Posted tagged ‘New York’

Rysslands KGB-kultur lever vidare: vägrar avslöja Wallenbergs öde

26 september, 2017

Den klassiska bilden av den unge Raoul Wallenberg som räddade tiotusentals ungerska judar under juli-december 1944.

I juli i år stämde släktingar till Raoul Wallenberg FSB, efterföljare till den ökända sovjetiska säkerhets- och spionorganisationen KGB, i syfte att få organisationen att lämna ut material som kunde avslöja vad som egentligen hände den svenske diplomaten som 1944-45 lyckades rädda minst 20 000 ungerska judar undan Förintelsen. Till mångas överraskning beslöt en domstol i Moskva att undersöka frågan.

Tre månader senare kom domstolens utslag: Wallenbergs släktingar nekades ta del av FSBs dokumentation om Raoul Wallenberg. Detta föranledde Marie Dupuy, en 61-årig dotter till Wallenbergs svägerska Matilda Von Dardel, att yttra följande: ”We will appeal this verdict, which violates not only our rights but also those of my uncle and millions of other victims of repression and their families in Russia today.” https://www.nytimes.com/2017/09/18/world/europe/russian-court-refuses-to-reveal-raoul-wallenbergs-fate.html?mcubz=1

Marie Dupuy kämpar vidare för att få reda på vad som hände med hennes släkting Raoul Wallenberg.

Det är känt att den unge affärsmannen, diplomaten och arkitekten Raoul Wallenberg, född på Lidingö 1912, greps och fördes bort av sovjetiska styrkor i utkanten av Budapest sedan han tillsammans med sin chaufför Vilmos Langfelder givit sig av på resa i riktning mot staden Debrecen i östra delen av Ungern den 17 januari 1945 i syfte att sammanträffa med den sovjetiske marskalken Rodion Malinovskij (1898-1967). https://sv.wikipedia.org/wiki/Raoul_Wallenberg

Raoul hade föregående år rekryterats för diplomatisk tjänstgöring på Sveriges beskickning i den ungerska huvudstaden; uppdragsgivare var det amerikanska regeringsorganet War Refugee Board (WRB) genom dess representant Iver Olsen i samarbete med det svenska utrikesdepartementet (UD). https://www.britannica.com/topic/War-Refugee-Board

Wallenbergs enda uppgift var att efter bästa förmåga rädda så många ungerska judar som möjligt undan den nazityska Förintelsen sedan Hitler beordrat Adolf Eichmann att ordna tågtransporter till främst dödslägret Auschwitz i Polen. Raoul Wallenberg var på plats i juli 1944 och inledde omedelbart ett energiskt räddningsarbete med tillhjälp av svenska så kallade skyddspass, som gav innehavarna fri lejd. 1963 tillerkändes svensken hederstiteln ”Rättfärdig bland folken” av den judiska staten Israel som tack för sina insatser. Hans minne fortlever också i det statliga förintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem. http://www.yadvashem.org/museum

Monumentet ”Hope” till Raoul Wallenbergs ära av den svenska konstnären Gustav Kraitz återfinns utanför FN-högkvarteret i New York.

Om Sveriges regering hade hanterat ärendet Raoul Wallenberg mer beslutsamt är det mycket möjligt att denne frisläppts på ett tidigt stadium. Varken den socialdemokratiska regeringen, där sovjetvännen Östen Undén var utrikesminister, eller den svenska representationen i Moskva var dock särskilt angelägna om att pressa de sovjetkommunistiska myndigheterna på besked om vad som hänt Raoul Wallenberg. Tvärtom tycktes de blint lita på uppgifter från Josef Stalin och dennes underhuggare om att svensken var okänd för dem.

Länge famlade Wallenbergs anhöriga och andra intresserade helt i blindo vad beträffar Raoul Wallenbergs öde efter bortförandet den 17 januari 1945. Med jämna mellanrum dök dessutom upp mer eller mindre trovärdiga vittnesmål från ryska lägerfångar vilka uppgav att de träffat Wallenberg under fångenskapen. Långt in på 1980-talet var många inklusive Wallenbergs egen familj övertygade om att deras släkting var i livet.


Ett kanadensiskt frimärke som hyllar Raoul Wallenberg och hans skyddspass.

Enligt den så kallade Smoltsov-rapporten, som framlagts av chefsläkaren vid Lubjanka-fängelset i Moskva, hade emellertid Raoul Wallenberg avlidit i fängelset troligen i en hjärtattack den 17 juli 1947 vid 34 års ålder. Rapporten betraktas av tongivande forskare som äkta, men beträffande dödsorsaken råder alltjämt oklarhet – Wallenberg kan ha skjutits, förgiftats, torterats till döds eller bragts om livet på annat sätt. http://www.lindelof.nu/wallenberg-den-eviga-fragan/

Det kan finnas flera vägande skäl till att Wallenberg greps av ryssarna och fördes bort i fångenskap.

Dels var det ostridigt att han rekryterats under aktiv medverkan av ett amerikanskt regeringsorgan, något som sovjeterna säkerligen hade klart för sig. Sovjetunionen och USA var visserligen fortfarande formellt allierade i kriget, men de första tecknen på den osämja mellan den kommunistiska och den kapitalistiska stormakten som snart skulle resultera i det Kalla kriget hade redan börjat visa sig.

Ett ungerskt minnesmonument över Wallenbergs chaufför Vilmos Langfelder, som fördes bort tillsammans med sin chef.

Dels tvekade inte Wallenberg att, i syfte att rädda judar, idka samröre med representanter för den nazityska ockupationsmakten i Ungern med Adolf Hitlers handgångne man Adolf Eichmann (1906-62) i spetsen. Eichmann greps 1960 av israeliska agenter i Argentina och fördes till Israel, där han efter en över hela världen uppmärksammad rättegång avrättades genom hängning i staden Ramle 1962. Samröret med Eichmann stärkte sannolikt inte Wallenbergs ställning hos ryssarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Adolf_Eichmann

Ytterligare en faktor att ta med i beräkningen är att Raoul enligt relativt nyligen publicerade uppgifter hade bilen lastad med 15 kilogram guld och juveler när han tillsammans med sin chaufför anträdde den tilltänkta färden till Debrecen. En sådan last kan ha betraktats med misstänksamhet av såväl det svenska utrikesdepartementet som den dåvarande sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. https://www.svd.se/wallenberg-hade-bilen-full-av-guld

Wallenberg var på väg för att möta den sovjetiske marskalken Rodion Malinovskij, sedermera försvarsminister, när han greps. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rodion_Malinovskij

Oavsett de verkliga omständigheternas kring Raoul Wallenbergs gripande, bortförande och död är det alldeles tydligt att Rysslands/Sovjetunionens KGB-kultur lever vidare. Ryssland under före detta KGB-officeren Vladimir Putins domvärjo är fortfarande i allt väsentligt präglat av det gamla hemlighetsmakeri som gör att dagens ryska förvaltning vägrar lämna ut de dokument som visar vad som verkligen hände i samband med Wallenbergs död.

Raoul Wallenberg dödförklarades först 2016 på begäran av sin familj, 104 år efter sin födelse, av det svenska Skatteverket. Den officiella dödsorsaken fastställdes av någon anledning till den 31 juli 1952. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23825836.ab

Annonser

Trump brännmärkte ”skurkstater” i sin FN-debut: Retoriskt mästerligt och kraftfullt tal

20 september, 2017

Trump under sitt retoriskt mästerliga och kraftfulla tal i FNs generalförsamling.

Donald Trumps debut som talare i Förenta nationernas generalförsamling i New York den 19 september 2017 blev enligt insiktsfulla bedömare en formidabel succé. Elliott Abrams skriver så i National Reviews nätupplaga: ”Rättvisa bedömare kommer att kalla detta tal en verklig framgång.” http://www.nationalreview.com/article/451501/trumps-un-speech-was-success

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu håller med: ”Jag har aldrig hört ett djärvare eller modigare tal. President Trump förde fram sanningen om de stora faror som vår värld står inför och utfärdade en kraftfull maning att möta dem i syfte att säkra mänsklighetens framtid.” http://www.washingtonexaminer.com/benjamin-netanyahu-applauds-trumps-un-remarks-i-never-heard-a-bolder-or-more-courageous-speech/article/2634890

I sitt drygt 40 minuter långa tal skrädde Donald J. Trump inte orden beträffande sin uppfattning om  den hänsynslösa islamistdiktaturen Iran och den exempellöst grymma och aggressiva kommunistregimen i Nordkorea, länder vilka kallades ”skurkstater” av den amerikanske presidenten. Trump passade även på att rikta skarp kritik mot socialistjuntans Venezuela. Om Iran hade Trump följande att säga:

”Vi kan inte låta en mordisk regim fortsätta sina destabiliserande aktiviteter samtidigt som man bygger farliga missiler och vi kan inte hålla oss till en överenskommelse om denna utgör en täckmantel för den slutliga utformningen av ett kärnvapenprogram.”

Otto Warmbiers möte med den nordkoreanska ”rättvisan”.

Trump talade i fallet Iran om det omdiskuterade kärnvapenavtal som USA tillsammans med andra länder undertecknade under Barack Obamas tid i Vita huset. Ändå var det Donald Trumps anmärkningar om Nordkorea som tilldrog sig störst uppmärksamhet.

Efter att brännmärkt Nordkorea för att bland annat låta miljoner av landets egna medborgare dö i svält och utsätta andra för fängslanden och tortyr och för att ha mördat den amerikanske turisten Otto Warmbier fastslog Trump (en länk som visar hela talets text följer efter nedanstående citat):

Förenta staterna har storartad styrka och tålamod, men om landet tvingas försvara sig självt eller sina allierade skulle vi inte ha något annat val än att förstöra Nordkorea helt och hållet. ”Raketmannen” befinner sig på ett självmordsuppdrag för sig själv och sin regim. Förenta staterna är berett, villigt och kapabelt. Förhoppningsvis kommer detta dock inte att bli nödvändigt. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/09/19/donald-trumps-first-speech-united-nations-full/

Detta måste ha varit det mest kraftfulla tal som någonsin hållits av en amerikansk president sedan Ronald Reagans dagar och samtidigt ett retoriskt mästerstycke. Kritiken uteblev givetvis inte. Vår ständigt klavertrampande utrikesminister Margot Wallström kallade Trumps tal ”bombastiskt och nationalistiskt” och statsminister Stefan Löfven spann vidare på samma tema och mumlade något om ”väldigt allvarligt”. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/wallstrom-efter-trumps-premiartal-i-fn-bombastiskt-och-nationalistiskt

Löfven och Wallström är upprörda över att Trump talade om att förgöra Nordkorea – nota bene med förhoppningen att det inte skulle visa sig nödvändigt – men sade såvitt jag vet inte ett knäpp när den nordkoreanska regimen för några dagar sedan hotade lägga USA i ”mörker och aska”. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/09/15/bor-usa-genomfora-en-forebyggande-attack-mot-nordkorea/

Carl Bildt på besök hos Irans president Hassan Rohani under sin tid som Sveriges utrikesminister.

Även avdankade statsmannen Carl Bildt har haft föga smickrande saker att säga om Trumps insats i Förenta nationerna. Bildt, som uppenbarligen tror att världen fortfarande lyssnar på honom, kallade Trumps tal ”farligt och simplistiskt” och menade av någon anledning att ”Europa kommer att få lida”: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-om-trumps-fn-tal-europa-kommer-lida-alla-kommer-forlora-pa-detta

Att brännmärka Donald Trump är i dessa dagar som bekant en favoritsport hos politiker och media. Fantasin är därvidlag till synes oändlig. Det var länge sedan jag slutade bry mig. Det är som jag ser det inte omöjligt att Trump kommer att gå till historien som mannen som oskadliggjorde en av de värsta och samtidigt mest bisarra diktaturer – jag talar givetvis om Nordkorea – världen skådat.

Svenska artister (XXXI): Edvard Persson

21 juni, 2017


En inte så liten gåsapåg från Skåne…https://www.youtube.com/watch?v=KAfoNpaL4_w

Det har sagts att ingenting är så förargelseväckande som oförarglighet.

Jag syftar här närmare bestämt på Edvard Persson, den legendariske skånske skådespelaren, sångaren och regissören som nog måste räknas som vår största artist någonsin. Omåttligt älskad av det svenska folket blev han, särskilt mot slutet av sitt liv, men hånad och kritiserad av kultursnobbarna för sin mix av skånsk bondkomik och hemvävd filosofi. https://www.sydsvenskan.se/2013-05-20/en-oforarglig-skaning

Carl Edvard Persson föddes i Sankt Pauli församling i Malmö den 17 januari 1888 och avled vid 69 års ålder i Jonstorp i Höganäs kommun den 19 september 1957. Han är även begravd i Jonstorp, dit han flyttat med sin andra hustru Mim Ekelund. Edvard var nummer sex i en barnaskara på nio. Familjen bodde vid Edvards födelse på Mjölnaregatan 4. Föräldrarna hette Anders Persson och Bengta Olsson, båda födda 1854, och i yngre år gick Edvard i timmermanslära hos fadern. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=7109

Jag vet inte om Edvard Persson någonsin på allvar tänkte sig en framtid som snickare, men att hans håg mycket tidigt stod till till teater, sång och underhållning är fullt klart. Familjens hem låg helt nära Malmö tivoli och inte så långt från Folkets hus. Efter ett kortvarigt engagemang hos Ossian Brofeldts resande teatersällskap var han 1907-09  verksam vid Axel Lindblads Opera Comique- sällskap och 1909-11 vid Anton Gambetta Salmsons opera- och operettsällskap. Han medverkade under dessa år i en rad produktioner såsom”Boccaccio”, ”Geishan”, ”Buffalo Bill”, ”Tiggarstudenten” och ”Glada änkan”.

Dessförinnan hade den teatertokige Edvard som 16-åring rymt till Stockholm i akt och mening att söka in till Dramatens scenskola; han fick dock rådet att åka hem och ”sätta sig på skolbänken”.


Edvard Persson med Julian Kindahl i ”Orfeus i underjorden” på Hippodromen i Malmö 1926.

1911-19 var Edvard Persson och första hustrun Ellen Rosengren bosatta i Helsingfors, där Edvard huvudsakligen var aktiv vid Apolloteatern. Vissa framgångar hade han i ”Kyska Susanna” och ”Dollarprinsessan”. I Helsingfors föddes sönerna Harry Persson (1914-2008) och Olle Persson (1915-98). 1919 flyttade familjen Persson tillbaka till Malmö, där Edvard 1919-25 hade engagemang vid Folkets hus teater.

Sitt genombrott som komiker kan Edvard Persson sägas ha fått genom ett improviserat inhopp i Folkets hus-revyn ”Hertigen av Fosie” 1919 – han fick här möjlighet att uttrycka sig på skånska. Edvard Persson-biografen Jan Richter skriver: ”…och han blev en mästare i konsten att avlocka sin hembygds tungomål oväntat komiska kvaliteter.” Edvard blev också pionjär med att sjunga på skånsk dialekt.

Edvard Persson kom att dominera Folkets hus-scenen både som aktör och regissör i farser, lustspel och revyer. Sammanlagt blev det ett 70-tael produktioner: ”Lilla Helgonet”, ”Cirkusprinsessan”, ”Vita Hästen”, ”Glada änkan”, ”Tiggarstudenten”, you name it. Skånske Persson blev omsider även en ytterst framgångsrik grammofonsångare.

Förutom 45 långfilmer (varav sju stumfilmer) begick han 226 grammofon-insjungningar på 78-varvare, så kallade stenkakor. 1946 medverkade han i den första svenska färgfilmen, ”Klockorna i Gamla Sta´n” i regi av Ragnar Hyltén-Cavallius med Europa Film som producent. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=4168


En trött Edvard Persson stöder sig på galjonsfiguren i Torekov sommaren 1956.

Genombrottet kom med ”Skånska slott och herresäten” från revyn ”Sicken blomma” 1928 med Hjalmar Gullberg och Bengt Hjelmqvist som textförfattare; melodin hade hämtats från ”Zandahls kanon”: https://www.youtube.com/watch?v=tbpm3T8Ph1s Textens alla 14 verser hittar ni via denna länk:http://ingeb.org/songs/skanskas.html

Det var i första hand som outtröttlig filmaktör som Edvard Persson blev känd och älskad av en stor svensk publik. Det har beräknats att hans mestadels komiska rollprestationer sågs av 30 miljoner svenska biobesökare från stumfilmsdebuten 1923 till karriärslutet 1956, då Edvards hälsa var på upphällningen efter ett rastlöst liv bestående av såväl hårt arbete som kopiöst festande. Det är ett oöverträffat svenskt rekord – endast Lasse Åbergs Stig-Helmer-filmer och kanske även Jönssonligan-produktionerna torde komma ens i närheten.

Persson var omåttligt populär också i Danmark. ”Kalle på Spången” hade dansk premiär under den nazityska ockupationen och visades därefter 87 veckor i rad på premiärbiografen i Köpenhamn. Filmen visades även på samtliga danska biografer utanför Köpenhamn. Edvard Persson framträdde vidare på kong Christian Xs 75-årsdag 1945 på Bellahöj utanför Köpenhamn inför 200 000 åskådare. Länk till visan ”Kalle på Spången” här: https://www.youtube.com/watch?v=uILkEZ2SGCs

Det är nog säkerligen ingen överdrift att säga att Edvard Persson fyllde både svenskars och danskars behov av trygghet i en orolig tid fylld av krig och krigshot. Enligt den filosofi han gjorde sig till tolk för skulle allting, vare sig det var fråga om besvärliga ransoneringar och militär mobilisering eller att utsättas för utländsk ockupation, nog ordna sig om man tog allt som det kom och i möjligaste mån likt Selma Lagerlöfs gåsapåg Nils Holgersson såg det ”lide grann från ovan”:https://www.youtube.com/watch?v=wFECkW4TupU

Edvard med hund i samband med inspelningen av ”Kalle på Spången”.

Man skulle helt enkelt, likt den trygge och (mat)glade skåningen, ta det lugnt och låta dem som eventuellt ville en ont göra sitt värsta: ”Ja låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå”: https://www.youtube.com/watch?v=UVD6_Fu3MK8

Det förtjänar ändå påpekas, att det fanns en viss diskrepans mellan den fryntlige sydsvensk Edvard Persson framstod som i sånger och filmer och den person han var i verkligheten. Nog kunde han vara en gemytlig skåning som älskade god mat och dryck, men han var också en omvittnat egocentrisk diva som när han anlände till en filminspelning kunde utbrista: ”Flytta på er nu, det är mig publiken vill se” eller liknande. Ändå tycks han ha förblivit populär bland kollegerna, icke minst på grund av sitt yrkeskunnande: han var en förnämlig såväl skådespelare som sångare.

1947 genomförde den nu nära 60-årige Edvard Persson en turné till svenskbygderna i USA. Han uppträdde i 36 städer på 100 dagar och hann även med att spela in filmen ”Jens Månsson i Amerika” med Bengt Janzon som regissör och med hustrun Mim Ekelund som motspelare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jens_M%C3%A5nsson_i_Amerika I New York fyllde Edvard Carnegie Hall med två fullsatta hus och noterades vid framträdanden i Chicago för åhörarskaror som tidigare bara den omåttligt populäre världstenoren Enrico Caruso (1873-1921) kommit upp i ett par decennier tidigare.

Filmen ”Jens Månsson i Amerika” spelades in på plats 1947.

Komiken till trots hade Edvard också en allvarligare sida. Han intresserade sig för filosofi och tog överraskande nog intryck av den pessimistiske tyske filosofen och skriftställaren Arthur Schopenhauer (1788-1860) https://sv.wikipedia.org/wiki/Arthur_Schopenhauer. Denne var på sin tid en mycket inflytelserik tänkare och kom att utöva ett stort inflytande på storheter som Friedrich Nietzsche, Ludwig Wittgenstein och Sigmund Freud. Och alltså Edvard Persson.

Om sitt intresse för Schopenhauer utlät sig Persson en gång så här i tidningen Filmjournalen:

Schopenhauer är min älsklingsförfattare. Det tror du kanske inte men så är det. Är man pessimist av princip så har man ett skydd mot det oangenäma. Sen kan man ju om man vill kalla en pessimism av det slaget för optimism.

Att Edvard Persson var unik framgår av, att han var den ende svenske filmaktören med heltidsanställning hos ett filmbolag, Europa Film. Den särställningen behöll han till sin bortgång i hjärnblödning 1957. Europa Film AB hade grundats 1930 av bröderna Gustav och Per Scheutz och förlade sina första inspelningsstudier till en nedlagd cementplattefabrik i Bromma. Bolagets första storhetstid inleddes med anställningen av Edvard Persson 1933. Företaget köptes 1984 upp av Bonniers som fusionerade in det i Svensk filmindustri (SF). https://sv.wikipedia.org/wiki/Europafilm


Biografin Jakten på Edvard av Pontus Brandstedt utkom 2013.

I år är det jämnt 60 år sedan Edvard Persson avled, aktiv in i det sista trots tidvis nedgörande recensioner och vacklande hälsa. Slutomdömet får Persson-biografen Pontus Brandstedt (Jakten på Edvard 2013) stå för: ”Aldrig kommer vi att få en artist med så publik förankring under så lång tid och i så många filmer igen.” http://www.adlibris.com/se/bok/jakten-pa-edvard-om-edvard-persson-filmerna-och-de-som-var-med-nar-det-b-9789173315562

Fotnot: 1967 gav Östen Warnerbring ut albumet ”Östen sjunger Edvard Persson” och 1982 kom Peps Persson med ”Persson sjunger Persson”.

Om badkar, bilar och sängar som värre mördare än terrorister

15 juni, 2017

Envar som jämför terroroffer med badkars- eller trafikolyckor förtjänar en rejäl dagsedel!

Ibland undrar man helt osökt vad det är för fel på folk.

Det jag nu närmast tänker på är de debattörer som jämför offren för jihadist-terrorn med olyckor i badkar eller trafik. Just nu är det den nyliberale debattören och författaren Johan Norberg som är mest aktuell med ett inlägg som kopplar samman terroroffer med personer som dör i badkarsolyckor. https://www.svt.se/opinion/johan-norberg

I ärlighetens namn tvingas jag konstatera att Norberg också har ett och annat vettigt att framföra. Så skriver han: ”När en terrorist avser att sprida ondska och död ska vi naturligtvis släppa våra pappershjärtan och i stället gripa efter en automatkarbin.”


Johan Norberg pratar om badkar som värre mördare än terrorister.

Jag instämmer helt i detta. Trots allt befinner vi oss mitt i ett lågintensivt men dock krig med galna jihadister som vill upprätta ett världsomspännande kalifat med Koranen och sharia som bas. Sällan har väl kärleksmånglarnas infantila budskap varit mer malplacerat än när det gäller att ta ställning till de sorgliga ursäkter till människor som de islamistiska terroristerna är.

Synd bara att Norberg inte nöjde sig med detta handfasta budskap. Han går nämligen vidare och menar: ”Fler européer dör i sina egna badkar och av de egna möblerna än av terror. 25 gånger fler européer dödas av ‘vanliga’ mördare än av terrorister.”

Jag har inte lusläst all aktuell statistik, men låt oss för enkelhetens skull presumera att Johan ”Kapitalismen är världens räddning” Norberg har rätt. Så – än sedan? Jämförelsen är ändå helt grotesk, eftersom det faktiskt inte går för sig att jämföra omänsklig, beräknande terror mot män, kvinnor och barn å ena sidan och slumpmässiga olyckor å andra sidan.

Det framgår av Norbergs inlägg att han gör jämförelsen därför att han menar att terroristerna hämtar kraft ur vår rädsla och det därför är viktigt att vi inte drabbas av panik. Jag är ledsen, Johan Norberg, men du har helt och genuint fel. Om vi inte förmådde känna en viss rädsla för terroristernas illdåd, ja kanske till och med drogs litet åt panikhållet, så skulle det innebära att vi hade normaliserat terrorn och därmed i praktiken kapitulerat för den.


Londons borgmästare Sidiq Khan anser att terror är något som storstadsborna måste vänja sig vid.

Johan Norberg och alla andra som relativiserar och förminskar terrorismen hamnar i debatten i samma fålla som Londons muslimske borgmästare Sadiq Khan, som i september 2016 menade att  vi måste räkna med att terrorhandlingar med nödvändighet kommer att drabba alla storstäder – de är ”part and parcel” av livet i världsmetropoler som London eller New York. http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/sadiq-khan-london-mayor-terrorism-attacks-part-and-parcel-major-cities-new-york-bombing-a7322846.html

Lika bra att vi vänjer oss, med andra ord, ty när allt kommer omkring är det större risk att du halkar i badkaret, slår skallen i karkanten och dör.

En variant på temat normalisering och kapitulation inför jihadisterna framfördes av Södertälje-politikern Patrik Waldenström (MP), ordförande i miljönämnden i Södertälje, som i en debatt i kommunfullmäktige den 29 maj 2017 hävdade att terrorismen inte är så mycket att bry sig om eftersom fler dör i trafikolyckor än i terrorattacker som lastbilsmassakern i Stockholm den 7 april i år.


Patrik Waldenström (MP): trafikolyckor tar livet av fler människor än terror.

Debatten ägde rum i anledning av en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) av moderaten Rudi Benedek om kommunens beredskap inför tänkbara terrordåd. I sitt skriftliga svar menade Godner för övrigt att det största terrorhotet mot Södertälje är nazismen i form av Nordiska motståndsrörelsen (NMR), som delat ut flygblad (!) inom kommunen ett par gånger.

Till Waldenströms försvar skall sägas att han, i eftertankens kranka blekhet och sedan bland andra Liberalernas gruppledare Mats Siljebrand kallat ordvalet för ”osmakligt”, gjort något som liknar en avbön: ”Jag skulle absolut valt ett annat exempel i dag.” Detta ordval antyder att Waldenström fortfarande inte anser att terrorismen är så mycket att bråka om – han har bara använt fel ord. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6714486

Möjligt är att Patrik Waldenström i sitt tal om trafikolyckor som värre dödsbringare än jihadist-terrorn inspirerats av en krönika som skrevs av Expressens Lars Lindström efter lastbilsterroristens framfart i franska Nice. ”Varje år dödas tiotusentals oskyldiga människor i Europa på ett fruktansvärt vis. Nej, inte i terrorattacker. Jag talar om trafikolyckor.” http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/vi-kan-inte-jaga-och-bestraffa-oskyldiga/

Vad Johan Norberg, Patrik Waldenström, Sadiq Khan och Lars Lindström – alla övriga jämförelser åsido – har gemensamt är att de söker relativisera och marginalisera islamist-terrorn mot vårt fria och demokratiska samhället. Det ingår inte i deras föreställningsvärld att personer som, oavsett anledning, kommer hit kan ha några ondskefulla motiv.

De är immigranter, alltså är de per definition goda. Att hävda något annat vore ju också att gynna Sverigedemokraterna och/eller andra migrationskritiker. Därav dessa desperata och lätt genomskådbara försök att blanda bort korten genom att jämföra terrorism med badkars- och trafikolyckor. Skulle det ändå visa sig att muslimer eller andra hitkommare har mindre hedervärda motiv går det alldeles utmärkt att skylla på traumatisering, bristande integrering, svåra hemförhållanden eller Donald Trump.


Sängen – värsta mördarmöbeln.

Slutligen undrar jag litet över varför Johan Norberg inte tog i riktigt ordentligt på en gång. Han kunde ha jämfört terrorismen med den verkliga mördarmöbeln – sängen, där de allra flesta människor avlider.

 

 

Sverige skämmer ut sig – igen

4 maj, 2017


Vy över Jerusalem från Oljeberget. Foto: Tommy Hansson

Först hjälper Sverige in Saudiarabien, en wahhabistisk kvinnoförtryckarstat, i FNs kvinnokommission (UN Commission on the Status of Women). Därefter röstar vår representant i UNESCO för en resolution som förnekar Israels historiska rötter till Jerusalem. Det är i alla fall viss metod i galenskapen.

Den 19 april 2017 skedde i New York i FNs ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) val till FNs kvinnokommission. Valet gällde en grupp om fem länder – Saudiarabien, Irak, Sydkorea, Japan och Turkmenistan – som hade utsetts av den asiatiska regionen att ingå i kommissionen under perioden 2018-2022. Valet utföll så att 47 länder röstade ja till det aktuella förslaget, sju avstod från att rösta medan inget land valde att rösta nej.

Eftersom USA hade begärt sluten omröstning har det inte framkommit vilka länder som lade ner sin röster. ”Men det är oviktigt”, visste utrikesminister Margot Wallström (S) att berätta. ”Det viktiga är hur vi ser till att få en bra jämställdhetspolitik.” https://www.svd.se/wallstrom-ingen-har-begatt-fel-i-valet-av-saudiarabien

Därav kan vi nog utan större tankemöda sluta oss till, att Sverige tillhörde de 47 länder som stödde den asiatiska regionens förslag. Wallström och UD vägrar alltfort att avslöja Sveriges ställningstagande i omröstningen. Eventuellt, har hon sagt, kommer besked att lämnas i riksdagens utrikesnämnd, där medlemmarna har tystnadsplikt. Hur jämställdhetspolitiken skall kunna förbättras med sådana kvinnliga paradis på jorden som Saudiarabien, Irak och Turkmenistan förtäljer inte historien.


En saudiarabisk kvinna som trotsar landets bilkörningsförbud för kvinnor.

Människorättsorganisationen UN Watch är minst sagt kritisk till invalet av Saudiarabien, som organisationen betecknar som världens mest kvinnofientliga land i vilket det bland annat är förbjudet för kvinnor att köra bil. http://www.etc.se/utrikes/saudiska-kvinnor-trotsar-oacceptabelt-korforbud”Att välja Saudiarabien att skydda kvinnors rättigheter är som att göra en mordbrännare till stadens brandchef”, kommenterade UN Watch´s executive director Hillel Neuer resultatet av FN-omröstningen (min översättning från engelska). https://www.unwatch.org/no-joke-u-n-elects-saudi-arabia-womens-rights-commission/Välj filer

Ett land som inte gömt sig bakom det faktum att den aktuella omröstningen formellt var sluten är Belgien. Belgiens utrikesminister Charles Michel har således beklagat, att hans land valde att stödja bland annat Saudiarabiens kandidatur till FNs kvinnokommission. http://omni.se/belgien-angrar-ja-rost-som-gav-saudi-plats-i-kvinnorad/a/x6eyQ


Belgiske utrikesministern Charles Michel har beklagat att hans land röstade in Saudiarabien i FNs kvinnokommission.

Än mer upprörande i mina ögon var att Sverige i FNs organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO), valde att rösta för en resolution som tillbakavisar Israels överhöghet över sin egen huvudstad, Jerusalem. Omröstningen skedde till råga på allt på Israels självständighetsdag den 2 maj, då den judiska staten firade sin 69-åriga tillvaro.

Enligt UNESCOs resolutionstext, sponsrad av Algeriet, Egypten, Libanon, Marocko, Oman, Qatar och Sudan, betecknas Israel som ”ockupationsmakt” samtidigt som stadens heliga platser namnges på arabiskt vis. Resolutionen hävdar också att arkeologiska undersökningar i israelisk regi strider mot internationell lag.

Detta alltså sagt om en stad som har en judisk historia som går tillbaka till konung Davids tid för omkring 3000 år sedan, halvtannat årtusende före islams uppkomst. Här en länk till en text jag skrev 2016 om UNESCO och Israel där de judiska respektive arabisk/muslimska anspråken på Jerusalem analyseras och Muhammeds hallucinatoriska ”himmelsfärd” till Jerusalem berörs: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/26/19617/


Sveriges ambassadör till UNESCO och OECD, Annika Markovic.

Sveriges röst i UNESCO, där ambassadör Annika Markovic basar för den svenska närvaron, stöder på ett uppseendeväckande sätt arabvärldens antiisraeliska agenda. Samtidigt godkänner Sverige på detta sätt en osannolik historieförfalskning som helt bortser från det faktum, att de muslimsk/arabiska helgedomarna på Tempelberget i Jerusalem – al-Aqsa-moskén och Omar-moskén – är byggda ovanpå det heliga judiska templet, vars enda kvarvarande del är den västra tempelmuren vilken i dag utgör judendomens heligaste plats.

Israels utrikesministerium har kallat den svenske Israel-ambassadören Carl Magnus Nesser till sig för att protestera mot Sveriges agerande i UNESCO, där Sverige var det enda landet i Europeiska unionen (EU) som biföll resolutionstexten. Italien, Grekland, Nederländerna, Litauen, Tyskland och Storbritannien yrkade liksom USA på avslag, medan 26 länder avstod från att rösta eller var frånvarande. Resolutionstexten antogs med röstsiffrorna 22-10, vilket var den knappaste röstmarginal med vilken en antiisraelisk UNESCO-resolution antagits.

Det israeliska utrikesministeriets talesman Emmanuel Nahshon betecknade den svenska förklaringen till landets ställningstagande på följande sätt (min översättning från engelska): ”Den svenska förklaringen är ett mästerverk av hyckleri som på ett skickligt sätt leker med antiisraelisk propaganda.” http://www.jpost.com/Israel-News/Politics-And-Diplomacy/Israel-summons-Swedish-envoy-to-protest-UNESCO-vote-on-Jerusalem-489619


Jerusalem på Israels självständighetsdag den 2 maj 2016.

Sveriges officiella förklaring till att landet som enda EU-stat stödde resolutionen var, att texten hade modererats jämfört med tidigare ohöljt propagandistiska varianter och att det därför var rätt att stödja den. Israeliska representanter är som sagt inte imponerade över detta valhänta försök till rättfärdigande av Sveriges systematiskt antiisraeliska hållning.

Som ett resultat av UNESCOs hållning drar Israel även ner på sina redan hårt bantade FN-bidrag. Israels kultur- och idrottsminister, förra brigadgeneralen  Miri Regev, kräver nu att UNESCOs kontor i Jerusalem stängs. http://www.varldenidag.se/nyheter/israel-kapar-fn-bidrag-och-kritiserar-sverige/Bbbqec!hpWx3sc7CRyjEJOIkWLtgA/

Den ende svenske partiledare som mig veterligt kritiserat den svenska Israel-politiken är Liberalernas Jan Björklund: ”Vi har gjort upp med de stora arabiska diktaturerna om en Israel-fientlig röst.” http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/84jQ2/bjorklund-smaklost-agerande-av-regeringen

Sveriges utrikesminister Margot Wallström är inte välkommen att besöka Israel.

Alldeles oavsett UNESCOs och Sveriges Israel-fientlighet är och förblir Jerusalem en helig plats för det judiska folket i och utanför Israel. ”Nästa år i Jerusalem” är som bekant en traditionell nyårshälsning för judar i diásporan. Den judiske författaren Martin Blecher framhåller i en debattartikel i Aftonbladet under rubriken ”Wallström kan inte få oss släppa Jerusalem:

Ni kan fortsätta spela ert smutsiga spel. Ni kan stolt klappa er för bröstet och kalla er för vad ni vill. Men ni kommer aldrig någonsin att få det judiska folket att släppa taget om Jerusalem igen. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/yAG5r/wallstrom-kan-inte-fa-oss-slappa-jerusalem

Jag vill i sammanhanget slutligen erinra om att Margot Wallström 2016 hamnade på åttonde plats på en lista, utformad av Simon Wiesenthal Center, bland världens mest prominenta antisemiter till följd av hennes inställning till Israel. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/30/wallstrom-en-av-arets-mest-prominenta-antisemiter/

 

 

 

 

 

Hijab-bojkott av schack-VM för damer i Iran

18 februari, 2017

160929160546-nazi-paikidze-restricted-exlarge-169
Nazi Paikidze-Barnes var tidigt ute och pläderade för bojkott av schack-VM för damer i Iran.

När amerikanska så kallade feminister lever rövare på gatorna för att protestera mot president Donald Trump, och kvinnliga medlemmar i ”världens första feministiska regering” spökar ut sig som fågelskrämmor när de begår statsbesök i Iran, finns det kvinnor som faktiskt gör något mot kvinnoförtryck i världen.

I september i fjol manade flera kvinnliga schackmästare således till bojkott av schack-VM för damer i Iran, som hålls i februari i år. Tongivande var Nazi Paikidze-Barnes, en amerikansk schackmästarinna med rysk-georgisk bakgrund som bland annat framhöll (min översättning från engelska):

Vi kommer inte att bära hijab. Det är oacceptabelt att ha ett världsmästerskap för KVINNOR på en plats där kvinnor inte har basala grundläggande rättigheter och betraktas som andra klassens medborgare. http://www.trump-conservative.com/news/female-chess-players-boycott-tournament-in-iran-refuse-to-wear-hijabs/

original_big
Världsmästarinnan Mariya Mysychuk bojkottar schack-VM i Iran.

Heltäckande klädsel för kvinnor i offentliga sammanhang är lag i mullornas Iran, och inför världsmästerskapen i schack för kvinnor har de iranska arrangörerna låtit meddela att de förväntar sig att deltagarna bär huvudduk och lång klädnad som täcker armarna samt övre delen av benen när de rör sig i publika sammanhang.

Vad som händer de utländska kvinnor som inte följer påbudet om heltäckande klädsel framgår inte, men man kan nog utgå ifrån att det inte är något positivt.

Även Mariya Myzychuk från Ukraina, världsmästarinna 2015-16, tillhör dem som inställt sitt deltagande i VM i Iran till följd av hijabtvånget, liksom stormästarinnan Irina Krush från USA med ukrainsk bakgrund. http://edition.cnn.com/2016/09/30/middleeast/chess-iran-women-hijab-row/

krush01Irina Krush bojkottar schack-VM i Iran.

Förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov, rysk oppositionspolitiker som numera är bosatt i New York, har deklarerat att han stöder den kvinnliga schackbojkotten. https://en.wikipedia.org/wiki/Garry_Kasparov

Marine Le Pen: en modern Jeanne d´Arc med skavanker

11 februari, 2017

w-marinelepen-9214-1423581130
Marine Le Pen – Frankrikes nästa president?

Franska opinionsmätningar ger Front Nationals (FN) ledare, Marine Le Pen, född 1968, goda chanser att ta sig vidare till andra omgången i det franska presidentvalet i vår om ingen av kandidaterna når 50 procent av rösterna i den första (vilket är mindre troligt att någon gör). Och även om den allmänna klokskapen menar att hon troligen är chanslös i en andra omgång, så vet man aldrig – allt kan hända. https://sv.wikipedia.org/wiki/Marine_Le_Pen

Minns så att Hillary Clinton ansågs så gott som bombsäker vinnare i USAs presidentval den 8 november 2016. Spelbolaget Unibet räknade exempelvis ut att Hillary med 79 procents säkerhet skulle ta hem spelet mot Donald Trump. Chocken blev desto större när valresultaten började strömma in, och ansiktena på de svenska TV-kommentatorerna såg till slut ut som fiollådor. http://www.di.se/nyheter/spelarna-sager-sitt-hillary-clinton-vinner-valet/

Vi får se hur det går i Frankrike. Uppenbart är under alla omständigheter att många så kallade Sverige-vänner – dit jag räknar mig – hoppas på Le Pen. Frågan är dock om vi verkligen borde välkomna Marine Le Pen som ny fransk president, i så fall den första kvinnliga statschefen någonsin i detta en smula märkliga och självtillräckliga land. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/11/09/vad-ar-det-for-fel-pa-frankrike/

37_discours
De Gaulle på stadshusbalkongen i Montreal 1967: ”Vive Québec libre (Leve det fria Québec)!”

Charles de Gaulle (1890-1970), president 1959-69, är den ledare som i modern tid främst har personifierat den franska nationalandan. Milt vansinnig och definitivt storhetsvansinnig styrde den nästan två meter långe de Gaulle bort Frankrike från det militära deltagandet i NATO till förmån för en aktivistisk fransk utrikespolitik. När han besökte Kanada sommaren 1967 och från en balkong till stadshuset i  Montreal, till publikens jubel, pläderade för självständighet för provinsen Québec var måttet dock rågat. http://www.theunion4ever.com/various-lunatics/charles-de-gaulle/

Den då 76-årige De Gaulles tal innebar en präktig internationell skandal och betraktades allmänt som ett missbruk av Kanadas gästfrihet. Två år senare tvingades de Gaulle bort från presidentposten på grund av sin oförmåga att handskas med den franska studentrevolten. Han efterträddes av den tidigare premiärministern Georges Pompidou (1911-74). Här en länk till en kort filmsekvens från de Gaulles tal till de jublande Montreal-borna: https://www.youtube.com/watch?v=XasQu5YQFUM

Ingen fransk statschef har av naturliga skäl kunnat leva upp till Charles de Gaulles färgstarkhet och personliga karisma och det tror jag inte heller Marine Le Pen förmår göra om hon väljs till fransk president. Även om jag sympatiserar med exempelvis Le Pens islamkritiska budskap och hennes motstånd mot EU-byråkratin finns det annat i hennes uppsättning politiska idéer och uttalanden jag finner mindre tilltalande.

Marine Le Pen förtjänar beröm för att hon på ett förtjänstfullt sätt gjort sitt parti FN mer rumsrent. 2015 uteslöt hon till och med sin egen far, FN-grundaren Jean-Marie Le Pen, ur partiet sedan han återigen upprepat sitt mantra om att (de nazistiska) ”gaskamrarna var en detalj i historien” och därmed bagatelliserade Förintelsen. Sådant är straffbart i Frankrike, och Jean-Marie Le Pen har flera gånger bötfällts för liknande uttalanden.

quand-les-le-pen-font-le-show
Här är det inga sura miner mellan far och dotter…

Trots Marines ansträngningar är antisemitismen långt ifrån utrotad ur FN och den är inte heller begränsad till den äldre Le Pen. Undersökningar har visat att antisemitiska stämningar och känslor är mer utbredda inom fronten och dess väljarunderlag än hos andra politiska partier och deras sympatisörer. https://www.euractiv.com/section/eu-elections-2014/news/french-national-front-plagued-by-anti-semitism/

Dagens Frankrike är svårt plågat av islamisk extremism och aktiv islamism och har skakats av flera spektakulära terrordåd som tillsammans skördat omkring 200 människors liv. Många i det franska elektoratet sätter därför sitt hopp till Marine Le Pen och hennes motstånd mot denna form av extremism, som hotar icke minst Frankrikes judar. Jag önskar henne och Frankrike all lycka i det viktiga arbetet att rensa upp i det islamistiska träsket.

Det franska parlamentet antog redan 2010 en lag som förbjöd ansiktsmaskering på offentliga platser inklusive heltäckande slöjor av typ burqa och niqab. Senare har även Österrike infört en liknande lagstiftning. https://en.wikipedia.org/wiki/French_ban_on_face_covering Nu vill emellertid Marine Le Pen gå längre och även bannlysa all offentlig exponering av religiösa symboler såsom den manliga judiska huvudbonaden kippa och kristna kors, detta med motiveringen att det på så sätt skulle vara lättare att bekämpa radikal islam.

”Kanske kan de nöja sig med en vanlig hatt”, har Le Pen citerats med adress Frankrikes manliga judar, ”men det skulle vara ett steg i ansträngningarna att utplåna radikal islam i Frankrike”.

bengantycker-se_69
Islamistiskt terrordåd i Paris – men vad hjälper kippa- och korsförbud?

Det utpräglat sekulära Frankrikes religionsfrihet är redan hårt beskuren för att vara i ett västland, och ett kippa- och korsförbud skulle inte göra saken bättre. På vad sätt en sådan åtgärd skulle göra att det lättare att motverka islamismen har åtminstone denna bloggare mycket svårt att förstå – varför skall kristna och judar straffas för det islamistiska barbariet?

Jag spekulerar friskt nu, men möjligtvis är Le Pens tal om kippaförbud en blinkning åt FNs antisemiter att hon trots allt inte helt övergivit dem. Dessutom tror jag Le Pen, och jag medger att jag spekulerar igen, utifrån sitt utpräglat sekulära synsätt inte riktigt begriper sig på religion och vad den betyder för de olika trosbekännarna. Något som i mina ögon definitivt inte är en tillgång. http://forward.com/fast-forward/362315/marine-le-pen-says-jews-should-sacrifice-kippah-to-fight-radical-islam/

FNs frontfigur menar vidare att Frankrikes judar inte längre skall kunna äga medborgarskap i både Frankrike och Israel, även om hon har sagt att hon inte tänker sparka ut dem med dubbla medborgarskap som vägrar välja. Inga fransmän, anser Le Pen, skall kunna vara medborgare i ett land utanför EU inklusive USA. Undantag gör Le Pen dock för Ryssland, som Le Pen favoriserar på ett rätt uppseendeväckande sätt. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/02/10/french-jews-will-have-give-dual-israeli-citizenship-marine-le/

Le Pen har fått mothugg av bland andra den judiske franske parlamentarikern Meyer Habib, som framfört att ”Israel är en livförsäkring” för franska judar om situationen för dem i Frankrike skulle bli olidlig och att dessa inte kommer att avsäga sig sitt franska medborgarskap. Habib underströk vidare att Le Pens parti fortfarande är antisemitiskt präglat och att alla typer av extremism är farliga för Frankrike. http://www.jpost.com/Diaspora/French-MP-pans-Le-Pens-pledged-dual-citizenship-ban-Israel-life-insurance-for-Jews-481320?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

Le Pen deklarerade nyligen i ett tal i Lyon att två typer av ”totalitarianism” hotar Frankrike: den så kallade globalismen och den islamistiska fanatismen. Därtill vill hon, om hon blir vald, under sina första sex månader vid makten utlysa en folkomröstning om franskt utträde ur EU (”Frexit”) samt även verka för att Frankrike lämnar NATOs integrerade militärkommando för att i stället helt fokusera på att bygga upp en tillräcklig försvarsförmåga hemmavid. http://abcnews.go.com/International/wireStory/latest-le-pen-twin-totalitarianisms-threaten-france-45280332

europe_nationalists_84796-jpg-15444-3956
Marine Le Pen flankeras på bilden av Matteo Salvini från italienska Lega Nord och Geert Wilders från nederländska Frihetspartiet under ”populistmötet” i Koblenz.

Om man skall döma efter Le Pens hittillsvarande utrikespolitiska instinkter torde detta försvar inte i första hand inriktas på att försvara Frankrike mot ett tänkbart angrepp från arvfienden i öster. Att hon uttryckt åsikten att ”Krim alltid har varit ryskt” kan jag köpa; det är, oavsett allting annat, ett faktum vilket jag själv kunde konstatera under mitt Krim-besök 2004. Detta är dock inget hållbart argument för att ryssarna och deras allierade kan bete sig  efter gottfinnande på halvön. Att Le Pen därtill beskrivit maktförändringen i Ukraina 2014 som en ”statskupp” är inte heller fel.

Hennes sätt att till synes entusiastiskt sluta upp bakom president Vladimir Putin, som på goda grunder av bland andra oppositionspolitikern och förre schackvärldsmästaren, numera New York-baserade Garri Kasparov, beskrivits som en maffiaboss tyder dock som jag ser det på en oförblommerad naivitet som passar föga för en eventuellt blivande fransk president. Dessutom har hon kallat de västliga sanktionerna mot ryska makthavare för ”komplett idiotiska”, vilket jag inte alls håller med om. http://www.independent.co.uk/news/world/europe/marine-le-pen-front-national-russian-kremlin-putin-invasion-annexation-crimea-ukraine-2014-a7566196.html

Marine borde kanske lära av USAs nye president Donald Trump, som hon såvitt jag förstår är en stor beundrare av. Trump talade väl om Putin och Ryssland före valet men har, väl på plats i Vita huset och troligen under intryck av förnuftiga medarbetare, anslagit en mer försiktig ton avseende ett eventuellt upphävande av sanktionerna.

c945a11688a23b715097d92b01a3c3db
Donald Trump lugnade Julia Tymosjenko.

Detta var vad den nye presidenten kommunicerade i samband med en så kallad bönefrukost med den ukrainska oppositionspolitikern, förra premiärministern Julia Tymosjenko, nyligen. Den senare sade sig efter mötet med Trump ha känt sig ”lugnare” vad beträffar Trumps avsikter: http://www.politico.com/story/2017/02/trump-ukraine-russia-sanctions-234631

Marine Le Pen måste nog med sina fel och förtjänster betraktas som den viktigaste av de politiker som brukar räknas som ledargestalter för den nya ”högerpopulismen” i Europa och som, förutom Le Pen, omfattar exempelvis Geert Wilders i Nederländerna, Frauke Petry i Tyskland, Nigel Farage i Storbritannien (även om UKIPs partiledare numera heter Paul Nutall), Norbert Hofer i Österrike och Matteo Salvini i Italien.

Med tanke på den fortgående immigrationskrisen i Europa och det växande missnöjet med EU skulle det förvåna i alla fall mig om inte dessa ledare och deras partier har framtiden för sig. I slutet av januari samlades  de till ett möte i tyska Koblenz i syfte att ventilera sina gemensamma intressen. https://www.washingtonpost.com/world/europe/europes-right-wing-populist-leaders-to-confer-in-germany/2017/01/19/356a056e-dd95-11e6-8902-610fe486791c_story.html?utm_term=.35e0e8d99c1c

joan_of_arc_miniature_graded
Jungfrun från Orléans förevigad på miniatyrmålning från medeltiden.

Man må tycka vad man vill om Marine Le Pen, men att hon för tillfället har vind i seglen och undan för undan kommit att prägla den politiska debatten i Frankrike och i någon mån i det övriga Europa är ostridigt. I många anhängares ögon framstår hon som en modern Jeanne d`Arc (1412-31), även kallad jungfrun från Orléans, som trots att hon var en enkel bondflicka och analfabet utsågs till överbefälhavare för den franska här som slogs mot det engelska inflytandet under Hundraårskriget (1337-1453) mellan Frankrike och England.

Hon hade redan som 12-åring kristet färgade visioner som gick ut på att hon skulle bibehålla sin kyskhet och viga sitt liv åt att rädda Frankrikes självständighet. Hon föll i burgundernas händer, såldes till engelsmännen och brändes slutligen på bål som häxa och utövare av trolldom 1431. Dödsdomen upphävdes sedan 1465 av påven Calixtus III. 1920 helgonförklarade Jeanne d`Arc av påven Benedictus XV. Hon är Frankrikes skyddshelgon och dessutom särskilt helgon för soldater. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jeanne_d’Arc

Marine Le Pen är en skild trebarnsmamma och moster till parlamentsledamoten Marion Maréchal-Le Pen, född 1989. Hon är inget helgon och knappast kristen så det stör, och inte heller lär hon bli bränd på bål (annat än bildligt talat i PK-media), men att hon i vida kretsar betraktas som Frankrikes räddare undan globalism och islamism är inte att ta fel på. Som framgått ovan menar jag dock att hon är en modern Jeanne d`Arc med vissa skavanker.

1117576583Marine som Jeanne d´Arc – Frankrikes frälsare.