När en godhetsonanerande posör har ordet

Linnéa Claeson – ”opinionsbildare”.

Linnéa Claeson heter en 25-årig kvinna jag aldrig hört talas om förut. Hon skrev den 2 december 2017 en krönika i den beryktade tidningen Aftonbladet, ni vet publikationen som stödde Hitler och nationalsocialismen på 1930- och 1940-talen men därefter blev socialistisk med röd kulör och prokommunistisk och numera har en obotfärdig leninist som kulturredaktör.

I krönikan framför Claesson åsikter och synpunkter som man mycket väl skulle kunna tro är en parodi på några av kvoteringsvänsterns mer hårresande ställningstaganden. ”Jag vill ha representation på riktigt”, deklarerar unga Linnéa rubrikvis och förklarar därefter i textens inledning vad hon menar med en sådan representation. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ddOl2O/jag-vill-ha-representation–pa-riktigt

”Jag vill ha en svart kvinna som statsminister”, menar Linnéa Claeson inledningsvis. Inte så illa, jag skulle själv mycket väl kunna tänka mig exempelvis Nyamko Sabuni som svensk regeringschef. Sedan fortsätter Claeson emellertid på följande sätt:

Flator i Regeringen. Romska kvinnor i Riksdagen. En muslimsk polischef i slöja, djurrättsaktivister i departementen och en kvinna från Balkan som försvarsminister. Jag vill att fler bögar ska komma ut i fotbollsallsvenskan och herrlandslaget.

Så där håller det på, men jag stoppar där. Jag tror redan ni fattat att Linnéa Claeson är en godhetsonanerande posör som skriver nästan vad som helst för att bli uppmärksammad. Jag kan fullt ärligt säga att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att se de flesta av Claesons förslag förverkligade, men under en avgörande förutsättning: att de är kompetenta personer som är lämpliga för respektive uppgift, inte för att de har en viss hudfärg, sexuell läggning eller bär ett visst klädesplagg.

Nyamko Sabuni skulle sannolikt bli en utmärkt statsminister i kraft av sin kompetens.

Var sedan fotbollsbögarna passar in, det får ni, kära läsare, själva bedöma.

Linnéa Claeson är en svensk landslagsspelare i handboll som är född i Norrköping 1992. Hon är numera proffs i Ringköbing i Danmark efter att tidigare ha representerat Skuru i tre SM-finaler. Hon skriver krönikor (eller kolumner som en del föredrar att kalla den här typen av texter) i Aftonbladet sedan några månader tillbaka. https://sv.wikipedia.org/wiki/Linn%C3%A9a_Claeson

Claeson avslutar sin krönika med att hänvisa till den svenska Regeringsformen (det vill säga grundlagen), i vilken det fastslås att ”all makt utgår från folket”. Den stora frågan i sammanhanget är ju varför det då är så viktigt för Linnéa Claeson och hennes meningsfränder att klämma in så många minoriteter som möjligt i regerings- och riksdagsorgan, uppenbarligen icke utgående från kompetens och lämplighet utan från identitet.

Borde inte en makt som utgår från folket också avspegla folkets verkliga sammansättning? Visserligen består svenska folket uppskattningsvis av 50 procent kvinnor – även om andelen stadigt sjunker på grund av det ökande tillflödet av män från Mellanöstern – men däremot torde andelen romer, lesbiska, kvinnor från Balkan och sådana som bär slöja fortfarande vara blygsamma minoriteter i vår land.

I slutet av sin artikel skriver Claeson: ”Jag vill veta varför mycket av det här låter märkligt, verkar osannolikt, är omöjligt.” Det är det jag har försökt svara på i den här bloggtexten.

Linnéa Claesons krönika är, trots stenhård konkurrens, en av de mer infantila jag läst på länge och borde naturligtvis ha stoppats av den ansvarige redaktören på Aftonbladet innan den gick i tryck. Nu får den Claeson att framstå som en mindre vetande idiot och det är väl vare sig tidningen eller skribenten betjänt av?

 

Explore posts in the same categories: Inrikespolitik

Etiketter: Aftonbladet, Balkan, bögar, Danmark, flator, grundlagen, Hitler, Linnéa Claeson, Mellanöstern, nationalsocialismen, Norrköping, Nyamko Sabuni, regeringen, regeringsformen, riksdagen, Ringköbing, Skuru

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.