Kemiska stridsmedel alltjämt ett hot

Vladimir Putin – här med sin kinesiske diktatorskollega Xi Jinping – är inte främmande för att använda nervgas i kampen mot ryska dissidenter.

Adolf Hitler blev tillfälligt blind efter en fransk attack med senapsgas vid Ypres under Första världskriget. Det anses allmänt att Hitlers blindhet var av psykologisk natur, så kallad hysterisk blindhet. Det må vara hur det vill med det – kemiska stridsmedel har använts ymnigt genom åren och är fortfarande ett internationellt problem.

Vid kemisk krigföring används per definition ”vapen innehållande kemiska ämnen som dödar eller skadar genom förgiftning.” Denna typ av stridsmedel används i första hand i syfte att undergräva stridsmoralen och döda förskansade försvarare. Moln av gas har visat sig vara mest effektivt i sammanhanget.  https://www.foi.se/nyheter-och-press/nyheter/2022-03-18-svar-pa-vanliga-fragor-om-kemiska-vapen.html
  
Kemisk krigföring förekom relativt flitigt under Första världskriget men ratades i Andra världskriget. Exempel på kemiska stridsmedel är tårgas, senapsgas, fosfor- och klorgas. Det har uppskattats att 4 procent av dödsoffren under vad som kallats Det stora kriget dog på grund av gasanvändning. Efter hand uppstod motmedel såsom gasmasken, vilket gjorde att effekten av kemkriget minskade.
  
Den franska armén var först med att använda kemiska vapen i form av granater. Lagret förbrukades snabbt och nya beställningar gjordes i november 1914 med kloraceton som aktiv beståndsdel.

Ypern och Halabja. Tyskland genomförde storskaliga attacker med användande av stridsgas i slaget vid Bolimov nära den polska floden Rawka i trakterna av staden Lodz  den 31 januari 1915. 18 000 granater innehållande gas avfyrades då mot ryska trupper. Den förväntade effekten uteblev dock på grund av att gasen frös. https://sv.frwiki.wiki/wiki/Bataille_de_Bolimov 
  
I det andra slaget vid Ypern i Belgien 1915 använde tyskarna gas tre gånger: den 24 april mot 1. kanadensiska divisionen, den 2 maj nära Mouse Trap Farm samt den 5 maj mot brittiska trupper.
  
Klorgas är ett kraftfullt irritationsmedel som kan skada ögon, näsa, hals och lungor. Man kan också dö till följd av kvävning. Erfarenheterna från Första världskriget visar att det blev mindre skador på de soldater som stannade kvar i sina värn än på dem som lämnade sina positioner. Klor gav dock mindre effekt än vad tyskarna hoppats på då de gröna klormolnen var lätta att upptäcka och därtill hade en stark lukt. https://giftinformation.se/kemikalieregister/klorgas/
  
De kemiska stridsmedlen utgör alltjämt ett hot. Den 16 mars 1988 genomförde irakiska trupper på order av Saddam Hussein en massaker på det kurdiska folket i Halabja under slutfasen av kriget mellan Iran och Irak. Enligt en rapport från FN kom då bland annat senapsgas till användning. https://en.wikipedia.org/wiki/Halabja_massacre

”Kemiske Ali”. Halabja har det uppskattats att cirka 3200-5000 avled och att 7000-10 000 skadades. Under närmast följande år ökade cancerfallen och födelsedefekterna markant. Attacken mot Halabja har av Kanadas parlament stämplats som ”brott mot mänskligheten”.
  
Den som på order av Saddam ledde kampanjen mot Halabja var den beryktade Ali Hassan al-Majid, kallad ”Kemiske Ali”. Ali dömdes skyldig i en irakisk domstol 2010 och avrättades genom hängning. Ali och Saddam var kusiner.
  
Ett annat exempel på användande av kemisk krigföring i Mellanöstern har den syriske diktatorn Bashar al-Assad svarat för. Under en attack mot staden Khan Sheikun i Idlib-provinsen i nordöstra Syrien 2017 beräknas ett 70-tal personer ha dödats.
  
Den gas som då kom till användning var troligen sarin, samma gas som brukades av den japanska undergångssekten Aum Shinrikan i Tokyos tunnelbana den 20 mars 1995; 13 personer dog medan så många som drygt 5800 kan ha skadats. https://www.arbetaren.se/2017/04/05/50-tal-doda-i-gasattack-i-idlib-i-nordostra-syrien/

Konvention mot kemvapen. Att Putin-regimen i Ryssland inte står främmande från att använda nervgas i dess kamp mot oliktänkande demonstrerades på ett fasansfullt sätt den 4 mars 2018, då Sergej och Julia Skripal – far och dotter – utsattes för en attack med nervgiftet Novitjok i engelska Salisbury. Dessbättre kom båda undan med livet i behåll. https://en.wikipedia.org/wiki/Poisoning_of_Sergei_and_Yulia_Skripal
  
Förenta nationerna (FN) utformade 1993 en konvention som förbjuder användning av kemiska stridsmedel vilken har godkänts av stormakterna och de flesta andra länder. 1997 tillkom Kemvapenkonventionen, vilken förbjuder utveckling, produktion, lagring och bruk av kemiska vapen.
  
Konventionen har signerats av 193 länder – dock ej av Nordkorea, Sydsudan, Egypten och Israel.

Iranskt fartyg träffat av egen raket-iranska styrkor drar sig ur Syrien

Det demolerade iranska underhållsfartyget vid kaj i en iransk hamn.

Internationella medier, bland dem Qatar-baserade al-Jazira och iransk statsmedia, har rapporterat att en iransk raket under en övning i Omanbukten på söndagen träffade ett eget fartyg. https://www.aljazeera.com/news/2020/05/iran-missile-accidentally-strikes-ship-kills-sailor-200511040707503.html

19 besättningsmän skall ha dödats och 15 sårats i incidenten. Det träffade fartyget var ett underhållsfartyg i Hendijan-klassen benämnt Konarak. Fartyget användes för att placera ut mål som andra fartyg skulle beskjuta.

Händelsen – med ett engelskt uttryck friendly fire – ägde rum i hamnen i Jask, som är beläget i Omanbukten cirka 1270 kilometer sydost om Irans huvudstad Teheran. Det träffade, 47 meter långa fartyget var holländsktillverkat med en kapacitet om 40 ton. Det hade varit i bruk sedan 1988.

Det får konstateras att den iranska militären har betydande problem i kölvattnet av den kinesiska smittan. Nyligen har iranska styrkor  i Syrien fått rejält med stryk av stridsflygplan från Israels flygvapen och har rapporterats dra sig tillbaka och stänga militära anläggningar. https://www.timesofisrael.com/defense-officials-iran-pulling-out-of-syria-as-israel-pummels-its-forces-there/

Den iransk-israeliska konflikten i Syrien har pågått sedan Irans regering grupperade styrkor där 2011. Israels ambition är att klargöra för Bashar al-Assads regim i Damaskus att Irans närvaro är en börda och inte en tillgång.

Mardrömsscenariot: 11 000 IS-terrorister kan bli fria

11 000 IS-terrorister kan i värsta fall bli fria till följd av Turkiets offensiv i nordöstra Syrien.

Det sammanlagda beståndet av IS-terrorister som hålls i kurdiska fängelser och läger har beräknats till omkring 11 000. Av dessa är cirka 4000 syrier, 4000 irakier och 2500 frivilliga från runt 50 olika länder varav flest från Tunisien. Kurdrörelsen SDF (Syrian Democratic Forces) har i flera månader varnat för att man i händelse av en turkisk invasion i nordöstra Syrien inte längre skulle kunna ha uppsikt över de sammanlagt sju fånganläggningarna https://worldisraelnews.com/11000-isis-fighters-ready-to-break-out-of-kurdish-prisons/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Knife-wielding+Killed+in+Samaria%3B+Netanyahu+Welcomes+Mike+Pompeo+Into+His+Sukkah%3B+Violent+Beirut+Riots+Bring+Chaos%2C+Fires%2C+Injuries+and+Death&utm_campaign=20191019_m154681434_Knife-wielding+Killed+in+Samaria%3B+Netanyahu+Welcomes+Mike+Pompeo+Into+His+Sukkah%3B+Violent+Beirut+Riots+Bring+Chaos%2C+Fires%2C+Injuries+and+Death&utm_term=_0D_0A_09_09_09_09_09_09_09_09_09_09Read+Now_0D_0A_09_09_09_09_09_09_09_09_09

IS-terroristerna greps och fängslades under kurdiska operationer i området vilka backades upp av USA. Såväl USA som Frankrike har hävdat att inga massflykter ägt rum hittills, men av videor som lagts ut på nätet framgår att utbrytningar har skett. I värsta fall kan den turkiska invasionen leda till att 11 000 IS-terrorister kommer på fri fot med katastrofala följder för det internationella samfundet.

När Trump-administrationen avlägsnade de amerikanska styrkorna från nordöstra Turkiet efter kontakter mellan Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och USAs president Donald Trump bäddade detta för Turkiets invasion. Beslutet har fördömts i det amerikanska representanthuset med röstsiffrorna 354-60, och bland kritikerna finns också kända Trump-anhängare.

En av dessa, senatorn Lindsey Graham från South Carolina, har bland annat citerats på följande sätt: ”The biggest lie being told by the administration is that ISIS have been defeated.”

Trumps beslut att dra tillbaka de amerikanska styrkorna från Syrien bäddade för Erdogans offensiv.

Trump själv har försvarat sitt beslut om tillbakadragande ett flertal gånger. På ett kampanjmöte lät han undslippa sig detta: ”Sometimes you have to let them fight a little while like kids.” Jag anser, som den Trump-anhängare jag är, att detta är aningslöst prat i vädret helt ovärdigt en amerikanska president. Grymma och dödliga krigshandlingar får aldrig trivialiseras som kiv mellan barn. https://www.independent.co.uk/news/world/americas/us-politics/trump-syria-war-turkey-two-kids-fight-dallas-texas-rally-video-kurds-a9161001.html

USA-presidenten har även hävdat att den påstådda vapenvilan – som inte är någon reell sådan då krigshandlingar alltjämt förekommer – räddat miljontals liv. Vilket givetvis är rent trams. Vi har ännu ej sett slutet på den turkiska aktionen. Jag vill helst inte måla fan på väggen, men att turkarna har talang för folkmord demonstrerades eftertryckligt genom slakten på kristna grupper 1915-16. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/17/om-folkmord-ii-100-ar-sedan-turkarnas-slakt-pa-kristna-inleddes/

Turkiet har av bland andra Amnesty International anklagats för grova krigsförbrytelser inklusive summariska avrättningar av kurdiska ledargestalter under den pågående offensiven. En annan anklagelse gäller användande av kemiska stridsmedel av typ vit fosfor. FNs kemikalieinspektion och även andra organisationer har börjat utreda dessa anklagelser. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-letar-bevis-for-turkisk-kemvapenattack-mot-kurder

Vladimir Putin varnar för vad IS-terrorister på fri fot kan leda till.

Om Trump svävar i det blå så har Rysslands president, Vladimir Putin, visat ett betydligt större mått av realism beträffande den situation som uppstått genom Turkiets invasion. Under ett möte mellan ledare från före detta sovjetrepubliker i Turkkmenistans huvudstad Asjchabad varnade Putin för att stora skaror IS-terrorister kunde komma att bli fria som en följd av den turkiska aggressionen. https://www.theguardian.com/world/2019/oct/11/putin-turkish-invasion-of-syria-could-release-hundreds-of-isis-fighters

Putin citerades så i The Guardian den 11 oktober: ”This is a real threat for all of us. How and where will they travel? Through Turkish territory, through other territories, further into Syrian uncontrolled territory, then through Iraq, other countries. We should understand this, know this, and mobilise the resources of our intelligence services to deal with this recent threat.”

President Vladimir Putin är en maktspelare i regionen sedan Ryssland aktivt ingrep i konflikten genom att ställa sig bakom den blodbesudlade syriske diktatorn Bashar al-Assad 2015. Putin framstår nu som en vinnare sedan Rysslands rival USA försvunnit från Syrien utan att han behövt lyfta ett finger. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/03/fallet-assad-hur-en-tystlaten-lakare-kan-bli-diktator-och-massmordare/

 

 

Trumps värsta blunder hittills kan få oöverskådliga konsekvenser

Trump och Erdogan tycks uppskatta varandras sällskap – i alla fall på den här bilden.

Donald Trumps beslut att överge sina kurdiska allierade i norra Syrien måste utan tvekan betecknas som den amerikanske presidentens värsta blunder hittills. Trump drar undan mattan för de lojala allierade i organisationen YPG som spelat en betydelsefull roll i kampen mot IS-terroristerna. Det kan få oöverskådliga konsekvenser. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-50017839

USAs truppnärvaro i den aktuella delen av Syrien har varit tämligen blygsam. Av 2000 soldater i Syrien har endast cirka 200 funnits på plats i den till Turkiet angränsande nordöstra delen av landet. Dessa soldater har varit icke-stridande men uppges ha spelat en avgörande roll i att koordinera kampen mot de barbariska IS-terroristerna.

När den amerikanska närvaron, icke minst i formen av flygstyrkor, nu avslutats har turkarna fria händer att göra som de behagar i området. Ursäkten att kurderna skulle vara lierade med den marxistiska terrorrörelsen PKK är bara en propagandalögn – det finns inga trovärdiga belägg för att YPG skulle samarbeta med PKK. Däremot har man haft nära förbindelser till USA.

USAs tidigare FN-ambassadör Nikki Haley, som sällan eller aldrig tidigare kritiserat Trump, har varit rak i sin kritik mot övergivandet av YPG och menar att de allierade kurderna nu ”lämnas att dö”. https://edition.cnn.com/2019/10/07/politics/nikki-haley-donald-trump-syria-troops-brett-mcgurk/index.html

Turkiets islamistiske president Recep Tayyip Erdogan hoppas nu kunna lägga beslag på en 30 kilometer bred zon längs den syriska gränsen. Han har även tillkännagivit planer på att låta tre miljoner sunnimuslimska syriska flyktingar bosätta sig i området. Om detta sker kommer kurderna med all sannolikhet att jagas iväg och bli av med hus och hem.

En annan konsekvens är att kurderna nu knappast kan fortsätta kontrollera de läger där tillfångatagna IS-terrorister uppehåller sig. Detta innebär att i värsta fall tiotusentals blodtörstiga islamister kan komma på fri fot med mycket otrevliga konsekvenser för ej endast Syrien och Irak utan också för Europa. Det rapporteras redan att IS-fångar gjort myteri i al-Hol-lägret och företagit utbrytningsförsök.

Al-Hol-lägret i norra Syrien.

Inte bara Erdogan utan också Vladimir Putin applåderar USAs beslut, eftersom han nu får förnyade möjligheter att ge Syriens diktator Bashar al-Assad en hjälpande hand och skaffa Ryssland ett ökat inflytande i Mellanöstern på kuppen.

Sedan Turkiet invaderat nordöstra Syrien och drivit 100 000-tals människor på flykt har Trump-administrationen desperat sökt rättfärdiga sitt handlande. Utrikesminister Mike Pompeo har försäkrat omvärlden att USA inte alls givit turkarna grönt ljus i norra Syrien, något som motsägs av verkligheten. Trump själv har avlevererat en ström av motstridiga tweet och sägs ha givit den amerikanske finansministern Steven Mnuchin klartecken att genomföra ekonomiska sanktioner mot Erdogan-regimen. https://www.expressen.se/nyheter/usas-hot-mot-turkiet-avbryt/

Vad som förefaller uppenbart är att USAs utrikespolitik för närvarande ligger i spillror. Trump tycks inte längre ha kvar några nära medarbetare som har integritet nog att våga säga emot sin chef, vilket i och för sig kan ses som förståeligt – om detta skulle ske löper de stor risk att bli avskedade eller tvingas bort från sina poster, vilket den förre nationelle säkerhetsrådgivaren John Bolton tvingades erfara.

Den republikanske senatorn Lindsey Graham från South Carolina har dock tagit bladet från munnen och bland annat sagt: ”The decision to abandon our Kurdish allies and hand Syria over to Russia, Iran and Turkey will put every radikal Islamist on steroids. Shot in the arm to the bad guys. Devastating for the good guys.”

Jag är normalt en varm anhängare av Donald Trump. Den här gången har han dock gått över den utrikespolitiska anständighetens gräns. Han borde inse att USA som världens ledande demokrati har ett ansvar när det gäller att säkerställa demokrati, frihet och andra för den fria världen centrala värden. Att lämna fritt spelrum för destruktiva länder, krafter och rörelser går stick i stäv med en sådan målsättning.

 

 

Det lyckade toppmötet i Helsingfors och hatet mot Trump

Både Trump och Putin föreföll nöjda med mötet i Helsingfors.

USAs president Donald J. Trump har träffat sina ryska motsvarighet Vladimir V. Putin i Finlands huvudstad Helsingfors. Det borde han enligt den samlade klokskapen hos etablerade media och politiker inte ha gjort. Trump har således i amerikanska media kallats både ”traitor” och ”Putin´s bitch” och detta enbart på grund av presskonferensen efter mötet med Putin.

Det har knappast varit bättre i Sverige. Somliga mediaoperatörer som man hade förväntat sig betydligt mer av tycks få kortslutning i hjärnregionerna när det gäller den 45e amerikanske presidenten: den eventuella analytiska förmågan får ge vika för hat och illvilja.

Ett typexempel härvidlag är Svenska Dagbladets Per Gudmundson, som hävdar att Trump ”lever vänsterns våta dröm” och talar om presidentens ”diplomatiska härjningståg” I Europa; Gudmundson syftar även på det likaledes lyckade NATO-mötet i Bryssel.. Att Gudmundson förlorat förmågan till klart tänkande när det gäller Donald Trump visas av att han – på fullt allvar, får man förmoda – jämför USAs 45e president med Filippinernas Rodrigo Duterte och Zimbabwes Robert Mugabe. https://www.svd.se/donald-trump-lever-vansterns-vata-drom

Det är sannerligen ett medialt lågvattensmärke när bedömare saknar förmågan att skilja USAs ordinarie utrikespolitik från uttalanden på en presskonferens efter ett toppmöte ägnat åt det onekligen vällovliga syftet att minska spänningarna mellan två av världens mäktigaste statsbildningar. Precis som när Richard Nixon mötte Sovjetunionens diktator Leonid Brezjnev och Röda Kinas envåldshärskare Mao Tse-tung året 1972.

Richard Nixon och Leonid Brezjnev i Vita huset 1972.

Jag vågar påstå att båda dessa möten gagnade världsfreden, och Nixon (och hans dåvarande nationelle säkerhetsrådgivare Henry Kissinger) fick också välförtjänt beröm för sin framsynta utrikespolitik. Med Trump är det annorlunda – han skall av någon svårbegriplig anledning rullas i tjära och fjädrar oavsett vad han tar sig för. Problemet för Trump-hatets vänner är bara att mötet med Putin – liksom mycket annat som Trump gjort – blev en betydande framgång, något som till och med SVTs utrikesreporter Per Anders Engler tvingades erkänna i ett inslag.

Trumps kritiker på hemmaplan och ute i världen tycks mena att USA-presidenten borde ha läst lusen av sin ryska motsvarighet och mer eller mindre hotat med krig. Istället valde Trump, att döma av det som sades på presskonferensen, att tona ner skiljaktigheterna mellan de båda stormakterna även om alla vet vet att sådana finns det rätt gott om. Att det ändå förekom divergerande meningar under det 90 minuter långa mötet framgår av att Putin kallade mötet ”uppriktigt”, en diplomatisk omskrivning för att allt inte var harmoniskt.

Det visar enligt min mening att Trump är en ansvarsfull världsledare som inser att bilateral konfrontation mellan USA och Ryssland inte är något självändamål. Som Trump själv har uttryckt saken: ”I would rather take a political risk in pursuit of peace, than to risk peace in pursuit of politics.” Mer om mötet Trump-Putin här: https://www.lewrockwell.com/2018/07/donald-jeffries/the-trump-putin-conference/

Vad Trump framför på ett toppmöte med Ryssland och efterföljande presskonferens är en sak. USAs utrikespolitik visavi ryssarna en helt annan. Att påstå att Trump skulle vara Putins nickedocka är bara löjeväckande om man ser till hans göranden och låtanden så här långt. Man kan gott säga att president Trump varit tuffare mot Ryssland under de 18 månader han haft Ovala kontoret i Vita huset som sin arbetsplats än vad hans företrädare barack Obama var under sina åtta år vid makten.. http://thehill.com/opinion/white-house/397212-president-trump-is-tougher-on-russia-in-18-months-than-obama-in-eight

Redan under sin första månad som president införde Trump strikta sanktioner mot Ryssland för att visa vad han tyckte om den ryska annekteringen av Krim i Ukraina. Han har gått hårt åt Moskvas stöd för Syriens diktator Bashar al-Assad. Trump har vidare låtit stänga ryska diplomatiska egendomar i San Francisco, Washington, D. C. och New York samt det ryska konsulatet i Seattle.  Vidare solidariserade sig Trump-administrationen med Storbritannien när denna brännmärkte Ryssland som ansvarigt för mordförsöken på paret Sergej och Julia Skripal genom att utvisa ett antal ryska diplomater.

Det ryktas nu om att brittisk säkerhetstjänst har lyckats identifiera de personer av rysk härkomst som är ansvariga för förgiftningen av far och dotter Skripal, vilka för övrigt erbjudits nya identiteter i USA. Detta har emellertid tillbakavisats av den brittiska administrationen som enbart spekulationer.  Personligen tvivlar jag inte ett ögonblick på att ryssarna var inblandade. https://www.politico.eu/article/sergei-skripal-russia-spy-poisoning-uk-police-identify-suspects-report/

Donald Trump i bönemöte med kristna pastorer från Las Vegas-området under sin presidentvalskampanj 2016.

Frågan är vad som ligger bakom det formliga hat som kommit president Donald Trump till del. Själv skulle jag vilja peka på två faktorer:

1. Trump är så politiskt inkorrekt man kan vara med exempelvis en skeptisk inställning till klimatevangeliet; han är en varm Israel-vän som flyttat USAs ambassad från Tel Aviv till Jerusalem; han har en kritisk uppfattning om EU och dess immigrationspolitik; han driver en tullvänlig politik som avviker från frihandelsidealet; han vill kraftigt begränsa muslimsk invandring till USA; han hyllar familjen som institution och har genomgått något av en kristen väckelse under sin hittillsvarande tid i Vita huset.

2. Etablerade politiker och media klarar helt enkelt inte av Trumps ledarstil som gör det svårt eller omöjligt för dem att placera in honom i ett visst fack. Det är naturligtvis sant att många av hans uttalanden och Twitter-aktiviteter tycks spreta åt alla håll, men man tycker ändå det skulle vara möjligt att skilja detta från USAs aktuella politik. Att så icke är fallet framgår tydligt av reaktionerna på mötet Trump-Putin i Helsingfors. Då är det alltför lätt att som Per Gudmundson göra helt vansinniga jämförelser med ett par av världens mest beryktade ledare.

Det måste därtill reta mediasnubbarna något oerhört att Trump inte har för vana att göra avbön varje gång han utsätts för en kritikstorm. Han rider istället ut stormen ifråga och fortsätter på sin linje som om inget har hänt. Inte heller har det förbättrat Trumps ställning i etablerade media att han betat av vallöfte efter vallöfte.

Storm i vattenglas när SDare besöker Syrien

Martin Kinnunen och Markus Wiechel (SD) med representanter för FN-organet Food and Agriculture Organization (FAO) i Syrien.

Sverigedemokraternas riksdagsmän Martin Kinnunen och Markus Wiechel har besökt Syrien i syfte att bilda sig en uppfattning om situationen i det krigshärjade landet. Det borde de enligt den samlade klokskapen inte ha gjort: det har följaktligen stormat rätt ordentligt ordentligt i det proverbiala vattenglaset. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6812188

Enligt Annika Söder, kabinettssekreterare på Utrikesdepartementet (UD) i Stockholm, har UD avrått Kinnunen och Wiechel från att resa till Syrien. Söder har citerats: ”Genom att träffa representanter för den syriska regimen riskerar de att utnyttjas i propagandan.” Liknande kritik har även framförts av ledande socialdemokrater och moderater.

Detta äger givetvis sin riktighet. Att de sverigedemokratiska resenärerna redan utnyttjats i den blodbesudlade Assad-regimens propaganda framgår fuller väl av en artikel framställd av det statliga nyhetsorganet SANA. http://sana.sy/en/?p=116972 Wiechel och Kinnunen syns vidare på ett foto vid ett bord omgivna av ett antal representanter från syriska UD under ett jätteporträtt av dikatorn Bashar al-Assad

I artikeln påstås bland annat att riksdagsmännen är kritiska gentemot den svenska regeringens ”neutrala” hållning i Syrien-frågan, något de själva menar vara en förvrängning av vad de verkligen sagt vid mötet med UD-representanterna i Damaskus. Kinnunen citeras i Nyheter idag, som har en nyanserad text om SD-resan skriven av Chang Frick: ”Vi blev oväntat ambushade (sic!) av syrisk statsmedia under en obligatorisk artighetsvisit med deras utrikesdepartement.” https://nyheteridag.se/sd-ledamoter-pa-plats-i-syrien-erfar-att-de-civila-drabbas-mest-av-sanktionerna/

Wiechel och Kinnunen hos syriska UD i Damaskus under porträtt av diktatorn Bashar al-Assad.

”Oväntat” ambushade? Knappast. Det är sådant man får räkna med om man träffar officiella representanter för en av världens sedan många år tillbaka hårdaste och mest skoningslösa diktaturer och det borde givetvis Kinnunen och Wiechel varit medvetna om, liksom att någon skulle ta en bild av dem under ett porträtt av Assad, den till synes blide ögonläkaren som blev en blodig diktator och massmördare. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/03/fallet-assad-hur-en-tystlaten-lakare-kan-bli-diktator-och-massmordare/

Vad som inte framgått särskilt väl i den allmänna rapporteringen kring den aktuella Syrien-resan, men som tas upp i Nyheter idags behandling av ämnet, är att de båda sverigedemokraterna även träffat representanter för det syriska civilsamhället samt ett antal i landet verksamma FN-organisationer. Man skulle därför kunna kalla resan för en klassisk fact-finding tour.

Den grundläggande slutsats våra bålda resenärer tycks ha nått är att det är civilbefolkningen som råkat mest illa ut i den syriska konflikten. Man skulle litet sarkastiskt kunna invända, att det hade de inte behövt åka till Syrien för att utröna. Slutsatsen torde för övrigt gälla för hart när varje krig som någonsin utkämpats. Uttalar man sig om en konflikt får det man säger emellertid en avsevärt större tyngd om man faktiskt besökt platsen för konflikten i fråga.

Låt oss titta litet på något av den kritik Markus Wiechel och Martin Kinnunen ställts inför. När kabinettssekreterare Annika Söder vid UD hävdar att resenärerna löper risk att utnyttjas av den syriska propagandaapparaten är det förstås helt riktigt, och så har som påpekats ovan redan skett genom vinklad text och bild i nyhetsbyrån SANAs regi.

Utrikesminister Margot Wallström tilldelas i Ramallah i december 2016 den Palestinska myndighetens orden ”Star of Jerusalem” av Mahmoud Abbas som tack för sina värdefulla insatser.

Svenska UD är emellertid på intet sätt alldeles rätt instans att med någon form av auktoritet framställa kritik av denna typ. Departementet leds av en utrikesminister, Margot Wallström, som de facto är den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i den judiska staten Israel. Wallström placerades av Simon Wiesenthal Center i Los Angeles i slutet av 2016 på åttonde plats på centrets topp-tio antisemitlista, detta på grund av Wallströms uttalande i en riksdagsdebatt om att Israels eliminerande av terrorister är en sorts ”utomrättsliga avrättningar”. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/30/wallstrom-en-av-arets-mest-prominenta-antisemiter/

UD som redskap för den officiella svenska utrikespolitiken gynnar vidare i området Israel/de palestinska territorierna ensidigt Fatah-partiet, som Socialdemokraterna haft intima förbindelser med sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar. En av regeringen Löfvens första åtgärder efter makttillträdet hösten 2014 var att diplomatiskt erkänna det påhittade landet ”Palestina”.

Det miljardstöd som från Sverige kanaliseras till al-Fatah och den Palestinska myndigheten går till betydande del åt att regelbundet betala ut pengar till dömda terrorister som sitter i israeliska fängelser samt dessas anhöriga .http://www.inblick.se/nyheter/2016/12/22/bistandspengar-ser-till-att-terror-belonas

TV4s Marcus Oscarsson menar att SD-resan till Syrien är en ”allvarlig skandal”.

Om kritiken som går ut på att Kinnunen/Wiechel låter sig exploateras av den syriska statspropagandan åtminstone till viss del har fog för sig – även om UD nog bör tala med mycket små bokstäver i denna fråga – finns det en annan typ av kritik som våra resenärer och SD kan ta mycket lätt på. Det är när skribenter som Hela Hälsinglands Patrik Oksanen på Twitter gastar om att ”Putins nyttiga idioter har rest i världen igen…vill SD slåss för Assad nu?

Tämligen överdriven kritik mot resan kommer även från normalt sansade Marcus Oscarsson, som i ett Facebook-inlägg talar om SDarnas Syrien-resa som en ”mycket allvarligskandal” som skadar Sverigedemokraternas trovärdighet. https://www.facebook.com/permalink.php?id=591566134283366&story_fbid=1297822670324372

Slutligen anser jag för min personliga del att Kinnunens och Wiechels fact-finding tour är ett ambitiöst och därtill modigt projekt; resenärerna måste ju ha vetat att de skulle bli överösta med en massa dynga men körde på ändå. Det tycker jag hedrar dem. Jag har för övrigt själv, om än i mindre skala,  gjort liknande erfarenheter beträffande resor i då kontroversiella länder som Sydkorea och Sydafrika på 1970- och 1980-talen. I likhet med Wiechel och Kinnunen träffade jag då representanter för såväl regeringar som oppositionella krafter.

 

 

Ryssland kan ha dödat IS-kalifen – men anser inte att Hezbollah och Hamas är terrorister

Ryssland hävdar att dess attackflyg eliminerat IS-kalifen Abu-Bakr al-Baghdadi.

Det har meddelats att ledaren för Islamiska staten (IS), den så kallade kalifen Ibrahim Abu-Bakr-al-Baghdadi, kan ha dödats vid en rysk flygräd. http://www.skd.se/2017/06/16/is-grundare-kan-ha-dodats-i-flygrad/

Den ryska flygattacken utfördes den 28 maj och var riktad mot ett möte i ”kalifatets” självutropade huvudstad Raqqa i norra Syrien med deltagande av flera högt uppsatta IS-potentater, där ibland al-Baghdadi. Något som kan tyda på att ryktet stämmer är att den formellt högste IS-ledaren inte har synts till på en längre tid.

Det finns dock skäl att iaktta en viss skepsis innan de ryska uppgifterna om Baghdadis död har bekräftats. Han har tidigare haft en tendens att komma tillbaka från de döda; han påstods således tidigare ha dödats i en amerikansk flygraid. Även syriska källor har tidigare hävdat att syriska flygstyrkor lyckats eliminera IS-ledaren. https://news.vice.com/story/isis-leader-baghdadi-has-a-history-of-coming-back-from-the-dead

De här bilderna har tidigare anförts som ”bevis” för att al-Baghdadi dödats i flygräder.

Skulle det visa sig att de ryska uppgifternas är korrekta finns dock all anledning att rikta en tacksamhetens tanke mot Rysslands attackflyg: om Baghdadi skulle vara död innebär det onekligen ett hårt slag mot den omänskliga jihadiströrelsen med sunnimuslimsk grund.

Det står fullt klart att Moskva betraktar IS som en terroriströrelse, huvudsakligen därför att den bekämpar Rysslands nära allierade Syrien under diktatorn Bashar al-Assads ledning. IS betraktas även som ett hot mot Ryssland, låt vara att det senaste islamistiska terrordådet i Ryssland – en självmordssprängning i Sankt Petersburgs tunnelbana den 3 april – utfördes av den tidigare okända, al-Qaida-anknutna grupperingen Imam Shamil Batallion. https://www.dailysabah.com/europe/2017/04/25/al-qaeda-linked-group-claims-responsibility-for-st-petersburg-terror-bombing

Däremot anser inte Ryssland att patenterade terrorrörelser som Hezbollah och Hamas är terroristiska. Det framgick då Rysslands ambassadör i Israel, Alexander Shein, intervjuades av den ryskspråkiga israeliska TV-stationen Channel 9 den 9 juni. ”Vi anser inte alls att dessa organisationer är terroristiska och det är fel att jämföra dem med IS”, sade Shein bland annat i intervjun. http://www.jpost.com/Arab-Israeli-Conflict/WATCH-Russian-Ambassador-to-Israel-Hamas-Hezbollah-not-terrorists-at-all-496829

Ambassadör Alexander Shein: ”Hezbollah och Hamas är inte alls terrororganisationer.”

Ambassadör Shein menade att det shiamuslimska Hezbollah, som har en lång historia av raktetattacker mot civila områden i Israel, är en legitim kraft i Libanon genom sin representation i det libanesiska parlamentet och framhöll också att man aldrig riktat attacker mot ryska intressen. Inte heller shiarörelsen Hamas anses vara terroristisk ur Moskvas perspektiv.

Det hör till saken att såväl Hezbollah som Hamas mottar rundhänt stöd av Iran, som är en nära allierad med Putins Ryssland.

Alexander Sheins kommentarer stämmer väl överens med de synpunkter som framfördes av den ryske vice utrikesministern Mikhail Bogdanov i november 2015. Bogdanov framhöll att enligt rysk lag rörelser kan betraktas som terroranstuckna endast om de direkt hotar Ryssland och ryska intressen.

Om Hezbollah och Hamas sade Bogdanov:

Vi upprätthåller kontakter och förbindelser med dem därför att vi inte anser att de är terroristiska organisationer. http://www.timesofisrael.com/russia-says-hezbollah-hamas-not-terror-groups/

Hezbollah-kämpar gör nazisalut.

Både Hezbollah och Hamas bedriver aktiv terror gentemot den judiska staten Israel och vill se denna utplånad från jordens yta. Detta är emellertid uppenbarligen inte något som påverkar Rysslands bedömning av de shiamuslimska organisationerna.

Något måste göras åt Nordkorea!

Världens värsta diktatorer: Nordkoreas Kim Jong-un och Syriens Bashar al-Assad.

Den så kallade Demokratiska folkrepubliken Korea – Nordkorea – har ända sedan Koreakrigets dagar (1950-53) utgjort en osäkerhetsfaktor på den globala arenan.Mer om Koreakriget, som ännu inte avslutats formellt trots vapenstilleståndet 1953, här: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/koreakriget-kriget-som-aldrig-slutade

Förutom det ständigt överhängande invasionshotet mot grannlandet Sydkorea har kommunistregimen i Pyongyang genom åren genomfört otaliga terrordåd och provokationer – bombattentat, flygplanssprängningar, terrorattacker, politiska lönnmord, kidnappningar, kärnvapenutveckling etcetera.

Det mest spektakulära av alla nordkoreanska illdåd genomfördes den 29 november 1987, då det sydkoreanska passagerarplanet Korean Airlines (KAL) 858 sprängdes över Indiska oceanen på väg till Thailand varvid 115 människor omkom. De båda nordkoreanska agenterna Kim Hyun-hui, född 1962 och dotter till en nordkoreansk diplomat, och en äldre man som hette Kim Seung-il, hade i Bagdad placerat en väska apterad med sprängmedel på planet, som de följde med till Abu Dhabi i Förenade arabemiraten. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_Air_Flight_858

När de båda terroristerna, som handlade på direkt order från Nordkoreas blivande diktator Kim Jong-il, då andreman efter fadern Kim Il-sung, spårats upp och gripits i Bahrain begick Kim Seung-il självmord med hjälp av en cyanidampull dold i en cigarett. Hans kvinnliga kollega Kim Hyung-hui, även känd som Ok Hwa, försökte ta livet av sig med samma metod men hindrades i sista stund.

Kim Hyun-hui dömdes till döden för sprängningen av KAL 858 1987 men benådades av president Roh Tae-woo.

Hon fördes till Sydkorea och dömdes till döden men benådades av president Roh Tae-woo. 1993 utkom hennes memoarbok The Tears of My Soul. Intäkterna från bokutgivningen donerade Kim till terroroffren. I boken berättar Kim om hur hon hjärntvättats av de nordkoreanska myndigheterna till att tro, att terrordådet skulle påskynda en återförening av de båda koreanska staterna. Hon menar själv att hon är värd att dö som straff för det hon gjort.

I en intervju med australiensiska ABC ger Kim Hyun-hui följande förklaring till Nordkoreas satsning på att utveckla kärnvapen:

De har satt galenskapen i system. För att kontrollera befolkning och utöva påtryckningar på Sydkorea och USA för att få eftergifter. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16596521.ab

Det kommunistiska Kina är i dag Nordkoreas enda, låt vara motvilliga, allierade. Enligt den kinesiske utrikesministern Wang Yi kan en militär konflikt med Nordkorea i fokus utbryta ”i vilken stund som helst”. Varningen utfärdades sedan USAs president Donald Trump försäkrat att Förenta staterna kommer att ta itu med problemet Nordkorea även om kineserna skulle backa ur. För att visa att han menar allvar beordrade Trump en amerikansk örlogsflotta att förflytta sig närmare Koreahalvön. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/kina-varnar-for-krig-om-nordkorea-kan-bryta-ut-i-vilken-stund-som-helst

Det högst reella hot som Nordkorea utgör, inte bara kring Koreahalvön och i Nordostasien utan mot världsfreden i stort, bör givetvis tas på fullaste allvar. Frågan är dock vilka resurser Nordkorea har att sätta bakom sin ständigt flödande krigsretorik mot främst Sydkorea och USA. I en grandios militärparad i Pyongyang den 15 april, på 105-årsdagen (”Solens dag”) av den ”evige” presidenten Kim Il-sungs (1912-94) födelse, visade den nordkoreanska militären  upp nyproducerade interkontinentala missiler med  kapacitet att nå Nordamerika.

Nordkorea visade upp bland annat denna påstådda interkontinentala missil vid en militärparad i Pyongyang den 15 april. Eller är det bara ett tomt plåthölje?

Detta var i alla fall vad som påstods. Kommunistregimen i Nordkorea är dock känd för att använda desinformation och grundlös propaganda, ofta med anknytning till kärnvapen, i akt och mening att skrämma vettet ur omvärlden i syfte att utverka eftergifter: om vi inte skall bomba skiten ur er får ni vara så goda att ge oss fördelar! De skräckinjagande plåtschabraken i Pyongyang kan i detta perspektiv vara inget annat än tomma plåthöljen.

Potenta missiler med kärnvapenkapacitet eller tomma plåthöljen – Nordkorea genomför gång efter annan olika typer av rakettester, trotsande alla uppmaningar och varningar från den internationella kommuniteten. Senast tidigt denna morgon, den 16 april 2017, försökte den nordkoreanska militären skjuta upp en oidentifierad missil i Sinpo-området i södra Hamkyong-provinsen på landets östkust. Försöket, som slutade med att missilen exploderade vid start, har bekräftats av amerikansk militär. http://www.expressen.se/nyheter/nordkorea-misslyckades-med-missil-uppskjutning/

I ljuset av detta praktfiasko kan man sannolikt sluta sig till att Nordkoreas försäkringar om att man kan nå mål till och med i USA är mer luft än verklighet.

Något måste göras åt Nordkorea – frågan är bara vad.

Icke desto mindre framstår Nordkorea som ett hot mot världsfreden, särskilt med tanke på den bisarre diktator som nu har makten. Kim Jong-un  kallas ibland ”världens farligaste man”. Kim föddes den 8 januari 1983, 1984 eller 1986 och är son till Kim Jong-il (1941/42-2011) och dennes tredje hustru. Han kallas ”den store efterträdaren”, det vill säga efter sin farfar Kim Il-sung (”republikens evige president”) och Kim Jong-il (”den käre ledaren”).

Efter Kim Jong-ils död den 17 december 2011 utsågs Kim Jong-un till Nordkoreas ledare och tilldelades året därpå den militära titeln wonsu (marskalk). Han har säkrat sin ställning genom omfattande utrensningar i partileden samt publika massavrättningar över hela landet. Kim har heller inte tvekat att avrätta medlemmar i sin egen släkt i syfte att konfirmera sin egen makt. Således lät han i december 2013 avliva mordbrodern Jae Song-thaek, enligt vissa uppgifter genom att låta honom sönderslitas av hundar. Kim ansåg att Jae hade fått för stark ställning. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/

Kim Jong-nam – Kim Jong-uns senaste familjeoffer.

Det senaste familjeoffret för Kim Jong-uns ambitioner var den landsflyktige halvbrodern Kim Jong-nam (1971-2017), som giftmördades i januari i år på Kuala Lumpurs internationella flygplats av två kvinnor från Indonesien respektive Vietnam, vilka som försvar hävdat att de blivit ombedda att delta i ett practical joke. De slängde en vätska innehållande nervgiftet VX i ansiktet på Kim, som kort därpå avled.

Kim var tidigare påtänkt som fadern Kim Jong-ils efterträdare men dumpades efter att ha gripits i samband med att han försökt ta sig in illegalt i Japan för att besöka Disneyland där.http://edition.cnn.com/2017/02/28/asia/kim-jong-nam-murder-charges/

Över hela det gravt misskötta och kroniskt svältande Nordkorea finns enligt olika vittnesmål 36 slavarbetsläger i vilka 150 000-200 000 människor lever under obeskrivligt inhumana och eländiga förhållanden. Lägren spelar en central roll i den nordkoreanska ekonomin – fångarna bryter viktiga naturtillgångar som kol, järn och guld. I lägren placeras människor, bland dessa hela familjer och släkter, som av de styrande kommunisterna anses utgöra ett hot mot det strikt indelade nordkoreanska klassamhället. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/25/nordkorea-infor-internationella-brottmalsdomstolen-i-haag/

Lyckat möte: Kinas president Xi Jinping besökte USAs president Donald Trump i Florida.

Förenta staternas president Donald Trump inser att problemet Nordkorea måste åtgärdas förr eller senare, förhoppningsvis i samarbete med Folkrepubliken Kina som i praktiken är den enda främmande makt som hittills velat ha något att göra med den besvärlige grannen. Den 6 april tog Trump emot Kinas president Xi Jinpeng på sin privata klubb Mar-A-Lago i Palm Beach i Florida i vad som tycks ha varit ett framgångsrikt möte. http://abcnews.go.com/Politics/video/trump-meets-chinas-president-xi-jinping-46637108

Om och i så fall på vad sätt Kina kommer att stödja USAs kommande sannolika aktioner mot Nordkorea är oklart, men vad vi vet är att Kina stoppat all import av kol från Nordkorea och tycks vara inställt på att efterkomma FN-sanktionerna mot Nordkorea. http://www.di.se/nyheter/kina-stoppar-all-import-av-kol-fran-nordkorea/

64 år efter vapenstilleståndet i Koreakriget befinner sig Koreahalvön återigen i det internationella blickfånget. Situationen är, som det brukar heta, volatil (instabil), och kan mycket väl komma att bli explosiv. Donald Trump har antytt att USA kommer att agera på något sätt, och frågan är om inte detta faktiskt är helt nödvändigt. Från kinesiskt håll har det sagts att ”alla är förlorare” om det nuvarande instabila läget resulterar i krig.

Jag tror emellertid risken är överhängande att alla, utom Kim-regimen, i ännu högre grad förlorar på att Nordkorea tillåts fortsätta hota allt och alla som gjorts hittills. Något måste göras, och det innan Nordkorea hunnit finslipa sin missil- och kärnvapenkapacitet. Som jag ser det måste den omänskliga regimen i Pyongyang försvinna – för gott. Nu kan vara det bästa läget att slå till.

 

 

 

.

 

 

 

Hoppfull utveckling i Mellanöstern: Israel och arabstater närmar sig varandra

Saudiarabiens utrikesminister, Adel al-Jubeir, pekade ut Iran som det största hotet mot fred och stabilitet i Mellanöstern.

I Mellanöstern kan vi nu se en mycket intressant för att inte säga hoppfull utveckling vad gäller utrikespolitik och diplomati: ett närmande sker mellan den judiska staten Israel och muslimska arabstater kring Persiska viken.

Till stor del beror detta närmande på en gemensam syn på Iran som det största hotet i regionen. Saudiarabiens utrikesminister Adel al-Jubeir – https://en.wikipedia.org/wiki/Adel_al-Jubeir – som tidigare varit saudisk ambassadör i USA – har uttryckt det på följande sätt (min översättning från engelska):

Iran förblir huvudsponsor för terrorismen i världen. Man är fast besluten att omintetgöra ordningen i Mellanöstern, och inte förrän och om inte Iran ändrar sitt beteende är det mycket svårt att handskas med ett sådant land. https://m.asianbreakingnews.net/2017/02/saudi-arabia-leads-nations-in-condemning-iranian-foreign-policy/

Adel al-Jubeir, som är den andre saudiske utrikesministern som inte tillhör landets kungahus, fällde yttrandet om Iran på en säkerhetskonferens i München nyligen. Om inte Iran lägger om kurs, menade han, kommer detta att resultera i ”konsekvenser”. Saudiarabien har visare uppfattningen, att utvecklingen i Syrien kräver att Islamiska staten (IS) krossas och att Syriens diktator Bashar al-Assad avgår.

Hezbollahs Hassan Nasrallah hotade beskjuta en atomanläggning i Israel.

Angående USAs nye president Donald Trump menade al-Jubeir, att han är ”mycket optimistisk om Trump-administrationen” och att han såg fram emot att samarbeta med denna. Al-Jubeir talade om Trump som en ”problemlösare” och liknade honom vid USAs tidigare president Ronald Reagan.  ”Jag tror att framsteg kan göras i den arabisk-israeliska konflikten”, underströk den saudiske utrikesministern, ”om det finns en vilja att göra detta.” http://www.timesofisrael.com/praising-trump-saudi-fm-urges-progress-toward-israeli-arab-peace/

Också Israels försvarsminister, den tidigare utrikesministern Avigdor Liberman, uttryckte sig positivt om den diplomatiska utvecklingen vid konferensen i München: ”För första gången sedan 1948 är det största hotet för den moderata arabiska världen, den sunnitiska världen, för dem inte Israel, inte sionister och inte judar, utan Iran och iranska ombud.” http://www.jpost.com/Arab-Israeli-Conflict/For-first-time-Israel-isnt-the-moderate-Arab-worlds-biggest-threat-481982

Den israeliska atomanläggningen Dimona i Negevöknen.

Ett av Irans ”ombud” är den shiamuslimska terrorgrupperingen Hezbollah i södra Libanon. Dess generalsekreterare, fanatikern Hassan Nasrallah, skrävlade i ett tal nyligen om att Hezbollahs raketer har kapacitet att träffa alla strategiska mål i Israel inklusive den nukleära anläggningen i Dimona i Negevöknen. http://www.federaljack.com/tag/israels-dimona-nuclear-plant-in-the-negev-desert/

”Jag uppmanar Israel att inte bara evakuera ammoniaktanken från Haifa”, orerade Nasrallah, ”utan också att plocka isär kärnreaktorn i Dimona.” http://www.breitbart.com/jerusalem/2017/02/16/hezbollah-leader-warns-missiles-can-strike-israels-nuclear-reactor/

Yisrael Katz, Israels underrättelseminister, replikerade: ”Om Nasrallah vågar skjuta mot den israeliska hemmafronten, dess nationella infrastruktur, kommer hela Libanon att träffas.” http://www.palestinechronicle.com/israel-threatens-to-attack-lebanon-in-response-to-nasrallah-statements/

Qatars sändebud i Gaza, Muhammad al-Amadi, uppgav att han hade utmärkta förbindelser med israeliska representanter och var samtidigt kritisk mot Palestinska myndigheten.

Qatars särskilda sändebud i Gaza, Muhammad al-Amadi, sade nyligen att han har ”utmärkta” förbindelser med olika israeliska tjänstemän. Han ansåg vidare att den Palestinska myndigheten ”håller tillbaka” sina ansträngningar att förbättra situationen för det av den islamistiska terrorrörelsen Hamas styrda Gaza. Qatar har utlovat 100 miljoner US dollar för att återuppbygga vatten- och elstrukturer och byggnader i Gaza. http://elderofziyon.blogspot.com/2017/02/qatar-envoy-says-israel-more.html

Den Palestinska myndigheten, som kontrolleras av Fatah, uppges ha blivit mycket upprörd över att den palestinaarbiska nyhetstjänsten WAFA publicerat uppgifter om Qatars bistånd till Hamas, sannolikt därför att man själva vill lägga beslag på de sköna USA-dollarna.

Nikki Haley och USAs nya Israel-politik: obrottsligt stöd för Israel

Nikki Haley tänker som USAs FN-ambassadör inte acceptera fortsatt anti-israelisk retorik.

Det är nog inte för mycket sagt att Trump-administrationen inneburit en revolution vad avser USAs Israel-politik.

Ett uttryck för detta är president Donald Trumps val av Nikki Haley som Förenta staternas FN-ambassadör. Haley skrädde inte orden när hon kommenterade sitt första möte med FNs säkerhetsråd och dess månatliga sammankomst för att diskutera problemen i Mellanöstern. Här en länk till en video som återger vad Haley hade att anföra: http://www.israellycool.com/2017/02/20/watch-nikki-haley-rips-un-security-council-for-anti-israel-bias/

Kontrasten mot den islamvänlige Barack Obamas styvmoderliga behandling av Israel kunde inte ha varit större. ”Jag måste säga att det var en märklig upplevelse”, sammanfattade Haley sina intryck från mötet med säkerhetsrådet, där Sverige numera har en temporär plats.

Haley konstaterade att säkerhetsrådet under sin session, precis som vanligt, ensidigt fokuserade på kritik mot Mellanösterns enda demokrati, den judiska staten Israel. Ingenting alls om Islamiska staten (IS) och dess barbariska grymheter mot civilbefolkningarna i Syrien och Irak; ingenting om Iran och dess kärnvapenuppbyggnad; ingenting om Hezbollahs terror mot Israel; ingenting om Bashar al-Assads ansvar för kaoset i Syrien.

Nikki Haley inskärpte att USA står obrottsligt vid sin allierade Israels sida och inte längre kommer att tolerera FNs groteskt ensidiga hållning gentemot Israel och lika ensidiga stöd för palestinaaraberna. Med andra ord en eftertrycklig återgång till USAs traditionella stöd för Israel. Därmed förvandlas Obamas Israel-fientlighet till en historisk parentes.

USAs dåvarande FN-ambassadör Samantha Power lade, på order från Obama, ner sin röst i FNs säkerhetsråd vilket möjliggjorde antagandet av den Israel-fientliga resolution 2334.

En hållning som nådde sin kulmen strax före jul, då USA genom dåvarande FN-ambassadören Samantha Power i säkerhetsrådet för första gången på 50 år avstod från att inlägga sitt veto mot en Israel-fientlig resolution, i detta fall resolution 2334 om bosättningspolitiken i Judéen och Samarien (”Västbanken”), som därigenom kunde bifallas. Jag har skrivit följande därom på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/26/obamas-julklapp-till-israel-en-kniv-i-ryggen/

FNs anti-israeliska politik är en ledsam historia om arabisk bitterhet och antisemitism som pågått ända sedan det första Arabisk-israeliska kriget, som slutade med ett eftertryckligt nederlag för de fem arabstater som angrep den nybildade judiska staten. Här en länk till en text publicerad av Gatestone Institute, som utförligt belyser FNs anti-israeliska bigotteri: https://www.gatestoneinstitute.org/9772/un-bigotry-israel

Förbindelserna mellan Israel och Saudiarabien med flera stater kring Persiska viken har stadigt förbättrats.

Haley påtalade även att det faktiskt pågår en del för Israel positiva saker i Mellanöstern – exempelvis utvecklas de strategiska förbindelserna mellan Israel och arabiska stater som Saudiarabien, Qatar och Förenade arabemiraten på ett förmånligt sätt. Vad som förenar är icke minst synen på Iran som det stora hotet mot fred och stabilitet i regionen. http://www.huffingtonpost.com/samuel-ramani/why-israel-is-strengthening_b_11946660.html

Nikki Haley föddes 1972 som dotter till föräldrar med indiskt ursprung. Hon är en före detta ledamot i USAs representanthus som 2011-17 tjänade som delstaten South Carolinas första kvinnliga guvernör.https://sv.wikipedia.org/wiki/Nikki_Haley