Uteslut Winerdal och Ahlman, KD!

Den sossifierade överlöparen David Winerdal.

Allt var upplagt för ett maktskifte i Södertälje kommun: för andra gången sedan 1917 skulle Socialdemokraterna tvingas lämna över makten, denna gång till de borgerliga partierna uppbackade av Sverigedemokraterna och Realistpartiet.

Därav blev intet, detta till följd av att de två svagsinta kristdemokraterna David Winerdal och Martin Ahlman gick emot partilinjen och lade sina röster på de rödgröna partierna. Ahlman förklarade att han ”inte kan stödja ett parti som får stöd av Sverigedemokraterna”.

Istället för ett synnerligen välbehövligt maktskifte blev det alltså fortsatt styre med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Att stödja en kommunal regim där det forna kommunistpartiet, med sin blytunga kappsäck, ingår är alltså något som de kristdemokratiska överlöparna gladeligen gör.

Att den utåt jovialiske David Winerdal, bland annat i egenskap av ordförande i kultur- och fritidsnämnden, trivdes ypperligt inom ramen för den styrande vänstermajoriteten under mandatperioden 2018-22 framgick klart. Hans svek nu kommer därför inte precis som någon överraskning.

Det nya kommunstyret kommer att bli minst sagt instabilt. Det krävs att båda KD-vildarna är på plats för att den skakiga majoriteten med Boel Godner (S) i spetsen skall vinna jämna omröstningar.

Jag utgår ifrån att frågan om uteslutning av de sossifierade överlöparna David Winerdal och Martin Ahlman kommer att väckas inom det kristdemokratiska partiet. Ett sådant ärende vore logiskt emedan KD nationellt är högerparti med konservativa konnotationer.

Om en revy, ett årsmöte och litet konst

 Affisch för 2016 års Täljerevy. Foto: Tommy Hansson

Tänkte jag skulle orientera mina läsare litet om vad jag haft för mig på senaste tiden. Mer än att ha författat en och annan bloggtext, vill säga.

Låt mig börja med det senaste. I går lördagen den 6 februari var jag och sonen och såg 2016 års upplaga av Täljerevyn, i år kallad ”Vargatider – en rivig revy”. Titeln syftar på en varg som härjat i kommunens utkanter och rivit ihjäl ett försvarligt antal får i enlighet med sin natur, det vill säga för sitt höga nöjes skull. Vilket som vanligt lett till diskussioner mellan vargkramare och mer realistiska personer.

Precis som i fjol var också SD Södertälje med på ett hörn, givetvis på mindre smickrande sätt. Noga taget var det Tommy Blomqvist, Beata Kuniewicz samt denna bloggare som hängdes ut, samtliga gruppledare i fullmäktige vid olika tidpunkter (jag 2010-15). Avgjort mindre smickrande, som sagt, men å andra sidan är det en fjäder i hatten att över huvud taget bli föremål för lokalrevyns intresse.

Mest avhånades dock, som sig bör, kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som en svärande satkärring. Inte alltför långt från sanningen, alltså…

 Så här tar sig Beata och jag ut i Täljerevyns tappning – kanske inte så smickrande, men kul ändå! Foto: Tommy Hansson

Framträdande kommunpolitiker såsom Staffan Norberg (V) och Mats Siljebrand (L) framställdes som teletubfigur respektive marionettdocka med auberginefärgat hår, vi SDare sågs alla i helfigur gestaltade av revyaktörer. Låt vara att jag fått alldeles för långt skägg och för stor mage i revyn, men det får man väl leva med – vore ju skräp om man inte kunde skratta åt sig själv eller kanske rättare sagt hur andra ser på en!

Det var i alla fall ett par trevliga timmar som tillbringades på stadsscenen Estrad i Stadshuset. Efteråt gick vi ut och åt på en utmärkt asiatkrog i närheten.

För en vecka sedan inträffade vidare SD Södertälje/Nykvarns årsmöte, också det avhållet i vårt vackra stadshus. Under det att förra årsmötet blev en långkörare, avverkades 2016 års upplaga på dryga två timmar. Två styrelselistor förelåg, dels valberedningens, dels en alternativ lista. Eftersom jag förekom på båda kunde jag sitta ganska lugnt i båten. Valberedningens variant gick igenom ograverad.

 Ledamöter och suppleanter i den nyvalda styrelsen för SD Södertälje/Nykvarn. Från vänster Robert Olsson, Kristian Kawecki, Patrick Claesson, Beata Kuniewicz, Joachim Hagström, Robert Stenkvist, Tommy Hansson, Tony Skillinghaug och Mauri Voittonen. Saknas på bilden gör Håkan Borg. Foto: David Lång

Personligen hade jag ställt mig bakom alternativlistan, men ibland blir det inte helt som man hoppats eller tänkt sig. Eftersom valet försiggick i oantastlig demokratisk ordning är det emellertid bara att acceptera utfallet och arbeta vidare för partiets suveräna politik och föreningens  bästa!

Helt nöjd är jag med att ha beprövade Robert Stenkvist som ordförande och Håkan Borg som vice. Robban och jag har tidigare suttit i samma styrelse både i SD Västra Södertörn och i Stockholms län.

 Närmast kameran årsmötesordföranden Joakim Larsson och avgående ordföranden David Lång. Längst bort mötessekreteraren Michael Rubbestad. Foto: Tommy Hansson

Vad har jag mer gjort? Litet kultur har det blivit på så sätt att jag hämtat det konstverk, ”Het palett” med afrikanskt motiv, jag passade på teckna mig för i samband med att jag i egenskap av ledamot i kultur- och fritidsnämnden invigde Solweig Gunnarssons utställning i IOGT-NTO-huset i slutet av november.

Det är nog inte fel att säga att jag är något av en kulturnörd med fil.kand.-examen i konstvetenskap, etnologi och arkeologi; hade jag fötts som kvinna hade jag säkerligen blivit en typisk så kallad kulturtant.

 ”Het palett” av Solweig Gunnarsson, numera i min ägo. Foto: Tommy Hansson

Ytterligare en minnesvärd händelse var att jag för några dagar sedan intervjuades per telefon av en medarbetare i The Washington Times, USAs tveklöst viktigaste konservativa dagstidning. Intervjuare var min gamle vän Doug Burton som ville veta mer om de senaste händelserna i Sverige med mord på asylboende, massofredanden av kvinnor och allmänt immigrationskaos.

Jag har ju tidigare intervjuats av ett stort antal utländska media inklusive BBC, Frankfurter Allgemeine, Jyllands-Posten med flera om immigrantströmmen i Sverige i allmänhet och Södertälje i synnerhet. Så onekligen har jag vanan inne.

Slutligen till något mindre angenämt, nämligen mina tandläkarbesök som ännu inte är avslutade. Någon tandläkarskräck lider jag lyckligtvis inte av, men någon njutning är det inte att laga, rotfylla och dra ut angripna tänder. Ändå borstar jag tänderna efter konstens alla regler, tycker jag själv i alla fall, men det hjälper tydligen inte. Förmodar att det är åldern som tar ut sin rätt.

Min debut som vernissageinvigare/bandklippare

 Dags att klippa bandet…Foto: IOGT-NTO.

Det är alltid roligt att göra något för första gången. Nåja, oftast i alla fall. Ägnar det här blogginlägget åt att berätta om min debut som invigare av en konstutställning.

Bakgrunden till min insats var, att IOGT-NTO och Galleri Zebra vänt sig till kultur- och fritidsnämnden i Södertälje, där jag har förmånen att få vara ledamot, med önskemål om att någon från nämnden skulle inviga deras månatliga konstutställningar.

 Jag fastnade för den här tavlan. Foto: Tommy Hansson

Den här gången blev det alltså min tur, vilket kändes både roligt och en smula pirrigt. Med tanke på utställningslokalen gällde det också att vara hyfsat nykter… Jag fick ett varmt och trevligt bemötande, varför det inte var några problem alls att säga några inledande ord och klippa av det blågula bandet (även om saxen nog kunde ha varit vassare).

         

Konstnärinnan och ett par av hennes verk. Foto: Tommy Hansson

Fakta om utställningen och konstnärinnan går att få via utställningsaffischen på denna länk:

Dec 2015

Jag påpekade för vernissagebesökarna att jag inte är helt bortkommen när det gäller konst, eftersom min filosofie kandidat-examen omfattar två akademiska betyg i konstvetenskap. Därtill var jag rätt duktig på att teckna och färglägga i yngre år (det blev mest sportmotiv). Min mamma var dessutom en kortare tid gift med en känd Södertälje-konstnär innan hon träffade min pappa.

 Musikaliskt motiv. Foto: Tommy Hansson

Solweig Gunnarsson, född i Eskilstuna men numera bosatt i Segeltorp i Huddinge kommun, fanns givetvis på plats vernissagedagen och berättade litet om sin konst. Mer i detta ämne på utställningsaffischen (länk ovan).

När jag, för att komma någorlunda väl förberedd för mitt värv som invigare/bandklippare, googlade på Solweig Gunnarsson kom det upp en tavla som framställde ett afrikanskt landskap med en kvinna med stora örhängen och färggrann klädsel i förgrunden. Jag blev genast förtjust i detta motiv, och när jag såg att samma tavla fanns med på utställningen tvekade jag inte utan bestämde mig för att införliva den i min blygsamma konstsamling; bredvid tavlan sitter följaktligen nu enligt kutym en liten röd prick.

I övrigt består utställningen bland annat av ett antal tavlor med dans- respektive musikmotiv samt några kvinnoporträtt. Jag gillar definitivt den generösa färgsättningen och de levande figurteckningarna.

         

Några av vernissagebesökarna. Foto: Tommy Hansson

Jag kan alltså i hög grad rekommendera ett besök på utställningen. Öppettiderna är 09.00-16.00 alla vardagar.

Om IOGT-NTO-lokalerna kan slutligen sägas, att de finns inrymda i en villa som en gång tillhört en chef på Wedaverken i anslutning till anrika Badparken, i äldre tider känd för sitt sommartida societetsliv med punsch, mässingsmusik och hälsosamma bad i fokus. I huset försiggår i dag en mängd olika aktiviteter såsom kaféverksamhet, spelningsmöjligheter för unga musiker, olika typer av sammankomster och konferenser.

 IOGT-NTO-huset vid Torekällgatsbacken. Foto: Tommy Hansson

Numera tänker man kanske mest på Badparken och dess tennisbanor som den plats där Björn Borg, som bodde med sin familj tvärs över gatan från IOGT-NTO-huset räknat, inledde sig sagolika tenniskarriär. Min mormor (och tidigare hela hennes familj) bodde bara några hundra meter bort på den så kallade Gula gården, varifrån jag har många fina barndomsminnen.

 

 

Legendary blues på Torekällberget

 Clas Yngström & Big Tex Three på Torekällbergets scen. Foto: Tommy Hansson

Torekällberget heter ett friluftsmuseum i Södertälje där det sedan ett antal år tillbaka anordnas så kallade bluespicnickar.

I egenskap av ledamot i kommunens kultur- och fritidsnämnd är jag i princip med och arrangerar detta i vida kretsar uppskattade evenemang, bakom vilket Södertälje jazz- och bluesförening står med uppbackning från ABF och sagda nämnd. Vilket sannolikt inte vore fullt lika uppskattat om inte nämnden varje år utfärdade ett alkoholtillstånd för publikum.

Gå gärna in på föreningens hemsida här:

http://www.sodertaljejazzbluesforening.se/

 Julia and the Basement Tapes. Foto: Tommy Hansson

Den här gången tänkte jag att jag faktiskt skulle ta del av begivenheten, som jag tidigare bara hört och läst om. Litet hjälp på vägen fick jag här förleden av en ambulerande CD-försäljare som hävdade att jag ”ser ut som en blueskille”. En läsare var vänlig nog att nyligen påpeka för mig, att det beror på att jag ser så ”härjad” ut…

I like that.

Efter allt man gått igenom genom åren vore det förresten konstigt om man inte såg en smula härjad ut.

 Far och dotter njuter av sommarvädret på Berget.

Alltnog. Jag bjöd med min snart 25-åriga dotter Isabella på bluespicnicken. Bella, som normalt pluggar i Glasgow, är hemma på kort besök och lovade stanna någon timme – sedan skulle hon på fest för en god vän. Vi började med en gemensam middag hemma och förflyttade oss sedan i det dejliga sommarvädret med pick såväl som pack till ”Berget”.

Kvällen på Råby hages scen inleddes av det ungdomliga bandet Julia and the Basement Tapes med en talangfull sångerska och en uppenbart begåvad sologitarrist. De körde både andras och egna låtar. Sedan följde det lokala bandet Gubbröra Blues Band featuring sångarna Göran Wiklund och Lotta Arwidsson Eklind. Dansgolvet var stundtals fyllt av folk.

 Råby hage – platsen för bluespicnicken. Foto: Tommy Hansson

Aftonens stora attraktion var emellertid Clas Yngström & Big Tex Three, de senare bestående av trummisen Stoffe Sundlöf (som jag läste tyska tillsammans med i sjunde klass), basisten Berra Pettersson samt Janne Paltman trakterande diverse andra instrument. Sundlöf firar i år sitt femtionde (!) år som yrkesartist. Tyvärr började det regna små smått precis när dessa inledde sin spelning.

Om Clas Yngström, född i Borlänge 1952, kan det sägas att han rätt nyligen utnämndes till Legendary Blues Artist i American Blues Hall of Fame. http://www.dalademokraten.se/noje/clas-yngstrom-blir-legendar-i-hall-of-fame Bandet utkom i slutet av 2013 med plattan Svenneblues med blues på svenska. Yngström ledde tidigare bandet Sky High. Hans Big Tex Three är sammansatt av tidigare medlemmar i Sky High och Chicago Express och brukar räknas som landets förnämsta bluesband.

 Lotta Arwidsson och Göran Wiklund med Gubbröra. Foto: Tommy Hansson

Här ett exempel ur Clas Yngström & Big Tex Threes repertoar – ”Mutual Respect””:

https://www.youtube.com/watch?v=Mjyq16rk07I

På det stora hela var det en kväll med mersmak.

Slutligen ett stort tack till Isabella, som visade sin pappa hur man använder zoomen på min kamera!

 Isabella i fin festklänning. Foto: Tommy Hansson

Första dagen på sista veckan i valrörelsen

 Tommy Blomqvist i direktkontakt med väljarna. Foto: Tommy Hansson

Inte för att det hänt något särskilt anmärkningsvärt i dag. Det har dock aldrig hindrat mig från att skriva ett blogginlägg tidigare, så varför frångå den vanan  i dag?

I dag är det således första dagen i valrörelsens sista vecka. Efter att ha tillbringat större delen av den gångna helgen med vänner i norra Uppland var jag åter vid valstugan nere på Gågatan i centrala Södertälje vid lunchtid. Ovanligt många skolelever som fått i uppdrag att ställa frågor. Typisk inledning: ”Eh, vad tycker ni om invandring?”

Man kan nog säga att det finns två typer av elever: dels de som går till verket med ett öppet sinne, dels de som redan bestämt sig för att SD är ”rasister” och knappast ens bryr sig om vad vi svarar på frågorna. I vilken grad det är deras lärare som förprogrammerat den senare gruppen må vara osagt.

Våra små vattenflaskor med SD-etikett har i varje fall varit mycket populära. Liksom de blå ballonger vi hängt upp vid ingången till stugan/containern, vilket nog var en mindre lyckad åtgärd eftersom samtliga pangats efter kort tid.

En reslig man med helskägg som stegade in i valstugan visade sig vara reporter vid den stora danska tidningen Berlingske Tidende, vilken på detta sätt behändigt nog fick en intervju med SD Södertäljes gruppledare i fullmäktige, det vill säga undertecknad. Det mesta kom (surprise) att handla om den massiva invandringen till Södertälje.

 Vy över Gågatan från valstugan. Foto: Tommy Hansson

Jag fick bland annat tillfälle att förklara, att vi  gärna såg en invandring till Sverige mer i linje med den som förekommer i våra nordiska grannländer.

Därefter var det dags att bege sig till Stadshuset och ett kort möte med kultur- och fritidsnämndens så kallade förstärkta presidium.

I morgon tisdag har jag tänkt mig vara hemomkring och skriva ut protokoll från senaste styrelsemötet samt förbereda min insats i onsdagens valpresentation och debatt mellan fullmäktigepartierna (utom numera avsomnade Nationaldemokraterna) i Hagabergs folkhögskola.

Mitt deltagande där innebär tyvärr att jag missar Björn Söders och Paula Bielers framträdande på Politikertorget samma dag, men politik handlar ju om att prioritera som Jimmie Åkessons brukar säga. Efter Björns/Paulas insats väntar en intervju med den nederländska dagstidningen De Volkskrant, vilken enligt mina efterforskningar ligger till vänster om mitten på den politiska skalan. Ni kan nog föreställa er vad intervjun är tänkt handla om.

För övrigt noterar jag, liksom alla andra SDare, att media nu laddat upp för ”avslöjanden” vad beträffar mer eller mindre bemärkta partimedlemmars mindre lyckade aktiviteter under senare år. Vilket i och för sig var väntat.

Media tycks som vanligt besatta  av viljan att ”sätta dit” SD lagom till valet, men icke desto mindre skulle man naturligtvis önska att våra kandidater och övriga medlemmar skulle avhålla sig från att skriva idiotiska nätkommentarer anonymt eller under eget namn eller syssla med andra dumheter.

 Lilla Bubben. Foto: Tommy Hansson

För övrigt har det menageri tygdjur jag delar säng med fått ett nytillskott i form av Lilla Bubben, som kan beskådas här ovan.

Avslutningsvis får ni er till livs följande visdomsord:

 

 

 

Ännu en dag lagd till hävderna…

Tidermans konditori mitt emot Centralstationen i Södertälje.

Tänkte avsluta den här måndagen 9 september i Herrens år 2013 med att anteckna litet om vad som sig tilldragit haver och något om mina tankar inför detta. På intet sätt något tvång att läsa!

Inledde dagen med att försöka nå fram till min husläkare på dennes telefontid för att få besked om de senaste provsvaren samt resultat av lungröntgen. Gick inget vidare. Får försöka igen på torsdag eftersom han inte träffas på telefon tisdagar och jag inte har möjlighet att ringa på onsdag.

Författade två bloggtexter under första hälften av dagen: en om hur palestinaarabiska Fatah, som bekant sossarnas ”kära systerparti”, på sin facebooksida regelmässigt hyllar terrorister och massmördare samt en om varför jag lämnade Svenska kyrkan för 14 år sedan och om samma kyrkas tragiska förfall. Den senare texten egentligen en bearbetning av en krönika jag hade inne i Dispatch Internationals nätupplaga. Gladde mig åt att ingen mindre än riksdagsman Kent Ekeroth retwittrade Fatah-texten.

Tog sedan ”pensionärsexpressen” här uppifrån bostadsområdet ner på stan. Lämnade först in en ansökan på polishuset för tillstånd om flygbladsutdelning inför kyrkovalet på lördag. Därefter fika på Tidermans konditori innan det var dags att bege sig till presidiemötet med kultur- och fritidsnämnden, där jag justerade protokollet från senaste ordinarie nämndmötet.

Om någon bör jämföras med Hitler är det definitivt psykopaten Assad som använt kemstridsmedel mot egen befolkning.

Smet litet tidigare från Stadshuset för att hinna upp till tidskriften Contras lokal för kuvertering inför det kommande utskicket; jag medarbetar i detta nummer med två artiklar: en om situationen i Iran under nye presidenten Hassan Rohani och en om avhoppade islamisten, numera kommunisten (?) Mohamed Omar. Vilken för övrigt en gång medarbetat i Contra med en nyanserad artikel om Spanska inbördeskriget.

Läsarna av det kommande numret utlovas en omväxlande läsning. Tidskriften har kommit ut sedan 1974, vilket nog måste sägas vara en anmärkningsvärd prestation med tanke på att den inte får några som helst bidrag utan i princip lever på läsarnas välvilja. Under slutet av månaden byter vi lokal från Södermalm till förorten, vilket sparar ett antal pengar. Den som läst in sig på min publicistiska bakgrund vet att jag var ansvarig utgivare under åren 1994-2009. Numera ”bara” medarbetare.

Glada Stinsen på Rosenlundsgatan i Stockholm.

Kunde inte neka mig nöjet att klämma en bärs på Glada Stinsens uteservering innan hemfärd med södertäljependeln. När jag satt här för några år sedan kunde jag på nära håll beskåda hur kronprinsessan Victoria och dåvarande herr Daniel Westling med livvaktsfölje passerade förbi på Rosenlundsgatan. Inget kronprinsesspar i sikte nu, men däremot kom en man i rullstol fram och tiggde en cigarrett. Han fick självklart en, icke minst beroende på att han hade en silverne Davidsstjärna i en kedja runt halsen. Jag visade honom den Menorah jag själv bar.

Hemfärden gick utan mankelimang, men jag måste bekänna att jag nickade till litet efter en lång dag. Dessförinnan hade jag dock hunnit påbörja Anna Arutunyans bok Tsar Putin, som verkar lovande. Den tar fasta på den tradition av feodalism och outvecklade demokrati som gör det möjligt för en despot som Putin att styra landet.  Medan jag väntade på bussen fick jag syn på en igelkott, som tultade iväg i ett gräsparti nära hållplatsen. Gulligt! Den såg tämligen tjock och fet ut, kanske äter den upp sig inför kommande idevistelse.

Naturligtvis har jag även under dagen funderat på diverse saker. ”Cogito, ergo sum”, som Cartesius uttryckte sig. Jag tänker, alltså är jag till. Bland annat på det här med mejl- och SMS-kultur. De gånger jag icke svarat på meddelanden av detta slag kan nog räknas på ena handens fingrar. En  del andra har tydligen inte samma värderingar, hur vänligt man än försöker formulera sig. De har väl Viktiga och Betydelsefulla Saker för sig, kan man tänka.

En annan sak jag tänkt på är den ohemula hetsen mot USAs president Obama. Time Magazine har i dagarna haft ett omslag avbildande Obama i naziuniform. Alltså samma tidning som en gång utnämnde den äkta herr Hitler till ”årets man”. Jag är normalt ingen beundrare av Obama, och jag är inte säker på att Syrien bör bombas eller raketbeskjutas, men någon djävla måtta (ursäkta uttrycket) får det ändå lov att vara. Om någon bör jämföras med Hitler i sammanhanget är det givetvis psykopaten Assad i Syrien. Hos mig finns inte skuggan av ett tvivel om att han använt kemvapen mot sin egen befolkning. Att han ogillas av islamister gör honom inte till ett helgon.

Siktet inställt på idet, kanske…

Ännu en dag har lagts till hävderna. I morgon har jag en massa skrivarbete framför mig, vilket jag ser fram emot. Hoppas slutligen dottern kommit lyckligt och väl fram till Glasgow, där hon skall studera internationell ekonomi i fyra år. Lyckligtvis kommer hon hem ibland däremellan, närmast i slutet på oktober.