Posted tagged ‘New York’

Thunberg kommer ut som revolutionär

4 december, 2019

”Skolstrejk för klimatet”. Eller kanske snarare skolstrejk för revolutionen.

Den icke helt okända klimataktivisten Greta Thunberg har begått en debattartikel. Det intressanta med den är att Thunberg kommer ut som ej endast klimatengagerad utan fastmer som vänsterrevolutionär. https://www.project-syndicate.org/commentary/climate-strikes-un-conference-madrid-by-greta-thunberg-et-al-2019-11

I samband med klimatmötet COP25 i den spanska huvudstaden Madrid har Greta Thunberg, tillsammans med den tyska klimataktivisten Luisa Neubaer och chilenska kollegan Angela Valenzuela, fått ett inlägg publicerat i Project Syndicate, en internationell plattform där bland andra Carl Bildt brukar medverka regelbundet.

Debattörerna inleder med att hävda att de egentligen inte är vidare förtjusta i att strejka för klimatets skull men att de inte har annat val i det krisläge de anser råder. ”Klimatkrisen” handlar enligt dem inte enbart om miljön:

Det är en mänsklig kris som handlar om rättvisa och politisk vilja. Koloniala, rasistiska och patriarkala system av förtryck har skapat och eldat på det. Vi behöver skrota alltihop. Politiska ledare kan inte längre smita från ansvar. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/greta-thunberg-rasism-har-drivit-pa-klimatkrisen/

Man upprepar också mantrat om vetenskapens betydelse: ”Vetenskapen talar sitt tydliga språk – vi har inte en endaste dag att förlora.” Problemet är naturligtvis att ”vetenskapen” inte alls är förenad i synen på jordens eventuellt förestående undergång till följd av den så kallade klimatkrisen och att vi måste agera snabbt för att häva den.

Enligt talrika forskare med oantastliga meriter är det  i stället troligt att eventuella klimatförändringar mer beror på solaktiviteter och havsströmmar än mänskliga utsläpp. Åt sådant är inte mycket att göra. Nyligen gick exempelvis 500 internationella forskare ut i ett upprop riktat till FN och framhöll att det inte alls råder något ”klimatnödläge” som alarmisterna vill göra gällande. https://www.varldenidag.se/nyheter/500-forskare-till-fn-det-ar-inget-klimatnodlage/repsja!KsAKi05jXCoPIMp5OFsXEw/

Thunbergs och hennes båda kollegers aktstycke är ett typiskt exempel på  vänsterrevolutionär retorik, där det förklaras att det enda som hjälper är våldsam omstörtning: ”Vi behöver skrota alltihop.” Frågan är hur många av de världsledare debattörerna vänder sig till som är benägna att göra det. Troligen är heller inte särskilt många trakterade av att benämnas företrädare för förtryck, kolonialism, patriarkat och rasism.

Greta Thunberg och sponsorn George Soros.

Jag tror att många ledare pliktskyldigast kommer att fortsätta lyssna på Greta et consortes men att hennes smekmånad med världssamfundet nu är över. Debattartikeln i Project Syndicate borde ha fått många att inse vad klimatsekteristernas verkliga agenda är: att slå sönder det demokratiska västerländska samhället och införa en klimatbaserad diktatur.

Greta Thunberg har vidare fått utstå kritik för att hennes trägna båtresande till olika möten i världen faktiskt inte alls bidrar till att minska utsläppen utan tvärtom förvärrat dem. När hon seglade över Atlanten till New York i somras flög fem besättningsmän till New York för att kunna segla tillbaka båten till Europa.

Nu har det avslöjats att tävlingsseglaren Nikki Henderson flög till USA för att hjälpa unga Greta över till Madrid via Lissabon. Fartyget som kom till användning var en katamaran som ställts till förfogande av ett australiensiskt Youtube-par.https://www.expressen.se/nyheter/klimat/kritik-mot-gretas-resa-seglare-tog-flyget-over/

Sanningen är att det hade blivit mindre utsläpp om Greta Thunberg helt enkelt tagit flyget ensam. Det är som det brukar vara med tomma symbolhandlingar: de är i bästa fall helt verkningslösa och i värsta fall rent skadliga.

Project Syndicate sponsras avslutningsvis till stor del av globala Open Society Foundations, som grundades av mångmiljardären George Soros; Soros har plöjt ner 32 miljarder dollar i projektet.https://www.opensocietyfoundations.org/

FNs pengar på väg att ta slut: dags att lägga ner eländet och bilda Demokratiernas förbund

10 oktober, 2019

FN-skrapan i New York.

FNs pengar är på väg att ta slut – kassan kan vara helt tom vid månadsskiftet oktober-november 2019. Det skriver FNs generalsekreterare António Guterres i ett brev till världsorganisationens omkring 37 000 anställda. https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/fn-chefen-fn-s-pengar-pa-vag-att-ta-slut

Underskottet uppgår för närvarande till 230 miljoner US dollar eller närmare 2,3 miljarder kronor. Orsaken uppges vara att medlemsländerna endast betalat in 70 procent av den totalsumma som behövs för att hålla verksamheten igång. Guterres föreslår bland annat att tjänstemännens resor begränsas till det absolut nödvändiga.

Förenta nationerna (United Nations) grundades den 24 oktober 1945 i syfte att främja internationellt samarbete. Organisationens högkvarter placerades i New York i USA. FN hade vid grundandet 51 suveräna stater som medlemmar. Från och med juli 2011, då Sydsudan togs in, har världsorganisationen 193 medlemmar. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_nationerna

FN har genom åren svarat för flera minnesvärda insatser. Så spelade man, när den tidigare norske utrikesministern Trygve Lie var generalsekreterare, en avgörande roll vid den judiska staten Israels bildande den 14 maj 1948. När Koreakriget utbröt med det kommunistiska Nordkoreas angrepp på det USA-stödda Sydkorea den 25 juni 1950 beslutades att FN-styrkor från 16 nationer skulle ställa upp på det angripna landets sida.

Det finns sannolikt ytterligare ett antal exempel på att FN agerat på ett föredömligt sätt i samband med internationella konflikter. Med tiden har dock FN utvecklats i alldeles fel riktning och framstår i denna bloggares ögon alltmer som en impotent och beklagligt inkompetent och korrupt koloss på lerfötter. Organisationen kan på flera sätt jämföras med sin föregångare Nationernas förbund (NF, League of Nations).

NF bildades 1920 på initiativ av den amerikanske presidenten Woodrow Wilson för att förhindra framtida världskonflikter. Högkvarteret upprättades i schweiziska Génève. Paradoxalt nog röstade den amerikanska senaten nej till att ansluta Förenta staterna till NF; den hade tidigare också röstat nej till Versaillesfördraget efter Första världskriget. Målsättningen att förhindra internationella konflikter kom på skam då man misslyckades med att sätta stopp för Japans, Italiens och Tysklands utökande av sina respektive territorier med vapenmakt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationernas_f%C3%B6rbund

Saudiarabien är en av medlemmarna i FNs råd för mänskliga rättigheter.

Nationernas förbund upplöstes formellt inte förrän 1946 men hade i praktiken upphört att fungera sedan Andra världskriget utbrutit med Nazitysklands invasion av Polen den 1 september 1939. Inte många sörjde dess frånfälle. Det kan nämnas att Sveriges statsminister Hjalmar Branting 1921 fick dela Nobels fredspris tillsammans med den norske politikern och pacifisten Christian Lange för sina insatser inom NFs ram. https://popularhistoria.se/politik/politiker/hjalmar-branting-arbetarnas-hovding

FN handikappas av att alla medlemsstater – totalitära diktaturer likaväl som demokratier – har en röst var vilket gör att hanteringen av organisationens angelägenheter blir oerhört tungrodd. Rent groteskt blir det när diktaturstater såsom Saudiarabien, Kuba, röda Kina, Venezuela, Förenade arabemiraten och Qatar spelar ledande roller som medlemmar i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det enda land som rådet någonsin fördömt är Israel, vilket skett 15 gånger.

Liberalernas riksdagsman Fredrik Malm har med all rätt föreslagit att rådet läggs ner. https://www.svt.se/opinion/mr-radet

Inte heller FNs säkerhetsråd, som har fem permanenta och 15 medlemmar som väljs in på vardera två år, bidrar nämnvärt till att ge FN ett gott renommé. De fem permanenta medlemsstaterna USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och röda Kina har alla vetorätt vilket exempelvis gör att kineserna kan stoppa alla för dem misshagliga typer av agerande mot ockupationen av Tibet eller det frikostiga utdömandet av dödsstraff i landet.

Säkerhetsrådet

Enligt min enkla mening har FN i allt högre utsträckning urartat till att bli ett språkrör för motbjudande diktaturer och terrorrörelser som till exempel palestinaarabiska Hamas, som man vägrat fördöma. Det är hög tid att lägga ner, ej endast det parodiska människorättsrådet, utan hela eländet. Istället skulle FNs demokratiska medlemsländer kunna bilda ett Demokratiernas förbund, som på riktigt skulle kunna spela en konstruktiv roll i världen. https://www.varldenidag.se/nyheter/nar-fn-blir-sprakror-for-diktaturer-och-terror-regimer/reprlj!tECi1fV1QyMlqTJZTtUyag/

 

 

NATOs 70-åriga historia av förändringar och framgångar

8 oktober, 2019

NATOs högkvarter är beläget i Bryssel.

NATO (North Atlantic Treaty Organization), även kallat Atlantpakten, grundades i Washington, D. C. den 4 april 1949. Organisationens förste generalsekreterare, den brittiske generalen Hastings Lionel Ismay (Lord Ismay), uttryckte dess målsättning på följande kärnfulla sätt: ”Hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere.”

Det kan, nu när NATO nyligen firat 70-årsjubileum, konstateras att denna målsättning förändrats i åtskilliga avseenden. Detta framgår med önskvärd tydlighet av Ann-Sofie Dahls faktaspäckade bok NATO – historien om en försvarsallians i förändring (Historiska media 2019, 229 sidor). https://historiskamedia.se/bok/nato/

Jag konstaterar vidare att Ann-Sofie Dahl är precis rätt person att skriva en historisk genomgång av NATOs göranden och låtanden från grundandet 1949 till dags dato. Bland hennes meriter märks att hon är docent i politisk historia samt Nonresident Senior Fellow vid Atlantic Council i Washington, D. C. Hon är eller har varit krönikör i ett antal publikationer och är dessutom bosatt i NATO-landet Danmark.

Kollektivt försvarssystem. NATO bildades av USA, Storbritannien, Frankrike, Italien, Kanada, Norge, Belgien, Nederländerna, Portugal, Danmark, Luxemburg och Island. De sjösatte ett kollektivt försvarssystem där medlemmarna förbinder sig att försvara varandra i fall av yttre angrepp. De enda nordiska/skandinaviska länderna som valde att stå utanför den västliga försvarsalliansen var således Sverige och Finland. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nato

NATO har genom åren haft 13 generalsekreterare. Först ut var som nämnts ovan Lord Ismay. Sedan 2014 innehas posten av Norges tidigare statsminister Jens Stoltenberg, som 2014 efterträdde dansken Anders Fogh Rasmussen. Det operativa befälet utövas emellertid av en Supreme Allied Commander Europe (SACEUR), för närvarande den amerikanske flyggeneralen Todd D. Wolters.

När NATO bildades var den europeiska kontinenten svårt förhärjad av Andra världskriget med dess omkring 50 miljoner dödsoffer och ymniga flyktingströmmar. I Europa rådde en rörande enighet om att framtida europeiska krig till nära nog varje pris måste undvikas. Det var uppenbart för alla och envar att USA var det enda demokratiska land som hade förutsättningar att sätta kraft bakom denna målsättning och samtidigt hindra kontinenten från att uppslukas av en totalitär diktatur liknande den nazityska.

Lösningen på det militära planet stavades NATO, som hade föregåtts av den så kallade Brysselpakten från 1948 med Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien som medlemmar. Dessa insåg att det skulle bli nödvändigt att till den västeuropeiska försvarsgemenskapen knyta USA, som sedan dess dominerat NATO.

Den direkta orsaken till NATOs eller Atlantpaktens bildande var den aggression som utövades av det kommunistiska Sovjetunionen, som beundrades av många aningslösa västerlänningar som den jämte USA mäktigaste segrarmakten i det senaste kriget. Sovjet hade enligt Winston Churchill i ett tal i Fulton i Missoouri i USA 1946 fällt ner en ”järnridå” tvärs över den europeiska kontinenten och förslavat halva dess befolkning. https://www.aef.se/Omvarlden/Notiser/Ironcurtain.htm
  
Särskilt akut blev behovet av ett samlat västerländskt försvar efter det sovjetstödda, kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948, vilket enligt många bedömare sparkade igång det långdragna Kalla kriget på allvar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pragkuppen

NATOs förste överbefälhavare i Europa (SACEUR), general Dwight D. Eisenhower (till vänster), syns här med president Harry S Truman vid sitt tillträde på posten.

Koreakriget ledde till storsatsning på NATO. Enligt det första strategiska konceptet var det meningen att USA skulle stå för det strategiska luftförsvaret under det att Storbritannien skulle ta hand om det taktiska. Övriga medlemsländer skulle förse NATO med marktrupper. Det var ett upplägg som ledde till slitningar inom alliansen – de kontinentaleuropeiska medlemmarna upplevde det som att det var deras uppgift att förse NATO med ”kanonmat”.

”Det skulle, lite otippat, till ett krig i Korea för att harmonin helt skulle infinna sig i det nya transatlantiska samarbetet”, framhåller Ann-Sofie Dahl (sidan 32), ”och för att NATO skulle ta steget vidare från en institution som fortfarande mest befann sig på pappret till en regelrätt organisation med en politisk och militär infrastruktur.”

När Koreakriget inleddes med det av Sovjetunionen och röda Kina uppbackade kommunistiska Nordkoreas angrepp på det USA-stödda Sydkorea den 25 juni 1950 utbröt viss oro bland de västeuropeiska allierade. De länder som hade undertecknat Washingtonfördraget befarade nu att USAs insatser i Koreakriget skulle ske på bekostnad av försvaret av västdemokratierna i Europa. https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/koreakriget-ett-oavslutat-krig

”Det visade sig emellertid bli precis tvärtom”, konstaterar Dahl (sidan 33). ”Den amerikanska tolkningen av Nordkoreas invasion av Sydkorea var att detta inte var någon isolerad attack utan ett första steg i en global kommunistisk offensiv mot väst.”

USA vände med andra ord alls icke Europa ryggen utan storsatsade tvärtom på NATO i syfte att stå väl rustat för en tänkbar sovjetisk aggression i Västeuropa, och kort tid efter Koreakrigets utbrott beviljade kongressen den amerikanska regeringen under president Harry S Trumans ledning fyra miljarder dollar för att förstärka försvaret av Västeuropa.

Dahl (sidan 34): ”Under de följande åren skulle NATO genomgå en formidabel uppbyggnad och omorganisation med en ny integrerad militär struktur under ledning av en amerikansk högsta befälhavare…” Den förste NATO-befälhavaren (SACEUR) i Europa var ingen mindre än general Dwight D. Eisenhower, som hade fört befälet över de allierades invasion av Normandie på Dagen D den 6 juni 1944 och två år efter Koreakrigets utbrott valdes till ny amerikansk president.

Warszawapakten bildas. NATO och Västvärlden insåg snart att, om det skulle vara möjligt att på effektivast möjliga sätt försvara de västliga demokratierna mot sovjetrysk aggression, det var nödvändigt att införliva Västtyskland med Atlantpakten. Således blev Västtyskland (Förbundsrepubliken Tyskland) NATO-medlem den 5 maj 1955 villkorat med att landet inte skaffade sig egna kärnvapen.

Warszawapakten slog med hård hand ner den folkliga resningen i Ungern 1956.

Som en reaktion på det västtyska inträdet bildades på Moskvas initiativ den 14 maj den så kallade Warszawapakten (WP, officiellt Fördraget om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd). Medlemsländer var Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Östtyskland, Polen, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Till skillnad från NATO var WP till sin karaktär offensivt och hade till uppgift att gripa in när socialismens ”landvinningar” ansågs hotade i något medlemsland. Så skedde i samband med Ungernrevolten 1956 och resningen i Tjeckoslovakien 1968. https://sv.wikipedia.org/wiki/Warszawapakten

Återstoden av det Kalla kriget skulle till betydande del komma att präglas av tvekampen mellan NATO och Warszawapakten. Den sistnämnda organisationen upplöstes formellt den 1 juli 1991, mindre än ett halvår innan Sovjetunionen imploderade på nyårsafton samma år. NATO fortsatte dock att existera i högönsklig välmåga vilket överraskade en del bedömare, som gjorde den felaktiga analysen att NATO inte längre behövdes när kommunismen i Europa brutit samman.

NATO har dock genom åren ingalunda varit förskonat från inre slitningar. 1966 valde således Frankrike på den yvigt nationalistiske president Charles de Gaulles initiativ att dra sig ur NATOs gemensamma militärkommando. Ann-Sofie Dahl (sidan 42): ”I mars 1966 mottog den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson ett brev från sin franske kollega med krav på att alla NATO-kommandon på fransk mark skulle dras tillbaka inom ett år, samtidigt som all fransk personal skulle lämna SHAPE.” (SHAPE = Supreme Headquarters Allied Powers Europe).

För att ytterligare markera den franska självständigheten började Frankrike även utveckla egna kärnvapen, på franska benämnda Force de frappe. Dessa är enbart avsedda för försvaret av det egna landet och alltså inte underställda NATO. De franska kärnvapnen utgör världens tredje största kärnvapenstyrka efter Rysslands och USAs motsvarigheter. 1993 återinträdde Frankrike som fullvärdig medlem av NATO. https://sv.wikipedia.org/wiki/Frankrikes_k%C3%A4rnvapen

Ett nytt kapitel i NATOs historia. Efter Sovjetunionens upplösning har NATOs uppgifter av naturliga skäl omdefinierats. Enligt det nya konceptet kunde NATO ingripa utan att något medlemsland utsatts för yttre hot. Det tillät NATO att 1995 ingripa i Bosnienkriget efter FN-beslut, och 1999 gick man ut i krig mot det dåvarande Jugoslavien inom ramen för Kosovokriget, nu utan FN-beslut, och genomförde en 14 veckors bomboffensiv. Denna ledde till att kriget upphörde den 11 juni 1999 och att den jugoslaviske diktatorn Slobodan Milosevic fann sig nödgad acceptera FNs resolution 1244 och att dra tillbaka de serbiska styrkorna från Kosovo. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kosovokriget

När den islamistiska terrorgrupperingen al -Qaida den 11 september 2001, på order av dess ledare Usama bin Ladin, angrep World Trade Center i New York och det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon i Arlington i Virginia innebar det startskottet för en ännu pågående islamistisk offensiv mot inte bara USA, utan mot den demokratiska Västvärlden och dess frihetliga traditioner i stort.

Ann-Sofie Dahl beskriver på följande sätt vad attackerna den 11 september 2001 medförde för NATOs del (sidorna 136-137):

Även för NATO innebar 11 september-attackerna inledningen på ännu ett nytt kapitel i försvarsalliansens historia. Det första årtiondet efter Berlinmurens fall hade präglats av ljusa förhoppningar om evig fred och frihet, trots krig och etnisk rensning i Europas sydöstra hörn. Det nya decenniet, århundradet och rentav årtusendet inleddes till en mörk bakgrund, med oro över nya attentat och dystra spekulationer om vart (väst)världen var på väg.

Det så kallade Nine Eleven resulterade i att för första och hittills enda gången i NATOs historia artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier enligt Washingtontraktaten – att en attack mot ett medlemsland, i detta fall USA, är en attack på NATOs samtliga medlemsländer – aktiverades. I Afghanistankriget 2001 var NATOs roll tydligt underordnad USAs, men i det efterföljande Irakkriget fick alliansen en mer aktiv roll.

Sverige ingår för närvarande i det NATO-anknutna Partnerskap för fred.

29 medlemsstater. När NATO bildades 1949 bestod organisationen av tolv medlemmar. Detta antal har i olika omgångar utökats till att i dag omfatta 29 medlemsstater. Det är i hög grad illustrativt för NATOs exempellösa framgångar att den aktuella försvarsalliansen numera omfattar alla de sovjetiska satellitstater som ingick i Warszawapakten och även ytterligare ett antal öststater.

Följande länder har anslutit sig till NATO efter Berlinmurens fall 1989: Östtyskland (som del i det återförenade Tyskland) 1990, Tjeckien (1999), Polen (1999), Ungern (1999), Bulgarien (2004), Estland (2004), Lettland (2004), Litauen (2004), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Albanien (2009), Kroatien (2009) samt Montenegro (2017). Bosnien-Hercegovina, Georgien och Nordmakedonien befinner sig samtliga sedan 2012 i en process att ansluta sig till NATO.

Sverige och NATO. Förutom de fullvärdiga medlemmarna omfattar NATO-gemenskapen formaliserade partnerskap med 41 länder i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Sverige samarbetar sedan 1994 med alliansen inom ramen för Partnerskap för fred (PFF), vilket innebär att svenska trupper regelbundet samövar med NATOs styrkor. Under senare år har frågan om en regelrätt svensk NATO-anslutning i ökande utsträckning varit föremål för en seriös diskussion. https://www.swedenabroad.se/es/embajada/brussels-nato/faq-to-the-embassy/sveriges-samarbete-med-nato/

Orsaken till att det emellertid stannat vid till intet förpliktande diskussioner och inte en svensk ansökan om NATO-medlemskap är en kvardröjande övertro på alliansfrihet av traditionellt slag. Sådan förutsätter emellertid ett starkt inhemskt försvar av ett slag som Sverige inte haft på många år. Sanningen är att Sverige inte skulle klara ett fientligt angrepp många dagar med de rudimentära försvarsstyrkor vi i dag förfogar över: Sverige är helt enkelt beroende av hjälp utifrån för den händelse det värsta skulle inträffa.

Den enkla sanningen är att enda sättet att vara garanterade sådan hjälp är fullvärdigt medlemskap i NATO.  

Greta-framträdande med 30-talsstuk: den här tjejen behöver vård, inte att hyllas som Messias

25 september, 2019

Talare på möte med Hitlermädel 1939? Nej, Greta Thunberg i FN 2019.

Inte särskilt många kan ha undgått att den svenska klimataktivisten Greta Thunberg hållit ett flammande tal inför FNs generalförsamling. Med förvridet ansikte och emotionella paroller om ”stulen barndom”, ”massutrotning” och ”jordens undergång” underhöll klimat-Greta de församlade världsledarna. Reaktionerna har varierat.

Centerledaren Annie Lööf framför följande på Twitter: ”Vuxna svenskar som inte kan känna stolthet över @Greta Thunberg, som inte kan se hennes passion och driv, går bortom mitt förstånd.”

Jag å min sida har väldigt svårt att förstå vuxna människor som Annie Lööf som inte blir illa berörda av att se en 16-årig flicka, som uppenbarligen inte alls mår bra, med gråten nära till hands varnar för jordens nära förestående undergång. Hur är man funtad om man inte ser att den här människan, med flera psykiska diagnoser, behöver vård i stället för att hyllas som en ny Messias?

En som till skillnad från Lööf förstått hur det är fatt med Greta Thunberg är den brittiska TV-personligheten Piers Morgan, som i brittisk TV redogjorde för sina intryck från den unga svenskans FN-framträdande på följande sätt:

There´s something I felt very uncomfortable watching it yesteraday. It was all a bit melodramatic, end of the world, apocalyptic. I wonder the impact she´s now having on young people around the world watching this who must be thinking, ”Oh my god, the world  is literally about to end.” It´s not about to end.

Piers Morgan concerned Greta Thunberg is being ‘melodramatic’ and ‘exploited’ over climate change

Piers Morgan har naturligtvis rätt. Jorden har så här långt överlevt i flera miljarder år sedan the big bang och kommer inte att gå under på grund av någon eventuell marginell temperaturhöjning. Som är just ”eventuell”, eftersom högst seriösa forskare utanför FN-systemet förutspår en ny ”liten istid” till följd av minskade solaktiviteter.

Ett steg längre i sin kritik av Greta Thunbergs framträdande går den konservative amerikanske debattören Dinesh D´Souza, som twittrar (översättning av Nyheter 24): ”Barn – i synnerhet nordiska vita flickor med flätor och rosiga kinder – används ofta som nazistpropaganda. En gammal Goebbelsteknik. Det ser ut som att dagens progressiva vänster fortfarande lär sig från en tidigare vänster från 1930-talet.” https://nyheter24.se/nyheter/932908-greta-thunberg-jamfors-med-nazistpropaganda-fran-1930-talet

Dålig skådespelarkonst eller uttryck för psykiska åkommor?

D´Souzas reflektioner har framkallat vrede hos klimatalarmister och vänstergängare, annat vore högst förvånande. Jag kan gå med på att Dinesh D´Souzas kritik är en smula radikal – och kanske just därför träffande. Han har nämligen i sak helt rätt. Ungdomar med nordiskt utseende var verkligen ett ideal för de tyska nationalsocialisterna, vilka regelmässigt använde sig av hysteri och känslomässighet i den politiska retoriken på bekostnad av fakta.

I klimat-Gretas fall är det emotionella elementet närmast övertydligt.  Det är grimaser och bruten stämma, det är domedagslika scenarier som rullas upp inför åhörarna. Thunberg påstår också att ”ni” har ”stulit min barndom”. Det vill säga politiker och mediaaktörer som inte håller med henne om det kataklysmiska klimathot hon tecknar med flink penna.

Om det emellertid är någon som stulit hennes barndom så är det dels hennes föräldrar Malena Ernman och Svante Thunberg, vilka i tätt samarbete med PR-företag skapat den groteska personlighet hon visade upp i FNs generalförsamling, dels alla samvetslösa klimatalarmister som utnyttjar henne till bristningsgränsen. Detta kan komma att få förödande konsekvenser.

Om det hade funnits några vuxna i rummet i FN-skrapan i New York hade dessa med varlig hand lett unga Greta av podiet och sett till att flickstackarn togs om hand av ansvarfulla människor.

Fotnot: Hitlermädel (officiellt Bund Deutscher Mädel) var det tyska nazistpartiet NSDAPs motsvarighet till pojkorganisationen Hitlerjugend för tyska flickor mellan 14 och 18 år. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bund_Deutscher_M%C3%A4del

USA utvisar två kubanska spioner

24 september, 2019

I den kommunistiska enpartidiktaturen Kuba hyllas massmördaren Ernesto ”Che” Guevara fortfarande som en hjälte.

I skuggan av Greta Thunbergs tårfyllda FN-tal  har Trump-administrationen enligt USAs utrikesdepartement (State Department) utvisat två medlemmar av Kubas FN-delegation vilka upptäcktes ha utfört spionageoperationer på amerikansk mark. State Departments taleskvinna Morgan Ortagus meddelade:

The Department of State notified the Cuban Ministry of Foreign Affairs that the United States requires the imminent departure of two members of Cuba´s permanent mission to the United Nations for abusing their privilege of residence. This is due to their attempts to conduct influence operations against the United States.

De kubanska FN-diplomaternas försök till påverkansoperationer i USA har lett till att Trump-administrationen har belagt medlemmarna av den kubanska FN-missionen med ytterligare reserestriktioner. De kan hädanefter endast röra sig inom Manhattan i New York. Beskedet om utvisningen kom under FNs generalförsamlings 74e sammankomst. https://americantruthtoday.com/politics/2019/09/23/u-s-boots-cuban-diplomats-for-running-spy-ops-on-american-soil/?utm_source=sprklst&utm_campaign=republicanpundit-cuban-9_23-mid

Morgan Ortagus meddelade vidare: ”We take any and all attempts against the national security of the United States seriously, and will continue to investigate any additional personnel who may be manipulating their privileges of residence.”

Den kubanske utrikesministern Bruno Rodríguez hävdade, föga sensationellt, på Twitter att det amerikanska utvisningsbeslutet var ”categorically unjustified” och menade att förklaringen att de båda FN-kubanerna skulle ha ägnat sig åt spioneri var att betrakta som ”vulgar slander”.

Barack Obama besökte Kuba och den dåvarande presidenten Raúl Castro 2016.

I juli avvisade Kuba en amerikansk akademisk studie som hade funnit onormala förändringar i hjärnan hos amerikanska diplomater verksamma på Kuba. Det råder fortfarande oklarhet hur dessa förändringar har uppkommit, men det har spekulerats i  att någon form av ljudpåverkan via sonisk utrustning eller hemlig avlyssningsapparatur förekommit. De utsatta diplomaterna drabbades bland annat av yrsel och allvarliga hörselproblem. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-49764300

Relationerna mellan Förenta staterna och Kuba förbättrades markant under Barack Obamas tid i Vita huset, och Obama blev 2016 den förste amerikanske president att besöka Kuba och president Raúl Castro sedan Calvin Coolidge träffade sin kubanske motsvarighet Gerardo Machado i Havanna 1928. Med Donald Trumps tillträde som president har pressen på Kuba och dess nuvarande president Miguel Díaz-Canel ökat. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/03/23/socialisten-obama-trivdes-med-kommunisterna-pa-kuba/

Kuba har efter Castro-erans slut undergått en viss liberalisering: homosexuella tillåts ingå ”äktenskap”, individuell företagsamhet får förekomma inom vissa gränser och utländska investeringar uppmuntras. Landet förblir dock en kommunistisk enpartidiktatur, och de nu avslöjade kubanska spionerna bekräftar att mycket är kvar vid det gamla.

Kritik mot ”meningslösa” gängsamtal – SD gynnas i opinionen av att utestängas

16 september, 2019

Regeringens gängsamtal enligt Jeander.

De av regeringen initierade sjupartisamtalen om gängkriminaliteten har kommit igång så smått. ”Ingångsvärden” avseende bland annat förebyggande arbete samt skärpta straff för ett antal olika brott, men också ökad kameraövervakning och ett system med kronvittnen, har presenterats så här långt. https://www.unt.se/ledare/ett-budskap-till-gangsamtalen-5404070.aspx

Inte helt oväntat förefaller det som om Moderaterna har den tuffaste attityden i samtalen. Partiets rättspolitiske talesman, Johan Forssell, kommenterade samtalen för några dagar sedan med orden: ”Det går inte alls bra.”

Forssell menade bland annat att samtalen avancerar framåt i alltför långsamt tempo och att den tiopunktslista M lade fram fick ett mycket svalt mottagande. Också de övriga så kallade allianspartiernas representanter har varit kritiska till samtalen. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7297562

Samtliga allianspartier har kritiserat den rödgröna regeringen för att inte ha bjudit in Sverigedemokraterna – alltså det parti som mest av alla partier har uppmärksammat den accelererande brottsligheten – till samtalen; man föredrog dock att inte sätta hårt mot hårt genom att vägra ställa upp om ej SD bjöds in.

SDs rättspolitiske talesman, Adan Marttinen, har för sin del valt att ställa sig bakom Moderaternas förslag om ”visitationszoner” i utsatta områden, inom vilka visitationer även av icke brottsmisstänkta personer skulle kunna ske, samt betald polisutbildning i syfte att förstärka poliskåren. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7293884

Kriminologiprofessorn Leif G. W. Persson, som brukar ha synpunkter på det mesta, har uttryckt tämligen långtgående kritik avseende de regeringssponsrade gängsamtalen. Han menar att brottslingarna ”bryr sig inte ett pillekvitt” om vad regeringen och partierna föreslår utan kommer att fortsätta med sin verksamhet precis som förut.

Leif GW Persson: Partiernas gängsamtal är meningslösa

Sverigedemokraternas rättspolitiske talesman Adam Marttinen.

”För att komma åt de cirka 1000 banditer det handlar om ska man då genomföra lagstiftningsåtgärder som innebär stora inskränkningar i vår rättssäkerhet”, konstaterade Persson i TV4s Nyhetsmorgon den 15 september. Han menade också att politikerna har en våldsam övertro på lagstiftning men att nödvändigt ledarskap saknas.

Istället för att komma med en mängd förslag till nya lagar bör politikerna, menade Persson, satsa ordentligt på den lagstiftning som redan finns och på att tillskapa specialkommandon inom polismakten och se till så att dessa får rejält med resurser för att kunna bekämpa de skjut-, spräng- och mordglada gängen.

Leif G. W. Persson androg vidare den ”nolltolerans”-politik som borgmästare Rudy Giuliani införde i New York för en del år sedan och som ledde till att brottsligheten i staden minskade avsevärt, som ett efterföljansvärt exempel.

Avslutningsvis kan man undra vilka syften den S-ledda regeringen egentligen hade med att bjuda in till gängsamtalen. Personligen tror jag att syftet mest av allt var av kosmetiskt slag – man ville visa att man tar den ökande brottsligheten på allvar. Sedan blir det naturligtvis en bonus om samtalen verkligen resulterar i något påtagligt.

Ett annat viktigt syfte torde ha varit att ytterligare isolera Sverigedemokraterna men utan att närmare analysera följderna därav. Nu ser det ut som om denna uteblivna inbjudan gynnar det sverigevänliga partiet opinionsmässigt. I senaste SIFO noteras så SD för 20,2 procent – det är en ökning med 2 procentenheter sedan augusti och partiets bästa resultat någonsin hos SIFO. https://www.expressen.se/nyheter/sd-far-sin-hogsta-siffra-i-sifo-nagonsin/

Socialdemokraterna tappar 1 procentenhet men förblir största partiet med 25,8 procent. Moderaterna minskar marginellt som mätningens tredje största parti med 18,9 procent.

Ett misstag av Trump att dumpa NSC-chefen John Bolton – men Iran applåderar

12 september, 2019

John Bolton hyllades vid sin avgång som en hjälte av Republican Jewish Coalition.

Den 10 september deklarerade USAs president Donald J. Trump på Twitter att han hade avskedat sin nationelle säkerhetsrådgivare, John Bolton, på grund av allvarliga meningsskiljaktigheter om den amerikanska utrikespolitiken, främst i Iran-frågan. 20 minuter senare twittrade Bolton att han inte alls fått sparken utan avgått självmant. Oavsett hur det nu var försvinner med Bolton en regeringsmedlem som hade kunnat dämpa Trumps isolationistiska tendenser. https://www.aljazeera.com/news/2019/09/bolton-fired-disagreeing-trump-iran-report-190912080326471.html

Den 70-årige John Bolton var bland mycket annat en varm Israel-vän. Det är därför inte konstigt att Moshe Ya´ alon, som var Israels försvarsminister 2013-16, uttryckt som sin mening att Boltons avgång som chef för USAs National Security Council (NSC), är ”dåliga nyheter för Israel”. I likhet med Bolton förordar Ya´alon en tuff attityd mot Mellanöstern-regionens skurkstat nummer 1, mullornas Iran. Det är betecknande att Trump kort tid efter Boltons avgång förklarade sig villig att villkorslöst träffa den iranske presidenten Hassan Rouhani. https://www.timesofisrael.com/what-does-john-boltons-departure-mean-for-israel/

John Bolton var huvudarkitekt bakom handelsmötet i Bahrain i juni i år syftande till att belysa den ekonomiska delen av möjligheterna att få ett slut på konflikten mellan Israel och de palestinaarabiska enheterna. Bolton var starkt kritisk till att de senare bojkottade mötet på grund av USAs roll; dock deltog på privat basis en grupp palestinaarabiska affärsmän i mötet.

Innan John Bolton i april 2018 utsågs till NSC-chef uttryckte han sitt helhjärtade stöd för Trump-administrationens beslut att erkänna Israels huvudstad Jerusalem som just huvudstad och flyttningen av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Vid sin hastiga avgång hyllades Bolton av Republican Jewish Coalition (RJC) och andra judiska organisationer i USA för sina insatser.

Matt Brooks, executive director för RJC, twittrade följande: ”Ambassador Bolton, thank you for your longstanding friendship, moral clarity and passionate defense of America and our allies, especially Israel.”

John Robert Bolton föddes i Baltimore i den amerikanska delstaten Maryland den 20 november 1948. Hans far var brandman och ett föredöme för sonen John med sin pliktkänsla. Boltons förakt för den etablerade eliten växte under hans tid som juridikstudent vid Yale-universiteten. Han var vid denna studentvänsterns förlovade tid något så exotiskt som en konservativ försvarare av USAs engagemang i Vietnam och Indokina. Bolton kom dock aldrig att tjänstgöra i Vietnam utan nöjde sig med att, i likhet med den senare presidenten George W. Bush, ansluta sig till Nationalgardet. https://en.wikipedia.org/wiki/John_R._Bolton

Under sin tid som Yale-student hann John Bolton med att under sommaren 1972 vara praktikant hos vicepresident Spiro Agnew. Efter sin examen 1974 anslöt sig Bolton till advokatfirman Covington & Burling i Washington, D. C. där han hade sin arbetsplats 1974-81 samt 1983-85. 1993-99 var han partner hos Lerner, Reed, Bolton & McManus. Han hade vidare en rad befattningar inom såväl Reagan- som Bush-administrationerna och var skyddsling till den konservative senatorn Jesse Helms (1921-2008) från North Carolina. https://en.wikipedia.org/wiki/Jesse_Helms

Sommaren 1972 praktiserade John Bolton hos vicepresident Spiro Agnew.

2001-05 var Bolton Under Secretary of State for Arms Control and International Security innan han av president George W. Bush utsågs till USAs FN-ambassadör som efterträdare till Anne Patterson. Att den utrikespolitiske ”höken” John Bolton var ett kontroversiellt val framgår av att Bush utnämnde honom under en period då kongressen hade uppehåll och det inte var möjligt för senaten att underkänna hans kandidatur. När sedan demokraterna segrade i mellanårsvalet till kongressen 2006 avsattes Bolton och avgick formellt den 31 december 2006.

Efter sin tid som FN-ambassadör kom Bolton bland annat att fungera som kommentator i den konservativt betonade Fox News Channel. Han var också utrikespolitisk rådgivare åt senator Mitt Romney då denne 2012 var republikanernas kandidat i ett val som vanns av demokraternas Barack Obama. Innan Bolton av Donald Trump utnämndes till nationell säkerhetsrådgivare var han bland annat 2013-18 ordförande i den konservativa och islamkritiska tankesmedjan Gatestone Institute. https://en.wikipedia.org/wiki/Gatestone_Institute

John Bolton har med rätta kallats såväl konservativ som en utrikespolitisk hök som menar att Förenta staterna bör ha en aktiv roll på den globala arenan och gripa in militärt där så kan anses befogat. Däremot förnekar han att han skulle vara neokonservativ, vilket ofta påstås. Såvitt jag kan se har han alldeles rätt i det.

Den neokonservativa ideologiska inriktningen har sitt ursprung i 1960-talets USA, då en rad tidigare vänsterinriktade ”hökar” bröt med det demokratiska partiet på grund av vad de uppfattade som dettas växande pacifism och i stället blev konservativa republikaner. Då John Bolton aldrig varit vare sig demokrat eller vänsterinriktad stämmer han inte in på definitionen av vad en neoconservative är. https://en.wikipedia.org/wiki/Neoconservatism

Orsaken till att Trump 2018 utsåg John Bolton att efterträda NSC-chefen H. R. McMaster var enligt uppgift att han sett och hört Bolton som kommentator på Fox News och låtit sig vederbörligen imponeras, låt vara att Trump skall ha irriterat sig på Boltons karaktäristiskt buskiga mustasch. Följaktligen togs Bolton med på Trump-skutan trots att det fanns klara ideologiska och filosofiska skiljelinjer mellan de båda männen.

Trump kan knappast ha varit omedveten om att Bolton under flera decennier upprepade gånger pläderat för att USA skulle ingripa militärt på olika håll i världen såsom i Irak 2003. Bolton har städse förordat en mer offensiv amerikansk hållning i exempelvis Iran, Nordkorea, Libyen och Syrien under det att Trump velat trappa ner USAs internationella åtaganden också i områden och länder där amerikanerna har en lång tradition av engagemang av typ Europa och Korea.

När det gäller Korea har Bolton citerats på följande sätt: ”It´s important to stand behind our South Korean allies, but if we pay heed to the lesson of history, talking to North Korea would be fruitless.” Det kan råda liten tvekan om att Bolton här har alldeles rätt – Nordkorea har alltid varvat en försonlig attityd med krigiska tongångar och upprepade gånger lurat skjortan av naiva amerikanska och sydkoreanska statsmän som Jimmy Carter och Kim Dae-jung. Det finns en viss risk att Donald Trump utan Bolton som rådgivare kommer att sälla sig till denna skara.

John Bolton sammanträffade  med Mongoliets president Khaltmaagiin Battulga i Ulaanbaatar den 1 juli 2019.

I början av sin ämbetstid använde Trump ofta hårda ord mot ”raketmannen” Kim Jong-un i Nordkorea och underströk att han hade en mycket större kärnvapenknapp än denne. Efter hand har han blivit mer försonlig och skrev historia då han tog en promenad tillsammans med den nordkoreanske diktatorn i den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea den 30 juni i år. Samtidigt var Bolton på diplomatiskt uppdrag i Mongoliet  – en inte fullt lika uppmärksammad internationell händelse. https://www.straitstimes.com/asia/east-asia/trump-proposed-dmz-meeting-in-letter-to-north-koreas-kim-jong-un-before-visit-asahi

Ytterligare en central utrikespolitisk fråga där Bolton och Trump har haft divergerande synsätt är Ryssland. Bolton, som är skarpt kritisk till Rysslands president  Vladimir Putin, menade att de ryska försöken att påverka den amerikanska inrikespolitiken i samband med det senaste presidentvalet varit liktydiga med ”an act of war”. Han var också en betydelsefull aktör bakom den amerikanska administrationens beslut att säga upp 1987 års avtal med det dåvarande Sovjetunionen om begränsning av nukleära medeldistansrobotar.

Andra särskiljande frågor har varit Afghanistan, där Bolton varit emot förhandlingar med talibanerna; Venezuela, där Bolton till skillnad från Trump velat störta den socialistiske diktatorn Nicolas Maduro; Iran där Trump tycks ha mjuknat avsevärt vilket som framgått ovan märkbart oroar Israel. Bolton har vidare aldrig varit någon större vän av FN: i ett uttalande 1994, långt innan han blev FN-ambassadör, menade Bolton att om FN-skrapan i New York skulle mista tio våningar skulle det inte göra ”a bit of difference”.

Donald Trump var redan när han välkomnade John Bolton i sin administration väl medveten om att det fanns tydliga skillnader mellan Boltons och presidentens och Trump-gängets synsätt i olika frågor. I maj i år pekade Trump i ett uttalande på dessa skillnader men sade samtidigt att detta var OK och att de balanserade varandra. Till slut blev dock olikheterna uppenbarligen för många och stora, enkannerligen när det gäller Iran, och Bolton utestängdes från viktiga möten inom administrationen innan han slutligen tvingades bort. Det återstår att se vem som blir Boltons efterträdare. https://www.malaymail.com/news/world/2019/09/11/john-bolton-warrior-in-white-house-goes-out-swinging/1789283

Till slut skar det sig mellan Trump och Bolton.

Jag har alltid uppskattat John Boltons offensivt utrikespolitiska hållning och tror att det var ett misstag av Trump, som jag likaledes uppskattar, att dumpa honom. Risken är nu att Trump kommer att omge sig med idel ja-sägande nickedockor som inte har kraft eller vilja att informera honom om när han är på väg att fatta mindre lyckade eller rentav katastrofala beslut. Verkligt illavarslande är att Iran applåderat Boltons avgång. https://www.youtube.com/watch?v=3JVggumOoFk