Posted tagged ‘Nobels fredspris’

MPs klimatbusar vässar retoriken: ”Vi har fem år på oss”

31 mars, 2019

Panikmånglarna Alice Bah Kuhnke och Pär ”Snön kommer att försvinna” Holmgren toppar MPs EP-vallista.

Den 30 mars 2019 inträffade den tolfte upplagan av den så kallade Earth Hour. Den dag då miljömedvetna personer anmanades släcka lamporna mellan klockan 20.30 och 21.20 ”för jordens skull”. Jag och många med mig gjorde tvärtom – vi slog på alla lampor för livets och ljusets skull. Samma dag publicerade Expressen en debattext av klimatbusarna Alice Bah Kuhnke, Pär Holmgren och Rebecka Le Moine (MP). https://www.expressen.se/debatt/vi-har-fem-ar-pa-oss-for-att-undvika-katastrofen/

…insatsen vi gör under de kommande fem åren är helt avgörande för planetens framtid.

Bah Kuhnke och Holmgren är toppnamn på MPs EP-valsedel under det att Le Moine är riksdagsledmot och MPs talesperson för biologisk mångfald. De hävdar i sitt inlägg att det tid vi har kvar om vi vill, som det brukar heta,”rädda planeten” är fem år. Det är ett strå vassare än det tioårsperspektiv som de flesta andra domedagsprofeter tenderar att hänvisa till.

Således menade den dåvarande biträdande generalsekreteraren i FN, kanadensaren Maurice Strong, 1972 att det var tio år som gällde. Fixade vi inte det skulle katastrofen vara ett faktum. Dock fanns planeten av någon anledning kvar 1982, så jag förmodar att vi måste ha skött oss rätt bra. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/01/25/domedagshysteri-i-davos-och-det-ar-alltid-tio-ar-vi-har-pa-oss/

Det hindrade inte amerikanen Noel Brown, vid tillfället chef för FNs miljöprogram, från att 1989 upprepa tesen om ett tioårigt tidsfönster för att hindra jordens hotande undergång. Vilken som vi alla vet aldrig inträffade. Men vad vore miljöextremismen utan domedagsretorik? NASA-forskaren James Hansen drog 2006 till med, att under de kommande åren skulle Manhattan sjunka i havet och hälften av jordens arter utrotas.

James Hansen 2006: ”Manhattan kommer att sjunka i havet och hälften av jordens arter utplånas.”

Men, katten också, något som liknade jordens undergång behagade även denna gång lysa med sin frånvaro. Skam den som ger sig tänkte nog den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore när han 2007 – i samband med att han 2007 mottog Nobels fredspris, som han tilldelats av de tydligtvis svårt senila ledamöterna i den norska nobelpriskommittén – förutspådde Nordpolens nedsmältning inom sju år.

En av de senaste mer prominenta domedagsförkunnarna är Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, som 2018 menade att vi har ”mindre än tio år på oss” innan vi är rökta. Rockström tycks emellertid ha kommit på andra tankar, eftersom han tidigare i år i en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdade att domedagsprofeterna har fel.

Professor Rockström är mig veterligt därmed den enda domedagsprofet som gått ut och tagit avstånd från sig själv. http://klimatsans.com/2019/02/24/rockstrom-backar/

För Pär Holmgren, Alice Bah Kuhnke och Rebecka Le Moine räcker det alltså inte med att profetera om jordens undergång och arternas utplåning i ett tioårigt perspektiv. Nu vässar de retoriken och påstår är det fem år som gäller. Allt för att tillsammans med Greta Thunberg och andra klimatbusar skrämma upp folk maximalt. Holmgren är beryktad för att tidigare ha förutspått att snön skulle försvinna och att det första han skulle göra om han blev statsminister vore att införa en klimatdiktatur.

Det avgörande misstaget Holmgren och hans kolleger bland panikmånglarna gör är att betrakta jorden som skör som vi människor måste linda in i bomull för att den inte skall kapsejsa och dö en kvalfull död tillsammans med oss arma jordbor. Detta synsätt har inte mycket med verkligheten att göra. Vår planet kan liknas vid en motståndskraftig organism som anpassar sig efter de mest skiftande förutsättningar och omständigheter. https://www.nsd.se/nyheter/jorden-overlever-med-eller-utan-manniskan-3679596.aspx

Jorden – en motståndskraftig organism.

Planeten Tellus har genom årmiljarderna överlevt de våldsammaste temperatursvängningar och naturkatastrofer. Jag vågar påstå att den, mänskligt att döma, kommer att överleva också det som väntar i framtiden ända tills solen slocknar och därmed omintetgör alla förutsättningar för liv på jorden. Därmed inte sagt att vi inte skall sträva efter att vårda vår natur och vår omgivning.

Klimatbusar, domedagsförkunnare och skräckmånglare kan vi dock vara utan.

Den varma sommaren är den nya säldöden

3 augusti, 2018

 

De döda sälarna skrämde slag på väljarna och förde MP rakt in i riksdagen.

1988 togs Sverige på sängen av en alarmerande säldöd i Östersjön: mitt i valrörelsen dog 5400 sälar. Miljöpartiet gick i gång på alla cylindrar och kom in i riksdagen genom att påstå, att säldöden var en följd av miljöförstöringen. Det var första gången på 70 år ett nytt parti gjorde sitt inträde i riksdagen.  https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wEO265/miljokrisen-som-sande-mp-rakt-in-i-riksdagen

Det visade sig senare att det var falskt alarm. Dåvarande MP-ledaren Birger Schlaug hade skamlöst utnyttjat säldöden för partipolitiska syften. Ty fenomenet med döda sälar var inte alls betingat av någon ”miljöförstöring” utan av ett virus.

Den som tror att MP lärt sig något av historien om säldöden tar dock miste. Nu ser partiet chansen att rädda sig kvar i riksdagen genom att blåsa upp den pågående varma sommaren som en indikation på att tesen om det människoframkallade så kallade klimathotet är korrekt. Förhoppningsvis genomskådar väljarna MP-bluffen den här gången.

MP-språkröret Isabella Lövin varnade således i sitt tal i Almedalen för några veckor sedan för att klimathotet ”sopas under mattan” och att Miljöpartiet är en förutsättning för ”planetens överlevnad”. När sedan skogsbränderna bröt ut tog hon detta som en intäkt för att klimathotet är reellt. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1x1zy/lovin-branderna-resultat-av-varmare-klimat

Om Isabella Lövin med flera miljöpartister hade varit någorlunda ärliga i sina ansträngningar att se det aktuella sommarvädret som en bekräftelse på långsiktiga klimattrender, hade de rimligen varnat för en annalkande nedkylning då det visade sig att förra sommaren var den kallaste på 155 år. Jag minns emellertid inte att det kom några sådana varningar från MP-håll. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/samsta-sommarhettan-pa-155-ar-1

MP-språkrören Birger Schlaug och Eva Goës inför det lyckade valet 1988 – sedan åkte partiet ur riksdagen i påföljande val.

Det är nu nästan exakt 30 år sedan tesen om ett allt varmare klimat framkallat av människor sjösattes av NASA-forskaren James Hansen i samband med dennes vittnesmål inför ett amerikanskt senatsutskott. Hansen hävdade att året innan utskottsförhöret hölls, 1987, hade varit det varmaste någonsin.
https://realclimatescience.com/2018/04/thirty-years-of-the-james-hansen-clown-show/

Kritiker skeptiska till klimatalarmismen har påpekat, att Hansens larmbudskap hade föga med seriös vetenskap att göra och att han och hans uppbackare i senaten, Al Gore och Tim Wirth, gjorde vad de kunde för att blåsa upp det bortom alla rimliga proportioner. Wirth har i efterhand avslöjat att han och Gore – som ju senare gjort sig en förmögenhet och därtill begåvats med Nobels fredpris på grund av sitt trosvissa klimatevangelium – valde sommarens varmaste dag för det aktuella förhöret och att de dagen innan hade öppnat alla fönster i förhörslokalen för att därmed sätta ventilationssystemet ur spel.

Jag är så gammal så jag minns att innan klimatalarmismen blev en grundsten inom miljöpolitiken och den politiska korrektheten i stort var det hotet om en snart förestående ny istid som gällde. Det är visserligen sant att inte alla forskare delade teorin om den globala avkylningen, men inte heller alla forskare är överens om att det finns en människoframkallad upphettning. http://www.populartechnology.net/2013/02/the-1970s-global-cooling-alarmism.html

Tim Wirth (till vänster) och James Hansen bidrog på olika sätt till att göra klimatalarmismen till förhärskande norm.

Forskare har påpekat att företeelser som förändringar i molnigheten, solens cykler och havsströmmarna har betydande inverkan på jordens klimat. Efter de riggade utskottsförhören med James Hansen 1988 har emellertid det klimatalarmistiska synsättet om klimatförändringar utgående från mänskliga aktiviteter, främst i form av olika typer av utsläpp och jordbruksmetoder, fått övertaget.

I princip råder ett slags censur: alla dem som ställer sig kritiska gentemot klimatevangeliet – och de är många – avfärdas som kufar och extremister och kan räkna med att bli av med eventuella forskningsanslag per omgående. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/24/ar-klimatalarmismen-pa-vag-utfor/

Israel hånar Wallström, hyllar Trump

16 februari, 2017

image-php
Den israeliska regeringen har stenkoll på Margot Wallströms många blunders.

Ironi och politik går som regel inte ihop på grund av den överhängande risken för missuppfattningar (se fotnot).

När Emmanuel Nahshon, talesman för Israels utrikesdepartement, kommenterade vår utrikesminister Margot Wallströms färska utspel om att inrätta ett svenskt fredssändebud med uppgift att mäkla fred mellan Israel och det så kallade Palestina gick budskapet dock inte att missuppfatta (min översättning från engelska):

Givet denna svenska regerings extraordinära framgångar när det gäller fredsskapande över hela världen, är vi djupt tacksamma för beslutet att äntligen bota denna regions sjukdomar. Varför kunde de inte komma tidigare? http://www.timesofisrael.com/sweden-announces-special-envoy-to-israeli-palestinian-conflict/

17433089_xl
Emmanuel Nahshon vid israeliska UD behagar ironisera över Sveriges diplomatiska förmåga…

Det är inte att ta fel på att Nahshons kommentarer dryper av sarkastisk ironi som hämtar näring från flera svenska klavertramp med utrikesminister Wallström inblandade i alla: Sveriges erkännande av ”Palestina” som självständig stat 2014; Wallströms uttalande  efter det hemska terrordådet i Paris 2015 om att den israelisk-palestinska konflikten radikaliserat många muslimer; hennes utspel 2016 om att det är fråga om ”utomrättsliga avrättningar” när israelisk militär oskadliggör arabiska terrorister.

Det sistnämnda utspelet ledde till att Margot Wallström placerades på åttonde plats på Simon Wiesenthal Centers årliga lista över de tio värsta antisemitiska förlöpningarna 2016. Något som inte precis stärkte Wallströms aktier hos israelerna eller gjorde Sverige trovärdigt som fredsmäklare i Mellanöstern. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/30/wallstrom-en-av-arets-mest-prominenta-antisemiter/

Inte heller går det hem i Israel att Wallström i riksdagen, i samband med att hon kungjorde avsikten att tillskapa ett ”fredssändebud”, talade om att det i år är 50 år sedan Israel ”ockuperade” vad hon kallade palestinskt territorium – det vill säga det område väster om Jordanfloden som kallas Västbanken. Faktum är att det aldrig i historien funnits något självständigt ”Palestina”. ”Västbanken” består i verkligheten av de urgamla judiska områdena Judéen och Samarien.

130064-004-3a897011
Avigdor Lieberman: ”Mellanöstern mer komplext än ett IKEA-paket.”

Det är svårt att ockupera land som aldrig tillhört någon annan nation. Wallström borde ta del av denna mycket instruktiva, korta video som benar upp problematiken: http://www.israelvideonetwork.com/the-most-important-video-about-israel-ever-made/?utm_content=bufferae8fa&utm_medium=social&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

Det tycks uppenbart att den rödgröna svenska regeringen drabbats av något som liknar akut storhetsvansinne sedan man genom mut och prut – se där något Löfven-gänget tycks behärska riktigt bra – säkrat en temporär plats i FNs säkerhetsråd. Ty hur skall man eljest förklara att utrikesminister Wallström faktiskt på fullt allvar tror att man med sitt blytunga bagage kan åstadkomma något av värde i den israelisk-palestinska frågan  – herregud, Wallström tillåts ju inte ens resa in i Israel!

Emmanuel Nahshons kommentarer enligt ovan var inte första gången en israelisk representant uttryckt sig raljant om svensk statskonst. 2014 undslapp sig Israels dåvarande utrikesminister (numera försvarsminister) Avigdor Lieberman, efter det diplomatiska erkännandet av den Palestinska myndigheten, om svensk statsmannakonst att ”den svenska regeringen måste förstå att relationerna i Mellanöstern är mer komplexa än någon av IKEAs möbeldelar i platta paket”. http://www.timesofisrael.com/sweden-and-israel-trade-barbs-over-ikea/

8418b199-e3d2-47fc-be41-2fb66fbf2972_w1023_r1_s
Trump och Netanyahu – två statsmän som funnit varandra.

Att Margot Wallström är persona non grata i Israel framgick med önskvärd tydlighet då hon 2015 nekades träffa israeliska representanter under ett besök i området, där hon däremot träffade gräddan av palestinaarabiska befattningshavare. Israelerna hänvisade officiellt till ”schematekniska problem”, men alla visste att hon helt enkelt inte var välkommen att besöka den judiska staten. http://www.expressen.se/nyheter/wallstrom-var-inte-valkommen-till-israel/

Om Sveriges utrikesminister Margot Wallström är minst sagt impopulär hos den israeliska regeringen, så uppskattar den USAs nye president Donald J. Trump desto mer. Premiärminister Benjamin Netanyahu ser i Trump en sann vän till Israel, även om den senare tycks ha backat från sin tidigare utfästelse om att flytta USAs ambassad i Tel Aviv till den israeliska huvudstaden Jerusalem och därtill under Netanyahus besök i Washington, D. C. nyligen bad Israel att ta en ”paus” i byggandet av nya bosättningar. http://www.thejournal.ie/trump-israel-palestine-3242074-Feb2017/

Däremot uppmanade Trump den palestinska sidan att erkänna staten Israel och att upphöra med sitt hat – palestinaarabiska barn lär sig redan i förskolan att alla judar är onda och helst bör dödas. Varför får Mahmoud Abbas och andra företrädare för Palestinska myndigheten, som socialdemokratin har excellenta förbindelser med, aldrig höra detta till synes självklara budskap från Stefan Löfven, Margot Wallström, Ann Linde och andra framträdande socialdemokrater? Det viktigaste Trump sade var nog ändå, att USA under hans ledarskap inte är fixerat vid den heliga ”tvåstatslösningen” utan intar en flexibel attityd när det gäller att finna en framkomlig väg att gå när det gäller den israelisk-palestinska problematiken.

Ytterligare ett i israeliska ögon populärt drag från USAs sida var att genom sin FN-ambassadör Nikki Haley blockera den före detta palestinaarabiske premiärministern Salam Sayyad från att bli världsorganisationens fredsmäklare i Libyen, detta med motiveringen att USA ville stödja sin allierade Israels intressen. https://www.theguardian.com/world/2017/feb/11/trump-envoy-blocks-ex-palestinian-pm-from-un-job-to-support-israel

israelresa-101
Förenta staternas ambassad i Tel Aviv. Foto: Tommy Hansson

Netanyahu meddelade under sitt USA-besök även att Israel numera har förhållandevis goda förbindelser med ett flertal sunnimuslimska arabstater kring Persiska viken, bland dessa Saudiarabien, Qatar och Förenade arabemiraten: ”För första gången under mitt lands existens”, sade den israeliske regeringschefen, ”ser arabiska länder inte Israel som en fiende, utan i ökad utsträckning som en allierad.”

Israel har det gemensamt med nämnda arabstater att man betraktar den shiamuslimska diktaturen Iran som det stora hotet mot stabilitet och fredlig samlevnad i den aktuella regionen. http://www.huffingtonpost.com/samuel-ramani/why-israel-is-strengthening_b_11946660.html

Fotnot: Det klassiska svenska exemplet på vad ironi kan ställa till med inom politiken är den socialdemokratiske riksdagsmannen Erik Brandts (1884-1955) nominering av Adolf Hitler som mottagare av Nobels fredspris 1939. Brandt nominerade Hitler som en ironisk protest mot att Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain tidigare nominerats som fredspristagare trots att han förhandlat fram den katastrofala München-överenskommelsen 1938, som tillät Nazityskland att flytta fram sina positioner i Europa. Trots Brandts försäkran om att han inte menat allvar utan bara varit ironisk, och att han var övertygad antinazist, tror många än i dag att Brandts nominering av Hitler var ett exempel på socialdemokratiskt stöd för Nazityskland. Mer om politisk ironi i allmänhet och exemplet Brandt i synnerhet här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/12/det-ar-svart-med-ironi/

Nej, Trump viker inte ner sig i klimatfrågan!

8 december, 2016

MORTGAGE SETTLEMENT: Oklahoma Attorney General E. Scott Pruitt speaks to reporters about the settlement reached by his office with various home mortgage lenders, during a press conference at his office in Oklahoma City, OK, Thursday, Feb. 9, 2012. By Paul Hellstern, The Oklahoman

E. Scott Pruitt blir ny amerikansk miljöminister.

Den blivande presidenten Donald J. Trump håller stilen!

Efter att tidigare ha nominerat personer med solid konservativ bakgrund till ministerposter och andra nyckelpositioner inom sin kommande administration fortsätter han på den linjen. Nyligen utsåg således Trump E. Scott Pruitt, statsåklagare i delstaten Oklahoma, till chef för the Environmental Protection Agency (EPA), det vill säga USAs motsvarighet till miljöminister. https://www.washingtonpost.com/news/energy-environment/wp/2016/12/07/trump-names-scott-pruitt-oklahoma-attorney-general-suing-epa-on-climate-change-to-head-the-epa/?utm_term=.a4316f17b3cc

Som motivation till den nya utnämningen framhåller Donald Trump i ett pressmeddelande (min översättning från engelska):

The Environmental Protection Agency har alltför länge gjort av med skattebetalarnas pengar på en skenande energifientlig agenda som vid varje tillfälle har förstört miljontals jobb, som också undergrävt våra otroliga bönder och många andra affärsföretag samt industrier.

Scott Pruitts uppgift som miljöminister blir att vända det gigantiska slöseri inom miljöområdet som Obama-administrationen ägnat sig åt till en mer kostnadseffektiv och rationell verksamhet. I pressmeddelandet som citerats ur ovan skriver Trump att den blivande miljöministern i första hand skall ”hålla vår luft och våra vatten rena och säkra”.

glenn_mccoy_idiot_070205

Gore: ”Wow! Kan du föreställa dig hur kallt det skulle vara just nu utan global uppvärmning?!”

Jag måste erkänna att jag blev närmast bestört över nyheten om att Donald Trump och hans dotter Ivanka hade haft ett samtal med förre vicepresidenten och certifierade miljöcharlatanen Al Gore i Trump Tower i New York. http://www.nytimes.com/2016/12/05/us/politics/donald-trump-transition.html?_r=0

Särskilt som Gore – vilken år 2000 förutspådde att polarisarna skulle ha smält 2014 – uttryckte stor tillfredsställelse efter mötet. Kunde Trump rentav tänkas utnämna Gore till miljöminister och därmed vika ner sig i miljö- och klimatfrågorna? Efter utnämningen av Pruitt tycks alla vi som är skeptiska till klimatalarmismen kunna andas ut.

Om Al Gore och hans klimatevangelium, som till råga på allt renderat honom Nobels fredspris 2007, har jag tidigare vid flera tillfällen skrivit på min blogg. Exempelvis detta: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/17/klimatdiktatur-och-gore-effekt/

z1aj7ceqopjtftpbiflgptm_cmiobey5ovqq4xbavwfn-wiqdt8uxf4xw_l9lxoj3lrw5swoojhfyvaexdttr8xkqcf58toz5batt_ph-zxreoflclsqeoxmgzbzmqe6gs2yoacg
Att den presidentvalde Donald Trump är trött på tjatet om (människoframkallade) klimatförändringar framgår av ovanstående tweet.

Den ledande amerikanska dagstidningen The Washington Post har följande att säga om Trumps val av EPA-chef: ”…ett drag som signalerar en attack på president Obamas klimatförändrings- och miljömässiga arv”.

Den 48-årige Scott Pruitt anses vara väl bevandrad i konstitutionell lagstiftning och har ägnat åtskillig tid och ansträngningar åt att, ofta tillsammans med andra republikanska statsåklagare, stämma EPA för dess fanatiska jakt efter företag som släpper ut så kallade växthusgaser. Mer om Pruitt här: https://en.wikipedia.org/wiki/Scott_Pruitt

Så här långt har amerikanska miljöaktivister reagerat med bestörtning på utnämningen av Trump. Tillmälen såsom ”klimatförnekare” /fotnot/ och ”miljömarodör” har stått som spön i backen. Företrädare för industrin är däremot positiva och detta av naturliga skäl – om Trump gör upp räkningen med klimatextremisterna kan USAs industrier och därmed landets ekonomi, liksom jobbsökare, se framtiden an med viss tillförsikt.

al-gore-ice-caps
Al Gore har förutspått att polarisarna skulle vara borta 2014 – det blev inte riktigt så.

Fotnot: Invektivet ”klimatförnekare” är naturligtvis helt absurt, då ingen rimligen kan förneka förekomsten av ett klimat. Vad som är underförstått är att ”klimatförnekarna” tillbakavisar teorin – för mer än en dataanimerad teori är det inte – om mänsklig påverkan på det jordiska klimatet. Klimatet har skiftat kraftigt genom hela planetens existens och detta innan det fanns vare sig människor eller mänskligt genererade utsläpp av koldioxid och andra ”växthusgaser”. Mer här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/04/klimatmotet-i-paris-lyssna-pa-trump-inte-pa-obama/

 

Trots bevisen mot global uppvärmning – FN och EU jublar över klimatavtal

5 oktober, 2016

img_1486
Ban Ki-moon och Martin Schulz jublar i kapp över Europaparlamentets ratificering av Parisavtalet. Fredspriset nästa? Foto: Tommy Hansson

Glädjen visste nära nog inga gränser när Europaparlamentet nyligen röstade ja till det i fjol antagna så kallade Parisavtalet om världens klimat. Gladast av alla var FNs generalsekreterare Ban Ki-moon, tidigare sydkoreansk utrikesminister och förmodligen världsmästare i innehållslösa bombasmer.

Ban, vars mandat löper ut senare i år, citeras på följande sätt i en TT-artikel signerad Wiktor Nummelin den 5 oktober 2016: ”I mänsklighetens namn och för framtida generationers skull uppmanar jag er att stödja en snabb ratificering av Paris-avtalet. Låt oss ta ett historiskt steg! Det här är vår chans att placera oss på vägen mot en säkrare framtid.”

EU-höjdare såsom EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Europaparlamentets talman Martin Schulz deltog i jublet och instämde i plattityderna, liksom givetvis en och annan svensk EU-parlamentariker. Till råga på eländet ryktas det även om att avtalet, som förkortas COP21, kan komma att tilldelas Nobels fredspris, vilket tillkännages av den beryktade norska Nobelkommittén på fredag.

Tja, kan den certifierade charlatanen Al Gore få priset (vilket skedde 2007, då Gore delade priset med FNs klimatpanel IPCC) så kan säkert Parisavtalet vederfaras samma ynnest. Vad världens klimat  har för bäring på freden är emellertid okänt i alla fall för denna bloggare. http://www.dn.se/nyheter/varlden/fns-klimatpanel-och-al-gore-delar-fredspriset/

f7f9f5c22b98ef1b13bd6ee867848ed6
Al Gore gör enligt den här teckningen vad som helst för att bevisa att polarisarna smälter…

Ungefär samtidigt som ovan nämnda TT-artikel publicerades hade den norska sajten ABC Nyheter en artikel som vältaligt demonstrerade varför FN- och EU-jublet var helt malplacerat. I artikeln redogörs för att 31 000 amerikanska vetenskapsmän skrivit under ett upprop där signatärerna förklarar, att det inte existerar några vetenskapligt hållbara belägg för att koldioxid (CO2) och andra ”växthusgaser” ger upphov till en överhettning av jordens atmosfär inom överskådlig tid. http://www.abcnyheter.no/nyheter/2008/06/01/67627/klimakrisen-er-avlyst

Biokemisten Arthur Robinson vid Oregon Institute for Science and Health, som organiserat namninsamlingen, citeras så i den norska artikeln:

Al Gore och IPCC hävdar att det finns en vetenskaplig samstämmighet om att vi står inför en klimatkris, men de som har skrivit under detta upprop säger inte bara att de inte är överbevisade om att det finns vetenskapliga belägg för en sådan hypotes, de säger att hypotesen är motbevisad.

Trots ett stort internationellt intresse för att underteckna uppropet valde Robinson att endast låta amerikanska vetenskapsmän skriva på. Bara forskare inom naturvetenskap och personer med ingenjörsexamen, varav 9000 med doktorsgrad, finns bland undertecknarna.

Arthur Robinson har nyligen publicerat en klimatvetenskaplig litteraturgenomgång i tidskriften Journal of American Physicians and Surgeons, en uppdatering av en liknande genomgång Robinson var delaktig i 1998. Det visade sig att av 109 hittade artiklar i forskningslitteraturen så var 88 överens om att det fanns en varm period under medeltiden och en ”liten istid” i slutet av 1800-talet. I endast sju av de 109 artiklarna påstods att 1900-talet var det varmaste seklet någonsin.

13485445-mmmain
Arthur Robinson har organiserat ett upprop undertecknat av 31 o000 amerikanska forskare som visar att det inte finns vetenskapliga belägg för hypotesen om den så kallade globala uppvärmningen.

I en studie daterad den 2 oktober påpekar vidare Ingemar Nordin att isen växer rekordsnabbt i Arktis, det vill säga i anslutning till Nordpolen. Något som bland annat innebär att isbjörnarna mår alldeles förträffligt för tillfället, vilket borde glädja Al Gore och alla andra som oroat sig för deras välgång. http://www.klimatupplysningen.se/2016/10/02/isen-vaxer-rekordsnabbt-arktis/#.V_DTcehMO3d.facebook

Jag har på min blogg och i andra sammanhang publicerat ett rätt betydande antal texter och artiklar om den klimatalarmistiska pseodovetenskapen, exempelvis denna: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/24/ar-klimatalarmismen-pa-vag-utfor/

Dessvärre finns all anledning förmoda, att den förhandenvarande desinformationen angående den påstådda ”globala uppvärmningen” kommer att dominera opinionsbildningen så länge forskaranslag och internationellt anseende är knutna till de klimatalarmistiska domedagsscenarierna. Sanningen är i detta sammanhang tyvärr av underordnad betydelse.

 

 

Personligt porträtt av en religiös ledare

8 januari, 2016

Fader Moon 001

Sun Myung Moon (1920-2012) är en av samtidens mest uppmärksammade religiösa ledare. Född i vad som i dag är Nordkorea 1920 grundade han i Pusan i Sydkorea 1954 Unification Church, eller mer utförligt The Holy Spirit Association for the Unification of World Christianity.

Till Sverige kom rörelsen med en kvinnlig tysk missionär 1969, och fem år senare gick jag själv med efter att träffat representanter för rörelsen i centrala Stockholm. Även om jag numera är föga aktiv bekänner jag gärna att de värden och värderingar som lärs ut av Moon i rörelsens lära, De gudomliga principerna, tillsammans med det budskap som predikades av Jesus Kristus bildar stommen i min personliga andliga övertygelse.

Jag har skrivit om Reverend Moon, ibland av sina anhängare även kallad fader Moon, flera gånger tidigare på min blogg, bland annat enligt följande:https://tommyhansson.wordpress.com/2009/10/27/rev-moon-i-nordkoreas-gulag/

Den här gången tänkte jag berätta om en bok om Moon, Vem är Fader Moon?, som nyligen utgivits av min vän och trosfrände sedan dryga 40 år år, Jan-Peter Östberg (förlag och tryck: BoD, 2015, 104 sidor). Det skall med en gång sägas att det inte är något försök till lidelsefri betraktelse av en kontroversiell andlig ledare, något som framgår av boktitelns underrubrik: ”Minnen och erfarenheter av den bästa människa jag mött”. Det betyder inte att boken är ointressant, alldeles tvärtom. Själv har jag varit med på ett hörn och korrekturläst den.

”Hur ska vi nalkas frågan ‘Vem är Fader Moon’?”, frågar sig Östberg i bokens inledning och svarar själv så: ”Jag tror att det bästa sättet kan vara att börja mer indirekt – att skildra vad som hände två personer jag mött.” Därefter följer författarens personliga berättelse om möten med två personer, en amerikansk missionär i dåvarande Zaire och en gammal japansk kvinna i Fukushima. Jag tänker inte här försöka återberätta dessa möten, de bör läsas direkt från källan.

Härefter kommer författaren in på Sun Myung Moons kallelse vid 15 års ålder, då han upplevde sig möta Jesus Kristus i en andlig uppenbarelse och den senare bad den unge Moon ”att uppfylla hans mission och förverkliga Guds dröm”. Jan-Peter Östbergs slutsats är, att det är i denna vision som vi hittar Moons identitet som religiös förkunnare, ”det som drivit honom i hela hans liv”.

12509698_997147213674211_6469475311184653281_n Fader Moon – ständigt verksam.

Samma vision som varit med honom genom nordkoreanska slavarbetsläger, förföljelser och fängslanden i Sydkorea, etablerande av missionen i Japan, USA och andra delar av världen, en oförtröttlig kamp mot kommunismen under det Kalla kriget och en lika enveten fredskamp under den senare fasen av hans levnad. Personligen tycker jag det är något av en skandal att Moon inte fick Nobels fredpris.https://tommyhansson.wordpress.com/2009/03/22/nar-far-fader-moon-nobels-fredspris/

Som övertygad antikommunist är jag icke minst djupt imponerad av Moons arbete mot kommunismen, den ateistiska villolära som under perioden 1917-91 hotade förslava hela världen. Jan-Peter Östberg beskriver Moons syn på kommunismen på följande sätt:

För Fader Moon var kommunismen en destruktiv rörelse, en förespråkare för ateism och våld, byggd på lögn och ett försök att bygga en ideal värld, men utan Gud, utan en förståelse för tillvarons andliga, inre sida, och därför dömd att misslyckas, men under sina födslovåndor, sin verksamhet och under sin dödskamp i stånd att förorsaka mycket mänskligt lidande.

Ett av Moons viktigaste bidrag i kampen mot den gudlösa kommunismen var grundandet av dagstidningen The Washington Times 1982. Tidningen blev ett centralt språkrör för president Ronald Reagans utrikespolitik, som gick ut på att besegra – inte bara ”innesluta” – den kommunistiska delen av världen med Moskva som nav kring vilket allt kretsade.

Chefredaktör för Washington Times var vid denna tid Arnaud de Borchgrave, vilken inför toppmötet med den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov på Island 1986 på anmaning av Moon underströk för sin nära vän Reagan, att denne måste hålla fast vid den rymdbaserade försvarsdoktrin som populärt kallades Star Wars – officiellt Strategic Defense Initiative (DSI) – trots påtryckningar av motsatt slag.

”Reagan följde Fader Moons råd”, understryker Östberg, ”med påföljd att Gorbatjov insåg att han måste ompröva Sovjetunionens politik radikalt eftersom den sovjetiska ekonomin inte tålde de väldiga investeringar som SDI skulle innebära.”

I bokens senare del skriver Östberg en hel del om Sun Myung Moons fredsarbete, som bland annat kom till uttryck i en strävan att få USA, Ryssland och Kina att samarbeta för att säkra freden på Koreahalvön. Han upprättade till den ändan till och med vänskapliga förbindelser med Kim Il-sungs stalinistiska regim i Nordkorea, det land som en gång gjort sitt bästa för att döda honom genom att spärra in honom i ett slavarbetsläger i Hungnam på den nordkoreanska östkusten. Även platser som Mellanöstern, Nordirland och Nepal står i fokus för Moons och hans rörelses fredsansträngningar.

Bickford-120123 Kim Il-sung flankeras av Reverend Moon och dennes hustru, Hak-ja Han Moon som besökte Kim i Pyongyang 1991.

Bokens avslutande kapitel har rubriceringen ”Sveriges folk – ett Guds folk”, erinrande om Manfred Björkquists och den honom närstående Ungkyrkorörelsens gamla slagord från början av förra seklet, vilket dock skändligen förfuskats av Svenska kyrkan med dess accelererande sekularisering och förflackning. Mer om Ungkyrkorörelsen här:https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungkyrkor%C3%B6relsen

Författaren menar, dock något oklart varför, att det gamla slagordet står inför en renässans. ”Detta ger hopp om framtiden!”, utropar Jan-Peter Östberg, och som den födde optimist jag är känner jag mig faktiskt en smula hoppfull om framtiden.

 

 

 

 

 

Det är svårt med ironi…

12 december, 2015

Adolfhitler-430 ”Fridsfurste” med skavanker…

Det är ett känt faktum att ironi och sarkasm går dåligt eller inte alls ihop med partipolitik. Antingen förstås det inte eller så misstolkas det medvetet. Här följer några exempel.

Det klassiska exemplet härpå torde vara den socialdemokratiske riksdagsmannen Erik Brandt (1884-1955) från Borrby i Kristianstads län, som i januari 1939 nominerade Adolf Hitler till Nobels fredspris. I ett brev till den norska nobelpriskommittén skrev han bland annat:

Till Det Norske Stortings Nobelkomité /sic!/

Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå, att Nobels fredspris för 1939 måtte tilldelas Tysklands rikskansler och Führer Adolf Hitler, vilken enligt miljoners uppfattning framför varje man i hela världen är förtjänt av denna höga utmärkelse /…/ Adolf Hitler är dock vår tids oförliknelige, gudabenådade frihetskämpe, och miljoner människor blicka upp till honom såsom fridsfursten på jorden.”

Bakgrunden till prästsonen Brandts smörande för Hitler var, att tolv svenska riksdagsledamöter och säkerligen ett ytterligare antal naiva människor på fullaste allvar nominerat den brittiske premiärministern Neville Chamberlain till Nobels fredspris.

chamberlain_1938 Chamberlain viftar med papperet som skulle garantera ”fred i vår tid”.

Denne hade på hösten året innan återvänt från tyska München och på flygplatsen viftat med den så kallade Münchenöverenskommelsen, där bland andra statsmän Adolf Hitler placerat sin namnunderskrift och därmed – så trodde i alla fall den olycksalige Chamberlain – garanterat ”Peace in our time” (fred i vår tid).

Brandt var dock en övertygad antinazist, vilket han demonstrerat såväl före som efter sin säregna fredsprisnominering av dåtidens värste krigshetsare och internationelle buse alla kategorier. Han blev därför ursinnig över Chamberlains kriminella godtrogenhet – därav den ironiska/sarkastiska nomineringen av Hitler.

Ironin har emellertid misstolkats och i stället tagits som intäkt för att en hög socialdemokratisk politiker verkligen stödde Hitler. Så skedde i så gott som alla samtida tidningar med undantag för den konsekvent antinazistiska Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning under Torgny Segersteds redaktörsskap, som genast fattade galoppen. Brandt själv blev förbluffad över reaktionerna – han hade uppenbarligen överskattat den allmänna förmågan att förstå sig på ironi. Följdriktigt drog han tillbaka sin nominering bara några dagar efter det att den lämnats in.

Erik Brandt hade blivit riksdagsledamot 1938 och ställde inte upp för omval när hans mandat löpte ut 1943. Till yrket folkskoleinspektör kvarstod han emellertid som landstingsman till 1950. Han avled i Stora Tuna i Dalarna 1955.

Riksdagsman Brandt hade alltså som kämpande antinazist fullständigt rent mjöl i påsen. Onekligen tragiskt då att just han hängts ut som exempel på socialdemokratisk nazisympatisör. Eljest fanns det rätt gott som sådana i såväl sosseriet som andra partier, särskilt innan kriget bröt ut med ”fridsfursten” Hitlers överfall på Polen den 1 september 1939 och fram till att det började gå illa för Tyskland i kriget runt 1943.

framtidspartiet

Mer om denna historia via denna länk:

http://bengt_nilsson.tripod.com/Historia/brandt.htm

Dessvärre fortsätter folk att tro på äktheten i Erik Brandts Hitler-sympatier närmare 80 år efter hans beryktade nominering. Exempelvis den vanligtvis läsvärda Petterssons blogg borde veta bättre än så här (men ta gärna del av bloggarens övriga exempel på sossarnas faiblesse för ting som rashygien och liknande):

http://petterssonsblogg.se/2014/06/03/socialdemokrat-nominerade-hitler-till-nobels-fredspris/

Nu till mina övriga exempel på vådan av ironi i politiken.

Inför valet 2010 föreläste Stellan Bojerud (1944-2015) inför medlemmar i SD Stockholms län om vad som förväntades av en politiker. Bojerud, en välkänd före detta yrkesofficer, försvarsdebattör, historisk skribent och tidigare politiker för Moderaterna, förmanade bland annat oss närvarande att inte försöka oss på att vara ironiska eller humoristiska. Ironi och humor, förklarade Bojerud, är det nämligen många som inte uppfattar utan tolkar ironin/humorn efter bokstaven.

Bojerud blev sedan invald som ersättare i Sveriges riksdag för Sverigedemokraterna. Personligen tycker jag att han med sin ganska imponerande meritlista hamnade alldeles för långt ner på kandidatlistan till riksdagen. Dessvärre tycktes Stellan sedan ha glömt bort sitt eget råd om att inte vara ironiska till oss andra som kandiderade i 2010 års val.

stellan-bojerud_0_0 Stellan Bojerud levde inte som han lärde.

I ett kommentatorsfält på nätet skrev han i december 2013 bland annat: ”Jag är rasist. Stolt rasist. Gift i 30 år med en underbar hustru som var Holländsk-Indonesiska /sic!/ En utlandsadopterad dotter som är gift med en man från Afrika. De har tre barn, mina älskade barnbarn /…/ Nu gift med Manora från Laos /…/ Men jag är rasist” https://sdkuriren.se/aftonbladet-gor-karlek-till-hat/

Envar med normal fattningsförmåga inser naturligtvis att detta är skrivet med ironi kombinerat med sarkasm. Detta för att förlöjliga sådana som anklagat Stellan Bojerud för att vara rasist. Detta inses givetvis också av slaskblaskan Aftonbladet. Ändå tar tidningen fasta på början och slutet av Bojeruds inlägg och skriver i rubriken: ”SD-riksdagsman: ‘Jag är en stolt rasist’.” Det är här fråga om ren illvilja.

I någon mån får dock Bojerud skylla sig själv. Han visste att det är vanskligt att använda ironi och sarkasm i partipolitiken – och själv strängeligen avrått andra från att använda detta – eftersom det så lätt kan misstolkas och motståndarna tar varje chans till karaktärsmord och smutskastning.

Också den kände sverigedemokraten Linus Bylund, riksdagsledamot sedan valet 2014, har råkat ut för Aftonbladets illvilja. När Linus yngsta dotter skulle fira Lucia på sitt dagis 2012 twittrade han: ”Yngsta ska på nån KKK-pryl på dagis.” Given rubrik i AB: ”SD-topp jämför Lucia på dagis med Ku Klux Klan.” Naturligtvis borde även Bylund ha vetat bättre.

Övergrepp av det här slaget är väl närmast slask- och skandalpressens livsluft. Det har dock betalat sig dåligt i längden eftersom sanningen alltid kommer fram förr eller senare, och i dag befinner sig den här sortens skrupelfria media i kris med raskt fallande upplagor. Hut går hem.

Vem som tilldelades Nobels fredspris 1939? Ingen alls. Priset delades av lätt insedda skäl inte ut under krigsåren 1939-43. 1944 mottogs det av Internationella röda kors-kommittén.