Posted tagged ‘Vietnam’

Marcus Oscarsson: politisk kommentator med rätt att propagera

17 februari, 2021

Som alla etablerade svenska USA-observatörer står Marcus Oscarsson stadigt i det demokratiska lägret: det så kallade McGovern-syndromet.

Marcus Oscarsson heter en uppmärksammad politisk kommentator i TV4 som gjort sig känd för två saker: han har ambitionen att förklara knepiga politiska sammanhang för tittarna och han verkar låta sminköserna få fria händer med mascaran och ögonbrynen inför varje framträdande i rutan.

Marcus Oscarsson är född den 21 mars 1976 och enligt uppgift i mycket unga år adopterad från Iran av svenska föräldrar tillsammans med sin tvillingbror. Han är uppväxt i Tveta församling i den lilla byn Odensås i Hultfreds kommun i Kalmar län.

Han genomgick i gymnasium i Hultsfred och tog därefter ekonomie magister-examen i statsvetenskap och civilekonom-examen vid Linnéuniversitetet i Växjö. 2006 inledde han studier vid regeringens aspirant- och diplomatprogram. Oscarsson har dessutom genomgått Svensk-amerikanska handelskammarens trainee-program i Denver, Colorado i USA. https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcus_Oscarsson

Marcus (ursprunglig stavning ”Markus”) uppges dessutom ha hunnit med att vara lokalredaktör på Vimmerby Tidning i fem år och på Barometern i hela tolv år – frågan är när han skulle ha hunnit med det? Utöver detta har han kommenterat politik i TT, Aftonbladet och SVTs Aktuellt och varit korrespondent för brittiska tidningar som The Times och Daily Mail.

Det var 2012 som den nu snart 45-årige Oscarsson fick anställning som politisk expertkommentator vid TV4. Han kom då närmast från olika befattningar vid finansdepartementet, statsrådsberedningen och Miljöpartiets riksdagskansli. Oscarsson har ett speciellt intresse för USA i allmänhet och amerikanska presidentval i synnerhet.

Marcus Oscarsson hyllades för sin förmåga att göra komplicerade sammanhang begripliga för tittarna och har varit nominerad till flera prestigefyllda utmärkelser avseende TV-mediet. 2015 vann han det så kallade Begriplighetspriset. Han lyckades också med konststycket att gå hem i de flesta läger, också bland dem som brukar kritisera de etablerade medierna för överdriven politisk korrekthet.

Marcus Oscarsson använde Idrottsgalan som slagträ mot Trump i debatten om det amerikanska presidentvalet.

Några som inte instämde i hyllningskören var patenterade vänstertyckare såsom Expressens kolumnist Alex Schulman och stollige anti-vite rasisten Tobias Hübinette, vilka anklagat Oscarsson för ”högerpopulism” och SD-sympatier. En av Oscarssons försyndelser bestod i berömmande ord till Mattias Karlsson efter TV-dokumentär om denne 2019. Oscarsson menade att Karlsson skulle bli en bra efterträdare till Jimmie Åkesson som partiledare (en roll som Mattias själv inte vill ha). https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/oscarsson-lanserar-sds-vallat-bli-politiker-i-stallet/

Marcus Oscarsson har ofta haft förmågan att, som det heter, tänka utanför boxen och inte varit rädd för att stöta sig med den trendsättande vänstern vare sig på sin välbesökta Facebook-sida eller när han studsar runt som en gummiboll i TV4-studien och fäktar med armarna som om de vore väderkvarnsvingar. Det finns emellertid en fråga där han i högsta grad anpassat sig till rådande debattklimat: USAs 45e president Donald J. Trump.

I Sverige förefaller det råda en oskriven regel vad beträffar bevakningen av amerikanska presidentval: den demokratiske kandidaten måste favoriseras och den republikanske kandidaten överösas med kritik. Så har varit fallet åtminstone från och med Nixon-Kennedy-valet 1960 och framåt.

Jag har kallat detta fenomen för McGovern-syndromet efter senator George McGovern, den demokratiske kandidat som 1972 led en jordskredsförlust mot Richard M. Nixon men som alla svenska USA-korrespondenter höjde till skyarna på grund av sin kritik mot USAs krigföring i Vietnam. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Det är ledsamt och, med tanke på hans fördomsfrihet i de flesta andra frågor, litet förvånande att Marcus Oscarsson inte lyckats resa sig ur mängden av demokratiska partigängare utan istället tar varje chans att racka ned på Trump. ”Som en elefantunges vilda upptåg på Mall of Scandinavia” har Oscarsson exempelvis valt att karaktärisera Trumps på många sätt banbrytande utrikespolitik.

Oscarsson använde till och med sin medverkan i SVTs Idrottsgalan som ett sätt att propagera mot Trump och för Demokraterna och särskilt dess vicepresident Kamala Harris. https://www.fornuft.se/ledare/vem-vill-se-marcus-oscarsson-forvandla-idrottsgalan-till-ett-vansterpolitiskt-jippo/

Donald Trumps kontroversiella utrikespolitik

Oscarsson är märkbart upprörd över att Trump inte kört vidare i samma gamla utrikespolitiska hjulspår som företrädarna. Att Trump faktiskt varit den ende president i modern tid som inte inlett krigshandlingar utomlands är något som TV4-personligheten inte tycks ha uppmärksammat.

Oscarsson gick i spinn när Trump friats i senaten.

Trump har genom en serie utrikespolitiska initiativ bland annat genom The Abraham Accords starkt bidragit till en fredlig utveckling i Mellanöstern och, som förste USA-president, infriat vallöftet att flytta landets ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han insåg vidare att hotet från det kommunistiska Kina var högst reellt och visade världen att han stod på det demokratiska Taiwans sida. I Europa mäklade han fred mellan de båda ärkerivalerna Kosovo och Serbien. https://tommyhansson.wordpress.com/2021/02/11/trumps-revolutionerande-utrikespolitik-brot-ny-mark/?fbclid=IwAR2EFhuLdGw1k-o-cI_WGE8179TqKxzQXrq69Zbhb2so40fZHfBhRyTDJr4

När vidare Donald Trump friats i Demokraternas desperata riksrättsåtal tappade Marcus Oscarsson det fullständigt. ”Skandal när Trump frias trots uppvigling mot sitt eget land”, påstod således Oscarsson. ”Trump och republikanerna är ändå stora förlorare.” Enligt Oscarsson var bevisen för Trumps skuld ”överväldigande”.

Det måste svida i skinnet på Marcus Oscarsson och andra svenska utrikesbedömare att de inte hade vetorätt över klåparna i senaten i Washington, D. C. som hade mage att fria Trump. Att just Oscarsson, som i flera andra sammanhang gjort ett förtjänstfullt jobb, skulle tappa varje uns av besinning var dock något oväntat, låt vara att han genomgående hållit en kritisk ton gentemot Trump.

Jag har i ovanstående rader försökt vara rättvis mot Marcus Oscarsson och framhävt hans förtjänster. Desto större blir besvikelsen över att han är precis lika orättvis och propagandistisk gentemot Donald Trump som exempelvis TV4-kollegan Rolf Porseryd och SVTs Stefan Åsberg och tidigare Carina Bergfeldt.

 

SIFO januari: M cementerar andraplatsen, MP och L under spärren

23 januari, 2021

SIFO januari 2021.

Största förändringen i SvD/SIFOs januarimätning, jämfört med den senaste mätningen i november 2020, är att Moderaterna går fram med 0,7 procentenheter och når 22,4 procent. Därmed cementerar M andraplatsen på listan över Sveriges största partier: Sverigedemokraterna på tredjeplats är klart distanserade med sina 18,6 procent (-0,3). https://www.expressen.se/nyheter/kd-nara-riksdagssparren-i-ny-svdsifo-matning/

Överlägset störst förblir Socialdemokraterna på 27,6 procent, en marginell tillbakagång sedan i november. I orostider – läs Kina-smittan – tenderar människor att hålla sig till det stora och säkra, låt vara att S-partiet i så gott som alla undersökningar av partisympatier får sämre resultat än i det urusla valet 2018 då partiet nådde 28,3 procent.

Eljest är det Kristdemokraternas kräftgång som tilldragit sig störst uppmärksamhet i senaste SIFO. 4,9 procent är mycket långt från de 12 procent KD erhöll våren 2019 och även klart sämre än valresultatet på 6.3 procent.

Som en bidragande faktor till tappet nämner Toivo Sjörén, chef för SIFOs opinionsmätningar, pandemin: ”Väljarna söker sig gärna till de stora partierna som ses som statsbärande och för KD innebär det man tappar till Moderaterna.” Andra faktorer som lyfts fram är partiledaren Ebba Buschs festande i höstas och pågående  som tvivelaktiga uppfattade husaffärer.

Det är andra gången på kort tid som KD närmar sig riksdagsspärren på 4 procent –  i SVT/Novus mätning nyligen fick man 4,6 procent.

Synnerligen anmärkningsvärt är vidare att Centerpartiet ökar med 0,4 procentenheter och går fram till 8,1 procent. Uppenbarligen är C-väljarna helt okänsliga inför alla de pedofil- och övergreppsskandaler som involverat partiet med den homosexuelle EU-parlamentarikern och transpersonen Fredrick Federley i spetsen.

Nooshi Dadgostar och Jonas Sjöstedt (V).

Vänsterpartiet landar nu än en gång på ett mätresultat runt 10 procent med 10 blankt, visserligen en marginell minskning men ändå. Väljarna anser tydligtvis att den nya partibossen Nooshi Dadgostar duger precis lika bra som hennes till  Vietnam flyktade föregångare Jonas Sjöstedt. I senaste valet fick det forna kommunistpartiet nöja sig med 8,0 procent.

Diminutiva men tyvärr ack så inflytelserika crackpot-partiet Miljöpartiet hamnar för andra mätningen i rad nu under riksdagsspärren med 3,7 procent, samma resultat som i november. Det är 0,7 procentenheter sämre än i valet 2018. Bara Liberalerna är sämre med 3,2 procent, dock en liten ökning.

L-ledaren Nyamko Sabuni har talat om att lämna januarikonstellationen och tvinga fram ett extraval och därmed satsa allt på ett kort för att, om möjligt, rädda partiet kvar i riksdagen. Om ett nyval kommer att leda till detta måste dock anses som högst osäkert. Utspelet är också dåligt eller inte alls förankrat i partiet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/869P4Q/sabuni-hotar-med-extraval–far-intern-kritik

Övriga partier noteras hos SIFO för 1,6 procent, samma resultat som i novembermätningen.

Mätningen utfördes av SIFO på uppdrag av Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten 11-21 januari 2021 och omfattade intervjuer med 6947 slumpvis utvalda personer; 1000 av dessa intervjuades per telefon, övriga via webbpanel.

Långa fängelsestraff för regimkritiker i Vietnam

19 januari, 2021

Journalisten Pham Chi Dung dömdes till 15 års fängelse.

We are like fish under the blade, always ready to be arrested.https://thediplomat.com/2021/01/vietnams-prisoners-of-conscience-like-fish-under-the-blade/

Så utlät sig den vietnamesiske journalisten Pham Chi Dung 2015 enligt tidskriften The Diplomat om det kommunistiska Vietnams hårdhänta behandling av systemkritiska journalister. Vid denna tid var det vanligt med domar på två-tre års fängelse för vad som i en lagparagraf betecknas som stats- och partifientlig propaganda.

Den 5 januari 2021 dömdes Dung, grundare av och ordförande för Vietnams Independent Journalists Association (IJA), till 15 års fängelse för samma brott. Jämte honom dömdes Le Huu Minh Tuan och Nguyen Tuong Thuy till elva års fängelse. Omkring 15  journalister uppges i nuläget försmäkta i vietnamesiska fängelser.

Gutting the press

För några år sedan tog regimen i Hanoi stundom vissa hänsyn till internationella påtryckningar avseende dess fientliga inställning till mänskliga rättigheter och utdömde då förhållandevis korta fängelsestraff. Under senare år har dylika hänsynstaganden lämpats över bord.

Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) har Hanoi ”continued to systematically violate basic civil and political rights in 2020”. Kommunistregimen har således skärpt straffen och restriktionerna rörande yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. https://www.hrw.org/world-report/2021/country-chapters/vietnam#

Långa fängelsestraff väntar regimkritiker i Vietnam.

HRW framhåller: Those who criticized the government or party faced police intimidation, harassment, restricted movement, physical assault, arbitrary arrest and detention, and imprisonment.”

I en video 2019 vädjade Dung till EU att skjuta upp ratificeringen av ett frihandelsavtal och ett avtal för skydd av investeringar som hade skrivits på i Vietnam tills situationen för de mänskliga rättigheterna i landet blivit bättre. Kort därefter greps Pham Chi Dung. EU valde dock att strunta i Dungs vädjan och ratificerade avtalen den 20 februari 2020. Från EU hördes endast lama, till intet förpliktande uttalanden. https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20200206IPR72012/parliament-approves-eu-vietnam-free-trade-and-investment-protection-deals

På liknande sätt har det amerikanska UD, State Department, agerat: ”deep concern” över vietnamesernas obefintliga respekt för mänskliga rättigheter har avhörts men inte mycket mer. Det är uppenbart att USA inte vill stöta sig med en asiatisk handelspartner vilken Washington använder sig av i syfte att balansera det röda Kinas inflytande i regionen.

2019 dömdes den amerikanske medborgaren Michael Phuong Minh Nguyen av en domstol för det påstådda brottet att han strävat efter att störta den vietnamesiska staten. Den 55-årige Phuong, som är född i Vietnam men uppvuxen i USA, erkände att han velat uppmuntra till protester mot den kommunistiska regimen men nekade till att ha velat störta regimen och staten. https://www.bbc.com/news/world-asia-48742412

Ett annat känt fall gäller den 38-åriga kända katolska aktivisten och bloggaren Nguyen Ngoc Nhu Quynh, som dömdes till tio års fängelse för ”propaganda mot staten” för att ha fäst uppmärksamheten på en miljökatastrof i Vietnams centrala provinser orsakad av den i Taiwan baserade Formosa Plastic Group. En av hennes advokater fick sin licens indragen. http://www.asianews.it/news-en/Catholic-activist-who-reported-Formosa-disaster-has-sentence-upheld-42472.html

Nguyen Ngoc Nhu Quynh dömdes till tio års fängelse för miljöaktivism.

Minst 238 samvetsfångar har rapporterats fängslade av den vietnamesiska regimen under svåra omständigheter. De utsätts för dålig behandling inklusive tortyr samt avsaknad av medicinsk vård, rent vatten och frisk luft. https://www.rfa.org/english/news/vietnam/appeal-01082021154001.html

Judith Bergman, som skrivit artikeln i The Diplomat den 18 januari 2021, framhåller som slutkläm: ”They don´t need declarations. They need action.” Det är svårt att inte hålla med.

 

Störst förtroende för Sjöstedt i ny Novus-mätning

21 september, 2020

 

Novus partiledarundersökning september 2020.

5 procentenheter. Med så mycket har väljarnas förtroende för Socialdemokraternas partiledare, statsminister Stefan Löfven, minskat sedan i juni enligt Novus nya partiledarundersökning. Han passeras därmed av Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fortroendet-for-stefan-lofven-fortsatter-att-minska

”Ett högt förtroende för partiledaren betyder inte per automatik att man är ett stort parti”, kommenterar Novus VD Torbjörn Sjöström. ”Att Sjöstedt är i topp har inte att göra med att sympatierna för hans politik är störst, utan att väljarna känner att de vet var de har honom.”

Löfvens förtroendekapital i väljarkåren minskar från 40 procent i den förra Novus-mätningen i juni till 35 procent nu under det att Sjöstedts ökar från 34 till 36. Därefter hittar vi i tur och ordning Moderaternas Ulf Kristersson på 32 (-2), Kristdemokraternas Ebba Busch med 29 (-2) och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på 27 (+1).

Förtroendet för regeringen som helhet har också det minskat – från 40 procent i juni till 35 procent i september. Dessa siffror tyder också på att väljarna betraktar det kinesiska viruset som ett mindre problem nu än för tre månader sedan och därför inte är lika benägna att hänga upp inställningen till regeringen på pandemin.

V-ledaren Jonas Sjöstedt släppte en gång fram Stefan Löfven som statsminister och lär inte fälla honom nu trots hot om motsatsen. Foto: TT

Comebackande Center-ledaren Annie Lööf noteras på sjätte plats i förtroendeligan för 24 procent, att jämföra med 21 procent i juni. I botten återfinns det vanliga gänget: Miljöpartiets båda språkrör Isabella Lövin på 11 (+-0) samt Per Bolund med 10 procent (-1). Allra sämst förtroende genererar, vilket knappast är sensationellt, Liberalernas ledare Nyamko Sabuni med 8 procent (+1).

Jonas Sjöstedt har således ett vida större förtroende bland väljarna än vad som finns för hans parti. Det måste, som jag ser det, anses vara rätt anmärkningsvärt att en ledare för ett parti med sina rötter djupt rotade i tidernas värsta massmördarideologi, kommunismen, av Sveriges väljare anses vara en så pass hyvens kille. Är det månne ett tecken på att historiekunskaperna inte längre är vad de borde vara? Någonting är det som inte stämmer.

Eljest har Sjöstedt, som snart försvinner till Vietnam, och hans parti inte direkt utmärkt sig för sin självständighet under tiden som stödparti för S-MP-regeringen. Visserligen hotar Sjöstedt nu med att fälla regeringen Löfven om denna inte ändrar sin LAS-politik, men alla vet vid det här laget att dylika hot är spel för gallerierna och inget annat. https://www.expressen.se/nyheter/jonas-sjostedt-hotar-att-falla-regeringen-igen/

Också övriga partiledare åtnjuter ett större förtroende än vad siffrorna för respektive parti visar, men diskrepansen i Sjöstedt-V-fallet är onekligen anmärkningsvärd.

Kraftigt förtroenderas för Löfven – Sabuni den enda som ökar bland partiledarna

11 augusti, 2020

 

Av partiledarna är det bara Nyamko Sabuni (L) som ökar i förtroende hos Expressen/SIFO i augusti 2020 (även om endast 8 procent säger sig ha förtroende för henne).

Ordningen återställd. Eller näst intill i alla fall. Så skulle man lämpligen kunna sammanfatta Expressen/SIFOs mätning av väljarkårens förtroende för våra partiledare i augusti 2020. S-ledaren och statsministern Stefan Löfven noteras således för ett rätt anmärkningsvärt tapp om 8 procentenheter – från 47 procent i juni till 39 som tycker att han inger ganska stort eller stort förtroende i augusti. https://www.expressen.se/nyheter/fortroendet-rasar-for-lofven-och-regeringen/

39 procent tycker dock denna bloggare är på tok för högt för att gälla Sveriges troligen mest inkompetente regeringschef någonsin. Även om socialdemokraten Rickard Sandler (1925-26) samt liberalerna C. G. Ekman (1926-26, 1930-32) och Ola Ullsten (1979-82) inte heller precis var några höjdare. Löfvens tapp är det enda resultatet i den aktuella mätningen som är statistiskt säkerställt.

Toivo Sjörén, opinionschef på SIFO, förklarar Löfvens minskande förtroende på följande sätt: ”Den positiva coronaeffekten är avtagande.” Det är säkert så att regeringen, i mångas ögon, ridit ut coronastormen på ett någorlunda positivt sätt utan att tillgripa drakoniska nedstängningar eller tvång av skilda slag. Jag måste erkänna att även jag uppskattar detta, även om jag naturligtvis är medveten om att den kinesiska smittan långt ifrån är utrotad.

Ännu märkligare än att närmare 40 procent gillar Löfven är i mitt tycke att Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt sägs åtnjuta 38 procents förtroende. Detta för en partiledare vars parti – som hämtar sina rötter i den gamla sovjetkommunismen – i senaste opinionsmätningen (Aftonbladet/Demoskop) endast lyckades skrapa ihop 6,8 procent. Man kan sannerligen undra på vad sätt Sjöstedts avisera avflyttning till Vietnam i slutet på oktober kommer att påverka Vs väljarstöd.

Förutom Löfvens störtdykning i förtroendeligan är det inte särskilt mycket som har hänt sedan den närmast föregående mätningen i juni. Värt att notera i marginalen är emellertid, att den enda partiledare som de facto noteras för en förtroendeökning är Liberalernas Nyamko Sabuni, låt vara att hon fortsätter att dväljas i förtroendeligans absoluta bottenskikt; 8 procent är en ökning med 1 procentenhet.

Stefan Löfven tappar stort i förtroendeligan. Bilden illustrerar en av de troliga anledningarna härtill. Teckning: Micke Carlsson

Moderaternas Ulf Kristersson tappar 1 procentenhet och får nu 34 procent, Kristdemokraternas Ebba Busch tappar 2 procentenheter ner till 31 procent under det att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson – som i år kan fira 15 år som partiledare – tappar 1 procentenhet till 26 procent. Centerpartiets Annie Lööf skuggar med 25 procent. Inte så illa av en partiledare som varit borta sedan december 2019 på grund av en komplicerad förlossning, då hennes och makens andra barn föddes. Anders W. Jonsson har vikarierat för Lööf. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dOQ1xq/annie-loof-har-fatt-sitt-andra-barn-blir-kvar-pa-sjukhus-en-tid

I undersökningens bottenskikt återfinns, förutom Sabuni, Miljöpartiets båda så kallade språkrör tillika statsråd Isabella Lövin och Per Bolund. Något som rimmar utmärkt väl med att MP numera oftare återfinns nedanför än ovanför riksdagens fyraprocentsspärr. Att detta obalanserade extremistparti tillåts diktera Jök-regeringens politik i vissa avseenden och därmed hålla det arma svenska folket som gisslan är givetvis en skandal utan dess like!

Expressen/SIFOs förtroendemätning för augusti 2020:

Stefan Löfven (S) 39 procent (- 8)
Jonas Sjöstedt (V) 38 procent (+- 0)
Ulf Kristersson (M) 34 procent (- 1)
Ebba Busch (KD) 31 procent (- 1)
Jimmie Åkesson (SD) 26 procent (- 1)
Annie Lööf (C)  25 procent (- 2)
Isabella Lövin (MP) 9 procent (- 2)
Nyamko Sabuni (L) 8 procent (+ 1)
Per Bolund (MP) 8 procent (- 2)

Så blev P. O. Enquist ett redskap för KGB och Röda khmererna

27 april, 2020

Per Olov Enquist (1934-2020).

Författaren Per Olov (P. O.) Enquist har som bekant avlidit 85 år gammal. Han drabbades av en stroke för fyra år sedan vilket satte stopp för hans författarskap. Vid sitt frånfälle fick han översvallande omdömen av honoratiores som kungen och statsministern ner till de värsta pretentiösa dyngspridarna på systemmedias kultursidor.

Jag ifrågasätter inte att P. O. Enquist var en framstående författare, regissör och dramatiker. Därom vittnar en lång rad priser och utmärkelser såväl inhemskt som internationellt. Vad jag ifrågasätter är den ensidiga skönmålning som Enquist  vederfarits i anledning av sin bortgång. Nog borde åtminstone en liten del av det han gjort sig skyldig till ha nämnts i sammanhanget?

Per Olov Enquist föddes i västerbottniska Sjön i byn Hjoggböle i Bureå församling 1934. Han sällar sig därmed till andra bemärkta författare i Västerbotten såsom akademiledamoten Torgny Lindgren, Sara Lidman, Stieg Larsson och Stig Larsson. Enquist var enda barnet och växte upp tillsammans med sin mamma Maja, som var aktiv i Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS); fadern dog tidigt. https://sv.wikipedia.org/wiki/P.O._Enquist

Per Olov var i sin ungdom medlem i nykterhetsrörelsen och även en lovande höjdhoppare med 1,97 som bästa resultat (han var själv lika lång). 1961 publicerades hans debutroman Kristallögat och 1964 Magnetisörens femte vinter, som blev något av ett genombrott. Riktigt känd blev han dock först med Legionärerna 1968, som handlar om en av de största svenska regeringsskandalerna i modern tid, den så kallade baltulämningen. Boken blev 1970 film med titeln Baltutlämningen med Enquist själv som manusförfattare och Johan Bergenstråhle som regissör. https://sv.wikipedia.org/wiki/Legion%C3%A4rerna

Det kommuniststyrda Sovjetunionen hade den 2 juni 1945 av den svenska samlingsregeringen ledd av Per Albin Hansson begärt, att Sverige skulle utlämna krigsflyktingar som stridit i tysk uniform mot de sovjetiska styrkorna. Den efterföljande socialdemokratiska regeringen, nu ledd av Tage Erlander och med Östen Undén som en mycket prosovjetisk utrikesminister, beslutade sig för att efterkomma denna begäran trots att Sverige officiellt förde en neutralitetspolitik. https://sv.wikipedia.org/wiki/Baltutl%C3%A4mningen

Trots att händelsen mestadels rubriceras som baltutlämningen var endast 147 av de i läger placerade flyktingarna av baltisk börd, varav merparten letter – det överväldigande flertalet var tyskar. Den sista överskeppningen av baltiska och tyska krigsflyktingar skedde från Trelleborgs hamn den 25 januari 1946. Sammanlagt överlämnade Sverige till Stalins Sovjet 2518 personer. Minst sju av de internerade begick självmord efter beskedet om överlämnande. Under den riksdagsdebatt som föregick utlämnandet krävde det Stalin-trogna förrädarpartiet Sveriges kommunistiska parti (SKP), att även de 30 000 civila baltiska flyktingar som fanns i Sverige skulle utvisas.

Letten Valentins Silamikelis släpas av utkommenderad polis ombord på det fartyg som skulle ta honom till Sovjetunionen. Ett halvt sekel senare skrev han en självbiografisk bok om de tragiska händelserna.

Per Olov Enquists bok blev mycket uppmärksammad och belönades 1969 med Nordiska rådets litteraturpris. Samtidigt väcktes kritik som gick ut på att författaren sprungit den sovjetiska spionorganisationen KGBs ärenden. Författaren Bertil Häggman sammanfattade 1991 kritiken i sin bok Medlöparna (1991):

Författaren P O Enquist, som nu lever i Köpenhamn, uppträdde 1968 medvetet eller omedvetet som ombud för KGB. Han gav då ut en bok, Legionärerna, om baltutlämningen…Syftet med den var inte att ge någon historiebeskrivning av vad som hände utan rättfärdiga utlämningen med hjälp av sovjetiskt källmaterial och intervjuer i Sovjetlettland…Författaren har stora svårigheter då det gäller att förstå människor som lämnat en kommunistisk regim. Det är naturligt för honom att misstänka att de gjorde sig skyldiga till något brott för att undkomma den socialistiska rättvisan.(Sidan 92) https://www.contra.nu/produkter/bertil-haggman-medloparna/

Anders Jallai lyfter å sin sida på sin blogg den 15 september 2012 fram Enquists nära kontakter med KGB-agenten Nikolaj Nejland, vilken hade goda relationer till den socialdemokratiska partitoppen. Bland annat var han tennispartner till Olof Palme. Enligt Jallai blev Enquist redan i början av 1960-talet en måltavla för KGB. Han citerar härvidlag den förre lettiske KGB-medarbetaren Imants Lesinskis, som 1978 hoppade av till USA: ”Tyvärr är mottagaren av Nordiska rådets litteraturpris Per-Olof /sic!/ Enquist en beklagansvärd desinformatör.”

Enligt Lesinskis var Nikolaj Nejland en av de KGB-agenter som tilldelats uppdraget att hjärntvätta Enquist och säkerställa, att denne spred en version av baltutlämningen som nära överensstämde med den sovjetiska versionen.

Palme och KGB agenten Nikolaj Nejland

De som vill ha en rättvisande bild av vad som egentligen tilldrog sig i samband med balt- och tyskutlämningen har tyvärr inte mycket att hämta hos P. O. Enquist. De bör istället läsa Curt Ekholm: Balt- och tyskutlämningen 1945-46 (doktorsavhandling, 1995) eller Valentins Silamikelis: Baltutlämningen (Contra förlag, 1997).

Jallai påtalar ävenledes att P. O. Enquist emfatiskt försvarar regeringen Erlanders mörkande av turerna kring den svenske diplomaten Sverker Åström, vilken av spionmakarna Jevdokia Kartseva-Petrova och Vladimir Petrov – som på 1940-talet var stationerade vid Sovjetunionens Stockholms-ambassad men senare hoppade av till väst i Australien – i samtal med SÄPO-kommissarien Otto Danielsson avslöjas vara identisk med KGB-medarbetaren ”Getingen”. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/08/en-tappad-sko-makarna-petrov-och-svenska-ryssagenter/

Anders Jaillai framhåller: ”Han /Enquist/ inte bara mörkar och tonar ned anklagelserna – nej, han förvanskar dem helt enkelt.”

P. O. Enquists version av Pol Pots massmord på den egna befolkningen 1975-79: ”Horhuset utrymt, städning pågår.”

Det finns ett citat som förföljt P. O. Enquist under alla år sedan han satte det på pränt i en kulturartikel i Expressen den 15 maj 1975. Han valde då att kommentera de Röda Khmerernas brutala utrymning av Kambodjas huvudstad Phnom Penh med följande ord:

I åratal våldtog västerländsk imperialism ett asiatiskt land, dödade nästan en miljon människor, förvandlade en vacker kambodjansk stad till ett ghetto, till ett horhus. Men folket reste sig, gjorde sig fritt, kastade ut inkräktarna, fann att denna fina stad måste återställas. Då utrymde man huset och började städa upp. Man började skura golv och väggar, eftersom inte människor skulle leva i förnedring här, utan i fred och med värdighet. I väst flödar då krokodiltårar. Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg. Dock lär oss detta att kampen inte är ett historiskt monument, ett livlöst minnesmärke, den pågår. https://sv.wikiquote.org/wiki/P.O._Enquist

I sin memoarbok Ett annat liv (2008) många år senare uttrycker P. O. Enquist någon form av ånger över sina ord den gången men vidhåller, att han hade ”fullständigt rätt” i det han skrev när han skrev det. Och i en intervju med David Suhonen i Aftonbladet den 23 september 2014 i anledning av sin 80-årsdag citeras författaren så: ”Jag hade rätt om Phnom Penh utifrån vad jag visste.” Så uttrycker sig väl endast den borne rättshaveristen. Att avstå från uppseendeväckande kommentarer i ett läge då han inte hade säker information om händelserna – vilket borde ha varit den normala reaktionen – tycks inte ha föresvävat Enquist. http://blog.svd.se/ledarbloggen/2009/02/19/kambodja-po-enquists-bittra-tarar/

Det beräknas att Pol Pots regim i det så kallade Kampuchea mördade omkring en femtedel av sitt eget lands befolkning mellan 1975 och 1979, då Vietnam invaderade landet och tog över regeringsmakten. Det räckte med att en person bar glasögon för att han skulle stämplas som västerländsk agent och mördas – ofta genom att hackas ihjäl eller kvävas med en plastpåse. Men då hade P. O. Enquist tappat intresset för vad som hände i det avlägsna landet.

Slutligen kan nämnas att Enquist då och då utgjöt sig om Palme-mordet, bland annat i sin essäsamling Kartritarna (1992). Det enquistska huvudbudskapet synes vara att det förelåg något slags konspiration som gick ut på att till varje pris skylla mordet på det stackars utslagna socialfallet Christer Pettersson. Kort sagt: P. O. Enquist har absolut ingenting att tillföra diskussionen om vem som mördade Palme, vilket med önskvärd tydlighet torde framgå av denna video där Enquist svamlar på av hjärtans lust.

 

Med Per Olov Enquist har Sverige förlorat en av sina mest framstående författare under efterkrigstiden. Politiskt stod han, liksom så många andra kulturpersonligheter, till vänster och bekände sig enligt egen utsago till socialdemokratin. Som så många andra naiva sossar lät sig Enquist, som framgått här ovan, i skilda frågor påverkas av den kommunistiska propagandan. Till skillnad från den obotfärdige Pol Pot-anhängaren Jan Myrdal kan han alltså inte urskulda sig med att han var kommunist.

Ingen pandemi kan mäta sig med digerdöden

9 mars, 2020

168 värnpliktiga som insjuknat i asiaten i en gymnastiksal på F21 i Luleå.

Ibland undrar jag om inte hysterin kring coronaviruset är värre än sjukdomen i sig. Under min livstid har världen upplevt två tidigare pandemier – asiaten och hongkong-influensan – men jag kan inte påminna mig ens tillstymmelsen till en hysteri som kan jämföras med den nu rådande.

Asiaten, hongkong-influensan och corona hade alla sin begynnelse i Kina. Så var även fallet med medeltidens digerdöden, den allt förhärjande böldpesten. Asiaten började i Kina i början av 1956 och spred sig sedan till 1958. https://sv.wikipedia.org/wiki/Asiaten

Asiaten orsakades av ett influensa A-virus av undertypen H2N2, som först identifierades i Guizhou i Kina 1956. Influensan spreds därefter som en pandemi i hela världen. Till Sverige kom den redan i februari 1957, till Hongkong i april samma år och till USA i juni. Kulmen i vårt land inföll i oktober 1957 med 312 00 smittade.

Uppskattningarna av antalet dödsoffer varierar starkt från 1 miljon till 4 miljoner människor. Världshälsoorganisationen WHO anger omkring 2 miljoner medan Folkhälsomyndigheten drar till med 5 miljoner döda. Antalet döda i USA skall ha uppgått till 69 800.

Dödsoffer förekom också i Sverige, vilket framgår av denna redogörelse på Ing-Britt Perssons blogg: https://www.dagensmedicin.se/blogg/ing-britt-persson/2009/11/23/sa-kom-doden-till-oss-under-asiaten/

Hongkong-influensan utbröt i Kina sommaren 1968 för att därefter sprida sig till Hongkong med cirka en halv miljon insjuknade som följd. Orsaken var ett nytt virus med beteckningen H3N2, en undertyp av influensavirus A. Sjukdomen spred sig över Asien i augusti för att nå den amerikanska kontinenten, bland annat med hemvändande Vietnam-soldater, i september 1968. https://sv.wikipedia.org/wiki/Hongkonginfluensan

Uppskattat antal dödsoffer under fyra stora pandemier.

Vid ungefär samma tid nådde hongkong-influensan Europa under det att den drabbade Japan först i januari 1969. I Sverige förekom sporadiska fall i november-december 1968. Sedan kom en första våg insjuknade i början av 1969 och därefter en kraftigare våg kring årsskiftet 1969-70. Globalt avled runt 1 miljon människor.

De samhälleliga konsekvenserna av denna typ av influensa beräknas ändå ha blivit förhållandevis lindriga.

Ingen av de ovan nämnda influensatyperna kan emellertid mäta sig med den så kallade spanska sjukan, eller spanskan, som grasserade över hela världen med början i slutet av Första världskriget och de första efterkrigsåren.

Konsekvenserna blev förödande: totalt uppskattas 50 till 100 miljoner människor ha avlidit i spanska sjukan, vilket skall jämföras med cirka 17 miljoner under kriget. Ursprunget är alltjämt okänt. https://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/Kultur/2018/03/Spanska-sjukan–varsta-farsoten-sedan-Digerdoden/

Flerfaldige guldolympiern Eric Lemming blev ett av offren för spanska sjukan.

Det innebär att cirka 2-5 procent av jordens befolkning dukade under i denna fruktansvärda pandemi. Det gör den till den värsta farsoten sedan digerdöden. Det enda större område som klarade sig undan var Australien. Ett av dödsoffren i Sverige var den flerfaldige olympiske mästaren i spjutkastning, Eric Lemming (1880-1930), som drabbats av sjukdomen redan 1918 och avled i sviter av denna 1930. https://sv.wikipedia.org/wiki/Eric_Lemming

Digerdöden – böldpest – kom till Europa 1347 och härjade i omgångar fram till början av 1700-talet. Sverige drabbades av sammanlagt 20-talet utbrott från 1350 varav det sista kom 1713. Även digerdöden hämtade sitt ursprung i Kina, närmare bestämt 1331-34. Den hemska sjukdomen nådde sedan via handelsvägar från Krim Genua och Venedig i Italien. Till Norge kom pestilensen 1347.

Digerdöden

Människor blev smittade av böldpesten via loppor från smittade råttor. Därpå spreds sjukdomen mellan människor vid direktkontakt eller genom luften. Det har beräknats att under den första pestvågen dog i Sverige cirka 30-40 procent av befolkningen eller möjligen så många som omkring två tredjedelar.

Det kan vara bra att ha denna historik aktuell för sig när vi idag ställs inför det nya så kallade coronaviruset SARS-CoV-2, som när detta skrivs drabbat över 200 personer i Sverige men ännu ej förorsakat något dödsfall. Jag har inga särskilda medicinska kunskaper, men en sak vet jag med bestämdhet: hysteri och panik är absolut ingen betjänt av! https://www.svd.se/32-nya-fall-av-coronaviruset-i-stockholm

 

SD på helt ny nivå – historiskt lågt för S

26 februari, 2020

 

DN/Ipsos (heltal) februari 2020.

DN/Ipsos mätning avseende februari 2020 ger Socialdemokraterna det lägsta stödet någonsin: partiet noteras för 22 procent, vilket är en nedgång om en procentenhet sedan närmast föregående mätning. Störst i den aktuella mätningen är Sverigedemokraterna med 23 procent, också det en marginell nedgång. I praktiken är det dött lopp mellan de båda partierna. https://www.expressen.se/nyheter/s-far-lagsta-siffran-hittills-i-ny-matning-/

Den mest intressanta jämförelsen i sammanhanget är emellertid den som kan göras mellan nu föreliggande mätning och resultatet i riksdagsvalet i september 2018. Här fick S som största parti 28,26 procent, vilket var partiets sämsta valresultat sedan början på 1900-talet. Nu ligger man således minst sex procentenheter under detta historiska bottennapp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Riksdagsvalet_i_Sverige_2018

SD har däremot ökat lika mycket som S har minskat sedan valet 2018, då det Sverige-vänliga partiet erhöll 17,53 procent av rösterna och blev tredje största riksdagsparti.

Tredje störst hos DN/Ipsos är Moderaterna med 18 procent, en liten ökning sedan föregående mätning men ett par procentenheter sämre än i 2018 års val då M antecknades för 19,84 procent.

Vänsterpartiet blir fjärde störst i Ipsos-undersökningen med 11 procent, oförändrat sedan förra mätningen men 3 procentenheter bättre än i riksdagsvalet.

Dött lopp mellan Jimmie Åkessons SD och Stefan Löfvens S.

Sedan följer i tur och ordning Centerpartiet på 8 (8,61), Kristdemokraterna 8 (6,32), Mijöpartiet 5 (4,41) samt Liberalerna 4 (5,44). Stapeln med övriga partier når endast upp till 1 procent i Ipsos-undersökningen, en minskning med en hel procentenhet sedan förra mätningen.

SD+M+KD får tillhopa 49 procent under det att Jök-partierna blott når upp till 39 procent.

Framförallt V och KD lär nu stämma upp i smärre jubelkörer. Den stora frågan när det gäller det forna kommunistpartiet är naturligtvis vad det betyder för partiet när den populäre partiledaren Jonas Sjöstedt träder tillbaka och blir ambassadörsbihang i Vietnam. 

Nicklas Källebring, opinionsanalytiker hos Ipsos, kommenterar enligt Expressen den 26 februari: ”SDs uppgång är bruten men partiet har under senhösten och i början av året etablerat sig på en helt ny nivå.” Diskussionerna om kriminalitet och flyktingmottagning/immigration det senaste halvåret helt klart missgynnat S-partiet, vars partiledare Stefan Löfven har gjort det till en vana att ha ”foten i munnen”.

Statsminister Löfven har nyligen klargjort att han syftar till att leda Socialdemokraterna också i valet 2022. Det sker stick i stäv med den låt vara tämligen lågmälda men ändå upprorsstämning som råder i talrika S-distrikt runt om i landet med Skåne i spetsen. ”Det som pågår är en revolt mot Stefan Löfven”, framhåller Aftonbladets krönikör Lena Mellin den 17 februari. ”Den är möjligen tystlåten. Men likväl en revolt.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/zGy86O/revolten-mot-lofven

Demoskop: S och SD i topp – MP och L utanför riksdagen

7 februari, 2020

S går om SD i Aftonbladet/Demoskop.

Socialdemokraterna åter största parti. Miljöpartiet och Liberalerna utanför riksdagen.

Så kan man lämpligen sammanfatta kontentan av Aftonbladet/Demoskops mätning i månadsskiftet januari-februari. Sverigedemokraterna, som varit största parti i ett antal mätningar på sistone, förvisas nu till andraplatsen med Moderaterna som trea.

MP och L ute ur riksdagen i Aftonbladet/Demoskop – S åter störst

Liberalerna abonnerar i mätning efter mätning på en plats utanför Sveriges riksdag. Den här gången  med 3,2 procent av väljarsympatierna, vilket ändå är en svag uppgång.

Peter Santesson, analyschef på Demoskop, har följande att säga om Nyamko Sabuni, som varit L-ledare sedan den 28 juni i fjol: ”Hon kan inte bestämma sig och tydligt markera i vilket block hon vill placera sitt parti. Väljare som står till höger upplever L som lierade med S. Men å andra sidan får man inte heller något förtroende från vänsterväljare.”

Även för Miljöpartiet är läget prekärt. MP minskar med en hel procentenhet och landar nu på 3,8 procent. Det är tydligt att väljarna ser mycket kallsinnigt på det mest klimatextremistiska alternativet i svensk partipolitik.

Gissningsvis andas en del socialdemokrater ut nu när deras parti återtar ledningen i partiligan.  24,7 procent är en ökning med 1,3 procentenheter men ändå ett historiskt sett uruselt resultat. I riksdagsvalet 2018 erhöll S-partiet som en jämförelse 28,26 procent, vilket var det sämsta valresultatet partiet nått sedan förra seklet var ungt.

Visavi Sverigedemokraterna skiljer det endast drygt en procentenhet; SD får nu 23,5 procent, en tillbakagång med en procentenhet men väsentligt bätttre än i senaste valet då SD erhöll 17,53 procent.

Moderaterna begåvas i Aftonbladet/Demoskop med 18,9 procent, ganska precis en procentenhet sämre än i valet. M kan dock glädja sig åt att plocka väljare från SD. Troligen är det Moderaternas tuffare retorik om lag och ordning som givit visst resultat.

I den aktuella undersökningens mellanskikt noteras för Vänsterpartiet 9,3, Centerpartiet 8,9 samt Kristdemokraterna 6,3 procent. V går därmed fram med 0,3 procentenheter men är ytterligare en procentenhet bättre än i valet. Frågan är dock vad som kommer att hända med opinionssiffrorna då den förtroendeskapande Jonas Sjöstedt avgår från partiledarskapet till förmån för en tillvaro i Vietnam, där hustrun Ann Måwe är svensk ambassadör.

Vad händer med V om Nooshi Dadgostar tar över efter Sjöstedt?

Den enda som aktivt uttryckt en vilja att ta sig an partiledarskapet är mig veterligt så här långt Mernoosh ”Nooshi” Dadgostar, en 30-årig riksdagsledamot med iransk bakgrund som tidigare bland annat varit fullmäktigeledamot i Botkyrka. Vad som talar mot henne är hennes tämligen obalanserade, radikala hållning och det faktum att hon möjligen visat sig vara litet väl het på gröten. Det har lett till att vissa i partiet hellre vill se Tamara Spiric, före detta kommunalråd i Umeå, som Sjöstedts efterträdare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nooshi_Dadgostar

Såväl Centerpartiet (8,9 procent) som Kristdemokraterna (6,3 procent) antecknas  hos Demoskop för siffror som i stort ligger i paritet med deras valresultat.

Blockmässigt finner vi att konstellationen SD-M-KD är betydligt större än S-MP-C-L med 48,7 (+0,2) repektive 40,6 (-0,2) procent.

Ser vi till noteringen för ”Övriga” så lär 1,3 procent knappast framkalla glädjeutbrott från vare sig Medborgerlig samling, Alternativ för Sverige, Piratpartiet, Feminisitiskt initiativ eller Kalla Anka-partiet.

Resultat Aftonbladet/Demoskop februari 2020:

Socialdemokraterna 24,7 (+1,3)
Sverigedemokraterna 23,5 (-1,0)
Moderaterna 18,9 (+0,7)
Vänsterpartiet 9,3 (+0,3)
Centerpartiet 8,9 (-0,6)
Kristdemokraterna 6,3 (+0.4)
Miljöpartiet 3,8 (-1,0)
Liberalerna 3,2 (+0,1)
Övriga: 1,3 (-0,3)

Fotnot: 2 148 röstberättigade personer intervjuades 25 januari till 5 februari.

 

 

 

 

Ett misstag av Trump att dumpa NSC-chefen John Bolton – men Iran applåderar

12 september, 2019

John Bolton hyllades vid sin avgång som en hjälte av Republican Jewish Coalition.

Den 10 september deklarerade USAs president Donald J. Trump på Twitter att han hade avskedat sin nationelle säkerhetsrådgivare, John Bolton, på grund av allvarliga meningsskiljaktigheter om den amerikanska utrikespolitiken, främst i Iran-frågan. 20 minuter senare twittrade Bolton att han inte alls fått sparken utan avgått självmant. Oavsett hur det nu var försvinner med Bolton en regeringsmedlem som hade kunnat dämpa Trumps isolationistiska tendenser. https://www.aljazeera.com/news/2019/09/bolton-fired-disagreeing-trump-iran-report-190912080326471.html

Den 70-årige John Bolton var bland mycket annat en varm Israel-vän. Det är därför inte konstigt att Moshe Ya´ alon, som var Israels försvarsminister 2013-16, uttryckt som sin mening att Boltons avgång som chef för USAs National Security Council (NSC), är ”dåliga nyheter för Israel”. I likhet med Bolton förordar Ya´alon en tuff attityd mot Mellanöstern-regionens skurkstat nummer 1, mullornas Iran. Det är betecknande att Trump kort tid efter Boltons avgång förklarade sig villig att villkorslöst träffa den iranske presidenten Hassan Rouhani. https://www.timesofisrael.com/what-does-john-boltons-departure-mean-for-israel/

John Bolton var huvudarkitekt bakom handelsmötet i Bahrain i juni i år syftande till att belysa den ekonomiska delen av möjligheterna att få ett slut på konflikten mellan Israel och de palestinaarabiska enheterna. Bolton var starkt kritisk till att de senare bojkottade mötet på grund av USAs roll; dock deltog på privat basis en grupp palestinaarabiska affärsmän i mötet.

Innan John Bolton i april 2018 utsågs till NSC-chef uttryckte han sitt helhjärtade stöd för Trump-administrationens beslut att erkänna Israels huvudstad Jerusalem som just huvudstad och flyttningen av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Vid sin hastiga avgång hyllades Bolton av Republican Jewish Coalition (RJC) och andra judiska organisationer i USA för sina insatser.

Matt Brooks, executive director för RJC, twittrade följande: ”Ambassador Bolton, thank you for your longstanding friendship, moral clarity and passionate defense of America and our allies, especially Israel.”

John Robert Bolton föddes i Baltimore i den amerikanska delstaten Maryland den 20 november 1948. Hans far var brandman och ett föredöme för sonen John med sin pliktkänsla. Boltons förakt för den etablerade eliten växte under hans tid som juridikstudent vid Yale-universiteten. Han var vid denna studentvänsterns förlovade tid något så exotiskt som en konservativ försvarare av USAs engagemang i Vietnam och Indokina. Bolton kom dock aldrig att tjänstgöra i Vietnam utan nöjde sig med att, i likhet med den senare presidenten George W. Bush, ansluta sig till Nationalgardet. https://en.wikipedia.org/wiki/John_R._Bolton

Under sin tid som Yale-student hann John Bolton med att under sommaren 1972 vara praktikant hos vicepresident Spiro Agnew. Efter sin examen 1974 anslöt sig Bolton till advokatfirman Covington & Burling i Washington, D. C. där han hade sin arbetsplats 1974-81 samt 1983-85. 1993-99 var han partner hos Lerner, Reed, Bolton & McManus. Han hade vidare en rad befattningar inom såväl Reagan- som Bush-administrationerna och var skyddsling till den konservative senatorn Jesse Helms (1921-2008) från North Carolina. https://en.wikipedia.org/wiki/Jesse_Helms

Sommaren 1972 praktiserade John Bolton hos vicepresident Spiro Agnew.

2001-05 var Bolton Under Secretary of State for Arms Control and International Security innan han av president George W. Bush utsågs till USAs FN-ambassadör som efterträdare till Anne Patterson. Att den utrikespolitiske ”höken” John Bolton var ett kontroversiellt val framgår av att Bush utnämnde honom under en period då kongressen hade uppehåll och det inte var möjligt för senaten att underkänna hans kandidatur. När sedan demokraterna segrade i mellanårsvalet till kongressen 2006 avsattes Bolton och avgick formellt den 31 december 2006.

Efter sin tid som FN-ambassadör kom Bolton bland annat att fungera som kommentator i den konservativt betonade Fox News Channel. Han var också utrikespolitisk rådgivare åt senator Mitt Romney då denne 2012 var republikanernas kandidat i ett val som vanns av demokraternas Barack Obama. Innan Bolton av Donald Trump utnämndes till nationell säkerhetsrådgivare var han bland annat 2013-18 ordförande i den konservativa och islamkritiska tankesmedjan Gatestone Institute. https://en.wikipedia.org/wiki/Gatestone_Institute

John Bolton har med rätta kallats såväl konservativ som en utrikespolitisk hök som menar att Förenta staterna bör ha en aktiv roll på den globala arenan och gripa in militärt där så kan anses befogat. Däremot förnekar han att han skulle vara neokonservativ, vilket ofta påstås. Såvitt jag kan se har han alldeles rätt i det.

Den neokonservativa ideologiska inriktningen har sitt ursprung i 1960-talets USA, då en rad tidigare vänsterinriktade ”hökar” bröt med det demokratiska partiet på grund av vad de uppfattade som dettas växande pacifism och i stället blev konservativa republikaner. Då John Bolton aldrig varit vare sig demokrat eller vänsterinriktad stämmer han inte in på definitionen av vad en neoconservative är. https://en.wikipedia.org/wiki/Neoconservatism

Orsaken till att Trump 2018 utsåg John Bolton att efterträda NSC-chefen H. R. McMaster var enligt uppgift att han sett och hört Bolton som kommentator på Fox News och låtit sig vederbörligen imponeras, låt vara att Trump skall ha irriterat sig på Boltons karaktäristiskt buskiga mustasch. Följaktligen togs Bolton med på Trump-skutan trots att det fanns klara ideologiska och filosofiska skiljelinjer mellan de båda männen.

Trump kan knappast ha varit omedveten om att Bolton under flera decennier upprepade gånger pläderat för att USA skulle ingripa militärt på olika håll i världen såsom i Irak 2003. Bolton har städse förordat en mer offensiv amerikansk hållning i exempelvis Iran, Nordkorea, Libyen och Syrien under det att Trump velat trappa ner USAs internationella åtaganden också i områden och länder där amerikanerna har en lång tradition av engagemang av typ Europa och Korea.

När det gäller Korea har Bolton citerats på följande sätt: ”It´s important to stand behind our South Korean allies, but if we pay heed to the lesson of history, talking to North Korea would be fruitless.” Det kan råda liten tvekan om att Bolton här har alldeles rätt – Nordkorea har alltid varvat en försonlig attityd med krigiska tongångar och upprepade gånger lurat skjortan av naiva amerikanska och sydkoreanska statsmän som Jimmy Carter och Kim Dae-jung. Det finns en viss risk att Donald Trump utan Bolton som rådgivare kommer att sälla sig till denna skara.

John Bolton sammanträffade  med Mongoliets president Khaltmaagiin Battulga i Ulaanbaatar den 1 juli 2019.

I början av sin ämbetstid använde Trump ofta hårda ord mot ”raketmannen” Kim Jong-un i Nordkorea och underströk att han hade en mycket större kärnvapenknapp än denne. Efter hand har han blivit mer försonlig och skrev historia då han tog en promenad tillsammans med den nordkoreanske diktatorn i den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea den 30 juni i år. Samtidigt var Bolton på diplomatiskt uppdrag i Mongoliet  – en inte fullt lika uppmärksammad internationell händelse. https://www.straitstimes.com/asia/east-asia/trump-proposed-dmz-meeting-in-letter-to-north-koreas-kim-jong-un-before-visit-asahi

Ytterligare en central utrikespolitisk fråga där Bolton och Trump har haft divergerande synsätt är Ryssland. Bolton, som är skarpt kritisk till Rysslands president  Vladimir Putin, menade att de ryska försöken att påverka den amerikanska inrikespolitiken i samband med det senaste presidentvalet varit liktydiga med ”an act of war”. Han var också en betydelsefull aktör bakom den amerikanska administrationens beslut att säga upp 1987 års avtal med det dåvarande Sovjetunionen om begränsning av nukleära medeldistansrobotar.

Andra särskiljande frågor har varit Afghanistan, där Bolton varit emot förhandlingar med talibanerna; Venezuela, där Bolton till skillnad från Trump velat störta den socialistiske diktatorn Nicolas Maduro; Iran där Trump tycks ha mjuknat avsevärt vilket som framgått ovan märkbart oroar Israel. Bolton har vidare aldrig varit någon större vän av FN: i ett uttalande 1994, långt innan han blev FN-ambassadör, menade Bolton att om FN-skrapan i New York skulle mista tio våningar skulle det inte göra ”a bit of difference”.

Donald Trump var redan när han välkomnade John Bolton i sin administration väl medveten om att det fanns tydliga skillnader mellan Boltons och presidentens och Trump-gängets synsätt i olika frågor. I maj i år pekade Trump i ett uttalande på dessa skillnader men sade samtidigt att detta var OK och att de balanserade varandra. Till slut blev dock olikheterna uppenbarligen för många och stora, enkannerligen när det gäller Iran, och Bolton utestängdes från viktiga möten inom administrationen innan han slutligen tvingades bort. Det återstår att se vem som blir Boltons efterträdare. https://www.malaymail.com/news/world/2019/09/11/john-bolton-warrior-in-white-house-goes-out-swinging/1789283

Till slut skar det sig mellan Trump och Bolton.

Jag har alltid uppskattat John Boltons offensivt utrikespolitiska hållning och tror att det var ett misstag av Trump, som jag likaledes uppskattar, att dumpa honom. Risken är nu att Trump kommer att omge sig med idel ja-sägande nickedockor som inte har kraft eller vilja att informera honom om när han är på väg att fatta mindre lyckade eller rentav katastrofala beslut. Verkligt illavarslande är att Iran applåderat Boltons avgång. https://www.youtube.com/watch?v=3JVggumOoFk