Snart inleds de 24e olympiska vinterspelen i det röda Kinas huvudstad Peking. De kan förväntas bli de mest toppstyrda och dystopiska olympiska spelen som någonsin hållits. Man kan utgå ifrån att Kina inte kommer att göra något för att hedra den olympiska andan men desto mer för att se till att ingen vågar kritisera det styrande Kinesiska kommunistpartiet (CCP).
De olympiska spelen handlar idealt om att ta sig an uppgiften att, i enlighet med den olympiska devisen, vara ”snabbare, högre, starkare” (citius, altius, fortius på latin) på världsscenen och att i denna strävan ägna sig åt skicklighet, respekt och vänskap.
Dessutom skulle det i baron Pierre de Coubertins anda vara viktigare att deltaga och kämpa väl än att vinna. Jag vågar påstå att det var bra länge sedan de gamla idealen präglade de moderna olympiska spel som, mycket tack vare de Coubertin, återupptogs i Aten 1896. De Coubertin vann för övrigt själv ett OS-guld i litteratur (!) vid OS i Stockholm 1912. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_de_Coubertin
Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. De gamla amatöridealen har försvunnit liksom målsättningen att hålla politiken borta från idrottsrörelsen i allmänhet och de olympiska spelen i synnerhet. 1920, 1924 och 1948 fick Tyskland exempelvis inte vara med i OS på grund av sina insatser i de båda världskrigen.
De första riktiga politiska propagandaspelen hölls i Garmisch-Partenkirchen respektive Berlin i det av nationalsocialisterna styrda Tyskland 1936. Den legendariske svenske sportjournalisten Bengt Ahlbom, och säkert många med honom, såg Berlin-OS som ett slags tysk uppmarsch inför Andra världskriget.
Bojkotter av politiska skäl har vidare varit tämligen vanliga. Bojkotter förekom således av olika politiska skäl 1976, 1980 och 1984. 22 afrikanska länder uteblev från OS i Montreal 1976 som en protest mot att Nya Zeeland, vars rugbylag turnerat i Sydafrika, tilläts deltaga. De sovjetiska propagandaspelen i Moskva 1980 bojkottades av en rad västländer med USA i spetsen och Sovjet och öststaterna svarade med att bojkotta spelen i Los Angeles 1984.
Den allvarligaste händelsen i samband med ett olympiskt spel inträffade vid OS i München i dåvarande Västtyskland den 5-6 september 1972, då den palestinaarabiska terroriströrelsen Svarta september massakrerade elva israeliska OS-deltagare. Detta skedde sedan Israel vägrat uppfylla terroristernas krav att frisläppa 234 palestinaarabiska fångar ur israeliska fängelser. Trots denna fruktansvärda händelse kunde spelen fortsätta. https://sv.wikipedia.org/wiki/Massakern_vid_OS_i_M%C3%BCnchen
Patricia Adams och Lawrence Solomon sammanfattar i Epoch Times den 27 januari den kinesiska inställningen på följande sätt: ”The 2022 Beijing Winter Olympics is more about the prowess of the Chinese Communist Party (CCP) than that of the athletes, more about China´s herculean measures to contain COVID-19 through an 11.000 person bubble spanning three competition zones, 111 miles apart.”
Det röda Kina är, liksom alla diktaturer, paniskt förskräckt för all form av kritik. Särskilt rädd är man att några OS-deltagare skulle få för sig att uttala sitt stöd för Peng Shuai, det före detta tennisesset som var försvunnen i en vecka sedan hon på Twitter anklagat partipampen Zhang Gaoli för sexuella övergrepp. https://edition.cnn.com/2021/11/25/china/who-is-zhang-gaoli-intl-hnk-dst/index.html
Kineserna är rädda för att några OS-deltagare kan komma att uttala sitt stöd för tennisesset Peng Shuai.
Andra orosmoment för Peking är risken att anklagas för den omänskliga behandlingen av uigurerna. Eller släckandet av frihetsandan i Hongkong. Eller organstölder från utövare av meditationsformen Falun Gong. Eller att några olympier kanske inte uppskattar att bli betraktade som nyttiga idioter av CCP.
OS-deltagarna kommer att övervakas 24 timmar om dygnet genom en app som ger total tillgång till idrottsutövarens känsliga persondata och politiska åsikter. Kommunistkineserna är fullt öppna med sitt behov av detta slags extrema övervakning vilken kompletteras av telefonavlyssning och andra former av kontroll.
Yang Shu, biträdande director general för internationella relationer i Beijing Organizing Committee citeras i artikeln i Epoch Times: ”Any behavior or speech that is against the Olympic spirit, especially against the Chinese laws and regulations, are also subject to certain punishment.”
När det gäller bestraffningar mot felande OS-deltagare kan man tänka sig allt från diskvalificering från tävlingarna i mildare fall till inspärrande i kinesiskt fängelse för grövre förseelser. De 24 vinterolympiska spelen kommer sannolikt att bli de mest skrämmande i OS-historien ur idrottsutövarnas perspektiv.
Övervakningen underlättas av den ännu pågående covid-pandemin vilken fått även normalt demokratiska västländer som Österrike att avvika från den demokratiska vägen. Det är också fullt möjligt att de kinesiska värdarna kommer att använda covid-tester i syfte att gynna de egna atleterna. https://olympics.com/ioc/news/olympic-and-paralympic-winter-games-beijing-2022-updates-on-spectators-vaccination-and-covid-19-countermeasures
De kommande spelen är unika i så måtto att läktarna kommer att vara besatta av personer bosatta på det kinesiska fastlandet vilka handplockats av CCP – utlänningar har förbjudits köpa biljetter. De enda icke-kineser som kommer att närvara är officiella representanter för deltagande länders regeringar. En handfull länder, bland dessa USA. Kanada och Australien, har beslutat bojkotta spelen i detta avseende.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 
Det röda Kina – en koloss på lerfötter?
22 augusti, 2022Xi Jinping – Kinas starke man.
Det beräknas, enligt en artikel av Eva Fu i tidningen Epoch Times den 10 augusti 2022, att omkring 400 miljoner kineser har gått ur det kinesiska kommunistpartiet CCP.
När den kinesiske företagaren Chen Quanhong deltog i en demonstration mot den kommunistkinesiska regimen i Washington, D. C. förde han med sig en gul flagga med budskapet Tuidang – lämna partiet. https://www.theepochtimes.com/400-million-cut-their-ties-the-ccp-in-defiance-of-communist-control_4641067.html?utm_source=top5noe&utm_campaign=top5-2022-08-07&utm_medium=email&est=IShja07%2F%2FYR9OclAnk%2BqpoIOUdxXD8eiltP3%2BSracLElOZr3DU3itgs6wU0g33cCeejkso8%3D
Chen är en av de 400 miljoner som kapat sina band till CCP och dess olika underavdelningar. ”I Kina var jag inte annorlunda än en mask som trampas på av den auktoritära makten”, citeras Chen i Epoch Times. ”en som inte vågade säga emot. Först när jag kom till Amerika började jag känna mig som en person.”
Kan mörda, tortera och spärra in. 400 miljoner kineser har enligt uppgift lämnat det kinesiska kommunistpartiet CCP och dess talrika underavdelningar. Ett parti vilket sedan det tillskansade sig makten efter seger i inbördeskriget mot Chiang Kai-sheks nationalister 1949 enligt flertalet experter bär ansvaret för mellan 40 och 70 miljoner människors död. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mao_Zedong
Revolutionsledaren Mao Tse-tung är därmed historiens kvantitativt sett värste massmördare, möjligen i konkurrens med sovjetledaren Josef Stalin. Här råder dock större spännvidd avseende antalet förmodade offer: bedömare gissar på allt från 20 till 70 miljoner. De flesta av Maos offer dog i de olika kampanjer som ”den store rorsmannen” lät skölja över Mittens rike: dessa hade namn som Stora språnget, Låt hundra blommor blomma, Kampanjen mot högerelement samt Kulturrevolutionen.
Allt detta mördande har medfört att generationer av kinesiska familjer har lämnats splittrade och rädda, däribland Chen Quanhongs egen familj. De värsta excesserna har försvunnit, men kommunistpartiet har fortfarande makt att godtyckligt mörda, tortera och spärra in människor som inte anses passa in i det totalitära systemet.
Svältkatastrofen Det stora språnget. Chens mamma var 21 år när hon förlorade sin mor under det Stora språnget, en av regimens felslagna industripolitik skapad svältkatastrof som varade mellan 1959 och 1961 – beräkningarna av antalet dödsoffer varierar, men klart är att tiotals miljoner kineser svalt ihjäl. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_spr%C3%A5nget
Den så kallade Tuidang-rörelsen sjösattes 2004, därtill uppmuntrad av boken Nine Commentaries on the Communist Party. Den publicerades först av den kinesiska versionen av tidningen Epoch Times och beskriver i detalj den totalitära regimens brutalitet och bedrägliga beteende. Sedan boken gavs ut har miljontals exemplar av den nått det kinesiska fastlandet. Många av dem som spred boken var anhängare av meditationsrörelsen Falun Gong, vilken utsatts för hårda förföljelser av regimen i Peking.
Det kinesiska kommunistpartiet CCP har tre organisationer för olika grupperingar: Partiet med 96,7 miljoner medlemmar, Young Pioneers (0-14 år) med cirka 104,0 miljoner och the Communist Youth League (14-28 år) med omkring 73,7 miljoner medlemmar. Det blir sammantaget 280,8 miljoner, en femtedel av Folkrepubliken Kinas befolkning.
Medlemskap i det styrande partiet är inte obligatoriskt för gemene man, men för den som vill göra karriär inom staten eller regeringen är det nödvändigt att vara ansluten till kommunistpartiet. Och den som ansluter sig till en partiorganisation måste lova att ägna sitt liv åt partiet. En partimedlem kan inte kontrollera sitt eget liv utan måste i alla lägen göra som partiet påbjuder.
Intressen i Sverige. The Global Tuidang Center uppger att organisationen varje dag får in omkring 50 000 ansökningar från människor som vill lämna CCP. I Republiken Kina på Taiwan – inte utan skäl kallat Det fria Kina – finns 3000 frivilliga som stöttar Tuidang-rörelsen.
Koordinatorn Bai Dexiong uppger att varje månad säger sig 20 000 fastlandskineser, antingen per telefon eller öga mot öga, vara beredda avsäga sig sitt partimedlemskap.
Regimen i Peking har stora ekonomiska intressen i utlandet, icke minst i Sverige. Här har kineserna siktat in sig på den svenska västkusten och strategiska branscher såsom teknik, kommunikation och medicin. Det beräknas att Kina kontrollerar omkring 60 000 svenska jobb. https://www.expressen.se/nyheter/kinesiska-bolag-har-makt-over-60000-svenska-jobb-/
Det röda Kina kan stundom, i likhet med alla totalitära diktaturstater, framstå som osårbart. Frågan är emellertid om Kina inte snarare är en koloss på lerfötter. Antalet människor som vill lämna kommunistpartiet CCP växer ständigt, och i slutändan visar det sig kanske att landet med sina snart 1,5 miljarder människor är en koloss på lerfötter.
När det väl en gång börjat gå utför kan det gå fort, vilket exempel Sovjetunionen visar med all önskvärd tydlighet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionens_uppl%C3%B6sning
Kategorier: Utrikespolitik
Tags: "Nine Commentaries on the Communist Party", Amerika, Bai Dexion, CCP, Chen Quanhong, Chiang Kai-shek, Communist Youth League, Epoch Times, Eva Fu, Falun Gong, Josef Stalin, Kampanjen mot högerelement, Kina, Kulturrevolutionen, Låt hundra blommor blomma, Mao Tse-tung, Mittens rike, Sovjetunionen, Stora språnget, Sverige, Taiwan, The Global Tuidang Center, Tuidang, Washington D. C., Xi Jinping, Young Pioneers
Comments: 1 kommentar