Posted tagged ‘New York’

Professor förutspår: ”Trump har 91 procents chans att vinna presidentvalet”

11 juli, 2020

Donald Trump valdes till USAs president 2016 trots att så gott som alla förutspådde en klar seger för Hillary Clinton.

Donald Trump har 91 procents chans att vinna det amerikanska presidentvalet – det 59e i ordningen – den 3 november. Det förutspår en analysmodell, kallad the Primary Model, som utvecklades 1996 av professor Helmut Norpoth vid Stony Brook University i New York. https://www.independent.co.uk/news/world/americas/us-election/donald-trump-chance-of-winning-election-2020-joe-biden-poll-model-a9609236.html

”The Primary Model gives Trump a 91 percent chance of winning in November”, citeras den i Tyskland födde Norpoth. Enligt Norpoth skulle hans analysmodell på ett korrekt sätt ha förutsagt 25 av de 27 amerikanska presidentval som hållits sedan 1912. http://primarymodel.com/2020

Norpoths analysmodell tar med i beräkningen de tidiga faserna i partiernas nomineringsprocesser och lägger tonvikten vid, hur mycket entusiasm kandidaterna förmår generera på ett tidigt stadium. Norpoth: ”The terrain of presidential contests is littered with nominees who saw a political lead in the spring turn to dust in the fall.”

Om Norpoth har rätt innebär det att det Demokratiska partiets kandidat, den förre vicepresidenten Joe Biden, är illa ute trots ledning i flera opinionsundersökningar. Detta på grund av förluster i de tidiga primärvalen i Iowa och New Hampshire, då borgmästare Pete Buttegieg respektive senator Bernie Sanders visade sig starkast. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-demokraternas-primarval-i-new-hampshire

Kommer ”Sleepy Joe” Biden att triumfera över Trump i november?

Norpoths modell visade sig stämma perfekt i valet 2016, då Hillary Clinton förutspåddes en tämligen klar seger mot republikanen Donald Trump av de flesta så kallade förståsigpåare. Hon fick visserligen flest publika röster men kom till korta i den avgörande elektorsröstningen: Trump fick 304 elektorsröster mot 227 för Clinton. Enligt Norpoths modell skulle Trumps elektorsröster ökas på till 362 2020. https://www.theguardian.com/commentisfree/2016/oct/27/hillary-clinton-will-win-what-kind-of-president-white-house-obama

Sällan har väl det gamla talesättet ”det är svårt att sia, särskilt om framtiden” besannats som i USAs presidentval 2016. Ett osäkerhetsmoment inför det stundande valet är covid-19-pandemin. Den kan kosta president Trump segern men också ge honom ett försteg om det visar sig att smittan och dödsfallen minskar i USA samtidigt som ekonomin i bästa fall visar tecken på återhämtning.

Skulle den svage och uppenbart senile Biden vinna väntar kaos i världens ledande demokrati men också i världen. Biden, som ibland inte verkar veta var eller i vilket årtionde han befinner sig, kommer med all säkerhet att hänsynslöst utnyttjas av radikala vänstergrupper och påverka såväl inrikes- som utrikespolitik på ett katastrofalt sätt. Icke minst det röda Kina skulle gnugga händerna av förtjusning vid en seger för Biden.

Sanningen om Mohamed Yusuf, ”svensken” som dog i fängelse i USA

1 juni, 2020

Somaliska al-Shabaab är en del av al-Qaida.

Det har rapporterats att en ”svensk” terrorist avlidit av covid-19 i Lompoc-fängelset i Kalifornien. Den avlidne var i själva verket en 37-årig somalier med svenskt medborgarskap vid namn Mohamed Yusuf. http://jihadimalmo.blogspot.com/2020/06/svensk-terrorist-dor-i-corona.html

Yusuf, alias Abu Zaid, avtjänade ett elvaårigt fängelsestraff för terrorism efter att 2016, tillsammans med sin ”svenske” kollega Ali Yasin Ahmed, ha dömts för terroristbrott. En tredje person, den förre britten Mahdi Hashi, dömdes till nio år i samma rättegång.

George Venizelos, biträdande chef för FBI-kontoret i New York, kommenterade vid gripandet 2012: ”De har inte strävat efter att bli terrorister, de är terrorister. De fick inte bara träning, de har omsatt träningen i praktik i flera terroroperationer med al-Shabaab.” https://www.expressen.se/nyheter/terrordomd-svensk-hittad-dod-i-fangelset/

Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed reste 2008 från Sverige till hemlandet Somalia för att delta i vad som uppgivits vara elitträning i självmordsbombning med den islamistiska terroristgrupperingen al-Shabaab, som var och är ansluten till al-Qaida. De greps jämte Mahdi Hashi i Djibouti 2012 på väg till Jemen, där de skulle ansluta sig till al-Qaida, och överlämnades till USA. https://www.reuters.com/article/us-usa-security-alshabaab-idUSKCN0V72EJ

Yusuf skall i ett brev ha vädjat till det svenska justitiedepartementet om att få avtjäna återstoden av sitt straff i Sverige. I brevet hävdade Yusuf bland annat: ”Jag har sonat mitt brott, jag var ung och dum.” Första delen av detta påstående är givetvis osant – ett par på ett elvaårigt fängelsestraff betyder inte att han ”sonat” sitt brott. Att han skulle ha varit ”ung och dum” är det däremot svårt att argumentera emot. Han kunde i sanningens namn ha tillagt ”våldsbenägen och inställd på att mörda i Allahs namn.”

Yusufs amerikanske advokat, David Stern, citeras i Expressen enligt följande: ”Det är otroligt sorgligt. Han dömdes till ett antal års fängelse men det visade sig bli ett dödsstraff.” Vilket man naturligtvis kan instämma i. Mohamed Yusufs öde kan nog sägas vara en god illustration till utsagan i Romarbrevet 6:23: ”Syndens lön är döden…”. https://www.biblegateway.com/passage/?search=Romarbrevet+6%3A23&version=SFB15

Jag skrev kort tid efter att de båda så kallade svenskarna gripits och överlämnats till USA en bloggtext som skarpt kritiserade systemmedias tappra försök att skönmåla terroristerna med följande innehåll: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/01/09/medias-forsok-att-skonmala-terroristsvenskarna/

Lompoc-fängelset i Kalifornien har drabbats hårt av Kina-smittan.

Lompoc-fängelset säkerhetsklassas som ”medium” och är beläget i Santa Barbara County i Kalifornien i närheten av Vanderberg Air Force Base, cirka 282 kilometer nordväst om Los Angeles. Över 500 av internerna skall ha smittats med covid-19. Anläggningen administreras av Federal Bureau of Prisons och har plats för 1500 manliga fångar. Den omfattar även en flygel med hög säkerhetsklassning samt två läger med låg säkerhetsklassning. https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_Penitentiary,_Lompoc

En av fängelsets tidigare mest bemärkta fångar var president Richard Nixons förre stabschef H. R. Haldeman, som avtjänade ett straff på 18 månader 1977-78 efter att ha dömts för sin inblandning i Watergateaffären.

Demokratiska guvernörer berömmer Trump

13 april, 2020

President Donald Trump och guvernör Gavin Newsom i ett möte i samband med skogsbränderna i Kalifornien i november 2018.

Förenta staternas president Donald Trump får nu ampla lovord för sitt sätt att hantera covid-19-krisen. Närmare bestämt från Andrew Cuomo och Gavin Newsom, guvernörer från Demokratiska partiet i New York respektive Kalifornien. Cuomo konstaterar följande:

I´ve worked very hard with the President of the United States. We´ve had our political differences in the past, no doubt, but there´s also no doubt that I´ve worked hand and glove with the president and he has been responsive to New York and responsive to New York´s needs, and he´s done it quickly and he´s done it efficiently. https://americantruthtoday.com/politics/2020/04/12/gov-cuomo-heaps-praise-on-trump-for-responsiveness-and-decisiveness-amid-coronavirus-outbreak/?utm_sourc

Delstaten New York på den amerikanska östkusten är den delstat som drabbats värst av Kina-smittan. Därefter kommer i tur och ordning New Jersey, Michigan och Kalifornien. Det har meddelats att det största antalet smittade i världen numera finns i USA. Påskafton rapporterades runt 180 000 smitto- och 8600 dödsfall i USA.

USA uppges därmed ha därmed passerat såväl Kina som Italien i statistiken. Samtidigt måste det konstateras att mörkertalen är mycket stora i det kommunistiska Kina och ett land som det islamistiska Iran; diktaturer har i alla tider friserat statistiken så att den passat deras syften.

Kaliforniens guvernör Gavin Newsom prisar president Trump ansträngningar i syfte att bistå ”the golden state” Kalifornien på USAs västkust – landets folkrikaste delstat med sina närmare 38 miljoner invånare och den tredje största till ytan efter Alaska och Texas. Trump såg bland att till att ett marint fartyg avdelades för kaliforniernas behov och att dessa kom i åtnjutande av ökade federala resurser. https://thehill.com/homenews/state-watch/492324-california-governor-praises-trumps-efforts-to-help-state-amid

En vy från New York Citys folktomma gator i mars (bilden från Sjunde Avenyn vid Times Square).

”We have the USNS Mercy in California because of /Trumps/ direct intervention and support”, förklararar Newsom för CNN, ”2000 of these medical stations because of his direct support…” Enligt Newsom har Trump gått med på varje begäran som han riktat till presidenten: ”I have to be complementary, otherwise I would be simply lying to you.”

På långfredagen rapporterades att Kalifornien hade 21 000 fall av covid-19-smitta och 587 döda.

Om man får tro den amerikanske presidenten kan man nu börja skönja slutet på nedstängningen av stora delar av det amerikanska samhället. Det avgörande beslutet att öppna upp ekonomin igen kommer enligt Donald Trump till betydande del att vara baserat på hans ”instinkter” men även på fakta: ”It´s going to be based on a lot of facts and a lot of instinct.” https://www.washingtontimes.com/news/2020/apr/12/donald-trump-instinct-will-help-guide-decision-reo/

Doktor Anthony Fauci, director för the National Institute of Allergy and Infectious Diseases och en nyckelperson i presidentens insatsstyrka för att bekämpa covid-19, menar att USA skulle kunna inleda en ”rolling reentry”-process i maj.

Kan en 79-årig socialist med hjärtproblem och Kuba-sympatier bli USAs president?

12 februari, 2020

Vänsterradikalen Bernie Sanders vann knappt det demokratiska primärvalet i New Hampshire.

”Den här segern är början till slutet för Donald Trump.”

Det var i alla fall inget fel på optimismen hos segerherren i det Demokratiska partiets primärval i New Hampshire. Bernie Sanders hade när nästan alla röster räknats tillskansat sig 26 procent med Pete Buttigieg på andra plats med 24,4 procent. Den 78-årige Sanders  – han kommer att vara 79 då presidentvalet hålls – var dock mycket långt från de 60 procent han nådde i primärvalet 2016. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-demokraternas-primarval-i-new-hampshire

Överraskande trea i New Hampshire var Minnesota-senatorn Amy Klobuchar med 19,8 procent. För Elizabeth Warren (9,3 procent) och Joe Biden (8,4 procent) blev utgången av primärvalet rena kallduschen – ingen av dem fick med sig några delegater till partikonventet i Milwaukee i Wisconsin 13-16 juli.

Sanders må vara en boren optimist, men efter bara ett primärval (New Hampshire) och ett nomineringsmöte (Iowa) är det alldeles för tidigt att utnämna någon given favorit till nomineringen av demokratisk presidentkandidat. I Iowa avgick Buttigieg med en knapp seger närmast före Sanders. Närmast väntar primärval i Nevada den 19 februari och South Carolina den 25 februari.

Den verkliga kraftmätningen väntar emellertid först den 3 mars på den så kallade supertisdagen: då håller nio delstater primärval, däribland USAs folkrikaste delstat, Kalifornien. Det kan nämnas att den snart 78-årige Michael Bloomberg, borgmästare i New York 2002-10, har valt att avstå från de fyra första primärvalen för att istället kraftsamla till supertisdagen.

Pete Buttigieg är borgmästare i South Bend i Indiana och öppet homosexuell.

I skrivande stund framstår under alla omständigheter Bernie Sanders som knapp favorit till den demokratiska nomineringen. Ett frågetecken bör dock sättas med tanke på Sanders hälsa – i början av oktober förra året drabbades han av hjärtproblem och tvingades genomgå en operation. https://www.expressen.se/nyheter/bernie-sanders-drabbad-av-hjartproblem-avbokar-nu/

Om Sanders blir den som ställs mot den sittande presidenten, republikanen Donald Trump, vid valet den 3 november ställs demokraterna inför ett dilemma: frågan är om en socialist långt ut på vänsterkanten med den skandinaviska socialdemokratin som förebild kan väljas till president i det kapitalistiska USA. Skulle någon annan bli nominerad hamnar partiet i ett måhända ännu större bryderi. Det är då troligt att Sanders många rabiata anhängare kommer att skylla nederlaget på det demokratiska etablissemanget och strunta i partilojaliteten.

Can Democrats Survive Bernie Sanders?

David Brooks rapporterar i en krönika i New York Times den 6 februari att endast 53 procent av Sanders-sympatisörerna sagt att de kommer att stödja vem som än blir demokratisk presidentkandidat. 2016 visade många demokratiska väljare sitt missnöje genom att ge segern till Donald Trump i tre amerikanska delstater. Brooks framhåller:

In 2016, in Pennsylvania, 117 000 primary voters went for Trump  in the general, and Trump won the state  by 44 292 ballots. In Michigan,48 000 Sanders voters went for Trump, and Trump won the state by 10 704. In Wisconsin, 51 300 Sanders voters went for Trump, and Trump won the state by 22 748.

Det kan således utan överdrift sägas att Sanders-anhängare, som var besvikna över att nomineringen tillföll Hillary Clinton, hjälpte Donald Trump att bli Förenta staternas 45e president. Historien kan mycket väl upprepa sig. Vad som förenar Sanders- och Trump-väljare är avsky för det så kallade etablissemanget.

Bernard ”Bernie” Sands föddes i Brooklyn i New York den 8 september 1941. Fadern Eli Sanders var judisk immigrant vars familj dödats i Förintelsen. 1981-89 var Bernie borgmästare i Burlington i Vermont, den minsta stad som är största stad i någon amerikansk delstat med sina omkring 43 000 invånare. 1991 blev Sanders ledamot i USAs representanthus för att 2006 väljas in i senaten. Han var länge partilös men samarbetade med det Demokratiska partiet i kongressen – först 2015 blev han medlem hos demokraterna. Bernie Sanders är den som längst suttit i USAs kongress som partilös. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bernie_Sanders

Amy Klobuchar gjorde bra ifrån sig i New Hampshire.

Det är minst av allt någon hemlighet att Bernie Sanders, som kallar sig ”demokratisk socialist”, befinner sig långt ut på den demokratiska vänsterflygeln. Det väckte såväl uppmärksamhet som vrede när han för för ett år sedan vägrade dels att kalla socialistdiktaturen Venezuelas starke man Nicolas Maduro för diktator, dels att erkänna nationalförsamlingens majoritetsledare Juan Guaidó som tillförordnad president, vilket USA och ytterligare ett 50-tal länder gör. https://www.politico.com/story/2019/02/21/bernie-sanders-venezuela-maduro-1179636

I slutet av 1980-talet prisade vidare Sanders Kuba och Sovjetunionen efter att ha besökt båda dessa kommunistiska diktaturer. Enligt Sanders var rapporterna om hemskheterna på Kuba bara högerpropaganda och Sovjetunionen hade enligt honom en imponerande infrastruktur. Tre år efter Sanders besök kollapsade Sovjetunionen. https://www.washingtonexaminer.com/news/bernie-sanders-praised-communist-cuba-and-the-soviet-union-in-the-1980s

Bernie Sanders äldre bror Lawrence (Larry) Sanders, född 1935, emigrerade i slutet av 1960-talet till Storbritannien där han blev universitetslektor. Han engagerade sig i Labour-partiet men lämnade det 2001 med motiveringen, att det under Tony Blairs ledning gått för långt åt höger. Han anslöt sig istället till Green Party of England and Wales och är i dag dess hälsopolitiske talesman.

Larry Sanders är hälsopolitisk talesman för Green Party i Storbritannien.

Jag finner det osannolikt att Bernie Sanders med sin oförblommerade vänsterprofil blir nominerad som Demokratiska partiets presidentkandidat. Inte heller tror jag mycket på den öppet homosexuelle Pete Buttigiegs eller den pinsamme Ukraina-myglaren Joe Bidens chanser. 

En dark horse i sammanhanget är den 60-åriga juristen Amy Klobuchar, som varit senator för ”svenskstaten” Minnesota sedan 2007 och har slovenska rötter. Hon har, för vad det kan vara värt, av vänsterpublikationen Huffington Post utnämnts till ”USAs smartaste senator”. http://m.startribune.com/huffington-post-names-klobuchar-the-smartest-u-s-senator/87658327/?section=politics/blogs

 

 

 

 

löjb

Mitt Romney – en republikansk Judas?

9 februari, 2020

Senator Mitt Romney röstade för en fällande dom mot president Trump på en av åtalspunkterna.

Av det republikanska partiets (Grand Old Party, GOP) 53 representanter i Förenta staternas senat var Mitt Romney ensam om att i den nyligen avslutade riksrättsprocessen mot president Donald Trump rösta för en fällande dom. Romney ville fälla sin partikollega  på en av de två åtalspunkterna, den om maktmissbruk. Däremot ville han se ett frikännande på den andra punkten om obstruerande av kongressen. https://www.deseret.com/indepth/2020/2/5/21123629/mitt-romney-impeachment-vote-convict-president-donald-trump-utah-senator-abuse-of-power

I sin förklaring till varför han agerade som han gjorde hävdade Romney att det var hans livs svåraste beslut. Han hänvisade vidare upprepade gånger till sin religiösa tro som en motiverande faktor. Mitt Romney kommer från en släkt som tillhört Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga (mormonerna) sedan flera generationer. Donald Trump har ifrågasatt Romneys religiositet och menat att han använder den som en ”krycka”. https://www.deseret.com/utah/2020/2/6/21126601/trump-mitt-romney-mormon-impeachment-acquit-convict-religion-mike-lee

Juristen, affärsmannen och numera politikern Willard Mitt Romney föddes den 12 mars 1947 i Detroit i Michigan, där hans far George Romney var guvernör 1963-69. Under åren 1969-73 var denne bostadsminister i Richard Nixons administration. Romney den äldre, som var född i en mormonkoloni i Chihuahua i Mexiko 1907, deltog i primvärvalen till den republikanska presidentnomineringen 1968. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mitt_Romney

I likhet med fadern gjorde Mitt Romney efter akademiska examina inom juridik och ekonomi först en karriär som framgångsrik affärsman innan han gav sig politiken i våld. Han uppmärksammades internationellt sedan han fått uppdraget att rädda Salt Lakes Citys förberedelser inför de vinterolympiska spelen 2002 – med Romney vid rodret i organisationskommittén kunde spelen gå med vinst.

2003-07 var Romney guvernör i Massachusetts och försökte året därpå bli nominerad som republikansk kandidat till presidentposten i USA; budet gick istället till senator John McCain, som dock förlorade valet till demokraten Barack Obama. 2012 lyckades Romney verkligen bli republikansk presidentkandidat men var chanslös mot Obama, som blev återvald. Den sistnämnde erhöll 51 procent och rösterna, men räknad i elektorsröster var Obamas seger desto större: 332 mot 206.

Mitt Romney är senator för delstaten Utah sedan januari 2018 efter att ha klart besegrat demokraten Jenny Wilson i valet. Såväl president Donald Trump som den förre presidenten George W. Bush stödde Romney i dennes valkampanj.

Mitt Romney tillsammans med Donald Trump och Reince Priebus på restaurang Jean Georges den 29 november 2016.

Mitt Romney tackade alltså för Trumps stöd med att vilja fälla presidenten i riksrättsprocessen. Annat ljud i skällan hade det varit något år tidigare, då Romney var påtagligt angelägen om att hålla sig väl med den till president utsedde Trump med det bakomliggande syftet att bli dennes utrikesminister. Romney deklarerade då att Trump företrädde ”ett budskap av inkluderande och att föra folk samman”.

Sedan Romney, Donald Trump och GOPs dåvarande ordförande Reince Priebus – som utsågs till Trumps förste stabschef – ätit en angenäm middag på restaurang Jean Georges i ett Trump-ägt hotell på Manhattan i New York visste Romney inte till sig av förtjusning: ”Jag hade en härlig kväll med den presidentvalde Trump. Vi hade ännu en diskussion om världens affärer och dessa diskussioner som jag haft med honom har varit upplysande, intressanta och engagerande. Jag har uppskattat detta väldigt, väldigt mycket.” https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-romney/romney-potential-u-s-secretary-of-state-hails-trump-after-dinner-idUSKBN13P0A7

Romneys lismande gav dock inte avsett resultat, ty Trump utsåg sedan han flyttat in i Vita huset affärsmannen Rex Tillerson till sin utrikesminister. Denne avskedades efter bara drygt ett år på sin post och efterträddes av Mike Pompeo, som blev utrikesminister efter att ha varit chef för säkerhetsorganet Central Intelligence Agency (CIA).

Det var helt väntat att Trump-administrationen skulle attackera Mitt Romney efter det som uppevdes som ett svek av stora mått. I en kort video brännmärks Utah-senatorn av den kvinnliga speakerrösten som ”slick, slippery, stealthy” (smart, hal, lömsk). Romney framställs som en republikan endast till namnet som på ett försåtligt sätt sökt bli medlem av Trump-administrationen.

Trump Video Destroys “Slick, Slippery, Stealthy” Romney

Trumps och det republikanska partiets upprördhet över Mitt Romneys agerande är förståelig, särskilt i beaktande av Romneys tidigare lovord över Trump och dennes politik och närmast krampaktiga strävan att bli utsedd till utrikesminister. En mer distanserad iakttagare skulle kanske nå slutsatsen att Romney i stället visat prov på mod och civilkurage – han måste trots allt räkna med att nu vara persona non grata i de flesta republikanska sammanhang.

Det sanningsenliga svaret på frågan om Mitt Romney är Judas eller en berömvärd sanningssägare ligger förmodligen någonstans mitt emellan dessa båda alternativ.

Vänsterpastorn Al Sharpton varnar demokraterna för Trump-hatet – praktfiasko väntar

31 december, 2019

Donald Trump och Al Sharpton på samma bild innan Trump blev president.

Det Demokratiska partiets besatthet i att försöka få den republikanske presidenten Donald Trump avsatt genom ett riksrättsförfarande kan visa sig vara en katastrofal strategi. Det inser nu också somliga demokratiska aktörer. En av dessa är baptistpastorn Al (Alfred) Sharpton.

Sharpton har under en följd av år tillhört demokraternas mer uppmärksammade politiker. Född i Brooklyn i New York 1954 har han gjort sig känd som en radikal röst vilken framförallt excellerat i en ettrigt rasrelaterad demagogi. 2004 kandiderade han i demokraternas primärval för att försöka bli nominerad som partiets presidentkandidat, men budet gick i stället till senator John Kerry som förlorade stort i valet till den sittande presidenten George W. Bush. Sharpton fick en förfrågan från sitt parti om att ställa upp även 2008 men tackade då nej.

I ett framträdande i TV-kanalen MSNBCs morgonprogram Morning Joe nyligen varnade Sharpton det Demokratiska partiet för att bli helt absorberade i sin strävan efter att få bort Trump, eller åtminstone hindra att han blir återvald i presidentvalet i november 2020. ”Right now we cannot say with any comfort that Donald Trump will not be reelected”, konstaterade Al Sharpton. https://americantruthtoday.com/left-news/2019/12/28/al-sharpton-warns-dems-about-dangerous-obsession-with-impeachment/?utm_source=sprklst&utm_campaign=allamerican-sharpton-12_28-pm

Sharpton har naturligtvis helt rätt. I en situation där demokraterna tycks vara beredda att tillgripa vilka metoder som helst i syfte att fälla Trump – representanthusets demokratiska talman Nancy Pelosi fortsätter exempelvis strula med att vägra överlämna riksrättsartiklarna till den av demokraterna dominerade senaten – är det mycket som tyder på de är på väg mot ett praktfullt fiasko.

Al Sharpton manade istället sina partikamrater att ägna sig åt ”köksbordsfrågor”: ”The election is about me, my house, food on my table, my kid´s tuition. If they can´t address that, they´re going to miss everybody.”

Särskilt som Trumps popularitetssiffror, trots maximal mediaexponering för den förestående riksrätten, inte visar några tecken på att sjunka. Och varför skulle de göra det? Trump fick nyligen med bred marginal igenom sitt nya frihandelsavtal som skall ersätta det hårt kritiserade NAFTA. Och hans arbetsmarknadspolitik har gjort att fler amerikaner än på mycket länge har jobb.

Wheeler dealers: Joe Biden och hans son Hunter.

Allt fler börjar i själva verket luta åt att Trump kommer att vinna presidentvalet om knappt ett år. Ty mitt i all cirkus kring riksrättsförfarandet strömmar bidragen in till Grand Old Party (republikanerna) i en aldrig tidigare skådad omfattning. Vänstern i allmänhet och demokraterna i synnerhet vägrar inse att riksrätten faktiskt gynnar Trump och republikanerna. https://samtiden.nu/2019/12/allt-fler-raknar-med-att-trump-vinner-omval-2020/?fbclid=IwAR3ZwAexFU9gMJqEwLLrnfOQN1cCN9w1r_aZvxronsbRLSne0Fp8m9Cx7s4

Återstår att se om det Demokratiska partiet är berett att lyssna till vad erfarna partikamrater som Al Sharpton, vilken sannerligen inte kan anklagas för högeravvikelser, har att säga eller om de fortsätter att bita sig fast i sitt omedgörliga Trump-hat. Jag tillåter mig tvivla.

Något som är minst sagt ironiskt är att när USAs president ställs inför riksrätt för korruption och massmissbruk så sker det på grund av att Trump, i form av sina omdiskuterade kontakter med Ukraina och dess president Volodymyr Zelenskij, gjorde en ansträngning att få utrett om förre vicepresidenten Joe Biden och dennes son, den 49-årige Hunter Biden, gjort sig skyldiga till precis detta.

Hunter Biden hade 2014-19 en välavlönad post som styrelseledamot i Ukrainas största företag för gasproduktion, Burisma Holdings, utan att ha några som helst kvalifikationer för uppdraget. Fadern skall enligt uppgift genom sitt inflytande ha fått en ukrainsk åklagare sparkad när denne ville undersöka turerna kring den yngre Bidens tillsättning. https://www.businessinsider.com/hunter-biden-life-scandals-ukraine-involvement-with-trump-giuliani-2019-9?r=US&IR=T

”Jag har agerat omdömeslöst, men har inte gjort något fel alls”, lyder Hunters något paradoxala bortförklaring. Hunter Bidens leverne är kantat av skandaler. Nyligen har det så kommit i dagen att han, samtidigt som han dejtat sin framlidne broder Beaus änka, fått barn med en annan kvinna.

Hunter Biden har dock fått konkurrens när det gäller skumraskerier av Paul Pelosi, Jr., 50, son till det amerikanska representanthusets Trump-hatande talman Nancy Pelosi. Kort tid efter det att Nancy Pelosi utsetts till representanthusets talman 2007 erhöll sonen Paul en lukrativ tjänst som vicepresident för strategisk planering vid företaget InfoUSA med en lön på 180 000 US dollar per år.

Paul Pelosi, Jr. fick 180 000 US dollar per år för en tjänst han saknade kvalifikationer för.

Samtidigt som Paul Pelosi, Jr. axlade sin sannolikt inte alltför betungande tjänst hos InfoUSA fortsatte han sitt heltidsjobb vid ett företag i Kalifornien. 2017 genomförde han för övrigt en resa till Ukraina. https://americantruthtoday.com/left-news/2019/12/30/revealed-nancy-pelosi-s-son-paul-pelosi-jr-was-given-lucrative-180-000-a-year-position-with-infousa-weeks-after-his-mother-became-speaker-despite-having-no-experience/

Senaten har en betryggande republikansk majoritet varför en fällande riksrättsdom mot Donald Trump ter sig högst osannolik. Det har spekulerats i hur många av Trumps partikamrater som skulle vara beredda att fälla Trump. Frågan är dock om det inte är betydligt mer relevant att fråga sig hur många demokrater som kan tänkas fria honom. 

Om Trump klarar sig utan att avsättas ter sig det troliga motståndet vid presidentvalet i höst inte alltför imponerande. Trump kommer då visserligen att vara 74 år och alltså långt ifrån någon ungdom. Ibland klantar han till det med impulsiva och illa genomtänkta tweets. De båda kandidater som i nuläget anses lägga bäst till för att utmana honom är dock ännu äldre och som jag ser det betydligt mer tveksamma som kandidater än Donald Trump..

Senator Bernie Sanders fyller under 2020 79 år, har haft hjärtproblem och står långt ut på vänsterkanten i det Demokratiska partiet samt är utpräglat Israel-fientlig. Senator Joe Biden, Barack Obamas vicepresident under två perioder, är 78 och handikappas av anklagelser om korruption och upprepade felsägningar och andra klavertramp. Båda borde av allt att döma ha gjort sitt inom amerikansk politik.

 

Giluliani till attack mot Soros: ”Jag är mer jude än han”

25 december, 2019

Giuliani om Soros: ”He´s a horrible human being.”

Rudy Giuliani, hyllad borgmästare i New York 1994-2001 och numera president Donald Trumps personliga juridiska ombud, har inte för vana att skräda orden. Hans omdömen om miljardären, valutaspekulanten, politiske aktivisten och mecenaten George Soros nyligen utgör därvidlag intet undantag.

I en intervju med New York Magazine har Giuliani bland annat följande att säga om den kontroversielle George Soros, vilken föddes med judiskt påbrå i Ungern 1930 och sedan 1956 är bosatt i USA efter att ha undkommit nazisterna:

Soros is hardly a Jew. I´m more of a Jew than Soros is. I probably know more about – he doesn´t go to church, he doesn´t go to religion – synagogue. He doesn´t belong to a synagogue, he doesn´t support Israel, he´s an enemy of Israel…He´s a horrible human being. https://eu.usatoday.com/story/news/politics/2019/12/23/rudy-giuliani-im-more-jew-than-george-soros-is/2738144001/

Giuliani anklagar även den snart 90-årige George Soros för att ha dragit i tåtar i Ukraina och i praktiken kontrollerat USAs dåvarande ambassadör i Kiev, Marie Yovanovitch, som i april i år fick sparken från sin post av president Trump. Giulinai hävdar att han själv starkt bidrog till att få Yovanovitch avsatt.

Den sistnämnda var ett av tre vittnen som hördes i representanthusets riksrättsförhandlingar mot Trump. https://www.theguardian.com/us-news/2019/nov/15/trump-impeachment-inquiry-marie-yovanovitch

Att rikta kritik mot George Soros, som spenderat miljarder dollar på att understödja liberala och vänsterinriktade projekt över hela världen inklusive Sverige och vänsterextrema Expo, leder rutinmässigt till anklagelser om antisemitism trots att Soros själv bör betraktas som endast en nominell jude. Rudy Giuliani har alldeles rätt när han beskriver Soros hart när obefintliga religiösa och kulturella judiska förankring.

Den som vill ha en mer utförlig redovisning av George Soros politiska aktiviteter kan med fördel läsa mitt blogginlägg ”Är George Soros världens farligaste man?” här: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/27/ar-george-soros-varldens-farligaste-man/

Icke oväntat har Giuliani hudflängts för sin Soros-kritik av bland andra the American Jewish Committee (AJC), en av de ädsta judiska försvarsgrupperingarna i USA. Enligt AJC var det ”offensive to deny anyone´s faith, or worse to endorse antisemitic conspiracy theories”. https://en.wikipedia.org/wiki/American_Jewish_Committee

George Soros har spenderat miljarder dollar på liberala och vänsterinriktade projekt över hela världen.

Att påstå att en person av judisk börd är i stånd att kontrollera någon eller något skulle enligt AJC i sig vara ett uttryck för antisemitism. Personligen köper jag inte det synsättet. Rudy Giuliani har möjligen uttryckt sig oförsiktigt men enligt min uppfattning knappast antisemitiskt.

Rudolph ”Rudy” Giuliani föddes med italienskt påbrå i Brooklyn i New York 1944. Han tillhörde tidigare Demokratiska partiet men gick sedan över till Grand Old Party (GOP), som det republikanska partiet officiellt heter. Giuliani anses tillhöra den republikanska vänsterflygeln men är en övertygad Israel-anhängare. 2008 gjorde han ett misslyckat försök att bli nominerad som republikanernas presidentkandidat.

Giuliani var borgmästare i New York City 1994-2001. Hans mest omtalade bedrift var att under sin tid i stadshuset ha reducerat brottsligheten i staden till hanterliga nivåer med sin ”nolltolerans”-policy. Om detta enbart var Giulianis förtjänst är en fråga som fortfarande diskuteras. https://en.wikipedia.org/wiki/Mayoralty_of_Rudy_Giuliani

Som ledande medlem i president Donald Trumps juridiska medarbetarstab kommer Rudy Giuliani att spela en betydande roll i de kommande riksrättsförhandlingarna i den amerikanska senaten.

Thunberg kommer ut som revolutionär

4 december, 2019

”Skolstrejk för klimatet”. Eller kanske snarare skolstrejk för revolutionen.

Den icke helt okända klimataktivisten Greta Thunberg har begått en debattartikel. Det intressanta med den är att Thunberg kommer ut som ej endast klimatengagerad utan fastmer som vänsterrevolutionär. https://www.project-syndicate.org/commentary/climate-strikes-un-conference-madrid-by-greta-thunberg-et-al-2019-11

I samband med klimatmötet COP25 i den spanska huvudstaden Madrid har Greta Thunberg, tillsammans med den tyska klimataktivisten Luisa Neubaer och chilenska kollegan Angela Valenzuela, fått ett inlägg publicerat i Project Syndicate, en internationell plattform där bland andra Carl Bildt brukar medverka regelbundet.

Debattörerna inleder med att hävda att de egentligen inte är vidare förtjusta i att strejka för klimatets skull men att de inte har annat val i det krisläge de anser råder. ”Klimatkrisen” handlar enligt dem inte enbart om miljön:

Det är en mänsklig kris som handlar om rättvisa och politisk vilja. Koloniala, rasistiska och patriarkala system av förtryck har skapat och eldat på det. Vi behöver skrota alltihop. Politiska ledare kan inte längre smita från ansvar. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/greta-thunberg-rasism-har-drivit-pa-klimatkrisen/

Man upprepar också mantrat om vetenskapens betydelse: ”Vetenskapen talar sitt tydliga språk – vi har inte en endaste dag att förlora.” Problemet är naturligtvis att ”vetenskapen” inte alls är förenad i synen på jordens eventuellt förestående undergång till följd av den så kallade klimatkrisen och att vi måste agera snabbt för att häva den.

Enligt talrika forskare med oantastliga meriter är det  i stället troligt att eventuella klimatförändringar mer beror på solaktiviteter och havsströmmar än mänskliga utsläpp. Åt sådant är inte mycket att göra. Nyligen gick exempelvis 500 internationella forskare ut i ett upprop riktat till FN och framhöll att det inte alls råder något ”klimatnödläge” som alarmisterna vill göra gällande. https://www.varldenidag.se/nyheter/500-forskare-till-fn-det-ar-inget-klimatnodlage/repsja!KsAKi05jXCoPIMp5OFsXEw/

Thunbergs och hennes båda kollegers aktstycke är ett typiskt exempel på  vänsterrevolutionär retorik, där det förklaras att det enda som hjälper är våldsam omstörtning: ”Vi behöver skrota alltihop.” Frågan är hur många av de världsledare debattörerna vänder sig till som är benägna att göra det. Troligen är heller inte särskilt många trakterade av att benämnas företrädare för förtryck, kolonialism, patriarkat och rasism.

Greta Thunberg och sponsorn George Soros.

Jag tror att många ledare pliktskyldigast kommer att fortsätta lyssna på Greta et consortes men att hennes smekmånad med världssamfundet nu är över. Debattartikeln i Project Syndicate borde ha fått många att inse vad klimatsekteristernas verkliga agenda är: att slå sönder det demokratiska västerländska samhället och införa en klimatbaserad diktatur.

Greta Thunberg har vidare fått utstå kritik för att hennes trägna båtresande till olika möten i världen faktiskt inte alls bidrar till att minska utsläppen utan tvärtom förvärrat dem. När hon seglade över Atlanten till New York i somras flög fem besättningsmän till New York för att kunna segla tillbaka båten till Europa.

Nu har det avslöjats att tävlingsseglaren Nikki Henderson flög till USA för att hjälpa unga Greta över till Madrid via Lissabon. Fartyget som kom till användning var en katamaran som ställts till förfogande av ett australiensiskt Youtube-par.https://www.expressen.se/nyheter/klimat/kritik-mot-gretas-resa-seglare-tog-flyget-over/

Sanningen är att det hade blivit mindre utsläpp om Greta Thunberg helt enkelt tagit flyget ensam. Det är som det brukar vara med tomma symbolhandlingar: de är i bästa fall helt verkningslösa och i värsta fall rent skadliga.

Project Syndicate sponsras avslutningsvis till stor del av globala Open Society Foundations, som grundades av mångmiljardären George Soros; Soros har plöjt ner 32 miljarder dollar i projektet.https://www.opensocietyfoundations.org/

FNs pengar på väg att ta slut: dags att lägga ner eländet och bilda Demokratiernas förbund

10 oktober, 2019

FN-skrapan i New York.

FNs pengar är på väg att ta slut – kassan kan vara helt tom vid månadsskiftet oktober-november 2019. Det skriver FNs generalsekreterare António Guterres i ett brev till världsorganisationens omkring 37 000 anställda. https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/fn-chefen-fn-s-pengar-pa-vag-att-ta-slut

Underskottet uppgår för närvarande till 230 miljoner US dollar eller närmare 2,3 miljarder kronor. Orsaken uppges vara att medlemsländerna endast betalat in 70 procent av den totalsumma som behövs för att hålla verksamheten igång. Guterres föreslår bland annat att tjänstemännens resor begränsas till det absolut nödvändiga.

Förenta nationerna (United Nations) grundades den 24 oktober 1945 i syfte att främja internationellt samarbete. Organisationens högkvarter placerades i New York i USA. FN hade vid grundandet 51 suveräna stater som medlemmar. Från och med juli 2011, då Sydsudan togs in, har världsorganisationen 193 medlemmar. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_nationerna

FN har genom åren svarat för flera minnesvärda insatser. Så spelade man, när den tidigare norske utrikesministern Trygve Lie var generalsekreterare, en avgörande roll vid den judiska staten Israels bildande den 14 maj 1948. När Koreakriget utbröt med det kommunistiska Nordkoreas angrepp på det USA-stödda Sydkorea den 25 juni 1950 beslutades att FN-styrkor från 16 nationer skulle ställa upp på det angripna landets sida.

Det finns sannolikt ytterligare ett antal exempel på att FN agerat på ett föredömligt sätt i samband med internationella konflikter. Med tiden har dock FN utvecklats i alldeles fel riktning och framstår i denna bloggares ögon alltmer som en impotent och beklagligt inkompetent och korrupt koloss på lerfötter. Organisationen kan på flera sätt jämföras med sin föregångare Nationernas förbund (NF, League of Nations).

NF bildades 1920 på initiativ av den amerikanske presidenten Woodrow Wilson för att förhindra framtida världskonflikter. Högkvarteret upprättades i schweiziska Génève. Paradoxalt nog röstade den amerikanska senaten nej till att ansluta Förenta staterna till NF; den hade tidigare också röstat nej till Versaillesfördraget efter Första världskriget. Målsättningen att förhindra internationella konflikter kom på skam då man misslyckades med att sätta stopp för Japans, Italiens och Tysklands utökande av sina respektive territorier med vapenmakt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationernas_f%C3%B6rbund

Saudiarabien är en av medlemmarna i FNs råd för mänskliga rättigheter.

Nationernas förbund upplöstes formellt inte förrän 1946 men hade i praktiken upphört att fungera sedan Andra världskriget utbrutit med Nazitysklands invasion av Polen den 1 september 1939. Inte många sörjde dess frånfälle. Det kan nämnas att Sveriges statsminister Hjalmar Branting 1921 fick dela Nobels fredspris tillsammans med den norske politikern och pacifisten Christian Lange för sina insatser inom NFs ram. https://popularhistoria.se/politik/politiker/hjalmar-branting-arbetarnas-hovding

FN handikappas av att alla medlemsstater – totalitära diktaturer likaväl som demokratier – har en röst var vilket gör att hanteringen av organisationens angelägenheter blir oerhört tungrodd. Rent groteskt blir det när diktaturstater såsom Saudiarabien, Kuba, röda Kina, Venezuela, Förenade arabemiraten och Qatar spelar ledande roller som medlemmar i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det enda land som rådet någonsin fördömt är Israel, vilket skett 15 gånger.

Liberalernas riksdagsman Fredrik Malm har med all rätt föreslagit att rådet läggs ner. https://www.svt.se/opinion/mr-radet

Inte heller FNs säkerhetsråd, som har fem permanenta och 15 medlemmar som väljs in på vardera två år, bidrar nämnvärt till att ge FN ett gott renommé. De fem permanenta medlemsstaterna USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och röda Kina har alla vetorätt vilket exempelvis gör att kineserna kan stoppa alla för dem misshagliga typer av agerande mot ockupationen av Tibet eller det frikostiga utdömandet av dödsstraff i landet.

Säkerhetsrådet

Enligt min enkla mening har FN i allt högre utsträckning urartat till att bli ett språkrör för motbjudande diktaturer och terrorrörelser som till exempel palestinaarabiska Hamas, som man vägrat fördöma. Det är hög tid att lägga ner, ej endast det parodiska människorättsrådet, utan hela eländet. Istället skulle FNs demokratiska medlemsländer kunna bilda ett Demokratiernas förbund, som på riktigt skulle kunna spela en konstruktiv roll i världen. https://www.varldenidag.se/nyheter/nar-fn-blir-sprakror-for-diktaturer-och-terror-regimer/reprlj!tECi1fV1QyMlqTJZTtUyag/

 

 

NATOs 70-åriga historia av förändringar och framgångar

8 oktober, 2019

NATOs högkvarter är beläget i Bryssel.

NATO (North Atlantic Treaty Organization), även kallat Atlantpakten, grundades i Washington, D. C. den 4 april 1949. Organisationens förste generalsekreterare, den brittiske generalen Hastings Lionel Ismay (Lord Ismay), uttryckte dess målsättning på följande kärnfulla sätt: ”Hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere.”

Det kan, nu när NATO nyligen firat 70-årsjubileum, konstateras att denna målsättning förändrats i åtskilliga avseenden. Detta framgår med önskvärd tydlighet av Ann-Sofie Dahls faktaspäckade bok NATO – historien om en försvarsallians i förändring (Historiska media 2019, 229 sidor). https://historiskamedia.se/bok/nato/

Jag konstaterar vidare att Ann-Sofie Dahl är precis rätt person att skriva en historisk genomgång av NATOs göranden och låtanden från grundandet 1949 till dags dato. Bland hennes meriter märks att hon är docent i politisk historia samt Nonresident Senior Fellow vid Atlantic Council i Washington, D. C. Hon är eller har varit krönikör i ett antal publikationer och är dessutom bosatt i NATO-landet Danmark.

Kollektivt försvarssystem. NATO bildades av USA, Storbritannien, Frankrike, Italien, Kanada, Norge, Belgien, Nederländerna, Portugal, Danmark, Luxemburg och Island. De sjösatte ett kollektivt försvarssystem där medlemmarna förbinder sig att försvara varandra i fall av yttre angrepp. De enda nordiska/skandinaviska länderna som valde att stå utanför den västliga försvarsalliansen var således Sverige och Finland. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nato

NATO har genom åren haft 13 generalsekreterare. Först ut var som nämnts ovan Lord Ismay. Sedan 2014 innehas posten av Norges tidigare statsminister Jens Stoltenberg, som 2014 efterträdde dansken Anders Fogh Rasmussen. Det operativa befälet utövas emellertid av en Supreme Allied Commander Europe (SACEUR), för närvarande den amerikanske flyggeneralen Todd D. Wolters.

När NATO bildades var den europeiska kontinenten svårt förhärjad av Andra världskriget med dess omkring 50 miljoner dödsoffer och ymniga flyktingströmmar. I Europa rådde en rörande enighet om att framtida europeiska krig till nära nog varje pris måste undvikas. Det var uppenbart för alla och envar att USA var det enda demokratiska land som hade förutsättningar att sätta kraft bakom denna målsättning och samtidigt hindra kontinenten från att uppslukas av en totalitär diktatur liknande den nazityska.

Lösningen på det militära planet stavades NATO, som hade föregåtts av den så kallade Brysselpakten från 1948 med Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien som medlemmar. Dessa insåg att det skulle bli nödvändigt att till den västeuropeiska försvarsgemenskapen knyta USA, som sedan dess dominerat NATO.

Den direkta orsaken till NATOs eller Atlantpaktens bildande var den aggression som utövades av det kommunistiska Sovjetunionen, som beundrades av många aningslösa västerlänningar som den jämte USA mäktigaste segrarmakten i det senaste kriget. Sovjet hade enligt Winston Churchill i ett tal i Fulton i Missoouri i USA 1946 fällt ner en ”järnridå” tvärs över den europeiska kontinenten och förslavat halva dess befolkning. https://www.aef.se/Omvarlden/Notiser/Ironcurtain.htm
  
Särskilt akut blev behovet av ett samlat västerländskt försvar efter det sovjetstödda, kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948, vilket enligt många bedömare sparkade igång det långdragna Kalla kriget på allvar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pragkuppen

NATOs förste överbefälhavare i Europa (SACEUR), general Dwight D. Eisenhower (till vänster), syns här med president Harry S Truman vid sitt tillträde på posten.

Koreakriget ledde till storsatsning på NATO. Enligt det första strategiska konceptet var det meningen att USA skulle stå för det strategiska luftförsvaret under det att Storbritannien skulle ta hand om det taktiska. Övriga medlemsländer skulle förse NATO med marktrupper. Det var ett upplägg som ledde till slitningar inom alliansen – de kontinentaleuropeiska medlemmarna upplevde det som att det var deras uppgift att förse NATO med ”kanonmat”.

”Det skulle, lite otippat, till ett krig i Korea för att harmonin helt skulle infinna sig i det nya transatlantiska samarbetet”, framhåller Ann-Sofie Dahl (sidan 32), ”och för att NATO skulle ta steget vidare från en institution som fortfarande mest befann sig på pappret till en regelrätt organisation med en politisk och militär infrastruktur.”

När Koreakriget inleddes med det av Sovjetunionen och röda Kina uppbackade kommunistiska Nordkoreas angrepp på det USA-stödda Sydkorea den 25 juni 1950 utbröt viss oro bland de västeuropeiska allierade. De länder som hade undertecknat Washingtonfördraget befarade nu att USAs insatser i Koreakriget skulle ske på bekostnad av försvaret av västdemokratierna i Europa. https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/koreakriget-ett-oavslutat-krig

”Det visade sig emellertid bli precis tvärtom”, konstaterar Dahl (sidan 33). ”Den amerikanska tolkningen av Nordkoreas invasion av Sydkorea var att detta inte var någon isolerad attack utan ett första steg i en global kommunistisk offensiv mot väst.”

USA vände med andra ord alls icke Europa ryggen utan storsatsade tvärtom på NATO i syfte att stå väl rustat för en tänkbar sovjetisk aggression i Västeuropa, och kort tid efter Koreakrigets utbrott beviljade kongressen den amerikanska regeringen under president Harry S Trumans ledning fyra miljarder dollar för att förstärka försvaret av Västeuropa.

Dahl (sidan 34): ”Under de följande åren skulle NATO genomgå en formidabel uppbyggnad och omorganisation med en ny integrerad militär struktur under ledning av en amerikansk högsta befälhavare…” Den förste NATO-befälhavaren (SACEUR) i Europa var ingen mindre än general Dwight D. Eisenhower, som hade fört befälet över de allierades invasion av Normandie på Dagen D den 6 juni 1944 och två år efter Koreakrigets utbrott valdes till ny amerikansk president.

Warszawapakten bildas. NATO och Västvärlden insåg snart att, om det skulle vara möjligt att på effektivast möjliga sätt försvara de västliga demokratierna mot sovjetrysk aggression, det var nödvändigt att införliva Västtyskland med Atlantpakten. Således blev Västtyskland (Förbundsrepubliken Tyskland) NATO-medlem den 5 maj 1955 villkorat med att landet inte skaffade sig egna kärnvapen.

Warszawapakten slog med hård hand ner den folkliga resningen i Ungern 1956.

Som en reaktion på det västtyska inträdet bildades på Moskvas initiativ den 14 maj den så kallade Warszawapakten (WP, officiellt Fördraget om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd). Medlemsländer var Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Östtyskland, Polen, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Till skillnad från NATO var WP till sin karaktär offensivt och hade till uppgift att gripa in när socialismens ”landvinningar” ansågs hotade i något medlemsland. Så skedde i samband med Ungernrevolten 1956 och resningen i Tjeckoslovakien 1968. https://sv.wikipedia.org/wiki/Warszawapakten

Återstoden av det Kalla kriget skulle till betydande del komma att präglas av tvekampen mellan NATO och Warszawapakten. Den sistnämnda organisationen upplöstes formellt den 1 juli 1991, mindre än ett halvår innan Sovjetunionen imploderade på nyårsafton samma år. NATO fortsatte dock att existera i högönsklig välmåga vilket överraskade en del bedömare, som gjorde den felaktiga analysen att NATO inte längre behövdes när kommunismen i Europa brutit samman.

NATO har dock genom åren ingalunda varit förskonat från inre slitningar. 1966 valde således Frankrike på den yvigt nationalistiske president Charles de Gaulles initiativ att dra sig ur NATOs gemensamma militärkommando. Ann-Sofie Dahl (sidan 42): ”I mars 1966 mottog den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson ett brev från sin franske kollega med krav på att alla NATO-kommandon på fransk mark skulle dras tillbaka inom ett år, samtidigt som all fransk personal skulle lämna SHAPE.” (SHAPE = Supreme Headquarters Allied Powers Europe).

För att ytterligare markera den franska självständigheten började Frankrike även utveckla egna kärnvapen, på franska benämnda Force de frappe. Dessa är enbart avsedda för försvaret av det egna landet och alltså inte underställda NATO. De franska kärnvapnen utgör världens tredje största kärnvapenstyrka efter Rysslands och USAs motsvarigheter. 1993 återinträdde Frankrike som fullvärdig medlem av NATO. https://sv.wikipedia.org/wiki/Frankrikes_k%C3%A4rnvapen

Ett nytt kapitel i NATOs historia. Efter Sovjetunionens upplösning har NATOs uppgifter av naturliga skäl omdefinierats. Enligt det nya konceptet kunde NATO ingripa utan att något medlemsland utsatts för yttre hot. Det tillät NATO att 1995 ingripa i Bosnienkriget efter FN-beslut, och 1999 gick man ut i krig mot det dåvarande Jugoslavien inom ramen för Kosovokriget, nu utan FN-beslut, och genomförde en 14 veckors bomboffensiv. Denna ledde till att kriget upphörde den 11 juni 1999 och att den jugoslaviske diktatorn Slobodan Milosevic fann sig nödgad acceptera FNs resolution 1244 och att dra tillbaka de serbiska styrkorna från Kosovo. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kosovokriget

När den islamistiska terrorgrupperingen al -Qaida den 11 september 2001, på order av dess ledare Usama bin Ladin, angrep World Trade Center i New York och det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon i Arlington i Virginia innebar det startskottet för en ännu pågående islamistisk offensiv mot inte bara USA, utan mot den demokratiska Västvärlden och dess frihetliga traditioner i stort.

Ann-Sofie Dahl beskriver på följande sätt vad attackerna den 11 september 2001 medförde för NATOs del (sidorna 136-137):

Även för NATO innebar 11 september-attackerna inledningen på ännu ett nytt kapitel i försvarsalliansens historia. Det första årtiondet efter Berlinmurens fall hade präglats av ljusa förhoppningar om evig fred och frihet, trots krig och etnisk rensning i Europas sydöstra hörn. Det nya decenniet, århundradet och rentav årtusendet inleddes till en mörk bakgrund, med oro över nya attentat och dystra spekulationer om vart (väst)världen var på väg.

Det så kallade Nine Eleven resulterade i att för första och hittills enda gången i NATOs historia artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier enligt Washingtontraktaten – att en attack mot ett medlemsland, i detta fall USA, är en attack på NATOs samtliga medlemsländer – aktiverades. I Afghanistankriget 2001 var NATOs roll tydligt underordnad USAs, men i det efterföljande Irakkriget fick alliansen en mer aktiv roll.

Sverige ingår för närvarande i det NATO-anknutna Partnerskap för fred.

29 medlemsstater. När NATO bildades 1949 bestod organisationen av tolv medlemmar. Detta antal har i olika omgångar utökats till att i dag omfatta 29 medlemsstater. Det är i hög grad illustrativt för NATOs exempellösa framgångar att den aktuella försvarsalliansen numera omfattar alla de sovjetiska satellitstater som ingick i Warszawapakten och även ytterligare ett antal öststater.

Följande länder har anslutit sig till NATO efter Berlinmurens fall 1989: Östtyskland (som del i det återförenade Tyskland) 1990, Tjeckien (1999), Polen (1999), Ungern (1999), Bulgarien (2004), Estland (2004), Lettland (2004), Litauen (2004), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Albanien (2009), Kroatien (2009) samt Montenegro (2017). Bosnien-Hercegovina, Georgien och Nordmakedonien befinner sig samtliga sedan 2012 i en process att ansluta sig till NATO.

Sverige och NATO. Förutom de fullvärdiga medlemmarna omfattar NATO-gemenskapen formaliserade partnerskap med 41 länder i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Sverige samarbetar sedan 1994 med alliansen inom ramen för Partnerskap för fred (PFF), vilket innebär att svenska trupper regelbundet samövar med NATOs styrkor. Under senare år har frågan om en regelrätt svensk NATO-anslutning i ökande utsträckning varit föremål för en seriös diskussion. https://www.swedenabroad.se/es/embajada/brussels-nato/faq-to-the-embassy/sveriges-samarbete-med-nato/

Orsaken till att det emellertid stannat vid till intet förpliktande diskussioner och inte en svensk ansökan om NATO-medlemskap är en kvardröjande övertro på alliansfrihet av traditionellt slag. Sådan förutsätter emellertid ett starkt inhemskt försvar av ett slag som Sverige inte haft på många år. Sanningen är att Sverige inte skulle klara ett fientligt angrepp många dagar med de rudimentära försvarsstyrkor vi i dag förfogar över: Sverige är helt enkelt beroende av hjälp utifrån för den händelse det värsta skulle inträffa.

Den enkla sanningen är att enda sättet att vara garanterade sådan hjälp är fullvärdigt medlemskap i NATO.