Nordkoreas regim fördömer Sveriges NATO-intresse

Regimen i Nordkorea, världens mest slutna samhälle och hårdaste diktatur, har riktat kritik mot att Sverige jämte Finland överväger att gå med i North Atlantic Treaty Organization (NATO).

Nordkorea pekar ut Sverige – Extremdiktaturen riktar skarp kritik

George W. Bush inrangerade under sin tid som USAs president Nordkorea bland sådana länder han kallade ”ondskans axelmakter”. Uttrycket skapades av den kanadensisk-amerikanske politiske kommentatorn David Frum och är en motsvarighet till vad president Ronald Reagan tidigare benämnt ”ondskans imperier”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ondskans_axelmakter

Nordkoreas regim i Pyongyang känner sig uppenbarligen manad att bryta en lans för Ryssland, som tillsammans med Kina och Iran torde vara landets enda internationella vänner. Den engelskspråkiga sydkoreanska tidningen Korea Herald konstaterar: ”I en text på dess hemsida uppger /det nordkoreanska/ utrikesdepartementet att Natomedlemskap för de nordiska länderna endast kommer att öka på den militära konfrontationen med Ryssland och skaka om den militära balansen i Östersjöområdet.”

Enligt det nordkoreanska synsättet betraktar USA och västvärlden Ukrainas situation som ett gyllene tillfälle att begränsa Rysslands strategiska utrymme, något som Putins Ryssland uppfattar som en provokation.

Även om man kanske kan tycka att ovanstående försök till analys har en viss logik över sig tyder fortsättningen på att Pyongyang ordentligt missuppfattat läget. Ty enligt Nordkorea fungerar inte de omfattande internationella sanktionerna mot Ryssland, utan dessa uppges vara tecken på att de europeiska länderna ”är rädda för framtiden”, att ett strypande av ryska energileveranser kan leda till en allvarlig ekonomisk kris.

Om så hade varit fallet hade emellertid Europaparlamentet knappast röstat för att EU-länderna skulle bojkotta olja, naturgas, kol och kärnbränsle från Ryssland vilket skedde i början på april. https://www.di.se/live/eu-rostade-ja-till-rysk-energibojkott/

Korea Herald citerar det nordkoreanska utrikedepartementets bombasmer: ”Verkligheten visar att käppen av sanktioner som skickats från USA och Väst mot Ryssland snarast visat sig vara en bumerang som flyger tillbaka mot dess halsmuskler.”

Nordkorea är en kommunistisk diktatur som kretsar kring personkulten av landets ledare, den 38-årige Kim Jong-un. Denne kallas officiellt ”den store efterträdaren” under det att hans far Kim Jong-il kallades ”den käre ledaren”. Farfadern, Kim Il-sung, är känd som ”republikens evige president”. Kim Jong-un har beräknats vara 1,62 m lång men använder skoinlägg för att verka längre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-un

Kim Jong-un har haft makten sedan fadern avlidit den 17 december 2011. Han har gjort sig känd för att ha minst sagt hårda nypor – han har bland annat låtit mörda sin halvbror Kim Jong-nam och avrätta den ingifte farbrodern Jang Song-thaek. Enligt vissa uppgifter skall Jang och fem av hans medarbetare ha kastats in i en bur med utsvultna hundar och blivit sönderslitna av djuren. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/

Nordkorea har cirka 26 miljoner invånare, precis häften av Sydkoreas invånarantal. De båda koreanska staterna bildades 1948 då den tidigare av Japan ockuperade Koreahalvön delades i en nordlig och en sydlig del, varvid Sovjetunionen sattes att ansvara över den norra delen och USA över den södra. På 1970-talet köpte Nordkorea 1000 Volvo-bilar av Sverige men betalade aldrig för dessa – skulden uppgick 2019 till 2,8 miljarder kronor.

Nordkorea – världens sjukaste stat

Squid Game innehåller bland andra rollfiguren Kang Sae-byeok, en nordkoreansk avhoppare.

Det rapporteras nu via Radio Free Asia (RFA) att en man har dömts till döden att avrättas genom arkebusering av exekutionspluton i det kommunistiska Nordkorea. Brottet: han har smugglat in den sydkoreanska Netflix-succén Squid Game i landet.

https://www.businessinsider.com/north-korea-execution-life-sentence-hard-labor-squid-game-2021-11?r=US&IR=T

Ytterligare domar har följt. Således har en gymnasieelev, som köpt en USB-enhet innehållande serien, dömts till livstids fängelse. Fem andra gymnasieelever som tittat på serien ådömdes fem års straffarbete. Det uppges att deras lärare och skoladministratörer har avskedats och kan komma att skickas iväg till avlägsna gruvor för tvångsarbete.

Vidare uppges att en nordkoreansk man i april i år avrättades offentligt efter att ha sålt filer och CD-skivor med innehåll från Sydkorea, ett land som enligt nordkoreanskt sätt att se är bottenlöst korrupt och ondskefullt. I det sammanhanget kan informeras om att en av de elever som tittade på serien skall ha undgått straff på grund av att föräldrarna betalade ut en muta på en summa motsvarande 3000 US dollar (27 270 won).

Squid Game handlar om 456 skuldsatta personer vilka erbjuds att tävla i ”barnlekar” om en summa motsvarande 38,3 miljoner dollar. Det visar sig dock för de intet ont anande deltagarna att spelet de anmält sig till är en brutal överlevnadsövning med livet som insats. https://www.netflix.com/se/title/81040344

Från vänster Kim Il-sung, Kim Jong-il samt Kim Jong-un.

Denna handling blev alltså verklighet för ett antal personer från Nordkorea. Ett land och ett samhälle som tillämpar drakoniska straff av detta slag för handlingar vilka skulle ha varit fullt lagliga i praktiskt taget hela den övriga världen – möjligen undantagandes Nordkoreas supporter #1, det kommunistiska Kina – måste enligt min mening betraktas som ej endast världens hårdaste och mest slutna diktatur utan också dess särklassigt sjukaste stat.

Den så kallade Demokratiska Folkrepubliken Korea styrs sedan sitt bildande 1948 av familjen Kim, där översten i Röda armén Kim Il-sung (1912-94) av Sovjetunionen placerades i ledarposition i Pyongyang. Han efterträddes av sonen Kim Jong-il (1941/42-2011) vilken i sin tur efterträddes av sin son Kim Jong-un (född 1984). På den vägen är det.

Bland Kim Jong-uns mer beryktade bedrifter hör att han lät mörda sin egen halvbror Kim Jong-nam (1971-2017) på Kuala Lumpurs flygplats i Malaysia den 13 februari 2017. De som utförde mordhandlingen var en indonesisk och en vietnamesisk kvinna, vilka båda frikändes från ansvar, då de bedömdes ha lurats att utföra dådet av Nordkorea. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-nam

Att omvärlden i stort sett rycker på axlarna inför eländet gör om möjligt saken ännu värre.

Trumps revolutionerande utrikespolitik bröt ny mark

Donald Trump blev den förste sittande presidenten i USAs historia att besöka Västra tempelmuren i Jerusalem.

Det faktum att Donald Trump förlorade presidentvalet och nu är föremål för en konstitutionellt tvivelaktig riksrättsprocess kan inte undanskymma det faktum, att han lämnar ett unikt banbrytande utrikespolitiskt arv efter sig. Det borde ha lett till att han belönats med Nobels fredspris. Den oberäkneliga Norska Nobelkommittén ville dock annorlunda och utsåg en pristagare som ingen kommer ihåg i dag.

Forskaren och journalisten Rauf Baker gör i ett inlägg i The Begin-Sadat Center for Strategic Studies (BESA) den 7 februari 2021 följande analys av Trumps utrikespolitik:

Former U S President Donald Trump´s foreign policy legacy was, on the whole, a major success. From Asia to Europe and through the Middle East, he managed to achieve many notable ”firsts”. He left behind peace deals and initiatives while eliminating terrorists and confronting strategic threats in an unprecedented manner. https://besacenter.org/perspectives-papers/trump-foreign-policy/

Till skillnad från sina företrädare i Vita huset, vilka fortsatte längs de uppkörda hjulspåren, medförde Trumps revolutionerande utrikespolitik att det rådande systemet skakades om rejält vilket öppnade nya och unika möjligheter till fred och avspänning på olika håll i världen. Här följer ett axplock av de trumpska initiativen:

Asien: Trump gjorde allvarliga ansträngningar att reducera det ständigt överhängande kärnvapenhotet från det kommunistiska Nordkorea. Han träffade den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-un och promenerade tillsammans med denne över den demilitariserade zonen (DMZ) den 30 juni 2019 som den förste amerikanske presidenten in i Nordkorea. ”Had it not been for Chinese pressure on Pyongyang to thwart a Trump success”, skriver Rauf Baker, ”the most heavily fortified border in the world could have ceased to exist during his term.”

Donald Trump och Kim Jong-un fann varandra – men kineserna ville annat.

Den 2 december 2016 ringde Donald Trump, som en månad tidigare besegrat Hillary Clinton i USAs presidentval, till Taiwans president Tsai Ing-wen – det så kallade Tsai-samtalet. Det var första gången sedan 1979 som en amerikansk president eller presidentvald  varit i direktkontakt med en president i Republiken Kina på Taiwan. Samtalet visade för hela världen att USA fortfarande stod på Taiwans sida i dess mellanhavanden med det röda Kina. https://en.wikipedia.org/wiki/Trump%E2%80%93Tsai_call

Trump-administrationen var vidare först ut med att sätta ekonomisk press på Kina i syfte att hejda dess expansionistiska tendenser och fortsatte med att belysa Kinas skuld för uppkomsten av Wuhan-viruset covid-19. I november 2017 lyckades Trump, via ett strategiskt forum som hölls på Filippinerna, återuppliva den informella samarbetsgruppen The Squad (the Quadrilateral Security Dialogue) – bestående av USA, Australien, Japan och Indien – i syfte att bemöta det kinesiska inflytandet i den asiatiska Stilla havs-regionen. Denna sammanslutning har ibland kallats ”Asiens NATO”. https://www.scmp.com/week-asia/opinion/article/2121474/us-japan-india-australia-quad-first-step-asian-nato

Europa: Den 4 september 2020 undertecknades ett historiskt avtal mellan Kosovo och Serbien syftande till att normalisera de ekonomiska förbindelserna mellan de båda Balkan-länderna. Avtalet, som mäklats fram av Donald Trump, signerades i Vita huset i Washington, D. C: av Kosovos premiärminister Avdullah Hoti och Serbiens president Aleksandar Vucic under överinseende av Trump. Bland annat kom parterna överens om att återuppta flygresor mellan Belgrad och Pristina. https://en.wikipedia.org/wiki/Kosovo_and_Serbia_economic_normalization_agreements_(2020)

Mellanöstern: President Trump mäklade inom några få månader 2020 fram fredsavtal mellan Israel och de muslimska staterna Förenade arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan under rubriceringen The Abraham Accords. Trump hade ett par år tidigare blivit den förste USA-president att uppfylla vallöftet att flytta USAs ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han var också först med att, den 22 maj 2017, besöka Västra tempelmuren i Jerusalem, judarnas heligaste plats. https://www.state.gov/the-abraham-accords/

Trump visade sig också framgångsrik när det gällde att spåra upp och eliminera terrorledare. Under hans mandatperiod fick således ISIS-ledaren Abu Bakr Baghdadi, al-Qaidas andreman Abu Muhammad Masri samt Irans terrorstrateg Qassam Soleimani bita i gräset. Masri hade spelat en stor roll i att planera och utföra bombdåden mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania under Bill Clintons tid som president.

Avtalet mellan Kosovo och Serbien undertecknas i Vita huset den 4 september 2020.

Trumps närmaste företrädare som president, Barack Obama, lämnade som politiskt arv ett tvivelaktigt kärnvapenavtal med Iran vilket stärkte Irans ställning i regionen. Nu riskerar avtalet att förnyas av den nyvalde presidenten Joe Biden. ”Obama also left Trump with overwhelming chaos in Syria”, konstaterar Rauf Baker, ”where Bashar Assad crossed Obamas chemical red line with no retaliation. It was Trump, not Obama, who launched airstrikes targeting Damascus chemical arsenal for the first time.”

Baker sammanfattar Trumps utrikespolitiska framgångshistoria på följande sätt: ”The core of Trumps foreign policy view was to avoid random wars and push for peace while at the same time undermining forces that pose a threat to global prosperity, security, and stability by confronting them politically, militarily, and economically.”

Rauf Baker hävdar slutligen att, Trots Trumps valnederlag, vad han kallar ”Trumpism” inte har besegrats. ”On the contrary: it took root and has become the wild card in the American political equation. It might spread beyond the borders of the United States and become a global movement against de ´deep state´, whereever it may be.”

Jag misstänker att detta också står klart för Donald Trumps motståndare inom politik och etablerade medier. Därav det desperata riksrättsåtalet efter det att Trump lämnat ämbetet – Trump skall i görligaste mån hindras från att göra någon sorts politisk come-back.

Efter sprängningen i Kaesong – Nordkorea vill få Trump till förhandlingsbordet

Det interkoreanska sambandskontoret i den nordkoreanska gränsstaden Kaesong invigdes i september 2018.

Det dröjde inte länge efter det att Kim Yo-jong, syster till Nordkoreas bisarre diktator Kim Jong-un, hotat vidtaga militära åtgärder innan den nordkoreanska militären gjorde slag i saken: således sprängdes det interkoreanska sambandskontoret i Kaesong nära gränsen mellan nord och syd i luften. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/06/15/kim-jong-uns-syster-hotar-sydkorea-med-militara-atgarder/

Kontoret i Kaesong invigdes i september 2018 som ett resultat av att de båda koreanska länderna närmat sig varandra genom ett avtal som undertecknats av Kim Jong-un och den sydkoreanske presidenten Moon Jae-in i april 2018. Den 12 juni samma år möttes så Kim och USAs president Donald Trump vid ett toppmöte i Singapore. De båda ledarna hade nya möten i Hanoi i februari 2019 samt i gränsbyn Panmunjom vid den interkoreanska gränsen längs 38e breddgraden den 30 juni. https://www.straitstimes.com/asia/east-asia/explosion-heard-smoke-seen-in-north-korean-border-city-kaesong-yonhap

Trots dessa toppmöten, och trots att Nordkorea 1985 undertecknade det internationella fördraget om att minska kärnvapenspridningen, har nordkoreanerna fortsatt  provskjuta robotar och utveckla nukleära stridsspetsar. Enligt det svenska fredsforskningsinstitutet SIPRI har Nordkorea under Trumps tid som president fördubblat antalet kärnstridsspetsar. Sydkoreanska källor uppskattar att ökningen varit ännu större. Det är emellertid oklart om nordkoreanerna förfogar över robotar med tillräcklig kapacitet. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kim-har-skaffat-minst-dubbelt-sa-manga-karnvapen-efter-moten-med-trump

Sprängningen av det nästan nybyggda sambandskontoret i Kaesong – som varit stängt på grund av den kinesiska smittan sedan januari i år – ligger väl i linje med den nordkoreanska taktiken: att varva en mer försonlig attityd med direkt konfrontation. Den konkreta händelse som utlöste den senaste reaktionen var att nordkoreanska avhoppare i Sydkorea skickat propagandamaterial och matvaror över gränsen in i Nordkorea. Därtill kommer att nordkoreanerna vill sätta press på USA.

Donald Trump och ”Rocket Man” Kim Jong-un möttes i Panmunjom för ett år sedan.

Nordkorea har på sista tiden uttryckt flera hot mot grannen i syd. Professor Leif-Eric Easley vid Ewha Womens University i Seoul gör bedömningen, att Pyongyang genom hot kombinerade med väpnade provokationer hoppas på att få till stånd en spricka i relationen mellan USA och Sydkorea – USA skall fås att strunta i Seoul för att istället bedriva direkta förhandlingar med Pyongyang. Med andra ord: Nordkorea vill tvinga Trump till förhandlingsbordet.

Doktor Lee Seong-hyon vid tankesmedjan Seoul Institute varnar för att relationerna mellan de båda koreanska staterna ”have entered a dark, bottomless pit”.

Kaesong, där sambandsbyggnaden var belägen, har varit något av ett experimentellt område där samarbete mellan nord- och sydkoreanska företag tidigare förekommit. Sprängningen visar att Nordkorea kan vara berett att offra detta ekonomiskt förmånliga arrangemang av militärpolitiska och strategiska skäl. Kaesong hade vid folkräkningen 2008 omkring 300 000 invånare. Staden var huvudstad i det koreanska riket Koryo 919-1394. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kaesong

Den senaste tidens nordkoreanska agerande visar slutligen, att Kim Yo-jong är en betydande kraft att räkna med i Nordkorea. Uppenbarligen har hon sin brors fulla förtroende.

 

 

 

Sorry, Trump – Nordkorea är fortfarande ett kärnvapenhot!

Nordkorea och dess diktator Kim Jong-un fortsätter utveckla kärnvapen trots avtal med Trump.

Närmare två månader efter toppmötet mellan USAs president Donald J. Trump och Nordkoreas diktator Kim Jong-un i Singapore uppges amerikanska underrättelseuppgifter bland annat i form av satellitbilder visa, att Nordkorea brutit mot punkt tre i avtalet mellan de båda länderna om en fullständig avväpning av alla kärnvapenstridskrafter på Koreahalvön.

Enligt dessa uppgifter är Nordkorea i full färd med att utveckla kärnvapenmissiler vid forskningsanläggningen Samundong strax utanför den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang .https://www.metro.se/artikel/trots-l%C3%B6ftet-satellitbilder-visar-att-nordkorea-bygger-nya-missiler

Det var den 12 juni 2018 som USAs president Donald Trump och den nordkoreanske presidenten Kim Jong-un möttes på Capella Hotel i Singapore. Det var första gången en sittande amerikansk president mötte en nordkoreansk statschef. Mötet ägde rum med endast tolkar närvarande. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordkorea%E2%80%93USA-toppm%C3%B6tet_2018

Mötet syftade till att garantera freden på Koreahalvön efter en tidigare vildsint ordväxling mellan de båda ledarna, som då hotade varandra med död och pina för respektive länder. https://eu.usatoday.com/story/news/world/2017/10/19/north-korea-threatens-unimaginable-strike-united-states/779097001/

Mötet resulterade i fyra punkter, där Nordkorea bland annat lovade att arbeta för en fullständig denuklearisering av Koreahalvön. Koreakriget 1950-53 resulterade i totalt närmare 3 miljoner militära och civila döda från Sydkorea, Nordkorea och Kina. Ett vapenstillestånd trädde i kraft den 17 juli 1953, men till dags dato har inget formellt fredsfördrag ingåtts. https://edition.cnn.com/2013/06/28/world/asia/korean-war-fast-facts/index.html

Toppmötet med Donald Trump fick Kim Jong-un att framstå som en betydelsefull världsledare…

Singaporemötets fjärde punkt inbegrep att Nordkorea till Förenta staterna skulle överlämna kvarlevorna efter döda amerikanska soldater i Nordkorea. På dagen 65 år efter vapenstilleståndet flögs också stoften efter vad som tros vara döda amerikaner till Sydkorea, varefter dessa skall vidarebefordras till amerikansk jord för regelrätta begravningar. https://www.youtube.com/watch?v=SUhdLx8aKXU

Donald Trump drog efter mötet slutsatsen, att det inte längre föreligger ett kärnvapenrelaterat hot från Nordkorea. Det var uppenbarligen en förhastad konklusion. De missiler som nu utvecklas är så kallade ICBM, interkontinentala ballistiska missiler, med en kapacitet att nå mål i USA. https://www.thedailybeast.com/trump-theres-no-longer-a-nuclear-threat-from-north-korea

Jag tycker det var bra att Trump och Kim träffades i syfte att åstadkomma i alla fall någon form av avspänning i en explosiv del av världen. Däremot ansåg jag redan då mötet hölls den 12 juni att det alltid är ett misstag att lita på de nordkoreanska kommunisterna. Dessa har gjort det till en sport att bryta mot ingångna avtal för att sedan komma med nya krav, vilka sedan givit upphov till nya möten och så vidare.

Lyckligtvis verkar de amerikanska underrättelseorganen ha förmågan att kontrollera huruvida Nordkorea uppfyller sina åligganden eller ej. I det nu aktuella fallet kompliceras bilden av att avtalet som ingicks i samband med toppmötet Trump-Kim inte uttalat förbjöd Pyongyang att fortsätta utveckla kärnvapen – bara att man skulle arbeta för en kärnvapenavväpning på Koreahalvön.

 

 

 

 

 

 

Bör USA genomföra en förebyggande attack mot Nordkorea?

En kartbild över den senaste robotens väg från Nordkorea över Japan.

Frågan är om Kim Jong-uns Nordkorea är ett verkligt hot mot världsfreden eller mer är att likna vid en mops med storhetsvansinne.

Ovanstående spörsmål inställer osökt sig efter den nordkoreanska ledningens senaste groteska utspel, där det förklaras att USA är en ”rabiessmittad hund” samt att det amerikanska fastlandet skall förvandlas till ”aska och mörker”; samtidigt utsätts både Japan och Sydkorea för vildsinta hot från den galna Kim-klicken i Pyongyang. https://www.theguardian.com/world/2017/sep/14/north-korea-threat-sink-japan-us-ashes-darkness

Det kommuniststyrda Nordkorea har  ända sedan bildandet 1948 intagit en aggressiv attityd gentemot omvärlden, något som givetvis Koreakriget 1950-53 var ett övertydligt exempel på. Krigstillstånd råder formellt fortfarande 64 år efter det vapenstillestånd som kungjordes 1953. Nordkorea har därefter, oavsett om de gudomligförklarade ledarna hetat Kim Il-sung, Kim Jong-il eller som nu Kim Jong-un, interfolierat verbala hot med verkliga terrorhandlingar.

Jag skall beträffande de senare här inskränka mig till två exempel. Det första rör yxmorden på två amerikanska militärer – Arthur Bonifas och Mark Barrett – i gränsbyn Panmunjom den 18 augusti 1976. Bonifas och Barrett högs ner helt oprovocerat av nordkoreansk militärpersonal när de var i färd med att trimma poppelträd i den demilitariserade zonen längs 38e breddgraden mellan Syd- och Nordkorea. Händelsen hotade utlösa ett nytt världskrig. https://en.wikipedia.org/wiki/Axe_murder_incident

En scen från Panmunjom den 18 augusti 1976, då nordkoreansk militär högg ihjäl två amerikanska soldater.

Det andra exemplet på nordkoreansk terror rör sprängningen av det sydkoreanska passagerarflygplanet KAL 858 den 29 november 1987. Planet var på väg till Thailand då det över Indiska oceanen sprängdes av en bomb som placerats ombord av två nordkoreanska agenter. 115 människor dog i terrorattentatet. Den kvinnliga agenten (hennes manlige kollega hann begå självmord innan han kunde gripas) Kim Hyun-hui greps och ställdes inför rätta i Sydkorea. Hon erkände djupt ångerfull illdådet och dömdes till döden men benådades av president Roh Tae-woo.

Jag redogör i denna bloggtext för sprängningen av KAL 858 och andra nordkoreanska terrorhandlingar: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/16/nagot-maste-goras-at-nordkorea/

För att återgå till den inledande frågan – huruvida Nordkorea utgör ett reellt hot mot världsfreden eller mest är att likna vid en storhetsvansinnig mops – så framstår det som självklart att världssamfundet måste behandla landet med dess uppenbart alltmer sinnesrubbade ledning som ett verkligt hot. Detta utesluter inte att försvarliga delar av dess militanta retorik nog mer rör sig om yvig retorik än verklig substans.

Nordkorea bedriver sedan flera decennier tillbaka ett program i syfte att utveckla potenta kärnvapen. Senaste uttrycket härför kom vid vad som förefaller ha varit ett vätebombstest den 3 september 2017; enligt den nordkoreanska ledningen var testet givetvis ”en fullständig framgång” (något som dock inte kan tas för givet). https://www.youtube.com/watch?v=vaXXBQPqDPs

USAs president Donald Trump flankeras av Sydkoreas president Moon Jae-in (till vänster) och Japans premiärminister Shinzo Abe.

Den allra senaste nordkoreanska provokationen när detta skrivs – andra kan ha tillkommit sedan dess – är en missilavskjutning över Japan den 14 september. Provokationen fördömdes omedelbart av Japans premiärminister Shinzo Abe och USAs utrikesminister Rex Tillerson och följdes av att Sydkorea skickade iväg två ballistiska missiler i en simulerad attack mot norr.http://www.bbc.com/news/world-asia-41275614

Det torde stå alltmer klart att något måste göras åt den livsfarliga kommunistjuntan i Nordkorea som terroriserar både sitt eget folk och omvärlden. Ekonomiska och andra sanktioner i all ära – jag tror inte det räcker i längden. Någon form av militär respons varken kan eller bör uteslutas. Att USAs president Donald Trump inte räknar bort sådana möjligheter stod klart i samband med hans uttalande om att nordkoreanerna ”kommer att mötas av eld och vrede av ett slag som världen aldrig skådat”: https://www.cnbc.com/video/2017/08/08/president-trump-north-korea-will-be-met-with-fire-and-fury.html

En möjlighet som ventilerats i diskussionerna om vad som bör göras åt Nordkorea är ett förebyggande anfall med syftet att slå ut landets kärnvapenanläggningar. Helt klart är att den styrande Kim-klicken i den nordkoreanska huvudstaden ingalunda kan känna sig säker på sina taburetter. Den leker bokstavligt talat med elden när den avfyrar sina robotar, genomför sina provsprängningar och far ut i vansinniga utfall mot omvärlden.

Det mest påtagliga hotet mot Nordkorea består i ett antal kärnvapenbestyckade USA-ubåtar (Ohio-klassen) vilka systematiskt förflyttar sig i västra Stilla havet med syftet att understödja Förenta staternas strategiska intressen i området. Varje sådan ubåt är försedd med 24 robotar med åtta kärnstridsspetsar, vilket innebär 192 kärnstridsspetsar per ubåt. Dessa robotar har en mycket hög träffsäkerhet, vilket förmodligen är mer än man kan säga om de robotar Nordkorea förfogar över. http://www.washingtonexaminer.com/what-a-us-nuclear-strike-on-north-korea-would-look-like/article/2630856

Kommer vätebomben att kunna rädda Kim Jong-un och hans bisarra regim kvar vid makten?

Mot ovan skisserad bakgrund finns det en till visshet gränsande sannolikhet att om den nordkoreanska regimen skulle få för sig att avfyra en kärnvapenbestyckad missil mot exempelvis Guam eller Seoul – och givetvis det amerikanska fastlandet – skulle det vara det sista den gör.

Det har med tanke på det rådande läget diskuterats huruvida det vore lämpligt att genomföra en förebyggande attack riktad mot Nordkoreas kärnvapenanläggningar. Somliga har tolkat ett yttrande från president Trumps sida i den riktningen: ”Jag har några ganska allvarliga saker som vi funderar på.” Problemet med en förebyggande attack är att varken USA eller någon annan har någon säker kunskap om exakt var Nordkorea har placerat alla sina kärnvapen. En framgångsrik attack mot en sådan plats skulle således av nordkoreanerna kunna besvaras med en omedelbar motattack någon annanstans ifrån. https://www.militarytimes.com/news/pentagon-congress/2017/07/06/pre-emptive-us-strike-on-north-korea-could-be-catastrophic/

Mer eller mindre våldsamma nordkoreanska hot är långt ifrån någon nyhet – det är något Kim-dynastin ägnat sig åt i många år, och ibland har som framgår ovan de verbala hoten varvats med verkliga terrorhandlingar även om kärnvapen hittills ej kommit till användning. Det finns åtminstone två skäl till detta nordkoreanska tillvägagångssätt.

Vänskapsbanden mellan röda Kina och Nordkorea består, även om Kina genomfört några av FN-sanktionerna riktade mot regimen i Pyongyang.

Det ena är att utverka fördelar från omvärlden; Pyongyang räknar kallt med att denna skall falla till föga. Det andra är inrikespolitiskt betingat. Genom att framstå som kraftfull inför hemmaopinionen vill Kim-regimen försäkra sig om fortsatt stöd.

Frågan är dock om Pyongyang inte spänt bågen litet för högt denna gång. Till och med den traditionella samarbetspartnern Kina tycks nu börja dra öronen åt sig och rättar sig i alla fall till viss del mot FN-sanktionerna mot Nordkorea, låt vara att kommunistkineserna fortfarande måste räknas som Nordkoreas allierade. http://www.di.se/nyheter/kina-utokar-importstopp-fran-nordkorea/

 

 

Nordkoreas regim mördade Otto Warmbier

Otto Warmbier leds bort efter sitt gripande.

Ibland lyckas till och med det svenska utrikesdepartementet (UD) få till det.

Således har Heather Nauert vid den amerikanska motsvarigheten (State Department) uttryckt sin tacksamhet gentemot den svenska så kallade skyddsmakten i Nordkorea – där USA inte har någon egen representation – för ”dess outtröttliga försök” att få den fängslade amerikanen Otto Warmbier ”frisläppt och i säkerhet”. http://www.expressen.se/nyheter/sverige-spelade-viktig-roll-da-warmbier-flogs-fran-nordkorea/

Warmbier, en 22-årig amerikan av judisk härkomst, anlände till sin hemstad Cincinnati i Ohio den 13 juni och var då i ett komaliknande tillstånd och icke kontaktbar. Han fördes direkt till University of Cincinnati Medical Center för vård och en omfattande läkarundersökning. Warmbier avled den 19 och begravdes den 22 juni.

Otto Warmbier (1994-2017) dömdes i januari 2016 till 15 års hårt straffarbete efter att ha anklagats för det oerhörda ”brottet” att ha försökt stjäla en nordkoreansk propagandaskylt från det hotell där han bodde. Alltså i realiteten ett pojkstreck. Som bevis anfördes enligt uppgift en 18 sekunder lång, lågupplöst videofilm som visar hur en person tar ner en propagandaskylt från väggen i ett hotellutrymme reserverat för personalen. https://en.wikipedia.org/wiki/Otto_Warmbier

Otto avger sin framtvingade bekännelse vid en presskonferens.

Han ställer därefter skylten mot en vägg. På filmen går inte att avgöra ”brottslingens” identitet. Efter lämplig behandling av den nordkoreanska staten erkände han offentligt att han utfört en ”fientlig akt” riktad mot Nordkorea.

Två månader efter domen blev Warmbier allvarligt sjuk och gled in i en koma vilken av nordkoreanerna påstods orsakats av matförgiftning och intagande av sömnmedel, något som skulle ha lett till den mycket svåra sjukdomen botulism. Något spår av botulism fann de amerikanska läkarna dock inte några bevis för. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/botulism/

Otto Warmbier, som läste ekonomi vid University of Virginia, deltog i en gruppresa till Kina med en avstickare till Nordkorea som arrangerats av resebyrån Young Pioneers Tours. I Nordkorea bodde Warmbier och de övriga tio amerikanerna i gruppen på Yanggakdo International Hotel i huvudstaden Pyongyang. Otto greps på Pyongyangs flygplats just före återresan till USA.

Lyckligare tider…

En av Ottos medresenärer, som också har tidigare erfarenheter av Young Pioneer Tours (YPT), vid namn Alex Hoban anklagar i ett debattinlägg i The Guardian resebyrån för oansvarigt beteende och för att inte ge sina resenärer adekvat information om den extrema kommunistdiktaturen Nordkorea: ”Jag reste med samma gung ho-mässiga, alkoholstinna resebyrå som Warmbier. Hans död fick mig att inse hur naiva vi var angående Pyongyang.” https://www.theguardian.com/commentisfree/2017/jun/21/otto-wambier-fate-north-korea-tour-company-pyongyang

Alex Hoban kom vid en tidigare YPT-resa tillsammans med en kamrat i otrevlig närkontakt med nordkoreanerna men klarade sig undan med nöd och näppe. Han menar i inlägget att han lika gärna kunde ha gripits och fängslats i likhet med Warmbier. Bland annat berättar han att det var ett slags ritual bland YPT-resenärerna att ta sig in i det hotellutrymme där Otto försökt stjäla skylten med en propagandaslogan i anslutning till ett porträtt av den tidigare ledaren Kim Jong-il. Enligt Hoban hade Otto varit uppe till klockan 5 på morgonen och supit.

Otto Warmbier är en av 16 amerikanska medborgare som internerats i Nordkorea sedan 1996. Av dessa försmäktar tre fortfarande i det omänskliga nordkoreanska fängelsesystemet: Kim Dong Chul (fänglad i oktober 2015), Kim Sang-duk/Tony Kim (21 april 2017) samt Kim Hak-Song (7 maj 2017). Även kanadensiske medborgaren Hyeon Soo Lim är inspärrad i Nordkorea sedan februari 2015. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_foreign_nationals_detained_in_North_Korea

Kim Dong Chul fängslades i oktober 2015.

Affärsmannen Kim Dong Chul, född i Sydkorea 1953, dömdes 2015 till tio års hårt straffarbete för påstått spioneri.https://en.wikipedia.org/wiki/Kim_Dong_Chul_(businessman). Den presbyterianske pastorn Hyeon Soo Lim dömdes 2015 till livstids fängelse för otillåten religiös verksamhet medan han deltog i humanitärt hjälparbete i Nordkorea. https://en.wikipedia.org/wiki/Hyeon_Soo_Lim

Otto Warmbiers far, affärsmannen Fred Warmbier, har citerats på följande sätt om sonens öde:

Det finns ingen ursäkt för någon civiliserad nation att ha hemlighållit hans tillstånd och nekat honom högklassig medicinsk vård så länge.

Pastor Hyeon Soo Lim dömdes till livstid med hård regim 2015.

Ingen, förutom bokstavstrogna kommunister, har mig veterligt emellertid påstått att Nordkorea under ledning av Kim Jong-un skulle vara en civiliserad nation. Det är ett osannolikt mardrömssamhälle som är skyldigt till mord på Otto Warmbier och miljontals andra människor. För mig står det klart att något måste göras mot den omänskliga Kim-regimen – och det snart. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/16/nagot-maste-goras-at-nordkorea/

Dags att bryta med skurkstaten Nordkorea!

Behov av utländska valutor och stöd till internationell terrorism nämndes som tänkbara orsaker till den nordkoreanska smugglarskandalen 1976, vilken än i dag påverkar relationerna mellan Stockholm och Pyongyang. Foto: Tommy Hansson

Sedan Stefan Löfven (S) utsetts till Sveriges statsminister den 2 oktober 2014 var det en gratulant som stack ut litet: Nordkoreas premiärminister Pak Pong-ju. Denne önskade enligt Korean Central News Agency (KCNA) sin svenske socialistkollega  framgång i dennes arbete för ”utveckling och välstånd”. http://www.hd.se/2014-10-15/nordkorea-gratulerar-stefan-lofven

Sverige erkände 1973 diplomatiskt kommunistdiktaturen Nordkorea, som då styrdes med järnhand av den nuvarande diktatorn Kim Jong-uns farfar Kim Il-sung (1912-94). 1975 kunde Sverige inviga sin ambassad i huvudstaden Pyongyang, som ända fram till 2001 var den enda ambassaden i den nordkoreanska huvudstaden som representerade ett EU-land. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_ambassad_i_Pyongyang

Den förste svenske ambassadören hette Arne Björnberg, som var sidoackrediterad från Peking, och den förste att representera vårt land på plats i Pyongyang var Kaj Björk, som titulerades chargé d´affaires. Som en jämförelse kan nämnas att det dröjde till 1979 innan vi fick en ambassad i Seoul i Sydkorea med Karl Värnberg som ambassadör; tidigare tog ambassadören i Tokyo även hand om relationerna med den demokratiska delen av Koreahalvön. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_ambassad_i_Seoul

Nordkorea blåser Sverige på 2,7 miljarder kronor. På bilderna de socialistiska ledarkollegerna Kim Jong-un och Stefan Löfven.

De svenska relationerna med Nordkorea är i dag mycket sparsamma. Handeln mellan de båda länderna är i det närmaste obefintlig. Det hindrar inte att Nordkorea i nuläget har en skuld omfattande 2,7 miljarder kronor till den svenska staten:  http://omni.se/nordkoreas-volvoskuld-till-sverige-uppe-i-2-7-miljarder/a/847P1

Beloppet uppges vara den största fordran Sverige någonsin haft gentemot ett annat land.  Bakgrundshistoriken är intressant. Det började med att nordkoreanerna 1974 efter besök i Sverige, som man året innan då Olof Palme var statsminister, inlett diplomatiska förbindelser med. Hundratals produkter av skilda slag beställdes från svenska företag som Atlas Copco, ASEA, Kockums, Alfa Laval och icke minst Volvo.

Sålunda beställde Nordkorea 1000 bilar av fabrikatet Volvo 144, av vilka många än i dag trafikerar gatorna i framförallt Pyongyang. Varken Volvo eller de andra företagen fick dock betalt för sina varor. Detta ledde till att Exportkreditnämnden tog över den nordkoreanska skulden, vilken vuxit från ursprungliga 600 miljoner till nuvarande 2,7 miljarder kronor.

Exportkreditnämnden har ersatt de svenska företagen för dessas förluster men har själv inte sett röken av några pengar. ”För det mesta får vi ingen respons”, citeras nämndens Carina Kempe.

Nordkorea har till dags dato ännu inte betalat för de 1000 Volvo 144 som inköptes 1974.

1976 inträffade en internationell skandal med nordkoreansk inblandning med bäring även på Sverige. Det avslöjades då att nordkoreanska diplomater i en rad länder, bland andra Danmark, Finland och Sverige, ägnat sig åt en omfattande smugglingsverksamhet av narkotika, sprit och cigarretter. De nordkoreanska diplomaterna i Stockholm kunde inte straffas på grund av den diplomatiska immuniteten, men deras hälare greps och häktades.

Uppenbarligen skedde den häpnadsväckande nordkoreanska brottsligheten med Pyongyang-regimens goda minne. Det har spekulerats i vad orsaken till  smugglingen var, och som tänkbart motiv har anförts att Nordkorea var i trängande behov av utländska valutor samtidigt som den ”dekadenta” västerländska ekonomin undergrävdes. Ett annat möjligt motiv kan ha varit att smuggelinkomsterna användes för att stödja utländsk terrorism – nordkoreanska diplomater hade setts tillsammans med operatörer i den japanska Röda armén.

Sverige hotade i sammanhanget att utvisa de nordkoreanska diplomaterna, men regimen i Pyongyang satte sig på tvären och sade att om så skedde så kunde Sverige glömma att få betalt för sina fordringar på Nordkorea. Slutligen gick nordkoreanerna med på att hemkalla sin ambassadör i Stockholm. Några pengar har Nordkorea dock, som sagt, inte betalat ut. https://karllundahl.wordpress.com/2016/12/30/nordkorea-tog-sverige-som-gisslan/

Dagens Nordkorea är, möjligen tillsammans med Eritrea, världens mest obarmhärtiga diktaturstat där folk kan dömas till döden för att ha lyssnat till sydkoreansk radio eller för ”brottet” att ha ägt en bibel. I landet finns enligt vittnesmål 36 slavarbetsläger där hundratusentals människor försmäktar under de mest omänskliga villkor. På landsbygden råder utbredd svält.

Nordkorea i ett nötskal: militären marscherar medan folket svälter.

Om det nordkoreanska lägersystemet, som har stor betydelse för landets ekonomi, har jag bland annat skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/10/13/nordkoreas-lagerssystem-i-nytt-ljus/

Samtidigt badar den nordkoreanska överklassen, kanske främst dess nya elit av partirelaterade snorungar, i lyx med riklig tillgång till västerländska varor. http://www.dagensps.se/nyheter/nordkoreas-ultrarika-badar-i-lyx/

Det borde i ovanstående perspektiv vara hög tid att Sverige bryter med skurkstaten Nordkorea och avvecklar ambassaden i Pyongyang, som är i botten på svenska diplomaters statuslista. Några pengar får vi inte och handelsmässiga förbindelser att tala om förekommer inte.

Samtidigt kan vi gott avskaffa det så kallade humanitära biståndet till Nordkorea, uppgående till cirka 40 miljoner kronor årligen, vilket fördelas via Röda korset och andra hjälporganisationer; det måste anses vara mycket tveksamt om denna hjälp kommer behövande nordkoreaner till godo. Troligare är att den konfiskeras av de nordkoreanska myndigheterna och går till att bekosta den politiska och militära elitens lyxliv.http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Korea/Sverige-och-Korea/

 

Något måste göras åt Nordkorea!

Världens värsta diktatorer: Nordkoreas Kim Jong-un och Syriens Bashar al-Assad.

Den så kallade Demokratiska folkrepubliken Korea – Nordkorea – har ända sedan Koreakrigets dagar (1950-53) utgjort en osäkerhetsfaktor på den globala arenan.Mer om Koreakriget, som ännu inte avslutats formellt trots vapenstilleståndet 1953, här: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/koreakriget-kriget-som-aldrig-slutade

Förutom det ständigt överhängande invasionshotet mot grannlandet Sydkorea har kommunistregimen i Pyongyang genom åren genomfört otaliga terrordåd och provokationer – bombattentat, flygplanssprängningar, terrorattacker, politiska lönnmord, kidnappningar, kärnvapenutveckling etcetera.

Det mest spektakulära av alla nordkoreanska illdåd genomfördes den 29 november 1987, då det sydkoreanska passagerarplanet Korean Airlines (KAL) 858 sprängdes över Indiska oceanen på väg till Thailand varvid 115 människor omkom. De båda nordkoreanska agenterna Kim Hyun-hui, född 1962 och dotter till en nordkoreansk diplomat, och en äldre man som hette Kim Seung-il, hade i Bagdad placerat en väska apterad med sprängmedel på planet, som de följde med till Abu Dhabi i Förenade arabemiraten. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_Air_Flight_858

När de båda terroristerna, som handlade på direkt order från Nordkoreas blivande diktator Kim Jong-il, då andreman efter fadern Kim Il-sung, spårats upp och gripits i Bahrain begick Kim Seung-il självmord med hjälp av en cyanidampull dold i en cigarett. Hans kvinnliga kollega Kim Hyung-hui, även känd som Ok Hwa, försökte ta livet av sig med samma metod men hindrades i sista stund.

Kim Hyun-hui dömdes till döden för sprängningen av KAL 858 1987 men benådades av president Roh Tae-woo.

Hon fördes till Sydkorea och dömdes till döden men benådades av president Roh Tae-woo. 1993 utkom hennes memoarbok The Tears of My Soul. Intäkterna från bokutgivningen donerade Kim till terroroffren. I boken berättar Kim om hur hon hjärntvättats av de nordkoreanska myndigheterna till att tro, att terrordådet skulle påskynda en återförening av de båda koreanska staterna. Hon menar själv att hon är värd att dö som straff för det hon gjort.

I en intervju med australiensiska ABC ger Kim Hyun-hui följande förklaring till Nordkoreas satsning på att utveckla kärnvapen:

De har satt galenskapen i system. För att kontrollera befolkning och utöva påtryckningar på Sydkorea och USA för att få eftergifter. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16596521.ab

Det kommunistiska Kina är i dag Nordkoreas enda, låt vara motvilliga, allierade. Enligt den kinesiske utrikesministern Wang Yi kan en militär konflikt med Nordkorea i fokus utbryta ”i vilken stund som helst”. Varningen utfärdades sedan USAs president Donald Trump försäkrat att Förenta staterna kommer att ta itu med problemet Nordkorea även om kineserna skulle backa ur. För att visa att han menar allvar beordrade Trump en amerikansk örlogsflotta att förflytta sig närmare Koreahalvön. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/kina-varnar-for-krig-om-nordkorea-kan-bryta-ut-i-vilken-stund-som-helst

Det högst reella hot som Nordkorea utgör, inte bara kring Koreahalvön och i Nordostasien utan mot världsfreden i stort, bör givetvis tas på fullaste allvar. Frågan är dock vilka resurser Nordkorea har att sätta bakom sin ständigt flödande krigsretorik mot främst Sydkorea och USA. I en grandios militärparad i Pyongyang den 15 april, på 105-årsdagen (”Solens dag”) av den ”evige” presidenten Kim Il-sungs (1912-94) födelse, visade den nordkoreanska militären  upp nyproducerade interkontinentala missiler med  kapacitet att nå Nordamerika.

Nordkorea visade upp bland annat denna påstådda interkontinentala missil vid en militärparad i Pyongyang den 15 april. Eller är det bara ett tomt plåthölje?

Detta var i alla fall vad som påstods. Kommunistregimen i Nordkorea är dock känd för att använda desinformation och grundlös propaganda, ofta med anknytning till kärnvapen, i akt och mening att skrämma vettet ur omvärlden i syfte att utverka eftergifter: om vi inte skall bomba skiten ur er får ni vara så goda att ge oss fördelar! De skräckinjagande plåtschabraken i Pyongyang kan i detta perspektiv vara inget annat än tomma plåthöljen.

Potenta missiler med kärnvapenkapacitet eller tomma plåthöljen – Nordkorea genomför gång efter annan olika typer av rakettester, trotsande alla uppmaningar och varningar från den internationella kommuniteten. Senast tidigt denna morgon, den 16 april 2017, försökte den nordkoreanska militären skjuta upp en oidentifierad missil i Sinpo-området i södra Hamkyong-provinsen på landets östkust. Försöket, som slutade med att missilen exploderade vid start, har bekräftats av amerikansk militär. http://www.expressen.se/nyheter/nordkorea-misslyckades-med-missil-uppskjutning/

I ljuset av detta praktfiasko kan man sannolikt sluta sig till att Nordkoreas försäkringar om att man kan nå mål till och med i USA är mer luft än verklighet.

Något måste göras åt Nordkorea – frågan är bara vad.

Icke desto mindre framstår Nordkorea som ett hot mot världsfreden, särskilt med tanke på den bisarre diktator som nu har makten. Kim Jong-un  kallas ibland ”världens farligaste man”. Kim föddes den 8 januari 1983, 1984 eller 1986 och är son till Kim Jong-il (1941/42-2011) och dennes tredje hustru. Han kallas ”den store efterträdaren”, det vill säga efter sin farfar Kim Il-sung (”republikens evige president”) och Kim Jong-il (”den käre ledaren”).

Efter Kim Jong-ils död den 17 december 2011 utsågs Kim Jong-un till Nordkoreas ledare och tilldelades året därpå den militära titeln wonsu (marskalk). Han har säkrat sin ställning genom omfattande utrensningar i partileden samt publika massavrättningar över hela landet. Kim har heller inte tvekat att avrätta medlemmar i sin egen släkt i syfte att konfirmera sin egen makt. Således lät han i december 2013 avliva mordbrodern Jae Song-thaek, enligt vissa uppgifter genom att låta honom sönderslitas av hundar. Kim ansåg att Jae hade fått för stark ställning. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/

Kim Jong-nam – Kim Jong-uns senaste familjeoffer.

Det senaste familjeoffret för Kim Jong-uns ambitioner var den landsflyktige halvbrodern Kim Jong-nam (1971-2017), som giftmördades i januari i år på Kuala Lumpurs internationella flygplats av två kvinnor från Indonesien respektive Vietnam, vilka som försvar hävdat att de blivit ombedda att delta i ett practical joke. De slängde en vätska innehållande nervgiftet VX i ansiktet på Kim, som kort därpå avled.

Kim var tidigare påtänkt som fadern Kim Jong-ils efterträdare men dumpades efter att ha gripits i samband med att han försökt ta sig in illegalt i Japan för att besöka Disneyland där.http://edition.cnn.com/2017/02/28/asia/kim-jong-nam-murder-charges/

Över hela det gravt misskötta och kroniskt svältande Nordkorea finns enligt olika vittnesmål 36 slavarbetsläger i vilka 150 000-200 000 människor lever under obeskrivligt inhumana och eländiga förhållanden. Lägren spelar en central roll i den nordkoreanska ekonomin – fångarna bryter viktiga naturtillgångar som kol, järn och guld. I lägren placeras människor, bland dessa hela familjer och släkter, som av de styrande kommunisterna anses utgöra ett hot mot det strikt indelade nordkoreanska klassamhället. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/25/nordkorea-infor-internationella-brottmalsdomstolen-i-haag/

Lyckat möte: Kinas president Xi Jinping besökte USAs president Donald Trump i Florida.

Förenta staternas president Donald Trump inser att problemet Nordkorea måste åtgärdas förr eller senare, förhoppningsvis i samarbete med Folkrepubliken Kina som i praktiken är den enda främmande makt som hittills velat ha något att göra med den besvärlige grannen. Den 6 april tog Trump emot Kinas president Xi Jinpeng på sin privata klubb Mar-A-Lago i Palm Beach i Florida i vad som tycks ha varit ett framgångsrikt möte. http://abcnews.go.com/Politics/video/trump-meets-chinas-president-xi-jinping-46637108

Om och i så fall på vad sätt Kina kommer att stödja USAs kommande sannolika aktioner mot Nordkorea är oklart, men vad vi vet är att Kina stoppat all import av kol från Nordkorea och tycks vara inställt på att efterkomma FN-sanktionerna mot Nordkorea. http://www.di.se/nyheter/kina-stoppar-all-import-av-kol-fran-nordkorea/

64 år efter vapenstilleståndet i Koreakriget befinner sig Koreahalvön återigen i det internationella blickfånget. Situationen är, som det brukar heta, volatil (instabil), och kan mycket väl komma att bli explosiv. Donald Trump har antytt att USA kommer att agera på något sätt, och frågan är om inte detta faktiskt är helt nödvändigt. Från kinesiskt håll har det sagts att ”alla är förlorare” om det nuvarande instabila läget resulterar i krig.

Jag tror emellertid risken är överhängande att alla, utom Kim-regimen, i ännu högre grad förlorar på att Nordkorea tillåts fortsätta hota allt och alla som gjorts hittills. Något måste göras, och det innan Nordkorea hunnit finslipa sin missil- och kärnvapenkapacitet. Som jag ser det måste den omänskliga regimen i Pyongyang försvinna – för gott. Nu kan vara det bästa läget att slå till.

 

 

 

.

 

 

 

Nordkorea inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag?

 Diktatorn och hans generaler. Ännu så länge tycker sig Kim Jong-un ha anledning att se glad ut. Frågan är hur länge till.

Nordkorea brukar rankas som världens hårdaste och mest avskyvärda diktatur, även om konkurrensen inte precis är obefintlig. Det hermetiskt tillslutna landet med omkring 25 miljoner invånare är världens enda kommunistdiktatur med ärftlig successionsordning. Den nuvarande så kallade Högste ledaren Kim Jong-un är den tredje generationen ur klanen Kim att leda landet med hård och samtidigt oberäknelig hand – tidigare har hans farfar Kim Il-sung och far Kim Jong-il styrt landet. Farfadern hyllas alltjämt, 22 år efter sin död, som landets president.

I Nordkoreas Gulag finns 36 interneringsläger vilka sammanlagt antas inrymma 150 000 – 200 000 människor som av staten anses vara skadliga individer som måste hållas åtskilda från det omgivande samhället och helst utplånas. Vittnesmål från det relativa fåtal som lyckats fly talar om helt omänskliga förhållanden där företeelser som svält och godtyckligt mördande hör till ordningen för dagen.

Lägren är också av avgörande betydelse för den nordkoreanska ekonomin, då fångarna tvingas arbeta i gruvor som producerar kol, järn och guld. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/10/13/nordkoreas-lagerssystem-i-nytt-ljus/

 Marzuki Darusman vill se Nordkoreas ledning inför rätta i Haag.

I en rapport om läget i Nordkorea till FNs råd för mänskliga rättigheter från den 19 januari som nyligen offentliggjorts konstaterar FNs särskilde rapportör om Nordkorea, indonesiern Marzuki Darusman, att det i landet förekommer ”obeskrivliga grymheter” bland annat ”från mord och bortföranden till förslavande, tortyr, fängslanden, våldtäkter, förföljelse och svält i en skala som saknar motsvarigheter”.

Darusman rekommenderar i rapporten inte bara att Nordkorea måste fås att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i landet, utan också att Kim Jong-un och hela den högsta ledningen i Nordkorea – officiellt Demokratiska folkrepubliken Korea – ställs till svars för grymheterna vid den Internationella brottmålsdomstolen i Haag i Nederländerna. http://www.independent.co.uk/news/world/asia/kim-jong-un-could-be-investigated-for-crimes-against-humanity-after-unspeakable-atrocities-in-north-a6878821.html

I rekommendationen ingår att den nordkoreanska ledningen bör tillställas en skrivelse undertecknad av Darusman eller FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter, prins Zeid bin Ra’ad Al-Husseini från Jordanien, med upplysningar om att den kan bli föremål för undersökning och, om den befinns ansvarig för brott mot mänskliga rättigheter, straffad för dessa brott.

 Teckning av nordkoreansk tortyr av förre lägerfången Kim Kwang-il.

Enligt Marzuki Darusman skulle tre experter på mänskliga rättigheter kunna utses för att säkerställa att de nordkoreanska kommunistledarna med Kim Jong-un i spetsen görs ansvariga för Nordkoreas brott mot de mänskliga rättigheterna, och samtidigt se till att de miljontals offren får upprättelse för de grymheter som vederfarits dem.

Trots överväldigande bevisning nekar Nordkorea rutinmässigt till att det förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna i landet. Marzuki Darusman har av makthavarna nekats resa in i Nordkorea under fem års tid för att studera frågan. Inget tycks ha förändrats i landet sedan en rapport om (avsaknaden av) mänskliga rättigheter offentliggjordes av FN-kommissionen 2014. Det talades då om systematisk utrotning, tortyr, våldtäkter, framtvingade aborter, svält, godtyckliga fängslanden och avrättningar samt inspärrande i läger.

Rapporter av detta slag bygger på vittnesmål av flyktingar, offer för de nordkoreanska omänskligheterna och anhöriga till japanska medborgare som förts bort till Nordkorea av den nordkoreanska regimen. Nordkoreas enda kvarvarande allierade, det kommunistiska Kina, har tidigare regelmässigt använt sitt veto i FN när det gällt att fastslå Nordkoreas skuld.

Ett av de mest uppmärksammade vittnesmålen om vad som pågår i Nordkorea är boken Dear Leader (svensk titel: Käre ledare. Min flykt från Nordkorea, Norstedts förlag), som gavs ut 2014 av en tidigare nära medarbetare till Kim Jong-uns fader, Kim Jong-il, vid namn Jang Jin-sung, född 1971. Jang var en högt uppsatt tjänsteman i den nordkoreanska propagandaapparaten med uppgift att skriva förskönande diktverk om den så kallade Käre ledaren.

Jang Jin-sungs bok är ett skakande vittnesbörd från ett land med en omänsklig regim.

Sedan Jang påkommits med att ha tagit hem en säkerhetsklassad sydkoreansk tidskrift från sin arbetsplats i Pyongyang hotas hans tillvaro slås i spillror, och tillsammans med en nära vän och ungdomskamrat genomför han en dramatisk flykt ur landet över gränsen mot Kina i norr. Vännen omkommer under flykten, men Jang Jin-sung hamnar efter många dramatiska äventyr slutligen i Sydkoreas huvudstad Seoul där han numera driver en egen nyhetssajt, New Focus International, med information om situationen i Nordkorea.

”Nordkoreaner i exil är levande bevis på att det finns en skillnad mellan frihet och tyranni”, skriver Jang (sidan 315). ”Deras berättelser tjänar inte enbart till att väcka medlidande och sympati. De ropar på rättvisa åt alla de människor som har dött utan röst och begravts med världen som sitt stumma vittne. Deras enträgna röster ljuder i triumf, för de har överlevt den brutala kampen mot despoten.”       

Jang Jin-sung är olik de flesta av de omkring 25 000 nordkoreaner som lyckats fly från det nordkoreanska helvetet genom att han tillhörde den innersta kretsen kring diktatorn Kim Jong-il. Han förmår därför ge en unik inblick i den nordkoreanska ledarklickens överdådiga tillvaro jämfört med de eländiga förhållanden gemene man tvingas uthärda. Några tecken på större öppenhet eller andra former av förbättrade förhållanden i Nordkorea kan Jang inte se, och de senaste FN-rapporterna bekräftar detta. http://www.theguardian.com/world/2014/may/07/north-korea-defector-jang-jin-sung-pyongyang-book-dear-leader

 Internationella brottmålsdomstolens byggnad i Haag.

Att FNs råd för mänskliga rättigheter nu tar tag i Nordkoreas förbrytelser är naturligtvis utomordentligt bra och glädjande. Samtidigt bör man nog inte göra sig några illusioner om det faktiska resultatet av dessa ansträngningar.

Av FN-rådets 47 medlemmar, med den sydkoreanske diplomaten Choi Kyong-lim som ordförande, är medlemsstater av typ Bangladesh, Etiopien, Förenade arabemiraten, Kina, Kuba, Qatar, Saudiarabien, Venezuela och Vietnam diktaturer som själva vill slippa se någon närmare internationell granskning av de egna förhållandena. Särskilt Kina kommer säkerligen att motsätta sig att de nordkoreanska ledarna ställs till svars för sina kriminella gärningar mot det egna folket. http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/Pages/CurrentMembers.aspx

Rådet har vad beträffande mänskliga rättigheter framförallt gjort sig känt för en oproportionerligt stor fokusering på Israel i syfte att dölja de egna brotten mot samma rättigheter.