidigare äktenskap i boet, var kemist; Angela Merkel har inga egna barn. Före äktenskapet med Sauer var hon under några år gift med Ulrich Merkel.
Det är för övrigt anmärkningsvärt att Merkel vad beträffar det ursprungliga yrkesvalet har mycket gemensamt med Margaret Thatcher (1925-2013), som var Storbritanniens premiärminister 1979-90 och som sådan en av västvärlden viktigaste ledare under det Kalla kriget. Thatcher inledde sin yrkesbana som forskande kemist vid Somerville College men blev sedan advokat med skatterätt som specialområde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Margaret_Thatcher
”Mutti” litade på magkänslan. Angela Merkel anslöt sig 1989, samma år som Östtyskland bröt samman, till det oppositionella partiet Demokratischer Aufbruch, som återföreningsåret 1990 gick samman med kristdemokratiska Christlich Demokratische Union Deutschlands (CDU). Det kan vidare nämnas att Merkel var talesperson för Östtysklands sista regering som leddes av Lothar de Maizière som också han blev kristdemokrat. Vid den historiska tyska återföreningen kom såväl Merkel som de Maizière att ingå i förbundsdagen redan från början. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lothar_de_Maizi%C3%A8re
2005 efterträdde Angela Merkel socialdemokraten Gerhard Schröder som förbundskansler.
Angela Merkel valdes, efter att ha tjänstgjort som partisekreterare i två år, till ordförande i CDU den 10 april 2000, då hon efterträdde Wolfgang Schäuble. Och den 22 november 2005 efterträdde hon socialdemokraten Gerhard Schröder som tysk förbundskansler. Innan dess hade hon hunnit pröva på regeringssysslor som federal minister för kvinno- och ungdomsfrågor 1991-94 och miljöminister 1994-98 då Helmut Kohl (1930-2017) var förbundskansler.
Merkel har av sin befolkning otvivelaktigt kommit att representera trygghet och kontinuitet och har betecknande nog fått smeknamnet Mutti (Morsan). Inom de båda områdena energipolitik och immigrationspolitik har hon emellertid genom att mer lita på sin magkänsla än på sitt i övrigt tämligen välutvecklade rationella förnuft fört Tyskland – och på samma gång EU-sfären – i en närmast katastrofal riktning.
Redan 2002 hade den rödgröna tyska regeringen ledd av Gerhard Schröder beslutat att kärnkraften skulle vara avvecklad till 2022. Angela Merkel och hennes regering beslutade dock 2010 att förlänga driftstiden till i genomsnitt tolv år. https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rnkraft_i_Tyskland
Den händelse som kom att definiera Merkels nya energipolitik var den allvarliga olycka, förorsakad av en jordbävning med därpå följande tsunami, som inträffade vid kärnkraftverket i Fukushima i Japan i mars 2011. Hon kom då hastigt till slutsatsen att all kärnkraft i Tyskland måste avvecklas fram till 2022. Merkels Tyskland har lagt ner enorma summor på en energipolitisk omställning med tonvikt på vind- och solkraft. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fukushima-olyckan
Katastrofal omställning. Utbyggnaden av dessa osäkra och våldsamt fluktuerande energikällor uppges nu emellertid ha stagnerat. Precis som i Sverige vill folk inte ha bullrande vindkraftverk inpå knutarna, otympliga plåtschabrak som dödar fåglar och insekter i förfärande mängd. Följden har blivit att Tyskland tvingats fortsätta använda kolkraftverk vilka spyr ut allehanda giftiga ämnen och även koldioxid. https://kvartal.se/artiklar/energipolitik-i-tyskland/
Omställningen från den rena och effektiva kärnkraften har blivit en katastrof för alla som oroar sig för klimatet och dessutom kostat de tyska elkonsumenterna ofantliga summor: det tyska elpriset är högre än någon annanstans i Europa. Framtiden ter sig osäker: Tyskland avser att stänga ner kolkraften till 2038 och vilken kraftkälla som då skall lösa Tysklands energibehov står skrivet i stjärnorna. https://timbro.se/smedjan/tysklands-energiomstallning-blev-ett-klimathaveri/
Den tyska allmänheten tycks fortsatt vara skräckslagen inför kärnkraften, och i en undersökning daterad 2019 svarade 77 procent av de tillfrågade att de ville avveckla den. Motsvarande siffra vid en svensk undersökning vid samma tid var 19 procent. I Tyskland är det endast det nationalistiska partiet Alternative für Deutschland som är kritiskt till nedstängningen av kärnkraften.
Philip Franzén skriver i Kvartal den 17 mars 2021: ”Men trots massiv utländsk kritik står Angela Merkel hittills fast vid att låta projektet slutföras…Medan andra länder hellre kompletterar sin förnybara elproduktion med kärnkraft, planerar Tyskland att komplettera med naturgas.”
”Wir schaffen das”. När flyktingströmmen från Syrien drabbade Tyskland och Europa i sin helhet 2015 tvekade inte Angela Merkel att ta emot immigranterna med öppna armar. ”Wir schaffen das” (Vi ordnar det), förklarade hon entusiastiskt ungefär samtidigt som Fredrik Reinfeldt (M) manade oss svenskar att ”öppna våra hjärtan”. Sammanlagt tog Tyskland emot omkring en miljon personer från Syrien 2015. https://www.bloomberg.com/news/features/2021-09-18/berlin-s-arab-street-shows-merkel-immigration-legacy
Merkels immigrationspolitik har förändrat den demografiska och kulturella sammansättningen i Tyskland och Europa.
Senare erkände Merkel att hon haft fel: ”…vi både ignorerade problemet alltför länge och uteslöt nödvändigheten att finna en pan-europeisk lösning.” Hon har emellertid förnekat att den överdimensionerade invandringen lett till ökad terrorism. ”Tyskland kommer att förbli Tyskland”, har hon deklarerat, ”med allt som är kärt för oss. Men Tyskland har genomgått ständig förändring sedan begynnelsen av den federala republiken. Förändring är inte något dåligt. Det är en nödvändig del av livet.” https://www.dw.com/en/merkel-says-mistakes-made-in-germany-eu-concerning-refugees/a-19515071
2016 stämde en grupp advokater Angela Merkel inför en författningsdomstol i Karlsruhe till följd av att hennes våldsamt generösa immigrationspolitik inte hade prövats i parlamentet. På grund av att EUs yttre gräns kollapsade vällde mängder av asylsökande in i Tyskland. En del av dessa fortsatte sedan norrut och många hamnade slutligen i Sverige.
Sverigedemokraterna i topp enligt senaste Sentio-mätningen.
Jag tycker att Nyheter idag/Sentios opinionsmätningar är uppfriskande. Dels avviker deras siffror ibland rätt uppseendeväckande från de mer etablerade svenska mätinstituten, dels brukar mitt parti – Sverigedemokraterna – antecknas för tämligen uppmuntrande resultat.
Den senaste mätningen från den 5 augusti 2021 utgör intet undantag. SD toppar här listan över svenska riksdagspartier med 23,9 procent, en ökning med 2,0 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Socialdemokraterna blir näst störst med 23,6 – en minskning med 0,2 procentenheter och historiskt sett ett rejält bottennapp för S-partiet.
Tredje störst blir Moderaterna med 18,9 procent, vilket är en kraftig minskning – minus 2,1 jämfört med föregående resultat. De tre största partierna SD, S och M bildar ett ohotat block i övre delen av listan. Härefter följer Vänsterpartiet på 10,8 (+0,5), Centerpartiet 6,5 (+0,5), Kristdemokraterna 5,1 (-1,0), Miljöpartiet 5,0 (+0,7) samt Liberalerna 4,1 (-0,2).
Enligt aktuell Sentio-undersökning får SD ett något bättre och S ett något sämre resultat än vad som är fallet i flertalet andra mätningar. Det innebär inte med automatik att det är Sentio som fallerar. Notabelt är vidare att C går omkring 2 procentenheter sämre än i de flesta andra mätningar.
Detta skulle kunna tyda på att Centerns sex- och pedofilskandaler med EU-parlamentarikern Fredrick Federley i centrum faktiskt givit avtryck i opinionen.
Fredrick Federley (C) – i centrum av pedofilskandalerna.
Vi har i svensk partipolitik en situation där vi går mot tre ungefär lika stora partier. Två av dessa kan med litet god vilja kallas konservativa. Till dessa kan läggas ett tredje – Kristdemokraterna – vilket dock balanserar farligt nära 4-procentsstrecket. Socialdemokraterna har noterats för en nedåtgående trend från och med Mona Sahlins partiledarskap, och valresultatet 2018 på 28,3 procent var partiets sämsta sedan 1911.
Det faktum att S-partiet under stolpskottet Stefan Löfven fortsätter neråt i opinionsmätningarna indikerar att det närmar sig en europeisk situation: i vissa EU-stater har partiet nära nog totalhavererat medan det i andra till nöds hankar sig fram.
De svenska sossarnas utveckling är ett eklatant exempel på vad Vilhelm Moberg på sin tid slog fast: Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer på programmet – att ta makten och behålla den.
Aningen oroväckande med föreliggande Sentio-undersökning är att galningarna i extremistpartiet MP ökar med 0,7 procentenheter till 5,0 procent, vilket är något bättre än vad partiet brukar få i andra mätningar då man mestadels hamnat under riksdagsspärren.
Mandatfördelningen enligt den här refererade mätningen skrivs till 185-164 i ”konservativ” favör.
Sentio är ett av Norges största och mest respekterade mätinstitut men brukar ofta misstros i Sverige, icke minst beroende på att SD har en tendens att överskattas. Dock skall framhållas att Sentio var det institut som bäst av alla lyckades pricka in SD-resultatet i valet 2014 på 12,9 procent.
Denna bloggare brukade tidigare kommentera merparten av offentliggjorda opinionsmätningar. Under senare tid har jag emellertid gjort detta endast sporadiskt, eftersom det länge var små skillnader mellan partierna och blocken. Fram till SVT/Novus julimätning 2021.
Systemmedia har skjutit in sig på att Vänsterpatiet ökat dramatisk och nu kan antecknas för 13,3 procent av väljarsympatierna. Utan att ha gjort någon grundlig statistisk undersökning lutar jag åt att detta är partiets största stöd någonsin. Bästa riksdagsvalet gjorde V 1998, då partiet under Gudrun Schymans ledning fick 12,0 procent av rösterna.
Om orsaken till Vs ökning kan i varje fall inte råda några tvivel: den är partiledaren Nooshi Dadgostars deklarerade missnöje med januariregimens bostadspolitik, vilket visade att V kan ryta till om det behövs. Sedan är det en annan sak att Vänsterpartiet – jämte Miljöpartiet – framstår som landets särklassigt mest undermåliga parti med sin totala avsaknad av realism vad avser exempelvis ekonomi, arbetsmarknad, miljö och försvar.
Mätningens näst mest anmärkningsvärda resultat är att maktpartiet framför andra, Socialdemokraterna, minskar med 1,7 procentenheter till 23,8 procent. Det innebär att sosseriet nu ligger ännu sämre till i opinionen än vad som var fallet strax innan Håkan Juholt avgick som partiledare i början på 2012 Då noterades S för 24,6 procent i en mätning. De svenska socialdemokraternas utveckling ligger i paritet med utvecklingen i de flesta andra europeiska länder. https://www.expressen.se/nyheter/stodet-for-lofven-lika-lagt-som-under-juholt/
I hög grad värt att notera är även att Sverigedemokraterna åter är landets näst största parti med 21,6 procent i Novus-mätningen. Trea blir Moderaterna på 21,0 procent.Vi tycks alltså gå mot en partipolitisk situationen med tre i det närmaste lika stora partier.
Sverigedemokraterna är med 21,6 procent landets näst största parti.
Centerpartiet ökar med drygt en procentenhet och når nu 8,9 procent. Centerväljarna verkar nu ha ”glömt” de pedofilskandaler vilka avlöste varandra inom C för bara någon månad sedan. Kristdemokraterna tappar en halv procentenhet och ligger farligt nära riksdagsspärren med 4,5 procent, tvivelsutan till betydande del beroende på partiledaren Ebba Buschs vidlyftiga husaffärer. En slutsats man kan dra av siffrorna är att vad som tidigare kallats ”den breda mittfåran” inte längre existerar.
I Novus-mätningens bottenträsk vältrar sig Miljöpartiet med 3,8 och Liberalerna med på alla sätt katastrofala 2,2 procent. Tyvärr kan man nog räkna med att MP, till skillnad från L, kommer att dra till sig en del stödröster.
Ser vi till blocken attraherar den konservativa konstellationen SD/M/KD 47,1 procent – att jämföra med januarigänget S/MP/C/L på 38,7 procent. MP och L bör dock räknas bort eftersom de hamnar utanför riksdagen.
Svenskarna skall enligt en nyligen företagen undersökning vara det folk inom EU-området som är mest oroade över det till största delen fiktiva så kallade klimathotet. Ändå förblir MP, som tagit klimatfrågan mer eller mindre på entreprenad, ett lilleputtparti – låt vara med ett oproportionerligt och skrämmande stort inflytande över regeringspolitiken.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 