SD, M och KD i majoritet enligt SVT/Novus – L halverat sedan valet när Björklund lämnar

SVT/Novus väljarbarometer 14/1 – 3/2 2019.

Det mest anmärkningsvärda med SVT/Novus väljarbarometer för januari-februari 2019 är att det redan hårt prövade partiet Liberalerna sjunker ännu djupare ner i dyn och nu noteras för 2,7 procents väljarsympatier. Detta sker parallellt med att partiledaren Jan Björklund deklarerat sin avgång till partistämman i november. Det innebär att L under nio månader tvingas hålla till godo med en ovanligt död anka. som partiledare

Björklund har sedan valet den 9 september ifjol lyckats halvera sitt parti – från föga imponerande 5,5 procent i riksdagsvalet till det nu föreliggande, rent katastrofala resultatet. Hur kunde det gå så illa? Jag återkommer med ett försök till svar på den frågan nedan. https://www.svt.se/special/valjarbarometern/

Störst i den aktuella mätningen är det regeringsbärande Socialdemokraterna. Partiet går dock tillbaka med 2,8 procentenheter jämfört med föregående Novus-mätning, vilket uppges vara den enda statistiskt säkerställda förändringen. Det är ändå marginellt bättre än valresultatet på 28,3 procent. Vänsterpartiet avancerar framåt med 1,5 procentenhet och får nu 9,1 procent.

Det hjälper dock inte mycket när alla övriga partier i regeringsunderlaget enligt Januariöverenskommelsen (Jök) går kräftgång. Riksdagens värsta extremistparti, Miljöpartiet, noterar usla 3,4 procent och backar därmed med en halv procentenhet från förra mätningen. Centerpartiet backar med 0,1 procentenhet till 7,5 procent, vilket är omtrent 1 procent sämre än i valet.

Liberalerna har halverats sedan valet.

Emedan såväl MP som L åker ur riksdagen om de nu aktuella siffrorna vore valresultat bildar de konservativt betonade Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna politisk majoritet i parlamentet. SD är med 21,2 procent näst största parti och ökar mest av alla i föreliggande väljarbarometer (2,0 procentenheter). Det är hela 3,7 procentenheter bättre än i valet. M får 18,3 procent, en minskning på 0,6 procentenheter medan KD ökar med 1,3 procentenheter till 7,4 procent.

Mandatfördelningen enligt Novus-barometern är 177 mandat för SD, M, KD och 172 för S och MP.

Liberalerna har nu rätt lång tid på sig att leta efter en ersättare till Jan Björklund. Jag tänker inte ge mig in på några vidlyftiga spekulationer, men om jag vore liberal med ansvar för att få fram en ny partiledare skulle jag akta mig väldigt noga för att utse någon av de tidigare regeringsministrarna Erik Ullenhag och Birgitta Ohlsson till att ta över efter majorens avsked. Båda har bevisats ha helt orealistiska och verklighetsfrämmande åsikter när det gäller vitala frågor som invandring, integration, feminism och nationalstatens betydelse.

Ullenhag är sedan 2016 Sveriges ambassadör i Jordanien. Där kan han med fördel stanna i ytterligare några år, som jag ser det.

Jan Björklund och Annie Lööf har genom sitt beslut att rösta fram den ideologiska fienden Stefan Löfven till statsministerposten på Ulf Kristerssons bekostnad bjudit in till välförtjänt kritik om svek och förräderi gentemot den partipolitiska borgerligheten. Allt på grund av sin fixa idé att göra det till en helt överordnad fråga att utestänga Sverigedemokraterna från inflytande. Det har resulterat i att alliansen numera är stendöd och att SD och KD liksom V går framåt i opinionen.

Januariöverenskommelsens verklighet enligt tecknaren Jeander.

Starkt jobbat, Jan och Annie!

Jag vill ändå lyfta fram de goda insatser Jan Björklund enligt min ringa mening gjort under sin tid som partiledare. Han har lyckats övertala övriga allianspartier om det eftersträvansvärda i att ansluta Sverige till den västliga försvarsalliansen NATO. Han har också fått med sig allianspartierna på kravet att stärka det militära försvaret. Och han drev som ende aktör i valrörelsen frågan om värnskattens avskaffande.

 

 

Moderaternas ledarbyte: Kristersson – eller vålnad från svunnen tid?

Snustorr men kompetent fifflare: Ulf Kristersson. Trolig ny M-ledare.

Det säger rätt mycket om de så kallade nya Moderaterna, att bland de tänkbara kandidater det kannstöps om i kölvattnet av Anna Kinberg Batras deklarerade avgång märks två vålnader från svunnen tid: Mikael Odenberg och Carl Bildt, Ja, till och med gamle bunkerfalangisten Gunnar Hökmark har nämnts i sammanhanget.

Nu är det väl få som på fullt allvar tror att någon av dessa politiska föredettingar kommer att väljas till ny M-ledare vid den extrastämma som planeras löpa av stapeln den 1 oktober, men de diskussioner som förs visar på ett parti i en påtaglig och djup identitetskris. Det absolut troligaste är att stämman väljer det minst dramatiska alternativet – alltså i klartext förre socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, född 1963.

Vad som talar för och stärker Kristerssons kandidatur är hans förnekande av att han skulle vara intresserad av uppgiften i fråga: ”Jag är inte aktuell för uppgiften”, deklarerade således Kristersson för några dagar sedan då frågan kom upp. Precis så skall en blivande ledare uttrycka sig enligt svensk sedvänja. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/nz1oJ/kristersson-jag-ar-inte-aktuellt-for-uppgiften

Fyrtornet och Släpvagnen?

Ulf Kristersson må framstå som kvintessensen av släktet urtråkig svensk politiker, men att han har goda yttre kvalifikationer förnekas troligen av ingen. Han var inledningsvis ordförande i Moderata ungdomsförbundet (MUF) 1988-92; sistnämnda år förlorade han ordförandeposten till den ett par år yngre Fredrik Reinfeldt vid det famösa ”slaget i Lycksele” då MUF avhöll sin förbundsstämma.

Sedan dess har Ulf Kristersson bland annat varit riksdagsledamot, finanskommunalråd i Strängnäs, socialförsäkringsminister samt moderat politisk-ekonomisk talesman. Han har även hunnit med att figurera i tvivelaktiga lägenhetsaffärer, gjort skandalresor till Kina med hustrun samt erkänt att han anlitat ”svart” städhjälp. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12557500.ab

Mikael Odenberg är tio år äldre än Ulf Kristersson men till synes hetare på gröten att efterträda Kinberg Batra som ledare för såväl M-partiet som den så kallade borgerliga alliansen. ”Jag kan hantverket”, har han framfört. Den bossige och överviktige Odenberg har väl ungefär lika stor chans som en snöboll i Sahara att ta över parti- och alliansledarskapet, men skulle säkerligen bli ett avsevärt färgstarkare alternativ än den snustorre och kompetente (låt vara tidigare  småfifflande) Kristersson. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/XyR27/odenberg-kandiderar-till-partiledarposten-for-m

Odenberg avkonterfejas ofta som en konservativ M-politiker av den gamla stammen, men detta är mycket långt från sanningen. Jag var i egenskap av MUF-medlem och medlem i den antikommunistiska aktionsgruppen Demokratisk Allians (DA) på 1970-talet i tillfälle att konstatera, att den på den tiden tämligen smale Odenberg tillhörde den i M-kretsar tongivande ”ljusblå” (det vill säga liberala) falangen som avskydde högerbetonad politik. Konservatism åt det mer mörkblå hållet och/eller alltför outrerad antikommunism uppskattades föga i dessa kretsar.

Carl Bildt och Mikael Odenberg?

Hedervärt är under alla omständigheter Odenbergs stora och positiva intresse för det militära försvaret. Det ledde till att han 2007 efter bara ett år som försvarsminister avgick från posten på grund av de enligt hans mening otillräckliga ekonomiska ramar som kom försvaret till del. Efterträdare blev Sten ”Tomhylsan” Tolgfors. Odenberg respekterades allmänt av försvarsvänner, detta till skillnad från förre vapenvägraren Tolgfors. Den förstnämnde är för övrigt styresman och ledamot i Kungliga krigsvetenskapsakademin.

Mot bakgrund av den ovan skisserade ljusblå bakgrunden kommer det för denna bloggare alls icke som någon överraskning, att Mikael Odenberg klargjort att han vill ”stänga dörren” till Sverigedemokraterna och till på köpet kan tänka sig regera ihop med Socialdemokraterna. SD är som bekant ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund, och allt som andas konservatism och nationalism är anatema för den moderat ljusblå inriktningen. Odenbergs 13 år äldre syster Christina Odenberg var för övrigt Sveriges första kvinnliga biskop.  http://www.di.se/nyheter/odenberg-darfor-maste-m-stanga-dorren-till-sd/

Till den gamla, så dominerande ljusblå falangen måste vi även räkna Carl Bildt, född 1949, statsminister 1991-94 och utrikesminister 2010-14 samt ledamot av otaliga styrelser och andra sammanslutningar av större eller mindre betydelse. Med någon fantasi skulle man kanske kunna likna Bildt och Odenberg vid det på sin tid berömda danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen (Carl Schenström och Harald Madsen). https://sv.wikipedia.org/wiki/Fyrtornet_och_Sl%C3%A4pvagnen

Jag kom i mer eller mindre direktkontakt med den då 26-årige moderate påläggskalven Carl Bildt, som var såväl handsekreterare som måg till M-ledaren Gösta Bohman, vid Stockholmsmoderaternas förbundsstämma i Åsö gymnasium på Södermalm den 23-25 april 1976. I en motion till stämman (jag var då medlem i dåvarande Moderata samlingspartiet och även MUF) hade jag föreslagit att partiet skulle verka för en närmare granskning av den sovjetiska spionorganisationen KGB.

Högoddsare i moderata partiledarvalet: finanslandstingsrådet Irene Svenonius, Täby.

Förbundsstyrelsens svar på motionen var att denna skulle ”anses besvarad” då styrelsen, till skillnad från motionären, ansåg att partiet redan gjorde tillräckligt i detta ärende. Den partikoryfé som skickades upp för att framföra M-styrelsens argument var Carl Bildt, för dagen i förd illröd tröja. Flera talare gav uttryck för ungefär samma åsikter som Bildt och styrelsen – enligt en av talarna, en pensionerad militär, tydde det dessutom på extremism att vara antikommunist – men några stödde den också.

Carl Bildt har såvitt jag vet aldrig sympatiserat med kommunismen i sig men han uttryckte som studentpolitiker  sympatier för Östtyskland och argumenterade för att Sverige skulle erkänna den före detta tyska Sovjetzonen (vilket skedde 1972). Bildt såg även med förståelse på det kommuniststyrda FNLs (Viet Cong) ”befrielsekamp” i Sydvietnam. I en artikel i Moderata studentförbundets tidskrift Svensk Linje argumenterade Bildt vidare mot nationalstaten. Hela hans politiska bana är dessutom kantad av sympatier för den ”palestinska” saken och mot Israel.

Mikael Odenberg föredrar S framför SD.

Den som vill veta mer om Carl Bildts tidigare politiska eskapader gör väl i att läsa Lars Lundbergs (1944-2004) alltför litet uppmärksammade men mycket läsvärda och välskrivna bok Bilder av Bildt (Legus förlag 1994, 187 sidor). Sammanfattningsvis kan sägas om Carl Bildt att han från tidiga år varit en kosmopolitiskt inriktad liberal av George Soros-modell, vars oförsiktighet med uttalanden gällande internationella förhållanden enligt mitt förmenande inte varit helt riskfri. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/11/carl-bildt-lever-farligt/

Nu tror jag inte riktigt på att den snart 70-årige Carl Bildt kommer att ta över ”nya” Moderaterna. Andra, mer realistiska, konkurrenter till Ulf Kristerssons kandidatur är förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, född 1967, en pastorsdotter som tidigare varit medlem i Livets ord och ordförande i riksdagens kristna grupp, samt möjligen (men inte alltför troligt) Irene Svenonius, finanslandstingsråd i Stockholms län. http://www.di.se/nyheter/de-kan-ta-over-moderaterna/

Alldeles oavsett vem som efterträder Anna Kinberg Batra den 1 oktober skall det i vilket fall som helst bra mycket till för att ett simpelt ledarbyte skall kunna avhjälpa de nya Moderaternas grava identitetsproblem. En sak är klar, och det är att Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs massinvandringspolitik är körd i botten. Något ideologiskt alternativ kan i skrivande stund inte skönjas någonstans.

Galleri över PK-patraskets* tolv värstingar

Jag har roat mig med att göra en numrerad lista omfattande det politiskt korrekta frälsets (som jag valt att kalla ”PK-patrasket”) i mitt tycke tolv mest olidliga figurer. De allra flesta av mina läsare torde vara väl förtrogna med de utvalda personerna, varför jag inte går in i detalj på vars och ens ”meriter”.

Det rör sig alltså om en grupp individer som har det gemensamt, att de i alla lägen torgför det ”man skall tycka” för att anses vara ”med i svängen” och bli inbjudna till TV-soffor, citeras uppskattande på mainstream-medias ledarsidor etcetera. Numreringen, liksom listans sammansättning, kan man alltid diskutera, jag har gått på en helt subjektiv magkänsla. Mycket nöje!

1. Anders Lindberg, överårig kerub och åsiktsmaskin på Aftonbladet

Anders Lindberg sprider myter i Aftonbladet.

Trots att konkurrensen är hård tror jag inte särskilt många protesterar om jag sätter Aftonbladets ledarskribent och åsiktsmaskin Anders Lindberg överst på listan över det svenska PK-patrasket. 45-årige Lindberg, med ett ansikte som en överårig kerub, är den SVT och TV4 i första hand ringer till när de behöver någon som framför de vanligaste PK-plattityderna i någon aktuell fråga. Såvitt jag kunnat utröna har han inte haft rätt i en enda fråga.

I en av sina senaste ledarartiklar kräver Lindberg att rikspolischefen tar i med hårdhandskarna mot olydige polismannen Peter Springare (22 mars). Några dagar tidigare lyfte han fram statsminister Stefan Löfven som ”äkta” bland en hoper falska profeter och den 12 mars menade han att Sverige inte bör ”kasta ut” så kallade flyktingbarn som saknar uppehållsskäl (här verkar Lindberg ha blivit bönhörd): http://www.aftonbladet.se/ledare/a/bleo3/sverige-bor-inte-kasta-ut-flyktingbarn.

Tidigare guldkorn från Lindberg inbegriper: ”Tycker både partier och media borde lägga ner det här tramset om invandringens ‘kostnader’.” (Tweet) samt: ”Organiserat tiggeri är en råtta i pizzan .” (Ledarartikel) http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article20819696.ab

Lindberg har tidigare bland annat varit verksam i den socialdemokratiska riksdagsgruppen samt sakkunnig hos tidigare utrikesministern Laila Freivalds. Han har dessutom hunnit med att vara lokalpolitiker i Haninge kommun utanför Stockholm.

2. Henrik Arnstad, historisk skribent och bluffmakare

Henrik Arnstad i färd med att göra bort sig i TV-rutan.

Om man skall välja ut den mest obalanserade personen på listan så är valet givet: det är den snart 50-årige historiske skribenten och debattören Henrik Arnstad, Uppsala. Denne hävdade länge att han hade en akademisk examen i historia men tvingades omsider erkänna att det var bluff. B

Bluffat har han även gjort om sin militära tjänstgöring. Trots att Arnstad sågats jäms med fotknölarna av alla riktiga historiker anlitas han som rådgivare av statsminister Stefan Löfven i frågor som rör rasism, fascism och nazism. http://blogg.vk.se/asasuh/2016/03/07/henrik-arnstad-vem-ar-det/

Grunden för Arnstads rykte som ”historiker” är främst boken Älskade fascism (2013). Tidigare hade han skrivit om Finlands insatser under Andra världskriget och då fått praktiskt taget hela Finlands historikerkår på sig för hans påståenden om att Finland deltog aktivt i Förintelsen. http://gamla.hbl.fi/nyheter/2013-03-29/433816/finland-deltog-i-forintelsen

Arnstad gjorde bort sig riktigt ordentligt i en samsänd TV-debatt mellan Sverige och Danmark om flyktinginvandringen och dess utmaningar hösten 2015, då han framstod som precis som den han är – en hysterisk, svamlande charlatan. Arnstad brukar i sina tweets utnämna Sverigedemokraterna till ”terrorister” och kallade nyligen den framlidne och allmänt aktade Östeuropa-korrespondenten Kjell Albin Abrahamson för ”högerextremist”.

3. Göran Greider, chefredaktör, poet och patologisk vänstergängare

”Slagfärdige” Göran Greider i ett av otaliga TV-framträdanden.

I likhet med ovan nämnde Anders Lindberg brukar de ledande TV-kanalerna kalla in Göran Greider, socialdemokratisk chefredaktör och vänstergängare på Dala-Demokraten och flerfaldigt prisbelönad poet, när de behöver ha någon soffpotatis som kan framföra patenterade – för att inte säga patologiska – vänsteråsikter. Och det är som alla vet minst sagt ofta. Greider är även ledarskribent i vänsterorganet ETC samt krönikör i gratistidningen Metro.

Ta vilket ämne ni vill – försvaret, feminism, polisens metoder, Malmö, invandring – Göran Greider har alltid de chickaste PK-åsikterna. Beträffande sistnämnda ämne har Greider citerats: ”Denna världsdel skulle kunna ta emot miljoner flyktingar årligen och det vore också bra för demografin.” I rest my case. http://www.friatider.se/greider-europa-skulle-kunna-ta-emot-miljoner-flyktingar-arligen

För några år sedan blev Greider riksbekant för att under Almedalsveckan på Gotland ha hotat en sverigedemokrat med invandrarbakgrund och brun hudfärg med ”en rak vänster”. Se följande inlägg på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/07/05/greider-ville-spoa-upp-invandrare-som-inte-ar-mangfaldsgullare/

Tidningen Veckans Affärer har utnämnt Göran Greider till en av landets mest inflytelserika opinionsbildare. Greider är född i Västra Vingåkers församling i Södermanland 1959 men är bosatt i Stockholms-förorten Årsta. Han och hustrun äger även ett hus i Dala-Floda i Dalarna.

4. Özz Nujen, flåskomiker och Sverige-fientlig agitator

”Helyllesvensken” Özz Nujen.

Özz Nujen föddes 1975 som Özgür Gegin i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet. Han kom till Sverige som åttaåring med sina föräldrar och växte upp i ökända Rinkeby, som han sedermera bytte ut mot en sekelskiftesvåning vid Kronobergsparken i fashionabla Kungsholmen. Özz Nujen anser sig numera vara helyllesvensk men har tjänat storkovan på att förolämpa Sverige och svenskarna bakom en fasad av flåskomik och flamsig ytlighet.

2016 debuterade Nujen, som vi frekvent kan beskåda i televisionen i alla möjliga och omöjliga sammanhang, som krönikör i Expressen där han bland annat förfasade sig över att SDs partiledare Jimmie Åkesson – stoppa pressarna! – semestrade i Thailand. Enligt Nujen är tillståndet i Sverige det allra bästa. ”Vi mår bra, och har det egentligen bra som fan, vi har både rutbidrag och barnbidrag”, menade Nujen i sin jungfrukrönika.

Även komikerkolleger till Nujen som Magnus Betnér och Henrik Schyffert (se nedan) anser att vi har det jättebra och är jättetrygga i Sverige trots att vålds- och våldtäktsstatistiken säger något helt annat. När man som rolighetsmiljonärerna lever i sin egen bubbla är det säkert lätt att uppfatta saken så, och alla svenskar som allvarligt oroas över det tilltagande kaoset i landet avfärdas av Nujen som ”gnällspikar”.

Mer om Özz Nujen på Tommy Hanssons blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/10/22249/

5. Jonas Gardell, lättkränkt riksbög med pretentioner

En trio PK-pajasar: Malena Ernman, Jonas Gardell och Henrik Schyffert. (Bildmontage)

Jonas Gardell, född i Täby 1963 och uppvuxen i i en borgerlig överklassmiljö, har under en lång följd av år odlat imagen av sig själv som en extremt fjollig riksbög med seriösa kulturella pretentioner. Samtidigt menar han sig tillhöra den så kallade PK-eliten med nästan samtliga denna illustra samlings kännemärken – stöd för homolobbyn (förstås), anhängare av gränslös flyktingpolitik, gullande med islam och icke minst ett sjukligt SD-hat.

Om SD skrev han i Expressen den 21 november 2013: ”De försöker leva på idén att islam skulle vara väldigt, väldigt homofob, vilket egentligen inte stämmer.” Om alla de homosexuella som kastats ner från hustak, hängts eller sitter fängslade i den muslimska världen kunde yttra sig skulle dessa förmodligen uttrycka en annan mening. I anslutning till denna Expressen-artikel, skriven i anledning av kritik som Jimmie Åkesson riktat mot Gardell, är även denna bloggare apostroferad: http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/jimmie-akessons-angrepp-pa-gardell/

Jonas Gardell, en yngre bror till den islamälskande kommunisten och professorn Mattias Gardell, är en prisbelönt författare som bland annat blivit teologie hedersdoktor i Lund på grund av pekoralskriverier om Gud och Jesus men är i grunden en ständigt grimaserande tramskomiker.

Själv saknar han dock humor, åtminstone när den utövas på hans egen bekostnad. Kroniskt lättkränkte Gardell var således inte alls road, då konferencieren Sissela Kyle vid Guldbaggegalan för några år sedan kallade Gardell ”sprallig homofil”. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/24/lattkrankt-riksbog-ojar-sig/

6. Anne Ramberg, kallhamrad advokatboss och kungavän

Anne Ramberg: kallhamrad PK-advokat med kungakontakter.

”Men det är nog på det viset att humanismen kräver faktiskt att man får göra avkall på sin välfärd.” Så uttryckte sig Anne Ramberg, snart ålderspensionär och sedan år 2000 generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, i Sveriges radios Söndagsintervjun i september 2016. Höjden av humanism, ansåg Ramberg, var att i valet mellan asylinvandring och välfärd för gamla och sjuka välja det förra. https://nyheteridag.se/anne-ramberg-om-flyktingpolitiken-humanismen-kraver-att-man-far-gora-avkall-pa-sin-valfard/

Detta sagt av den tydligt kallhamrade dottern till en kommendörkapten och en jurist som bor fint på Östermalm i Stockholm i en lägenhet på 218 kvadratmeter som uppges vara värd 25 miljoner kronor och tjänar 2 miljoner kronor om året. Ramberg hamnade för första gången i blåsväder för några år sedan, då hon drog ut i ett passionerat försvar för konung Carl XVI Gustaf, med vilken hon är personligt bekant, då monarken utsattes för skandalskriverier. http://www.dn.se/livsstil/en-berattelse-om-jav-pengar-vanskap-advokaterna/

Under de senaste åren har Anne Ramberg, kanske för att tvätta bort överklasstämpeln, odlat en utpräglad PK-profil och bland annat hävdat att den kontroversielle moderate riksdagsmannen Hanif Balis debatteknik hör hemma i ”rännstenen” och att han är en ”taltratt för brunråttor”. Ramberg har slutligen en son, Jacob Ramberg, som dömts för bokföringsbrott.

7. Lars Lindström, hattidningens ryggradsmässige PK-krönikör

SD-hatande Lars Lindström jämför terroroffer med trafikdöda.

Vill man få en uppfattning om hur en utpräglat politiskt korrekt krönikör i mainstream-media tänker (nåja) och resonerar, bör man ta del av Lars Lindströms skriverier. Lindström, född i Skellefteå 1956, är ett mångårigt inventarium i hattidningen Expressens spalter och en ryggmärgsmässig agitator för massinvandring, mjukisbehandling av terrorister och mot USAs nyvalde president Donald Trump, för att nu ta några belysande exempel på vad som får Lindström att gå igång. Lindström har tveklöst spridit mer dynga än de flesta svenska journalister.

I likhet med övriga företrädare för PK-Sverige hatar Lars Lindström USAs nye president. I en krönika skriver han om den 70-årigeTrump: ”I dag är han USA:s president, och det är tragikomiskt, ty han är ett stort barn.” Enligt Lindström, som sedan gammalt har ett horn i sidan till Trump, är presidenten bland mycket annat en ”vippdocka”: http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/usas-nya-president-agerar-som-ett-barn/

I en annan vid det här laget ökänd krönika jämför Lindström offren för islamistisk terror i Europa med offren för trafikolyckor: ”Under ett år dör mer än 26 000 EU-medborgare i trafikolyckor…Terrorattacker tog under 2015 omkring 180 människoliv i EU, och siffran för 2016 kan bli något lägre.” Frågan är varför Lindström inte också tog med offren för hög ålder i sitt trixande med statistik – då kunde den smaskiga rubriken ha blivit: ”Hög ålder farligare än terrorism.” http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/vi-kan-inte-jaga-och-bestraffa-oskyldiga/

Riktigt roligt blir det när den uppmärksammade podden Granskning Sverige tar itu med Lars Lindström:https://www.youtube.com/watch?v=N0nzmht_bn4

8. Malena Ernman, ”politiskt obunden” (jo, tjena) hovsångerska

Hovsångerskan Malena Ernman, född i Uppsala 1970 men uppvuxen i borgerlig miljö i Sandviken, har påstått att hon är ”helt politiskt obunden”. Det är tveksamt om hon ens själv tror på det. Ernman, mest känd för att hon vann Melodifestivalen med La Voix 2009, är nämligen en av förgrundsgestalterna i det politiskt korrekta patrasket och gör sig i stort sett  skyldig till ett föga övertänkt politiskt ställningstagande så fort hon öppnar munnen.

Ernman har gjort fler politiska uttalanden än någon orkar hålla reda på, men ett eklatant exempel på hur det kan gå när någon i PK-gänget tänker till kom när hon 2015 krävde att den nya 500-kronorssedeln skulle dras in. Orsak: motivet var operasångerskan Birgit Nilsson med en scen ur Richard Wagners opera Valkyrian i bakgrunden. Som motivering anger Ernman bland annat att Wagner ”var en av nazitysklands stora förebilder” och en ledstjärna för Hitler.

Hon svamlar vidare på om att sedelmotivet kunde äventyra Sveriges redan dåliga förbindelser med Israel. Att Birgit Nilsson framförallt var Wagner-sångerska tycks det politiska ”geniet” Malena Ernman inte ha tänkt på. http://www.friatider.se/malena-ernman-vill-stoppa-nya-500-lappen

Givna hatobjekt för Malena Ernman, liksom för alla andra godhetsapostlar inom det politiskt korrekta kotteriet, är SD och Jimmie Åkesson. När den senare i en intervju i TV4s Nyhetsmorgon uppmanat Ernman att koncentrera sig på sitt vackra sjungande och överlåta politiken åt honom, kunde hon inte behärska sig utan utbrast med tydlig narcissistvarning: ”Ett tydligt tecken på att vår demokrati är under attack.” https://www.svd.se/ernmans-svar-till-akesson-jag-tanker-inte-vara-tyst

Föga oväntat har Ernman på ren rutin utgjutit sig om president Donald Trump och kallat denne ”diktator”.

9. Henrik Schyffert, runkbajsande PK-pajas utan en susning

”Det är väldigt mycket mitt fel att det går bra för SD.”

Så kan det låta när en vänsterkomiker utan en susning om det mesta brer på om sin egen förmenta betydelse. Citatet härrör från Henrik Schyfferts framträdande i SVTs pratshow Skavlan i början av februari i år. Den forne medlemmen av Killing-gänget för ett resonemang om ”kulturvänstern”, som han säger sig tillhöra, och dess överdrivna krav på åsiktskonformism. Däremot, menar han, har SD varit helt öppet mot sina presumtiva medlemmar. http://www.expressen.se/noje/schyffert-mitt-fel-att-det-gar-bra-for-sd/

I Skavlan redogjorde Schyffert, född med efternamnet Nilsson i Ronneby 1968, med en trosvisshet som skulle gjort en Livets ord-predikant grön av avund för hur fantastiskt tryggt det är i Sverige. Liknande påståenden har tidigare gjorts av bland andra Schyfferts komikerkolleger Özz Nujen (se ovan) och Magnus Betnér. Schyffert har till och med gjort en show på detta tema som heter ”Var inte rädda”- att det inte finns något att vara rädd för. När man läser några av Schyfferts uttalanden i följande DN-intervju undrar man i sitt stilla sinne, om Schyffert över huvud taget har någon kontakt med den verklighet vi andra tvingas leva i: http://www.dn.se/kultur-noje/om-folk-inte-skrattar-har-de-ratt-och-jag-fel/

Något av det bästa som skrivits om denna verklighetsfrämmande hållning tycker jag Marcus Birro svarar för. ”Han kan skriva att han ska ‘runkbajsa din mamma i munnen’ och ändå få sin senaste show på bästa sändningstid i SVT”, konstaterar Birro.Han fortsätter: ”Jag tycker det är obehagligt att Schyffert, utan ett enda gram fakta, kan avfärda tiotusentals svenskars uppriktiga oro över sakernas tillstånd. Det är intellektuellt ohederligt.”

Schyffert borde enligt Birro be om ursäkt för detta påhopp på vanligt folk eller ta en ärlig debatt i frågan. http://nyheter24.se/debatt/875216-birro-henrik-schyffert-du-borde-be-alla-om-ursakt-eller-ta-en-debatt-med-mig

10.Täppas Fogelberg, radiomarodör som vill se Vilks död

Täppas Fogelberg: ”Lars Vilks får skylla sig själv.”

Den mest uppmärksammade vänsterpropagandisten på Sveriges radio (SR) torde vara den numera blinde journalisten Hans Erik Gunnar Lorentz Fogelberg, mer känd som Täppas. Denne, som blev allmänt känd genom Jacob Dahlins TV-program Jacobs stege på 1980-talet och skymtat i rutan även i andra sammanhang sedan dess, är en av programledarna för SR-inslaget Ring P1.

Mest (herostratisk) uppmärksamhet väckte dock Fogelberg, som är årsbarn med bloggaren och född i Gävle 1951 men numera boende i fashionabla Gamla stan i Stockholm, då han i ett debattinlägg på SVT Opinion 2012 indirekt önskade livet ur den uppmärksammade konstnären och Muhammed-karikatören Lars Vilks. ”Jag vill inte längre avlöna hans livvakter med min skattsedel”, bekände Fogelberg. ”Dra in polisbevakningen och lägg ut stormningen av Lars Vilks hus på Youtube – se det som ett konstprojekt.” Eller mer rakt på sak: ”Lars Vilks får skylla sig själv” (för att han haft oförsyntheten att kritisera islam). http://www.svt.se/opinion/jag-har-trottnat-pa-att-betala-for-lars-vilks-polisskydd

Eljest är Täppas i sin P1-medverkan som radiomarodör beryktad för att avbryta och/eller skrika åt uppringare som inte delar hans egna åsikter. När en Tommy Larsson från Huddinge ringde in och klagade på den orättvisa behandlingen av SD, och därtill menade att SD inte var främlingsfientligt eller rasistiskt, vrålade Täppas som ett av många exempel på denna teknik ”LÖÖÖGNHAAALS” i luren. https://varjager.wordpress.com/2010/08/07/tappas-gor-bort-sig-igen-i-ring-p1/

I november 2014 avvek dock Fogelberg något från PK-mönstret genom att i ett blogginlägg klaga på Stockholms många tiggare: ”Det sitter en tiggare minst på var hundrade meter på varje gata.” https://nyheteridag.se/tappas-fogelberg-till-attack-mot-tiggeriet-stockholm-ar-oversvammat-av-tiggare/

11. Sven Wollter, obotfärdig kommunist och överskattad skådis

Kommunistiska partiet hyllade 80-åringen och medlemmen Sven Wollter med en gala.

Av de tolv ”PK-värstingar” jag porträtterat här är nu 83-årige Sven Wollter den ende som, mig veterligt i alla fall, är bekännande kommunist. Wollter inledde sin skådespelarkarriär i Göteborgs stadsteaters elevskola 1953-57 och har sedan dess haft engagemang vid en rad teaterscener landet runt. Sedan 1986 är han verksam vid Stockholms stadsteater. Han har dessutom framträtt i en mängd TV-produktioner, icke minst som polis. Ett av hans första TV-framträdanden skedde i rollen som Gusten i Hemsöborna 1966.

Personligen anser jag att Sven Wollter är våldsamt överskattad som skådis. Jag glömmer inte i första taget hur han genom ett våldsamt överspel misshandlade rollen som konung Gustaf IV Adolf i Lars Forssells TV-sända teaterpjäs Galenpannan. En recensent i Svensk Dagbladet frågade sig ”Vad fan hade Wollter i rollen att göra?”, alluderande på Wollters frekventa svärande och allmänna olämplighet för rollen som den olycklige (och i mitt tycke orättvist förtalade) kungen.

Nu är det emellertid inte Wollters skådespeleri jag här i första hand skjuter in mig på utan hans roll som obotfärdig kommunist, mångårig medlem i Kommunistiska partiet (tidigare KPML:r) som han är. Det kanske kan diskuteras om det numera är så förfärligt politiskt korrekt att vara ideologiskt övertygad kommunist, men jag har ändå valt att inrangera Sven Wollter i den här illustra skaran.

Ty om det inte i någon mening vore PK att vara kommunist tror jag inte att Wollter hade fått det utrymme in mainstream-media han faktiskt då och då begåvas med. I SVTs intervjuserie Min sanning bereddes Wollter tillfälle att leverera följande försvar för en av historiens värsta massmördare: ”Kom inte och släng Stalin i fejset på mig! Jag har läst mycket av Stalins tidigare skrifter och tycker det är mycket i det som är bra.” http://www.metro.se/artikel/sven-wollter-f%C3%B6rsvarar-stalin-kommunismen-har-inte-f%C3%B6rst%C3%B6rt-n%C3%A5gonting-xr

I P1s Söndagsintervjun i januari 2017 försvarade Wollter passionerat den kommunistiska ideologin: ”Kommunismen har inte dödat någon. Människor som kallat sig kommunister har gjort det.” Kan ni, kära läsare, föreställa er att en representant för Nordiska motståndsrörelsen bjudits in på motsvarande sätt och tillåtits säga: ”Nazismen har inte dödat någon. Människor som kallat sig nazister har gjort det.” Jag kan det inte. http://www.klarvaken.se/2017/01/30/sven-wollter-kommunismen-har-inte-dodat-nagon/

12. Martin Marmgren, polis med rätt att ta politisk ställning (mot SD)

”Fika-snacka-och-var-bussig”-polisen Martin Marmgren gillar inte kollegan Peter Springare.

Martin Marmgren är det minst allmänt bekanta namnet i det här persongalleriet. För de som intresserar sig för polismaktens problem och arbetsmetoder är han dock känd som en typisk ”fika-snacka-och-var-bussig”-polis som ofta tycker till i politiska frågor, vilket inte är så konstigt – Marmgren, som är född i Göteborg, är kommunalpolitiker i Solna för Miljöpartiet och som sådan andre vice ordförande i socialnämnden.

Marmgren tillhör de ängsligt politiskt korrekta poliser som för allt i världen inte vill framstå som anhängare av visselblåsaren Peter Springare, som haft modet att offentligt på sin Facebook-sida säga som det är: att det är personer med invandrarbakgrund och företrädesvis med namn som Ahmed och Ali som står för den övervägande delen av den brottslighet han som polisbefäl i Örebro tvingats stifta närmare bekantskap med. Springare skrev följande vid det här laget riksbekanta FB-inlägg: https://www.facebook.com/peter.springare/posts/10208300682343230

MP-Marmgren, som bland annat är känd för omskrivningen ”förortsungdomar på glid” när det är fråga om kriminella och arbetsskygga invandrargäng, skriver i en slutreplik i en debatt i Expressen med riksdagsledamöterna Kent Ekeroth och Robert Stenkvist (SD) bland annat: ”Jag hade aldrig kunnat arbeta som polis i ett land styrt av SD.” http://www.expressen.se/debatt/hade-aldrig-varit-polis-i-ett-land-styrt-av-sd/

Marmgren slår även tillbaka mot kritik han fått av yrkeskollegerna Nikolina Bucht och Fredrik Kärrholm.

*Patrask. (Nedsättande om en grupp personer). Slödder, pack, avskum. https://sv.wiktionary.org/wiki/patrask

Svensk analytiker bemöter Expressens desinformation – utsätts för grova personangrepp (vad hade ni väntat?)

Ann-Sofie Näslund och Nils Bildt i Fox News.

Fox News i USA har ännu en gång tagit upp den Sverige-problematik som Donald Trump satte fingret på i ett tal i Florida. Denna gång genom att bjuda in två svenskar med divergerande synsätt. Se hela inslaget med Bill O´Reilly som programledare via denna länk.  https://www.youtube.com/watch?v=hj4hqNo7vus

Den blonda kvinnan till vänster på bilden ovan är Expressens USA-korrespondent Ann-Sofie Näslund, mannen till höger Nils Bildt. Den senare presenteras som ”Swedish defense and national security advisor”.

Det krävs ingen intelligens av Mensa-snitt (se fotnot) för att inse, att Näslund gör sitt bästa för att förringa problemen med ökad brottslighet, våldtäkter och upplopp i förorterna som följd i massimmigrationens spår. Hennes glättade bild av Sverige går ut på att nämnda problem blott är ”challenges” (utmaningar) och att de inte kan knytas till invandrings- och flyktingsituationen: i Sverige är det i stort sett lugnt och fint. Hade hon sagt något annat hade hon inte blivit långlivad på Expressen.

Nils Bildt instämmer inte i den beskrivningen utan ger president Trump rätt. Han menar att Sverige tagit emot alldeles för många asylsökande och att det inte finns reella möjligheter att integrera alla dessa, vilket leder till en rad sociala och andra problem i städer som Stockholm, Göteborg och Malmö samt förorter till dessa. Bildt konstaterar också att det i Sverige inte går att debattera flyktingsituationen, eftersom de som påtalar problemen blir demoniserade och utfrysta.

Med andra ord: Nils Bildt har helt rätt.

President Donald Trumps Sverigebild har skapat rabalder.

Det som i svenska medier tilldragit sig största uppmärksamheten vad beträffar Fox-inslaget är dock inte själva sakfrågan eller huruvida Näslund eller Bildt har rätt. Det är i stället Nils Bildts personliga bakgrund: http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5apqe/fox-news-slappte-fram-okand-bildt

Det görs ett stort nummer av den titulatur varmed svensken begåvas i TV-rutan (se ovan). Media har kollat både med UD och försvarsinstitutioner och då kunnat konstatera, att ingen vet vem Nils Bildt är. Och? I titulaturen anges endast att Bildt är en svensk rådgivare i frågor som rör försvar och säkerhet. Han betecknar sig själv som en ”oberoende analytiker” bosatt i USA och är själv inte helt lycklig över den titel som tillskrevs honom i TV-inslaget. Det påstås emellertid ingenstans att han skulle arbeta för vare sig regeringen eller försvaret.

För mig och säkerligen många fler är det alldeles uppenbart, att det svenska medieetablissemanget på detta sätt är ute efter att – för vilken gång i ordningen? – misstänkliggöra Trumps kritiska bild av Sverige. Kan man inte bemöta budbärarens sakargument så söker man i stället oskadliggöra honom medelst ohemula personangrepp.

Enligt Trump-hatande Dagens Nyheter emigrerade Bildt, som då hette Tolling i efternamn, till USA där han nio år senare bytte efternamn till Bildt. Om Riddarhuset haft några synpunkter på namnbytet vet jag inte, och jag är litet besviken på media som inte verkar ha kollat upp denna blytunga fråga. Enligt DN har Bildt även ett par domar på sig.

Uppriktigt sagt skiter jag i Nils Bildt/Tollings antecedentia. Vad som betyder något för mig är att han i amerikansk TV fått möjlighet att på ett fullt sakligt och adekvat sätt dementera Expressen-desinformatörens totalt verklighetsfrämmande bild av ett Sverige, som i rask takt är på väg att förvandlas till en bananrepublik av Tredje världen-snitt där den politiska korrektheten regerar och avvikande konstutövare sätts i fängelse: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/05/sverige-moralisk-stormakt-eller-ansvarlos-bananrepublik/

Tack, Nils Bildt, för din viktiga insats!

Fotnot: Mensa är en förening för alla som kan redovisa en intelligenskvot (IQ) över ett visst mätresultat, beroende på vilken sorts kriterium som används. I Sverige, där det finns omkring 6000 Mensa-medlemmar, krävs en IQ på minst 131 för medlemskap. https://www.mensa.se/

ÖB Bydén har inte mandat att diktera våra läsvanor!

Tidigare flygvapenchefen, numera ÖB, Micael Bydén.

Jag har gillat general Micael Bydén ända sedan han tillträdde den ansvarspåliggande men föga tacksamma befattningen som Sveriges överbefälhavare (ÖB) efter att tidigare ha varit chef för flygvapnet. Icke endast därför att han ser ut som en riktig knekt skall göra och dessutom råkar bo i samma stadsdel i Södertälje som jag. Han har desslikes i mitt tycke också sagt de rätta sakerna.

Ända fram till nu. I en intervju i Dagens Nyheter härförleden inskärpte general Bydén att säkerhetsläget för Sveriges del försämrats och att anledningen härför är den ökade ryska aktiviteten i närområdet, enkannerligen i kölvattnet av Rysslands annektering av Krim som Ryssland – onekligen med viss rätt – betraktar som ryskt territorium (vilket givetvis inte innebär att Putins mannar kan bete sig hur som helst). http://www.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-sakerhet-forsamras/

Det kan enligt min mening råda liten tvekan om att Ryssland utgör ett högst reellt säkerhetshot mot vårt land. Den främsta orsaken härtill är att det ligger där det ligger. Historien vittnar därtill om en rad militära konflikter mellan Ryssland och Sverige vilka går tillbaka ända till medeltiden. Det var Ryssland som under tsar Peter den store genom segern i Poltava 1709 definitivt släckte ner det svenska stormaktsväldet, och det var likaledes Ryssland som anfört av tsar Alexander I berövade oss vår östra rikshalva – det vill säga Finland – jämnt hundra år senare och gjorde det till ryskt storfurstendöme.

Den sovjetiska ubåten U137 på grund i Karlskrona skärgård 1981.

Under det Kalla kriget lyste visserligen de storskaliga väpnade konflikterna med sin frånvaro, men det innebar inte att allt var frid och fröjd. Under sovjettiden då det Kalla kriget rasade bedrev Moskva ett intensivt spionage riktat mot vårt land, kulminerande i uppseendeväckande spionavslöjanden med landsförrädare såsom Stig Wennerström och Stig Bergling inblandade. Dessa var emellertid bara toppen på ett isberg – desto fler spioner och inflytandeagenter blev aldrig avslöjade. Lägg till detta rader av ubåtskränkningar med den 1981 i Karlskrona skärgård grundstötta U137 som ovedersägligt exempel.

Så nej – jag ifrågasätter på intet sätt att Ryssland alltfort utgör ett potent säkerhetshot mot Sverige där särskilt det nästan helt oskyddade Gotland befinner sig rejält i farozonen genom sin närhet till ryska gasledningar i Östersjön och en allmän strategisk betydelse. Därmed inte sagt att vi behöver frukta en regelrätt invasion på alla fronter särskilt mycket, något jag också instämmer med Bydén i.

Det är när Micael Bydén drar ut konsekvenserna av det han har att säga om det ryska hotet jag inte är med längre. Han manar nämligen allmänheten att endast tillgodogöra sig en viss sorts media:

Det finns skäl för alla att följa händelseutvecklingen, vara kritiska till delar av informationen och hålla sig till traditionella medier som man kan lita på. http://nyheteridag.se/overbefalhavaren-uppmanar-att-lasa-traditionella-medier-som-man-kan-lita-pa/

Ryssland, här personifierat av Vladimir Putin, utgör ett reellt hot mot Sverige.

Smaka litet på den anmaningen. ”Hålla sig till traditionella medier som man kan lita på.” Vad menar ÖB? Vad är ”traditionella medier”? I syfte att räta ut alla frågetecken uppmanar jag, liksom Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson, ÖB Bydén att sammanställa en lista över sådana medier han menar att vi kan ”lita på” och gärna en annan lista över sådana vi bör sky som pesten därför att dessa kan förväntas komma med idel desinformation.

Överheten har genom historien städse trott sig veta bättre än menigheten vad som är bäst för den senare. Länge var det prästerna som, på statens uppdrag, från predikstolarna kungjorde vad som var ett korrekt beteende och korrekt litteratur (även om läskunnigheten inte var lika utbredd som den är i dag). I modern tid dröjde det länge innan samma överhet vågade låta folket ta del av andra TV-kanaler än de båda statskontrollerade.

Nu är det landets högste militäre befattningshavare som tror sig ha mandat att diktera vad vi får och inte får läsa. Det har han inte. Som den inbitne knekt (och jag använder inte ordet ”knekt” i nedsättande betydelse, snarare som ett hedersepitet) bör han nu säga ”Fel av mig” och förklara, att det givetvis inte är hans uppgift att säga åt folk vad de bör och inte bör läsa.

Och jodå, jag kan förstå vad general Micael Bydén troligen menar. Han oroar sig för att den omfattande ryska propagandaverksamheten genom så kallade alternativa media riskerar påverka svenska folket i ryssvänlig och kanske också försvarsfientlig riktning. Med typiskt överhetsperspektiv tilltror han inte oss kreti och pleti att själva kunna sålla agnarna från vetet. Det är där jag är övertygad om att ÖB har fel.

DN – traditionellt och pålitligt medium?

Det växande stödet för Sverigedemokraterna – som inom parentes sagt är riksdagens överlägset mest försvarsvänliga parti – visar enligt min uppfattning entydigt, att alltfler människor, icke minst via alternativa medier, i hög grad förmår tänka själva och  ifrågasätter en missriktad regeringspolitik som genom en veritabel massinvandring kastat vårt land ner i en krissituation av aldrig tillförne skådat slag. En politik som inte minst stjäl pengar från försvaret.

Jag tror säkert att de flesta även förmår urskilja eventuell rysspropaganda, vare sig den dyker upp i ”traditionella” eller alternativa media. Att sådan propaganda verkligen förekommer är jag helt överens med Bydén om, men den motas knappast bäst genom förnumstiga påbud om läsvanor avlevererade via en av våra i realiteten ledande desinformationskanaler, alltså i det här fallet Dagens Nyheter.

Nya Metro/Yougov: SD största parti – F! större än MP och KD

Metro/Yougov augusti 2016: SD störst, F! större än MP och KD som ligger under riksdagsspärren.

Det mest uppseendeväckande med Metro/Yougovs augustimätning, först ut bland opinionsmätningarna efter sommaren, är väl att Miljöpartiet (MP) får ett rejält bottennapp med blott 2,8 procent av väljarsympatierna. Det är fjärde mätningen i rad som MP hamnar under riksdagsspärren.  http://www.metro.se/nyheter/yougov-miljopartiet-under-sparren-fjarde-matningen-i-rad/EVHphr!npdCRrIbUR68Q/

Någon ”Lövin-effekt” blev således aldrig aktuell för MP efter förra språkrörets, den skandalomsusade Åsa Romson, påtvingade avgång följd av Isabella Lövins tillträde. Dessutom kan noteras att det andra språkröret, Gustav Fridolin, för närvarande åtnjuter lägst förtroende bland samtliga partiledare. http://www.di.se/artiklar/2016/5/9/romson-uppmanas-avga/

Främsta orsaken till MPs nedgång vill professor Sören Holmberg enligt Metro förklara på detta sätt:

Att vara ett litet parti i en regering kostar på, effekterna av vårens affärer sitter i.

 

Miljöpartiet är ett oseriöst pajasparti. Här syns Fridolin och Romson i Pride-paraden för något år sedan.

Detta stämmer säkert, men främsta skälet till det gröna partiets kräftgång är sannolikt, som jag ser det i alla fall, att väljarna äntligen insett att Miljöpartiet är ett oseriöst pajasparti som i stora drag inte har en susning om någonting.

Det väckte således visst uppseende när MP-riksdagsmannen Jan Lindholm av Riksdagens utredningstjänst beställde en utredning om det som Lindholm och andra konspirationsteoretiker i och utanför MP kallar chemtrails – vanföreställningen att flygplanens kondensstrimmor, som av meteorologin anses vara moln, i själva verket består av farliga ämnen som CIA och andra skummisar sprider ut för att kontrollera människor.http://nyheter24.se/nyheter/politik/766889-mp-riksdagsledamot-bestallde-utredning-om-chemtrails

En forskarrapport kunde nyligen konstatera, att det inte finns några som helst belägg för chemtrails-teorin: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/inga-vetenskapliga-belagg-for-chemtrails-1.32335

Kommer därtill att partiet dras med inkompetenta partiledare (”språkrör”) samt har det tvivelaktiga nöjet att sitta i  Sveriges kanske sämsta regering någonsin.

KD och Ebba Busch Thor klarar inte riksdagsspärren.

Någon regeringsmedverkan kan vare sig Kristdemokraterna (KD) eller Liberalerna (L) skylla sina dåliga siffror på. 3,1 procent för KD är en liten minskning jämfört med förra Yougov-mätningen och, givetvis, ett tecken på att partiet har minst sagt betydande problem. Partiledaren Ebba Busch Thors klämmiga medverkan i Pride-paraden för en månad sedan lär inte ha hjälpt upp siffrorna. Många upplever nog att KD förlorat sin kristendomsrelaterade och konservativa själ.

För L, före detta FP, är 4,0 procent visserligen en marginell uppgång sedan förra mättillfället men näppeligen något som får champagnekorkarna att smälla i L-grupperingarna runt om i landet. Även C noteras för en nedgång – 6,5 procent innebär en minskning med 1 procentenhet. Notabelt är att Feministiskt initiativ (F!) nu blir större än såväl MP som KD.

Ett totalt utflipprat feministparti i riksdagen är tvivelsutan  ägnat att framkalla rysningar längs ryggraden hos varje sansad väljare.

Jimmie Åkesson: populär ledare i populärt parti.

Att det största partiet i Yougov-mätningen heter Sverigedemokraterna (SD) är ingen sensation, låt vara att 24,8 procent nu är en försumbar minskning. I takt med den svenska nationens fortlöpande urartning på olika plan är det troligt att många tenderar att se SD som något av ”räddaren i nöden” med partiets politik för minskad immigration, förbud mot tiggeri, lag och ordning och stärkt försvar, för att nämna några politikområden.

Lägg därtill att SD-ledaren Jimmie Åkesson i en undersökning genomförd av Aftonbladet/Inizio i somras åtnjöt störst förtroende av samtliga partiledare (Fridolin noterades för lägst förtroende). https://www.youtube.com/watch?v=c2-dILuDwbc

Närmast efter SD i aktuell undersökning kommer i tur och ordning M med 23,6 samt S med 22,9 procent. Vänsterpartiet ökar med 0,6 procentenheter till 8,0 procent, vilket egentligen är ett förbluffande resultat med tanke på detta partis ekonomiska inkompetens och tyngande kommunistiska bagage.

Vi vet att vi har blivit en nation av självplågare när…

…”osvensk” anses vara något av det finaste man som svensk kan bli kallad för.

…Sverige är det EU-land där befolkningen är mest positivt inställd till massinvandringen.

…SÄPO beslutar om frisläppande av hart när alla internationellt efterlysta terrorister.

…idrotten är det enda område där det är accepterat att vara nationalistisk.

…alla oppositionspartier utom ett vägrar fälla den mest inkompetenta regering vi någonsin haft.

…återvändande DAESH-jihadister får en priviligierad tillvaro i stället för att hindras återvända eller lagföras.

…svenska kyrkans överhuvud inte förmår skilja mellan Muhammed och Jesus.

…det militära försvaret rustas ner till oigenkännlighet så att det saknar förmåga att försvara landets gränser.

…när landets tidigare (borgerlige) statsminister anser att landet tillhör invandrarna, inte svenskarna.

…när samma politiker hävdar att barbariet är ursvenskt och att all positiv utveckling kommit utifrån.

…när en ledande socialdemokratisk politiker häver ur sig att svenska traditioner som midsommar är ”töntiga” i jämförelse med utrikisk, ”riktig” kultur.

…när regeringen skänker bort medborgarnas skattepengar till militanta rasister och terrorister i Mellanöstern.

…när äldre anhöriginvandrare får bättre pensionsförmåner än de svenskar som arbetat och slitit ett helt liv.

…när oliktänkande konstnärer och skribenter när som helst kan räkna med att hämtas av polis.

…när politisk korrekthet har ersatt kristendomen som nationalreligion.

…när sexuella perversioner upphöjs till mänsklig värdighet och sann kärlek.

…när självcensur härskar därför att folk inte vågar yppa sina åsikter av rädsla för att kallas rasister.

…när inrikesministern säger att 80 000 illegala invandrare skall utvisas men saknar resurser att genomföra detta.

Våra mest hyllade komiker är sådana som hånar allt svenskt.

…när de styrande tillåter inkommande sluskar och kriminella att våldta våra mödrar, hustrur och döttrar.

…när polisen ges otillräckliga resurser, utbildning och löner för att kunna skydda vårt folk.

…när samma polis inte vågar gå ut med signalement för misstänkta brottslingar av rädsla för att anklagas för rasism.

…när regeringen som rikspolischef tillsätter en inkompetent posör som misslyckats på sina tidigare poster.

…när polisen inte vågar sätta stopp för olagliga mötesstörningar från extremvänsterhåll.

...när de poliser som verkligen gör ett berömvärt jobb utsättas för förföljelse och smutskastning.

…när tullen ges otillräckliga resurser att stoppa illegal vapeninförsel.

…när kriminella shariagäng tillåts terrorisera vanligt folk i förorterna.

…när räddningstjänst och polis inte kan fullfölja sina uppgifter på grund av den anarki som råder i no-go-zonerna till följd av regeringens invandringspolitik.

En ensam polisman ställs mot våldsam och hånfull ungdomsmobb med invandrarbakgrund.

…när staten bekostar utbildning för islamiska präster.

…när våra så kallade feminister bryr sig mer om kvinnokränkande muslimer än utsatta svenska kvinnor.

...när våra mest hyllade komiker är figurer som lever på och för att håna allt svenskt.

…när Nobelstiftelsen gladeligen bjuder in representanter för omänskliga diktaturstater men portar ledaren för ett nationalistiskt och socialkonservativt parti i Sveriges riksdag.

…myndigheterna censurerar barnböcker som innehåller ord som ”negerkung”.

…lärare som desperat försöker hålla ordning i klassrummen stäms inför rätta när de lyckas.

 

 

Stora snyftvalsen när Reinfeldt raljerade om kollaps

Om Reinfeldt fortfarande varit statsminister enligt Kalle Strokirks sätt att se.

 

Moderate statsministern Fredrik Reinfeld gjorde sig, med uttalanden som ”Öppna era hjärtan” och ”Vi kommer inte att ha råd med så mycket annat än invandring”, känd som en fanatisk förespråkare för en hämningslös invandring. Alla skulle tas emot, det fanns ju hur mycket utrymme som helst i norrländska skogar och på sydsvenska slätter – det hade nämligen Reinfeldt sett från flygplan. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19980788.ab

Dessutom, menar Reinfeldt, har Sverige inga riktiga utan ”påhittade” gränser som det enligt honom är fritt fram för vem som helst att överskrida. I ett TV-framträdande inför julen 2014 väckte den då nyligen avsuttne statsministern visst uppseende med detta citat:

Ägs det här landet av dom som bott här i fyra generationer eller nån som hittat på nån gräns? Eller är det här ett öppet land som består av de människor som kommer hit och det är vad dom gör av Sverige och för mig är det givet att det är det senare. https://www.youtube.com/watch?v=W53BbC9S1n4

Så kan man nog bara uttala sig om man är blind för den pågående verkligheten och endast har ögon för de egna utopiska luftslotten och dessutom lider av höggradig självgodhet och arrogans. Jag misstänker att Reinfeldts tunnhårighet hänger nära samman med att han så ofta i inbillad förträfflighet klappar sig själv på huvudet.

Försvaret – ett särintresse, enligt Reinfeldt.

Hans tes om vår nations ”påhittade” gränser kan möjligen förklara hans negativa syn på det militära försvaret som ett ”särintresse”: om våra gränser ändå bara är påhittade, så är det ju heller inte så noga med att försvara dem.http://www.dn.se/nyheter/politik/reinfeldt-forsvaret-ar-ett-sarintresse/

Fredrik Reinfeldt tycks ha svårt att förlika sig med att han inte fortfarande är Sveriges statsminister. I ett tal han höll på det miljardstinna skojeriföretaget Postkodlotteriets galaföreställning den 14 mars fortsatte han spinna vidare på temat om att vi till varje pris måste ta emot obegränsat med invandrare, och han gjorde det genom att slå an stora snyftvalsen.http://www.svt.se/nyheter/inrikes/reinfeldt-jag-har-forstatt-att-vi-lever-i-kollaps

”Det är verklig utsatthet”, menade Reinfeldt, ”att sätta sin familj på en båt som man inte vet om den kommer fram. Det är verklig utsatthet att fly fast man inte vet vart man är på väg, om man kommer fram, om man ens överlever.” Det kan man förvisso hålla med om, och verkliga flyktingar som uppfyller FNs konventionskrav bör naturligtvis tas om hand på lämpligt sätt.

Reinfeldt vet dock, likaväl som alla andra, att endast en mindre del av asylsökarna svarar mot denna beskrivning. Majoriteten av dem som söker sig till våra breddgrader är relativt välbeställda yngre, testosteronstinna män som lämnar sina anhöriga bakom sig för att leva gott på våra bidrag och förmåner. Hade de flytt för sina liv hade de stannat i mottagarlandet i stället för att fortsätta ”flykten” genom hela södra och centrala Europa hit till oss.

Förre statsministern raljerade över människors oro för systemkollaps.

Vidare förstår Reinfeldt på inga villkors vis att den hittills förda svängdörrspolitiken riskerar leda till systemkollaps: ”I vårt land har vi nu börjat använda ord för att beskriva vad Sverige är utsatt för och jag har förstått att vi lever i kollaps. Allt har slutat att fungera /…/ Hur var det att fira jul i kollaps? Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord har vi kvar för att beskriva det som nu sker i Syrien?

Så kan det låta från någon som inte längre behöver ta ansvar för den förda politiken, som tror att allting går att beskriva och sammanfatta genom retoriska knep och finter. Jag tror inte någon, inte ens de värsta domedagsprofeterna, ordat om att ”ingenting” fungerar eller att vi ”lever i kollaps”. Däremot krävs det ingen större fantasi eller framförhållning för att föreställa sig, att kollapsen kan komma om den hittillsvarande politiken inte förändras.

Tecknen talar sina tydliga språk: våra skolor är numera sämst i västvärlden, polisen förmår inte upprätthålla lag och ordning i särskilt utsatta områden, blodiga knivdåd och upplopp är vardagliga företeelser på asylboendena, social- och omsorgsförvaltningarna går på knäna i våra kommuner, Malmös judar flyr staden och landet på grund av den antisemitism som utövas av inflyttade muslimer från Mellanöstern, Migrationsverket kräver miljardpåslag som vida överstiger försvarskostnaderna, kvinnor blir alltmer utsatta tack vare att de för Reinfeldts så kallade flyktingar är fritt villebråd, våra äldre som byggt upp det här landet hamnar i strykklass. Etcetera, etcetera.

En del av våra samhällsfunktioner fungerar fortfarande hjälpligt, det är sant – men hur länge till? Fredrik Reinfeldt, som själv kommer från en ombonad miljö i Stockholms norrförort och som knappast haft ett jobb utanför politiken i hela sitt liv, borde skämmas för att raljera över vanliga människors högst befogade rädsla inför en i bästa fall osäker och i värsta fall katastrofal framtid, en framtid han själv mer än någon annan varit med om att möjliggöra.

För någon månad sedan hasplade den tidigare regeringschefen ur sig ungefär samma befängda saker på en kort visit i Finland, som traditionellt tillämpar en avsevärt mer restriktiv immigrationspolitik än vad som förekommer hos oss. Reinfeldt uppmanade sina finska värdar att öka på invandringen betydligt, ity: ”Samhällen där alla tror på samma gud och gör samma saker är urtrista.” Den svenske gästen hävdade vidare under sitt Finlands-besök att syrier och irakier är ”de hårdast arbetande personerna som vi har i vårt samhälle” samt rajlerade även här om ”kollapsen” (plats för överlägsen fnissning). http://petterssonsblogg.se/2016/02/12/reinfeldt-pa-turne-i-finland/

Fredrik Reinfeldt kan när han vill lämna det Sverige som, trots hans raljerande, kan stå inför någon form av kollaps inom en icke avlägsen framtid. Då kan han fortsätta hålla sina dumdryga, raljerande tal om massimmigrationens och multikulturalismens välsignelser från exempelvis New York i vars mera fashionabla delar han slipper uppleva så många av dessa företeelsers avigsidor. Nyligen utsågs Reinfeldt till chefsrådgivare för finans- och försäkringsjätten Bank of America Merrill Lynch, som han skall förse med så kallade omvärldsanalyser. http://www.expressen.se/dinapengar/fredrik-reinfeldt-har-fatt-ett-nytt-jobb/

 Här går det enligt Reinfeldt utmärkt för invandrare att bo.

Mycket tyder enligt min uppfattning på att Fredrik Reinfeldt hämtat sin irrationella övertro på massinvandringens och mångkulturens välsignelser från sin egen något exotiska släktbakgrund bestående av bland andra färgade loppcirkusdirektörer, baltiska pigor och italienska musiker. Om en restriktiv invandringspolitik hade tillämpats i Sverige anno dazumal, menar Reinfeldt, hade han själv sannolikt inte kommit till världen.

När den uppenbart höggradigt narcissistiske Reinfeldt talar om att det är ”de som kommer hit mitt i livet” som äger Sverige, menar han i själva verket sin egen släkt. Denna bakgrund är också avgörande för Reinfeldts vidglödgade hat mot Sverigedemokraterna, omvittnat av Jimmie Åkesson som debatterat mot honom ett antal gånger:  http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/article18111024.ab

Och även omvittnat i denna klassiska intervju med Niclas Orrenius i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/sverige/sd-far-reinfeldt-att-se-rott/

På ett personligt plan kan jag till nöds förstå Reinfeldts SD-hat. Men skall personligt hat, byggt på egna släktförhållanden, få tillåtas fritt spelrum så att det förstör en hel nation? Jag tror vi alla vet svaret på den frågan.

 

Sentio: SD störst igen – desperation hos S

 Löfven går från den ena katastrofen till den andra. Nu är S-partiet nere på 21,1 procent.

Sentiomätningen som skakar S: Krisläget för Löfven fördjupas ytterligare

25,5 procent och största parti. Det är kontentan för Sverigedemokraterna i Nyheter idag/Sentios februarimätning. SD har därmed oförändrade siffror jämfört med januarimätningen. Länken överst.

För Socialdemokraterna innebär den nya mätningen en veritabel katastrof, osäkert vilken i ordningen. Med 21,1 procent är sossarna bara tredje största parti och går därmed ner med nästan 2 procentenheter visavi resultatet i januari. Moderaterna noteras för 21,8 procent och ökar med 1,7 procentenheter.

Tillsammans når S, MP och V 32,7 procent mot 36,1 för de borgerliga partierna. Värt att notera är att båda ”övriga partier”, Piratpartiet och Feministiskt initiativ, båda går framåt och når 1,8 respektive 3,2 procent av väljarsymparierna hos norska Sentio. Endast PPs blygsamma men dock framgång uppges vara statistiskt säkerställd.

Sentios webbmätning i samarbete med nyhetssajten Nyheter idag – som anses vara SD närstående men ägs av en piratpartist – utfördes 3-9 februari. Av de 1037 respondenterna uppgav 738 vilka partisympatier de hyser. Sentios mätningar är vad beträffar SD extra intressanta, då Sentio var det opinionsinstitut som bäst av alla lyckades pricka det faktiska valresultatet.

 Regeringen senaste utspel om immigrationen innehåller punkter som SD helt kan instämma i.

Såväl regering som opposition har alltmer närmat sig Sverigedemokraterna vad avser åtgärder för att minska immigrationen. Det förefaller dock som om endast Moderaterna fått utdelning i form av högre opinionssiffror. Sosseriet fortsätter sin remarkabla kräftgång och kommer snart att ha dykt under 20-strecket om inget drastiskt sker. Till betydande del torde detta bero på att regeringsalliansen med tokpartiet Miljöpartiet är ett formidabelt sänke för S.

Parallellt härmed dalar statsminister Stefan Löfvens personliga popularitet drastiskt och befinner sig nu under SD-ledaren Jimmie Åkessons. Det råder ingen tvekan om att det råder desperation inom sosserörelsen, och på sina håll finns en rädsla för så kallad pasokifiering – det vill säga att partiet kommer att gå samma öde till mötes som det grekiska sossepartiet Pasok.

Just om pasokifierings-spöket handlar en ledarartikel av Katrine Marcal i Aftonbladet den 3 januari 2016: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinemarcal/article22031593.ab

Pasok var under flera årtionden det dominerande partiet i Grekland men är nu i det närmaste utraderat. När man studerar den socialdemokratiska utvecklingen i Sverige står det klart att det finns fog för pasoikifieringsrädslan. Jämfört med Löfven framstår de tre närmast föregående S-ledarna Göran Persson, Mona Sahlin och till och med Håkan Juholt som mer eller mindre framgångsrika.

 Jimmie Åkesson (SD) tänker sig ett samarbete med M.

Moderaternas immigrationspolitik är sedan i höstas i stort sett en blåkopia på SDs, och partiet tackar säkert sin lyckliga stjärna för att Fredrik Reinfeldt tackade för sig efter valfiaskot 2014. Senast har Reinfeldt varit i Finland och mästrat vårt stackars östra broderfolk om massinvandringens välsignelser. Uppenbarligen saknar han varje tillstymmelse till förståelse för det elände hans fanatiska svängdörrspolitik lett till: http://avpixlat.info/2016/02/11/reinfeldt-predikar-om-massinvandringens-fortrafflighet-for-finska-politiker/

SD-ledaren Jimmie Åkesson har föreslagit ett samarbete mellan SD och M i syfte att störta S-MP-styret, men hittills har M-bossen Anna Kinberg Batra slagit dövörat till. Det är synd, ty mellan SD-politiken och gammelmoderat politik finns stora likheter avseende sådana centrala frågor som immigrationen, försvaret samt lag och ordning.

Lägg om invandringspolitiken – eller gå under!

Centerledaren Annie Lööf har sommartalat i Stockholm. Mest uppmärksamhet fick hennes utspel i immigrationsfrågan: ”Ska vi backa från människors rätt till asyl från krig och humanitära katastrofer? Aldrig.”

Föga oväntat har Lööf fått talrika klappar på huvudet för dessa ord från centerpartistiska och andra ledarskribenter, också från Länstidningens Tomas Karlsson den 26 augusti. Det är ju så den som vill ligga väl till hos tyckareliten bör uttrycka sig. Ty ve den som mäler sig ur åsiktskorridoren, som exemplet Marika Formgren – vilken tvingades bort som ledarskribent från Östgöta Correspondenten till följd av obekväma åsikter – visar.

 Obekväma sanningssägaren Marika Formgren. Foto: Tommy Hansson

Formgren utbildar sig nu till ingenjör!

Det finns dock, Annie Lööf, ingen given rätt för alla människor som påstår sig ha flyktingskäl att få asyl. Däremot alla har rätt att få sin sak prövad. Sverige har skrivit under FNs flyktingkonvention, vilket innebär att varje ansökan om asyl skall prövas individuellt.

Varje sådan ansökan finner dock inte nödvändigtvis nåd inför Migrationsverket, och då skall vederbörande förpassas ur riket. Sedan händer det att personer som får avslag på sin asylansökan väljer att bli så kallade papperslösa, i realiteten illegala invandrare.

Vidare inser var och en med förmågan till logiskt tänkande någorlunda i behåll, att inte ens det till ytan omfångsrika och ännu så länge hyfsat socialt välmående Sverige förmår absorbera hur många flyktingar och andra immigranter som helst.

Ett av de mer verklighetsfrämmande inläggen i immigrationsfrågan svarade förre statsministern Fredrik Reinfeldt för i en intervju i december i fjol, då ett extraval förväntades. Reinfeldt citerades på följande sätt i Svenska Dagbladet den 7 december 2014:

Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig.

Fält och skogar borde således enligt Reinfeldt komma ifråga som platser för bostäder och förläggningar för invandrare.

 Vill bygga flyktingförläggningar i Sveriges skogar och fält.

Kostnaderna för sådana byggnationer, då? Skall jordbruk och skogsindustri läggas ned? Var hittar man jobb och fritidssysselsättningar åt de nytillkomna? Vad innebär stora invandringsflöden för landets säkerhet? Vad betyder ohämmade inflöden för brottsligheten? Dessa och andra liknande frågor var ingenting som förre statsministern brydde sig om att beröra.

Sedan sliter de etablerade partierna sitt hår för att försöka förklara Sverigedemokraternas exceptionella frammarsch i senare tiders opinionsmätningar: som mest 25,2 procent i YouGov/Metros augustimätning.

Jag kan emellertid upplysa Annie Lööf och andra invandringsentusiaster om vad SD-framgångarna beror på. Allt fler väljare inser att det är SDs immigrationspolitik som är den mest realistiska: en restriktiv invandring men kraftigt utökad hjälp på plats till krishärdarnas människor. De inser också att SD har den bästa politiken avseende försvaret, kriminaliteten, välfärden och skolorna, för att ta några exempel.

Sjuklöverpartierna har ett val de behöver fundera över. Fortsätt som hittills och SD blir garanterat landets största parti. Eller lägg om invandringspolitiken. Drastiskt uttryckt: anpassa er till verkligheten eller gå under.

En lämplig början kunde vara att gå med på Jimmie Åkessons krav från dennes sommartal den 29 augusti: att anordna en folkomröstning om invandringen.

Fotnot: Ovanstående bloggtext är nästan men inte riktigt identisk med en debattartikel publicerad i Länstidningen, Södertälje den 1 september. Bloggtexten inkluderar således de rader om Marika Formgren och åsiktskorridoren som LT strök samt även ytterligare smärre tillägg. LT-inlägget finns här för den som vill jämföra:

http://lt.se/asikter/debatt/1.3134970-anpassa-er-eller-ga-under