Om sextrakasserier och behovet att klämma åt SD

Fredrik Virtanen och Stefan Löfven verkar trivas i varandras sällskap.

Våldtäkter och sexuella trakasserier är på tapeten i dessa dagar.

Det blev ett vådligt liv när den något problematiska (före detta) SD-kvinnan Hanna Wigh anklagade en i offentligheten icke namngiven partikollega för ett sexuellt övergrepp. Media formligen svämmade över av händelsen eller icke-händelsen, välj vad som passar. Partiet lovade ta itu med saken, tvingade den anklagade att ta time-out och polisanmälde såvitt jag förstår det inträffade utifrån Wighs påståenden.

Hela saken ebbade emellertid ut då Wigh själv menade att det inte var så lyckat med polisanmälan och att hon ångrade att hon vikit ut sig i media emedan detta enligt hennes åsikt ”spelade SD i händerna”. Att benämna Wighs handlande egendomligt är väl bara förnamnet. https://www.expressen.se/nyheter/sd-avhopparen-hanna-wigh-angrar-tv-intervjun-om-sexovergreppet/

Nu är det mycket med att den notoriskt politiskt korrekte och vinpimplande Aftonbladet-krönikören Fredrik Virtanen, bland andra övergrepp, skall ha våldtagit och drogat en kvinna vid namn Cissi Wallin 2006, en påstådd händelse som enligt uppgift skall ha polisanmälts av Wallin 2011. Cissi Wallin har givit offentlighet åt det påstådda övergreppet efter historien med den Hollywood-anknutne, våldtäktsanklagade filmproducenten Harvey Weinstein i USA. https://samnytt.se/cissi-wallin-fredrik-virtanen-drogade-och-valdtog-mig/

Hillary Clinton och Harvey Weinstein verkar trivas i varandras sällskap. Foto: Getty Images

Harvey Weinstein, född 1952, har tvingats bort från sitt eget produktionsbolag sedan han av en rad kvinnor – bland dem Ashley Judd och Gwyneth Paltrow – anklagats för otaliga sexövergrepp inklusive våldtäkter under en tidrymd av flera decennier.  https://www.svt.se/kultur/film/harvey-weinstein-affaren-detta-har-hant

Weinsteins förlöpningar ställer i värsta fall kanske till och med den beryktade sextrakasseraren och -missbrukaren Bill Clintons bravader i skuggan. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/10/sex-mystiska-dodsfall-och-morklaggningar-bill-och-hillary-clintons-historia/

Till och med Harveys två år yngre bror Bob Weinstein har emfatiskt tagit avstånd från honom; nu har dock även Bob anklagats för sexuella trakasserier. https://www.hd.se/2017-10-17/bob-weinstein-anklagas-for-sexuella-trakasserier.

Mycket tyder på att Harvey Weinstein klarat sig så länge på grund av sina sympatier för det Demokratiska partiet – genom åren har Weinstein donerat miljontals dollar till demokratiska kandidater inklusive Hillary Clinton. http://theweek.com/articles/729977/democrats-cannot-ignore-harvey-weinstein-problem

Några av de kvinnor som anklagat Bill Clinton för sexuella övergrepp fanns bland publiken vid den andra presidentvalsdebatten mellan Donald Trump och Hillary Clinton i november 2016. Från vänster Kathleen Willey, Juanita Broaddrick och Kathy Shelton.

Exemplet Weinstein har även kommit upp i samband med Lulu Carters anklagelser om sexuella och andra trakasserier som hon hävdar att programledaren Martin Timell har utsatt henne för i samband med inspelningarna av TV4s ”Äntligen hemma”. TV4 har tvingats till krismöten och vi har säkerligen inte sett slutet på denna historia. https://stoppapressarna.se/svenskt/lulu-carters-sexattack-pa-martin-timell

Låt mig först som sist göra klart att jag inte kan bedöma hur pass sanna påståendena om SD-profilens, Fredrik Virtanens eller Martin Timells sexrelaterade trakasserier egentligen är. Det bjuder mig verkligen emot att skuldbelägga personer enbart på grund av uppgifter i media. Dock synes Harvey Weinsteins övergrepp vara väldokumenterade liksom Bill Clintons.

Harvey Weinstein, Lulu Carter och Martin Timell.

Vad man kan konstatera är emellertid att ett antal kvinnor nu gått ut och berättat om vad de uppger sig ha tvingats uthärda i form av övergrepp begångna av i olika sammanhang uppburna manspersoner. Det är bra att så sker, förutsatt förstås att anklagelserna i fråga är sanna vilket givetvis måste utredas i varje enskilt fall.

Vad man slutligen också kan konstatera är att påstådda sexövergrepp blir förstasidesnyheter i etablissemangsmedia när SD-personer är involverade, medan det är locket på när PK-individer som Fredrik Virtanen berörs. Ingen hade väl heller väntat något annat – behovet att klämma åt SD går givetvis före allt annat.

Löfven och Bah Kuhnke ”gör en Trump” och bränmärker misshagliga media

Löfven och Bah Kuhnke: ”Granskning Sverige hot mot Sverige.”

Jag trodde inte statsminister Stefan Löfven (S) ansåg sig ha något att lära av USAs president Donald Trump. Jag hade uppenbarligen fel.

Löfven har nämligen börjat recensera medier han inte uppskattar. Först ut i Löfvens recensionsverksamhet blev den aktuella sajten Granskning Sverige: http://www.ekuriren.se/eskilstuna/lofven-inte-forvanad-att-sd-sprider-granskning-sveriges-klipp/

Det är den liberala landsortstidningen Eskilstuna-Kuriren som i flera artiklar ”granskat” Granskning Sverige och bland annat kommit fram till, att denna sajt – som arbetar med små medel till stor del med tillhjälp av ideella krafter – står för ”en attack mot Sverige”. Läs gärna min tidigare bloggtext om tidningens tema om Granskning Sverige här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/17/om-granskning-sverige-nar-mainstream-journalister-flipprar-ur-fullstandigt/

Det här är politiskt korrekt åsiktsjournalistik vi sett så många exempel på ända sedan mitten på 1960-talet, då vänstervridningen av medier och institutioner i Sverige kan sägas ha inletts. Just nu går denna vämjeliga sorts journalistik på högvarv med fler dagliga angrepp på USAs president Donald Trump än någon orkar hålla reda på.

Stefan Löfven tar i en intervju i Eskilstuna-Kuriren till de stora orden och menar att den lilla och ganska amatörmässiga sajten Granskning Sverige utgör ett ”hot” som ”sträcker sig bortom Sveriges gränser”. Löfven lyckas också med konststycket att peta in sitt vanliga mantra om Sverigedemokraternas (SD) ”nazistiska rötter”, vilket han fått sig itutat av den obalanserade fejkhistorkern Henrik Arnstad, väl medveten om (det borde han i alla fall vara) att hans regering skänker bort miljardbelopp i skattekronor till ett parti i Mellanöstern – Fatah/PLO – som inte bara har nazistiska rötter utan de facto har en nationalsocialistisk ideologi den dag som i dag är.

PLO-polisen gör nazihälsning.

Ledande socialdemokrater deltog vidare så sent som 2009 i en manifestation på Sergels torg i Stockholm där det förekom hakkorsflaggor, en försyndelse som Löfven anklagat SD för men tvingats krypa till korset då något sådant aldrig förekommit. Se denna bloggtext på temat socialdemokrater och hakkors samt den palestinaarabiska nazismen: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/

Löfvens lösning på problemet med förgripliga sajter av typ Granskning Sverige? Han citeras i Eskilstuna-Kuriren: ”Skolorna ska ha ansvar och förutsättningar att utbilda barnen och ungdomarna att man har rätt undervisning.” Således en indoktrineringskampanj där politiskt korrekta lärare skall undervisa barnen i hur de skall tycka och tänka politiskt. Det skall bli spännande att följa regeringen Löfvens kommande initiativ i frågan.

Jag kan dock redan nu tala om för Stefan Löfven att en sådan kampanj kommer att misslyckas. Det mediala och politiska etablissemanget bedriver en förlorande kamp, därför att vem som helst – skolelever, unga, gamla – har fri tillgång till nätet där de fritt kan välja att inhämta information från vilken källa de behagar.

De kommer då sannolikt att bli varse, att de så kallade trollfabrikerna som sägs sprida ”hatiska budskap” – Eskilstuna-Kurirens karaktäristik av Granskning Sverige – snarare återfinns inom etablissemangsmedia än hos de alternativa medierna. Om regeringen Löfven skall lyckas i sin föresats att bibringa barn och ungdomar ”rätt” information måste den förbjuda alternativa medier av typ Granskning Sverige, Avpixlat och Fria Tider.

Löfven anklagar andra för att vara fascister och nazister – skänker själv bort miljardbelopp till nazister i Mellanöstern och har partikamrater som deltagit i manifestationer med hakkors.

Och det tror jag faktiskt inte den vågar, det skulle ge upphov till ett ramaskri ur folkdjupet och demonstrera för alla hur ynkligt svag och eländig  regeringen är. Dessutom skulle den redan ordentligt solkade Sverige-bilden utomlands bli ännu mer katastrofal än den redan är.

Även kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) har tagit intryck av Donald Trump i det hon tagit på sig uppgiften att recensera misshagliga media. ”Det är så upprörande att jag vill gå ut och demonstrera”, säger hon enligt Eskilstuna-Kuriren om Granskning Sveriges verksamhet.

Hon menar, på fullt allvar får man väl förmoda, att sistnämnda sajt med sina blygsamma resurser är ett ”stort hot mot hela vårt samhälle” därför att den hindrar journalisterna – enligt statsrådet Bah Kuhnke ”frihetens väktare” – från att göra sitt jobb. Det är inte utan att man tager sig för pannan. http://www.ekuriren.se/sormland/alice-bah-kuhnke-om-granskningen-av-trollfabriken-oerhort-allvarligt/

Eskilstuna-Kuriren trollar friskt i sin granskning av Granskning Sverige.

Såväl Stefan Löfven som Alice Bah Kuhnke tycks alltså ha anammat president Trumps vana att brännmärka media han inte gillar. Den stora skillnaden mellan Trump och Löfven/Bah Kuhnke är givetvis, att Trump faktiskt lyckats identifiera de medier som sprider hårt vinklade och ibland fejkade budskap och nyheter, medan de båda svenska ministrarna kastar sig över dem som talar om hur det verkligen förhåller sig.

Jag har slutligen inte ett dugg med Granskning Sverige att göra, och det är väl inte helt omöjligt att sajtens medarbetare stundom svarat för mindre lyckade insatser, men noga taget använder man sig i stort sett av de metoder etablerade medier gör: ringer upp och ställer obekväma frågor till makthavare som dabbat sig och publicerar därefter resultatet av mödorna i beskuret skick, där den intervjuade i de flesta fall framstår i oförmånlig dager.

Så vad är egentligen problemet?

 

Media som granskare, domare och bödlar: Aschberg, Researchgruppen och LT

 

 Ordinari Post-Tijdender, föregångaren till Post- och inrikes tidningar, är världens äldsta regelbundet utkommande tidning.

Ordet ”tidningar” härrör etymologiskt från det ålderdomliga ”tidender”, som betyder underrättelser eller nyheter. Det var dock mycket länge sedan svenska tidningar och media i stort sysslade enbart med sådant. På senare tid i dessa yttersta av dagar har media fått för sig att de inte bara skall fungera som nyhetsförmedlare och granskare, utan även påtaga sig rollerna som domare och bödlar.

Numera anlitar såväl Expressen som Aftonbladet den så kallade Researchgruppen i syfte att klämma åt personer med obekväma åsikter i allmänhet och sverigedemokratiska sådana i synnerhet. Gruppen kallades tidigare AFA Dokumentation och fungerade som namnet anvisar som extremvänsterns hemliga underrättelsetjänst, ett svenskt Stasi i miniatyr.

Drivande kraft i Researchgruppen är Martin Fredriksson, som är dömd för minst två fall av misshandel och som vidare suttit häktad som misstänkt för mordbrand mot en McDonald´s-restaurang. Fredriksson har även enrollerats i mediabusen Robert Aschbergs projekt Piscatus AB. En annan beryktad ”researchare” är Mathias Wåg, en av den vänsterextrema våldsgrupperingen AFAs grundare.

Det är detta mediala rövargäng som tillsammans med Expressen 2014 belönades med Föreningen grävande journalisters stora pris Guldspaden för ”grävet” ”Avpixlat avpixlade”, vilket åstadkoms genom avancerade dataintrång av kommentarer på de politiskt inkorrekta sajterna Avpixlat, Nya Tider och Exponerat. Därigenom kunde den verkliga identiteten bakom ett stort antal anonyma kommentatorer avslöjas. Många av dessa uppsöktes därefter bryskt i hemmen och konfronterades av gapiga reportrar med vad de skrivit.

 Mediabusen Aschberg och hans torpeder Fredriksson och Wåg.

Inte alla ställde upp i hyllningskören till Expressen. Anna Troberg, ledare för Piratpartiet 2011-2014, skrev till exempel följande i en debattartikel på SVT Opinion den 11 september 2014: ”Researchgruppen är nämligen ett glorifierat medborgargarde som konsekvent låter ändamålen helga medlen.”

http://www.svt.se/opinion/article2311191.svt

Researchgruppens och Aschberg-gängets delvis kriminella metoder har lett till ett okänt antal personliga tragedier för utpekade ”rasister”, som i många fall egentligen inte alls varit verkliga rasister utan snarare i affekt – när de trott sig skyddade av anonymiteten på nätet – uttryckt sitt eftertryckliga missnöje med accelererande massinvandring och islamisering.

I åtminstone ett fall har en utpekad person begått självmord. När Mathias Philipson, en tidigare ordförande för Sverigedemokraterna i Båstad, hängdes ut av Expressen 2013 ledde det till att han drabbades av psykisk ohälsa. När han sedan råkade ut för personliga problem i samband med sin affärsmässiga verksamhet – han drev en så kallad aktivitetsgård vars existens hotades genom ett planerat asylboende i regi av Bert Karlsson nära Philipsons tomtmark – orkade han inte längre utan sköt sig.

Den invandringskritiske skribenten och författaren Gunnar Sandelin skriver följande om fallet på sin blogg efter att ha talat med en vän till Philipson:

https://morklaggning.wordpress.com/2015/02/07/om-en-lokal-sd-ordforandes-sjalvmord/

Det krävs dock inte spektakulära exempel av typ Researchgruppen och Aschbergs ljusskygga verksamhet för att påvisa svenska mediers oroande utveckling från den ursprungliga funktionen som nyhetsförmedlare. Ett sådant exempel är centertidningen Länstidningen i Södertälje, som under senare år tycks ha fått en ökad faiblesse för att agera såväl granskare som domstol och bödel.

 LT samarbetade med statsunderstödda stiftelsen Expo, som tagit på entreprenad att motarbeta SD – dock med mycket ringa framgång om vi ser till aktuella opinionssiffror.

Föga överraskande är det Sverigedemokraterna som härvidlag hamnat i LTs sökarlljus. Den 9 juli valåret 2014 inledde tidningen, i samarbete med stiftelsen Expo (där tidigare nämnde Robert Aschberg ingår i styrelsen), en artikelserie om den så kallade rasismen med en text rubricerad ”Här börjar rasisternas resa till riksdagen”. Redan här stängs alltså dörren till alla journalistiska krav på saklighet och opartiskhet genom att det fastslås att SD är ”rasistiskt”.

Längst ner på uppslaget i papperstidningen återfanns en tidsaxel som buntar ihop ”lasermannen” John Ausonius och polismördaren Jackie Arklöv med artikelförfattaren, som då var gruppledare för SD i Södertälje kommunfullmäktige. Jag påpekade i ett publicerat svar till LT att detta inte var seriös journalistik utan ”ren och oförfalskad demagogi” .

Tidningens nyhetschef och ställföreträdande ansvarige utgivare Monika Nilsson Lysell visar inte tillstymmelse till att be om ursäkt för detta lika häpnadsväckande som osmakliga övertramp men erkänner däremot att jag har rätt när jag skriver att LT ägnar sig åt ”kampanjjournalistik”: ”Uppenbart är det så: LT har tydligt tagit ställning för ett samhälle utan rasism och fördomar”.   

Därefter följde ytterligare tre artiklar om vad Länstidningen menade vara ”rasism”, en satsning som man tvivelsutan hoppades skulle leda till valfiasko för SD i Södertälje i det kommande valet. Det blev inte riktigt så. SD noterades tvärtom för 13,3 procent, nästan dubblade sina mandat i fullmäktige och noterade den största valframgången för någon SD-avdelning i Stockholms län. Och i riksdagsvalet erhöll SD 12,9 procent och blev landets tredje största parti.

 SDs partiledare Jimmie Åkesson besökte Södertälje i valspurten 2014. Foto: Tommy Hansson

Första artikeln i LTs rasismserie här:

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2555063-del-1-rasismens-resa-till-riksdagen.

Mitt svar här:

http://lt.se/asikter/debatt/1.2570205-jag-kraver-ursakt-fran-lt-s-sida#Scen_1

Det skulle inte dröja särskilt länge innan lokaltidningen i Södertälje drog igång en uppseendeväckande kampanj, denna gång med syftet att knäcka min efterträdare som partiets gruppledare, Tommy Blomqvist och dennes sambo Ingrid Hult, ledamot i såväl Södertälje kommunfullmäktige som landstingsfullmäktige i Stockholms län.

Startskottet för denna rasande serie personagrepp avlossades den 26 november med en förstasida med rubrikerna ”Stadens SD-toppar bosatta i Nykvarn” respektive ”LT:s granskning visar att Blomqvist och Hult bryter mot lagen”. Bakgrunden till dessa påståenden var att paret Blomqvist-Hult var skrivet i Södertälje men tillbringade en del av sin tid i ett av Hult ägt hus i den angränsande kommunen Nykvarn.

I sin bevisföring, omfattande sammanlagt sex helsidor inklusive två salvelesefulla ledartexter, uppbådade tidningen diverse utsagor från grannar och andra som menade sig veta var paret egentligen bodde. Som påbröd redovisade LT Blomqvists reseräkningar till kommunen, som påstods tala för ett fast boende i Nykvarn.

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2736272-lt-avslojar-sd-topparna-bor-inte-i-sodertalje

 Tommy Blomqvist under valkampanjen 2014. Foto: Tommy Hansson

Länstidningens politiske redaktör Tomas Karlsson slog i en ledarartikel den 26 november 2014 med bombastisk tvärsäkerhet fast att ”Blomqvist måste avgå omedelbart”. Man skulle kunna tycka att Karlsson borde ha reflekterat över det faktum, att en persons skrivningsort ytterst bestäms av Skatteverket och inte av ortens lokalavisa.

Eller som jag påpekade i en replik till Karlsson den 1 december:

Självfallet har LT rätt att granska Sverigedemokraternas, liksom alla andra partiers, representanter, och om det med hundraprocentig säkerhet skulle visa sig att Hult och Blomqvist inte skulle bo där de är skrivna instämmer undertecknad i att de inte har något annat val än att avgå. Vi är emellertid inte där ännu och det är definitivt inte LT som har domsrätt i ärendet. Tidningen ägnar sig enligt min mening åt en upprörande personhets på eller över gränsen till det anständiga.

Karlssons ledare här:

http://lt.se/asikter/ledare/1.2736952-blomqvist-maste-avga-omedelbart#Scen_1

Mitt svar:

http://lt.se/asikter/1.2743862-lt-som-granskare-domstol-och-exekutor

Härefter gick ett par månader. Under tiden fann det hårt ansatta paret för gott att flytta till en annan adress i Södertälje. Så kom till slut besked från såväl Skatteverket som Södertälje kommun. Ingendera av dessa instanser hade funnit anledning att närmare granska Tommy Blomqvists och Ingrid Hults skrivningsort. Länstidningens uppgifter hade således inte bevisat någonting!

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2848767-skatteverket-utreder-inte-sd-topparna   

Ett praktfullare västgötaklimax för den tidning som med skälvande moralpatos menade sig ha rätt döma Blomqvist-Hult till avsättning från alla kommunala förtroendeposter – och dessa var åtskilliga – kunde knappast tänkas.

 Praktfullt västgötaklimax för redaktör Karlsson.

Redaktören Karlsson hävdade visserligen istadigt men utan tvekan något ansträngt i en ledare den 21 februari 2015 alltfort att ”SD-topparna måste granskas”, men få av läsarna torde ha brytt sig. Att LT kunde ha haft fel var givetvis uteslutet enligt Karlssons världsbild.

Ett massmedium som fått blodsmak i munnen släpper inte taget om offret. Det mals på i all evinnerlighet tills bytet är nedlagt. Det vill sägas avgår från aktuell post eller befattning eller tvingas bort av andra. En extra piff på det hela blir det givetvis om offret tar sitt eget liv som i det tragiska exemplet med SD Båstads förre ordförande Mathias Philipson.

Nu blev inget av detta fallet med Tommy Blomqvist och Ingrid Hult i SD Södertälje. De stod på sig, vägrade avgå, hävdade helt enkelt att de hade rätt – och fick rätt till slut. Medan den blodtörstiga lokaltidningen hade fel. Det är dock i undantagsfall mediahetsen får ett så lyckosamt slut.

I sanningens namn skall också framhållas att Länstidningen i sina drev mot Sverigedemokraterna – ingen kan ju på allvar tro att representanter för andra partier skulle utsättas för motsvarande klappjakt – inte i likhet med Expressen anlitade dömda AFA-brottslingar i sin oförblommerade kampanjjournalistik. Även om den politiskt korrekta underrättelsetjänsten Expo inte är så väldigt långt därifrån.

Svenska massmediers ohöljda politiska partiskhet kan dateras tillbaka till det slutande 1960-talet och den då allt påstridigare 68-vänsterns spridning i landets tidningar och etermedier med Vietnamkriget som murbräcka. Egentligen har mycket litet ändrats sedan dess. Det är alltjämt extremvänsterns attityder och beslutsamhet att hjärntvätta folket med vad man i sin inskränkthet inbillar sig är rätt och riktigt som dominerar etablissemangsmedia, oavsett om dessa sedan kallar sig liberala, socialistiska, centerpartistiska eller något annat.

 Några av 68-vänsterns ikoner: Stalin, Engels, Pol Pot, Marx och Mao.

En skillnad finns det dock. Det är att det i dag på grund av Internets utveckling existerar, till skillnad mot vad som var fallet på Vietnam-vänsterns tid, ett antal alternativa medier som utan fruktan belyser just de områden och frågeställningar som de etablerade medierna inte vill att medborgarna skall rota i.

Och det är naturligtvis just därför som etablissemanget lägger ner så mycket krut på att oskadliggöra dessa alternativmedia. Detta parallellt med att de egna upplagorna fortsätter att minska och de ekonomiska problemen blir allt större, Sverigedemokraterna fortfar att avancera opinionsmässigt och alternativmedierna blir allt populärare.