Marcus Oscarsson: politisk kommentator med rätt att propagera

Som alla etablerade svenska USA-observatörer står Marcus Oscarsson stadigt i det demokratiska lägret: det så kallade McGovern-syndromet.

Marcus Oscarsson heter en uppmärksammad politisk kommentator i TV4 som gjort sig känd för två saker: han har ambitionen att förklara knepiga politiska sammanhang för tittarna och han verkar låta sminköserna få fria händer med mascaran och ögonbrynen inför varje framträdande i rutan.

Marcus Oscarsson är född den 21 mars 1976 och enligt uppgift i mycket unga år adopterad från Iran av svenska föräldrar tillsammans med sin tvillingbror. Han är uppväxt i Tveta församling i den lilla byn Odensås i Hultfreds kommun i Kalmar län.

Han genomgick i gymnasium i Hultsfred och tog därefter ekonomie magister-examen i statsvetenskap och civilekonom-examen vid Linnéuniversitetet i Växjö. 2006 inledde han studier vid regeringens aspirant- och diplomatprogram. Oscarsson har dessutom genomgått Svensk-amerikanska handelskammarens trainee-program i Denver, Colorado i USA. https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcus_Oscarsson

Marcus (ursprunglig stavning ”Markus”) uppges dessutom ha hunnit med att vara lokalredaktör på Vimmerby Tidning i fem år och på Barometern i hela tolv år – frågan är när han skulle ha hunnit med det? Utöver detta har han kommenterat politik i TT, Aftonbladet och SVTs Aktuellt och varit korrespondent för brittiska tidningar som The Times och Daily Mail.

Det var 2012 som den nu snart 45-årige Oscarsson fick anställning som politisk expertkommentator vid TV4. Han kom då närmast från olika befattningar vid finansdepartementet, statsrådsberedningen och Miljöpartiets riksdagskansli. Oscarsson har ett speciellt intresse för USA i allmänhet och amerikanska presidentval i synnerhet.

Marcus Oscarsson hyllades för sin förmåga att göra komplicerade sammanhang begripliga för tittarna och har varit nominerad till flera prestigefyllda utmärkelser avseende TV-mediet. 2015 vann han det så kallade Begriplighetspriset. Han lyckades också med konststycket att gå hem i de flesta läger, också bland dem som brukar kritisera de etablerade medierna för överdriven politisk korrekthet.

Marcus Oscarsson använde Idrottsgalan som slagträ mot Trump i debatten om det amerikanska presidentvalet.

Några som inte instämde i hyllningskören var patenterade vänstertyckare såsom Expressens kolumnist Alex Schulman och stollige anti-vite rasisten Tobias Hübinette, vilka anklagat Oscarsson för ”högerpopulism” och SD-sympatier. En av Oscarssons försyndelser bestod i berömmande ord till Mattias Karlsson efter TV-dokumentär om denne 2019. Oscarsson menade att Karlsson skulle bli en bra efterträdare till Jimmie Åkesson som partiledare (en roll som Mattias själv inte vill ha). https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/oscarsson-lanserar-sds-vallat-bli-politiker-i-stallet/

Marcus Oscarsson har ofta haft förmågan att, som det heter, tänka utanför boxen och inte varit rädd för att stöta sig med den trendsättande vänstern vare sig på sin välbesökta Facebook-sida eller när han studsar runt som en gummiboll i TV4-studien och fäktar med armarna som om de vore väderkvarnsvingar. Det finns emellertid en fråga där han i högsta grad anpassat sig till rådande debattklimat: USAs 45e president Donald J. Trump.

I Sverige förefaller det råda en oskriven regel vad beträffar bevakningen av amerikanska presidentval: den demokratiske kandidaten måste favoriseras och den republikanske kandidaten överösas med kritik. Så har varit fallet åtminstone från och med Nixon-Kennedy-valet 1960 och framåt.

Jag har kallat detta fenomen för McGovern-syndromet efter senator George McGovern, den demokratiske kandidat som 1972 led en jordskredsförlust mot Richard M. Nixon men som alla svenska USA-korrespondenter höjde till skyarna på grund av sin kritik mot USAs krigföring i Vietnam. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Det är ledsamt och, med tanke på hans fördomsfrihet i de flesta andra frågor, litet förvånande att Marcus Oscarsson inte lyckats resa sig ur mängden av demokratiska partigängare utan istället tar varje chans att racka ned på Trump. ”Som en elefantunges vilda upptåg på Mall of Scandinavia” har Oscarsson exempelvis valt att karaktärisera Trumps på många sätt banbrytande utrikespolitik.

Oscarsson använde till och med sin medverkan i SVTs Idrottsgalan som ett sätt att propagera mot Trump och för Demokraterna och särskilt dess vicepresident Kamala Harris. https://www.fornuft.se/ledare/vem-vill-se-marcus-oscarsson-forvandla-idrottsgalan-till-ett-vansterpolitiskt-jippo/

https://www.cclub.se/donald-trumps-kontroversiella-utrikespolitik/

Oscarsson är märkbart upprörd över att Trump inte kört vidare i samma gamla utrikespolitiska hjulspår som företrädarna. Att Trump faktiskt varit den ende president i modern tid som inte inlett krigshandlingar utomlands är något som TV4-personligheten inte tycks ha uppmärksammat.

Oscarsson gick i spinn när Trump friats i senaten.

Trump har genom en serie utrikespolitiska initiativ bland annat genom The Abraham Accords starkt bidragit till en fredlig utveckling i Mellanöstern och, som förste USA-president, infriat vallöftet att flytta landets ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han insåg vidare att hotet från det kommunistiska Kina var högst reellt och visade världen att han stod på det demokratiska Taiwans sida. I Europa mäklade han fred mellan de båda ärkerivalerna Kosovo och Serbien. https://tommyhansson.wordpress.com/2021/02/11/trumps-revolutionerande-utrikespolitik-brot-ny-mark/?fbclid=IwAR2EFhuLdGw1k-o-cI_WGE8179TqKxzQXrq69Zbhb2so40fZHfBhRyTDJr4

När vidare Donald Trump friats i Demokraternas desperata riksrättsåtal tappade Marcus Oscarsson det fullständigt. ”Skandal när Trump frias trots uppvigling mot sitt eget land”, påstod således Oscarsson. ”Trump och republikanerna är ändå stora förlorare.” Enligt Oscarsson var bevisen för Trumps skuld ”överväldigande”.

Det måste svida i skinnet på Marcus Oscarsson och andra svenska utrikesbedömare att de inte hade vetorätt över klåparna i senaten i Washington, D. C. som hade mage att fria Trump. Att just Oscarsson, som i flera andra sammanhang gjort ett förtjänstfullt jobb, skulle tappa varje uns av besinning var dock något oväntat, låt vara att han genomgående hållit en kritisk ton gentemot Trump.

Jag har i ovanstående rader försökt vara rättvis mot Marcus Oscarsson och framhävt hans förtjänster. Desto större blir besvikelsen över att han är precis lika orättvis och propagandistisk gentemot Donald Trump som exempelvis TV4-kollegan Rolf Porseryd och SVTs Stefan Åsberg och tidigare Carina Bergfeldt.

 

Vårt ”underbara” TV-utbud: då zappar jag vidare…

Wahlgrens värld säsong 4. Pernilla Wahlgren, Bianca Ingrosso och hunden Dino. Foto: Magnus Ragnvid/Kanal 5

Hur är man beskaffad om man finner nöje i ”Wahlgrens värld” och andra program som förhärligar kändispatrasket?

Ja, jag erkänner – jag ser en hel del på TV. Favoritprogrammen är deckare och historiska tillbakablickar. En och annan sitcom som ”Seinfeld” och ”Frasier” också. Med mera.

Men det finns ganska gott om TV-inslag som väcker min avsky eller åtminstone mitt löje. Stundom stimuleras även mina kräkreflexer. Allt detta gör att jag omedelbart zappar vidare i TV-utbudet. Här följer några smakprov som ni kan applådera eller förfasas över efter gottfinnande.

-Valfri kasinoreklam. Särskilt motbjudande är det kasino som misshandlar den gamla fina hitlåten ”Games people play”, en seriöst samhällskritisk hit med Joe South från slutet av 60-talet som i reklamen förvandlas till tuggummipop av sämsta märke.

-Det kasino som som trumpetar ut låten ”Maria, you got to see her”, vilket måste ha skett minst tiotusentals gånger vid det här laget.

-Olika typer av smink- och hudvårdsreklam som använder sig av ordet ”formula” i stället för det korrekta formel – det vill säga alla.

-Alla dessa program där vi tvingas följa delar av det svenska kändispatrasket av typ Parneviks, Wahlgrens, Hyséns, systrarna Graaf, Hollywood-fruarna…hur är man egentligen beskaffad om man finner nöje i denna patetiska kändisdyrkan?

-När någon miljöpartist, stundom förädlad till någon form av ”expert”, dyker upp i rutan.

-Alla inslag som förhärligar vår totalt utflipprade klimat-Messias Greta Thunberg.

Den olidlige linslusen Anders Bagge.

-All reklam från företag som försöker tjäna en hacka på att framhålla hur ”klimatsmarta” eller ”klimatkompenserande” de är.

-All rapportering från USA i SVT respektive TV4, som går ut på en enda sak – att tala om för oss arma tittare hur värdelös president Donald Trump är i alla avseenden.

-Allting som sänds om Israel, som går ut på att demonisera den judiska staten Israel och lyfta mordiska palestinaaraber till skyarna.

-Dokusåpor av typ ”Paradise Hotel” eller ”Ex on the beach”, där ett antal mestadels omåttligt tatuerade och/eller hjärndöda individer med måttlig IQ vältrar sig i sex, avkläddhet och allehanda meningslösheter.

-Alla program innehållande personer iförda olika typer av overaller, ofta med hjälmar på huvudet, som ägnar sig åt lastbilar, båtar och olika typer av mekaniska aktiviteter eller att föröka hitta guld. Mördande trist.

-Alla program med knepiga typer med vildvuxna skägg vilka isolerat sig från omvärlden i ett ruckel någon nordamerikansk ödemark.

-Kockar eller snickare med kort stubin som oavbrutet vräker ur sig otidigheter mot saker eller personer som inte faller dem på läppen.

-Allting med den helt olidlige linslusen Anders Bagge.

Förre spionen Jan Guillou – då zappar jag vidare.

-Program där personer med kroppsliga defekter exploateras i underhållningssyfte.

-Allt som har med den numera helt elefantiasiskt vulgariserade Melodifestivalen (”Mellon”) eller Eurovisionsschlagern att göra.

-Program och inslag med skäggförsedda män i kvinnokläder.

-Alla dessa patetiska filmer i svart-vitt där personer trevar sig fram genom hus som påstås behärskas av onda andar och påstår sig höra eller se än det ena, än det andra med i bästa fall mycket vaga belägg. Kanske finns det sådana hus – men de här filmsekvenserna ökar knappast trovärdigheten.

-När Stefan Löfven, Jan Guillou eller Jonas Gardell dyker upp i rutan.

Det kan finnas flera exempel, men jag stoppar där.

 

Därför skrev Schulman ”Äntligen!” om branden i Notre Dame

https://samnytt.se/alex-schulman-om-branden-i-notre-dame-antligen/

Samtidigt som den berömda katedralen Notre Dame i Paris stod i ljusan låga lade Expressen-krönikören Alex Schulman upp en bild på den brinnande kyrkan med det enda ordet ”Äntligen!”. För det har han överösts av kritik från såväl fiender som anhängare.

Jag vet inte om kulturrelativisten Alex Schulman var full eller nykter när han skrev detta och jag bryr mig egentligen inte särskilt om hans tilltag – puerila provokatörer och fullblodsidioter finns det så gott om att det är meningslöst och i praktiken omöjligt att reagera inför alla dessas tilltag.

Dock tror jag mig om att ha vissa insikter i bakgrunden till Schulmans vettlösa kommentar inför förstörelsen av en väsentlig del av det europeiska kulturarvet. Den står att finna i Alex Schulmans släkthistoria, vilken han lagt ut till allmänt beskådande i några böcker varav den senaste, en roman men befolkad av verkliga personer, har titeln Bränn alla mina brev. https://www.svt.se/kultur/bok/alex-schulman-om-kulturfejden-som-bottnade-i-en-karleksaffar

Sven Stolpe – katolik, konservativ debattör och en av Sveriges främsta författare i modern tid.

Boken kretsar kring Alex Schulmans morfar Sven Stolpe (1905-96), som var en av Sveriges främsta författare i modern tid. Stolpe var en lysande romanförfattare och konservativ debattör såväl som historisk författare, vilken bland annat tecknade den heliga Birgittas och drottning Kristinas biografier. Han var också en brinnande katolik. I Bränn alla mina brev framställer Schulman Stolpe som ondskan personifierad.

Schulmans aversion mot Sven Stolpe bottnar i att den senare, enligt Schulman, ”kom att förpesta släkten i flera generationer framåt”. Något som bottnar i att hans mormor Karin Stolpe, född von Euler-Chelpin, i unga år hade en kort romans med författaren och senare DN-chefen Olof Lagercrantz som Stolpe hatade hjärtligt och innerligt i mer än ett halvsekel.

Sven Stolpes slutliga uppgörelse med Olof Lagercrantz kom med boken Olof Lagercrantz (Askild och Kärnekull förlag 1980), som är en veritabel avrättning av och samtidigt mycket underhållande exposé över den gamle kommunistiske medlöparen och Mao-beundraren Lagercrantz. https://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Lagercrantz_(bok)

Alex Schulman går så långt i sin djävulsmålning av sin morfar att han medvetet förfalskar historiken i syfte att få den att passa hans eget dubiösa narrativ. https://www.fib.se/article/alex-schulman-far-med-osanning-i-nya-boken

Man behöver inte vara Einstein för att inse att Schulmans kommentar till Notre Dame-branden är ett slags hämnd på den övertygade och mycket frispråkige katoliken Sven Stolpe och dennes tro; för Stolpe bör den katolska katedralen i Paris ha framstått som en viktig symbol. Stötande, provokativt och barnsligt – men nästan litet rörande.

Sven Stolpe mottog 1982 tidskriften Contras frihetspris.

Jack Werner – maktens och etablissemangets man

Självutnämnde folkuppfostraren Jack Werner, 29.

Journalisten Jack Werner, född 1989, är i hög grad etablissemangets man. Hans försök att ärerädda mainstream medias (MSM) knapphändiga rapportering om två halshuggna skandinaviska kvinnor i Atlasbergen i Marocko faller dock platt till marken. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jack_Werner

Jack Werner hade 2013-15 hand om tidningen Metros ”Viralgranskaren” med målsättningen att avslöja falska nyheter som fått stor spridning. Det gick sådär – ibland lyckades det, ibland inte. 2014 fick Werner kvitto på att han ligger bra till hos de medier som makten haver genom att tillsammans med Linnéa Jonjons och Åsa Larsson erhålla Stora journalistpriset.

I en drapa på DN Kultur den 28 december riktar Werner kraftig kritik mot sådana som kritiserat etablissemangsmedia för att rapportera knapphändigt om de bestialiska morden, utförda av islamister, på norska Maren Ueland, 28 och danska Louisa Vesterager Jespersen, 24. De båda skandinaviska kvinnornas kroppar hittades den 17 december en mil utanför byn Imlil i Atlasbergen i Marocko. https://www.varldenidag.se/nyheter/skandinaviska-kvinnor-misstankt-halshuggna-av-islamister/reprlB!BaAs4AWeGL0CY5oT2087g/

Jack Werner menar i sitt inlägg att det varit helt rätt av SVT och andra etablissemangsmedier att rapportera sparsmakat om de brutala islamistmorden med motiveringen att det är ju så man brukar göra i Sverige: ”Händelsen har hanterats helt enligt traditionell svensk nyhetshantering.” https://unv.is/dn.se/kultur-noje/jack-werner-darfor-haller-svenska-medier-igen-om-morden-i-marocko

Maren Ueland och Louisa Vesterager Jespersen – offer för islamister.

Werner fortsätter med att tala om ”närhetsprincipen”, som han menar vägleder svensk nyhetsrapportering: ”Ju närmare tidningens redaktion, geografiskt eller kulturellt, en händelse inträffar, desto större är sannolikheten att redaktionen tar upp saken.” Detta är något som faller Jack Werner helt i smaken. Han antyder vidare att kritiken mot handhavandet av morden i Marocko är rasistiskt och islamofobiskt betingad, då kritikerna är ute efter att skuldbelägga ”mörkhyade islamister”.

Nu tycks det ju faktiskt ha varit just mörkhyade islamister som mördade Ueland och Vesterager Jespersen liksom att de unga kvinnorna halshuggits i värsta IS-stil. Förövarna – ett  20-tal personer uppges ha gripits misstänkta för inblandning morden – skall enligt vittnen ha skrikit muslimska slagord om att de utförde ”Allahs vilja”. Sanningen är emellertid i Werners och hans politiskt korrekta meningsfränders ögon inte något som bör prioriteras, emedan den kan gynna ”rasister”.

Bättre då att som SVT tala om ”knivskador på halsen” i stället för att berätta att kvinnorna fick sina huvuden avskurna. Om SVT hade haft hand om rapporteringen om Stockholms blodbad 1520 eller Franska revolutionen 1789 hade det med all sannolikhet också varit ”knivskador på halsen” som hade gällt; hade man berättat hur det faktiskt förhöll sig kunde ju den svenska eliten respektive den franska adeln ha gynnats.

Jack Werners tes om att svenska medier har som princip och tradition att i första hand rapportera om geografiskt eller kulturellt närliggande händelser kan vid ett första påseende förefalla logisk. När vi vet att etermedier och press i Sverige under valåret 2018 rapporterade mer om USAs president Donald Trump än om statsminister Stefan Löfven och oppositionsföreträdaren Ulf Kristersson tillsammans inser vi dock lätt, att Werners tes inte håller. https://www.svt.se/kultur/medier/trump-dominerade-svenska-medier-2018-mer-omtalad-an-lofven

Donald Trump – omnämnd 165 015 gånger i press och etermedia 2018.

President Trump omnämndes enligt medieanalysföretaget Retriever under det gångna året 165 015 gånger. Detta skall jämföras med 90 157 nyhetsinslag och artiklar om Stefan Löfven, 48 708 om Ulf Kristersson, 39 953 om Annie Lööf, 34 501 om Jimmie Åkesson samt 32 744 om Vladimir Putin.

Den för Jack Werner et consortes obekväma sanningen är, att vad svenska etablissemangsmedier till stor del är intresserade av är att ge en politiskt tillrättalagd bild av vad som händer i omvärlden. Det innebär konkret att så kallade alternativa media och vad som påstås vara uttryck för främlingsfientlighet och rasism – och i fallet Trump amerikanska presidenter som ogillas av MSM – i förment folkuppfostrande syfte genomgående omskrivs och omtalas i negativa termer.

Och det är precis så jag misstänker att Jack Werner ser på sig själv. Som en ädel folkuppfostrare med den självpåtagna uppgiften att tala om för den obildade pöbeln hur saker och ting egentligen förhåller sig.

När fake news-media skall jaga fake news hos andra

DNs chefredaktör Peter Wolodarski som domare över andra medier.

Det har rapporterats att fyra mäktiga medier i Sverige – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sveriges television och Sveriges radio – har slagit sina påsar ihop i akt och mening att inför valet den 9 september fästa uppmärksamheten på falska nyheter (fake news). Nämnda mediers redaktioner skall samverka med det nobla syftet att motverka vad som kallas desinformation. https://www.medievarlden.se/2018/01/54327/

Målsättningen anges vara att granska dels utsagor från politiska aktörer, dels påståenden som fått spridning i sociala media. En målsättning som vid ett första påseende kan tyckas vara såväl nödvändig som nobel. Tänker man efter en smula inställer sig emellertid flera frågetecken. Det mest grundläggande av dessa är: vem skall granska granskarna? De lär inte göra det själva.

Tvärtom ser jag ett tydligt syfte i den nu kungjorda granskningsverksamheten. Det består i att marknadsföra sig själva som höjden av seriositet och objektivitet och att i det sammanhanget leta fel och brister hos andra. Hos svenska – och säkerligen även hos andra – etablissemangsjournalister finns en oerhört uppblåst självbild som går ut på att de själva är sanningens och rättvisans otadliga förkämpar helt utan skavanker. Alla som vågar antyda något annat tenderar att avfärdas som lögnens och de falska nyheternas kolportörer.

De fyra mediajättarnas jakt på fake news skall därtill ske med stöd av Verket för innovationssystem (Vinnova), en statlig förvaltningsmyndighet som bildades 2001 och sorterar under näringsdepartementet. Tillförordnad generaldirektör är Leif Callenholm. Vinnova deltar i JPI Urban Europe-samarbetet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Verket_f%C3%B6r_innovationssystem

 

 

Etablerade media har varit flitiga med att publicera falska nyheter.

I mina ögon blir det närmast parodiskt när medier vilka själva gång efter annan ertappats med att sprida falska nyheter skall jaga sådana hos konkurrerande medieföretag. Detta gäller icke minst Dagens Nyheter. Nyligen anklagade exempelvis Polens ambassadör, Wieslaw Tarka, tidningen för att ge en djupt orättvis bild av en parad på Polens självständighetsdag den 11 november, där enstaka extrema inslag gjordes till representativa för hela evenemanget.

Polen ställdes också vid skampålen för att ha en otidsenlig kvinnosyn. Vid tillfället var Beata Szydlo landets tredje kvinnliga premiärminister, vilket kan jämföras med Sveriges 0 kvinnliga statsministrar (Sverige är det enda land i Norden som aldrig haft en kvinnlig regeringschef). http://www.friatider.se/polen-anklagar-dn-f-r-fake-news

DN medverkade också vid spridningen av påståendet att Sandvikens kommun tjänat en halv miljard kronor på invandringen. Detta avslöjades snart som en skröna, åstadkommen genom en blandning av felaktiga beräkningar och politiskt korrekt önsketänkande. Varken DN eller Expressen, som gjort en stor sak av Sandvikens immigrationsrelaterade jackpot, brydde sig om att dementera skrönan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sandvikenrapporten

Länge vägrade vidare etablerade media att erkänna, att en betydande del av det importerade tiggeriet i Sverige organiseras av kriminella ligor från länder som Bulgarien och Rumänien. Sverigedemokraterna var först det enda parti som varnade för just detta, men numera torde det förnekas av ingen. Aftonbladets notoriske vänsterkrönikör Anders Lindberg menade för sin del att påståenden om organiserat tiggeri kunde jämställas med vandringssägnen om ”råttan i pizzan”: https://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article20819696.ab

Ytterligare en falsk nyhet, först torgförd av Sveriges television, var det som sanning presenterade påståendet av var tredje flykting från Syrien var ”högutbildad”. Den aktuella utsagan byggde på tolkningen, att även korta yrkeskurser utgjorde kvalificerad utbildning. En faktakoll visade att endast 0,3 procent av de påstått syriska immigranterna hade genomgått forskarutbildning. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/var-tredje-syrisk-flykting-hogutbildad

 

President Donald Trump har instiftat Fake News Award.

USAs 45e president, Donald J. Trump, skall tillerkännas den ovanskliga förtjänsten av att ha fäst världens uppmärksamhet på så kallade fake news och framförallt det faktum, att dessa mycket ofta emanerar från media-etablissemangets aktörer. Trump är ju också i kraft av alla möjliga och omöjliga anklagelser som riktats mot honom och hans administration från samma etablissemang unikt kvalificerad att yttra sig i detta ämne. http://omni.se/paul-krugman-tilldelas-trumps-pris-for-fake-news/a/vmO84j

Nyligen tillkännagav Trump att han instiftat den inte så hedervärda Fake Media Award i syfte att uppmärksamma det otrevliga fenomenet falska nyheter. Förstapriset gick till Paul Krugman, kolumnist i det amerikanska media-flaggskeppet The New York Times, för påståendet att USAs ekonomi aldrig skulle återhämta sig från Donald Trumps presidentskap. Tvärtom har ju utvecklingen visat, att Trumps ledarskap inneburit en rejäl vitamininjektion för såväl Förenta staternas som den övriga världens ekonomi.

Exemplet Krugman visar med eftertryck, att inte ens en ekonom av facket – Paul Krugman tilldelades 2008 den svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne – alltid kan förväntas göra korrekta bedömningar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Paul_Krugman

Andrapriset i Trumps Fake News Award tillföll ABC News reporter Brian Ross. Denne avstängdes av sitt bolag sedan det visat sig att hans återkommande rapporter om Trump-administrationens föregivna ryska kontakter varit felaktiga. https://www.washingtonpost.com/news/arts-and-entertainment/wp/2017/12/03/abc-news-apologizes-for-serious-error-in-trump-report-suspends-brian-ross-for-four-weeks/?utm_term=.d03546e0e1b3 Tredjepriset gick till nyhetskanalen CNN.

ABC News Brian Ross påkoms med att rapportera inkorrekt om Trump-administrationens påstådda rysskontakter.

Sverige utgör naturligtvis på intet sätt något undantag. Snarare är våra inhemska mediejättar ännu mer benägna än sina amerikanska motsvarigheter att utkolportera falska nyheter. För denna bloggare ter det sig därför synnerligen oroväckande att nu fake news-media skall börja jaga fake news för att marknadsföra sig själva som sanningens vapendragare numero uno.

 

Heimerson och #metoo: Aftonbladet har gjort det fria ordet en dödgrävartjänst

Staffan Heimerson är inte nådig mot #metoo-rörelsen.

Tidningen Aftonbladet uppges ha avbrutit sitt samarbete med krönikören Staffan Heimerson sedan denne den 27 november 2017 publicerat en text där han starkt ifrågasätter den så kallade #metoo-rörelsen och därefter försvarat texten i tidningen Resumé. Vet inte om mina rader här blir så originella, men jag tycker ändå jag bör kommentera saken.

”Metoo häxjakt med drag av Stalins utrensningar”, konstateras rubriksvis i Heimersons krönika (ja, jag fördrar ”krönika” framför det amerikaniserade ”kolumn”) och man kan ana att redan här inte så få läsare med feministiska preferenser uppvisar tendenser till hjärtsvikt. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Eo43MA/metoo-en-haxjakt-med-drag-av-stalins-utrensningar

Med ”häxjakt” menar Heimerson det högst reella exempel i sitt slag som ägde rum i Salem i Massachusetts 1692-93, då tre kvinnor stämplades som besatta av Djävulen sedan de anklagats av två flickor. Fler än 25 personer avrättades och ett 20-tal fängslades innan häxpsykosen i Massachusetts var till ända. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xprocesserna_i_Salem 

Stalins utrensningar av verkliga och (mest) påhittade partifiender under 1930- och 1940-talet skördade naturligtvis mångfaldigt fler offer än de vid en jämförelse tämligen beskedliga händelserna i östra USA i slutet av 1600-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_utrensningen

Josef Stalin (till vänster) och bolsjevikledaren Nikolaj Bucharin, vilken avrättades (läs: mördades) i samband med Stalins utrensningar 1938.

Nu kan man kanske med visst fog tycka, att den före detta världsreportern Staffan Heimerson överdriver så smått i sin tydliga iver att gå till rätta med #metoo. I rättvisans namn skall dock tillfogas att han själv är medveten om detta eftersom han faktiskt skriver: ”Vi ska inte dra likheterna för långt.”

I en kommentar till tidningen Resumé dagen efter publiceringen i Aftonbladet menar den inte särskilt blygsamme Heimerson att det egna aktstycket är ”briljant journalistik” som kunde användas i undervisningssyfte – så här skall en krönika skrivas! Krönikören vidhåller också att #metoo ”förstör vårt samhälle”. https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/11/28/heimerson-jag-kanner-att-metoo-forstor-vart-samhalle/

Briljant vet jag inte, men nog är det en fullt gång- och läsbar debattext Staffan Heimerson åstadkommit. Framförallt – det här är åsikter som självklart måste vara tillåtna att lufta i det klimattklimat som skapats genom #metoo. Aftonbladet har agerat synnerligen märkligt genom att först publicera Heimersons krönika, men när det sedan kommit in drivor av kritiska synpunkter drar man öronen åt sig och kickar ut den forne världsreportern i kylan fortare än någon kan säga ”Fredrik Virtanen”.

Våldtäktsanklagade Aftonbladet-skribenten Fredrik Virtanen.

Behandlingen av Staffan Heimerson är ett typexempel på hur det är i Sverige: bara en åsikt är tillåten i en given fråga. Den som inte till hundra procent sjunger #metoos lov finner sig snart vara persona non grata i det offentliga samtalet. Något som förstås är vardagsmat för denna bloggare och andra frispråkiga sverigedemokrater men kan komma som en chock för en etablissemangsperson som Heimerson.

Jag erkänner gärna att jag upplever Heimersons debattext som väl onyanserad. Min principiella inställning är att det är välgörande att uppenbara sexuella marodörer som en Fredrik Virtanen, en Martin Timell, en Lotta Bromé, en Roger Mogert, en Lars Nilsson eller en Jean-Claude Arnault hängs ut till vädring. Det problem som borde inses av alla är dock att risken för lynchjustis och häxjakt av det slag som Heimerson lyfter fram är uppenbar.

Det duger enligt min uppfattning inte att man som SDs Hanna Wigh eller friidrottaren Moa Hjelmer kommer dragandes med påstådda händelser som går flera år tillbaka i tiden men inte har kurage nog att namnge de personer som avses. Känner man sig sexuellt ofredad och rentav påstår sig vara våldtagen, då går man till polisen vid det aktuella tillfället och väntar inte i flera år med att komma med mer eller mindre vaga anklagelser som kastar skuggor över en mängd oskyldiga personer.

Risken med upplägget med #metoo och den masshysteri detta initiativ givit upphov till är att en person som kanske oombedd klappat en kvinna på rumpan för 20 år sedan – i och för sig ett förkastligt sätt att behandla kvinnor (och män) på men jämförelsevis tämligen oskyldigt – buntas ihop med bevisade våldtäktsmän och rena psykopater. Därför anser jag att Staffan Heimersons krönika tar upp väsentliga frågeställningar, låt vara på ett något onyanserat sätt.

Jag har aldrig varit någon större beundrare av Staffan Heimerson, född i Karlstad den 7 november 1935 men uppväxt i skånska Ängelholm och därefter uppmärksammad som debattör, utrikeskorrespondent och programledare i olika sammanhang och i olika media. Så till exempel skrev jag för drygt två år sedan en minst sagt kritisk bloggartikel om honom med anledning av de mycket obalanserade synpunkter på immigrationsfrågan han då torgförde (han har säkert gjort sig skyldig också till andra fadäser). https://tommyhansson.wordpress.com/2015/08/27/nar-idiotin-pladdrar-pa-nagot-om-varldsreportern-heimerson/

Den springande punkten är emellertid att Heimerson, liksom alla andra, har rätt att framför vilka åsikter han vill så länge han håller sig inom lagens råmärken vilket uppenbarligen är fallet beträffande hans krönika om #metoo-rörelsen.

Aftonbladet väljer förvisso vilka krönikörer man anlitar, fattas bara, men att sparka någon efter vid pass 50 års samarbete på grund av att vederbörande torgfört obekväma och politiskt inkorrekta uppfattningar i en krönika tidningen utan betänkligheter publicerat är som jag ser det varken riktigt klokt eller försvarbart. Aftonbladet har gjort det fria ordet en dödgrävartjänst.

Marken bränner under fötterna på mainstream-media

Tim Pool och Paul Joseph Watson – hot mot demokratin?

När den amerikanske journalisten Tim Pool, specialist på att rapportera om konflikter, kom hit för att försöka få en bild av vårt land efter president Donald Trumps omdiskuterade kritik av detsamma i ett tal, var mediaeliten förväntansfull. Nu skulle Trumps påstådda lögner avslöjas!

Det började så bra ur elitens synvinkel. Pool besökte vår no-go-zon par preference, Rosengård i Malmö. Ingen krigszon, menade Pool som fick artiga applåder från elitkotterierna. Sedan sket det sig totalt för etablissemanget. Härnäst blev nämligen Tim Pool tvungen att fly från Stockholms-förorten Rinkeby.

Omsider kom han till Södertälje och gjorde en avslöjande intervju med kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S), som vägrade gå med på att immigrationen kunde kopplas samman med den accelererande brottsligheten. ”I don´t want to talk/think about it in this way”, sa Godner flera gånger under intervjun. Huvudet i sanden med andra ord. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/03/09/usa-reportern-tim-pool-ger-trump-ratt-sverige-har-problem/

Efter hemkomsten till Förenta staterna gjorde Pool en videoinspelning med sig själv där han dels konstaterade att han inte gillade Sverige, som han fann ”socialt obekvämt”, dels att Sverige har problem med bland annat en komplett ovilja hos media och makthavare att förstå situationens allvar, dels obenägenheten att identifiera och ta itu med problemen till följd av en förlamande rädsla att bli betraktad som ”rasist” eller ”nazist”. Enklare uttryckt: Trump hade rätt som pekade ut Sverige.

Donald Trump pekar ut Sverige som ett avskräckande exempel. Med rätta, anser Tim Pool och Paul Joseph Watson.

Pools sammanfattning samt intervjun med Godner finns inlagda som länkar i min bloggtext enligt ovan.

Det senaste i Pool-väg är att han intervjuas av Paul Joseph Watson, verksam vid den amerikanska sajten Info Wars London-kontor, som desslikes gav ekonomiskt bidrag till Tim Pools Sverige-sejour. Pool bekräftar här att han är bekymrad över utvecklingen i Sverige, enkannerligen den paniska förskräckelsen för att säga sanningen och därmed framstå som rasist och nazist. Ord som vid det här laget förlorat all vettig mening. http://avpixlat.info/2017/03/15/tim-pool-sammanfattar-sverigevistelsen/

Ett koncentrat av etablissemangskritiken mot Pool har givits av Ann Törnkvist, tidigare Södertälje-reporter på Sveriges radio (SR), som i en debattartikel framför tesen att ”Fallskärmsjournalister som Tim Pool är ett demokratiskt problem”. Törnkvist skriver bland annat:

För vad Tim Pool representerar är kortsiktig journalistik som tar sitt avstamp i en sluten fråga. Den sortens journalistik är den verkliga boven och det större hotet mot Sverige och alla demokratier, eftersom demokrati kräver att alla får tala till punkt och därmed att folk vågar och förstår poängen av att prata alls utan att feltolkas, förvrängas eller göras till symboler i en större politisk debatt. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3938&artikel=6645842

Det stora problemet med Törnkvists resonemang är naturligtvis – vilket inses av alla som inte sitter och häckar i sina journalistiska citadell – att allt hon anklagar ”fallskärmsjournalister” som Tim Pool för sedan många år är en levande realitet inom mainstream-media (MSM).

52 procent av SVT- journalisterna sympatiserar med Miljöpartiet.

Ty när lät en MSM-journalist senast ett intervjuoffer tala till punkt? När intervjuades senast exempelvis en företrädare för Sverigedemokraterna utan att han eller hon blev till en symbol för all den ondska MSM anser att SD representerar? Utan att han eller hon medvetet feltolkats? Etablerade medier i Sverige, och för den delen i västvärlden i stort, har allt mer urartat till att driva politiska kampanjer för det ena eller andra politiska syftet.

En viktig pusselbit i sammanhanget är svenska journalisters partisympatier, enkannerligen de på SVT. Mer än hälften av dessa sympatiserar så med det invandrings- och multikulti-stödjande knäppgökspartiet Miljöpartiet. Därnäst i fråga om journaliststöd kommer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Det är därför som så kallade alternativa medier av typ Avpixlat, Contra och Granskning Sverige i vårt land samt Breitbart och Info Wars i USA, för att nu nämna några exempel, upplever ett sådant uppsving just nu. Folk vet att de konstant blir förda bakom ljuset av Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet – och av  New York Times, CNN och Washington Post – och söker därför sanningen på annat håll.

Stefan Löfven har svårt att få rätsida på saker och ting…

Och detta, gott folk, är inte ett ”hot mot demokratin” utan en vitalisering av densamma och ett rent och skärt sundhetstecken!

Den orädda bloggerskan Merit Wager har helt rätt när hon framhåller: ”Det är knappast Tim Pool som är ett hot mot demokratin. Den titeln kan många journalister och andra i Sverige göra betydligt större anspråk på.” http://meritwager.nu/allmant/det-ar-knappast-tim-pool-som-ar-ett-hot-mot-demokratin-den-titeln-kan-manga-jouralister-och-andra-i-sverige-gora-betydligt-storre-ansprak-pa/

Talrika tecken tyder på att etablissemangsjournalisterna – vilka i många fall fungerar som verklighetsförvrängare och partimegafoner – känner marken bränna under fötterna. Upplagorna respektive tittar- och lyssnarsiffrorna sjunker, samtidigt som missnöjet växer sig starkare ute i stugorna. Följden blir en uttalad och blott alltför lättgenomskådad desperation, som när liberala Eskilstuna-Kuriren påtog sig uppgiften att ”avslöja” poddcasten Granskning Sverige (GS), vars programidé går ut på att dess ideella medarbetare ringer upp politiska och mediala makthavare och ställer knepiga frågor.

Lågbudgetsatsningen GS har med mycket små medel lyckats med konststycket att skapa kaos hos den politiskt korrekta kasten, vilket lett till att rikets styresmän/kvinnor av typ statsminister Stefan Löfven och kulturminister Alice Bah Kuhnke utnämnt GS till ett hot mot Sverige och Sverige-bilden utomlands. GS är rentav ”farligt”. Nämnda desperation framgår av min bloggtext i ämnet här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/17/om-granskning-sverige-nar-mainstream-journalister-flipprar-ur-fullstandigt/

President Donald J. Trump har i mitt tycke gjort en jätteinsats när det gäller att inför hela världen fästa uppmärksamheten på MSMs ohöljt vinklade maktmissbruk. MSM har svarat med en svartmålning av en folkvald ledare som saknar motstycke i vår tid. En karikatyrtecknare har liknat MSN vid pojken som ropar ”varg” så ofta att ingen längre tror honom. Helt enkelt därför att verkligheten, som de flesta av oss trots allt tvingas leva i, är en helt annan.

Pojken som ropar ”varg” i MSMs gestalt. Till slut är det som bekant ingen som tror på honom.

Som sagt, mediesituationen må vara extrem i Sverige men fenomenet med verklighetsförvanskande medier och med dessa lierade politiker är ett utbrett västligt fenomen. Här följer således ett exempel från Frankrike, där den nationalistiska presidentkandidaten Marine Le Pen läxar upp en reporter som frågar henne om hon inte inser den demokratiska ”faran” med det utbredda missnöjet med media. https://www.infowars.com/video-marine-le-pen-smacks-down-reporter-no-one-trusts-the-media/

Marine Le Pen, som av många fransmän ses som en modern inkarnation av Jeanne D´Arc, kan nästa månad väljas till Frankrikes första kvinnliga president. Något som rimligen borde glädja alla feminister. Eller? Mitt porträtt av madame Le Pen här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/11/marine-le-pen-en-modern-jeanne-darc-med-skavanker/

 

 

Svensk analytiker bemöter Expressens desinformation – utsätts för grova personangrepp (vad hade ni väntat?)

Ann-Sofie Näslund och Nils Bildt i Fox News.

Fox News i USA har ännu en gång tagit upp den Sverige-problematik som Donald Trump satte fingret på i ett tal i Florida. Denna gång genom att bjuda in två svenskar med divergerande synsätt. Se hela inslaget med Bill O´Reilly som programledare via denna länk.  https://www.youtube.com/watch?v=hj4hqNo7vus

Den blonda kvinnan till vänster på bilden ovan är Expressens USA-korrespondent Ann-Sofie Näslund, mannen till höger Nils Bildt. Den senare presenteras som ”Swedish defense and national security advisor”.

Det krävs ingen intelligens av Mensa-snitt (se fotnot) för att inse, att Näslund gör sitt bästa för att förringa problemen med ökad brottslighet, våldtäkter och upplopp i förorterna som följd i massimmigrationens spår. Hennes glättade bild av Sverige går ut på att nämnda problem blott är ”challenges” (utmaningar) och att de inte kan knytas till invandrings- och flyktingsituationen: i Sverige är det i stort sett lugnt och fint. Hade hon sagt något annat hade hon inte blivit långlivad på Expressen.

Nils Bildt instämmer inte i den beskrivningen utan ger president Trump rätt. Han menar att Sverige tagit emot alldeles för många asylsökande och att det inte finns reella möjligheter att integrera alla dessa, vilket leder till en rad sociala och andra problem i städer som Stockholm, Göteborg och Malmö samt förorter till dessa. Bildt konstaterar också att det i Sverige inte går att debattera flyktingsituationen, eftersom de som påtalar problemen blir demoniserade och utfrysta.

Med andra ord: Nils Bildt har helt rätt.

President Donald Trumps Sverigebild har skapat rabalder.

Det som i svenska medier tilldragit sig största uppmärksamheten vad beträffar Fox-inslaget är dock inte själva sakfrågan eller huruvida Näslund eller Bildt har rätt. Det är i stället Nils Bildts personliga bakgrund: http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5apqe/fox-news-slappte-fram-okand-bildt

Det görs ett stort nummer av den titulatur varmed svensken begåvas i TV-rutan (se ovan). Media har kollat både med UD och försvarsinstitutioner och då kunnat konstatera, att ingen vet vem Nils Bildt är. Och? I titulaturen anges endast att Bildt är en svensk rådgivare i frågor som rör försvar och säkerhet. Han betecknar sig själv som en ”oberoende analytiker” bosatt i USA och är själv inte helt lycklig över den titel som tillskrevs honom i TV-inslaget. Det påstås emellertid ingenstans att han skulle arbeta för vare sig regeringen eller försvaret.

För mig och säkerligen många fler är det alldeles uppenbart, att det svenska medieetablissemanget på detta sätt är ute efter att – för vilken gång i ordningen? – misstänkliggöra Trumps kritiska bild av Sverige. Kan man inte bemöta budbärarens sakargument så söker man i stället oskadliggöra honom medelst ohemula personangrepp.

Enligt Trump-hatande Dagens Nyheter emigrerade Bildt, som då hette Tolling i efternamn, till USA där han nio år senare bytte efternamn till Bildt. Om Riddarhuset haft några synpunkter på namnbytet vet jag inte, och jag är litet besviken på media som inte verkar ha kollat upp denna blytunga fråga. Enligt DN har Bildt även ett par domar på sig.

Uppriktigt sagt skiter jag i Nils Bildt/Tollings antecedentia. Vad som betyder något för mig är att han i amerikansk TV fått möjlighet att på ett fullt sakligt och adekvat sätt dementera Expressen-desinformatörens totalt verklighetsfrämmande bild av ett Sverige, som i rask takt är på väg att förvandlas till en bananrepublik av Tredje världen-snitt där den politiska korrektheten regerar och avvikande konstutövare sätts i fängelse: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/05/sverige-moralisk-stormakt-eller-ansvarlos-bananrepublik/

Tack, Nils Bildt, för din viktiga insats!

Fotnot: Mensa är en förening för alla som kan redovisa en intelligenskvot (IQ) över ett visst mätresultat, beroende på vilken sorts kriterium som används. I Sverige, där det finns omkring 6000 Mensa-medlemmar, krävs en IQ på minst 131 för medlemskap. https://www.mensa.se/

Löfven och Bah Kuhnke ”gör en Trump” och bränmärker misshagliga media

Löfven och Bah Kuhnke: ”Granskning Sverige hot mot Sverige.”

Jag trodde inte statsminister Stefan Löfven (S) ansåg sig ha något att lära av USAs president Donald Trump. Jag hade uppenbarligen fel.

Löfven har nämligen börjat recensera medier han inte uppskattar. Först ut i Löfvens recensionsverksamhet blev den aktuella sajten Granskning Sverige: http://www.ekuriren.se/eskilstuna/lofven-inte-forvanad-att-sd-sprider-granskning-sveriges-klipp/

Det är den liberala landsortstidningen Eskilstuna-Kuriren som i flera artiklar ”granskat” Granskning Sverige och bland annat kommit fram till, att denna sajt – som arbetar med små medel till stor del med tillhjälp av ideella krafter – står för ”en attack mot Sverige”. Läs gärna min tidigare bloggtext om tidningens tema om Granskning Sverige här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/17/om-granskning-sverige-nar-mainstream-journalister-flipprar-ur-fullstandigt/

Det här är politiskt korrekt åsiktsjournalistik vi sett så många exempel på ända sedan mitten på 1960-talet, då vänstervridningen av medier och institutioner i Sverige kan sägas ha inletts. Just nu går denna vämjeliga sorts journalistik på högvarv med fler dagliga angrepp på USAs president Donald Trump än någon orkar hålla reda på.

Stefan Löfven tar i en intervju i Eskilstuna-Kuriren till de stora orden och menar att den lilla och ganska amatörmässiga sajten Granskning Sverige utgör ett ”hot” som ”sträcker sig bortom Sveriges gränser”. Löfven lyckas också med konststycket att peta in sitt vanliga mantra om Sverigedemokraternas (SD) ”nazistiska rötter”, vilket han fått sig itutat av den obalanserade fejkhistorkern Henrik Arnstad, väl medveten om (det borde han i alla fall vara) att hans regering skänker bort miljardbelopp i skattekronor till ett parti i Mellanöstern – Fatah/PLO – som inte bara har nazistiska rötter utan de facto har en nationalsocialistisk ideologi den dag som i dag är.

PLO-polisen gör nazihälsning.

Ledande socialdemokrater deltog vidare så sent som 2009 i en manifestation på Sergels torg i Stockholm där det förekom hakkorsflaggor, en försyndelse som Löfven anklagat SD för men tvingats krypa till korset då något sådant aldrig förekommit. Se denna bloggtext på temat socialdemokrater och hakkors samt den palestinaarabiska nazismen: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/

Löfvens lösning på problemet med förgripliga sajter av typ Granskning Sverige? Han citeras i Eskilstuna-Kuriren: ”Skolorna ska ha ansvar och förutsättningar att utbilda barnen och ungdomarna att man har rätt undervisning.” Således en indoktrineringskampanj där politiskt korrekta lärare skall undervisa barnen i hur de skall tycka och tänka politiskt. Det skall bli spännande att följa regeringen Löfvens kommande initiativ i frågan.

Jag kan dock redan nu tala om för Stefan Löfven att en sådan kampanj kommer att misslyckas. Det mediala och politiska etablissemanget bedriver en förlorande kamp, därför att vem som helst – skolelever, unga, gamla – har fri tillgång till nätet där de fritt kan välja att inhämta information från vilken källa de behagar.

De kommer då sannolikt att bli varse, att de så kallade trollfabrikerna som sägs sprida ”hatiska budskap” – Eskilstuna-Kurirens karaktäristik av Granskning Sverige – snarare återfinns inom etablissemangsmedia än hos de alternativa medierna. Om regeringen Löfven skall lyckas i sin föresats att bibringa barn och ungdomar ”rätt” information måste den förbjuda alternativa medier av typ Granskning Sverige, Avpixlat och Fria Tider.

Löfven anklagar andra för att vara fascister och nazister – skänker själv bort miljardbelopp till nazister i Mellanöstern och har partikamrater som deltagit i manifestationer med hakkors.

Och det tror jag faktiskt inte den vågar, det skulle ge upphov till ett ramaskri ur folkdjupet och demonstrera för alla hur ynkligt svag och eländig  regeringen är. Dessutom skulle den redan ordentligt solkade Sverige-bilden utomlands bli ännu mer katastrofal än den redan är.

Även kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) har tagit intryck av Donald Trump i det hon tagit på sig uppgiften att recensera misshagliga media. ”Det är så upprörande att jag vill gå ut och demonstrera”, säger hon enligt Eskilstuna-Kuriren om Granskning Sveriges verksamhet.

Hon menar, på fullt allvar får man väl förmoda, att sistnämnda sajt med sina blygsamma resurser är ett ”stort hot mot hela vårt samhälle” därför att den hindrar journalisterna – enligt statsrådet Bah Kuhnke ”frihetens väktare” – från att göra sitt jobb. Det är inte utan att man tager sig för pannan. http://www.ekuriren.se/sormland/alice-bah-kuhnke-om-granskningen-av-trollfabriken-oerhort-allvarligt/

Eskilstuna-Kuriren trollar friskt i sin granskning av Granskning Sverige.

Såväl Stefan Löfven som Alice Bah Kuhnke tycks alltså ha anammat president Trumps vana att brännmärka media han inte gillar. Den stora skillnaden mellan Trump och Löfven/Bah Kuhnke är givetvis, att Trump faktiskt lyckats identifiera de medier som sprider hårt vinklade och ibland fejkade budskap och nyheter, medan de båda svenska ministrarna kastar sig över dem som talar om hur det verkligen förhåller sig.

Jag har slutligen inte ett dugg med Granskning Sverige att göra, och det är väl inte helt omöjligt att sajtens medarbetare stundom svarat för mindre lyckade insatser, men noga taget använder man sig i stort sett av de metoder etablerade medier gör: ringer upp och ställer obekväma frågor till makthavare som dabbat sig och publicerar därefter resultatet av mödorna i beskuret skick, där den intervjuade i de flesta fall framstår i oförmånlig dager.

Så vad är egentligen problemet?

 

Om Granskning Sverige: när mainstream-journalister flipprar ur fullständigt

Rekord i politisk vinkling av nyhetsartikel? TT-text om Granskning Sverige. Foto: Tommy Hansson

Jag har just läst en artikel som jag tror måste vara något slags svenskt rekord i politisk vinkling av en nyhetsartikel.

Artikeln, som kommer från TT, har som rubrik ”Trollfabrik sprider hat mot betalning”. Den handlar om poddcasten Granskning Sverige, en sajt som bygger på ett lika enkelt som effektivt koncept: sajtens medarbetare ringer upp företrädesvis mainstream-journalister och politiker och ställer obekväma frågor.

Ett belysande exempel på Granskning Sveriges arbetsmetoder är en närmast episk intervju med Expressens krönikör Lars Lindström, sannolikt en av Sveriges mest insnöade PK-journalister som har Sverigedemokraterna som särskilt hatobjekt. Lindström blir fullständigt bortkollrad i den aktuella intervjun, som återges här: https://www.youtube.com/watch?v=N0nzmht_bn4

Det här uppskattas inte av det mediala etablissemanget, som nu har samlat sig till ett vildsint angrepp mot Granskning Sverige. I den TT-artikel som refereras till ovan påstås i ingressen: ”Mot betalning uppmanas privatpersoner att ringa framförallt journalister för att sprida hatiskt material. Inspelningarna sprids sedan på främlingsfientliga sajter.”

De två uppenbara skälen till TTs uppbragthet är a) att journalister drabbas av den granskning de, ofta på ett hänsynslöst sätt, utsätter andra för; b) att Granskning Sverige är utpräglad motståndare till den politiska korrektheten. Därför upphöjs tendentiösa klyschor som ”trollfabrik” och ”hatiskt material” till objektiva termer utan citationstecken.

TT citerar den liberala tidningen Eskilstuna-Kuriren (EK), vilken anklagar Granskning Sverige för att sprida (och håll i er nu) ”högerpopulistisk främlingsfientlighet och propaganda”. EK menar vidare att Granskning Sverige ”lurar till sig” intervjuer under ”falska identiteter” med syftet att ”provocera och sprida hat”.

Ytterligare en anklagelse som riktas mot Granskning Sverige är, och nu hänvisar jag till en ledarartikel av Länstidningens i Södertälje politiske redaktör Tomas Karlsson den 18 februari, att sajtens inspelade intervjuer klipps om ”hej vilt, och läggs sedan ut på nätets främlingsfientliga sajter”. Ursäkta, men det är ju exakt så alla ljudmedier gör: genomför en längre intervju varefter de bitar som bedöms mest intressanta läggs ut.

Jag har själv blivit intervjuad ett stort antal gånger där en intervju på kanske en kvart skurits ner till låt oss säga tio sekunder. Och jag kan försäkra mina läsare att det inte är de delar där jag är mest till min fördel som kommit med.

Dessutom uppges, ve och fasa, sajtens medarbetare få betalt för sina arbetsinsatser – precis som om medieaktörer har för vana att arbeta helt gratis!

Ni har säkert, värderade läsare, noterat att den snedvridna beskrivning som ovan ges av Granskning Sverige är en nästan exakt skildring av den verksamhet mainstream-media ägnar sig åt. Det vill säga att genomföra aggressiva intervjuer med folk man inte gillar, ibland per telefon, ibland genom att använda dold inspelningsapparatur, men nästan alltid genom att vinkla och förvränga intervjusvaren för att de skall passa de egna syftena.

Således skulle man lika gärna kunna kalla exempelvis Eskilstuna-Kuriren eller riksplågorna Expressen och Aftonbladet för både trollfabriker och hatmedier.

Eller för den delen de statliga etermedierna Sveriges television (SVT) och Sveriges Radio (SR), där ras- och mångfaldsvänstern helt tycks ha tagit över ruljansen: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/01/02/svt-och-sr-har-blivit-propagandaredskap-for-ras-och-mangfaldsvanstern/

Ta exemplet Expressen. Tidningen lät i slutet av 2013 den så kallade Researchgruppen AFA-Dokumentation, med de dömda brottslingarna och vänsterextremisterna Mathias Wåg och Martin Fredriksson som mest framträdande namn, hacka den alternativa sajten Avpixlats kommentatorsfält för att få fram namnen på personer vilka anonymt svarat för mindre väl valda ordvändningar.

Sedan hängde man ut ett stort antal så kallade näthatare med namn och bild med åtföljande journalistisk presentation av David Baas och Christian Holmén. Belöningen blev Föreningen grävande journalisters prestigefyllda utmärkelse Guldspaden. http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/expressen-avpixlar-anonyma-skribenter/

Händelsen fick sin epilog nyligen, då Expressens chefredaktör Thomas Mattsson friades i en rättegång inför en tryckfrihetsjury sedan han blivit förtalsanmäld av en av de uthängda, docenten Jim Olsson i Göteborg, som hade blivit ofredad i sitt hem av en Expressen-reporter och i en vida spridd video läst lusen av denne och bett honom ”dra åt helvete”. Videon kan beskådas här: https://www.youtube.com/watch?v=OxNy7BA2Agc

Tidningen hämnades på ett skäligen primitivt och hatiskt sätt då man dagen efter den friande domen återigen hängde ut Jim Olsson på förstasidan enligt nedan:

Expressens hat: Jim Olsson uthängd igen.

Dagens hjälte hos PK-media är Eskilstuna-Kurirens reporter Mathias Ståhle som står bakom propagandaskriverierna om Granskning Sverige. I en intervju med Svenska journalistförbundets tidning Journalisten tar Ståhle till de verkliga brösttonerna och hävdar att den anspråkslösa sajtens verksamhet är en ”attack på vårt land”. http://www.journalisten.se/nyheter/granskning-sverige-ar-en-attack-pa-vart-land

Det är alldeles uppenbart att Ståhle lider av långt gångna vanföreställningar. ”Attacken kommer inte utifrån utan inifrån”, menar han, ”vilket inte gör den mindre otäck.” Vidare: ”Jag vill inte leva i det samhälle de vill bygga, ett samhälle där man beundrar Nazityskland, Ryssland och Iran för att de är slutna och enhetliga. Det är inte mitt Sverige.”

Mathias Ståhle fabulerar som synes friskt. Han säger inte rent ut vilka ”man” är, men att personerna som administrerar Granskning Sverige skulle beundra de länder Ståhle nämner – tre sinsemellan vitt skilda länder – har han naturligtvis inga som helst belägg för. Jag är på intet sätt någon beundrare av Putins auktoritärt präglade Ryssland, men att jämföra det med totalitära diktaturer såsom Nazityskland och mullornas Iran är rakt av sinnessvagt.

Ryssland är ju heller inte vare sig ”enhetligt” eller särdeles ”slutet”. I detta väldiga land lever en mängd folkgrupper och religioner sida vid sida liksom många utlänningar bor och arbetar i landet.

Etablissemangs-medias rundpallar mot Granskning Sverige visar på ett övertydligt sätt att rädslan för alternativa medier, vilka med små medel har visat att de förmår ta upp kampen med de stora drakarna, är vitt utbredd. Alternativsajterna skall därför bekämpas med alla medel. Drevet mot Granskning Sverige lär emellertid få rakt motsatt effekt, precis som angreppen mot Sverigedemokraterna.

Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt.

Jag kan  inte undgå att göra reflektionen, att när kloakpressen ställer folk mot väggen med kritiska frågor (och i förekommande fall hänger ut folk med namn och bild) belönas man med fina priser, men när små sajter som Granskning Sverige ställer knepiga frågor till offentliga personer av typ journalister, politiker och opinionsbildare kallas de ”hatiska trollfabriker”.

I själva verket är det mainstream-media som är de verkliga trollfabrikerna genom sitt mörkande av obekväma fakta och data, sitt oavlåtliga vinklande och politiserande på nyhetsplats och sin agendajournalistik. Detta har pågått  nu i gott och väl ett halvsekel, varför det sannerligen inte är märkligt att folk börjat tröttna och i stället helt eller delvis väljer att hämta sina nyheter från andra källor.

Och om detta inte passar de etablerade TV- och radiokanalerna och pressen, ja de får väl dessa bekväma sig med att göra konkurrenskraftiga produkter snarare än att sprätta dynga på de konkurrenter som med så pass små medel tydligen lyckats så väl att PK-journalister som Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt!

För den som vill veta hur det lät när Ståhle och Erik Johansson från Granskning Sverige hade ett meningsutbyte via telefon nyligen har jag lagt upp följande länk. Ni får själva bilda er en uppfattning om vem son är mest övertygande i sin argumentation: https://www.youtube.com/watch?v=O63gnqVqy24