Posted tagged ‘Bill Clinton’

22 år efter ambassadlagens antagande: USA erkänner Jerusalem som Israels huvudstad

7 december, 2017

President Donald J. Trump undertecknar beslutet som officiellt erkänner Jerusalem som Israels huvudstad.

Så kom beskedet jag och många med mig otåligt väntat på sedan Donald J. Trump tillträdde som amerikansk president för nästan ett år sedan: att Trump skulle infria sitt vallöfte och erkänna Jerusalem som Israels rättmätiga huvudstad. Som en konsekvens härav har USAs 45e president även instruerat State Department (utrikesdepartementet) att vidtaga mått och steg i syfte att flytta ambassaden från Tel Aviv till huvudstaden. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/12/06/donald-trump-gives-speech-recognising-jerusalem-israels-capital/

Jerusalem har varit Israels officiella huvudstad och säte för den judiska staten Israels regering sedan 1950. Här finns även parlamentet Knesset, Högsta domstolen och flertalet av landets regeringsdepartement samt kulturella och sociala institutioner. Jerusalem är även centrum för judendomen sedan runt 3000 år tillbaka och anses vara en helig stad också inom kristendomen och islam. Israel har åtagit sig att beskydda alla heliga platser oavsett religion.

1967 valde Jordanien trots varningar från Israels sida att inleda vad som skulle bli känt som Sexdagarskriget genom att bomba Jerusalem. Israel försvarade sig synnerligen effektivt och annekterade som en säkerhetsåtgärd östra Jerusalem, som dittills kontrollerats av Jordanien, liksom området väster om floden Jordan, den så kallade Västbanken där de bibliska områdena Judéen och Samarien är belägna. Annekteringen innebar att judarna för första gången sedan historisk tid fick tillgång till sin allra heligaste plats, Västra tempelmuren.


Västra tempelmuren i östra Jerusalem – ”Klagomuren” – är det enda som i dag återstår av det heliga judiska templet. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/12/15/vastra-tempelmuren-judarnas-heligaste-plats/ Foto: Tommy Hansson

Därmed är Israels närvaro i den östra (den gamla) delen av Jerusalem fullt legitim och legal i enlighet med internationella lagar rörande väpnade konflikter. Att betydande delar av det internationella samfundet, liksom en rad FN-organ, därefter har vägrat godkänna Israels övertagande av östra Jerusalem ändrar inte detta faktum.

Media överflödar i dessa dagar av referenser till den till synes massiva kritiken mot president Trumps Jerusalem-beslut. Några timmar innan Trump som väntat klargjorde att han betraktar Jerusalem som Israels huvudstad och att han har instruerat State Department att flytta ambassaden från Tel Aviv, uttalade påven Franciskus som sin önskan att ”status quo” bevaras i Jerusalem. Påven uppgavs även ha haft telefonkontakt med ”presidenten” för den Palestinska myndigheten, Mahmud Abbas. http://www.jpost.com/Arab-Israeli-Conflict/Respect-status-quo-of-Jerusalem-says-Pope-in-response-to-Trump-move-517173

Bland övriga dignitärer som fördömt Trumps modiga beslut märks (vad hade ni väntat er?) Sveriges funktionsstörda utrikesminister Margot Wallström, vilken som bekant parkerade på plats åtta på Wiesenthalcentrets lista över prominenta antisemiter för ett år sedan och är den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i Israel. Wallström har även berömt sig av att ha sammankallat ett extra möte i FNs säkerhetsråd i anledning av ambassadbeslutet. http://norran.se/nyheter/wallstrom-beklagar-djupt-jerusalem-beslut-940030

Påven Franciskus i ett hjärtligt möte med den Palestinska myndighetens ”president” Mahmud Abbas 2014.

Donald J. Trumps förklaring till sitt historiska beslut visar enligt min uppfattning att han är helt rätt ute. Han har helt enkelt insett att för de militanta palestinaaraberna spelar det ingen som helst roll hur USA och omvärlden ser på Jerusalem: de kommer att fortsätta sin väpnade terror och sitt hat mot alla judar oavsett vilket genom så kallade intifador och alla upptänkliga former av terror. Det nu fattade beslutet gör varken från eller till:

We cannot solve our problems by making the same failed assuptions and repeat the same failed strategies of the past. It is time to officially recognise Jerusalem as the capital of Israel. http://jihadimalmo.blogspot.se/2017/12/antligen.html

Det har sagts att Trumps Jerusalem-beslut är ett hot mot den så kallade tvåstatslösningen – ett judiskt Israel och ett arabiskt ”Palestina” fredligt sida vid sida – och att det rentav öppnar ”helvetets portar” i Mellanöstern. Jag är övertygad om att detta är grova överdrifter, särskilt det senare. Sedan är det en annan sak att palestinaaraberna med sin förkärlek för våld terror och sin oförmåga att styra ens de små territorier de genom Hamas och Fatahs dysfunktionella styre nu förfogar över är ljusår ifrån att kvalificera sig som statsbyggare. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/09/02/en-palestinsk-stat-helt-verklighetsframmande/

Att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu skulle prisa Trumps beslut var naturligvis väntat. En stor majoritet av alla israeler inklusive lejonparten av den politiska oppositionen är också positiva till beslutet. https://unitedwithisrael.org/watch-israelis-unanimously-declare-jerusalem-is-my-capital/

Man kan tycka att det inte borde vara alltför kontroversiellt att världens mäktigaste land väljer att erkänna ett lands huvudstad som dess – tja, huvudstad. Hur skulle exempelvis vi svenskar, inklusive Margot Wallström, reagera om det internationella samfundet valde att betrakta Göteborg och inte Stockholm som Sveriges huvudstad? Inte alltför nådigt, misstänker jag.

USAs ambassad i Tel Aviv kommer att flyttas över till Jerusalem. Foto: Tommy Hansson

Israel har dock, speciellt sedan den tidigare slagpåsen Sydafrika fick majoritetsstyre i början på 1990-talet, valts ut som jordklotets paria och betraktas med helt andra måttstockar jämfört med resten av världen. Så får Israel inte försvara sig genom att av säkerhetsskäl besätta fientligt territorium trots att internationella lagar tillåter detta – då heter det att man är ”ockupant”. Israel får heller inte försvara sig genom att eliminera terrorister – då kan man anklagas för ”utomrättsliga avrättningar”. Israels folk får inte ens självt ha vilken huvudstad det vill.

Nu är inte president Donald Trumps beslut fullt så kontroversiellt som det kan tyckas vid ett hastigt påseende. Den 23 oktober 1995 antog Förenta staternas 104e kongress lagen Jerusalem Embassy Act, som deklarerade att Jerusalem skulle betraktas som Israels huvudstad och att USA i konsekvens härmed skulle överflytta sin ambassad till Jerusalem (där landet redan har ett konsulat). https://en.wikipedia.org/wiki/Jerusalem_Embassy_Act

Efter nämnda datum har presidenterna Bill Clinton, George W. Bush samt Barack Obama valt att punktligt varje halvår avblåsa ambassadflytten. Även Donald Trump gjorde samma sak för ett halvår sedan eftersom han ansåg att tiden ännu ej var mogen. Ett par dagar före den historiska deklarationen den 6 december 2017 skulle Trump egentligen på nytt ha gjort samma sak genom att underteckna aktuellt dokument, men den här gången satte han i stället den 22 år gamla ambassadlagen i kraft.

USAs erkännande av Jerusalem kan mycket väl leda till att andra länder följer efter: Sydsudan har deklarerat att landet har för avsikt att etablera sin Israel-ambassad i Jerusalem, och även länder som Tjeckien och Ryssland har klargjort att de betraktar Jerusalem som den judiska statens huvudstad.

Israels och USAs flaggor på Västra tempelmuren den 6 december 2017.

President Donald J. Trump har, till internationella medias förtret, haft vad man kan kalla flyt på senare tid. Kort tid innan Jerusalem-beslutet hade han således nöjet se de omdiskuterade inreserestriktionerna mot medborgare från Tchad, Iran, Somalia, Jemen, Libyen och Syrien godkännas av Högsta domstolen med röstsiffrorna 9-2. Fler rättsliga prövningar kommer att följa, men HD-beslutet är en viktig delseger för Trump-administrationen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6835619

Därtill fick Trump igenom sin skattereform – den mest omfattande i USA sedan Reagans dagar i Vita huset för runt 30 år sedan – i den amerikanska senaten, låt vara med knappast tänkbara marginal (51-49). Följden blev en markant uppgång på USA-börsen. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6njkjO/senaten-rostade-igenom-trumps-skattereform

Donald Trump framstår för denna bloggare alltmer som en av Förenta staternas mest kraftfulla och modiga presidenter någonsin. Om han fortsätter i samma stil kan han rentav komma upp i samma klass som Ronald Reagan.

 

 

 

 

Annonser

Om sextrakasserier och behovet att klämma åt SD

18 oktober, 2017


Fredrik Virtanen och Stefan Löfven verkar trivas i varandras sällskap.

Våldtäkter och sexuella trakasserier är på tapeten i dessa dagar.

Det blev ett vådligt liv när den något problematiska (före detta) SD-kvinnan Hanna Wigh anklagade en i offentligheten icke namngiven partikollega för ett sexuellt övergrepp. Media formligen svämmade över av händelsen eller icke-händelsen, välj vad som passar. Partiet lovade ta itu med saken, tvingade den anklagade att ta time-out och polisanmälde såvitt jag förstår det inträffade utifrån Wighs påståenden.

Hela saken ebbade emellertid ut då Wigh själv menade att det inte var så lyckat med polisanmälan och att hon ångrade att hon vikit ut sig i media emedan detta enligt hennes åsikt ”spelade SD i händerna”. Att benämna Wighs handlande egendomligt är väl bara förnamnet. https://www.expressen.se/nyheter/sd-avhopparen-hanna-wigh-angrar-tv-intervjun-om-sexovergreppet/

Nu är det mycket med att den notoriskt politiskt korrekte och vinpimplande Aftonbladet-krönikören Fredrik Virtanen, bland andra övergrepp, skall ha våldtagit och drogat en kvinna vid namn Cissi Wallin 2006, en påstådd händelse som enligt uppgift skall ha polisanmälts av Wallin 2011. Cissi Wallin har givit offentlighet åt det påstådda övergreppet efter historien med den Hollywood-anknutne, våldtäktsanklagade filmproducenten Harvey Weinstein i USA. https://samnytt.se/cissi-wallin-fredrik-virtanen-drogade-och-valdtog-mig/

Hillary Clinton och Harvey Weinstein verkar trivas i varandras sällskap. Foto: Getty Images

Harvey Weinstein, född 1952, har tvingats bort från sitt eget produktionsbolag sedan han av en rad kvinnor – bland dem Ashley Judd och Gwyneth Paltrow – anklagats för otaliga sexövergrepp inklusive våldtäkter under en tidrymd av flera decennier.  https://www.svt.se/kultur/film/harvey-weinstein-affaren-detta-har-hant

Weinsteins förlöpningar ställer i värsta fall kanske till och med den beryktade sextrakasseraren och -missbrukaren Bill Clintons bravader i skuggan. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/10/sex-mystiska-dodsfall-och-morklaggningar-bill-och-hillary-clintons-historia/

Till och med Harveys två år yngre bror Bob Weinstein har emfatiskt tagit avstånd från honom; nu har dock även Bob anklagats för sexuella trakasserier. https://www.hd.se/2017-10-17/bob-weinstein-anklagas-for-sexuella-trakasserier.

Mycket tyder på att Harvey Weinstein klarat sig så länge på grund av sina sympatier för det Demokratiska partiet – genom åren har Weinstein donerat miljontals dollar till demokratiska kandidater inklusive Hillary Clinton. http://theweek.com/articles/729977/democrats-cannot-ignore-harvey-weinstein-problem

Några av de kvinnor som anklagat Bill Clinton för sexuella övergrepp fanns bland publiken vid den andra presidentvalsdebatten mellan Donald Trump och Hillary Clinton i november 2016. Från vänster Kathleen Willey, Juanita Broaddrick och Kathy Shelton.

Exemplet Weinstein har även kommit upp i samband med Lulu Carters anklagelser om sexuella och andra trakasserier som hon hävdar att programledaren Martin Timell har utsatt henne för i samband med inspelningarna av TV4s ”Äntligen hemma”. TV4 har tvingats till krismöten och vi har säkerligen inte sett slutet på denna historia. https://stoppapressarna.se/svenskt/lulu-carters-sexattack-pa-martin-timell

Låt mig först som sist göra klart att jag inte kan bedöma hur pass sanna påståendena om SD-profilens, Fredrik Virtanens eller Martin Timells sexrelaterade trakasserier egentligen är. Det bjuder mig verkligen emot att skuldbelägga personer enbart på grund av uppgifter i media. Dock synes Harvey Weinsteins övergrepp vara väldokumenterade liksom Bill Clintons.

Harvey Weinstein, Lulu Carter och Martin Timell.

Vad man kan konstatera är emellertid att ett antal kvinnor nu gått ut och berättat om vad de uppger sig ha tvingats uthärda i form av övergrepp begångna av i olika sammanhang uppburna manspersoner. Det är bra att så sker, förutsatt förstås att anklagelserna i fråga är sanna vilket givetvis måste utredas i varje enskilt fall.

Vad man slutligen också kan konstatera är att påstådda sexövergrepp blir förstasidesnyheter i etablissemangsmedia när SD-personer är involverade, medan det är locket på när PK-individer som Fredrik Virtanen berörs. Ingen hade väl heller väntat något annat – behovet att klämma åt SD går givetvis före allt annat.

Trumps största framgång: Neil Gorsuch svärs in som HD-domare efter historisk process

9 april, 2017

Neil Gorsuch efterträder framlidne Antonin Scalia i USAs Högsta domstol.

President Donald J. Trumps sannolikt största framgång hittills inträffade fredagen den 7 april 2017. Då konfirmerades presidentens kandidat till Högsta domstolen (HD), Neil Gorsuch, som därmed efterträder Antonin Scalia vilken avled den 13 februari 2016. Det är den längsta vakansen i USAs Högsta domstol sedan 1862. https://en.wikipedia.org/wiki/Neil_Gorsuch /Fotnot/

Trump klargjorde tidigt att han avsåg att nominera en abortfientlig kandidat till Högsta domstolen, och även om Gorsuchs juridiska syn på abort anses något oklar så kan han avgjort betraktas som en konservativ domare. Han kan därför i sitt värv förväntas tillämpa grundlagsfädernas synsätt, att amerikanska domare skall troget tolka lagarna och Förenta staternas konstitution hellre än att använda sitt ämbete i den politiska agitationens tjänst. http://www.reuters.com/article/us-usa-court-gorsuch-idUSKBN1791GR

Det Demokratiska partiets representanter i senaten inledde, i syfte att blockera utnämningen av Gorsuch till HD-domare, en filibuster-aktion; filibuster är en fördröjningstaktik där en medlem i senaten utnyttjar sin rätt till obegränsad talartid i syfte att blockera ett beslut även om detta åtnjuter en majoritet. Det var första gången i USAs historia filibuster användes i syfte att att försöka hindra en kandidat till Högsta domstolen att konfirmeras i ämbetet.


Senator Jeff Merkleys 15,5 timmar långa filibustertal var till ingen nytta.

Således höll den demokratiske senatorn Jeff Merkley oavbrutet låda mot Gorsuch i 15,5 timmar innan han kroknade. Därpå valde Republikanerna att tillämpa en bestämmelse som kallas nuclear option vilken tillåter församlingens ordförande – i det här fallet vicepresidenten Mike Pence – att ändra senatens majoritetsregler. https://en.wikipedia.org/wiki/Nuclear_option

Därmed blev det ett slut på filibustrandet, och Gorsuchs nominering godkändes med röstsiffrorna 54-45 sedan också tre demokratiska senatorer röstat för detta. Merkley var inte överförtjust utan sade efter beslutet (min översättning): ”I dag har, för första gången i historien, en stöld av ett säte i Högsta domstolen fullbordats.”

Merkley syftade på att senatens republikanska majoritet, sedan president Barack Obama nominerat en liberal domare till HD, fördröjde nomineringen av Merrick Garland i 293 dagar genom att vägra hålla en omröstning om Garland. Denne kunde därmed inte bekräftas som den då nyligen avlidne Scalias efterträdare. Mycket stod också på spel – om den liberale Garland valts i den huvudsakligen konservative Scalias ställe hade HD fått en avgjord liberal slagsida. https://en.wikipedia.org/wiki/Merrick_Garland_Supreme_Court_nomination

Den liberale domaren Merrick Garland kom aldrig in i Högsta domstolen.

Bättre gick det alltså för Trumps val Neil Gorsuch. Denne föddes i Denver i delstaten Colorado den 29 augusti 1968 och betecknas i Wikipedias biografi som ”jurist, rättsfilosof, domare”. Han har sedan 2006 tjänstgjort som domare i Colorados appellationsdomstol. Hans formella meriter betraktas allmänt som oantastliga. Gorsuch är vidare historisk på så sätt att han blir den förste HD-domare att tjänstgöra i Högsta domstolen tillsammans med sin juridiske mentor, Anthony Kennedy, som Gorsuch biträdde 1993-94. Gorsuch blir den nuvarande Högsta domstolens i viss särklass yngste medlem.

Donald Trump var av naturliga skäl mycket nöjd med att Gorsuch till slut bekräftades som ny HD-domare och kommenterade (min översättning):

Domare Gorsuchs konfirmation var en av de mest genomlysta och tillgängliga i historien, och hans rättsliga temperament, exceptionella intellekt, oöverträffade integritet och bevis på självständighet gör honom till det perfekta valet att tjänstgöra i nationens högsta domstol.

Neil Gorsuch är för övrigt son till den första kvinnan som var chef för USAs motsvarighet till miljödepartementet, Environmental Protection Agency (EPA), Anne Gorsuch Burford (1942-2004). https://en.wikipedia.org/wiki/Anne_Gorsuch_Burford


Clarence Thomas svärs in som HD-domare 1991.

Processen som ledde fram till Gorsuchs konfirmation var sannolikt den mest kontroversiella sedan den likaledes huvudsakligen konservative Clarence Thomas invaldes i Högsta domstolen den 23 oktober 1991 efter att ha nominerats av president George H. W. Bush att efterträda Thurgood Marshall, som drog sig tillbaka av hälsoskäl. Thomas är liksom Marshall afroamerikan och därmed den andre svarte medlemmen i USAs Högsta domstol.

Domare Thomas anklagades mitt under konfirmationsprocessen av juridikprofessorn Anita Hill, som tidigare tjänstgjort under Thomas ledarskap, för sexuella trakasserier. Thomas nekade och betecknade Hills anklagelser som ”högteknologisk lynchning av uppåtsträvande svarta”. Han stöddes hela tiden av USAs konservativa och av en svart majoritet.

Thomas godkändes slutligen av senaten med röstsiffrorna 52-48. Om Thomas och kontroversen med Hill här: https://chnm.gmu.edu/courses/122/hill/hillframe.htm


President Donald Trump ser ut att vara rätt nöjd med sitt val till USAs Högsta domstol, domare Neil Gorsuch.

Neil Gorsuchs bekräftelse som HD-domare kan anses vara en seger för en konservativ rättsfilosofi, även om en majoritet i domstolen fortfarande kan förväntas rösta liberalt-aktivistiskt i frågor som rör exempelvis äktenskap, rätten till liv och religionsfrihet. Flera av de nuvarande ledamöterna är emellertid i en ålder då det kan bli aktuellt för dem att dra sig tillbaka. Det är därför fullt möjligt att vi får se fler Trump-nomineringar av ungefär samma slag som Neil Gorsuch. Denne  svärs in som medlem i Högsta domstolen i morgon den 10 april 2017.

Fotnot: De nu verksamma medlemmarna av USAs Högsta domstol är (inom parentes nominerande president samt tillträdesår): John G. Roberts (chefsdomare), född 1955 (George W. Bush 2005). Anthony M. Kennedy, född 1936 (Ronald Reagan 1988). Clarence Thomas, född 1948 (George H. W. Bush 1991). Ruth Bader Ginsburg, född 1933 (Bill Clinton 1993). Stephen G. Breyer, född 1938 (Bill Clinton 1994). Samuel Anthony Alito, född 1950 (George W. Bush 2006). Sonia Sotomayor, född 1954 (Barack Obama 2009). Elena Kagan, född 1960 (Barack Obama 2010). https://www.supremecourt.gov/about/biographies.aspx

 

Så firade Hillary och Bill valsegern i förväg: bevis på viral video

22 november, 2016

hillary-sick-400x267
Hillary Clinton efter att ha förlorat presidentvalet till Donald Trump. Allvarligt sjuk – eller ”bara” fyllsjuk?

Man skall aldrig ta ut någon seger i förskott.

Det är ett gammalt talesätt som, i likhet med de flesta traditionella visdomsord, innehåller en djup sanning. Just den här devisen blir smärtsamt aktuell när vi studerar fallet Hillary Clinton.

En kort videofilm som läckts av en person som var närvarande vid Hillary Clintons valvaka senast, och som på kort tid har setts av över en miljon människor på nätet, vittnar om hur Hillary, maken Bill och dottern Chelsea sprudlar av glädje när de tror att Hillary vunnit valet över Donald Trump den 8 november. Videon här: https://www.youtube.com/watch?v=NKhGEeZSQs0&t=53s

Bill Clinton, den gamle horbocken och kvinnoförnedraren, skuttar omkring som en liten skolflicka när han tror att segern är i hamn. Det är motbjudande att se, särskilt när man inser att han sannolikt tänker på vilka möjligheter som öppnar sig att åter få trakassera kvinnor i Vita huset. Hillary och Chelsea förenas i en glädjefylld kram medan Bill hoppar omkring.

193552_5_
Det är känt sedan tidigare att Hillary har allvarliga alkoholproblem.

Jag vet inte i vilket skede av valnatten dessa scener utspelades, men de var strax därefter förbytta i chock och tragik. Enligt vittnesmål på plats söp Hillary sig full så till den grad att hon inte klarade av att hålla det sedvanliga concession speech där hon erkänner sig besegrad och tackar sina anhängare för deras stöd. Det talet fick hon i stället hålla på ett hotell på Manhattan dagen efter den för henne och Clinton-lägret katastrofala valutgången.

I videon hävdas vidare att en betydelsefull anledning till att Clinton-gänget kände sig så säkra på segern var, att man genom systematiskt valfusk försäkrat sig om röstövervikt i ett antal delstater. När de verkliga resultaten började strömma in sjönk stämningen av naturliga skäl till bottennivå, och Hillary började titta djupt i flaskan och gå löst på de medarbetare hon skyllde valnederlaget på. Kampanjledaren John Podesta skall ha råkat särskilt illa ut, men även Bill Clinton skall ha fått sin släng av sleven.

Att Hillary har alkoholproblem är ingen nyhet. Det konstaterades i samband med hennes försök att bli Demokraternas presidentkampanj 2008, det har uppmärksammats vid spektakulära krogbesök och det noterades även i den senaste valrörelsen innan urartningen vid valvakan.http://truepundit.com/secret-service-security-detail-hillary-clinton-was-drunk-the-morning-of-campaign-rally/

Några iakttagare har påpekat att efter valnederlaget såg Hillary Clinton ut som döden själv – stripigt hår och alldeles grå i ansiktet: https://www.youtube.com/watch?v=z5ed3m5_XwM Den dröm hon haft sedan gymnasiet – att en dag bli USAs första kvinnliga president – hade gått i kras.

Det är fullt möjligt att Hillary verkligen var sjuk och inte bara fyllsjuk. Det har många gånger påpekats att hennes stundom irrationella beteende kan tyda på en allvarlig sjukdom. Syfilis, autism och överkänslighet mot stress har nämnts i sammanhanget. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/08/hillary-clintons-bisarra-beteende-vacker-fragor/

clintonhaitiHillary Clinton på Haiti.

Frågan är om Hillary Clinton och/eller personer omkring henne inte drar sig för mord i syfte att sätta åt personer som de anser kan skada dem. Efter valet hittades Monica Petersen, en reporter som undersökte allvarliga brott inklusive barnprostitution som Clinton-stiftelsen kan ha begått i  på Haiti, död under suspekta omständigheter. Läs mer här: http://www.thepoliticalinsider.com/election-woman-investigating-clinton-foundation-crimes-found-dead/

Det kan naturligtvis tänkas att Clinton-kotteriet är helt oskyldigt till Petersens död. Det är emellertid ett obestridligt faktum att Bill och Hillarys Clintons väg till makten och därefter är kantad av ett stort antal mystiska dödsfall, ett ämne jag tidigare skrivit om på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/10/sex-mystiska-dodsfall-och-morklaggningar-bill-och-hillary-clintons-historia/

Det må vara hur som helst med detta. En sak står fullständigt klar för mig: världen är säkrare utan en president Hillary Clinton, lidande av grava alkohol- och hälsoproblem, med kärnvapenknappen inom räckhåll.

 

Hillary var full och våldsam: därför kunde hon inte tala på valnatten

15 november, 2016

a453c178b41fe36e7a2b8bfc3c342ad48890ccd6
Inga muntra miner när Hillary slutligen erkände sig besegrad – från vänster Bill Clinton, Hillary Clinton och vicepresident-kandidaten Tim Kaine.

Det står nu klart varför Hillary Clinton avstod från att hålla det sedvanliga concession speech – där den förlorande kandidaten i ett presidentval erkänner sig besegrad och tackar sina anhängare för deras insatser i valrörelsen – på valnatten. Hon var helt enkelt alltför berusad och upprörd för att klara det.

En reporter från CNN som befann sig i Clinton-lägret å yrkets vägnar avslöjade sanningen för en vän, som i sin tur vidarebefordrade uppgiften till radiovärden Todd Kincannon. Reportern rapporterade in förhållandet till sin redaktion, som dock inte offentliggjorde storyn då man hade bestämt sig för att inte publicera några ”bunkerhistorier” från Clinton-lägret. https://therealstrategy.com/hillary-attacked-podesta-restrained-trump-won/#

Enligt CNN-reportern söp Hillary till ordentligt när det under valnatten började gå upp för henne att hon skulle förlora till den avskydde Donald Trump. De drömmar hon närt ända sedan sin gymnasietid om att en gång bli USAs första kvinnliga president skulle slås i spillror, och det av en smått bisarr affärsman som tagit upp politiken som hobbyverksamhet på äldre dagar.

index
Hillary Clinton är inte känd för att spotta i glaset…

Det blev helt enkelt för mycket för Hillary. Hon drabbades av ett slags psykotiskt anfall framkallat av djup besvikelse och alkohol och gick enligt uppgift till fysiskt angrepp mot sina kampanjmedarbetare Robby Mook och John Podesta; det var den senare som skickades fram på valnatten för att tacka medarbetarna medan hon själv lyckades samla sig så pass mycket att hon ringde upp Trump och gratulerade honom till valsegern.

De nu aktuella men nedtystade uppgifterna om Hillary Clintons handlingsmönster stämmer väl överens med tidigare uppgifter från bland andra Secret Service-medarbetare, som vittnat om Hillarys ibland våldsamma och irrationella beteende och om hennes extremt grova språkbruk vid sådana tillfällen.

Enligt tidigare Secret Service-mannen Gary Byrnes bästsäljande bok Crisis of Character (Center Street 2016) hade Hillary under Bill Clintons presidenttid på 1990-talet för vana att gå lös på maken med vad som fanns till hands, vilket kunde resultera i exempelvis blåtiror. http://thehill.com/blogs/in-the-know/in-the-know/282330-ex-secret-service-agent-clinton-occasionally-violent

51uz1izzz5l-_sx329_bo1204203200_
Gary Byrnes avslöjande bok om makarna Clintons stormiga förhållande toppade New York Times bestsellerlista i somras.

Hillary höll i stället det sedvanliga talet dagen därpå i Stora balsalen (Grand Ballroom) i Hotel New Yorker på Eight Avenue mitt emot Madison Square Garden på Manhattan. Demokratiska partiets valvaka hade hållits i Jacob K. Javits Convention Center en bit därifrån. Den senare anläggningen hade valts på grund av sitt glastak, vilket skulle illustrera att Hillary spräckte ”glastaket” genom att bli USAs första kvinna att nå presidentposten.

Den besvikna och våldsamma kandidaten fick enligt tillgängliga uppgifter hållas tillbaka på ett handgripligt sätt under den korta stund anfallet varade. En läkare fick sedan ge henne lugnande medel.

Edward Klein, författare till Hillary-boken Guilty as Sin (Regnery Publishing 2016) som kom ut någon vecka före valet, vilken intervjuas i Steve Malzberg Show på kabel-TV via länken här ovan, berättar vidare att fru Clinton ringt upp en väninna på valnatten och gråtit okontrollerbart så att det knappt gått att höra vad hon sade. https://en.wikipedia.org/wiki/Steve_Malzberg

Här mer om Edward Kleins bok Guilty as Sin; författaren var tidigare redaktör för The New York Times Magazine: http://www.washingtontimes.com/news/2016/oct/4/ed-klein-hillary-is-guilty-as-sin/

bill-clinton-blackeye
Bill Clinton efter Hillarys ”specialbehandling”.

Clinton skall enligt uppgift ha skyllt valförlusten på FBI-chefen James Comey samt även på president Obama, som hon menade borde ha gjort mer för att abortera FBIs undersökning av hennes oansvariga och kanske brottsliga hantering av e-mejl innehållande statshemligheter. E-mejl som i varje fall Julian Assanges WikiLeaks lyckades utmärkt väl att hacka.

Som Ed Klein säger till Steve Malzberg i nämnda inslag: ”Med Clintons är det så att det alltid är någon annans fel.”

Klein säger i inslaget, på frågan om det nu är slut på familjen Clintons korrumperande inflytande i USA-politiken, att så är det nästan säkert: de kommer inte att kunna hämta sig efter nederlaget mot Trump och kommer inte att kunna fortsätta dominera det Demokratiska partiet. Också deras tvivelaktiga stiftelse kommer med största sannolikhet att tappa avsevärt i lyskraft. Och Hillary själv kommer knappast att bli mer än en fotnot i historien som en som försökte bli president två gånger och misslyckades båda gångerna.

Ed Klein förutspår i stället att den demokratiske operatör som kommer ut ur valförlusten mest med äran i behåll är president Barack Obama, som kommer att ha kvar sitt inflytande i partiet och fungera som något slags grå eminens. Familjen Obama kommer också att bo kvar i Washington, D. C. inte så långt från Vita huset.

Donald J. Trump vann en klar seger enligt det elektorssystem som råder i USA men fick totalt färre antal röster – det är i skrivande stund oklart hur stor Hillarys övervikt blev. Därmed inte sagt att Clinton nödvändigtvis hade vunnit om USA inte hade haft elektorssystemet utan endast gått på det sammanlagda antalet röster. De båda kandidaterna hade nämligen i det senare fallet tvingats använda en helt annan kampanjstrategi och det är enligt expertisen omöjligt att säga hur det i så fall hade gått.

valfusk-usa-valet2016
I en del vallokaler gick det på grund av valfusk bara att rösta på Clinton.

Här en analys i detta intressanta ämne i The Washington Posthttps://www.washingtonpost.com/news/the-fix/wp/2016/11/14/trump-lost-the-popular-vote-that-doesnt-mean-he-would-have-lost-a-popular-vote-election/

Dessutom hade Trump mycket väl kunnat ta hem spelet även om det totala röstetalet om det inte på en del ställen fuskats med såväl valmaskiner som röster från illegala invandrare. Enligt Gregg Phillips från organisationen Vote Fraud.org avlämnades röster från så många som drygt 3 miljoner illegala invandrare, alltså icke röstberättigade personer.http://www.infowars.com/report-three-million-votes-in-presidential-election-cast-by-illegal-aliens/

Personligen känner jag mig extremt lättad över att inte den dokumenterat obalanserade – för att inte säga fullständigt galna – Hillary Clinton inte kom närmare kärnvapenknappen än ett förlorat presidentval.

 

Trumps seger i USA-valet: Väljarna har tröttnat på politisk korrekthet

10 november, 2016

1478685769953
En försonlig Donald Trump mötte sina anhängare efter segern tillsammans med hustrun Melania och yngste sonen Barron.

Först Brexit. Sedan fick Bob Dylan Nobelpriset i litteratur. Och nu har Donald J. Trump vunnit presidentvalet i USA i kraft av ett ointagligt antal elektorsröster. 2016 blir onekligen ett minnesvärt år ur min personliga synvinkel sett…

Jag är normalt rätt usel på att förutsäga kommande skeenden. Trodde exempelvis på både John McCain och Mitt Romney i de båda senaste amerikanska presidentvalen. Har inte haft någon riktig så kallad magkänsla. Det var dock annorlunda den här gången. Sedan ungefär en vecka har jag haft en ganska bestämd känsla av att det här valet var vikt för Trump och lät mig inte rubbas trots knappt övertag för Clinton i de flesta mätningar.

När jag gick till sängs vid elvatiden på kvällen natten mot onsdag hade jag därtill en lätt och harmonisk känsla av att det här nog kommer att gå vägen utan att jag behöver sitta klistrad vid TVn eller datorn hela natten. När jag vaknade till några timmar senare slog jag på datorn lagom för att kunna konstatera, att Trump just tagit hem Kentucky och Indiana Bra, tänkte jag och gick och knöt mig igen.

Så småningom gick jag upp igen och nu var det begravningsstämning i samtliga svenska TV-kanaler som hade valvakor. Härligt, det här kan bli något, tänkte jag då. Kanske min mag- eller kanske hjärtekänsla visar sig vara korrekt den här gången? Så blev det också. När jag inmundigade frukost vid sjutiden på morgonen var segern så gott som klar, bara de sista elektorsrösterna upp till ointagliga 270 fattades.

Ända sedan Donald Trump kungjorde sin kandidatur har jag haft känslan att han verkligen är Försynens man i det här valet. Det behövdes någon ”utifrån” med friskt perspektiv på politiken för att befria USA – och i ett vidare perspektiv världen – från det korrupta och i vissa avseenden kanske också rent kriminella inflytandet från familjen Clinton och Obama-administrationen, med dessas gamla trötta politiska korrekthet men i total avsaknad av egna idéer.

Jag instämmer med andra ord inte alls i den klichéartade ”klokskapen” att vi hade att göra med två dåliga kandidater, där det gällde att välja den minst dåliga/e. Som jag ser det är Donald Trump mer än väl kvalificerad att leda USAs vidare öden och äventyr. Hillarys i stort sett enda budskap var å andra sidan att hon var kvinna och att hon därmed skulle spränga ”glastaket” och bli USAs första kvinnliga statschef. Det räckte inte.

14963259_10205823804434481_2665148530695872024_n
Dags för såväl vänner som fiender till Donald Trump att vänja sig vid den här bilden…

Jag menar utifrån mitt kristet-konservativa perspektiv att utgången av USA-valet 2016 visar att Gud, trots allt, inte övergivit Amerikas Förenta stater. Nu åligger det president elect Donald Trump och hans kommande administration att leva upp till sitt ansvar, vilket naturligtvis inte kommer att bli världens lättaste uppgift. God hjälp har han dock av det faktum att kongressens båda kamrar alltfort har republikansk majoritet. Några frågetecken finns, som till exempel Trumps syn på frihandeln och hans inställning till NATO-samarbetet och Ryssland.

Jag är helt för att USA skall ha ett i görligaste mån konstruktivt samarbete med Putins Ryssland och inte söka konfrontation, men samtidigt bör den kommande presidenten inte hysa några illusioner om Vladimir Putins fredsvilja eller inställning till västvärlden. Eller för den delen den ryska regimens inställning till demokrati och mänskliga rättigheter, vilken är minst sagt bristfällig.

Det har sedan den för många chockartade valutgången diskuterats, hur det kunde gå som det gick. Rent allmänt är jag övertygad om att etablissemangsmedia gravt underskattade det utbredda missnöjet med Hillary Clintons kandidatur och den motvilja – för att inte säga vämjelse – hennes person faktiskt och enligt min mening med all rätt väcker på sina håll. Hon har gång på gång påkommits med lögner, fiffel och troligen också ren brottslighet men varje gång lyckats åla sig ur besvärligheterna genom att hon hållits under armarna av Obama-administrationen eller FBI. Hennes och maken Bills politiska historia är kantad av egendomligheter:https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/10/sex-mystiska-dodsfall-och-morklaggningar-bill-och-hillary-clintons-historia/

I Sverige tycks media och utrikesbedömare över huvud taget inte känna till dessa fakta utan nöjer sig med att tala om ”hatet” mot Hillary Clinton närmast som ett resultat av att hon är en ”stark kvinna”, vilket förklaras provocera framförallt äldre ”arga vita lågutbildade män” – det vill säga den kategori väljare som ”expertisen” här hemma outtröttligt predikar stödjer Donald Trump. Det som till sist visade sig fälla avgörandet var dock att fler vita kvinnor och så kallade latinos än väntat visade sig rösta på Trump. En fråga som inte nämndes alls i den svenska valbevakningen var Trumps vallöfte att flytta USAs ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. http://www.sydsvenskan.se/2016-11-03/trump-flirtar-med-israel

c7b22953-af31-491a-8615-20493116957b
Trump var populärare bland kvinnor än många hade väntat sig.

En av de bättre analyserna av Trumps övertygande valseger jag sett har levererats av den kända anti-jihadisten Pamela Geller. Denna framhåller bland annat:

More specifically, Trump won because he convinced a great number of Americans that he would destroy political correctness. http://pamelageller.com/2016/11/trump-won-leftist-political-correctness-inspired-terrifying-backlash.html/

En av de mer insiktsfulla svenska kommentatorerna, en kommunikationsexpert som framträdde i en av TV-kanalerna, underströk dessutom att Donald Trump är en mästerlig kommunikatör med förmågan att väcka känslor hos åhörarna genom sitt sätt att tala, sina gester och genom att använda sitt rikhaltiga register av ansiktsuttryck. Han låter helt enkelt övertygande och han är därtill underhållande. Hans reseschema till olika platser och olika arenor har också varit minst sagt hektiskt, och han lyckades genomgående samla avsevärt fler åhörare där han drog fram än Hillary.

Den som följt den amerikanska valrörelsen på sociala medier har vidare inte kunnat undgå lägga märke till Donald Trumps ihärdiga och skarpa twittrande, där han regelmässigt refererat till motparten som ”Crooked Hillary” och mot slutet av valrörelsen bara som ”Crooked”. Han och hans medarbetare har oupphörligt slagit ner på Hillarys och hennes familjs skumraskerier inklusive den tvivelaktiga Clinton-stiftelsen. Minst sagt god draghjälp har Trump-kampanjen dessutom haft av WikiLeaks frontfigur Julian Assange, som vid flera tillfällen offentliggjort drivor med avslöjande mejl som hackats från Hillary Clintons och hennes närmaste medarbetares e-post.

141207194232-george-w-bush-and-hillary-clinton-horizontal-gallery
Expresidenten och republikanen George W. Bush svek Trump och lade sin röst på Hillary Clinton. De två tycks trivas tillsammans.

Allt detta sammantaget har givit resultat. Trumps kampanj har lyckats nå ut med sitt budskap i en helt annan utsträckning än Hillarys kampanj, trots att denna kunnat utnyttja Obama-administrationens samlade resurser. Inte ens rapporterat valfusk på en del håll kunde hindra Trump från att vinna – på flera platser rapporterades exempelvis om valmaskiner som ändrade röstresultatet från Trump till Clinton. http://newsvoice.se/2016/11/09/omfattande-valfusk-avslojat-usa-det-gar-bara-att-valja-clinton/

Inte många, om ens några, representanter för det politiska snack-etablisemanget förutsåg denna utgång av det amerikanska presidentvalet i nådens år 2016. Litet roligt är det i sammanhanget att titta på detta klipp från den notoriske vänstermannen Bill Mahers TV-show när Donald Trumps kampanj just lämnat startgroparna. Maher, hans panel och åhörare brister ut i hånfulla skrattsalvor när den konservativa opinionsbildaren Ann Coulter deklarerar att hon anser att Trump av alla republikanska kandidater har störst möjlighet att lyckas i ett presidentval: https://worldisraelnews.com/watch-tv-panel-laughs-at-prediction-of-a-trump-presidential-victory/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Netanyahu+Congratulates+Trump%21+Jerusalem+Mayor+Urges+Trump+to+Move+US+Embassy&utm_campaign=20161109_m135424888_%5BNA-UWI%5D+Netanyahu+Congratulates+Trump%21+Jerusalem+Mayor+Urges+Trump+to+Move+US+Embassy&utm_term=watch_btn_dark_png

Men vann, det gjorde han, och det eftertryckligt vad elektorsrösterna beträffar (även om det när detta skrives ser ut som om Hillary Clinton skulle inhösta flest antal röster totalt). Därmed placerar han republikanska svikare som familjen Bush, vilken föredrog att rösta på Clinton, längst in i skamvrån. Busharna känner sig uppenbarligen mer hemma med Crooked Hillary och hennes hejdukar än med sitt eget partis kandidat.

Hillary Clinton kände sig tydligtvis så pass tillplattad efter förlusten att hon först avstod från att hålla det övliga concession speech där den förlorande kandiaten inför sina anhängare erkänner sig besegrad och gratulerar motståndaren till segern. Långt om länge höll hon dock med gråten i halsen det beramade talet på Hotel New Yorker i hjärtat av Manhattan (där jag för övrigt bodde ett par månader sommaren 1980 då jag praktiserade på tidningen The News World). https://www.good.is/articles/hillary-clinton-concession-speech

Hade hon stått vid sin föresats att inte tala hade det varit första gången detta skett sedan presidentvalet 1892, då demokraten Grover Cleveland besegrade den sittande presidenten, republikanen Benjamin Harrison, och därmed gjorde come-back som president efter att ha varit Harrisons företrädare på presidentposten.

Harrison hade  ett fullgott skäl att inte hålla detta tal – hans hustru var svårt sjuk och Harrison föredrog att hålla sig hemma och stötta henne, vilket han också gjort under större delen av valkampanjen. Den gentelemanna-mässige Cleveland svarade med att dra ner betydligt också på sin egen valkampanj. Grover Cleveland är den ende i USAs historia som valts till president i två icke sammanhängande ämbetsperioder. https://www.loc.gov/rr/news/topics/elect1892.html

grover-cleveland-vs-benjamin-harrison
Benjamin Harrison och Grover Cleveland möttes i valen 1888 och 1892 och vann varsin gång.

Hillary Clinton ringde även upp sin motpart och gratulerade honom till valsegern, något som även president Barack Obama uppges ha gjort. Båda anslog en försonlig ton och talade om att det är tid att hålla ihop landet och visa enighet över partigränserna, vilket givetvis hedrar dem. Detta gäller även Donald Trump, som i sitt segertal i New York räckte fram en olivkvist med dessa ord:

Nu är det tid för USA att läka såren. Till alla demokrater, republikaner och oberoende säger jag att det är dags att sluta oss samman som ett enat folk.

Jag kan inte låta bli att avsluta den här bloggtexten med att hänvisa till den dråpliga psykolog, som i etablissemangsmediernas stolta flaggskepp Dagens Nyheter uppmanar de hysteriska föräldrar som upplever den presidentvalde Donald Trump som en katastrof och ett hot mot fred och frihet i hela världen att inte skrämma upp sina barn med domedagsscenarion: http://www.dn.se/livsstil/psykologen-sa-pratar-du-med-ditt-barn-om-trump/

Bara i Sverige.

Krav i stor USA-tidning: ”Hillary Clinton bör uppmanas kliva åt sidan”

4 november, 2016

assangle-clinton-wikileaks
Kommer WikiLeaks grundare, Julian Assange, att kunna rädda USA och världen från skräckscenariot med Hillary Clinton i Vita huset?

Den 8 november hålls presidentval i USA mellan Republikanernas kandidat Donald J. Trump och Demokraternas Hillary Rodham Clinton. Eller? Nu höjs röster för att fru Clinton bör stiga åt sidan och överlåta sin kandidatur till sitt val som vicepresident, senator Tim Kaine från Virginia.

John Kass, värd för ett radioprogram samt krönikör i Chicago Tribune, som är en av USAs mest lästa dagstidningar, menar att det demokratiska partiet av ren omtanke om nationens bästa bör be Hillary kliva åt sidan. http://www.chicagotribune.com/news/columnists/kass/chinews-john-kass-20130507-staff.html

”Det är uppenbart att det amerikanska politiska systemet är på väg att braka ihop”, framhåller Kass i en inledande rundmålning över det i Förenta staterna uppkomna politiska läget (min översättning): ”Det har nu vittrat någon tid, och etablissemangseliten vet om det och är tillbörligt uppskrämd. Donald Trump, vulgaristen vid porten, är ett symptom, inte en orsak. Hillary Clinton och hennes make Bill är både orsak och verkan.” http://www.chicagotribune.com/news/columnists/kass/ct-hillary-clinton-emails-kass-1030-20161028-column.html

Kass fortsätter med att i sammanhanget hänvisa till FBI-chefen John Comeys nyligen gjorda tillkännagivande, att den tidigare avbrutna undersökningen av Hillary Clintons tvivelaktiga e-mejl-hantering under sin tid som utrikesminister i Obama-administrationen 2009-13 skall återupptas. Det faktum att detta sker så nära inpå presidentvalet visar enligt John Kass på att det som skall undersökas är av utomordentligt allvarlig natur.

untitled
2,o3 meter långe FBI-chefen James Comey bredvid president Barack Obama.

Sajten Daily Mail Online spekulerar i vad som föranlett FBI-chefen James Comey att återuppta granskningen av Hillary Clintons omtalade e-mejl; det kan bland annat bero på, heter det, att Comey fruktar att en underlåtenhet att granska Clintons mejl skulle kunna leda till åtal under den Trump-administration som snart kan bli verklighet: http://www.dailymail.co.uk/news/article-3886942/Resignation-letters-piling-disaffected-FBI-agents-wife-urging-admit-wrong-Director-Comey-jumped-chance-reopen-Hillary-investigation.html

”Så vad bör Demokraterna göra nu?” frågar John Kass retoriskt och ger själv följande svar:

Om de regerande Demokraterna själva bekänner sig till den höga moraliska standard de ålägger det folk de styr över, bör de följa en enkel process: De bör kräva att fru Clinton kliver åt sidan, och det omedelbart, och låta hennes val som vicepresident-kandidat, senator Tim Kaine från Virginia, ta hennes plats.

Det Demokratiska partiet borde, enligt Chicago Tribunes kolumnist, inse att det med pågående brottsundersökning i åtanke är en usel idé att låta Hillary Rodham Clinton ens komma i närheten av Vita huset. WikiLeaks har sedan den 7 oktober offentliggjort 35 000 e-mejl som hackats från chefen för Hillarys valkampanj, John Podesta, och planerar släppa ytterligare 15 000 före valet den 8 november. Möjligheten finns att det bland dessa mejl finns rena sprängstoftet.

john-kass
Chicago Tribunes John Kass menar att det finns ett rättsväsende för Clintons och ett annat för vanligt folk.

John Kass tar fram kristallkulan och gör denna helt realistiska prognos:

Vad sker om hon blir vald? Föreställ er en nation plågad av en dålig ekonomi och ett fortgående kaos i Mellanöstern och som nu också står inför en brottsundersökning riktad mot en president. Lägg till detta kongressundersökningar och en allmän bild av Clinton som en Nixon-figur som vandrar genom salarna och vinkar med händerna.

Det bästa vore som sagt, menar Kass, om Clinton, uppmanad därtill av sitt Demokratiska parti och media, steg åt sidan ”om nationen är viktigare för dem än makten.” Senaste nyheten när detta skrivs är att två FBI-medarbetare för TV-kanalen Fox News avslöjat, att Hillary Clinton kommer att bli föremål för åtal inom fyra veckor oavsett om hon då är president eller ej. http://www.thepoliticalinsider.com/fox-news-bombshell-will-indictment-hillary-clinton-investigation-video/

Chicago Tribune-kolumnisten tror dock inte mycket på scenariot att Hillary ger upp sin kandidatur för nationens bästa: ”Hon kommer att stålsätta sig och härda ut och rikta sin vrede mot Comey. För Hillary och Bill Clinton har det alltid varit fråga om makt, om Clintons restauration och att skydda förmögenheter som redan gjorts genom att saluföra enbart politiskt inflytande.”

Hillary Clinton kommer, förutspår John Kass, ägna resten av valkampanjen åt att prata om att Donald Trump gjort förfärliga saker mot kvinnor. Väl vetande att Trump framstår som en nybörjare jämfört med maken Bill, som sin vana från Arkansas-åren trogen fortsatte göra sexuella närmanden mot kvinnor sedan han installerats i Vita huset, något som Hillary liksom hon alltid gjort tidigare gjorde allt och litet till för att försöka dölja.

Take Back America
Hillarys kampanjchef John Podesta i besvärligt läge.

Hillary har, konstaterar John Kass, för all framtid diskvalificerat sig själv från att någonsin mer befatta sig med hemligtstämplat material. Som utrikesminister lagrade hon statshemligheter i en hemsnickrad server hon förvarade i källaren, vilket är en brottslig handling. Hon ljög om detta inför det amerikanska folket. Kass påminner även om att Bill Clinton för inte så länge sedan, medan justitiedepartementet granskade hennes e-mejl-hantering, under en halvtimmes tid sammanträffade med USAs justitieminister Loretta Lynch på en flygplats i Phoenix, Arizona.

Hillarys make, den förre presidenten, försäkrade för vem som ville lyssna att mötet varit helt slumpmässigt, av uteslutande privat natur och att det enda som diskuterats varit barnbarn och golf. Inte särskilt många kan ha trott på detta. Mötet orsakade stor skandal, och en del bedömare menade att det kunde betraktas som en brottslig handling med tanke på att justitieminister Lynchs eget departement vid tidpunkten för sammanträffandet genomförde en brottsundersökning avseende fru Clintons aktiviteter.

Jag skrev vid tillfället följande bloggtext om mötet Clinton-Lynch: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/02/ny-clinton-skandal-kommer-hillary-att-atalas/

hillary-clinton-bill-clinton-scandals-home_0
”För Hillary och Bill Clinton har det alltid varit fråga om makt…”.

Kolumnisten John Kass anser för sin del att det ”inte bara är fel och oetiskt” att Hillary Clinton ännu inte åtalats: ”Det är förgiftande (It is poisonous).” Kass drar slutsatsen, att det finns två slags rättsväsenden i USA – ett för Clintons, ett för vanligt folk.

Jag har googlat på Chicago Tribune-medarbetarens krav på att Hillary Clinton ombeds kliva av från presidentvalet men inte kunnat finna att det alls uppmärksammats i Sverige, mer än av några privata bloggare. Det är inget som borde överraska någon – Dagens Nyheter, SVT och andra etablissemangsmedia är fullt upptagna av att mörka Hillarys senaste motgångar och bedriva djuplodande studier över hatet mot henne inom exempelvis FBI…

Här kan ni slutligen ta del av vad den alltid pålitlige och välskrivande Dick Erixon har att säga om Chicago Tribune-skriverierna om Hillary Clintons dysfunktionella presidentkandidatur: http://erixon.com/blogg/2016/10/chicago-tribune-clinton-bor-stiga-at-sidan/